fredag 7 augusti 2009

Ytlig amerikansk psykologi


Papa Freud och den berömda cigarren
(som tog hans liv genom cancer i munhålan)


Ämnet mismatch mellan kropp och upplevd könsidentitet intresserar mig, inte för att jag känner något behov av att byta kropp, utan för att jag under hela trettio år intresserat mig för filosofi, religion och de antropologier man därur kan hämta. Under flera år mediterade jag därtill dagligen, och upplevde en mild form av kundalinis uppvaknande.

Meditationspraktiken fick som följd att fragmentariska s.k. tidigare liv-minnen frigjordes - sådana som i mer fullständig form det normalt förstelnade psyket måste gå till en hypnosterapeut för att få tillgång till. Med åren lärde jag mig också att nattens drömmar från tid till annan innehåller remarkabla ledtrådar som leder tillbaka i historien!

Bland det cirka dussinet gestalter jag isolerat, sökt tidsbestämma (ett exempel) och se eventuella samband mellan, figurerar också två kvinnor. Är detta nu en representativ fördelning för hur den själ jag nu representerar väljer sina kroppar under jordeliven, bekräftas hypnosterapeuten Michael Newtons rön. Den första av hans tre böcker utgavs för övrigt i år på svenska (rejält många år efter övriga världen). Förledande enkelt och nästan naivt skriven.

Under mer än 30 år samlade han data från hypnotiserade klienter och sökte förstå vilka spelregler som gäller i ett ämne det kristna (eller f.d. kristna) västerlandet överhuvudtaget inte befattar sig med.

Newton noterade att själar - kontaktbara under extremt djup hypnos - hade predispositioner. En del hade för vana att framträda i kvinnliga kroppar och en del i manliga.



Michael Newton 2001

"Gender" är således något helt annat än dagens begränsade socialkonstruktionister vill ha det till. Genderkonstruktet har också en ontologisk status som består över flera liv! Samhället må tillhandahålla könsroller, men själen är fri och kan efter ett liv i en kultur där männen är alltför macho välja ett liv som en kvinna i en traditionalistisk roll för att inte dra på sig obalans!

Förstå möjligheterna till själens självkorrigering som en pluralistisk värld ger, med de mest skilda kulturer och kulturskick. Även i en global monokultur skulle visserligen en kriminell våldtäktsman till sin nästa kropp kunna välja en kvinna som i sin tur blir våldtagen. Därmed har själen sett och upplevt sina egna gärningar från båda sidorna, och har kvittat dem mot varandra.

Se även respekterade djuppsykologen James Hillman vars lära rimligen - fast han inte sade det explicit - omfattade reinkarnationen. I "Själens kod" argumenterade han nämligen för att "barnet" väljer hela sitt liv, inklusive sina föräldrar, från en "plats" och "tid" innan det föds till världen.

Det här resonemanget tycks motbjudande för många, men det har att göra med västerlandets förljugna själv- och människobild. Fundera en stund, så förstår du. Samma kapacitet till självlögn får svenskar att tro de är så mycket längre komna än övriga världen. Kanhända, om man eliminerar alla parametrar utan de materiella faktorerna och några enstaka nyckelord som "jämlikhet".

Svensken kan inte veta att detta bara är ett enda ord - en ljussatt ö - i ett svart hav av omedvetenhet. Vilka andra kvaliteter som odlas i "ojämlika" kulturer har han alls ingen uppfattning om pga sin egen förståelsehorisont som bara mäter "de andra" utifrån hans egen, snävt fokuserade ljussättning.

Jag vet inte vilken själ som skulle ha något att hämta av ett liv som svensk, men kanhända är det här en "mellanstation" som jämnar ut extremistiska liv. Hit kommer "krigsskadade" själar i retur och de är naturligtvis övermätta och vill nu bara ha ett "lagom liv".

T.o.m. islam, som den pressade svensken i sin bristande allmänbildning älskar att ge sig på och beskylla för primitivsm, traderar kunskapen om reinkarnationen. Här är några axplock från Koranen (som jag dock hämtar i andra hand från medicine doktorn Walter Semkiws bok om reinkarnation, därav engelskan):

And when the body falleth off altogether - like an old fish-shell - his soul doeth well by releasing and formeth a new one instead... The peson of man is only a mask which the soul putteth on for a season; it weareth its proper time and then is cast of, and another is worn in its stead.

Surely it is God who splits the seed and the stone, brining the living from the dead; and it is God who brings the dead from the living.

Semkiw - "The Return of the Revolutionaries", 2003, s. 28

Ytterst sett är själens manliga eller kvinnliga preferens bara ett konstrukt, själen själv är i grund androgyn. Men enligt Newton har den - hör och häpna - t.o.m. personlighet. Den karaktären sipprar igenom och visar sig snart i det lilla nyfödda barnet! Vi står inför det faktum att vår kropp förefaller rymma åtminstone ytterligare en kropp.

Och om dualism tycker vår materialistiska vetenskap illa! Så västerlandet har brottats med Descartes uppdelning av ett själsligt jag, en oändligt liten punkt utan utsträckning i rummet, och så "det andra" - världen med dess tredimensionella ting.

Väst trodde ett kort tag att Isaac Newtons mekanistiska värld av biljardbollsatomer som flög runt och krockade med varandra skulle rädda henne från den gamla "tvåvärldslära" hon övertagit från kristendomen. Men nej, kvantfysiken efter Einstein visade att inte heller den modellen motsvarade verkligheten.

Faktum är att fysiken bekräftar något av en tvåvärldslära, där indisk-amerikanske fysikern Amit Goswami är så fräck att han ger kvantfenomenet med "icke-lokalitet" dess korrekta, klassiska namn: de subatomära partiklarna har tillgång till en "transcendental dimension", de kan kommunicera med varandra i en "värld utanför tid och rum".

(Se här hur språket bryter samman, för naturligtvis är det inte "rum" i vanlig bemärkelse, snarare något liknande religionernas epitet på Gud, "gränslös", "allstädes närvarande" - "allstädes" just i kraft av att överskrida alla gränser. Det som är icke-lokalt, inte bundet till tid och plats, kan, precis som Gud, veta saker i förväg...)

Det här liknar de gamla religionernas tvåvärldslära, men är ändå inte dualism i någon simpel bemärkelse!


Så Descartes hade ändå rätt, i så måtto som även den filosofiska idealismen håller medvetandet för att vara det enda verkliga - medvetandet är den transcendentala dimensionen! Själar i grupp projicerar världen runtomkring sig och det nyfödda barnet anländer inte så mycket till en värld av kött och blod som till en oändligt komplex hallucination som övriga levande varelser (medvetanden) vidmakthåller.

Varelserna själva har övertagit den här världen som vi uppfattar den via fostran och vi fostrar nästa generation in i den. Människan kan inte normalt inte levitera, för konsensusuppfattningen som lärs ut, generation efter generation, är att detta inte kan ske. Ibland, genom århundraden, föds själar (medvetanden) som är så självgående eller har erfarenheter från tidigare liv i civilisationer som inte delar t.ex. västerlandets begränsade världsbild, att de faktiskt GÖR saker som VÅR vetenskap säger inte kan förekomma!

Så nu säger enligt SvD det amerikanska psykologiförbundet att det är lönlöst att med de metoder förbundet omhuldar råda bot på en homosexuell människa. Dvs, en själ som frångått sin normala "polarisering" och vana att ta i huvudsak manliga eller kvinnliga kroppar, och - i något korrektivt syfte - bytt till en radikalt annorlunda kropp.

Frågan som inställer sig är naturligtvis: Har överhuvudtaget den "fringe"-stämplade "tidigare liv-regressionismen" beaktats av förbundet? Eller är det Pappa Freuds eller, ännu värre, den skinnerska behaviorismens (KBT:s rötter) flata psykologiska modell som visat sig lika odugliga som man kunde ha gissat i förväg?

Dysfunktionen "homosexualitet" kommer aldrig att kunna förklaras på basis av biologi eller socialkonstruktionistiska åsikter om bara ett liv i ett samhälle!

Däremot, som jag sade i det här inlägget, är psykopatologin så pass mild att det krassa samhället kan spara mer pengar på att betrakta homosexualitet som normal, än att låta de drabbade genomgå terapi.

Att sedan t.o.m. gay-liberala hetero individer i test avslöjar att de undermedvetet inte backar upp vad deras läppar betygar, är en annan sak. Fyndet indikerar att våra biologiska kroppar vet att heteronormativiteten är naturens egen väg.


En homosexuell skribent återberättar det här färska forskningsfyndet i Scientific American, men notera hans slutsats, att gay människor ska hångla maximalt mycket inför straighta bröder och systrar för att "kbt:a bort" deras omedvetna reservation.

Slutsatsen bygger på rättfärdigandet av sexualfixeringen som följer av det homosexuella problemet. Hela skribentens resonemang är käpprätt bakvänt och inte alls säkert någon lösning på det som nu plötsligt blivit den hetero gay-liberala individens problem! Särskilt inte givet reinkarnationens realitet.

Och det är sant: homo människor vill inte bli straighta, har inget incentiv i den riktningen, i avsaknaden av den djupare förståelsehorisont som t.o.m. bara en knivsudd av högre, "själsligt" medvetande skulle ge. Homo och sekularism går hand i hand, och i en normlös värld - som inte har en aning om syftet (teleologi) med ett enskilt människoliv - får otydlig subjektivism regera oemotsagd.


Se även dessa två inlägg, skrivna i samband med årets Pride-festival i Stockholm:

Stolthetens baksida (Pride & Shame)

samt

Jesus som queer



______

Observerat om SvD-artikeln och blogglänkarna. Jag hinner inte mer än skriva klart detta inlägg förrän jag märker att ett okej om än inte särskilt djuplodande inlägg på bloggen Islamska Dagbladet jag läste tidigare på morgonen har raderats. När jag kollar finns dock inlägget kvar.

Vad är det för fel på svenskarna - tål de inte att höra alla sidors åsikt? Som bör ha framgått av ovanstående finns det empirisk fakta som talar för riktigheten i Islams ståndpunkt här - att fenomenet ligger på en nivå i psyket som det amerikanska psykologisamfundets medlemmar inte ens adresserar, i sin arma biologistiska världsbild.


Här är inlägget SvD utan vettig anledning raderat länken till - troligen efter påtryckning från någon nitisk anmälare:

http://islamskadagbladet.blogsome.com


1 kommentar:

  1. Vill man ha en felfri vän förblir man ensam.

    SvaraRadera