Arkeologer i Italien jublar just nu sedan kejsar Vespansianus pråliga sommarresidens återfunnits. Ur det gamla Palestinas perspektiv var detta ärkefienden, Satan själv, som kväste det judiska uppror vars lämplighet Jesus flera årtionden tidigare kanske, kanske inte, ställt sig positiv till.
Samma oklarhet om Jesus inställning till militant aktivism, gäller brodern Jakob den Rättfärdige som tog över Jesus fårahjord av anhängare i Jerusalem sedan storebrodern avrättats.
De kristna som söker göra Jesus alltigenom "ovärldslig" enligt bibelstället där han säger "Mitt rike är inte av denna världen" (en bestickande motsägelse till andra passager där Jesus formligen sjuder av hat inför denna världens herrar) har troligen inte hängt med i de senaste årtiondenas forskning kring Dödahavsrullarna.
Eller också fortsätter de vägra se nya fakta för vad dessa faktiskt säger. Arvet från Luther, tvåregementesläran som lämnar åt de världsliga makthavarna att bestämma över allt utom själens frälsning, förblindar våra ögon så vi inte klarar att läsa Nya testamentet och se tydligt. Djup mystik på den tiden kunde mycket väl gå hand i hand med "politisk aktivism". Kristna historiker jobbar övertid för att försöka skjuta in kilar och isolera de troende från den nya helhetsbild som växer sig tydligare för varje år som går.
*****
Vespasianus son lämnade över jobbet till sin son Titus att bränna och förstöra Jerusalem i slutskedet av det Judiska kriget. Titus rev templet och förde dess skatter till Rom för att en gång för alla kväsa den judiska messianismen vid dess rot. Hela det romerska väldet tisslade och tasslade vid den här tiden om en kommande kung, en världshärskare som siare och astrologer förutspått.
Som kontrast till turistattraktionen Titusbågen i Rom, se en detalj från samma hyllningsmonument på bokomslaget här nedan. Samma romare gjorde sedan kristendomen gemensam sak med. Förstå hur en rörelse kan förlora sina rötter!
Judiska krigsfångar tvingas förödmjukade
bära sina heliga reliker till Rom
Boken "Those Incredible Christians" är för övrigt en klassiker! Utgiven redan 1966, långt innan viktiga delar av Dödahavsrullarna fanns tillgängliga för forskarvärlden, förmådde den judiska forskaren Hugh Schonfield (nominerad till Nobels fredspris 1959) skriva den första, "judiska kristendomens" historia på ett objektivt sätt.
Läsningen är inte värst smickrande för den senare grekisk-romerska kristendom som kom att hata sin egen omedelbara förhistoria och gjorde "judarna skyldiga till mordet på Guds son" - en fabrikation av gränslösa proportioner som västerlandet inte ens genom att gå och bli sekulära kan svära sig helt fria från.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.