torsdag 6 augusti 2009

Reggaenostalgi

Lite mer musiknostalgi eftersom det troligen var reggaemusikens religiösa och mystiska texter som bar en senkommen frukt när intresset för klassisk filosofi vaknade till liv för några år sedan...

AllMusic.com har flera mycket bra musikskribenter och på jakt efter info om producenten/sångaren Rupie Edwards från Jamaica hittade jag en beskrivning av just den låt som frälste mig för reggae. (Se även inlägget Härliga klantskallar - nytt fönster.)




När den dök upp trodde jag knappt mina öron - vilket freakigt sätt att lägga upp en produktion! Föga anade jag där i årskiftet 1974/75 att det var en hybrid mellan en ordinär låt med sångröst och en söndermixad "dubversion". Idag är reggae en etablerad genre och alla kan dess manér. Men då...

"Ire Feelings (Skanga)" med Rupie Edwards beseglade mitt musikaliska öde för de kommande sju åren. (Alltid detta sjutal...) Någonstans 1982 gav jag upp, Marley var död och trenden mot tråkig dancehall med nya, tekniskt mediokra sångare var uppenbar. Jamaicanerna själv verkar inte ha märkt hur mycket sämre deras musik blev, kompositionsmässigt och artistiskt...


One-rhythm albums, on which a number of singers and DJs take turns singing and toasting over the same instrumental track, are a staple of dancehall reggae and a favorite of economy-minded producers. In 1970 they were less common, but once in a while a rhythm would come along that was just too powerful for one song alone. The groove that powered Rupie Edwards' "Ire Feelings" was one of those.

Composed of a springy lead guitar lick, a very spare bass line, and an elastic rocksteady rhythm guitar part, it's a slow, sweet groove that defies you to sit still. The rhythm was actually originally used on Johnnie Clarke's magnificent "Everyday Wandering," but Edwards' version, with its strange "skenga skenga" chorus and more stripped-down instrumentation, was the bigger hit.

After its success as a single, it appeared on a one-rhythm album titled Ire Feelings: Chapter and Version along with "Everyday Wandering and other realizations of the tune by such artists as Jah Woosh and Joy White, not to mention a healthy number of dub versions. That lead guitar lick and the "skenga skenga" eventually entered the common language and would be plundered repeatedly; in one notable example, the latter element would show up 15 years later as part of "Ten Long Years" by Beats International (aka Norman Cook, who would later record as Fatboy Slim). "Ire Feelings" deserves its status as one of reggae's most enduring rhythms.

Till de välunderrättade skribenterna på AllMusic.com hör tyvärr inte reggaespecialisten Jo-Anne Greene. Hon tillhör uppenbarligen en senare generation som inte var med under reggaens magiska år, då allt gjordes för första gången. Det haglar av anakronismer i alla hennes texter, och hon extrapolerar friskt från låtlistan till "one riddim"-albumet "Ire Feelings, Chapter & Version". Men den musikhistoria hon tycker sig se, stämmer inte.

It all began with a musing number by teen wannabe Johnny Clarke, and "Everyday Wondering" finally turned the young singer's daydreams of success into reality. The song launched Clarke to stardom, and its riddim would rocket producer Rupie Edwards to equal glory. Edwards would take the airy, dreamy backing of his studio band, Rupie's All Stars ... and punch it up, strip it down, and dub it out. Then he added his own new romantic lyrics to the mix, backed by his insistent "skangas."

AllMusic

Den korrekta versionen är att Johnny Clarke bara fick en mindre lokal framgång med sin komposition (1972) och att han redan gått vidare till producenten Bunny Lee när Rupie kom på idén att omarbeta originalet. Gång på gång i intervjuer genom åren uttryckte Johnny Clarke sin förbittring över att ha blivit blåst på ersättning från sin forne producent.



Johnny Clarke, alias Johnnie Clark(e)
alias Jonnie Clarke cirka 1977


Jo-Anne Greene har mer rätt - men inte helt - när hon påstår att "Ire Feelings" katapultade Rupie själv in i kändisskapet. Sanningen är dock att han under många år givit ut egna singlar som åtnjöt popularitet både på Jamaica och i England. Som producent hade han därtill producerat ett antal massiva hitlåtar, men återigen bara för reggaekonsumenterna. "Ire Feelings" var hans enda stora crossover-hit som nådde topp 10 på brittiska poplistan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar