lördag 18 juli 2009

Den eviga själen och kristna förenklingar


(klicka för förstoring)


Instruktiv bild från 1922 (källa i nytt fönster). En kristen missionär ritar och berättar hur illa det kan gå för människan om hon inte väljer att acceptera Jesus Kristus som hennes räddare och brygga över till det eviga livet.


Naturligtvis är det här ett rent missförstånd och åtföljande falsk propaganda. "Samla dina skatter i himmelen och inte på jorden", sade Jesus själv, och någon slags kristen ramsa, "Du får ingenting ta med dig när du går", ekar svagt i mitt bakhuvud som ett parallellt uttryck.

Så vad är egentligen poängen med att låta omvända sig, om man inte får med sig någonting från jordelivet - inte ens sin personlighet? Jag konfirmerades visserligen i yngre tonåren, men många år senare kan jag konstatera att den verkliga berättelsen om människans öden och äventyr - och de hennes själ undgår - är mycket mer fascinerande än den förenklade skrämselpropaganda i de yttersta frågorna kristendomen spritt genom århundradena.

Misstaget var att kättarförklara själavandringen i början av medeltiden i ett kyrkomöte i Konstantinopel år 553 där kyrkomannen Origines med sin apokatastasis-lära (alltings återkomst eller återställelse) från 200-talet fördömdes. Jag hade letat länge efter det äldsta dekretet och hittade uppgiften om det i en fotnot i Arthur M. Youngs "The Reflexive Universe" (s 176). Senare fann jag det hos Richard T. Wallis i hans förnämliga "Neoplatonism", nu ur perspektivet att det var själens pre-existens som då klubbades som heresi - "origenism".

Från ett senare möte år 692 understryks kristendomens ställningstagande mot själavandringens realitet på detta sätt - notera anatemiseringen av Origenes i detta stycke där reinkarnationen beskrivs som "själars cirklande":


Also we recognize as inspired by the Spirit the pious voices of the one hundred and sixty-five God-bearing fathers who assembled in this imperial city in the time of our Emperor Justinian of blessed memory, and we teach them to those who come after us; for these synodically anathematized and execrated Theodore of Mopsuestia (the teacher of Nestorius), and Origen, and Didymus, and Evagrius, all of whom reintroduced feigned Greek myths, and brought back again the circlings of certain bodies and souls, and deranged turnings [or transmigrations] to the wanderings or dreamings of their minds, and impiously insulting the resurrection of the dead.


Ur Kyrkomötet i Trullos kanoner, år 692.

Uppenbarligen är insikten om flera liv urgammal. Och ett fåtal människor förr som nu minns faktiskt ett eller flera tidigare liv med varierande grad av klarhet.


Jag har nämnt det flera gånger tidigare på bloggen: Det är någonting som överlever döden så in i detalj att psykiatern Ian Stevenson under 40 års intervjuer med barn "som minns", om och om igen fann hur namn, adresser och mycket annat fortsatte leva kvar i nya barn som kunde redogöra för sina tidigare liv. Dessa barn hade utan undantag dött hastigt och abrupt, och kanske är det något i den kosmiska "utsuddningsmekanismen" som inte fungerar som det ska vid "ond, bråd död"!



Drömmar om Italien

Undertecknad - tvättäkta svensk den här gången - "vet" att hans förra liv utspelade sig i trakten runt Pisa, Italien under det tidiga 1900-talet. En del googlande kring detaljer i två uppenbart relaterade drömmar för några år sedan har visserligen inte producerat ovedersägliga bevis, men fynden har åtminstone stärkt den historiska trovärdigheten i drömmarna.



Den andra drömmen innehöll en vapenstrid i Pisa, i närheten av parkerade svarta bilar med 30-talsstuk - välvda former och stora skärmar. Scenen var ohyggligt realistisk.
Drömmen fann sin troliga förklaring när jag på en nätbokhandel hittade ett bokutdrag. Mest som en parentes i en bok om arkitektur fanns uppgiften att det utspelades dödliga gängkrig i Pisa mellan Mussolinis fascister och kommunister på 1930-talet.

Direkt efter dröm 2 insåg att jag den hörde samman med en bara några veckor äldre dröm. Där förekom det lutande tornet som en illustration i en hög av papper med komplexa matematiska beräkningar som jag tog fram ur en byrålåda. Detta tolkade jag som en närmast övertydlig vink om vilken plats det rörde sig om. (Tacksamt dessutom, eftersom inte alla platser har ett så särpräglat riktmärke...)

Jag hade kommit på att man kunde använda nätet för att leta tecken på historicitet i drömmarna dryga året innan kanal fem lånade det danska programformatet "Tidigare liv" och sände sin version med början mars 2004.

I "Tidigare liv" hypnotiserades en person i varje avsnitt, och gissningsvis valdes det tidigare liv-minne som var billigaste att forska i. Ingen av de tio försökskaninerna reste nämligen längre från Sverige än till brittiska öarna eller Italien i jakten på belägg för de detaljer som framkommit under hypnos.


Avsnittet med kvinnan som återfann sitt italienska liv som välbärgad man gjorde mig varm invärtes eftersom jag över ett år tidigare haft mina egna drömmar som lyfte på locket och avslöjade dödsskjutningen av mig och min familj. Svenskans intensiva och positiva temperament stämde liksom med varenda myt man har om latinare!

För egen del kom en insikt av stor betydelse för detta liv av dessa två drömmar. Att hinna se sin egen dotter skjutas till döds (strax före sig själv), insåg jag, förklarade perfekt varför jag helt fegat ur inför att skaffa barn i detta liv!


Mitt googlande kring drömmarna visade också att det kanske fanns en djupare förklaring kring tornet än bara en övertydlig positionsangivelse (för det tidigare livet). Nyckeln låg i att teckningen förvarades i en låda ("det undermedvetna") tillsammans med papper fyllda av matematiska beräkningar.

Jag upptäckte att Mussolini beordrat en grupp ingenjörer att räta upp det lutande tornet i Pisa, eftersom den virile diktatorn ansåg att det lutande tornet påminde om en inte fullt erigerad...ja ni är med.

Mussolini kallade det lutande tornet en vanära för den italienska nationen. Det enda jag har att leda mig här är känslor och ett "intuitivt vetande" direkt efter drömmarna (särskilt efter den andra). Upplevelsen är att min familj fördolt tillhörde kommunisterna. Vi var en ingenjörsfamilj som i hemlighet var antifascister - och detta tycks ha uppdagats. Mitt förra liv slutade i en regelrätt avrättning vid en parkeringsplats!

Den här rekonstruktionen utifrån två misstänkt "realistiska" drömmar med Google men utan hjälp från hypnos, var för mig så pass övertygande att jag kände mig nöjd. Jag släppte hela ämnet. I oktober 2007 kom i vilket fall ett litet efterspel.

Jag satt och läste en bok (som händelsevis handlade om den synske amerikanen Edgar Cayce) då två ord utan koppling till bokens innehåll började repeteras i huvudet:


emilia ... strada

Andra eller tredje gången ändrades ordningsföljden och fattade direkt vad det var: "Strada Emilia", en gatuadress - och därtill uppenbarligen italiensk!

(Jag talar inte italienska, men var på någon badort i Syditalien med familjen vid sex års ålder och har barnets "normala turistminnen" från den vistelsen.)


Jag lade ifrån mig boken och började googla. Jag "visste" redan vilket resultatet skulle bli. Nu fick jag tillgripa min allmänna språkkänsla, för jag var strax inne på italienskspråkiga sajter och letade ledtrådar. Det tog kanske en halvtimma men sedan stod allting klart.

Av den information som finns tillgänglig på nätet existerar Strada Emilia, men bara på ett enda ställe i Italien. Gissa var? Det är en väg med medeltida anor som löper just utanför Pisa!

Jag bara log svagt, och återvände till boken. Hade mitt undermedvetna, till följd av läsningen om en synsk person, "inspirerats" att leverera min förra gatuadress på jorden?

Jag har noterat "Emilia" i namn för regioner: "Reggio Emilia" långt nordväst om Pisa, och ytterligare norröver: "Emilia-Romagna". Men inga fler Strada Emilia utöver den vid Pisa.

Jag tror nu de psykiska "låsningar" har släppt som jag drog på mig i det livet, då jag dog inte ens 30 år gammal. Kanske kommer jag att ha barn igen i nästa liv...



Teologi och symbolik

Kristendomens berättelse saknar tyvärr trovärdighet (se bilden överst). Själen är en process i tiden och ibland hopar den synd och mörker och ibland går den från klarhet till klarhet. Naturligtvis består inte egot (vilken är den enda medvetandenivå människan av idag sysselsätter sig med), men jorden är mer än en "jämmerdal" - den är något i stil med en skola där andevarelsen inhämtar erfarenheter.

Känn på den: du har så blivit främling inför dig själv att du troligen betraktar denna "andevarelse" som något annat, kanske något spöklikt. Men du är det - snarare än egot med dess slingrande, vägande och mätande. Andevarelsen "samlar" egoupplevelser men står bortom egots begränsade horisont. Andevarelsen har ALLA minnena du förlorar bit för bit sedan du satsat på fel häst och identifierat dig med egot och kroppen.

Till vad samlar andevarelsen då alla dessa erfarenheter? Kanske till den dag den själv blir betrodd med att skapa något mindre universum! Faktum är att många redan i detta livet är kreatörer. Det är bara vaga aningar av vad vi kommer att vara - när Kristus blir "allt i alla". För helt fel har inte kristendomen. Vissa lärosatser är helt riktiga, men vad hjälper det, när det enda kristendomen har att erbjuda är "tro", men inget "vetande" av den typ jag försökt illustrera här.

Till och med tokgalna sekter som den i USA där medlemmarna trodde de skulle bli uppstrålade till ett väntande moderskepp sedan de begått kollektivt självmord, är faktiskt inte helt ute och cyklar (men nästan). För själva grundmotivet är ju identiskt med kristendomens: Moderskeppet representerar Kristus (ett gigantiskt andeväsen) och EN DAG kommer det "skeppet" att samla in "de sina" och helt lämna världen åt dess öde.

En del kommer att vara med på det "skeppet", andra inte. (För "moderskepp", tänk hellre "medvetandetillstånd".) Men att kräva människan på ett beslut i frågan om att acceptera Jesus som ens personliga frälsare, är en alltför enkel modell, och i värsta fall är hotet om "evig död" rent kontraproduktivt! För även de kristna återvänder i nya kroppar för nya erfarenheter.

Gissningsvis är den typiska ateisten av idag resultatet av kristendomens usla hantering av Jesus sanningar - dålig religion kan t.o.m. skapa religionshatare (eller åtminstone hedonister) i nästa liv!

Modeller av vad allt handlar om är en sak, och livsprocessen en annan. För undertecknad besvarar reinkarnationen fler frågor än biologin (som överhuvudtaget inte kan hantera sådana fynd som Ian Stevenson presenterat) eller den korrupta kristendomen, där jag misstänker att läraren Jesus själv lärde ut något helt annat.

Vad t.ex. om ett sånt här förbryllande uttalande från Nya testamentet: "Jag ska visa er Guds änglar (själar?) vandra upp och ner över Människosonen"?

Människosonen betecknar här människosläktet. Är detta en referens till änglar/andesjälar som hela tiden reser ner till människosläktet och efter fullbordat liv "uppstår" till himmelen igen?

Frågar du en kristen teolog får du bara spekulationer till svar, för ingen vet längre vad Jesus själv bekände sig till för slags världsbild. Men den som har ögonen öppna kan se att märkliga skärvor ligger utströdda här och var i Nya testamentet...

Texterna är emellertid så grumliga att t.o.m. begreppet "Människoson" tycks ha skilda innebörder beroende på vem som skrivit stycket i fråga.

I Henoks bok, judendomens kanske viktigaste bok (vid sidan av Moseböckerna) vid tiden för Jesus födelse, syftar ordet uppenbarligen på en gudomlig varelse. Men allmänt ska "son till Människan" fattas som Adams avkomma, dvs hela släktet av "jordiska människor". De ställen där Jesus verkar kalla sig själv "Människosonen" är suspekta och kan bara fattas som att det syftar på att han också är ett barn av det fysiska människosläktet, inte gudaväsendet i Henoks och Daniels bok.



*****


Min privata berättelse förutsätter naturligtvis att jag före drömmarna var en människa utan djupgående kunskaper om Italiens politiska liv under tidigt 1900-tal och mycket annat. Jag kan bara försäkra att så är fallet.

Jag hade ingen aning om motsättningarna mellan fascister och kommunister och att staden Pisa såg tumultartade sammandrabbningar - men vetskapen om detta skänker drömmarna - som redan från början upplevdes som ovanligt "verkliga" - en extra känsla av att verkligen ha varit historiska flashbacks. Det fanns ingenting symboliskt i dem (om man inte övertolkar det lutande tornet förstås).

Jag ser nu en djupare poäng i att jag detta liv inte bara varit avsersiv mot att skaffa barn, utan även min låga skattning av politiker och ... ingenjörer! (Dvs, de av ingenjörerna som tror lite mätande och vägande är nog för att förklara vad livet handlar om.)

Det är som om själen efter ett "misslyckat" eller traumatiskt liv vänder ryggen till vissa infekterade områden - i nästa liv visar det sig som "heta potatisar" som är svåra att hantera och i värre fall (som de Ian Stevenson studerade många av) till och med psykologiska störningar vilka kräver psykologhjälp.

Tidigt i den här bloggens historia nämnde jag upptäckten att offer från gaskamrarna under Andra världskriget tycks ha börjat återvända till jorden - och dessa människor har nu svåra psykiska problem pga den traumatiska tiden i koncentrationslägrena. Vad som händer med de ansvariga i ett senare liv vill man inte tänka på - vilka övergrepp kommer de att utsättas för här på jorden (eller i en annan dimension)?


*****


Här är ett fascinerande vittnesbörd från en av de många intelligenta människor som insett att begreppet "re-cycling" inte uppfanns av konsumistiska västerlänningar! En självutlämnande skiss av ett upptäckt tidigare liv, imponerande i dess ärlighet:

http://www.innervision.com/mysteries/woolger.html


_____

Källor vid spanandet efter tecken på drömmarnas historiska värde:

Bok som nämner beväpnade gängstrider i Pisa här.

Ur samma bok, Nicholas Shrady: Tilt - A Skewed History of the Tower of Pisa:

"1934" "Mussolini personally authorized an ill-conceived plan conjured by the engineer Giulio Fascetti, which called for cement to be injected into the tower's foundation."

Det berättas vidare att arbetet pågick "närapå ett år".

Även:

FASCETTI Giulio, Lavori di restauro al Campanile di Pisa. Le sostituzioni di un mensolone e di una colonna, in "Bollettino d'Arte del Ministero della Educazione Nazionale", dicembre 1930 (Pisa, Pellegrini, 1931.)
Reperibilità: Opera della Primaziale pisana.

http://www.arte.unipi.it/Torre/documenti.html

Även (om tornets byggande och stabiliseringsåtgärder):

1927 Pisan Committee - Battaglia, Canavari, Cassinis, Ciappi,
Cicconetti, Crema, De Marchi, Fantoli, Fascetti Giulio,
Giovannoni, Guidi, Pellati, Poggi, Sesini, Susinno,
Ugolini

1932 Commission - The proceedings are remembered but the names of the
members were not documented. It was a "special
commission" entrusted to attend to the works of 1934-35.

(listan fortsätter in i modern tid)

http://www.angelfire.com/ri2/renu/HEMA.htm

Fyndet av gatunamnet här.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar