tisdag 4 augusti 2009

Djurens IQ och människornas


"Marit Paulsen, FP, håller med aftonbladets läsare om att djurens IQ inte spelar någon roll. "

AB

En möjlig förklaring till ovanstående skulle vara att varken Paulsen eller Aftonbladets läsare har någon intelligens värd namnet. Det ligger inte inom den genomsnittliga människans räckvidd att kunna uppfinna sig på nytt, som det heter om stora människor som lyckas starta om sedan deras gamla karriär gått i stå.

Det handlar också om begreppet livsinvestering. Från vilken ringhörna kommer Marit Paulsen, bondmoran? Givet svaret på den frågan, hur skulle hon kunna uttala sig annorlunda? Det hon säger är på en lägre nivå av intelligens än djurens, detta är bara habitueringens röst som talar.

Sedan en människa lagt ner år och dyra studielån på att bli t.ex. läkare, ett yrke som likt så många andra i västerlandet bygger på en rent materialistisk grundmodell, är det då troligt att vederbörande ens i princip klarar att hantera uppgifter om att fysikens kvantpartiklar behåller korrelationen med varandra i hastigheter över ljusets? (En av de gåtor den nya fysiken ställt människan inför.)

Detta betyder ju enligt den gamla materialistiska världsbilden att tillvaron på en nivå har ett annat sätt att kommunicera som inte bygger på att skicka signaler från punkt A till punkt B! De lyhörda förstår här att fysiken har börjat upptäcka t.ex. telepatins hemlighet: läkarvetenskapens nervsystem för signalöverföring kan inte uttala sig alls om den nya större verklighet vi anar! Men livsinvesteringen materialisten gjort innebär att kostnaden att riva hela det gamla huset och börja bygga ett nytt, är för stor.

Det är därför materialister i dag är rena förtryckare av Sanningen, tros att de bekänner sig till demokratin som samhällsform. I kraft av ämbetena de uppnått, och till följd av de personliga inkomster med åtföljande livsstil de söker bevara, släpper de inte fram röster som påminner om att världen är mer magisk - mer "andlig" - än någon kunnat annat.

(Ja, direkt censur utövas nu inte. I vår skendemokrati ligger hemligheten istället i lobbyingen, den distinkt odemokratiska påtryckning som särintressen utövar på beslutsfattarna. Konsten att "övertyga" var nyckelmomentet redan för de gamla grekerna. Det populasen i slutändan får är inte den värld de kanhända röstat på vid valurnorna.)

Den "gamla skolan" måste därför få självdö. Jesus, en främreorientalisk vishetslärare för 2.000 år sedan, manade sina lyssnare att inte direkt spjärna emot det onda, för det onda är en energiparasit som hämtar kraft från motståndet. Givet att man låter de otidsenliga självdö, kan därefter också den västerländska civilisationen sägas vara död?

Det är kanske bara är en from förhoppning. Jag är inte muslim, och jag är helt passiv medlem av Svenska kyrkan, men jag har sett - och bejakar - röster som menar att islams utbredning i Sverige är räddningen för det här landet. Jag är beredd att hålla med. Islam kan hjälpa svenskarna att åter bredda sitt sinne en smula. Tills dess att gudsbegreppet återintroduceras i världsbilden - så att den återigen blir "open-ended" - självstryper sig människora i den slutna kartong de paradoxalt nog valt att kalla en värld av tanke- och yttrandefrihet.

Svenskarna hade sin chans på världens arena men blåste det. Alfred Nobel månade om förutsättningslös forsknng. Men svenskarna var inte mogen denna idealism. Deras livsinvestering har visat sig plana ut hemmabio och BBQ-grillande, eller, för det högre ståndet, finkulturella visiter till Berwaldhallen. Vi sökte i alltför hög grad intelligensens frukter eftersom vårt öde var att resa oss ur urbota fattigdom och nöd.

Svenskarnas vetenskap var inte längre i framkant sedan de stängt dörrarna till eventuella högre medvetandefakulteter via den reduktionistiska materialism de envisades med att hålla fast vid, även sedan övriga världen börjat bryta ny mark.

När svenskar får Nobelpris tycks det vara pga svågerpolitik snarare än att de bidrar till världens vetande. (Se inte minst två tvivelaktiga litteraturpris, Selma Lagerlöf och det skandalösa året då den svenska kommittén fann att två svenskar var världens bästa författare! Eyvind Johnson/Harry Martinson. I backspegeln ser det inte bra ut!)

Se hur svensknästet biologin, visserligen ett vitalt forskningsområde, just nu är i mild kramp efter att DNA inte alls löste alla gåtor. Vad gör då de småstressade materialisterna? Börjar jaga andra förklaringar: epi-genetiska faktorer (epi = "liggande intill" genen) är det senaste halmstrået som ska säkerställa många nya miljoner till forskningen. Nys.

Biologin är, som allt annat, en kreativ föreställning som äger rum i det mänskliga medvetandet. Dess modell eller rättare sagt myt, är bara en liten del i ett spel som har föga med hedersordet Sanning att göra. Det man söker är sällan eller aldrig Sanningen i sig, utan en funktion av den livsinvestering som kanske gjordes årtionden tidigare i studieval, med mera. Få människor äger intelligens nog att överblicka sin egen del (och skuld) till att världen idag, 2009, inte har kommit längre än den har.

Få människor förstår hur fria vi egentligen är. Fria från biologins implicita försök att reducera det unikt mänskliga till fysiologiska funktioner, fria från t.o.m. den här textens ockupation av ditt medvetande. Naturligtvis är vi potentiellt en annan art än djuren och deras avsevärda kognitiva förmågor.

Skillnaden kan tyckas minimal men gör all skillnad i världen: vi har det i oss att likt månen kunna reflektera solens ljus och därmed fördjupa våra insikter. Många kommer emellertid inte så långt utan planar ut i habituerat tänkande till följd av livsinvesteringen.

Allra sämst ligger de till som klippt med högre realiteter och likt de mest förtappade grekerna utropat människan till alltings mått. Dessa är de som kommer att utrotas från världens yta under evolutionens fortsatta gång - förvisso existerar existenstillstånd bortom och över människosläktet. Vi känner den utrotningshotade arten som "sekularisterna".

Å skit, är det mig själv jag ser där i spegelbilden...?

SvD om djurens intelligens.

3 kommentarer:

  1. Vi måste se till att intellektet inte blir vår gud, det har visserligen starka muskler, men ingen personlighet. Vad som gör det svårt att välja sällskap är att behagliga personer sällan är riktigt intelligenta och intelligenta personer sällan är riktigt behagliga. En idealist är en människa som av det faktum att en ros doftar bättre än kål drar slutsatsen att en soppa på rosor också smakar bättre.

    SvaraRadera
  2. Intressant kommentar där, den om motsatsförhållandet mellan behaglighet och intelligens.

    Min favoritpsykolog, amerikanen James Hillman, ser en beklaglig rot till denna västerländska huvudvärk i vårt kristna arv! Han noterar att ordet "själ" knappt alls används i Nya testamentet medan "ande" överbetonas.

    Som psykolog hävdar förstås Hillman behovet av en rik själ, dvs det som bidrar till en personlighet. Anden, som kunde översättas med rent medvetande, bränner som en het sol och "steriliserar" situationen med dess objektiva sanningsöga.

    Som exempel anför Hillman den grekiska guden Apollon som ligger bakom den obönhörliga klarsyn som sedan oraklet vid Delfi grumligt sökte återge i ord. Apollon, påpekade Hillman, var "ett fiasko med brudarna"! Hans klarhet (intelligens) var för hög och hans solljus eliminerar det mysterium som sätter den "kvinnliga fantasin" (personligheten) i rörelse!

    Kristendomen bidrar därför indirekt till den västerländska IQ-hysteriska människan, torrbollen till ingenjör vars exakta blick likväl är steril. Bara i mörkret kan nya fruktbara kopplingar ge sig till känna - som i nattens drömmar, t.ex...

    SvaraRadera
  3. För svarta faen!!! Lugna ner er.

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.