Jag skriver det här som ett öppet brev till en bekant som, likt Mona Sahlin, är född under den kinesiska kalenderns kanske krångligaste livsöde. Någon kanske ser tankar av universell giltighet här, trots att utgångspunkten är både specifik och specialiserad...
*****
En resa till Kalifornien och Esalen-institutet för dem som är genuint intresserade av att höja sin livskvalitet.
They come for the intellectual freedom to consider systems of thought and feeling that lie beyond the current constraints of mainstream academia.
They come to discover ancient wisdom in the motion of the body, poetry in the pulsing of the blood.
They come to rediscover the miracle of self-aware consciousness.
At best, they come away inspired by the precision of a desire to learn and keep on learning through all of life, and beyond.
http://www.esalen.org/
De fetade orden låter som bullshit, och är det väl också. Ett begär kan aldrig i sig äga någon precision, ens om det är begär efter lärdom (här: visdom)! Begäret är alltid till sin natur ett dimmigt frustande töcken av "något" som söker nå ut i ljuset.
Jämför ditt kinesiska födelsemotiv, det lilla växtskottet som fastnat precis under jordytan (plattmarken) och, åtminstone i den här ögonblicksbilden (svarande mot födelsetimman), förefaller oförmögen att växa sig högre.
I denna bild, detta skrivtecken, ser man då naturens blinda instinkt och vilja till vertikalt eller hierarkiskt avancemang. Men markytan är så hård (tydligen har solen bränt landskapet hårt) att det som var tänkt att bli en planta ligger under ytan och trycker på. Skuggornas rike.
Här är livet i Platons grotta minus varje upplevelse av skuggspel mot väggen. Solen är ju ännu inte synlig för skottets i dess bultande under ytan för att komma upp i ljuset och växa sig huvudet högre än alla andra.
Växtvärken måste vara enorm, men skottet är instängt och dess strävan vänds tillbaka mot det! I denna "loop", där markytan bjuder totalt (negativt) motstånd för den som är fånge i underjorden, returernas den instinktiva växtvärken som negativism och inympas i det egna organiska systemet.
Själva skottets energi återkommer i "negativ form" och leder till auto-toxiska effekter. Man kan tala om att den vegetativa själen upplever en negativ feedback-slinga, och den ogenomträngliga ytan återverkar på den uppåtriktade "organiska växtviljan".
Resultatet? Ja som minst kan man tänka sig att det unga skottet dras till livsfilosofier som bara handlar om lidandet, och hur det förorsakas av en "negativ omvärld"! Socialrealismen i ett nötskal. Allt beror på dålig miljö. Och detta stämmer förvisso för skottet med "Startproblemet" (tecknet chun). Uppenbarligen är detta en viktig pusselbit på själens resa i detta stadium.
Naturligtvis finns ingen som helst "precision" alls i "begäret". Tvärtom, sade Schopenhauer, gäller enbart lidelse och lidande för den som drivs av en blind vilja till liv, dvs, den som drivs av en "vegetativ själ" vilken därtill står i negativ återkoppling till sin egen jordiska yta, dvs sin yttre, fysiska kropp (Schopenhauer var f.ö. homosexuell).
Det vill alltså synas som om ditt kinesiska födelseomen avslöjar dig vara en av dem som står i ett negativt förhållande till sitt eget yttre kroppsskal och kanske det egna könet - den vegetativa själen står nära tanken på libido där den saknar stöd från varje form av intellektuell överbyggnad.
Kanske visar symbolen CHUN en potentiell cross-dresser eller t.o.m. en transsexuell. Men definitivt risken för en dold kvinnohatare! För den negativa feedback som växten upplever från "moder jord" kan knappast leda till någon högre uppskattning av "det feminina".
Genast tangerar resonemanget det primitiva område där det unga psyket söker enkla förklaringar: man klandrar sin mor eller sin miljö eller omvärld för att man själv har svårt att ta sig upp i världen! Detta är nog sant för den obildade själen för det går inte att leva som människa utan att åtmstone bilda sig en florstunna mental överbyggnad. Skuldbeläggandet ligger nära till hands i "Startproblematikens" typ av livsöde.
Hur jobba runt det problemet? Jo, sympatisera som du gör i din feminism (t.o.m. queerfeminism) med de rörelser som söker "frigöra" kvinnan så att hon inte längre ska vara en negativ och motspänstig jordmoder. Det här är bara ett poserande, det egentliga arbetet är mot det egna latenta hatet mot den negativa jordmoderna!
Att genom en mental överbyggnad av ideologiskt "räddad världen"-karaktär kan man således adressera sitt omedvetna kvinnohat så att själva ideologin gradvis upplöser det instinktiva "dumma mamma" som genljuder på omedvetna psykiska nivåer. Alla aktivister bedriver troligen självterapi, mer eller mindre.
De exemplar av CHUN som inte ens når nivån av "lärobilder" (en form av terapi), kan nog vara riktigt asociala själar, riktigt vanskapta av all negativ återkoppling inom sig själva! Emellertid är detta ett så "unikt" livstema att jag har ett ringa underlag för att säga något mer bestämt utifrån faktiska observationer.
Som du ser är människans olika prediktiva system, där hon lånat in betenden från djur eller hela naturliga processer, som små sanningsspeglar. De äger givetvis inte mikrometerprecision (det är den anala människans urspårade nivå av precisering), men de fångar en Gestalt. Vågar man bara "kopulera" nära och intimt med orden och ordbilderna och levandegöra processerna som ligger inbäddade i orden, kan man se tydliga "arketypiska" eller "mytiska" sanningar.
Och så mycket kan jag medge: det finns inga "eviga Sanningar" (med stort S) bortom arketyperna vilka det kinesiska systemet är en speciall utgestaltning av.
För arketyperna är själva tidlösa (vilket Carl Jung empiriskt visat). Platon menar vidare att de är levande och intelligenta varelser! En helt annan existensform som människan f.n. har en mycket vag kunskap om! Denna eviga livsform lever via oss, vi overkliga grottvarelser och bleka avbilder av genuint medvetande.
Inom dig finns därför en Form (en livsvarelse) som leker lidandets lek genom ett sällsynt begränsat fysiskt instrument. Man kan säga att denna Form har valt att stångas i mörkret mot den obändiga fysiska yttervärlden.
Detta är dock inte du, för du är Observatören (medvetandet)!
Vad jag talar om är "mötet mellan himmel och jord", Form och Materia - som resulterar i den fenomenvärld just du har att uppleva såsom Resenär i kapitlet CHUN. Ett kapitel i den eviga förvandlingens bok som ÄR universum.
Den kinesiska klassikern I CHING har kodifierat några viktiga hållpunkter så att själen inte helt ska tappa fattningen under sin tid på jorden. Den enkla vegetativa växtsjälen känner t.ex. bara en enda riktning, uppåt, uppåt.
Hur skulle jag ha kunnat tro att en sådan individ skulle kunna backa tillbaka ur ett replikskifte som dragit snett för att återblicka och rekonstruera situationen? Det kan man inte begära av grönsaker och plantor! (Jämför Mona Sahlins totala omedgörlighet i precis allting!).
Temat CHUN tycks alltså represntera folk som går enbart på den vegetativa själens intelligensnivå, en primitiv form av instinkt som senare i djurriket kommer att bli mer varierad. Växtens själ har bara ett enkelt program: att komma ut "på toppen". Omsatt till djurens mer komplexa värld, för att inte tala om människans rike, handlar det om att vinna varje strid till varje pris. Schopenhauers "blinda vilja till liv eller makt".
På det vegetativa själsstadiet finns ingen intelligens (i Platons mening) inkopplad i loopen alls. Den högre delen av själen (intellectus) har valt att inte vara aktiv i ett sådant här liv - kanske för att avsaknaden av en upplevelse av det gudomliga gör lidandet så mycket mer realistiskt.
Den lärdomen måste tydligen göras i nihilisternas livsöden. Den som har stor kreativ insikt, ser naturligtvis också att detta är grundvalen för en bona fide sado-masochist. Att bli bunden under sexakten är exakt det som en analys av hexagram CHUN ger som "typisk" existentiell upplevelse. Lidandet återkommer i den negativa feedback-loopen och blir till perverterad lidelse, dvs njutning! Man har gjort sig ett hem i sitt eget problem. Stockholmssyndromet!
Och det är många på jorden som lever de här typerna av blint öde (oförlösta av något ljus, av någon högre himmelsk verklighet). Men allt är lektioner i själens långa utbildning för att bli något mer än ett människodjur.
Som den kinesiska metoden antyder finns det ett stort omfång. Vissa själar påminner faktiskt mer om växter än djur i sina strategier, och ytterst få människor på jorden är faktiskt värda att kallas människor.
"Människa" har föga med dagens sekulära humanism, ordet syftar på det aristoteliska slutmålet, ändamålsorsaken som driver hela processen. Detta kallas idag inom astrofysiken för den starka antropiska principen. Kristendomen såg dramat i termer av "den förste Adam" och "den andre Adam", mänsklighetens fall ner i materialitet och sedan - när evolutionen gjort sitt jobb - dess återupprättelse i ny, fullt självmedveten gudomlighet!
Evolutionen har ända från början syftat till att framställa växtskott som förmår bryta sig ur sin platoniska grotta och i solljuset se sig själv som den faktiska ljuskällan. Som det gudomliga medvetandet i individualiserad form. Nihilisten ägnar sitt liv åt att smutskasta eller gömma sig från evolutionens plan samtidigt som hon dyrkar Darwin som den store Sanningssägaren. Så paradoxalt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.