Kostnaden att förbli en fruktfluga

Vetenskapen är fantastisk. Nu kan den kvantifiera - precisera - fruktflugehonans kostnad för att para sig med en hane.

It is costly for females to mate because competition among males has led to behaviours and adaptations in males that are injurious to females, such as harassment during mating rituals and toxic proteins in their sperm fluid.

ScienceDaily.com relaterar ett testresultat från Uppsala Universitet

Fynd av den här typen påminner om vad de flesta glömt, som uppskattar de exakta vetenskaperna antingen för deras praktiska effekter på våra liv här och nu eller också bara för att de är exakta. (Till den senare gruppen hör strömningar jag kommenterat i inlägg taggade "it-fascism".)

Det som glömts är att vad vetenskapen finner alltid är mindre än livet självt (och det var dagens underdrift). När den i mytologisk form kodade skapelseberättelsen Gud beslutar att utestänga Adam och Eva från Livets Träd sedan de redan ätit frukten från Kunskapens Träd (kunskap på, eller om, gott och ont), är det för att de nu är hotande nära att bli lika gudarna själva.

För vad om människosläktet, efter att ha blivit självmedvetna och nu medvetet strävar mot njutning och undviker smärta, därtill lyckas etablera denna dikotoma världsbild ("somligt är åtråvärt, annat skall undvikas") på livets egen ontologiska nivå?

DETTA MÅSTE FÖRHINDRAS! Adam och Eva drivs resolut ut ur Paradiset.

Vad är det Bibeln säger här? Jo, att människosläktets sätt att splittra Livet och dela upp den i en avdelning för "goda" ting och en avdelning för det "onda" hör hemma på kunskapens nivå, men inte på livets egen nivå. Kunskap är ett sub-set av Livet och inte större än Livet självt.

Det är när människans mentala luftbubbla växer sig större än Livet självt som hennes hybris är ett faktum och dödsstörtningen ner i liv med liten bokstav - syndafallet - inträffar.

Människan har här missat målet (synd = missa måltavlan) och börjat ägna sig mer åt sina egna mentala modeller - kvantifierbara vetenskapliga studier - än åt Livet självt. Nu, i de skickligt mytologiserade berättelserna som kommit till oss från antiken, träder "döden" in i världen.



I indisk astrologi motsvaras planeten Saturnus, "gränsdragaren", av dödsgudinnan Kali. Även i västerländsk tradition associeras Saturnus med den yttersta gränsen och med Liemannen som skär av alla fenomen som överskrider deras tillmätta tid och gräns (jfr Einsteins tid-rum, mer "i tiden" men i grunden samma mytiska föreställning om universum som en sluten, självsubsistent domän...).

Den som drar en gräns eller definierar något - det vetenskapen sysslar med - har därmed själv inviterat döden. För att inte tala om att den vetenskapliga metoden som, för att kunna fortsätta vara vad den är kontinuerligt stympar sig i vad som annars skulle ha varit en mognad i metodik. Vetenskapen är en avundsjuk gud som kräver offer på sitt altare: generationer av vetenskapare kommer och går, lever och dör i tjänandet av "empirins gränslinje".

Att vara obönhörlig i sin gränsdragning och blunda för varje anomali som går utöver dess pre-fabricerade verklighetsuppfattningen är i praktiken kravet för att få delta i detta "språkspel". Det är därför inte konstigt att vetenskapen så lätt urartar till scientistisk övertro: att man i stora drag står i kontakt med "vad det handlar om".

Den som vill töja vetenskapens utstakade gränser bör först ha ett Nobelpris i bakfickan, och inte ens det räcker alla gånger. När hörde du t.ex. senast talas om att prisbelönte (1945) kvantfysikern Wolfgang Pauli ansåg vår nuvarande naturvetenskap vara ofullständig intill dess att den inkorporerat psyko- och parapsykologin på ett vettigt sätt?

Eller att en annan Nobelpristagare i fysik, Brian Josephson, för en heroisk kamp i England mot skräckslagna ateistiska vetenskapsmän av betydligt lägre kaliber som söker smutskasta parapsykologins oemotsägliga fynd?

Eller att Nobelpristagaren i kemi 1993, Kary Mullis, öppet godtar reinkarnation som en realitet?

Reinkarnation har kartlagts och diskuterats i många religioner. Den var en självklarhet för västerlandets portalgestalt Platon (och den syditalienska matematikern och mystikern Pytagoras som Platon troligen först fick informationen från).

Men reinkarnationsfrågan förkastas a priori av mainstream-vetenskapen då den inte tycks kunna samexistera med dess favorithypotes att medvetandet är en effekt av hjärnans biokemiska soppa. Vetenskapen som uttryck för högsta rationalitet ger oss snarast anledning att fråga om rationaliteten är vid full sans!

Inte för inte sade det antika Kinas taoistiska mystiker: "Den som definierar sig blir inte för den sakens skull tydligare." (Boken om Vägen och Kraften) De pekade mot en upptäckt den västerländska vetenskapen och merparten av kulturen - med undantag av kvantfysikerna och några till - ännu inte gjort.

På något sätt verkar människans självmedvetenhet stå i strid med Livet självt!

Därför handlar alla utvecklade religioner i sin innersta kärna, mystiken, om hur individen ska kunna rätta till sitt skadade förhållande till Livet som helhet. Därvidlag måste hon börja med att avveckla sitt vetenskapliga sinne som ständigt hårklyver, söker precisera och begränsa var kunskapsbit från var annan för att - så smart i sitt eget sinne - kunna operera på sin egen lilla ask med byggbitar som vore hon Gud själv.

John Lennon sjöng: "Keep on playing those mind games - forever." Det är denna, det dikotomiserande förnuftets totalt futila verksamhet, han djupast avsåg.

Alla civilisationer som baseras på denna hybris, där man tar sig själv som "alltings mått" (den grekiske sofisten Protagoras), går skoningslöst under. Om det vittnar en annan biblisk representation: moralismen om människorna som försökte sig bygga ett torn som sträckte sig ända upp till himmelen.

Men den som vunnit sina distinktioner genom att helt leva inuti ett av Livets många sub-set, i sin egen mentala konstruktion där humanismen är det enda som existerar, kan aldrig adlas och bli en av de sanna gudarna förrän hon abdikerar från sin hybris.

Vetenskapsmannen utan ytterligare kvalifikationer är för evigt en plagiatör av Gud, en rebellisk frammanare av substitutvärldar. Indisk filosofi förnekar visserligen inte maya - mätbarhetens domän. Men man ska vara bra obeläst, eller i vetenskapsmannens fall narcissistisk, för att röra till saker för sig och, som Buddha varnade för, förväxla kartan med verkligheten.

De akut obildade eller mindre intelligenta faller för knepen, och den narcissistiska falangen av "de vita rockarna" njuter i vår kultur i fulla drag av den kvasi-gudomliga status de gör anspråk på och som de mindre vetande tillerkänner dem.

Dessa är de horder som faktiskt tror vi talar om verkligheten från dag till dag och inte bara en mental modell. "Pragmatism" - bekvämt att inte ständigt behöva kvalificera vart uttalande - säger kanske någon. Men så är det inte i praktiken.

Människor i gemen vet inte att också vetenskapen är en myt - på precis samma sätt som den religion många ser ner på i dag (till följd av en sammanblandning av religionens innersta kärna och mänskliga extremuttryck i religionens namn). Dessa västerländska horder har ännu att genomskåda sin egen scientism som den grundlösa hybris den ger uttryck för.

Djuppsykologin, med början i Carl Jung (i högintressant kollaboration med nämnde Wolfgang Pauli), har naturligtvis genomskådat vår moderna vetenskapsmyt, men det är få som förmår gå utanför det kollektiva trancetillstånd västerlandet befinner sig i och till yttermera visso valt att kalla "förnuft".

Till ett så ultimat upptäcktsresa saknas alla incentiv. Det är ju som att invitera stigmatisering och social utstötning. Samhällen i alla former och färger bygger just på att medborgarna delar samma trancetillstånd, observerar samma observanser, är eniga om samma "verklighet", vare sig denna uttrycks i termer av gudar eller de tankestrukturer man bör röra sig med för att i dagsläget passera som politiskt korrekt, dvs "förnuftig".

Charles T. Tart, fil dr, har talat mycket om "consensus trance" - samfälldhetens hypnostillstånd.

"Most humans are stumbling around in mutually-reinforcing trances, and it takes a great deal of effort, thought and time to escape from that trance."

Länk 1 (kort översikt)

Länk 2 (intervju ang. konsensusmänniskans sömntillstånd)

(öppnar i nya fönster)

Tidig Tart-klassiker

När relativistiska kulturjönsar "dekonstruerar" kulturens "texter" stannar de således innan det börjar bränna till på allvar. Men radikal dekonstruktion är exakt vad religionen och den klassiska filosofin alltid sysslat med.

Samma energi du kan använda för att spilla ett liv på att fragmentera världen via ditt vetenskapliga sinnelag och bli ett rabblande mänskligt uppslagsverk, samma energi kan används för att läka din sjukdom som atomiserar världen. Den turkisk-grekiske tänkaren Herakleitos sade: "Vägen upp (mot unifikation) är densamma som den som leder ner (i fragmentation)".

En del tror vi progressivt lär oss mer och mer och pekar mot stenålderskulturen, som om vi visste ett dyft om vad dessa människor förmådde uppleva! Allt vi vet är att shamanismens spår (ut ur kroppen-tillstånd med mera) leder oss rakt tillbaka till stenåldern. Vem kan utesluta att mänsklighetens vetenskap låg på en helt annan nivå för, säg, 12.000 år sedan och tidigare?

bildkälla: www.mimosaspirit.com

I själva verket är det vi kallar fortskridande en låsning i ett litet segment av ett större kretslopp. Från Darwin och framåt är det vår egen mentala "input" vi själva skördar några år (eller årtionden) senare med "empiriska fynd", vilka i ett tredje stadium sanktioneras via t.ex. ett prestigefullt Nobelpris.

Antikens proto-vetenskap reproducerade den här processen av självuppfyllande "profetior" via modellen av de "Fyra Elementen". Det som visualiseras i ELD och konceptualiseras i LUFT, är skeenden på det platonismen kallade den Rationella Själens nivå.

Detta är då idévärlden, en ontologiskt själständigt realitet. Vad vi - fångarna i Platons mörka grotta - sedan sysslar med, vetenskapligt eller i största allmänhet - tillhör den Irrationella Själen. VATTEN och JORD indikerar den intuitiva känslans slutliga somatisering.

Simsalabim! I den stendöda som "materia" objektifierade slutprodukten (Jordelementet) hittar vi så förnuftsdyrkarna och deras begränsade, skyddade verkstad där de går på med sitt tjat om empirisk verifierbarhet. Men som Jesus sade: "Låt de döda begrava sina döda, och följ mig." Många av oss är destinerade till större ting än så!

Livet lever företrädesvis på den Rationella Själens nivå, vi, denna världens barn får nöja oss med att se skuggor av den verkliga showen! (Och naturligtvis har vi då ateisterna - de stora efterrationaliserna - som försöker skriva om spelet genom att hävda att vår grotta är allt som finns. Och de säger detta genom att hänvisa till de spelregler de själva kokat ihop men som bara är ett sub-set av Livet självt.

Den enda gången i detta spektakulära drama när det finns anledning att tala om tragik är när ett sekulärt land - som t.ex. Sverige - faller så lågt i sin allmänbildning att folk inte längre kan förstå hur de kom att så okritiskt vaggas in i en konsensustrance av detta slag. De är nu fångar i sin egen mentala konstruktion av verkligheten!

Men där inne, i en annan sammanflätad härva av existens, skrattar de verkliga gudarna åt detta patrask som krälar ute på ytan och via förstoringsglas projicerar sina föreställningar på ett substrat som inte ens är materia längre.

Biskop George Berkeley hade, tror jag, rätt: vi tänker kollektivt "fysisk värld" och är så långt inne i den drömmen att vi till och blöder när vi ramlar och skrubbar knäet. Men innanför och bortom oss - och detta är metafysik - finns andra som drömmer oss.

Intressant är att den monoteistiska judendomen refererar till en gud som i några få men ytterst viktiga passager talar i vi-form om sig själv(a). Är detta ett fragment av insikt om våra herrar som åser oss, människorna på jorden, spinnande sina härvor av mentala föreställningar om hur naturen egentligen hänger samman?

Allt går på räls, Carola!

Hundåret

Carolas 25-årsjubileum som artist 2008, året som inte blev som tänkt.

"Felet var att jag inte checkade av tillräckligt med chefen ”upstairs” innan, säger Carola", enligt Aftonbladet som hittat sin nyhet i tidningen Filter.

Utöver kungafamiljen är Carola nästan den enda svensk med tillräcklig lyskraft för att ett födelseklockslag (för de astrologiskt intresserade) ska ha letat sig ut på nätet. Men detta möjliggör ställandet av det högintressanta och symbolladdade kinesiska Ho Lo Li Shu-horoskopet!¹

Enligt kineserna hade hon i sanning ett vidrigt 2008. Till att börja med är båda hennes födelsesymboler kritiska, den ena handlar om en ungdomlig vilja att glänsa likt en stjärna (men en "imitatio Christi"-läsning är också möjlig).

Och det kompletterande ominat (för den född på gränsen mellan två timmar) talar om en bristande intellektuell urskillningsförmåga, en tendens att rusa efter "skräpmat" (20.1 resp. 27.3).

Direkt kan sägas att det finns betydligt värre omen än dessa i systemet, även om två milda förmaningar från den kinesiska ödeskalendern, adderade, ger en förstärkning...

Denna grundläggande disposition kan man ju i efterhand kalla för att inte ha "stämt av med Gud". Men enligt födelsesymboliken var det en olycka som bara väntade på att hända...

Vad sades då om olycksårets inbyggda potential?

Enligt födelseomen 20.1 var 2008 året för ett ihärdande, men på "ett fält utan villebråd". (Omen 32.4) Detta omen är nästan självförklarande. Eurovisionsschlagern var utjagad, inga troféer/byten kvar att nedlägga där.

Enligt 27.3 var året ännu värre (minns att hon vittnade om Tito Beltrans våldtäkt av barnflickan i början av detta år):

"Fågeln bränner sitt rede. Vandraren [främlingen, utlänningen] skrattar först, men skriker sedan tårfyllt ut. Oxen saknas på tröskplatsen. En olycka!" (Omen 56.6)

Mycket lokal kinesisk symbolik där, men det mesta är intuitivt begripligt. Den fågel som bränner sitt eget rede förlorar sin hemmaplan. Vandraren, vilket också kan översättas "utlänning", låter misstänkt likt Tito-fallet, och antyder att Carola själv eller någon i hennes omgivning är en som varit "gäst på nåder", men här tappar sin tillfälliga position. Säg den lycka som består...

Oxen som saknas på tröskplatsen, är en kod som kräver historiska kunskaper om den tid då systemet först textsattes. Sinologen Hellmut Wilhelm förklarade att allt detta är en förtäckt allusion till en stroppig boskapsägande nomad vid namn Hai.

Hai förgrep sig sexuellt på en kvinna närstående till den lokale härskaren som bjudit in honom på en bankett. Straffet var att beslagta Hais hela boskapshjord, vilket stavades undergång för honom personligen. Det här är makalöst snarlikt Tito-fallet!

Men livet är paradoxalt: samtidigt som Carola vittnar mot främlingen/utlänningen Tito, blir det samtidigt året då allt hon tidigare ägt togs ifrån henne och hon själv fryses ut som en främling!

Vad hade Carola hört om hon i bön, meditation eller nattlig dröm lyssnat på "chefen en trappa upp"? En varning för att delta i den lokala furstens bankett, att jaga på det utjagade fältet?

Är det så att den som lyssnar bortom sitt inbilska ego ska finna att vi har ett öde som faktiskt redan är bestämt åt oss, och att vi sitter på första parkett genom hela livsresan?

Vi, utomjordingarna, är andevarelser här för att uppleva och lära. Men vi är djupast inne inte är barn av den här världen. Problemet, säger den österländska filosofin, börjar med identifikationen med våra kroppar och liv.

Således: Jorden som plantskola för "fallna själar". Upptäckten av detta förhållande (långt bortom de "empiriska vetenskapernas" domän) öppnar upp för helt nya möjligheter och "karriärval"!

Det sägs uppskattningsvis finnas några tusen själar på jorden just nu som är fria, som kommer och går ur sina fysiska kroppar bäst de vill (se vidare den fascinerande radiostationsägaren Robert Monroe och hans "problem" med att komma till rätta med spontana ut ur kroppen-upplevelser).

"Vet ni inte att ni är blivande gudar?", sade doktorn och mysterieläraren Jesus för 2.000 år sedan. Väl talat.


"Det var menat så"

Till Carola, om ditt öga mot all förmodan skulle falla på dessa rader i denna obskyra blogg: Som synes är allt okej! Inget har gått snett. Vägen innehöll helt enkelt bara den här episoden på den här sträckan för dem som började rulla sin del av filmen vid just den här speciella tidpunkten.

(Mycket, men inte allt, hänger förstås på att korrekt födelsetid letat sig ut på nätet. Även om den skulle vara felaktig är 2008 års symbolik likväl remarkabelt deskriptiv, och ett bra underlag för att tänka till lite kring.)

Martin Luther läste sin Bibel noga och fann att den predikade predestination. Det hade även kyrkofadern Augustinus dessförinnan noterat. Människans fria vilja är nys, hon är trälbunden till följd av "synden". (Kan man kanske förenklat beskriva "synden" som "allt annat uteslutande egocentrism"?)

Den här showen är redan skriptad och klar när vi föds. Det kom också psykologen James Hillman fram till på äldre dagar ("Själens kod"). Inget av detta är förstås kristendom, det är hur livet självt tycks konstruerat.

Mer än tusen år före Jesus födelse satt sumeriska och sedan babyloniska stjärnskådare uppe, natt efter natt, och byggde på ett av mänsklighetens äldsta system för att beskriva de lagbundenheter man tyckt sig se i tillvaron. Astrologin. Också borta i Kina sökte anden kunskap via människans medvetande, och nådde den genom en helt annan modell.

Uppgiften, insåg även de gamla grekerna (stoikerna), är att bara vara den man är, så mycket man mäktar och så bra man någonsin kan. Den som är kallad till ett kvantsprång eller ett paradigmskifte, skiftar. Den som inte är kallad, fortsätter att spela rollen av stillastående.

Jesus beskriver tillvarons signatur som "rörelse och vila" i Thomasevangeliet, exakt samma ord som används i den kinesiska yin & yang-filosofin. Allt samverkar till det bästa, och sakta gallras de mogna själarna ut ur systemet. Den Nobelprisbelönade kvantfysikern Niels Bohr förstod, och valde yin & yang-emblemet till sitt signum. Rörelse och vila.

Faktum är att även de enklaste kulturer i större eller mindre omfattning känner igen sig i den här berättelsen, som innefattar själavandring. Alla, utom den sekulära människan som hängt upp hela sitt liv på sitt ego och hur att bäst drapera det med glittriga tillbehör.

Hur pass väl sekularismen fungerat borde väl Europa och 1900-talet ha visat: två världskrig, Förintelsen av 6 miljoner judar och mängder av andra "icke önskvärda" i en kliniskt ren laboratoriecivilisation.

Och sedan, när den sekulära människan äntligen inbillade sig att hon var homefree och lärt sig de historiska lärdomarna som fanns att lära sig, börjar själva Moder Natur anklaga henne för att leva i en luftbubbla av overklighet och rovdrift, samtidigt som hennes marknadsekonomiska system sviker henne!

Carola, ditt hundår var ingenting mot vad västerlänningen står inför när hennes avgudar börjar störta till marken... Frågan är om civilisationen i väst kommer att lyckas uppfinna sig på nytt, och då mer i linje med de nobla värden de bästa filosofierna och religionerna genom tiderna talat om...


_____

1. Ho Lo Li Shu = floderna Ho och Lo:s rationella talvärden, ett system från Mingdynastin.

Se vidare www.hall-of-man.com (öppnar i nytt fönster).

Som en insekt...ursäkta, insikt

"No one would have believed, in the last years of the nineteenth century, that human affairs were being watched keenly and closely by intelligences greater than man's and yet as mortal as his own; that as men busied themselves about their affairs they were scrutinized and studied, perhaps almost as narrowly as a man with a microscope might scrutinize the transient creatures that swarm and multiply in a drop of water."

(H.G. Wells - War of the Worlds)

Apropå främlingar, missa inte den hebreiska Enoks bok, skriven ett århundrade eller två före vår tid och en intressant källa till föreställningar om "the Watchers" - Skådarna eller Övervakarna. Mänskligheten har uppenbarligen alltid upplevt främmande väsen lura just runt hörnet.

Fast när det gäller den värsta ohyran har människan föga anat att det hon har skådat var hennes eget högre själv, utestängt från direkt intervention via det evolutionära steg som ledde till det specialiserade här-och-nu-egot - och i sinom tid det paralyserande "sunda förnuftet".

Det var djuppsykologen Carl Jung som bidrog med nyckeln: gudarna vi visat på dörren återvänder genom våra psykiska och somatiska sjukdomar. Så sant.

Enoks bok i faksimilutgåva från 1983
av den första engelska översättningen
från det etiopisk-semitiska språket
ge'ez, utförd av ärkebiskopen av
Cashel, Richard Laurence.

Hans översättning kom ut 1821 efter
att flera kopior av boken förts hem till
England från Etiopien av en resenär 1773.

Enok plundrades på starka motiv som återanvändes i Nya Testamentet och utelämnades sedan ur kanon (förutom i den etiopiska kyrkan). Kanske var Enoks bok en lite väl tydlig historisk pusselbit i den framväxande föreställningen om en "alien" frälsargestalt som anländer på ett "moln". Originalidén om denne himmelska, människoliknande varelse blev istället tanken om Kristus återkomst.

Fragment av Enoks bok har hittats bland Dödahavsrullarna, och det verkar alltmer klart att den tillhörde Ljusets barn, en sekt som i likhet med Enoks bok ägnade stjärnhimmelens mysterier stort intresse. Och ingen ska förundra sig: Första Mosebok hade ju utlovat att Gud satt stjärnorna att vara till tecken (omen) för människorna.

Men vilken lös textsamling av sinsemellan oförenliga ståndpunkter Bibeln är! På andra ställen döms astral kult ut som avgudadyrkan! Det gäller att läsa noga och förstå de skilda kontexterna... Det är därför begripligt att kristendomens förhållande till astrologin alltid var veligt. Och det judiska folket själva har förundrats över de senantika synagogor med praktfull astrologisk symbolik som arkeologer grävt fram på senare år i Israel.

Fast människorna levde uppenbarligen i mer intelligent kontakt med "övervakarna" för 2.000 år sedan än vi gjort sen vi blev "upplysta". Trafficking, slaveri, barnarbete i den svettiga verkstaden - västerlandets produktivitetsfilosofi formligen framskapar samma gamla fenomen på nytt, allt för att hålla sig flytande ytterligare några år med bibehållna vinstmarginaler...

I antiken hymlade man åtminstone inte och pratade om "lika värde" och "mänskliga rättigheter", utan kopplade livets ojämlikhet till ett kosmiskt helhetsgrepp, där en minsta odelbar enhet - andevarelsen (eller lite oprecist, själen) - hade ett oförytterligt ansvar för sin väg.

Via historiska fragment som Enoks bok kan man pussla ihop och levandegöra den gamla världsbilden på de mest oväntade ställen (som i antikens Palestina), en världsbild vars meningsfullhet för individen inte kan betvivlas.

Bekräftelser på dess korrekthet poppar dessutom ständigt upp i vår tid via s.k. "anomalier" - udda fynd som inte passar inom den rådande världsbilden. "The smoking gun" torde vara nära döden-upplevelsen där psyket helt frigör sig från det kroppsliga redskapet.

För en skeptiker kan förstås protokollen aldrig stramas åt hårt nog och än fler tänkbara felkällor som förklarar anomalin pekas ut. Men bortom ett legitimt krav på vetenskaplig stringens inser man att den i grunden negative inte vill upptäcka något nytt! Ut ur kroppen-upplevelsen är just den som definitivt ramponerar den biologistiska världsbilden. Det är mycket som står på spel här, många människors hela livsinvestering! Att vidmakthålla en ateists eller skeptikers grundhållning kräver extremt mycket energi, pålästhet och avsevärda mängder bortrationalisering!

Mer rimliga människor finner nog ändå några av de mest omtalade nära döden-fallen övertygande. Inte minst det med kvinnan som tappades på blod och kyldes ner - försattes i klinisk död kort sagt - för ett ytterst komplicerat ingrepp i hjärnan.

Undertecknad åhörde i sin ungdom en spekaktulär beskrivning från en kvinna som dött på operationsbordet och där upplevelsen gick ännu längre. Den här individen lämnade helt operationssalen och roade sig med en liten rundtur i sjukhuset under den korta stund hon var utanför sin kropp. Tänk om någon försökt verifiera några av de intrycken!

Störande för den materialistiska världsbilden är även fall av tidigare liv-minnen under hypnos, där specifika detaljer kunnat verifieras. Båda de här fenomenen tillhörde den klassiska världsbilden, men var inte aktuella då upplysningsmännen drog upp riktlinjerna för en värld utan vare sig klassisk filosofi eller religion, baserad enbart på förnuft.

Världsbild värd namnet

Den antika världsbilden var åtminstone för den tidens elit (och vem aspirerar inte på att nå högre?) en fröjd för medvetandet att kontemplera. Platons maning till envar att eftersträva excellens i sitt sinne, är alls inte väsensskild från den livsåskådning Ljusets barn - författarna till Enoks bok - representerade.

Det var en extremt förnuftsdyrkande forskarkår i väst under 1800-talet som sökte skilja ett mer upplyst västerland från ett "mytologiserande" och "flummigt" österland. Idag är den västfantasin i grunden genomskådad, även om intelligentians bottenskrap alltjämt rör sig i samma föreställningsvärld.

Hollywood har nonstop levererat fantasin om främlingen som träder fram från bakom husknuten och bryter sig in i ortsbornas trygga tillvaro, och sedan 11/9 har det arketypiska motivet gått lajv på ett nytt sätt. Filmvärldens alla svartmuskiga skurkar genom tiderna blev till sist - likt Ordet - till kött och blod i sinnesvärlden.

Men varför stanna vid socialrealismen... Vad är det Katolska Kyrkan håller på med när den 2008 informerar sina medlemmar att det är förenligt med kristen tro att också tro på utomjordingar? Och var det inte en pensionerad hög amerikansk militär som bara några månader senare bekräftade att ett UFO verkligen störtat i Roswell på 1940-talet?

Börjar väst sakta driva in i det dimmiga gränsland som bättre motsvarar verkligheten än den hårt belysta förnuftsvärld som är en ren reduktion och abstraktion av den verkliga verklighetens öppenhet? En värld där dedikerad tanke verkligen förflyttar berg.

"Alla som är i himlarna vet vad som därifrån utverkas. De vet att de himmelska ljusen inte viker från sina banor. ... De ser att Guds verk inte avviker från deras tid att manifestera sig."

"För den rättfärdige är riktningen som månens väg tar ljus, men för syndaren är den mörk."

(Enoks bok, III, 1-3 & XLI, 6)

Swedenborg talade med de planetära änglarna. Den svensken har ett namn i världen ännu efter 300 år. Ska hans landsmän av idag brösta sig för det eller skämmas för att de inte har en enda cell i sitt nätverk gemensam med denne store Skådare?

För den rättfärdiga är månens bana ljus, men för den som missat sitt mål är den mörk. Månen är astrologins symbol för det föreställande psyket, för själen - det inre sinnet som organiserar de yttre sinnenas rådata.

Månen är därför inte i sig en symbol för det tredje ögat, ockulta ögat. För att nå det måste man utöver månen också beakta viljans, intentionens fenomen, och därutöver dessutom vad vi åter måste tillgripa en symbol för att indikera: Solen. Ett ljus som förnuftets låga bara vagt imiterar. Det är uppenbart att antiken hade en komplex psykologi och en fackterminologi vi helt tappat greppet om, vi som jobbat så hårt på vår upplysthet sedan 1700-talet...

Svensken må smågnälla över den handlingsförlamande jantelag hon dragit över sig och i en avbönens akt eventuellt koppla den till det där 40-åriga socialdemokratiska styret - nivelleringen av allt till en visserligen jämlik men dock jämntjock gröt...

Men, som Herakleitos sade, "din karaktär är ditt öde". Det är inte miljön, att tänka så är att sätta vagnen framför hästen. Fråga istället varför månen lyser så mörkt i din upplevelse av dina kvarter.

Den européiska upplysningens jämlikhetsideal på 1700-talet var på kant med verkligheten från dag ett.

Svensk kverulans

Nu, en bit in på 2000-talet, borde det vara uppenbart för alla i väst - när sagda terrorbomber faller över oss i verkligheten - att vi har hycklat oss fram till vägs ände. Förnuftets ensidighet har framfött dess mardrömmars monster.

Därför är Enoks bok så uppfriskande, skriven i en tid då man inte räddes att se de ofrånkomliga skillnaderna för vad de var: För den rättfärdige lyser alltid psyket ljust, men för syndaren råder mentalt mörker.

Hemligheten till den rätta färden, forstod man i antiken, var att inte stänga dörren uppåt, inte göra människan till alltings mått. Såtillvida är hela det sekulärt humanistiska projektet en styggelse som saknar varje tillstymmelse till realism. Dess kartritning motsvarar inte Psykets realiteter.

Sociologiska studier har visat att människor som tror på något mår mycket bättre - även i kristider - än bespottare och ateister. Följ dagens taskmörtar i nätmedierna och notera hur de låter, vilken ande som sipprar fram. Lex Schulman och hans gelikar. Så låter det förmörkade, "lunatiska" psyket när det kämpar för att vara Någon i en värld av intighet.

Bebor skräpmediefolket Dantes lägsta krets i helvetet? Eller är de ofrivilligt besatta av de där gudarna folket visade på dörren och som sedan kom åter som psykisk sjukdom? (Sjukdom som omgående projicerades utåt som en demoniserad omvärld.)

Tänker den yngre generationen svenskar längre utanför den prefabricerade lådan, eller är de alltför upptagna med att se om sina rättigheter till gratis underhållning via illegal fildelning?

Brittisk medeltida lagstiftning gav kvinnor mildare straff om det visade sig att de begått ett brott under inflytande av Luna, att de via månen befunnit sig i de osunda kroppsvätskornas våld, i vansinne (lunacy).

Kanske bör inte det samtida svenska kynnet dömas alltför hårt? Vilka förutsättningar hade vi att spela en roll i världen? Våra förfäder bröt malm och skruvade ihop klyftiga mojänger för export, inte minst såna som smäller högt. "Can't make blood out of stone."

Det ska bli spännande att se var Sverige tar vägen bortom de närmaste åren av global ekonomisk recession. Men det gäller att förankra sig i Rätt Tanke och Rätt Bemödande, som buddhisterna säger. Och kanske bjuda in Övervakaren, så att vi förstår att vi egentligen Ser vad som pågår.