söndag 19 juli 2009

Jesus som "queer"

Det drar ihop sig till festiviteter på temat "homo-stolthet" i Stockholm, och det har just varit en ordväxling mellan Anglikanska kyrkan och Svenska kyrkan apropå att den senare nu ska förrätta homovigslar i sina helgade rum.

SvD resp. DN om kyrkan och homoäktenskap. Ett uselt debattinlägg bereds plats i SvD där prästernas samvetsrätt likställs med rasism.

En replik i SvD söker påstå att "Jesus sa väldigt lite om sex och äktenskap" - vilket det här inlägget (sedan flera dagar) visat inte är helt korrekt. Om än inte så många ord fastnat i texterna (hans samtid kände dock positionerna), är det som sades desto tydligare.

Som religionshistoriskt intresserad och med preferens för att se Jesus som formad av ideologin hos den asketiska grupp som höll till i hettan i Döda havet, tittade jag runt lite på fenomenet på nätet.

Jag hittade en några år gammal bok av en genderorienterad bibelforskare vid namn Halvor Moxnes ur vilken man kan läsa hela kapitel 4 via Google Books. Här bjuds historisk bakgrund och intressant diskussion av det gåtfulla parti i Matteusevangeliet som i den svenska bibelöversättningen från 1981 där eunouchios - eunuck - kanske inte helt lyckat blivit ersatt av ordet "kön".

Ingången är lärjungarnas suckande över de stenhårda reglerna för livslång trohet mot sin äkta hälft (samma som i Dödahavssekten), och att man kanske hellre borde undvika äktenskapet helt och hållet. Man kan tänka sig att undertexten här nuddar vid mannens naturliga drift att sprida sin säd lite varstans.

Jesus svarar på detta med att inte höra en eventuell antydan den biologiska mannens promiskuösa tendenser, utan som att lärjungen talat om permanent kontinens - texten är dock inte helt entydig:
"Alla kan inte tillägna sig detta (celibatet? de stränga äktenskapslagarna?), utan bara de som fått den gåvan. Det finns sådana som är utan kön från födseln och sådana som av människor har berövats sitt kön och sådana som själva har gjort sig könlösa för himmelrikets skull. Den som kan må tillägna sig detta."

Matteusevangeliet, 19: 11-12.

Jämför den judiska religionshistorikern Hugh Schonfields internationellt uppskattade översättning till modern engelska från 1950-talet (med några finputsningar på 1980-talet):

The disciples put it to him, "If that is how a man stands with his wife it is not advisable to marry."

"It is not everyone who can go as far as this," he said, "only those to whom it is given. For there are eunuchs who have been so from birth, and there are eunuchs who have been made so by human agency, and there are eunuchs who have made themselves so for the Kingdom of Heaven's sake. Whoever can go so far let him do so."

Hugh Schonfield - The Original New Testament (1985, s. 99)

Här är kapitel 4, Leaving Male Space (nytt fönster) ur Halvor Moxnes bok "Putting Jesus in his Place - A Radical Vision of Household and Kingdom" (2004). Den historiska bakgrunden till de födda impotenta eller eunucker (män som fått testiklarna krossade för att inte kunna fortplanta sig) är verkligt lärorik. Och att Jesus kan ha vänt den här bespottade gruppen av "halvmän" till en positiv symbol, är naturligtvis en suggestiv tanke.

Att som Moxnes famlar efter, föreställa sig Jesus och lärjungarna som själva kastrerade män, faller dock kort om det rimliga av många anledningar. Bl.a. för att Jesus ideologiska kontext, utöver detta enstaka uttalande, placerar honom i Dödahavssektens ambiens, där sexuell avhållsamhet helt och hållet var en del i den andliga disciplinen. Hela gruppen var figurativa eunucker för "himmelriket" - för sitt eget andliga uppvaknande.

Det sägs i Dödahavsrullarna att rituell renhet är utomordentligt viktig eftersom "änglar går bland dem" - änglar som enligt Alexander Pope inte står att finna där dit där dårar förirrat sig i sin omdömeslöshet. Dessa ord kan bara en klärvoajant människa som "ser" in över "andra sidan" förstå. Det antropologiska sätt varmed Moxnes angriper frågan om "eunuckskap" som en social kategori är helt otjänligt för att förstå "insidan" av Jesus uttalande i Matteus 19.

Jesus använder många udda liknelser och bilder i sina uttalanden, troligen för att få lyssnarna att börja tänka efter själva. Den obildade massans härmapebeteende är för övrigt något som följer vår art i alla tider och på alla platser.

Många tänker inte ens själva utan lånar bara repliker de hört och ansluter sig till. I rätt diskussionsläge aktiveras per automatik frasen - och flosklerna haglar i samtal mellan individer på den här nivån av mental aktivitet. Naturligtvis en början, men människan är här ännu bara djur som börjat ana att hon har en mental våning i sin själ utöver den djursjäl som leder henne än hit, än dit, med sitt instinktiva, attitydmässiga sätt att fungera.

Så länge en människas tankeliv, när det läggs ut till beskådan, bara består av attityder, så länge måste man säga att djuret dominerar över den människovarelse vi en gång ska bli. Många har med andra ord tagit ut segern i förskott - vi är ännu inte fullt mänskliga! Den kristne författaren till barnböckerna om landet Narnia, uttryckte saken i koncist i sin (vuxen-) boktitel, "Till We Have Faces".

*****

Att göra Jesus själv till en "queer" figur har ju varit ett populärt tilltag under många år. Men här har Anglikanska kyrkan rätt och den svenska fel. Det utomordentligt viktiga citatet från Matteus indikerar inte alls acceptansen av praktiserad homosexualitet, utan värdet av celibat för den som söker uppnå det högre medvetenhetstillstånd metaforen "himmelriket" åsyftar.

Könsrollsteoretiker tenderar att rusa iväg och fullständigt glömma bort att Jesus lärde ut en "inre lära" som inte kreti och pleti fick höra. Uppenbarligen byggde den på asketism och meditationer som syftade att tända kroppens inre lampa, som något bibelställe uttrycker saken. Eller, i andra men lika mystiska ordalag: effektuera det heliga bröllopet mellan bruden och brudgummen - att släppa in anden i den jungfrueligt och feminint uppfattade själen.

När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de honom om liknelserna. Han sade: "Ni har veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser."

Markusevangeliet 4:10-11

Allt detta är extremt "österländskt" - tankarna går direkt till indisk eller kinesisk yoga - och handlar om att i detta livet förverkliga en potential som GUD vet hur många tusen år in i framtiden evolutionen tänkt att implementera. Jesus talar om den här framtida punkten i tiden när han halvt förebrår lärjungarna för att missat den centrala lärosatsen att människan är en "gud i vardande".

Jesus hemliga lära skilde sig alltså inte nämnvärt från den hos en indisk guru, som också lär sina elever att "ta evolutionen i egna händer" och släppa fram den gudomliga varelsen inom oss redan nu. Kristendomens ursprungliga asketiska rörelse fick fäste i Egypten och Syrien men förtvinade när kyrkan i Rom djupt insupit den romerska imperialismen och började undertrycka alternativa kristna strömmar - en del med bättre förankring i "originalet" än deras egen.

Att den ursprungliga kristendomen var mer än Paulus predikningar för supande och ostyriga församlingar i Mindre Asien, framgår tydligt av moderna skriftfynd - alternativa evangelier i "orginalets" anda som kyrkan i Rom lät bannlysa i slutet av 300-talet.

Bland dessa texter finns det några få som kan göra anspråk på att vara riktigt tidiga! Många kristna vägrar än i dag att erkänna att Thomasevangeliet med dess asketiska Jesus är den troligen äldsta text som finns, t.o.m. fast asketismen och hatet mot "denna världen" (styrd av Satan) lyser igenom så tydligt även i Nya testamentet. Kristendomens problem ligger i att de gjorde en stor sak av att läraren korsfästes och byggde upp en hel metafysik om att hans död gjort slitgörat obehövligt för alla andra.

Kort sagt: med en mans sonande död bortfaller individens behov av askes och medvetandeträning. Du behöver inte själv "arbeta på frälsningen" (dessa är Paulus ord!) - du behöver inte ha någon ambition att själv få uppleva himmelriket som ditt eget nya, glasklara medvetande. Det räcker med att du tror på den berättelse om Jesus som nollställde mänsklighetens synder. Att detta är en fullständig urspårning av det budskap Jesus själv hade, torde vara uppenbart. Men det är så det brukar gå till när anhängare gudaförklarar sin bortgångne ledare...

Så vad skulle då Jesus ha sagt om homosexuella? Troligen detsamma som till gatflickan han räddade undan steningen via sin skickliga retorik: "Gå nu, men synda inte mer." Jag ser inga tecken i de fyra evangelierna som talar för att Jesus försökte revolutionera de sociala kategorier som redan fanns. Han utgick från en grupp inom judenheten som redan nått insikten att man och kvinna är identiska inför Gud, men har skilda funktioner i det vardagliga livet.

Att han talade till kvinnor på gator och torg, betyder ingenting om att han gjort något ställningstagande i någon "gender"-fråga, eftersom Dödahavssektens stadgar klart och tydligt säger att "även kvinnor och barn" ska värvas i den messianska eran. Betrakta hellre Jesus som en av den här rörelsens kringvandrande predikanter än någon som körde en soloshow. Vilken rörelse? Han nämner den i Nya testamentet: de kallade sig "Ljusets barn"! Det är exakt samma beteckning som om och om igen hittas i Dödahavsrullarna!

Det är så enkelt, egentligen. Kristendomen tappade på bara ett århundrade all kontakt med sina judiska rötter. "Kristendomen" började egentligen redan innan Jesus föddes. Detta förstår vem som helst att den respekterade forskaren Gabriele Boccaccini nu sagt under många år i sina böcker utan att ens föra saken på tal. Han har tydligt klarlagt hur de judiska sekterna egentligen såg ut från 2a århundradet fvt och framåt.


Utgiven 1998 - redan en klassiker


Till samma slutsats kom den judiske historikern Robert Eisenman - som var den som lyckades slita loss Dödahavsrullarna ur händerna på ett misskötsamt kristet forskarlag i början av 1990-talet. Och sen har han sannerligen inte vunnit några poäng i kristnas ögon eftersom han ovanpå det första debaclet kommit till slutsatsen att Dödahavsrullarna nämner aposteln Paulus under öknamnet "Bespottaren" eller "Lögnaren". I den mån kristendomen ser en föregångare i Paulus tar de alltså parti för en "brottsling" som halvt om halvt exkommunicerades ur den ursprungliga rörelsen genom att skickas bort till avlägsna trakter!

Och så mycket är sant, Paulus försvarar sig häftigt mot anklagelser om lögn - särskilt i sitt brev till Galaterna. Det är också uppenbart från Nya testamentet (om man läser noga) att han hamnat i onåd inför Jesus egen bror Jakob som tog över ledarskapet för en församling i Jerusalem efter lärarens död.

*****

Jesus var "queer". På det sättet att han, som Matteus 19 säger förordade asketismen som det mest potenta sättet att uppnå "himmelriket" - ett högre medvetandetillstånd än det trånga egot. Detta gjorde honom "omanlig" i normal bemärkelse (men mer av en daimonisk varelse). Han var inte herre över hus och gård, skaffade inte fru, barn och husdjur att basa över.

Han gick helt enkelt utanför den lilla människans ängsliga behov att vara uniform och tillhöra samhällets breda stråk. Jesus var uppenbarligen inte PK. Detta är dock enbart den sociala eller sociologiska dimensionen - och en falsk om än begriplig grund för våra dagars outsiders identifikation med mannen/livsödet Jesus. Notera t.ex. hur Jonas Gardell, typisk för dels det "socialrealistiska" Sverige och dels det homosexuella utanförskapet, uppehåller sig vid dessa helt externa aspekter på Jesus.

Om den potenta vägen till nytt medvetande kan vilken som helst munk eller nunna från vilken religiös riktning som helst intyga, och jag har hört det sägas att buddhistiska munkar förvärvar ett makalöst skarpt minne som ett resultat av sin disciplinerade livsstil.

Jesus noterade dock att inte alla var lämpade för "eunuckens väg", men väl skulle överväga den - om de förmådde. Denna väg kan med fördel jämställas med vad filosofen Herakleitos redan 400 år tidigare avsett då han förklarade att "den torra (kontinenta) själen är den bästa".

Det omvända gäller för den fallna själen, hon som identifierat sig med djurens nivå. Hon "läcker som ett såll" - det Schopenhauer identifierade som en blind, vettlös vilja till liv. Jag kallar det här "djursjälen" eller vitalkroppen. Astrologerna ser här Vattenelementet som en metafor för nyplatonismens "irrationella själ".

När man väl fallit upprättas man inte automatiskt igen. Det krävs, som de grekiska filosoferna sade, ett personligt bemödande för att åter nå den excellens som den högre själen är i besittning av.

Den förvrängda och förslappade kristendomen, "omförpackad" för att passa massorna genom att bjuda på en figur på ett kors att "tro" på, må möjligen ha förberett sinnet en smula. Men som själavandringens realitet visar, och som Jesus själv sade, "slipper du inte ut härifrån förrän du betalt till sista öret". Att "tro" är förvisso bättre än att "tvivla", men "himmelriket" vinner man inte så enkelt. Även fast det redan existerar måste individen själv bygga sitt eget fordon som tar henne dit.

Många av oss har byggt, lite i sänder och under många liv. Och i något liv, på en given dag, smäller det till - och man blir medveten om det Jesus måste ha varit fullt vaken inför. Det finns inga skäl att betvivla indikationerna i Nya testamentet om att han t.ex. var en extrem tankeläsare. Sådana fenomen förekommer även i vår tid, och är naturliga tecken på att medvetandet har börjat vidgas bortom den fega och inskränkta egocentricitet som å andra sidan samhällen i vår tid gör allt för att uppmuntra till.

Jesus må därför ha tett sig "queer" i den ängsliga manlighetens ögon, men någon förespråkare för homosexualitet var han inte. För ur det medvetandetillstånd han skisserade (och exemplifierade!) var djuret i människans lägre själ (det som förorsakar homoerotiska böjelser) helt betvingat då dagen för hans inträde i himmelriket var för hand. Att slåss för likaberättigande på den fallna djursjälens nivå var en mission långt under det Jesus arbetade för.

Jonas Gardell är t.ex. en homosexuell kristen som inte kan eller inte vill se hur fullständigt utomjordiskt Jesus kärleksbudskap är, eftersom han drar ner det till sin egen livskraftiga djursjäls nivå. Himmelriket är det medvetande som uppstår när man helt genomskådat sig själv som fenomenell människovarelse. Men då är man i Jesus ord "en gud" och per definition asexuell.

Svenska kyrkan skulle också må bra av att återupptäcka vilken dess antropologi egentligen är och i förlängningen inse hur snett den glidit när den - likt Gardell - söker förvandla kärleksbegreppet till villkorslöst omfamnande av vilka mänskliga beteendemönster som helst. Jesus sade till skökan: "Gå nu, men synda inte mer." Där syns Mästarens villkorade kärlek i all tydlighet.

Bara mina "50 cent" till förvirringen i frågan om kyrkan och homosexualiteten. Till hela kristendomen och dess förlust av stora delar av det ursprungliga budskapet får man väl säga, "Som man bäddar får man ligga."

"Två kommer att ligga i samma säng. En kommer att tas upp, en kommer att ligga kvar."

Välj själv, andesjälen eller djursjälen.

2 kommentarer:

  1. Det skulle vara underbart att få se pridefestivalen genomföras i Rosengård eller Rinkeby.
    Tänk er Muhammed som " gayikon"
    Samtidigt skulle Rosengårds eller Rinkebys invånare ha möjligheten att visa att islam är världens mest toleranta religion.

    SvaraRadera
  2. Perspektivet i denna fantasi är kanske lite otydligt. Men udden tycks riktad mot Islam, och den anknyter därför inte alls till artikeln.

    Möjligen kan man göra den indirekta kopplingen att även islam utgår från en fullvuxen människa med autonomi i förhållande till (och kontroll över) sin djursjäl.

    Bristen på den kontrollen innebär t.ex. upphetsad blodvittring inför sjäva fantasin om en massaker på homosexuella i Rosengård/Rinkeby.

    Du tycks kort och gott i din islamofobi själv uppvisa egenskaper liknande dem du lastar din imaginära fiende för.

    Förstod du inte den nobla ansatsen i ovanstående artikel? Läs då om den. Nyckelorden var: "Gå nu, men synda inte mer."

    SvaraRadera