Stolthetens baksida (Pride & Shame)

Bloggen Ockulta ögat kunde ha varit kristen, men har valt bort kristendomens korruption av Jesus egen världsbild. Den innehöll troligen tanken om själavandring och idén om individens perfektabilitet: människan har i sig kraften att bli fullkomlig.

Många ljusår från dessa sublima idéer om att aktivera människans latenta "gudamedvetande" och passera bortom egots och kroppsmedvetandets begränsningar, vegeterar de arma homosexuella som av okända anledningar störtats ner t.o.m. djupare i en identitetsförvirringens avgrund än genomsnittsmänniskan.

Eftersom det är gay-vecka i Stockholm och färgglada flaggor fladdrar överallt, känns det angeläget att påminna om att scenerna är en reklamkampanj, ett organiserat grupptryck med harmlösa förtecken. Därbakom döljer sig det bråddjup jag just tecknade. Bara nu på morgonen berättar radion om hur hög självmordsstatistiken bland de homosexuella är.

Unni Drougges artikel i Expressen är den enda jag sett som lyfter någon slags kritik mot anpassningen och ytligheten inom gayrörelsen. Detta, menar Drougge, drar in heteroproblem som våld inom familjen även inom gay kretsar.

Hmm, jag kunde ha svurit på att jag sett spåren av en väl dold subkultur som byggt på utstuderat sex & våld årtionden innan bögar började gifta sig och drämma stekpannan i huvudet på varandra... Jag lämnar till andra att gräva sig ner i frågor om hur homosexualitet passar in i ett större mönster av sexuell abnormalitet där sadism, sadomasochism och annat ingår...

Expressen publicerar också rönet om den psykiska ohälsan inom homogrupperingen, och låter en expert säga: "Självhat är ingenting man föds med." Sannerligen att det är! Experten Anneli Svensson ger en ytterst tillrättalagd "oskrivna arket"-version av vad en människa är.

Uttalandet är horribelt år 2009, efter att evolutionspsykologen Steven Pinkers "The Blank Slate" ju till sist kom ut på svenska efter nästan fem års "censur". Den världsledande forskaren hade ju osmaken att sticka hål på den svenska "miljömyten" med faktisk forskning som visar att vi är sprängfyllda med egenheter från första dag!

Barnpsykologen Helen Wambach (nu avliden) studerade reinkarnation via hypnos och analyserade resultaten statistiskt i en ambitiöst upplagd studie. Hon mindes i förordet till sin andra bok "Reliving Past Lives" (1978) hur hon som ung psykolog mött ett litet autistiskt barn som utöver extrema matematiska förmågor visade alla tecken på att äga ett fullständigt komplett "vuxenpsyke".

Den svenska experten Anneli Svensson har som alla "mainstreamforskare" uppenbarligen inte en aning om alla de "anomalier"vetenskapen sopar under mattan för att det inte ska bli helt hopplöst att forska utifrån de otillräckliga materialistiska teorier som f.n. dominerar. Värre är dock, som sagt, att hon presenterar en rosenskimrande bild av den nyföddes psyke som perfekt redo att möta världen på "jämlikt svenskt vis" och sedan simplistiskt lastar omgivningarna för att barn i verkligheten inte utvecklas uniformt.

Nå. Med rapporten om det psykiska illamåendet bland homosexuella associerade jag åter till den obehagliga nyheten från tidigare i år, att Jonas Gardell våldtogs blott tolv år gammal, och att inte så oskyldige "karmakameleonten" Boy George i januari åkte in i finkan för övergrepp på en "pojke". Han hade ringt in en "modell" i avsikt att förlusta sig på honom så fort han lyckats få honom fastkedjad vid väggen... (DN - länkar i nya fönster)

Även f.d. popstjärnan Gary Glitter gjorde ju rubriker för en tid sedan för sina pedofila förehavanden i Sydostasien. Allt detta kan sammanfattas som människor som inte längre är fullvärdiga: djuret i dem har tagit kontrollen och styr deras livsstil.

Jag noterade en amerikansk nätartikel om våldet i den homosexuella subkulturen som bekräftar detta. En mörk historia som motvikt till den gaykulturens förskönande pr-bild med en skock snälla och barnsliga fjollor som klär ut sig och viftar med regnbågsflaggor.

http://www.familyresearchinst.org/2009/02/violence-and-homosexuality/

I den här artikeln (av en medicine doktor) noteras att USA:s sex värsta massmördare alla var homosexuella. När jag kollar upp de tre första namngivna massmördarna var två av dem dessutom kannibaler.

PK medier brukar istället välja att skriva om det våld som urspårad homofobi förorsakar dem som viftat iögonenfallande på sina fjädrar. Det är naturligtvis också en tragik för alla inblandade. Det här inlägget handlar nu inte om hjärtlöshet utan om att gå längre i analysen än svensken är van vid.

Jag förstår att mellan ytterligheterna självmord och massmord eller övergrepp på andra det finns en gigantisk gråzon av mindre dramatiska yttringar av mer eller mindre självförljugna liv som likt psykopaten bara låtsas delta i det (med rätta) heteronormativa samhället.


Status: Människa. Uppdrag: Med gåvan att välja, välj!

Jag vill hänvisa till mitt artikellånga inlägg om Jesus som "queer", där - kanske alltför undanskymt - en nyckelmening nämner skillnaden mellan människan och hennes driftliv och att det är valet av det senare där den homosexuelle väljer fel.

Människan har, fast ingen materialistisk biolog kan berätta detta, TVÅ SJÄLAR, två principer. En del från den fysiska naturen och en immateriell del som gör oss till unika människor. Det är när en människosjäl kopplar samman med djurkroppens aggregat av instinkter som ledningarna kan bli felkopplade. Problemet ligger i instruktionerna - eller bristen på instruktioner - som den återvändande människosjälen bringar till sin nya mänskliga värdkropp.

Jag har noterat mycken "falsk" homosexualitet som egentligen bara är svaga, lättpåverkade själar som "skaffat kläderna och attributen". Grupptryck påverkar alla som är svaga. Och kanhända är det "rätt väg" för dem just då, för uppenbarligen saknas så mycket egna erfarenheter hos den här själen att de ännu inte står på sina egna ben. Behovet att "tillhöra" leder till att gruppinstinkten - ett passerat evolutionsstadium för de flesta - relanseras av själens dunkla mekanismer. Kanske är det inte en regression, kanske är detta själar på en annan evolutionär bana.

Föregående insikt, att en del ännu inte är urskiljbara individer, förklarar och ursäktar i någon mån följande beteendestörning: Alla kulturer har noterat att naturen (ja, hela verkligheten) bygger på fenomenet "polarisering". Att sedan genderhysteriker söker slå ihop polerna genom att använda begreppet "gender" - singular - visar bara hur den unikt mänskliga förmågan att rationalisera lika ofta skapar lögnvärldar vilka avser att legitimera den egna preferensen som söker fungerande begreppsmodeller vilka gör verkligheten rättvisa.

Allt har att göra med mängden av ego: där egot är en pådrivande tyrann hittar vi lögnare och skapare av efterhandsrekonstruktioner. Andra, som fått distans till sig själva, bedriver istället sann, förutsättningslös vetenskap och söker bygga modeller som ger en rättvisande och sann bild av ämnet.

Det är självklart att homosexualiteten bygger på en grundläggande svaghet i instruktionerna den reinkarnerande själen tar med sig till jorden. Den har inget att göra med någon biologisk dysfunktion.

Men nettoresultatet tolkas som en biologisk felkoppling och på det lägger sedan homokulturen (ovillig eller oförmögen att bedriva djuppsykologisk sjävanalays av detta slag) ett stort spektakel som syftar till att legitimera fenomenet. Och naturligtvis, för vilken livsform söker inte bevara sitt liv. Den biologiska instinktsnaturens blinda vilja till liv är oerhörd!


Anden är villig men kroppens brus stör ut dess signaler

Ola Salo håller sig numera med flickvän, läser jag i någon tidning. Men så verkade det inte när The Ark slog igenom med den sexuellt ambivalenta "Let your body decide where you wanna go". Budskapet, som jag uppfattade det, är en utmärkt illustration av den mänskliga förmågan att skapa lögnaktiga föreställningar intill dess att hon återigen blir nyfiken på sanningen och verkligheten.

Låttexten var en enda lovsång till människans kapitulation inför sitt lägre driftliv - en vägran att ta eget ansvar för sin väg, nedmonteringen av allt som gör att vi kan tala om människan som en distinkt art jämfört med det djurrike vars fysiska system vi övertagit - en enkel bas ovanpå vilken vi därtill av den intelligent och framåtsyftande evolutionen blivit anförtrodda en högre fakultet som inte är förhanden hos djuren.

Det unikt mänskliga är den själ som till skillnad från djurens gruppmedvetande reinkarnerar som unik varelse i liv efter liv och bygger sin unika särart. Därför kan en Mozart skriva symfonier vid sju och en annan göra remarkabla ting av annat slag. Dessa är genialiska själar som blivit oerhört kapabla under sin, tydligen, ovanligt fokuserade vandring.

Vad säga om de förfallna kroppsmänniskorna då, de som "överlåter åt kroppen att bestämma vad det ska bli av dem"?

Min gissning är att förfallen hedonism under tillräckligt många liv till slut brakar ihop. Resultatet blir en människosjäl som knappt längre går att särskilja från det mörka komplex av drifter och instinkter som via ren habituering styr djurrikena. Ja, här på jorden föder mödrar här och var människokroppar som knappt ens innehåller det vi kallar en människa!

En människa kan under loppet av flera reinkarnationer degradera sig så till den milda grad att till sist inte ens den sexuella funktionen är tydlig längre! Så, där är sanningen på bordet. Detta är vad vi har att göra med. Finns det någon anledning att vifta regnbågsflaggor åt den här tragiken?

Jag kommer att tänka på Tarot-kort nummer noll (resans absoluta början), där Dåren glatt traskar vägen fram och inte ens ser hur han tar sina steg. Hans skrev brinner av en illa artikulerad energi och illustreras av en nafsande hund. (Kanske "the hounds of love" som Kate Bush uttryckte sådan ambivalens inför på sitt klassiska popalbum från 1985.)

I vissa varianter av det här motivet går Dåren rakt mot ett bråddjup utan att han ser det eftersom han inte fokuserar på det han är, en vandrare med en säck full av KARMA (effekter av sina tidigare liv).

Alla kan inse att en kultur som t.o.m. uppmuntrar normlöshet verkligen sätter krokben för sina medlemmar så att dessa de minsta själarna kommer att få fortsatta svårigheter.

Teleologi - evolutionen (inkl. reinkarnationen) syftar till något

Emellertid finns det hopp mitt i mörkret. För reinkarnationen är inte en blind företeelse där dominobrickorna bara hjälplöst faller, den ena på den andra. Bortom själen - ibland distinkt, ibland nästan utplånad och identisk med den fysiska kropp vi (med vissa modifikationer) ärvt från djurriket - existerar också högre drivande krafter. Teleologi - syfte i tillvaron - är aja-baja för materialister vilka följer mänsklighetens hittills mest degraderande myt: att allt sker utan mål eller mening, att allt bara är kolliderande atomer.

Det var några obegåvade greker i antiken som kom på den här idén, och sedan dess har alla som domineras av sitt ego och sina djuriska instinkter tenderat att köpa denna nihilism som förnekar både att livet har en mening och att det finns en Gud eller en högre syftande intelligens.

"Låt din kropp bestämma vad det blir av dig", är den djupt självhatiska och livsfientliga yttring som resulterar sedan en människosjäl levt tillräckligt många liv via den här alltigenom inkorrekta livsåskådningen. Dessa är då liven där den inre rösten dränkts ut av kroppens inre brusnivåer - illustrerade av den nafsande hunden i Dårens skrev.

Nu vet vi ju att Ola Salos far var präst, och det intressanta är hur en kyrkans man kunde attrahera en så skenbart fallen själ som den som kom att innebo i hans nyfödda son. Men uppenbarligen valde den här själen en kristen miljö för att påbörja ett reparationsarbete på sig själv, och när nu Salo både har flickvän och spelar Jesus i en musical kan man börja ana att naturen har en dold plan!

Även själar som invecklat sig i mycket lustig kultur kan bringas upp på spåret igen, även om de spillt tusen år av jordetid på degraderande livsfilosofier och därtill svarande skörlevnad. Salo är ett hoppingivande tecken för Sverige. Urtypiskt svensk är han också, född med Sol och Måne i det svenska nationalhoroskopets eget tecken, Vattumannen. Är projektstartens nymåne ett omen om något än större, något som knappt ens tagit sin början ännu?


Stående lästips:

Amerikanske psykiatern Ian Stevensons "20 Cases Suggestive of Reincarnation". En chockerande bok för den västerländska materialisten. Det går att belägga själavandringen - den är således inte österländskt flum!

Genast ställs ALLA västerländska myter ifråga. T.ex. den att medvetande är en effekt av molekyler, om än avancerat organiserade.

Väst har, goda läsare, valt totalt fel förklaring på hur livet fungerar, och med denna insikt kan man även gå vidare och studera homosexualitet, djupt sittande fobier och många andra psykologiska märkligheter i skenet av en helt ny tolkningshorisont.

Allt tyder på att "psyket" färdas i en helt egen verklighet som inte är åtkomlig för biologin och det är här den "uråldriga" religionen tycks ha vetat mer än dagens sekulära människa, även om det är uppenbart från t.ex. Stevensons forskning att "karma" (gärningar från tidigare liv som återverkar på nästa kropp) INTE beter sig exakt som beskrivet i antika texter. För naturligtvis visste inte antikens människor mer än oss, de fingrade också på det oerhörda mysterium livet är, och sökte greppa det...