tisdag 18 augusti 2009

Drömmen om ett större perspektiv



Som en "prequel" till drömmen om den flygande frisjälen jag relaterade
här (och som det slumpade sig, samma dag SAS rapporterade att bolaget blödde ymnigt), hade jag knappa året innan en annan dröm som hade med höga altituder att göra.

I efterhand tycker jag mig ha förstått att drömmarna tematiskt hängde ihop på ett listigt sätt. De förberedde mig från olika håll på att kasta av ett mentalt skal vid namn västerländsk astrologi som nu blivit för trångt.

*****

Den 23 september 2006 satt jag och läste den judiske historikern Robert Eisenman om vad som kan ha tilldragit sig på Jesus bror Jakobs tid, han som tog över anhängarskaran i Jerusalem efter att storebrodern avrättats i vad man får betrakta som ett politiskt mord.

I samma ögonblick forskaren nämner en viss Onias, "Cirkeltecknaren", nämnd av den judiske historikern Josefos under det första århundradet, kommer en dröm från morgonen tillbaka i minnet.

Jag är på en vintersportort högt upp i bergen med en kvinnlig bästa vän (som jag hade tappat kontakten med sedan åtskilliga år). Vi kan kalla henne Dyana. Det är en fjällstuga som vi delar med några andra personer jag inte känner igen.

De andra, alla äldre "gubbar", sitter inne i den timrade stugan på en träbänk. När vi presenterar oss med förnamn blir jag ytterst förvånad över att höra en av dem uppge samma namn som mitt, som är rätt ovanligt.

I drömmen förstår jag inte att drömmaren delat sig och objektifierat sig som en man som börjat bli äldre - han sitter ju på "gubbänken". Förvisso var jag en smula störd det här året av att ha tvingats köpa läsglasögon. Ungdomens tid var över!

Men det är väninnan Dyana som är det intressanta. Vi har ett "kontrakt" eller "band" av något slag, likt det hypnoregressionisten Michael Newton hört så mycket från sina klienter under årtionden av experimentellt arbete.

Newton, som grävt i sina klienter under extremt djup hypnos, tror sig ha avtäckt en del av hemligheterna "på andra sidan". Själar utexamineras ibland och lämnar delvis sina gamla vängrupper (eller själsgrupper) för att bilda nya allianser. Under själens individualisering "arrangeras" (från högre ort) nya grupperingar med själar de inte tidigare mött, nya "arbetsgrupper".

Drömmen i vintersportstugan (not: jag har alltid avskytt vintersport och snö) tycks vara en sådan här gruppering. Jag var bland ett främmande folk. Avstår man från den metafysiska överlagringen kan det översättas tillbaka till min livsomständighet 2006:

Efter påbörjat studium av filosofi började jag i allt högre grad märka att flera i min omgivning, troligen sedan årtionden, fastnat i sina tankemönster. De hade gjort sin livsinvestering och åldrades nu bara med den. Och jag hade just bara kommit in i andra andningen! Jag hade ännu ett tidigare liv att rekapitulera (och vidareutveckla) under denna jordevistelse - de andra trampade bara vatten efter de fyrtio.

Så om en lättare alienation mot vänkretsens "gubbifiering" skymtar i drömmen, fanns även ett formidabelt plus i det djupa bandet med Dyana (även fast bekantskapen upphört i verkliga livet) . Vi hade rest i par till den här vinterstugan, vad den nu symboliserade. Den döda/infrusna, andligt sovande världen?

Jag ska rätta mig här - en av gubbarna på bänken tycktes bekant, det var en av de mest materialistiska människor jag mött och helt utan någon som helst öppenhet mot livet bortom den "biokemiska förklaringen".

Just som jag vänder blicken bort från den här raden av sorkbruna gubbar, alla helt utan karaktär, och ser mot Dyana, händer något. Hon öppnar munnen i ett stort leende och min blick dras oemotståndligt mot hennes gap.

Tänderna är av märkligt djupblå kristall, de formligen gnistrar och lever, som gick det energi av enormt hög frekvens och intensitet genom dem.

Jag zoomar in och studerar en av tänderna. Det går liksom ådror eller kanaler av avvikande blå kulör genom dem och man kan resa längre och längre in i tanden! I någon association tänker jag på mineralers tajta och regelbundna organisation.


I exakt samma ögonblick fylls jag av stor lycka och vet att med en sådan vän, en sådan fantastisk reskamrat som Dyana, har jag fått möjligheten att - genom hennes tänder! - "färdas många ljusår ut i världsrymden".

När man drömmer hör man inte hur besynnerligt en del kan låta!

Möjlig dagrest och trolig parallell: Åtta dagar tidigare hade jag börjat läsa dr Newtons bok "Destiny of Souls". Inspirerad av stoffet hade jag en kort dröm samma natt. I samband med tanddrömmen kom jag mig för att kommentera den:

Jag såg vad jag tror var en illustration av idén om själens guide, eller kanske inneboende pilot: ett vackert kvinnoansikte som liksom böljande genom ett medium av vatten - ansiktet skimrade i blåa toner.

Jag kände igen ansiktsdrag jag upplevt som attraktiva hos kvinnor genom livet. Samma fenomen där: det blå skimret var så otroligt djupt att man skulle kunna resa "ljusår" in genom det. Jag skulle vilja gruppera dessa två "blå drömmar" i samma kategori, vilken den nu är...


Vid nedtecknandet hade jag glömt bort men påminde mig senare Carl Jungs beteckning för fenomenet, den kvinnliga anima-gestalten, som hos en man representerar den andra halvan av hans själ, den sida han undertrycker emedan han lever ett dagliv som man.

*****

Jag associerade 2006 tänderna/munnen med kommunikation, men tänkte också på hur den västerländska astrologin knutit garnityret till Saturnus - och därmed visa association till ålderdom (tappade tänder). Jag hade faktiskt gjort flera tandlagningar under våren, så "tand" var kanske alltjämt en aktuell symbol samma höst...

Men
Saturnus, för dem som inte bara sjunker ihop och förfaller mentalt och fysiskt (Saturnus som enbart fysiologisk), kan leda till ökad själslig/andlig koncentration, och ytterst till visdom. Saturnus representerar torrhet och ett år senare läste jag passande nog filosofen Herakleitos maxim, att "den torra själen är den bästa". Med det tror jag han menade en själ som slutat "läcka", ett psykiskt stabilt kärl.

Saturnus koncentrerar själen så att den till sist finner sin essens - som att pressa en apelsin och därefter kassera skal och vävnad som hållit essensen/saften - för att vända på bilden med det läckagefria kärlet.

Jag mindes också Saturnus liknad vid det tryck som appliceras på kol så att det transcenderar sin förra natur och blir till diamant. Och i diamanten finns en koppling till de blå kristalltänderna.

Saturnus koncentrerande verksamhet som förädling. Det sorkbruna eländet på gubbänken var uppenbarligen inte hela historien!


Istället var drömmen i grunden hoppingivande. De blåa lysande tänderna kunde kombineras med ovanstående som ingick i min astrologiska associationskedja till "förädling av kommunikationen", och därtill tydligen i förhållande till "rymden, flera ljusår längre ut" (än jag hittills varit).

Det skulle tag mig ytterligare en stark dröm (länk här ovan) innan jag hittade den sideriska astrologin som förvisso från början byggde på de faktiska stjärnbilderna "många ljusår ut i rymden" snarare än den västerländska zodiaken, som är en senaste konception och fastklistrad vid det jordiska kalenderåret.

Nu 2009 ser jag att tanddrömmen var ett tidigt varsel om en stundande utbrytning genom den jordbundna tropiska zodiaken och etablerandet av kontakt med de verkliga intelligenser som döljer sig bakom vårt materiella universum - signifierat via bytet till den sideriska zodiaken.

Det är lustigt hur det påbörjade studiet av klassisk filosofi kom att återverka även på hobbyämnet astrologi! Idag är jag ganska övertygad om att Platon var väl insatt i astrologin. Den hade hunnit komma österifrån till Grekland och kanske även från Egypten. Han hyllar ju stjärnskådarna i en av sina dialoger och menar att detta är vägen till ett högre sinnelag.


*****

Robert Eisenmans "James, Brother of Jesus" är ett viktigt religionshistoriskt verk (även om det litterärt är rejält klumpfotat). Säkerligen kan man tänka sig att läsningen introducerade drömmens motsvarighet till Dantes Beatrice, Dyana som var av judisk härkomst.

När jag två år senare börjat bekanta mig med den sideriska zodiaken, "många ljusår ut i rymden", visade sig den "kristallblå kommunikation" som jag spånat om i anslutning till ovanstående dröm.

Inte bara i mitt eget horoskop, som var och förblev en Sol-Våg oavsett typ av zodiak, utan också hos drömmens version av Beatrice, vars västliga soltecken Skorpionen i grund stöptes om till Vågen - och nu stämde exakt med personen i verkliga livet. Dyana var mer av en "göra saker i par", mer av en esteticerande natur än kanske någon annan jag mött.

Den indiska astrologins syn på parförhållanden avviker starkt från den västerländska. De anser att lika barn leka bäst. En bra början på en äktenskapsmatch kan t.ex. vara att båda är födda i samma soltecken, gärna också samma måntecken!

"Tråkigt", säger kanske en västerlänning som menar att "motsatser" krävs för stimulans. Som jag förstår det, bygger den indiska teorin på att människorna där är större än de egotrippade västerlänningarna, på att båda partnerna så smidigt som möjligt ska glida samman och bilda synergi. Och då är det bra att de har snarlika psykiska grundstrukturer.

Sämre kommunikation än den mellan en Våg och en Skorpion är svårt att tänka sig (Luft möter Vatten). Och ändå hade jag och Dyana fungerat så bra. Men med siderisk astrologi kunde jag nu se varför. Båda dessa resenärer kom från samma luftblå värld. Och som anima-gestalt fyllde Dyana närapå exakt samma funktion som den blå flygvärdinnan i drömmen som följde knappa året senare.



Bloggaren


Blåa kristalltänderna


Astro-teknisk kommentar av filosofisk natur:

Enligt vedisk astrologi med dess sparsmakade aspektlära skänker de blå kristalltändernas Jupiter i LUFT mitt horoskop stöd, så att de båda tillsammans bildar en Platons triangulära Form!

Eftersom jag inte kände till siderisk astrololgi vid tiden för drömmen var jag omedveten om att dess innehåll väl matchar även denna delaspekt av horoskopen. En kul kuriositet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar