Ytlig amerikansk psykologi

Papa Freud och den berömda cigarren
(som tog hans liv genom cancer i munhålan)

Ämnet mismatch mellan kropp och upplevd könsidentitet intresserar mig, inte för att jag känner något behov av att byta kropp, utan för att jag under hela trettio år intresserat mig för filosofi, religion och de antropologier man därur kan hämta. Under flera år mediterade jag därtill dagligen, och upplevde en mild form av kundalinis uppvaknande.

Meditationspraktiken fick som följd att fragmentariska s.k. tidigare liv-minnen frigjordes - sådana som i mer fullständig form det normalt förstelnade psyket måste gå till en hypnosterapeut för att få tillgång till. Med åren lärde jag mig också att nattens drömmar från tid till annan innehåller remarkabla ledtrådar som leder tillbaka i historien!

Bland det cirka dussinet gestalter jag isolerat, sökt tidsbestämma (ett exempel) och se eventuella samband mellan, figurerar också två kvinnor. Är detta nu en representativ fördelning för hur den själ jag nu representerar väljer sina kroppar under jordeliven, bekräftas hypnosterapeuten Michael Newtons rön. Den första av hans tre böcker utgavs för övrigt i år på svenska (rejält många år efter övriga världen). Förledande enkelt och nästan naivt skriven.

Under mer än 30 år samlade han data från hypnotiserade klienter och sökte förstå vilka spelregler som gäller i ett ämne det kristna (eller f.d. kristna) västerlandet överhuvudtaget inte befattar sig med.

Newton noterade att själar - kontaktbara under extremt djup hypnos - hade predispositioner. En del hade för vana att framträda i kvinnliga kroppar och en del i manliga.

Michael Newton 2001

"Gender" är således något helt annat än dagens begränsade socialkonstruktionister vill ha det till. Genderkonstruktet har också en ontologisk status som består över flera liv! Samhället må tillhandahålla könsroller, men själen är fri och kan efter ett liv i en kultur där männen är alltför macho välja ett liv som en kvinna i en traditionalistisk roll för att inte dra på sig obalans!

Förstå möjligheterna till själens självkorrigering som en pluralistisk värld ger, med de mest skilda kulturer och kulturskick. Även i en global monokultur skulle visserligen en kriminell våldtäktsman till sin nästa kropp kunna välja en kvinna som i sin tur blir våldtagen. Därmed har själen sett och upplevt sina egna gärningar från båda sidorna, och har kvittat dem mot varandra.

Se även respekterade djuppsykologen James Hillman vars lära rimligen - fast han inte sade det explicit - omfattade reinkarnationen. I "Själens kod" argumenterade han nämligen för att "barnet" väljer hela sitt liv, inklusive sina föräldrar, från en "plats" och "tid" innan det föds till världen.

Det här resonemanget tycks motbjudande för många, men det har att göra med västerlandets förljugna själv- och människobild. Fundera en stund, så förstår du. Samma kapacitet till självlögn får svenskar att tro de är så mycket längre komna än övriga världen. Kanhända, om man eliminerar alla parametrar utan de materiella faktorerna och några enstaka nyckelord som "jämlikhet".

Svensken kan inte veta att detta bara är ett enda ord - en ljussatt ö - i ett svart hav av omedvetenhet. Vilka andra kvaliteter som odlas i "ojämlika" kulturer har han alls ingen uppfattning om pga sin egen förståelsehorisont som bara mäter "de andra" utifrån hans egen, snävt fokuserade ljussättning.

Jag vet inte vilken själ som skulle ha något att hämta av ett liv som svensk, men kanhända är det här en "mellanstation" som jämnar ut extremistiska liv. Hit kommer "krigsskadade" själar i retur och de är naturligtvis övermätta och vill nu bara ha ett "lagom liv".

T.o.m. islam, som den pressade svensken i sin bristande allmänbildning älskar att ge sig på och beskylla för primitivsm, traderar kunskapen om reinkarnationen. Här är några axplock från Koranen (som jag dock hämtar i andra hand från medicine doktorn Walter Semkiws bok om reinkarnation, därav engelskan):

And when the body falleth off altogether - like an old fish-shell - his soul doeth well by releasing and formeth a new one instead... The peson of man is only a mask which the soul putteth on for a season; it weareth its proper time and then is cast of, and another is worn in its stead.

Surely it is God who splits the seed and the stone, brining the living from the dead; and it is God who brings the dead from the living.

Semkiw - "The Return of the Revolutionaries", 2003, s. 28

Ytterst sett är själens manliga eller kvinnliga preferens bara ett konstrukt, själen själv är i grund androgyn. Men enligt Newton har den - hör och häpna - t.o.m. personlighet. Den karaktären sipprar igenom och visar sig snart i det lilla nyfödda barnet! Vi står inför det faktum att vår kropp förefaller rymma åtminstone ytterligare en kropp.

Och om dualism tycker vår materialistiska vetenskap illa! Så västerlandet har brottats med Descartes uppdelning av ett själsligt jag, en oändligt liten punkt utan utsträckning i rummet, och så "det andra" - världen med dess tredimensionella ting.

Väst trodde ett kort tag att Isaac Newtons mekanistiska värld av biljardbollsatomer som flög runt och krockade med varandra skulle rädda henne från den gamla "tvåvärldslära" hon övertagit från kristendomen. Men nej, kvantfysiken efter Einstein visade att inte heller den modellen motsvarade verkligheten.

Faktum är att fysiken bekräftar något av en tvåvärldslära, där indisk-amerikanske fysikern Amit Goswami är så fräck att han ger kvantfenomenet med "icke-lokalitet" dess korrekta, klassiska namn: de subatomära partiklarna har tillgång till en "transcendental dimension", de kan kommunicera med varandra i en "värld utanför tid och rum".

(Se här hur språket bryter samman, för naturligtvis är det inte "rum" i vanlig bemärkelse, snarare något liknande religionernas epitet på Gud, "gränslös", "allstädes närvarande" - "allstädes" just i kraft av att överskrida alla gränser. Det som är icke-lokalt, inte bundet till tid och plats, kan, precis som Gud, veta saker i förväg...)

Det här liknar de gamla religionernas tvåvärldslära, men är ändå inte dualism i någon simpel bemärkelse!

Så Descartes hade ändå rätt, i så måtto som även den filosofiska idealismen håller medvetandet för att vara det enda verkliga - medvetandet är den transcendentala dimensionen! Själar i grupp projicerar världen runtomkring sig och det nyfödda barnet anländer inte så mycket till en värld av kött och blod som till en oändligt komplex hallucination som övriga levande varelser (medvetanden) vidmakthåller.

Varelserna själva har övertagit den här världen som vi uppfattar den via fostran och vi fostrar nästa generation in i den. Människan kan inte normalt inte levitera, för konsensusuppfattningen som lärs ut, generation efter generation, är att detta inte kan ske. Ibland, genom århundraden, föds själar (medvetanden) som är så självgående eller har erfarenheter från tidigare liv i civilisationer som inte delar t.ex. västerlandets begränsade världsbild, att de faktiskt GÖR saker som VÅR vetenskap säger inte kan förekomma!

Så nu säger enligt SvD det amerikanska psykologiförbundet att det är lönlöst att med de metoder förbundet omhuldar råda bot på en homosexuell människa. Dvs, en själ som frångått sin normala "polarisering" och vana att ta i huvudsak manliga eller kvinnliga kroppar, och - i något korrektivt syfte - bytt till en radikalt annorlunda kropp.

Frågan som inställer sig är naturligtvis: Har överhuvudtaget den "fringe"-stämplade "tidigare liv-regressionismen" beaktats av förbundet? Eller är det Pappa Freuds eller, ännu värre, den skinnerska behaviorismens (KBT:s rötter) flata psykologiska modell som visat sig lika odugliga som man kunde ha gissat i förväg?

Dysfunktionen "homosexualitet" kommer aldrig att kunna förklaras på basis av biologi eller socialkonstruktionistiska åsikter om bara ett liv i ett samhälle!

Däremot, som jag sade i det här inlägget, är psykopatologin så pass mild att det krassa samhället kan spara mer pengar på att betrakta homosexualitet som normal, än att låta de drabbade genomgå terapi.

Att sedan t.o.m. gay-liberala hetero individer i test avslöjar att de undermedvetet inte backar upp vad deras läppar betygar, är en annan sak. Fyndet indikerar att våra biologiska kroppar vet att heteronormativiteten är naturens egen väg.

En homosexuell skribent återberättar det här färska forskningsfyndet i Scientific American, men notera hans slutsats, att gay människor ska hångla maximalt mycket inför straighta bröder och systrar för att "kbt:a bort" deras omedvetna reservation.

Slutsatsen bygger på rättfärdigandet av sexualfixeringen som följer av det homosexuella problemet. Hela skribentens resonemang är käpprätt bakvänt och inte alls säkert någon lösning på det som nu plötsligt blivit den hetero gay-liberala individens problem! Särskilt inte givet reinkarnationens realitet.

Och det är sant: homo människor vill inte bli straighta, har inget incentiv i den riktningen, i avsaknaden av den djupare förståelsehorisont som t.o.m. bara en knivsudd av högre, "själsligt" medvetande skulle ge. Homo och sekularism går hand i hand, och i en normlös värld - som inte har en aning om syftet (teleologi) med ett enskilt människoliv - får otydlig subjektivism regera oemotsagd.


Se även dessa två inlägg, skrivna i samband med årets Pride-festival i Stockholm:

Stolthetens baksida (Pride & Shame)

samt

Jesus som queer



______

Observerat om SvD-artikeln och blogglänkarna. Jag hinner inte mer än skriva klart detta inlägg förrän jag märker att ett okej om än inte särskilt djuplodande inlägg på bloggen Islamska Dagbladet jag läste tidigare på morgonen har raderats. När jag kollar finns dock inlägget kvar.

Vad är det för fel på svenskarna - tål de inte att höra alla sidors åsikt? Som bör ha framgått av ovanstående finns det empirisk fakta som talar för riktigheten i Islams ståndpunkt här - att fenomenet ligger på en nivå i psyket som det amerikanska psykologisamfundets medlemmar inte ens adresserar, i sin arma biologistiska världsbild.

Här är inlägget SvD utan vettig anledning raderat länken till - troligen efter påtryckning från någon nitisk anmälare:

http://islamskadagbladet.blogsome.com

Identitet genom många liv

Varje gång jag läser en socialkonstruktionistisk studie av de mikroskopiska inflytanden på det växande barnets jag-identitet utifrån det svenska "jämställdhetsperspektivet", går mina tankar till den framtida människovarelse vi på sikt skapar. Vi har sett den redan, androgynen, i våra fantasier och science fiction-filmer. En del menar sig ha blivit kontaktade.

Och de kontaktade har rätt! Ur den idealistiska filosofins perspektiv (Platon m.fl.) är människans natur av själslig och inte biologisk art. Själen är i sig tidlös och därför kapabel att likt en gud stiga in i vilket tidevarv och människoöde som helst och därigenom uppleva och lära sig - eller meddela sig till lyhörda! Tidslinjen är inte det sista ordet i den här sagan.

Som katten kring het gröt går vi runt de oförklarade anomalier som åtföljer mysteriet människan och resonerar som om Skinners behaviorism faktiskt förklarat våra naturer - för ingen kan väl missta sig på vad KBT egentligen är. Vi betraktar fortfarande människan som en pavlovsk hund, en själlös mekanism att bända i mer funktionell riktning när något knasat.

*****

En annan, och mer realistisk modell - fastän svårt försummad i väst under många århundraden, först på grund av kristna doktriner och sedan till följd av Upplysningen och den materialistiska vetenskapen - togs upp till förnyad granskning av den amerikanske läkaren Ian Stevenson. Han lär dock få vänta ännu några år på omvärderingen av sitt 40-åriga livsverk.

Via en substantiell donation till University of Virginia från svenskättade Chester Carlson, stormrik uppfinnare av Xerox-metoden för kopiering, kunde Stevenson resa världen runt i årtionden och utifrån ett strikt protokoll intervjua små barn med distinkta minnen av sitt närmast föregående liv på jorden.

Ian Stevenson 1918-2007

Ibland mötte han så förunderligt klara barnmedvetanden att han fick höra om mer än ett tidigare liv, men regeln är att särskilt människor som dör under våldsamma och traumatiska former tycks missa den fas mellan liven då svarta tavlan torkas ren inför nästa lektion.

Själarna stormar genom mellantillståndet hungriga på att få fortsätta vad de upplevde som ett orättvist kort föregående liv. Och de som stressar på det här viset tycks benägna att återvända in i tiden med tydliga bilder, särskilt av de sista veckorna eller månaderna i sitt föregående liv!

Hur bleka ter sig inte socialpsykologernas funderingar över betydelsen av hur man håller ett barn för dess framtida könsidentitet, jämfört med dessa berättelser om människans yttersta dimensioner!? För vad Stevenson visat i många böcker - och hypnosregressioner till tidigare liv bekräftat under senare år - är att vår personlighet inte är ett fuskbygge som slängs ihop under några barndomsår.

Förvisso tar barnet intryck av upplevelser i den här världen, men för närvarande räknar inte ens humanvetenskaperna med hela det isberg som ligger dolt under vattenytan!

Varför de maskulina pojkflickorna är vad de är, och de veka pojkarna är vad de är, bottnar tydligen ofta i något så enkelt som att de just bytt kön och att själens "korttidsminne" - nu förpassat till den nya individens omedvetna - ännu är fullproppat av det föregående livets dispositioner.

Det är särskilt när en varelse efter ett flertal liv i samma "polaritet" (man/kvinna) byter för ett enstaka liv av motsatt kön, som homosexualitet eller transsexuella drömmar resulterar.

Men Ian Stevensons forskning gick betydligt längre än så. Under sin långa verksamhet lyckades han faktiskt hitta några dussin fall av missbildade barn som pekade på sina lyten och i dem påminde sig de traumata som förorsakat deras våldsamma död i tidigare liv.

Med hjälp av barnens minnen, ofta innefattande deras tidigare namn, lyckades han via polisprotokoll och obduktionsrapporter hitta de personer som brutalt dött exakt som de små barnen berättade - i helt andra städer och utan några kopplingar till de människor barnen i sina unga liv ännu mött. Hans fynd stöder exakt Platons 2300 år gamla uppgifter om själavandringen, vilka han i sin tur fått från Pytagoras (och Pytagoras från Indien?).

I frågan om psyket och kroppen är det psyket som tar initiativet till en ny födelse, och ett tillräckligt traumatiserat psyke leder till att detta blir synligt i kroppsliga defekter! Det finns således all anledning att "sova på saken" innan man kastar sig in i en ny uppgift, ett nytt liv! Det gjorde inte dessa missbildade barn. (Vi talar nu i vissa fall om så enkla saker som att ett iögonenfallande födelsemärke visar sig matcha skotthålet på en person som skjöts till döds i sitt föregående liv.)

Frågan om hur identiteten skapas, och däribland den delen som relaterar till gender, är ur det här perspektivet en fråga västerlandet famlar runt i blindo om. Evolutionen leder oss dock framåt, och nästa gång du som förälder tänker ut en avkönad metod för att inte "styra" ditt barn, minns då att det är vår efterkommande på bilden högst upp du just nu skapar!

Många människor med förmåga att se över gränsen har redan mött sig själva i en framtida kropp (precis som betydligt fler via drömmar eller hypnos kunnat fånga upp bilder av liv som ligger i bakåt i tiden). Dessa "aliens" är alltså den framtida mänskligheten, då vi lärt oss designa små och energieffektiva bärfarkoster (den fysiska kroppen) för våra, vid den tiden, makalöst omfångsrika psyken eller själar.

Är det då inte med en plötslig släng av nostalgi du minns, och blickar tillbaka på mänsklighetens barndom, då en enkel värld i blått och rosa ännu bjöd på ganska trevliga lekar?

____

För den s.k. skepticismens röst, se t.ex. en recension av ovanstående bok. Den typ av ingrodd materialism som skepticismen representerar har det inte i sin värld att släppa in fakta som falsifierar dess egen syn på medvetande som en biokemisk produkt. Se Stevensons multivolymverk för de riktigt tunga studierna, inklusive de med fysiologiska särdrag som binder ihop två dokumenterade livsöden.

Se även blänkaren Materialism = Medvetslöshet om den ytterst angelägna boken "Irreducible Mind".

Genderteoretikerna som stannade i farstun

Yoni/Lingam - indisk stilisering av
det kvinnliga och manliga reproduktionsorganet.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kön_(social_konstruktion)

Jag kastar understundom en blick på den torftiga svenska wikipedia, och häpnade senast - utifrån det som där ändå fanns att läsa - över hur illa genderteorierna om kön som en social konstruktion stämmer med empiriska fakta - med verkligheten själv.

Det vill säga, om man beaktar även sådan data som I SIG är problematisk eftersom den faller utanför den reduktivt materialistiska världsbilden.

Under framlidne läkaren Ian Stevensos fyrtio år av intervjuer med små barn som hade detaljerade och levande minnen av sitt närmast föregående liv, fick han i mer än ett fall höra hur barnets föräldrar förgäves sökt stöpa ungen i detta påstådda "sociala kön" (gender). Men ungen tvärade helt.

De här problemen med motsträviga barn gick hand i hand med att ESSENSEN som yttrade sig som ett människobarn just bytt BIOLOGISKT kön jämfört med dess just föregående människokropp!

De små varelserna värjde sig mot blotta upplevelsen av att finna sig i en ny fysisk kropp av "fel sort". De sociala konstruktioner som sedan naturligtvis knyts till de båda könen är givetvis sekundära inför den unga egokonstruktionens negativa reaktion på dess bio-feedback.

Att som socialkonstruktionisterna hävda den fenomenologiska genderverklighetens primat har sin poäng, men stannar på tok för tidigt. Men man måste ursäkta lesbianer som genderfilosofen Judith Butler - traumat kan inte uderskattas där någon tidigt i livet blir medveten om att något har hänt jämfört med de medhavda själsminnen som redan Platon för 2300 år sedan beskrev. Man känner inte igen sin kropp längre!

Att då först tillgripa "dumma mamma/pappa"- modellen - i det här fallet, "dumma, korttänka samhällskonvenans" - är förståeligt. Den här typen av problem blockerar individen på en mycket basal nivå.

Ångesten kan faktiskt förmodas vara så stor, att den genomsnittliga "har-just-bytt-fysisk-polarisering" inte klarar att vänta med sitt rationaliserande eller (kompensatoriska) teoribyggande tills han/hon inhämtat alla till buds stående spår som finns nedlagda på planeten jorden.

Svaret ligger i reinkarnationsläran, som i väst inte bereds något som helst officiellt erkännande eftersom vi a priori är försvurna åt en materialistisk världsbild som ser medvetandet som en kortlivad effekt av en biokemisk hjärna.

Reinkarnationsteorin säger kort och gott att den man upplever sig vara egentligen inte alls är en människa av den här världen. Individens problem med kroppsidentifikationen beror på ett "eftersläp" från närmast föregående liv, och är inte mycket att bry sig om. Om hon inte fixerar sig vid saken kommer naturen själv att rätta till det, för eller senare. Det är när man fixerar sig vid ett problem man själv börjar bygga på sin aparthet (homosexualitet).

Av komplexa skäl valde inte västerlandet den djupa insiktens väg. Istället kriminaliserades först homosexualitet, och i nästa lika förryckta överraktion, legitimerades homopartnerskapet. I inget av fallen bereddes själen det nödvändiga kunskapsmaterial den behöver för att förstå, djupna, och fri gå vidare.

Kalla det ett riktigt dåligt karma pga något tidigare skräpliv att inte ens få chansen att födas in i en kultur som förfogar över den stora övergripande bilden!

För en del själar är livet på jorden ännu så omskakande att överreaktioner är standardsvaret på livets tilltal. Kanhända kan t.o.m. själen råka i vild pendelsvängning - vilket leder till en serie extrema och obalanserade reinkarnationer.

Något besläktat verkar inträffa i samband med ond bråd död, som enligt dr Stevensons flera tusen djupintervjuer med barn, tycks leda till en snabb - kanske alltför snabb - reinkarnation. Den snabba returen gör att själen inte hinner assimilera sitt föregående liv och minnena plockas upp av hjärnan i nästa barnkropp.

Nu förstår alla varför den första ALIEN-filmen gör ett sånt omstörtande intryck. Den talar djupt till människan, för VI bär alla en sådan här ALIEN inom oss! Vår egen SJÄL är egentligen fullständigt främmande för planeten jorden, den nyttjar bara mäniskoaporna som fordon för sina upplevelser (och lär ha trasslat in sig i jordtillvaron som följd av sitt första besök här)!

Vad filmmakarna gjorde, var att demonsera Främlingen, se honom ur det partiella "humanistiska" perspektivet, ur offrets och loserns perspektiv. Reultatet blev en skräckklassiker. Det skulle gå att göra en helt annan film på samma tema, och alla världens myter om reinkarnation är en början på det manuset.

Frågan är dock om inte ALIEN som den står, gör mer nytta, om syftet är att bringa det förfallna mänskliga psyket att åter börja fundera kring det HELT FRÄMMANDE... En präktig omskakande mardröm kan ibland vara botemodlet för dem som sover.