Yoga - vem tror du att du maximerar?

Svenska Dagbladet behandlar just nu meditationens vällovliga effekter. För balansens skull vill jag här understryka hur i grunden felaktigt wellness-perspektivet på yoga- och medvetandeträning är. För ett mindre antal människor är övningarna därtill riskabla.

Yoga kan utföras varsomhelst, lär zenbuddhismen, judisk chassidism, och alla andra som bottnat i termens sanna innebörd. Sanskritordet betyder troligen att "länka samman" sig själv med sin essens.

Yoga är när man med total fokusering läser en bok eller ett brev, när man krattar löv i sin trädgård totalt - passionerat uppslukad av det man håller på med. I dessa moment arbetar man helt utan egots infekterade självmedvetande.

Den här måttlösa dedikationen kallade visionären Giordano Bruno "att kopulera med Världssjälen". Den som brister i den förmågan brister i precis allting. Man identifierar de ljumma på deras fruktan för närhet, förmågan att stanna sin egen psykiska eller kroppsliga rörelse, genom ADHD-liknande symptom som slarv, missuppfattningar eller en allmän oförmåga att hantera mer än de allra enklaste uppgifter.

Som yoga kan man också rubricera Jesus ursprungliga budskap om att finna sitt innersta. Han kallade det "himmelriket" och många trodde han talade om en ny objektiv historisk periods inbrytande. Sådana literalismer springer just ur den låga mentalitet som yoga syftar till att befria oss från!

Ännu på 400-talet förstod de mest insiktsfulla i den kristna intelligentia som nu uppstått vad saken handlade om. Augustinus sade: "Gud är mig närmare än min egen halspulsåder." Men nu var kristendomen en industri som sålde själars frälsning genom tro på en mans ställföreträdande lidande och död. För att hitta originalbudskapet måste man vara religionshistoriker och känna till andra källor än Nya testamentet...

Och här är vi nära religionens mest delikata problem: att mitt eget jag egentligen är Gud själv! Inte så att jag är Gud, men att jag är medveten eftersom Medvetandet (Gud) existerar, är en ontologisk (varande) plattform.

Det finns också vetenskapliga anomalier som tyder på att medvetandet inte är en produkt av hjärnans kemi! Ut ur kroppen-upplevelser skulle kunna vara "the smoking gun" som enligt klarsynta vetenskapsmän falsifierar biologins anspråk på att sitta på de yttersta förklaringarna. Se boktips 2 i detta inlägg (nytt fönster).

*****

SvD-artikeln bygger, som vanligt är, på perspektivet att meditation och yoga främjar de fysiologiska funktionerna. Det har naturligtvis sin riktighet, men är ett svek mot yoga-praktikens sanna syfte.

Dess syfte är istället är att bryta ner det väst kallar "förnuftet" så att individen blir ett villigt instrument för sin essens, snarare än som idag en förkrympt clown som sover illa och slåss mot sin inneboende Översjäl (kärt barn har många namn...).

Att bara peka ut de goda hälsoeffekterna är som att på sikt invitera en psykos hos den hektiske västerlänningen som träget övar via medvetandevidgande metoder.

För när Översjälen efter några års regelbunden övning bryter in ("kommer som en tjuv om natten"), då fattar den västlige yoga-utövaren i värsta fall inte ett dyft av vad som händer. I panik över att jaget börjar kännas gränslöst bryter hon samman och kan bli (för en tid åtminstone) verkligt sinnessjuk.

En viktig studie i födslovåndarna som
kan åtfölja ett "andligt uppvaknande"
efter lång och trägen meditation

Det gjordes studier under 1970-talet (och senare) av akuta psykoser inom bl.a. meditationsrörelsen TM. Det är då priset som den enskilde kan få betala för att hon bejakat den ateistiska kultur hon levat i och sökt en metod vars effekter är större än att de kan härbärgeras inom en wellness-filosofi där egot står i centrum. Yoga och meditation fokuserar inte egot - den urbana människan. Detta är viktigt att förstå.

I så måtto har traditionalistiska "hederskulturer" förstått något vi i väst helt glömt, att människan lever inte för sig själv allena. En människas synd drabbar hela huset, och omvänt kan en person få sona hela husets bristande förståelse. Som den gammaltestamentlige Moses sade: "Ingen kan se Gud och (sedan) leva." Det är en mystik sanning.

*****

På visst sätt är det bättre att vända ryggen till allt österländskt om man instrumentaliserar det i syfte att maximera en typisk, västerländsk livsstil: ett liv med de fem sinnena i symbios med tingens värld och bara toppridna av ett skikt pragmatisk handläggarådra - för att inte helt handlöst skena dithän sinnena drar...

För vem känner dagen och timman när yoga, från att ha tjänat som rekreation, träder fram i sin fulla kraft och sätter eld på hela huset? Kanske den genomsnittlige västerlänningen hellre för sitt allmänna välbefinnande bör fortsätta jogga, konsumera naturupplevelser, semesterintryck, kulturnyheter och aktualiteter. Helt enkelt låta livet sippra genom själens porer, men i lagom takt.

För inget av det ordinära livet berör på minsta vis Översjälen, och om den bryter sig fram från bakom vårt egos bortträngingar efter några års effektivt bruk av yoga-metoder, kan den mycket väl förefalla rätt "pissed-off"!

I själva verket är det våra egna inadekvata kognitiva strukturer som "demoniserar" det som tränger sig på eftersom detta "något" i sanning är oss fullständigt främmande.

Ja, vår biologiska natur är byggd för att frukta "främlingen", vår egen övernatur. Människan tycks vara en felkonstruktion! Vi är fångar i naturens simplistiska mekanismer, med ett lager civilisationsfernissa utanpå. Förnuftet kan inte sluta dikotomisera... Det är oss själva vi återfinner, men Sanningen är ohanterlig och förnuftet skapar illusionen att det är en objuden tjuv.

Det är därför det "lägre" sidan av vårt medvetande - dagjag/ego eller förståndet - måste förberedas med studier och reflektion om det inte bara ska spricka när det nya vinet kommer forsande på yoga-praktikens dagen D.

När Jesus talar om att hälla det nya vinet i nya läglar, betyder det att man först måste ha sytt sig en ny lädersäck, ett nytt lägre förstånd, en ny pyskisk bärare, som klarar det nya vinets mer pregnanta egenskaper.

Att först lära sig terminologin - sedan kommer verkligheten själv att kunna visa sig i sin förhöjda glans. Allt som existerar har sin upptakt i MEDVETANDET. Detta visste de indiska filosoferna som rätteligen bör nämnas varje gång ordet yoga och meditation förs på tal.

Har man, med Jesus, fått vittring på att "vi är gudar i vardande", och känner yogas kraftfulla effekter, då medför dessa till synes harmlösa kroppsövningar närmast livsfara för ens nuvarande jagupplevelse och värdeskala.

"It's the end of the world as we know it"
R.E.M.



Efterord.

Jag erkänner att jag kanske målade fan på väggen! Ska man gissa att det är en på 1000 i västerlandet som i ett givet liv står på tröskeln till ett medvetandegenombrott tack vare yoga/meditation?

Den indiske statstjänstemannen Gopi Krishnas berömda självbiografi om sitt "uppvaknande" (med viktig djuppsykologisk kommentar av jungianen James Hillman) visar att det kan ta uppemot 20 år även för en människa som lever mitt i en kultur med uttalat andliga värden. Och trots denna långa inkörning blev hans kundaliniöppning en plågsam historia som effektivt slog ut honom under flera år!

Sällsynt eller ej, "uppvaknandet" sker dock även i väst, som beskrivet i dr Lee Sannellas idag svårfunna bok Kundalini - psychosis or transcendence? om en grupp individer - alla flitiga meditatörer - som "råkade" ut för just detta fenomen. Många gånger tycks det börja smärtsammare än det pressande vardagsliv man till att börja med sökte meditera sig bort från.

Doktorn frågar sig hur många, som sitter inspärrade och medicinerade på psykiatriska avdelningar, som egentligen var "halvt uppväckta" enligt definitionen hos österlandets yoga- och meditationsläror... Men de fastnade på halva förvandlingen från larv till fjäril, och hade oturen att inte möta någon som förstod den omvälvande psyko-fysiska process de var med om.

*****

Under de knappa två år på 1980-talet jag dagligen mediterade, började jag alltid med en bön till den Högste om en säker färd in i tystnaden. Kalla det gärna ett psykologiskt lugnande trick, men det fungerade uppenbarligen så bra att jag helt öppnade mig.

Efter ett knappt år började kundaliniernergin röra sig i bäckenet och vandra uppåt i ryggraden. Röd energi övergick i blå energi. Ljuset i kraniet, så milt och flödande. Glorian på alla helgonmålningar!

Jag tillhör dem som sett ett litet, litet hörn av himmelriket - bara för att få backa ut igen efter att en fysisk arbetsskada hindrade mig att att fortsätta de dagliga sittningarna.

Men jag kan livligt föreställa mig vad som skulle hända den som utan insikt i att det är "självmord" - på det egna egot vill säga - som är målsättningen för yoga och meditation. Om fruktan för döden hukar i ditt inre - meditera då inte utan vägledning!

Men som Jesus sade, mystiker som han var: Den som mister sitt liv kommer att finna det på nytt. Även aposteln Paulus talade om transitionen från den gamla egocentriska människan till Kristus-medvetandet. Ja, kärt barn har verkligen många namn.

Grundmotivet för en praktik måste vara konstruktivt och positivt. Och grunderna har vi med oss från tidigare liv och bygger vidare på i detta. En sönderstressad västerlänning avslöjar omedelbart svartbygget på den här punkten, och kanske en kurs i antikens filosofier borde gå hand i hand med praktiska medvetandeövningar.

För meditation handlar ytterst om frågan om VAD eller VEM vi egentligen tror oss om att vara, VAR vi står - på hälleberg eller lösan sand - när det gamla höljet går i kras. Som det förr eller senare kommer att göra om man mediterar med dedikation, som Giordano Bruno kopulerade med sin Världssjäl.