torsdag 31 december 2009

Universum som återföder sig självt

Tanken på ett evigt universum som återföder sig självt hittas redan hos de gamla grekerna, för att inte tala om i den indiska filosofin.

De här vetenskapslänkarna är flera år gamla, men det kanske kan roa någon att se att matematikerna nu börjar bli redo att skrota Big Bang till förmån för den "klassiska" modellen.

Kanske själavandring kan bli en legitim fråga snart?

Researchers Look Beyond the Birth of the Universe

What Happened before the Big Bang?

En tidig popularisatör av ett "reinkarnerande" universum är aktingsvärda ungerska systemteoretikern Ervin Laszlo som jag nämnt i något boktips, en man som inte räds att använda intressanta parapsykologiska fynd från Östeuropa i sitt material!

onsdag 30 december 2009

På den tiden politiker var kultiverade (2)

Socrates: Shouldn't we then attempt to care for the city and its citizens with the aim of making the citizens themselves as good as possible? For without this [aim], as we discovered earlier, it does no good to provide any other service, if the intentions of those who are likely to make a great deal of money or take a position of rule over people or some other position of power aren't admirable and good. Are we to put this down as true?

Plato - Complete Works, Gorgias §513e-514a
(ed. John M. Cooper)

Sentimentet är identiskt med den kinesiska I Chings rekommendation till självhärskaren i föregående inlägg, att inte gynna eller befordra den "ringa människan" - hon med intentionen att enbart för egen del håva in pengar eller bekläda en maktposition. 

Det är kanske mått på vår kulturs inneboende objektiva värde att varje sekund av påverkan via reklamen handlar om att göda den "ringa människan" inom oss! Med mindre än språklig briljans verkar reggaesångaren Bob Marley ha åsyftat något liknande i versraden "Every need has an ego to feed" ("Could You Be Loved?" 1980) - men orden är kryptiska! 

Äger Behovet en ontologisk status, susar det runt behov i luften som demoner eller parasiter, redo att invadera varhelst de känner av ett tomt ego?

Vilken vedervärdig civilisation vi byggt oss, när man börjar titta djupare på vilka överlägsna kvaliteter som existerade innan människan började brösta sig över sin "demokrati" och sin "jämlikhet" - mantran för den enkla människan som mörklägger det haveri som västerlänningen är i sin livrädsla för främmande tankegångar och livsåskådningar, enbart beredd att ta främlingens hand efter att först ha importerat dennes kök via inhemska varumärken. 
F E L I X
latin för "lycka"
ytterst härlett från "att dia" - svensken en digris inför slakt?

Är västerlänningen i förklädnad själv den intelligensbefriade barbar hon ser överallt omkring sig?

Tungor talar språk av egen kraft, det är bara att följa dess indikationer.


*****

Funderingar över den matfixerade svensken ur astrologiskt perspektiv.

På den tiden politiker var kultiverade




Ett tittfönster in i Kinas historia öppnades just: fyndet av generalen och härskaren Cao Caos grav. En klassisk filosof-konung som skulle ha glatt Platon att höra om.

*****

Kombinationen militär/politisk makt synas i I Ching, Förvandlingarnas bok, kapitel sju. Här t.ex. kriterierna eller förutsättningarna för en krigares makttillträde:

Den stora hövdingen (generalen) innehar Himmelens mandat.
Han öppnar upp [den belägrade] staden och mottar Huset.
De ringa människorna skall icke göras bruk av.

En slags sensmoral kring slutskedet av ett krig kan tyckas En illvillig undertext skulle vara: segrarna skriver historien. Men I Ching sysslar inte med västerländsk illvilja och partisanskap, utan diskuterar utifrån evigt giltiga naturlagar. 

Den som mottagit Himmelens mandat är också fullständigt medveten om den enorma skillnaden mellan folk och få i populationen och påminns här bara om att inte sjabbla bort segern från Himmelen med medioker personalrekrytering (för den efterföljande tiden av konsolidering). 

I Chings världsbild är en meritokratins världsbild, väsensfrämmande för den svenska jämlikhetsgyttjan!

Bokbränningen i vår tid

Noterade en löskokt kommentar till en FP-politikers blogginlägg om bokens framtid i den digitala eran (avhandlad även i SvD):
* Låt folk läsa vad dom vill.
* Tekniken går vidare, bara att gilla läget.
* Boken hör hemma på ett museum bredvid grottmålningarna.
* Bättre lägga skattepengar på viktiga saker.
Det är jag som för ökad pregnans punktade kommentaren för att visa hur offer redan skördats i nätgenerationen. Vad kan vara viktigare än att nå en djupare världsbild än patetiska smart-ass repliker om att förvisa böckerna till museivärlden?

Krafttag mot den här nya förrädiska formen av maskerad analfabetism kan redan vara för sena, idiotiseringen ett faktum. Den första nätgenerationen - "gratisgenerationen" - är redan förlorad, okommunicerbar i dess brist på förmåga till mer tillbakalutad reflektion.

Det flyktiga nätsurfandet mellan "one-liners" bygger inte upp någon själslig substans, individualiteten har reducerats till en tom svängdörr, en instans som bara manövrerar mellan lösryckta mikrosammanhang.

Datorbranschens realitet och parametrar blir individens egna. Grattis sekulära västerland - ni fick er maskin-människa till sist, den ni drömt om så länge!

*****

För de branscher som kan stävja generation gratis totala brist på moral med lockande tjänster, är den nya nätmänniskan en perfekt kvantifierbar produktions- och konsumtionsenhet som upplever 140 tecken som en fullödig utsaga och nostalgiskt minns att en bild säger t.o.m. mer än tusen ord.



Mina tankar går till Isaac Asimovs klassiska science fiction-trilogi Stiftelsen som jag läste i tonåren. Sällan har väl för övrigt mer missvisande bokomslag ritats - de bagatelliserar och prylifierar en berättelse som är mer av en idéroman än ett Stjärnornas krig.

I berättelsen har "psykohistorikern" Hari Seldom klar blick för den predeterminerade rytmik som finns inbyggd i varje civilisation. Han förutser barbariets återkomst och beordrar att litteratur och kulturellt vetandet måste gömmas för en eon i säkra kammare alltmedan folkmassan sjunker allt djupare i den triviala mentaliteten

Det är en mardröm, det västerlandet drivit sig självt in i. De sekulära människan har inte längre en adekvat värdegrund för att korrigera alla sina dåliga vägval de senaste 150 åren.

Och eftersom civilisationer ÄR predeterminerade vad gäller deras generella Gestalt, just som Hari Seldons vetenskap lärde, är det kanske just därför vi med ovanstående barbar bara har att "gilla läget". Jag tänker INTE reinkarnera på jorden de närmaste hundra åren för att umgås med det här packet som just nu tar över rodret.

Det är en annan klan, från en annan del av universum. De är Aliens från en mörkare trakt och de skruvar just nu ner dimmern på jorden. Ja, de kan vara teutoniska andar framfödda av moder Gaia själv i självsvåldigt uppror mot Himmelen.

Och dock: här är den persisk-iranska dualismen med Ahura Mazda i ena ringhörnan och Ahriman i den andra. Här är Dödahavsrullarnas (och den ursprungliga kristendomens) föreställning om det onda i världen inte bara är avsaknaden av gott utan att vår värld faktiskt genereras genom två aktiva poler: Ljus och Mörker. Detta, läste jag helt nyss, var den tyske mystikern och författaren Goethes slutsats efter studier av ljus och färg.

"Monismerna" får mycket stryk just nu och det är lite av inbördeskrig, för de materiella monisterna sätter åt det enda de har att profilera sig mot, monoteismerna - den abrahamitiska trojkan närmare bestämt. Samtidigt far samma materiella monister ut mot dualismen i sitt eget européiska kulturarv, och ogillar Descartes för hans uppspaltning av tillvaron i "själ" och "rumslig utsträckning (värld)".

Den här låga arten är tydligen beredd att slåss mot alla riktningar och varje föreställning som söker övertyga den att den är något mer än en tillvarons meningslösa slumpprodukt. De kommer att få den död de önskar sig. Deras civilisation går till botten för deras entydiga styrning från den mörka sidan och deras fixering vid mätmetoder med vilka de inte bara fjättrade utan helt och hållet exkluderade sin egen fria ande. De tog materialiserandet ett steg för långt och materien svalde dem! Detta är "Det Yttre Mörkret".

Jag sitter här och läser i Historiekrönikan om deras tid. Det är knappt man kan tro att de existerat, Satans egna barn! Men det var ingen myt, texten berättar om dem, och Rytmikens lagar - de Hari Seldom lärde sig - bekräftar att kosmos intill evighet genomgår temporala och regionala förmörkelser. "Jag ser cykler vända sig inom cykler", som den medeltida siaren sade.

onsdag 23 december 2009

Dödahavsrullarna - en översikt

Smithsonian Museum sammanfattar dispyterna över vad bebyggelsen vid Döda havet egentligen var ämnad för. Egentligen inget nytt, men jag fastnar för beskrivningen av platsens ointresse för västerlänningar. Några förbipasserande 1800-talseuropéer såg bara ruinerna av ett fort. Inget att skriva hem om.

Men i Edgar Cayces hypnostillstånd framkom historien om den lilla pojken Jesus tidiga undervisning i dessa byggnader. Åtminstone vid den här tiden hade byggnaderna funktionen av en klosterliknande skola, hävdade klärvoajanten.

Historiskt material han kan ha känt till - han var dock själv kristen - var korta omnämnanden hos några senantika historier om en religiös sekt som kallades esséerna. En av dem nämner kort att esséerna höll till i närheten av salthavet, men inte någon mer specifik angivelse.

Eftersom Cayce själv dog i januari 1945 fick han aldrig uppleva fyndet av Dödahavsrullarna i grottorna i närheten av ruinerna. Men jag förmodar att han log i sin himmel.



Bokförlaget Robert Larson gjorde 1978 den goda gärningen att översätta och utge "Edgar Cayce & Dödahavsrullarna" av Glenn Kittler (en i en serie pockets om Cayce som Warner Brooks gav ut 1970). Innehållet är idag något daterat eftersom religionsforskningen nu vet mer om rullarna.

Parallellerna, sedan alla texter från öknen publicerats, stärker Cayces trancebeskrivningar mer än Kittler kunnat ana. Att gruppen var både astrologer och frenologer var bara ett tomt påstående som kanske reflekterade ockultismen i Cayces samtid, men båda metoderna för att skilja "folk från fä" har bekräftats av rullarna.

Var Hitler, som använde rasbiologiska argument sin utrotning av judarna, själv en återfödd jude som en gång förvägrats medlemskap pga en alltför klen ande och nu surat i två årtusenden? En del karma tar lång tid att gå varvet runt...

Seriöst, Cayce namngav faktiskt ett tidigare liv för Hitler eller en historisk gestalt i vars "mönster" han menade att nu Hitler verkade. Detta var innan världen fattat vilket monster diktatorn var. Hitler hade i ett tidigare liv varit den judiska kungen Jehu, känd från Bibeln för att ha ställt till med ett blodbad. Kusligaste förutsägelsen jag sett!

Cayces många trancerapporter om Jesus tid, vilka Kittlers bok långt ifrån uttömt, är en av de mest spännande sidorna av hans mediala förmåga.

Två andra pockets (troligen inte längre i tryck) i samma ämne är:
  • Anne Read - Edgar Cayce on Jesus and His Church (1970, Warner)
  • Jeffrey Furst - Edgar Cayce's Story of Jesus (1968 / 1976 Medallion)
Den senare är extremt löst hopfogad, men värdet ligger i att den innehåller mängder av långa citat från Cayces dialoger (och några riktigt esoteriska tranceföredrag).

Värdet av en sådan bok var större innan stiftelsen Association for Research and Enlightenment (ARE) började sälja det samlade trancematerialet på CD-ROM (där förvisso merparten består av medicinska tranceläsningar för enskilda människor).

Hitler som Jehu nämns i sista delen av Robert Krajenkes trilogi om Edgar Cayce och Gamla testamentet, "Man The Messiah: God's Plan Fulfilled" (1974). Jag fick aldrig tag på första och andra delen, pocketserien var redan utgången när jag först blev medveten om den säregne Cayce.

När blev människan sofistikerad?

Många läser säkert vetenskapsnyheterna på ScienceDaily, som är en stor sajt. Men jag tycker ändå det är fascinerande, och värt att trycka på, att vi vet så makalöst lite om vårt förflutna att ett enda fynd flyttar den verktygstillverkande människan en halv miljon år längre tillbaka i tiden än tidigare formodat.


"Ut ur Afrika"-teorin har menat att människan satte sig i rörelse först för 60.000 år sedan och jag gissar att hon knappast gjorde det förrän hon kunda hacka till sig några redskap på färden!

Som sagt tidigare, med den här graden av fria fantasier från forskarvärlden - som strax visar sig helt felaktiga - föredrar jag hellre synske Edgar Cayces maxade teori om en multipel sjösättning av homo sapiens på fem olika platser på jorden, regisserade från "våningen ovanför" där blue-printen formas!

Särskilda skapelseakter signerade levande Intelligenser, med andra ord. Elohim (gudarna) kallas de i Första Mosebok (vad än har anförts om att termen bara ska fattas som uttryck för en monoteistisk uppfattning). Edgar Cayce i trance använde konsekvent det plurala "creative forces".
:-)

tisdag 22 december 2009

Mörkermannen Darwin synad



Jag hoppas att för den goda saken förlaget SteinerBooks ser mellan fingrarna att jag gör ett lite längre utdrag ur amerikanska konstprofessorn J.L. Bensons "The Inner Nature of Color - Studies on the Philosophy of the Four Elements" (2004).

Boken är löst sammansatt av två essäer och citatet är taget från den andra som inte har mycket med boktiteln att göra. Likväl är den andra essän en intressant idéhistorisk exposé över några strömningar som ledde fram till den stackars obildade Darwin, hans harvande för att få ihop en teori, och sedermera till det halvbedrägeri som består i att vår pseudo-vetenskapliga evolutionsbiologi presenterar darwinismen som en etablerad sanning.

Benson påminner om att två av de tre huvudmän som först stöttat darwinismen drog sig ur. Den kände geologen Lyell kunde aldrig under hela sitt liv ge teorin sitt fulla stöd. Resten av myten byggdes av aggressiva neo-darwinister efter Första världskriget. Och den senaste kadern av "sekulära humanister" ska vi inte tala om! Aggressiva ideologer med politisk ambition! En sinnessjuk rörelse i västerlandet, men lyckligtvis helt steril. Den kommer att försvinna.

Benson understryker att folk i gemen inte förstår på hur lös grund hela den västerländska ateismen vilar. Den minnesgode vet att den ateistiska evolutionsbiologen Richard Dawkins inte långt efter den här okända boken släppte sin pinsamma litania över religionerna, vilken jag inte sett mig i behov att läsa. Men jag betvivlar att något i den boken når Bensons ofta snillrika och djupa - inte alls lättillgängliga tankegångar.

Åtminstone har jag vid genomläsningen känt mig lite handikappad av att veta så lite om Newtons defekta färglära och om Goethes mer omfattande syn på färg (det är f.ö. Goethes färgcirkel som används i tryckbranschen).

Benson är ibland kanske lite väl koncis, som om han egentligen i huvudsak vänder sig till bildade konstnärer och antroposofer. "SteinerBooks" syftar ju på den gåtfulle klärvoajanten Rudolf Steiner, vars "Grunddrag av vetenskapen om det fördolda" jag börjat om med flera gånger sedan jag köpte den 1980, men ännu inte nått slutet av. Hos Benson summeras världstillblivelsen Steiner skådade på bara några få sidor. Perfekt!

What actually is natural selection as an idea? If it were an idea which could be transmuted into an ideal, offering something new and inspiring without shattering the foundations of a millennia-old cultural tradition—instead of becoming, as it has, a doctrinaire dogma—we would not be stumbling over the language problem at the very beginning. Why did Darwin choose these particular words?

It seems that he saw a satisfactory departure point for his theorizing in the grand "prolepticly" evolutionary scale of being, that is, of nature, in Paley’s work, which, however, had the defect for Darwin of accepting as the usual source of energy for this a Divine Creator.

As it was still daring to dispense altogether with "supernatural" (a "loaded" word in our times) causation, Darwin needed to find (we might suggest) a seemingly neutral expression. "Natural Selection" was selected, as if by a higher power meddling in human affairs. As it turned out, "deceptive" would describe the term chosen more accurately than "neutral."

How does the word "selection" serve Darwin’s purpose? First of all, by using the noun form of the verbal concept be de-emphasizes the transitive quality of the verb. Attention is subtly drawn away from that by focusing on the results, in this case the traits being studied.

Of course, in the background must be some agent (ago = do) but its identity is left unspecified. Since the "selected" traits make sense, are meaningful on some level, the logical implication is that some intelligent force (being) did the selecting. Otherwise we should expect a jumble, a heap of unrelated fragments, to have resulted.

It is exactly this expectation that is denied. We are to believe that the meaningful selection of traits selected itself, that is, to have come about spontaneously. And not once, but repeatedly, while the previous selection still existed to be acted on by the same chance processes.

Taxed with this abstraction, Darwin admitted that the term was meant not literally but as a metaphor for the "aggregate action or product of many natural laws"—not to be thought of as an "active power."

Far from being a clarification, this simply re-states the original proposition with another noun form of a different transitive verb, the transitive quality of which is again denied. The logical impasse remains.

Unanswered is our burning question: how do natural "laws" (a term that in human affairs always implicates a law-giver) that control highly specific activities such as rain-making or blowing earth around produce any results other than rain or displaced earth?

To make sense, would we not have to make the critical assumption of a pre-existing organic world capable of reacting selectively to those lawful but not "active powers"?

This dense mental muddle is ignored or trivialized to this day by Darwinians. Thus the grammatical and logical absurdities inherent in this use of the word "selection," concealed in a new but equally meaningless terminology, remain unknown and unsuspected by the general public.

However, we have still to examine the even more critical role of the adjective "natural" in this expression. Actually, to do this two conflicting concepts that play a strong part in Darwinism: "natural" and "machine" need to be treated simultaneously, but since that is impossible I shall begin with the former.

Just as "machine" leads forward to the cultural determinant of our time, technology "natural" leads us back to the pre-Darwinian cultural situation.

In qualifying "selection" with "natural," Darwin sidestepped the intellectual task of deciding what aspect of nature he was referring to, for the adjectival form conceals the problem.

Did he mean natura naturans, the active, creative principle in visible nature (as when flowers grow in the spring) or did he mean natura naturata, the summer product, the fruit and its seed?

To have faced this problem squarely would have threatened his assumption that there is no "supernatural" (divine or metaphysical) side of nature, traditionally an inalienable part of human consciousness.

The price for this default—admittedly he did not see it as that, and his followers one by one fell in line with that view— was that the resulting confusion remained built into his theory.

Amen!

(Den observante ser att texten inte nådde ett naturligt slut där, "maskinen" hade ännu inte avhandlats.)

*****


Jag återkommer till den här boken i ett inlägg på Sideriska siktet eftersom Bensons analyser stämmer så väl in med Darwins horoskop.

söndag 20 december 2009

Vetenskap - åsikter i parti och minut?

Apropå just föregående inlägg. Här upprepas på sajten ScienceDaily åter uppgiften om människans sena ankomst till Nordamerika. Jag förstår ingenting! Finns det överhuvudtaget någon vetenskap "där ute"? Svaret är förstås "nej".
Although modern humans emerged from Africa into Europe and Asia by about 40,000 years ago, they didn't reach North American until about 13,000 years ago, and most mammal extinctions occurred in the subsequent 1-2,000 years.

http://www.sciencedaily.com/releases/2009/12/091217115838.htm

lördag 19 december 2009

Jättar på jorden

"För det fanns jättar på jorden på den tiden."
Första Mosebok 6:4
Vetenskapen har, enligt en artikel i New Scientist, svårt att bestämma sig för om mammutarna var utdöda i Nordamerika före människan anlände eller när hon redan var på plats. Frågan verkar fel ställd, för landbryggehypotesen (Berings sund) och invandring norrifrån för befolkning av Nya världen har väl ändå falsifierats nu? (Clovis-kulturen, 13.500 fvt, nämnd i artikeln.)

Den hypotesen har flera gånger motsagts av äldre fynd - som de här 16.000 (!)-12.000 år gamla hällristningarna. Andra fynd, långt äldre, har tidigare noterats på den här bloggen. Jag förstår faktiskt inte varför vetenskapsjournalister fortsätter att utgå från den hypotesen - men det är gissningsvis en bekväm referenspunkt.

Mitt favoritmedium, Edgar Cayce (1877-1945), hade inga problem med frågan om "jättarna". I hans sagoliknande berättelser om det förhistoriska Amerika och den atlantiska landmassa som då ännu låg ovan vatten, rapporterades om exempel på tidig mänsklig kooperation i stor skala för att göra sig kvitt de monster som rände omkring och jorde det mänskliga livet svårt!

Cayces Atlantis-skildringar är svåröverblickade och divergerande uppfattningar av detta skede i mänsklighetens historia förekommer, eftersom de få årtal han nämner har tolkats lite olika. Dock noterade han i sitt hypnostillstånd att det vi idag benämner med det mytomspunna namnet Atlantis i själva verket motsvarar flera, helt skilda landområden.

Den sista areal som försvann under vatten (för bara cirka 12.000 år sedan) var landområden som ligger under Mexikanska bukten, men betydligt längre tillbaka i tiden fanns landmassa också ute i Atlanten, säg, utanför New York.

Cayces geologi är komplex men tidigt på 1900-talet noterade han just jorden som en ständigt skiftande planet, land som sköt upp ur havet och land som sjönk ner - en modern och dynamisk bild i en tid då hans samtida tänkte statiskt eller åtminstone var extrema gradualister (Wegeners kontintentaldriftsteori).

Gradualisterna fick sig en tankeställare först i mitten på 1960-talet när en ny ö bildades på bara några dygn (Surtsey) till följd av vulkanisk aktivitet i mittatlantiska bergsryggen. Cayces vision av en jord i ständig förändring hade varit före sin tid.

*****



Apropå landhöjning och landsänkning berättar en nyhet från BBC om de första små fynden av mänsklig byggnation under vattnen runt Orkneyöarna just norr om Skottland. Men för att mäta sig med ~11.000 år gamla och konstfulla tempelbygget i Göbekli Tepe, Turkiet, får nog britterna komma upp med något mer, hur suggestiv de här första stenbumlingarna (foto) än är.

Fantasy-fantaster reagerar kanske på "Orkney" och minns Sagan om ringens "orker" (eller "orcher"). Första gången jag mötte det uttrycket var i romerske epikuréen Lukretius bok Om tingens natur. Där åsyftas dödsriket ("Orcus", bok 1, 115). Wikipedias uppslagsord har helt missat den förekomsten. Gamers och spelfantaster vet föga om varifrån deras nöjen kommer!

Är det för mycket att tänka sig att, just som Bibeln bevarat dunkla folkminnen av "jättar" (såförvitt det inte bara var ett framgrävt dinosarieben som skapade tron på jättar), att det mytologiska dödsriket Orkien går tillbaka på det faktum att Orkneyöarna en gång var fokuspunkt för en civiliserad värld, som då den försvann i havet förvandlades till ett dödsrike?

Jag är nu ingen Tolkien-specialist, och möjligen representerar hans orker bara en engelsmans drift med höglänningar! Men under ytan rör sig kanske äldre motiv - ännu tillgänliga via det kollektiva omedvetna...

torsdag 17 december 2009

Mona förstår, Mona tror, Mona....

Jag klarar inte det politiska Sverige!

Är det för att jag ignorerat ämnet under alltför många år och när jag nu börjat ögna artiklar i ett ämne som eldar upp svenskarna som inget annat (förutom religionsskräcken), inser jag att det stinker sandlåda om hela domänen. Korttänkta beslut (sjukförsäkringen) varvat med retorik på förskolenivå.

Mona är den värsta spridaren av jönsmentalitet av dem alla, även om det finns fina kandidater även på högersidan. Nu visar hon ännu en gång att hon inte ens klarar idiomatisk svenska. (Jag har begrundat en annan aspekt av hennes kommunikation ur astrologiskt perspektiv här).

Regeringens hantering av de långtidssjukskrivna är en humanitär skandal, men aldrig att jag röstar på ett parti (s) som finner sånt här feglirande bakom diffusa ordet "man" vara acceptabelt språkbruk för en partiledare:



Varför stoppa in mellanledet, "att man tycker", i något som annars varit en rak tolkning av en förmodat ("Jag tror") allmän opinion?

Detta är bara shit for brains. In med Platons filosof-kungar på arenan, ut med politikerna! Pöbel rör sig inte vidare bara genom att rösta på några som representerar dem. Feminismens "platta" struktur och bannlysning av den "hierarkiska" kvalitetsskalan måste få ett slut innan det här landet lidit hundraprocentig brain drain.

Förra åsikten - då om Monas falska retorik. Moderaterna kommer aldrig att få min röst - blankröst är vad landet förtjänar i väntan på 2012 :-)  - men jag upplever åtminstone att Reinfeldt talar sanning utifrån sitt politiska perspektiv. Men han kanske bara är duktigare på att sammanfoga orden...


Var finns Centrum - tillägg

Strödda noteringar.


Huset Veres motto:
"Intet sannare än Sanningen"

 
Fristående fortsättning på direkt föregående inlägg om Giordano Bruno, bränd på bål 1600 för sin åsikt om ett universum som aldrig skapats och som saknar ände.

En sökning på den här bloggen visar att jag tjatat ett och samma Bruno-citat åtskilliga gånger. Det beror inte mest på att jag kapitalt fastnade för den svindlande spänning som uppstår vid sammanfogningen av "kopulation" med "anima mundi".

Jag har inte svarat så positivt på en grafisk formulering sedan jag för många år sedan tittade efter vad popsångaren Marc Bolan egentligen sade i texten till "Cosmic Dancer" (1971) - också Bolan var en "far-out" visionär...

Bloggen om Bruno ger också vid handen att han var en nominalist i begreppsfrågan (jfr Occam), "former (Platons Idéer) kommer och går, bara materien består". Tanken har sin tjusning eftersom Bruno håller Enheten som det enda verkliga och där sammanstrålar han ju med Platon... 

Kan Bruno ha missat väsentliga delar av Platons tankevärld, eller är det bloggaren som oriktigt men mycket typiskt rör ihop Platons två perspektiv: Varat och Vardandet? 

Som jag förstår det är det bara ur vardandets eller timlighetens perspektiv det är korrekt att tala om Platon som en dualist - de flesta som gör så spinner bara på allmängodset om grottan och fångarna däri vilka inte vet om att det finns arketyper utanför grottmynningen och att det de håller för att vara sant bara är skuggorna som kastas av ännu en faktor - ljuset bortom arketyperna (således "trialism" snarare än dualism). 

I termer av effektuerad enhet upphör vardandet och så även möjligheten att mäta (adjöss empiriker). Ur Guds perspektiv ÄR universum oändligt, som Bruno hävdade, eftersom Gud inte kan sätta en gräns för sig själv med mindre än Enheten då klyvs och blir till Två... (Jfr bloggens devis.) 

Men där Platon hävdade att Formerna ingick i en tidlös evig värld och där Jung flyttade in även själva Enhetens form, statisk och evig, i arketypvärlden, är det inte så för Bruno. Om jag förstått rätt.

*****


En av Brunos litterära gestalter säger:
Fracastoro: I deny this order, this disposition that the earth is surrounded and contained by water, water by air, air by fire, fire by the heaven. Because I say there is but one singular container that comprehendeth all. . .

Från bloggen Campo dei Fiori Cafe


Här tappar jag något av intresset för Brunos "spetsade" materiella monism - jag gillar ju de fyra (fem) elementen, om de så är lägre föreställningar i "drömvärlden"! 

*****

Intressant nog i skrivande stund en nymåne i sideriska Skyttens tecken, filosofins och det högre tänkandets tecken. Problemet är bara att dess härskare Jupiter, som därför disponerar över två oändligt viktiga symboler (Sol och Måne), ännu en kort tid står i den frigida materialismens tecken Stenbocken. Jupiter kallas sedan antiken "debil" i detta tecken. Det syns mig kunna bli en horribel filosofi då Jupiters disponent är den trångsynta Saturnus, materieprincipens signifikator!

Expansion, t.o.m. expansion i det oändliga (Jupiter) men "bara" av den materiella eller konkretistiska principen (Stenbocken/Saturnus)! Hur kan denna ögonblicksbild korreleras med att Bruno såg gudomlighet i materien (panpsykism)? Saturnus vittnar på himlen just nu om än mer Jord i sin placering i Jungfrun.

Söker vi Materiens (Saturnus) disponent (dvs, Jungfruns härskare), Merkurius, finner vi emellertid den i Skytten, och därmed disponerad av den "debila" Jupiter i Jordtecknet Stenbocken. 

Se rundgången och konflikten mellan Jord (materia) och Eld (ande/medvetande)! Bruno - bråkmakare gentemot Katolska kyrkan från unga år - hamnade verkligen på kant med sin tid då han sökte divinisera den fallna lägre verkligheten! 

Och t.o.m. med nu i detta ögonblick, då jag läser Bruno-bloggen (hittad för flera månader sedan, men då bara bokmärkt), skriker himlarna ut hur omöjligt hans projekt var! På min blogg Sideriska siktet återkommer jag ofta till oförenligheten mellan elementen Eld och Jord, händelsevis en störning som skulle kunna vara minsta gemensamma nämnare för de flesta av de feminister jag där studerat astrologiskt. 

Dock är det en smula pikant att det mest basala elementet Jord och det "noblaste", det som bäst låter det andliga lysa igenom om inte rent av betraktas som en metafor för det gudomliga, Eld, har förenats i Brunos lära och att de båda hålls för att vara samma sak!

Formerna består och det är materien som svarar upp med en cykel av gestaltning i den förbiflyktande tiden, inte det omvända! 

Brunos anti-auktoritära trots tycks här ha "kapats" och utnyttjats för den likaledes antipatriarkala feminismens sak. Ännu ett listigt försök av en bildad feministbloggare att förrädiskt pusha för en tänkare som förrädiskt vänt på den bästa tänkbara bilden för själens strävan att gå från klarhet till klarhet! :-)

***** 

Tillägg (30 min senare)

Detta är en uppenbarelsernas dag, för något längre in i bloggtexten kommer ett citat från Hamlet:

What a piece of work is a man, how noble in reason, how infinite in facultie, in form and moving how express and admirable, in action how like an angel . . . and yet to me. . . [and here is the Fall] . . . what is this quintessence of dust?

Hamlet, II.ii.

Varpå den kvinnliga feministbloggaren utpekar den inneboende självmotsägelsen att kalla Kvintessensen (det femte elementet, etern) för "stoft" (Jord) ! 

Som sagt i inläggets första del: Shakespeare-verkens författare tycks starkt påverkad av Brunos tankar, så till den milda grad att hela DAGENS stjärnhimmel fortfarande återklingar av det kniviga problemet om hur att få rätsida på frågan om förhållandet mellan himmel och värld... 

Är Tidens gång en illusion? Är det alltjämt samma problem som tuggas? Tuggas de från evighet till evighet? 


Tillägg 2 (några timmar senare)

Läsningen av bloggen återupptagen. Plötsligt är det annat ljud i skällan. En annan av Brunos karaktärer skiljer nu mellan materiella (tillfälliga) former och deras underliggande Former. Och går han med på deras evighet! Ja, då är vi ju tillbaka vid Platons lära igen. Det var bara själva kosmologin Bruno bråkade om.

Teofilo: Thus while form changes place and circumstance, it itself cannot possibly be annihilated, since spiritual substance is no less real than material. So only outer forms change and are destroyed, since they are not things, but are “of things”; they are not substance, but accidents and circumstances of substance.


Var finns Centrum?

Centrum finns ingenstans, sade Giordano Bruno. Universum är ändlöst. Det kostade honom livet.
Looking back today at the fray Bruno threw himself into, we might say that it wasn’t about earth, or scripture, at all. Earth and scripture were, in a way, only metaphors for “who was in charge” in the ultimate king-of-the-hill game played by patriarchal authorities intent on maintaining Man’s centricity – not earth’s.

Den utmärkta bloggen Campo dei Fiori Cafe, från vilken citatet hämtats, berättar historien om Bruno och hans indirekta inflytande på författaren till verk kända under författarnamnet Shakespeare.



Bloggaren, uppenbarligen en litteraturvetare i högsta divisionen, betygar sin tacksamhet för amerikanske doktorn Mendozas tyvärr utgångna bok från 1995 om Bruno. Jag kan bara instämma att den är intressant läsning som väl tecknar ett skede i västs historia på väg mot vår moderna kosmologi. Kan säkert hittas på antikvariat ute i världen någonstans.

Läs annars bloggen - utmärkt och djuplodande. Det gick små ilningar genom mig är jag högläste ett textstycke för mig själv och direkt insåg att danska kungliga slottet Elsinore i Hamlet är en engelsmans förvirrade hörselintryck av Helsingør!

Föga litterärt lagd i det här livet har jag aldrig läst någon av de berömda pjäserna - bara en bok om religiösa motiv i några av dem - och fick slå upp Elsinore för att se om det syftade på en stad eller ett slott.

Vad jag har läst är att Edward Vere, den 17e greven av Oxford, hade en nära släkting (systers make?) stationerad i en diplomatisk befattning i Danmark - och således var i position att få danskt stoff till eventuellt eget författande den vägen.

Jag hade också, från det jag hittade Mendozas bok först våren 2007, haft den intuitiva känslan att Oxford måste ha hört Bruno på plats i England, och detta är just vad åtminstone en person till i världen låter antyda - skaparen av bloggen här ovan.

Doubt that the stars are fire
Doubt that the sun doth move
Doubt truth to be a liar
But never doubt I love.

Hamlet II.ii.

Fristående fortsättning på inlägget.

Klimatförändringen = Justeringar i Världssjälen



På klimatkonferensen i Köpenhamn kan man vara säker att "hårda" forskardata och grafer med interpolationer ligger till grund för diskussionerna och inte synska rapporter om framtiden.

Men 2012-haussen gör att nätet alltmer fylls med de smaskigaste förutsägelserna från trancemediet Edgar Cayce. Fastän tagen ur sin kontext börjar det här påståendet bli riktigt begripligt för den samtida jordbon:
Even many of the battlefields of the present [1941] will be ocean, will be the seas, the bays, the lands over which the new order will carry on their trade as one with another.

Problemet är bara att det inte är smältande polarisar som lägger vissa av Andra världskrigets krigskådeplatser under vatten, utan en komplicerad serie av geologiska händelser som, det medges, Cayces datering i trance, misslyckades fånga extakt. Visserligen är hans förutsägelser nu synliga, men de borde ha nått längre. Förändringen (marginell får antas) av jordaxelns lutning är snart ett årtionde försenad, med den förflyttning av världshaven det skulle innebära (ruskigt scenario!).

Utifrån tidningsuppgiften nu på morgonen om en jordbävning som fortplantades till ett stort område i södra Europa, vaknade tankarna till liv, särskilt som en vulkan står redo för ett utbrott i Filippinerna. Någon annan som noterat att ett geologiskt inträffande på jorden alltid inom några dagar åtföljs av ett annat på ett helt annat ställe på jorden? Planeten är verkligen ett sammanhängande system!

Lokaliseringen av jordbävningen "väster om Gibraltar" för tankarna till Platons placering av Atlantis bortom Herkules stoder (Gibraltar sund)! Nej, glöm det - bara en fri association...

*****

Jag hittade "profeten" Cayce vid 19 och han gjorde mig till livslång pessimist angående jordens och mänsklighetens öde men samtidigt så väldigt glad eftersom den odödliga själen inordnades i ett större system där jorden bara är en av stationerna! 

(Drygt ett kvarts sekel senare bekräftades min ungdomliga dragning från jorden när jag upptäckte den exakta indiska astrologin. Från att ha haft dominanta planetära placeringar i Jordelementet fråntogs jag nu all strävan mot detta element - ett "predikament" mitt horoskop delade med Edgar Cayces. Är det så att lika barn dras till varandra?)

Vad beträffar de årtal som Cayce i trance påstod bara var approximationer (därför att "objektiv tid" inte är absolut utan kan "dras ut" eller "komprimeras" beroende på vilka de närvarande aktörerna är), kan jag tolerera hans inexakta årtal eftersom han uppvisade en häpnadsväckande förmåga att med "röntgenblick" gräva sig ner i marken och identifiera olika jord- eller minerallager.


1971/2004


Hans båda söner skrev lite om det i "The Outer Limits of Edgar Cayce" men fokuserade där (för balansens skull) sin fars misslyckanden i jakten på olja i Texas. (Ja, hela boken handlar enbart om tillfällen då Cayces förmåga klickade.) 

Den spännande (och mest kompletta) biografin av Sidney Kirkpatrick berättar mer om dessa Edgars bortkastade år under Depressionen, då han lånade sin tranceförmåga till vilka projekt som helst för att försörja sin familj, och (enligt prästen Harmon Bro som studerade mediet under dennes sista levnadsår) faktiskt förlorade sin exceptionella gåva under en period till följd av inre konflikter över det "ovärdiga" i att använda talangen i enbart monetära syften. (Bristen på "Jord" igen!) 

Cayce var, vill det synas, en ofattbart komplex och hyperkänslig varelse på alla medvetandenivåer. "Samvete" ut i varje kroppslig cell. (samvete = sama veda = gemensamt vetande = anima mundi, Världssjälen)

Jag har på nätet sett hans namn kopplas samman med "indigobarnen" ett nytt buzzword i samma klass som "blomsterbarnen" från 60-talet. Ett amerikanskt begrepp förstås - här i potatis-Sverige saknas färgseende helt, ja förutom den politiska höger-vänsterskalan då (blå/röd) och den fascistbruna1 färgen från Sverigedemokrater som inte pallar den enorma "ena värld" som Cayces förutsägelse visualiserade och därigenom kanske åkallade.

_____
1. Den jordbruna kulören skymtar faktiskt i vårt nationalhoroskop via nationalsjälens - Månen - disponent Mars i materialisten och lokalmyllans tecken Oxen. Under ytan är svensken alltjämt ett teutoniskt folk, precis som danskarna - enligt deras horoskop - i än högre grad är.


tisdag 15 december 2009

Mer smäll på fingrarna för den eurocentriske

Enligt den traditionella bilden existerade före spanjorernas och portugisernas ankomst på 1400-talet inga komplexa samhällen i amasonasbäckenet. ...

"Det tar aldrig slut", säger Denis Schaan...som gjort många av de nya upptäckterna... "Varje vecka hittar vi nya strukturer."
NewScientist


Jag ger mig inte förrän Atlantis åter är på kartan. Det finns, verkar det, ingenting som stämmer i den vite mannens verklighetsbild. Och de flesta luckorna beror på hans totala vägran att lämna sin överskattning av den egna förträffligheten och verkligen studera verkligheten så förutsättningslöst det nu är möjligt.

måndag 14 december 2009

"Proto-syntax" i apors språk

Den här vetenskapsnyheten är kul - forskare har kartlagt hur en art apor som behärskar sex läten kan kombinera dessa på olika sätt i serier om 25 eller fler och därmed kommunicera tämligen exakt sådana förhållanden som rör de närmast sörjande. "Tiger kommer!" "Nyliberal/socialist i sikte!"

Det hela påminner inte så lite om den nivå västerlänningen fallit till i dessa tider av one-liners och orkeslöst kvittrande via de nya sociala medierna! Språkvärldar så trånga att det är frågan om vi längre kan dra någon avgörande skiljelinje mellan djur och människa. Faktiskt verkar de här aporna mer avancerade i sin kommunikation än vissa människor jag mött, särskilt de som erfar via politiska teckensystem.

Håller naturen på att - genom människans egna uppfinningar - devolvera arten tillbaka till en mer basal, naturnära typ? Den brainy vite mannen skadade kanske världen mer än han hjälpte den, och naturen reagerar genom att driva fram en regression. Som taoisterna i Kina sade för 2.300 år sedan: Fyll buken din och töm skallen på innehåll.

*****

På samma vetenskapssajt läser jag också om "blazarer" - svarta hål som, samtidigt som de suger i sig materia, spyr ut strålning. (Sist jag hörde något var svarta hål något som ingenting kunde slinka ut ur.)

Vetenskapsmännens språk när de inte ännu inte förstår ett dyft, är att fenomenet "inte är väl förstått". Snygg omskrivning som avslöjar på vilka höga hästar en del människor och hela grenar av det mänskliga projektet satt sig.
:-)



fredag 11 december 2009

Norska ljusfenomenet igen

I Sverige lyfts det spiralformade ljusskenet kvickt bort från förstasidorna. Med raketförklaringen har svensken fått sitt lugnande besked. Allt i vår värld är "naturligt." Men nu har britterna fått upp ögonen för vad som hände, och i The Sun, låter fallet inte alls lika självklart förklarat och avslutat. Tvärtom.

Den sekulära humanismens fader: en dödsängel

Amerikanske filosofiprofessorn Paul Kurtz kapade begreppet "sekulär humanism" från den amerikanska kristendomen, karvade ut dess negativt genljudande kärna och ersatte med ett positivistiskt och för ateisten mer smickrande innehåll.

Förvisso innehåller Wikipedias korta biografi upplysningen att det var Kurtz negativa upplevelser under Andra världskriget av ideologiernas negativa konsekvenser som motiverade honom att förespråka en helt sekulär värld.

Här kanske någon igenkänner de trötta ramsor de svenska Humanisterna mässar och som - trots deras låga medlemstal - en stor del av svenskarna omedvetet programmerats att omfatta under de sjuttio år socialismen styrde landet - tiden då den simpla konsumtionsmänniskan framskapades. Homo frossus.

När en Humanist gick ut i Aftonbladet och i en underlig blandning av genuint barndomstrauma, spefullt gäckande och förmodligen en ond vandel i ett eller flera tidigare liv, provocerade Svenska kyrkan genom att begå exakt den oförlåtliga blasfemin att förneka andens realitet - insåg jag hur oändligt låg nivån i Sverige är. (Jag hade visserligen redan startat bloggen strax innan detta praktexempel på landets fallenhet.)

Att denna sekulära Humanist dessutom var vetenskapsman, knuten till ett stort svenskt universitet, visade vilken beklämmande mix av fläckvis bildning och ohämmad ideologisk subjektivism som verkar från strategiskt viktiga positioner i landet. Sätt en dylik lärare inför en årskull elever och genast har vi en ny trupp av 30 nyttiga idioter ideologiskt hjärttvättade på just det sätt som Kurtz fann vara roten till västerlandets vansinne! Den sekulära humanismen är sin egen dödsfiende!

Hur infantilt landet Sverige är som bereder sådana här ojämna ledare (eller åtminstone opinionsbildare) en plats, framgår av svenska politikers, åtminstone fram till nu, låga bildning jämfört med andra länder (såg en jämförelse i någon artikel som jag tyvärr inte sparade annat än som en mental notering av ett förhållande jag redan länge misstänkt). Karriärvägen i detta land är att först bevisa att du troget följer någon av de acceptabla ideologerna - att du redan tidigt blivit en nyttig idiot - genom flerårig verksamhet i organisations-Sverige.

Politikerkarriären går genom trohet mot status quo - kanske inte så otippat eftersom politik handlar just om att styra en skuta. Och för att styra måste man först bringa folkmassan till uniformitet så att folkkroppen flyter som en och i en riktning. Lyxen att hålla sig med individuella tankar sträcker sig bara så långt i vilket givet samhälle som helst.

För inte så många år sedan hade vi en stadsminister som inte ens kunde kommunicera med utländska statsråd annat än på svenska (Fälldin). Hans värsta motståndare i riksdagsdebatterna var en man på vänsterkanten - men inte alltför mycket - som lät övervaka svenska kommunister (Palme). Politik på högre nivå är naturligtvis strategiska beslut i en ständig gråzon, men är sekulär demokrati där folkets representanter utgörs av mutister och halvlögnare verkligen att betrakta som ett framsteg jämfört med en filosofisk-religiös livssyn på den oförgängliga filosofins beprövade grund (Aldous Huxley)?

Den sekulära humanismen kommer mycket snart att kunna skrivas in i historieböckerna som ideologin i västerlandets svanesång - refrängen som upprepades medan låten tonade bort. Och det finns ingenting de sekulärt lagda människorna kan göra åt den saken, för det är deras eget synsätt som driver väst mot sitt eget avslut! Fascinerande tider dessa, då den olympiska (civilisations-) elden lämnas över från en kultur till andra.

Tal om en uppstyckning av SAAB och där maskinverktygen (!) säljs till Kina, säger allt om hur lågt det här landet föll. Vi ville bara "prylar" med våra liv, och nu är det bara fabriksgolvens inventarier vi får sälja av. Andligt/intellektuellt innehåll favoriserades inte i det här pragmatiska landet trots att Platon hade rätt: före den materiella verkligheten fanns det en brinnande kreativ högre verklighet, Form- eller Idévärlden. Den dimensionen tog den sekulära humanismen död på genom att hävda att den inte existerar.

Att hävda att ord som "själ" eller "form" har ett existensberättigande inom ett visst godtyckligt upprättat språkspel (Wittgenstein), räddar inte den som å andra sidan frånkänner begreppen en ontologisk realitet. För den som har stängt dörren har avsagt sig kopplingarna till de stora ödesrörelserna. Den som begår den yttersta blasfemin och förnekar anden, tillvarons djupaste substrat, kan inte förvänta sig någon nåd.

Det gäller att välja sina "rotmetaforer" - grundbultarna - till sin världsbild med extrem noggrannhet. Vissa grundbultar är nämligen i grunden arketyper som bär på destruktiva följdverkningar.

*****

Jag granskar ärkeskeptikern Paul Kurtz astrologiskt på Sideriska siktet. Hans horoskop är intressant för "Siktet version 2", dvs astrobloggens andra andning efter att enkla schabloner som "materialism" och "andlighet" och deras direkta association med t.ex. Jord- resp. Eldelementet nyanserat via fullt bruk av planeternas planetära disponenter. Disponentskapet är en nyckelparameter i astrologin som söker grundmotiven bakom t.ex. uppenbara indikationer om materialism/konsumism eller "kreativitet". Indisk (vedisk) astrologi betraktar disponenterna som själen inom den planet den omärkligt drar i trådarna till beroende på hur den själv är konfigurerad.

Om inte annat måste man säga att antikens tänkare i dessa regler om planetära sammanhang och "kulissväggar" kodifierade en mängd grundläggande tankemönster, som t.ex. det att inte låta sig bedras av fenomenets sken utan ställa en ytterligare fråga om det dolda motivet.

Som läsare av Sideriska siktet ofta noterat krävde antikens astrologer också "multipel attestering" enligt principen "en fluga gör ingen sommar". Exempelvis måste "materialistisk" böjelse synas på minst två, helst tre, skilda vis, för att astrologen ska våga förutsäga ett begränsat medvetandeomfång (motsvarande de naturvetare som är slaviskt bundna till empirisk metod och därutöver inte erkänner några andra vägar till kunskap).

Vid enstaka tillfällen på senare tid har "Siktet" också nämnt att ett horoskop för en individ aldrig kan förstås separat från den tidsanda i vilken den föds. Olika nationalhoroskop - där sådana finns att tillgå - ger alltså en slags nationernas hackordning och där en person född i Sverige i relativt sett samma tid som en födelse i USA kommer att ha ett sämre öde än amerikanen pga vår ytterligt begränsade nationalsjäl. Och vårt nationalhoroskop är, som jag nämnt, en naturlig konsekvens av den sekulära humanismen. Som den senatika devisen säger, "Som därovan, så därnedan".

Det kunde inte varit annorlunda - astrologin representerar inte någon egen verklighet utan bara en metod för att via himlavalvet skaffa sig ett perspektiv på hur väl landet eller individen i livet mår. Den är eller ingen vetenskap (eller pseudovetenskap som belackarna hånfullt uttrycker saken), astrologin är en praktisk utväxt baserad på vissa filosofiska antaganden om verklighetens natur. Inte ens detta förstår svensken tack vare det "brain drain" som den sekulära humanismen förorsakat oss! Här avstannar resonemanget i självmotsägelser - för hur var det om hönan och ägget? Vad är orsak och verkan?

Det enda som säkert kan sägas är att vi är mindre gynnade än amerikanen i gemen för att vi är just de vi själva är, som individer. Höjer vi vår gynnsamhet kommer vi inte att återfödas på jorden i samma grupp där vi var senare. Själar som är svenskar i dag är det bara helt säkert i det här livet.

Massan är så trög att den lär hänga ihop och röra sig i en kollektiv riktning, men den enskilde som nått andens autonomi är fri att resa i tiden och sätta trender varthän han går.

För ett exempel på dem som ännu inte nått individualisering har jag spekulerat att de nazister som de senaste årtiondena bör ha återfötts i stort antal1 till landet Sverige motsvarar ett naturligt själens evolutionssteg framåt, gårdagens fanatiker blir dagens avmätta (bestraffade) åsiktsmaskiner om andras fanatism.

Jämför svenskens ogillande av alla kulturer som uppvisar religiös hängivenhet - denna oförmåga att delta i den andres perspektiv för att få en korrekt uppfattning beror på vår stukade nationalsjäl (en "reinkarnation" av den tyska nationalsjälen) som förvägrar oss att ännu en gång, så snart i historien, inspektera vad en drivande Idé gör med en människa. Svensken nöjer sig ljummet med att "organisera" under den pågående baksmällan efter det livet då så många av oss som är, säg under 40, gick på en rejäl smäll i drömmen om det Tusenåriga Tyska Riket!

Frågan om hur själar cirkulerar mellan länder genom historien på en subnivå, är måhända en felaktig formulering. Länderna i sig är inte det viktiga, utan de klungor av själar som kommer och går, och där merparten ännu utvecklas inom ramarna för sin grupp. I himmelen eller på jorden - det är samma principer som gäller.

_____

1. Reinkarnationspsykologen Ian Stevensons tentativa beräkningar på ett underlag av cirka 3.000 personer med minnen av sitt närmast föregående liv tydde på att själen reinkarnerar i snitt redan efter cirka 14 år.

Jag har emellertid stora invändningar mot detta resonemang som bygger på själar som nästan undantagslöst dog våldsamt och traumatiskt (varav de levande minnena av speciellt föregående livs sista veckor före dödsfallet). Det skulle mycket väl kunna tänkas att själar som dör unga pga en olycka alltjämt bevarar en sådan livshunger att "de går före i kön" och reinkarnerar tidigare (i relation till det vi kallar tiden) än de själar som genomgått ett HELT VARV och dör "mätta på livet". 

Utifrån drömupplevelser av en ond bråd död knappa trettio år gammal i mitt förra liv i Italien på 1930-talet tycks återfödelsen ha inträffat cirka ett kvarts sekel senare, alltså något senare än Stevensons snitt men fortfarande ett exempel på att ett oavslutat livsförlopp "lappas ihop" genom en snabb retur. 

Stevenson pekar på att den här föreställningen existerar i vissa kulturer, men ibland rationaliseras eller formaliseras med absurda resultat: den religiösa minoriteten druserna i Libanon, noterade han, menar att själen omedelbart reinkarnerar uppå den förra personens död, ungefär som om en lucka eller ett tomrum i tiden är det värsta den här gruppen kan föreställa sig, och ögonblickligen måste fyllas!

På samma sätt måste man anta att de indiska föreställningarna om själavandringen (för att inte tala om Platons), innehåller många oriktigheter fastän de på ett allmänt sätt överensstämmer med verkligheten. Stevensons upptäckt av att kroppsskador som förorsakade döden återkommer som medfödda defekter på nästa kropp, stämmer t.ex. inte alls med indisk filosofi som enbart resonerar i termer av karma via goda och onda handlingar. 

Stevensons spektakulära rön antyder att det onda är en verksam kraft och att det onda man lider av (här: kroppstrauma) fortplantas vidare på precis samma sätt som ens egna goda tankar och handlingar.

Häri ligger något av hemligheten till varför jag sade att den sekulära människan i sitt blotta tänkande håller på att ta livet av västcivilisationen, ja till att väst, precis som araberna säger, är den Store Satan! Naturligtvis är också detta en förenkling. 


"När det kommer till kritan", blir det ändå, som Kierkegaard så tydligt insåg, frågan om ett Aningen/Eller. Vill du vara trogen livets djupare mekanismer eller är du sekulärt barn "av värld"? Då har du som den svenske universitetsbiologen gjort dig till fiende med Livet (anden) bortom det biologiska livet, och nästa återfödelse kommer att på något sätt avslöja detta i formen av en stängd dörr eller en kognitiv brist - ja, den bristen är förvisso redan för handen hos ateisten!

Hur bryter man fallet ner i än mörkare mörker? Kanske genom viktiga möten med rätt människor vid de nyckelpunkter då man är redo att pröva andra grundmönster för sin idé om vad allt handlar om. Det är bara själar som har ontologisk status i den filosofiska idealismen.

onsdag 9 december 2009

Röster från våra norska grannar


Foto: Jan Petter Jørgensen

Med anledning av ljusfenomenet tidigt på onsdagsmorgonen över Nordnorge (AB, Expr), skrattar jag gott åt den här lokalbon som kommenterat i Verdens Gang:
UFO-MOTOR


Dette er åpenbart motoren til et romskip - jordisk eller fremmed - som har mistet noen muttere og svirrer rundt i ring.

NEIRRA.

Men, allvarligt talat...

Ingen rakett

Jeg så fenomenet kl. 0750 da jeg var på tur fra Kvæfjord til Harstad. Begynnelsen så jeg antakelig ikke, men jeg så en vanvittig stor spiral. TV-tårnet i Harstad er opplyst med lyskastere, og jeg trodde først at det var et lysshow som viste seg. Men den blå lysstrålen endte opp i en svær spiral med et gult lys i midten og gule lysbuer rundt som dreide moturs.

For meg så det ut som om lyset i midten sto i ro, mens spiralen bevegde seg. Rundt var det en enorm dampsky / røyksky som var helt rundt. Etter at spiralen og det gule lyset forsvant, hang det en blå stråle igjen i lufta nærmest som en "sti" på den mørke morgenhimmelen.

Jeg og min passasjer fant fort ut at det eksisterer ikke lyskastere som kan ende opp i en slik størrelse og et slikt fargepekter på enden av strålen. Det var utrolig vakkert å se på, spesielt da vi først trodde det var et lysshow. Vi skjønte fort at dette var et fenomen som vi ikke kunne forklare, og da virket opplevelsen ganske skremmende. Sorte hull ble nevnt, det samme med meteorer eller lignende, men vi kunne ikke skjønne at det kunne skape et slikt mønster.

Et veldig fascinerende syn, og ganske utrolig at det er observert fra lengst nord i Finnmark til lengst sør i Trøndelag. Det er over 1000 kilometer i hver retning fra der jeg bor. Forklaringer som raketter på avveie, nordlys, værballonger eller andre "logiske" forklaringer tror jeg ingenting på.

- Ola (48) fra Kvæfjord

SvD meddelar att robotkrasch ska gälla som officiell förklaring. Jag minns när Allen Hynek på 1960-talet skickades ut på amerikanskt regeringsuppdrag för att förklara ett UFO-fenomen som haft mängder av vittnen, och gjorde bort sig rejält när han kläckte de osannolika orden "Det var lite sumpgas, det ni såg." Jämför med den kinesiska parallellen lite längre ner.

För egen del funderar jag fortfarande över det mystiska ljusskenet som siaren Edgar Cayce talade om 1934, som ett av tecknen på att "det" har börjat:
[T]hese years will be proclaimed as the periods when His light will be seen again in the clouds.
(nytt fönster)
Sanningen är att jag skarvar inte så lite här för att få ihop det! Dels syftar texten på perioden 1958-98, och dels är det en förutsägelse som förutsäger att ljus ska komma att förutsägas!

Vilken extremt märklig text förmedlad ur trancetillstånd! Vad den säger är helt enkelt att eskalerade messianska förväntningar kommer att äga rum under den fyrtioårsperioden som nu passerats med god marginal, och sedan kommer det att börja hända saker!

Att förutsäga att det skulle bli spådomar inför ett millennieskifte verkar inte så hett, men det som sägs om tiden som följer skulle kunna vara ungefär våra år... När den här profetian avgavs 1934 var det ingen som talade om mayakalendrar eller 2012.


*****




Ett liknande fenomen på youTube, men en kommentar argumenterar för att det inte kan vara en raket ovanför Norge.
geisha62 (27 minuter sedan)
A rocket seen over half the country?and look at the camera pictures taken with long exposure film,it shows perfect rotation! I will never belive a disfunctional rocket would produce those shapes! The russians also denies any rocket firing.

*****

Ur den kinesiska historiekrönikan Tso Chuan (perioden 722-481 fvt) kommer det sista uppslaget till den som älskar konspirationsteorier:

In autumn, in the 7th month, there was the descent of a Spirit in the State of Hsin. King Hui asked Ko, the historigrapher of the interior, the reason of it, and he replied: "When a state is about to flourish, intelligent Spirits descend in it, to survey its virtue. When the state is going to perish, Spirits also descend in it, to behold its wickedness."
Citerat i The Chinese Way in Religion - red. Laurence G. Thompson
Noteras kan att andra kinesiska texter också nämner andeenergier som lämnar världen. Gick luften just ur Norge? Förlorade landet sin själ? Avsåg de antika kineserna UFOs när de talade om besökande "Spirits" (kuei, shen)?

Makten ger folket ett teckenspråk

På Newsmill tillkom efter en tid en finess. För dem utan språk gavs möjligheten att ventilera sina känslor genom att trycka på en av fyra färger! Den röda färgen motsvarade givetvis missnöje och uppretade känslor. 



Problemet är bara att "millningen" inte tillför någon något. Den ofta dominerande procentsatsen "ilska" lever sitt eget liv helt oberoende av författarna till det utlysta debattämnet. 

Är millaren arg över författarens åsikt i frågan eller är det debattämnet som sådant som upprör? I vilket avseende är millaren t.ex. arg apropå klimatdebatten? Funktionen säger absolut ingenting annat än att en känsla i förhållande till ämnet förekommer.  


Misstanken smyger sig på att millningen var en funktion för att minska mängden glåpord i kommentarspalten, vars tankemässiga kvalitet just bara motsvarade en rött emotikon. (Dessvärre floppade tekniken och Newsmill införde nyligen moderering av läsarkommentarerna.)

Millningen är också ett prima exempel på substanslös pseudointeraktivitet i vår nya nätbaserade "verklighet". En boxboll i hemmet hade tjänat samma syfte som millningsfunktionen. 

Men att folk verkligen trycker på knappen! Dystopi illustrerad.



lördag 5 december 2009

Först i fantasin och sen i döda verkligheten

Ett kul forskningsexperiment som kanske har konsekvenser för frågan om Själens natur. Djuppsykologen James Hillman i de gamla nyplatonikernas efterföljd, predikade i flera år om människans psyke (själ) som en immateriell alstrare av föreställningar.

I linje med den filosofiska idealismen är alltså psykets föreställningsförmåga eller föreställande verksamhet den egentliga verkligheten - att vi har en materiell värld "där ute" är bara följden av en extremt fortskriden vanebildning, ett slentrianmässigt synsätt å Själens sida. (Individerna är små, små perspektiv i allt större Själar, nu stavade med versal. En enskild själ kan inte passera förbi den större Själens självförståelse, däremot kan sändebud från andra Själar/Världar nå oss inne i vår bubbla av Föreställning.)

ScienceDaily återger experimentet som motsäger den materialistiska vetenskapen, att allt som händer i medvetandet måste först ha importerats via kroppens fem yttre sinnen. Men fyndet visar istället, om jag får tolka resultatet en smula, att "själens inre kontemplation" av vissa föreställningar sedan leder till externa resultat av förbättrad kvalitet. "Mind over Matter", kanske. Eller, "Tänk, och du är det!"

Vad om mänskligheten började visualisera sig som kapabel att levitera? Skulle tyngdlagen försvinna då, och med den allt vi trodde vi visste om "solid materia"? Mänskligheten kanske når dit under sin evolution, eller också blir det en naturlig egenskap hos en senare livsform, en som inte primärt ser sig själv i termer av materia...

*****


Missa inte att DS också har en intressant äldre nyhet på samma tema i länklistan invid. Nämligen den här om hur aktiva föreställningar modifierar inkommande yttre sinnesdata. Väl ingen nyhet, egentligen... (Repet som blir till en orm i halvmörkret - fast det kanske snarare är en indikation på arketypernas realitet eftersom det intrycket inte hade föregåtts av medvetet fantiserande.)

Tysk romantik om den brutala naturen

Kanske kollar den här bloggens läsare också upp nytillkomna rubriker på min astroblogg Sideriska siktet. För de som inte gör det finns två sammanhängande inlägg som lika gärna kunnat tillhöra den här bloggen - ämnet filosofi närapå dominerar över de astrologiska iakttagelserna. Del 1 utgörs av idéhistoriens fader Arthur Lovejoy, från vilken länkas till del 2 - om den tyske romantiske naturfilosofen Friedrich von Schelling.

Ganska grundläggande information eftersom avsikten ytterst ändå var att stämma av de båda herrarnas snarlika tonläge med det som respektive horoskop vittnar om.

Dårens väg till lycka

DIVINO SINE NUMINE FAUSTUM EST NIHIL

Som boende i Stockholm har jag många gånger gått över den av stadens broar, som passerar gaveln på Riddarhuset som vetter mot förlagshuset Norsteds, och noterat ovanståendeinskription på frisen. Jag memorerade den igår för att skriva ner när jag kom hem.

Jag kan inte latin men det förefaller betyda: "Att besinna utan att ta det gudomliga i beaktande är inget [besinnande alls]".

Kort och gott: nihilisten kan inte tänka eftersom han förnekar de former eller begrepp i Nous (Intelligensvärlden) som tänkandet måste kontemplera för att ha något att arbeta utifrån. Den som förnekar Idévärlden får bara korrupta, dunkla avbilder kvar att bilda sig uppfattningar genom.

En sådan människa förstår nästan ingenting eftersom hon inte ser sammanhang via de bakomliggande arketyperna som förbinder världen och gör den meningsfull. Ur reinkarnationsperspektivet kan dyslexi mycket väl vara en andlig sjukdom, frukten efter flera liv i total andligapati.

Ödets kvarnar maler långsamt men till sist går synderna i dagen. När inte ens den psykiska nivåns blindfläckar trots påpekanden beaktas, kan själen i ett kommande liv räkna med kroppsliga handikapp: det ultimata sättet att driva hem ett budskap är genom det konkret fysiska.

De fyra elementen som metafor för andens tilltagande avfall från självinsikt och "koagulering" indikerar att en själ inte kan falla lägre än Jordelementet. Detta signalerar den totala inomvärldsligheten och därmed också Vändpunkten. Från och med detta liv blir saker återigen bättre!

*****

Jag hittar en text om Riddarhuset på nätet. Riddarhusdirektionens president Israel Lagerfeldt var den som tänkte ut sentenserna på husets friser. Min översättning var inte tillfredsställande, texten betyder: "Utan Guds makt är ingenting lyckosamt".

Jag borta ha anat oråd ang. faustum = beakta, för visste jag då inte om historien om Faust som säljer sin själ till djävulen för kunskap?

Wikipedia anger faustus = lyckobådande.

Varför dåren kallas så begriper jag inte, om det inte är som i Tarotkort nummer noll där Dåren (som har hela resan framför sig att göra) i vissa utföranden av motivet har ett dumt men lycksaligt leende klistrat över ansiktet.

Jfr talesättet "ignorance is bliss". Det finns den typen som aktivt söker hålla väsentlig kunskap borta - dessa är de som permanentas i barnets, dårens, arketyp. Det är Peter Pan-komplexet, vägran att bli vuxen.

Men ett stycke i Wikipedias artikel om Faust visar att jag fattade latinet rätt helt rätt fast översättningen blev fel. Se här:

The Faust of early books—as well as the ballads, dramas and puppet-plays which grew out of them—is irrevocably damned because he prefers human to divine knowledge; "he laid the Holy Scriptures behind the door and under the bench, refused to be called doctor of Theology, but preferred to be styled doctor of Medicine."

Detta är 1500-talets förståelse av den sedelärande figuren och exakt min spontana tydning. (En tydning som uppenbarligen inte baserade sig på Jordelementet vars konkreta fakta i fråga om grammatik eller ordbokens exakta kunskap om enskilda ord.)

Jag noterar på Wikipedia att Goethes fördjupade version innehåller en Faust som pga sin pakt med Djävulen kommer att förlora sin själ i samma ögonblick han uppnåt den mänskliga lyckans zenit. Det är notabelt att indisk astrologi identifierar människans själ, eller rättare andesjäl (atman) med solen och att i Goethes västerländska astrologi människan sägs nå sin solara mognad vid 40.

Solen som härskare över Lejonet är därtill förknippad med lycka och en nöjesorienterad grund. (Lejonet klassas därför inte som ett medvetet tecken i indisk astrologi utan sorterar under Tamas guna, den mörka kvaliteten. Lejonet, gassande i solen på världens scen står i ett antitetiskt förhållande till Solen som symbol för dess transcendentala, sanna hemvist.)

Enligt den äldre moraliteten om Faust skulle den tillhöra de förbannades skara, som hellre försjunker i biomedicinsk litteratur som förklaring till fenomenet människan och väljer den sekulära humanismens grundperspektiv, än förkovrar sig i det som skulle ge reell lycka. Den förkovran som representeras av religion och filosofi, och vars djupare begrundan öppnar det inre sinnet hos dem i vars hjärtan Satan för ögonblicket satt ner sin fastnaglande fot.





*****

Det här inlägget, som kom att röra vid frågan om att sälja sin själ till Djävulen, knackade jag ner för en vecka sedan - innan jag hörde det första ryktet om Tiger Woods och skrev några rader om hans moraliskt tveksamma horoskop. Givet det som senare framkommit har världen fått en ny Satans son och Penningens lakej att förfasa sig över, en som försöker köpa tillbaka sin kredd med mångmiljonanbud till sin egen hustru när han inser att ytan är genomskådad. Ett sammanträffande.

fredag 4 december 2009

Europa före pyramiderna




Surfar inte runt som jag borde, men råkade hamna på New York Times rapport om ett fantastiskt fynd av det förhistoriska Euoropa. Små städer för 7.000 år sedan - på bilden en miniatyr av bebyggelsen från den tiden (eller däromkring)!
Källa