onsdag 12 augusti 2009

Drömmen om en merkurial själ




I en remarkabel dröm sommaren 2007 som just föregick min upptäckt av den sideriska astrologin befann jag mig på en flygplats. Platsen är typisk för den flygande förbindelselänken mellan gudar och människor, Merkurius/Hermes, och för dess positivt polariserade hemmabas Tvillingarnas stjärnbild.

I drömmen är jag är en av många brunfärgade människor som står i kö för att checka in. (Brun = jordnära.) Så lösgör sig en del av mig och svävar några meter upp i den spatiösa flygplatsen, ovanför hela kön. Jag är en frisjäl, en observatör! Återigen en vink om den duala människan sammansatt till en: Tvillingarnas tecken.


Återblick/utvikning. Vid den här tiden hade jag aldrig ens tittat på österlandets sideriska astrologi utan följde den tropiska zodiaken som används i all västlitteratur och i veckopressen. Enligt den tropiska zodiaken föddes jag närapå samma minut som Månen steg i Kräftans tecken över födelseortens östra horisont.


Kräftan tillhör Vattenelementet och sägs vara moderligt, barnkärt, och sentimentalt. Med Månen så "prominent" på himlen borde jag ha varit en extrem kycklingmamma i manlig kropp, men jag har aldrig upplevt något intresse för barn. Detta har jag tillskrivit oppositionen från Saturnus som tenderar att dra snäva gränser därhelst den får en chans att influera.


På det sättet hade jag i årtionden identifierat mig med måntecknet Kräftan (och soltecknet Vågen). Jag var känslomässigt en smula avtrubbad pga Saturnus modifikation av grundbudskapet. Det kunde jag leva med, eftersom det fanns andra, "bättre" indikationer på himlen också...

I drömmen uppmärksammar jag en flygvärdinna som sköter incheckningen och fascineras av hennes pigga men outgrundliga bruna ögon. Som jag gjort genom åren då jag känt mig säker på att ha uppsnappat en persons stjärntecken via beteendemönster eller oftare bara själva utseendet, dristar jag mig till att gissa hennes stjärntecken.

"Är du född i Kräftans tecken?", frågar jag. "Nej, jag är Tvilling", svarar hon kort och sakligt. Generad av att ha missat en gissning jag var hundra på, överväger jag att efterrationalisera felet genom den i och för sig korrekta kommentaren att Tvillingarna ligger just före Kräftan i zodiaken, och att det ibland förekommer en planethop i ett angränsande tecknen vilket introducerar ett annat "tonläge" - med fel gissning som följd!


Exkurs. I den filosofiska idealismen såväl om inom modern kvantfysik är inte rum-tiden det slutgiltiga svaret. Signaler kan skenbart färdas snabbare än ljuset, dvs den tid-rumsliga dimensionens absoluthet hävs i vissa lägen.


Fysikprofessorn Amit Goswami tillhör de få som har modet att säga vad detta pekar på: det existerar en "transcendental dimension" bortom vår värld och den här genvägen känner så att säga korrelerade subatomära partiklar till. Här kan finns framtida slutsatser att dra för hela vår världsbild.


Besväras därför inte av ordalydelser i texten som förefaller antyda en nedåtriktad kausalitet från rymden till jorden. Astrologins mekanismer är inte klarlagda än, men utgå från att svaret kommer att vara betydligt mer underfundigt än newtonsk mekanism (naiv materialism)!

Men just då börjar flygplatskön röra sig och jag inser att det är fel tid och stå och tala om struntsaker. Det är här min frisjäl lösgör sig från kroppen och börjar inspektera hela situationen uppifrån ett bättre perspektiv.

Jag får då syn på vad som väntar flygpassagerarna bortom incheckningen. Jag kan nämligen se över väggarna i flygplatsen, vilka bara är 2-3 meter höga. Bortom den stora transithallen kommer resenärerna inte alls att nå gatewayen och flygplanet utan gå rakt in i en komplex labyrint! Först när de klarat den väntar, långt bort, flygplanet som ska ta dem till deras destination.


*****

Den här drömmen vaknade jag med morgonen den 11 augusti 2007 (och det är väl ganska väl "tajmat" att jag nåddes av impulsen att dela med mig av drömmen idag, 12 augusti 2009).

Ganska direkt såg jag den troliga kopplingen till en bok jag just börjat läsa av djuppsykologen James Hillman. "The Dream and the Underworld", för där nämns Merkurius (grekernas Hermes) i egenskap av psykopomp, själarnas vägledare ner i Underjorden.

Man kan betrakta flygvärdinnan som en representant för den silvervingade Hermes där hon instruerar passagerarna om nödåtgärder i händelse av problem under flygfärden! Flygvärdinnan är vår psykopomp, sörjer för våra själar under resan över stora vatten, till "andra sidan"!

De uråldriga djuppsykologiska motiven finns med även i vår rationella värld, men idag är människor så fattiga och egocentrerade att de inte längre ser att hela livet konstrueras utifrån den eviga arketypiska dimensionen som själen under natten står i obehindrad kontakt med!

Något år senare bekräftas min spontana association av flygvärdinnan med Hermes i Hillmans bok när jag läser en tysk folklivsforskare, Edgar Herzog, och hans morbida "Psyche and Death" (1960):


"Depth psychology owes much to Kerényi for his elucidation and interpretations of the psychic symbols in myths. He has shown that the ancient spirals and mazes found all over the world are early attempts to give form to the idea of the underworld. The spiral is both a topographical map of the underworld and a symbol of the meaning of the underword - that is, death itself."

Bortom incheckningsdisken således "ancient spirals and mazes" - labyrinten! Ganska häpnadsväckande exakt, när man tänker på det! Arketyperna existerar verkligen.

Jag hade aldrig läst ett ord om Hermes/psykopompen och kopplingen till just labyrinten före Herzog och aldrig heller tänkt på döden i termer av en labyrint. Men nu förstår jag bättre hur man kan se hela vårt liv på jorden i termer av "död" (vilket den tidiga kristendomen gjorde). Först när man får vingar och flyger som frisjäl ser man hur jordmänniskan (de brunfärgade) snubblar och famlar som blindstyren fångade i en labyrint.



*****

Naturligtvis har jag funderat på om drömmen förutspådde den ekonomiska krisen (symbolisk "död") ett år senare, och flygindustrins kräftgång (apropå gissningen på Kräftans tecken). Men det förefaller vara en marginell aspekt, hur fascinerande än dramat är som en faktisk indikation att de "jordbruna", materiella nöjesresenärerna (jag hade känslan att det var semestrande charterfolk i kön) är på väg ner i dödens labyrint, förr de får tillfälle att åter ta till vingarna. (Först labyrinten, sedan flygavgång.)

Drömmen skulle alltså kunna läsas som domsord över den förorenande västerlänningen som flyger runt världen...

Men den djupare meningen för mig - det var ju dock främst min dröm - uppenbarades redan några månader senare då en spännande bok om den fornindiska Harappakulturen gav mig ingivelsen att köpa en bok om vedisk astrologi, bara för att se vad den handlade om.

Och så kom det sig att jag i december 2007 för första gången räknade ut mitt födelsehoroskop enligt den astronomiskt mer rätt tänkta sideriska zodiaken (något jag inte var medveten om tidigare). Vedisk astrologi stammar från det gamla Babylon och är inte knuten till vårt kalenderår.

Den faktiska stjärnhimlen är det som studeras, och den sideriska zodiaken drabbas därför inte av jordaxelns "wobblande" rörelse vilken i sin tur leder till vårdagjämningens precession. Dvs, det fenomen som gör att jorden "sveper" runt zodiaken så att "de tolv tidsåldrarna" sakta passerar revy under cirka 26.000 år.

Nu, i vårt århundrade, har den här faktiska glidningen mellan jordklotets utblick och stjärnhimmelen därovan, dragit den västerländska zodiaken närapå ett helt tecken snett. Glidningen sker baklänges så fyra av fem som idag tror sig födda i Vädurens tecken har som soltecken istället det föregående Fiskarna!

I Indien korrigeras emellertid glidningen med ett liten årligt korrektion (50 distanssekunder) och det är alltjämt jordens orientering mot den faktiska världsrymden den här kulturen håller reda på.

Och det var då jag fattade drömmen. För när jag backade den tropiska zodiaken cirka 24 grader, inföll min födelse just då Månen (psyket, själen) steg exakt i öster i det merkuriala, fritt flygande Tvillingarnas tecken. Flygvärdinnan på flygplatsen = den kvinnliga Månen (stigande i öster likt en frisjäl) i ett Lufttecken.


*****

Drömmen hade presenterat mig för mitt verkliga horoskop där den psykiska komponenten förvisso inte liknades vid en sentimental och barnkär kycklingmamma utan som en obunden och mental tänkartyp! Igenkännandet var ögonblickligt. Detta var den perfekta bilden för min psykiska konstitution. Jag var medlem av det säregna släktet psykopomper. Guider och häroldrar.


I Babylon bar Merkurius/Hermes namnet Nebu, och var gudarnas skrivbiträde (och naturligtvis själv en gud). Nebu nedtecknade på ödestavlor gudarnas rådslut. Traditionen har bevarats exakt intill vår tid, med Merkurius som samtidens kommunikatör - för att inte tala om att den på ett världsligt plan är resebranschens och handelsmännens skyddspatron.

Trots den kraftfulla korrigeringen till siderisk zodiak stannade Solen med knapp marginal kvar inom Vågens tecken, ett tecken jag alltid känt igen mig mycket väl i. Efter att alltsedan jag blev road av det astrologiska systemet ha funderat över varför mitt (tropiska) horoskop led stor "luftbrist" (med enbart Solen i Lufttecknet Vågen) när jag alltid upplevt mig som en företrädesvis mental typ, rättades västerlandets korruption av astrologin till. Och det med råge.

In i Vågen föll nu också Merkurius och Mars vid sidan av mitt nya "luftpsyke", med följden att horoskopet tecknar en individ som är av föga nytta här på jorden annat än som impulsgivare för NYTT TÄNKANDE. Tvillingarnas tecken tillhör den "rörliga kvaliteten", vilken alltid ligger ett steg före majoritetsrösten.

Flygplatsdrömmen var en premonition om ett förestående personligt "kvantsprång", om en annalkande leverans av en karta vida överlägsen den jag troget följt i över 20 år (trots vissa missgivelser). Flygvärdinnan var min egen "kvinnliga" själsindikator, Månen i Tvillingarna! Jag hade äntligen vaknat till så pass ur min slummer att den omgivande världsrymden trängde sig in i psyket och avkrävde mig en uppgradering till buggfri programvara!


Carl Jung kallar dessa kvinnogestalter i mäns drömmar för anima-figurer, och omvänt män i kvinnors drömmar för animus-gestalter. Psykologen James Hillman noterar dock att både män och kvinnor har drömfigurer av båda slagen.

I efterhand har jag hittat även andra drömmar bland mina anteckningar som via en tydlig symbolisk betoning av blå färg förmodligen hade börjat förbereda mig på att få förmånen att upptäcka den korrekta astrologin.

För minns, gjorda livsinvesteringar brukar snart nog leda till att människor hör upp med att lyssna. Prestige, pengar och investerad tid står genast på spel. Men eftersom Sanningen här var så odiskutabel - västerlandets zodiak är "trasig" - gick det inte att argumentera. Hela gruppen av närstående stämde omedelbart också in till och med på astrologins förenklade solteckensnivå.

Undersökningar av celebert (eller ökänt) folk enligt korrekt zodiak på bloggen Sideriska siktet.



PS.
Den här drömmen förklarar varför min astrologiska blogg möjligen uppvisar en viss preferens för Eld och Luft på Jordens bekostnad! Den jordbruna människan befinner sig på botten av verkligheten - hon är konkret i tanke och handling, och befinner sig just i vägskälet där hon kan välja att vända åter "uppåt". Luftelementet representerar på ett sätt abstraktion jämfört med Jordelementets konkreta sätt att närma sig alla frågor.

Till dig som skeptiskt läst så här långt, kan jag därför säga: kolla ditt sannolika problem i Jordelementet. Där har du skälet till att du ännu inte förvärvat den flygförmåga som jag först i mitt 48e levnadsår kom i besittning av och bl.a. på den här bloggen söker lära mig dirigera med siktet inställt på nästa verkliga högcivilisation.


_____

Tillägg. Medan jag satt och i godan ro skrev detta, omedveten om omvärlden, seglade en braskande nyhet om flygbolaget SAS upp i nätmedierna.

Gör av det vad du vill!

Kanske är det vad Carl Jung kallade en synkronicitet och därmed "förklaringen" till att det här kom att skrivas IDAG och inte igår, på tvåårsdagen av drömmen!

AB, DN, SvD

14 kommentarer:

  1. Drömmar är ofta det skönaste i livet. Drömmar är svar på de frågor vi inte formulerat. Den som inte kan drömma; den vars själ inte drömmer sig bort i fjärran, kan inte heller bli något stort. Men att tro på sina drömmar är att gå sovande genom livet.

    SvaraRadera
  2. "Drömmar är svar på de frågor vi inte formulerat". En perfekt summering! Det var just det jag avsåg i det här axplocket ur min drömsamling.

    Men att därefter avråda från "att tro på drömmarna" låter som en direkt negation av det första! Antingen har drömmarna svaret på de frågor som ligger just under ytan, och i så måtto hjälper dem de oss att vakna upp i livet (de stimulerar oss att betrakta dem), eller också saknar drömmarna mening och då är de i sanning något att snabbt förkasta i rationalismens namn.

    Här krävs nog ett varv till i frågan om drömmars kapacitet. Jag har flera exempel på sanndrömmar, och framlidne terapeuten Jule Eisenbud ger i sina (tyvärr svårfunna) böcker remarkabla exempel på prekognition i drömmen via exempel från många årtionden av psykoterapeutisk verksamhet.

    Telepatin mellan psykolog och patient tycks vara tabu, något som psykologer med materialistisk grundsyn (och de är många!) inte ens vill erkänna för sig själva!

    Amazon för f.n. den fantastiska antologin "Parapsychology and the Unconscious" av Eisenbud. Varmt rekommenderad. (Mannen var hyperintelligent och texterna kräver att man har vässade öron och bra känsla för engelska språket.)

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Roligt att träffa på en annan svensk astrobloggare. Trodde – med viss sorg – att jag var närmast ensam sådan. Synd bara att du i din nybörjariver dömer ut den västerländska astrologin/zodiaken som ett ”feltänk”. (För vad annat än nybörjare – om ens det – kan man vara efter knappa två års bekantskap med indisk astrologi?).

    Misstaget du gör är att tro att den västerländska zodiaken är ¾ tecken ”fel”. Så är det naturligtvis inte. Det handlar istället om två skilda saker, två olika system. I det ena fallet (i Indien) delar man in stjärnhimlen – dvs. rymden/rummet - i tolv delar. I det andra fallet (i väst) delar man in året – dvs. tidens gång – i tolv delar. Vad som (tyvärr) kan förvilla den oinitierade liksom nybörjaren (dvs. den ”sideriskt nyfrälste”) är att de astrologiska tecknens namn och symbolik är så likartade, närmast identiska. De båda zodiakerna bekrigar inte varandra utan kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Inte minst genom att tillsammans generera de astrologiska tidsepokerna.

    Tänk igenom det hela, så inser du det säkert – såvida du nu inte redan har investerat alltför mycket personlig prestige i ditt militanta ”korståg” mot den tropiska zodiaken.

    Ditt västerländska och ditt indiska horoskop beskriver samma person men på två olika sätt. Det är som om två författare med olika utgångspunkt och perspektiv skulle skriva var sin biografi över ditt liv – två olika men kompletterande och var och en på sitt sätt lika sanna skildringar av din person och ditt liv.

    Ditt västerländska horoskop saknar inte luftelementet – det bara uttrycks på annat sätt än i det sideriska horoskopet. Norra månnoden (indiska Rahu) i Vågen tillsammans med Solen och Part of Fortune, alla i ditt femte hus, kompletterat med MC i lufttecknet Vattumannen och med Kiron i samma tecken i det tionde huset räcker gott och väl för att beskriva din dominerande mentala sida. Och – som du själv säger - förklarar Saturnus-oppositionen till Ascendenten/Månen din dämpade (eller förträngda) Kräftsida. Särskilt kraftfullt betonad blir Månen-Saturnus oppositionen genom att bilda ett ”kosmiskt kors” med Månens nodaxel.

    Det är helt enkelt en alternativ berättelse till den som återges i det sideriska horoskopet. Olika men lika relevant. Att du av någon anledning ”gillar” den sideriska beskrivningen bättre än den tropiska gör inte det tropiska horoskopet mindre relevant. Troligen visar det (tydligare än det sideriska horoskopet) på sidor hos dig som du har svårare att acceptera men som du (just därför) behöver omfamna i din utveckling som människa.

    Du är välkommen att diskutera de båda zodiakerna på mitt Astrologi-Forum: http://astrologiforum.egetforum.se/board/

    Med vänlig hälsning,
    Mats

    SvaraRadera
  4. Tack för initierad kommentar! Det var en av de bättre pläderingarna för den tropiska zodiaken jag läst, även på engelska. För som du säger mellan raderna: i det här landet pågår synbarligen inte värst mycket kvalificerat arbete med detta ålderdomliga system (i dess olika förgreningar).

    Av just det "merkuriala" blogginlägget framgår kanske inte att jag inte är helt färsk som astrolog. Räknar man bort den kinesiska astrologin som jag upptäckte 1981, ägnade jag den tropiska zodiaken nästan exakt 25 år av mitt liv. Ett kvarts sekel.

    Så jag överdriver inte när jag säger att jag häpnade när jag åter såg de grundläggande sol- och måntecknen börja fungera som "primära ljus" i de kanske 1000 fall jag hunnit ögna igenom sedan "nytändningen" (som jag föredrar att kalla det).

    Jag är den första att hålla med om att, då det i båda fallen är symboliska "overlays" på naturen, det fanns tillräckligt mycket i den västerländska astrologin att hålla mig intresserad av den ett kvartssekel (dock inte lika aktiv alla år).

    Jag menar, planeternas relativa positioner på himmelen är ju desamma i båda metoderna, och A och O för bedömningen vilken som "skriker högst" och mer därtill.

    Ska avlägga en liten returvisit till din blogg och se vilka fynd och funderingar du har!
    :-)

    PS. Jag har just på Sideriska siktet samlat de småstudier jag ännu gjort på hela grupper av horoskop under "* STUDIER I ASTROLOGIN". Värt att nämna apropå de två zodiaktyperna är ett litet fynd att av 41 homosexuella horoskop dubbelt så många som förväntat var födda under könsorganets tecken Skorpionen. Detta rimmar perfekt med den degradering astrologin tillskriver detta dödens och det härskna vattnets tecken.

    Det är bara det, att med den "korrupta" västerländska zodiaken hade nästan alla de här varit Skyttar, och det skorpioniska symbolvärdet i samband med homosexualitet hade helt gått förlorat! Om man inte vill börja tänja på Skyttens innebörd förstås, och tala om dess fördomsfria upptäckarlust.

    Faktum var att jag blev alltmer missnöjd med hur Skyttar betedde sig under åren med den tropiska zodiaken. De var inte i närheten av den höga mentalitet traditionen tillskriver dem!

    Jag vet inte om du tittat på mina astrologiska studier redan, men gissa vad som hände när jag granskade 136 dömda brottslingars sideriska soltecken. Jo, kriminaliteten närmast försvann från Skytten, samvetets och religionens tecken, och från påföljande Stenbocken, tecknet som slaviskt lyder lagar och är allmänt pk.

    Också det sade mig att Skytten aldrig tappat sin nobla läggning, men att väst traderar en historia om kentauren som inte håller för en granskning i praktiken…

    Lycka till med din metod. Men jag vill rekommendera en bok av en av Englands främsta män, Geoffrey Cornelius och hans "The Moment of Astrology". Han konstaterar där att den duktiga astrologen i väst tycks nyttja sjätte sinnet mer än astrologiska regler. Han återberättar ett stort och för västastrologin viktigt test på 2.250 självmordshoroskop i New York 1969-73 (varav 311 med födelsetid).

    Den mindre gruppen (med asc.) studerades extra noga (+ kontrollgrupp med 311 icke-självmordshoroskop). INGA av de västerländska "astrologiska indikationerna" på självmord återkom med någon statistisk signifikans.

    Cornelius driver alltså tesen, att det som skapar en skicklig astrolog (åtminstone vad tropisk zodiak beträffar), är hans förmåga att använda horoskopet mer som kristallkula att få "intuitiva ingivelser" genom.

    Nå, sista ordet är inte sagt om astrologin går att "bevisa" empiriskt. Jag ska fortsätta utsätta mina sideriska rådata för den här typen av studier. Kanske är det på det sättet det kan visa sig - som jag antyder på min andra blogg - att de fyra elementen börjar fungera igen (de är skamset sopade under mattan i västastrologin), bara man också använder de stjärnbilder som sedan så länge varit förbundna med dem.

    SvaraRadera
  5. Jag tycker det är intressant och spännande att du (här och på din andra blogg) undersöker och upptäcker exaktheten i den sideriska astrologin. Den kan nog upplevas som mer exakt och tydlig i vissa avseenden än den tropiska zodiakens astrologi. Jag tror – men det här är mest en intuitiv känsla – att siderisk astrologi (genom att vara förankrad i rummet) blir exaktare och tydligare i det som avser vår mer konkreta levnad, vad som händer och sker rent konkret. Samtidigt tror jag att den tropiska astrologin (genom att vara förankrad i tidens rörelse) blir mer flytande, mer applicerbar på mindre konkreta, mer abstrakta och ”flytande” företeelser. Som sagt, bara en känsla jag har, men det kan ligga något i den.

    Du tycks mena att västerländsk astrologi visserligen fungerar, men bara hjälpligt, lite haltande så där, därför att den enligt din uppfattning egentligen är ”korrupt”, eftersom den tropiska zodiaken ”avviker från” den sideriska och att det innebär ett ”feltänk” att man inte insett detta. Men här vill jag påstå att det är du själv som gör ett ”feltänk”. Den tropiska zodiaken och astrologin är ett lika perfekt och fulländat esoteriskt kunskaps- och divinationssystem som den sideriska systertraditionen.

    Inget av systemen är fel eller korrupt. De använder bara var sin olika zodiak, den ena relaterad till Jordens årliga rörelse kring Solen –tidens gång (yang) – och den andra till stjärnhimlen – rummet (yin). Två sätt att ordna samspelet av arketypiska symboler och hur de relaterar till och speglar vår tillvaro. Inget av dem är ”korrupt” eller ”fel”, inget ”avviker” från det rätta. De båda zodiakerna är olika företeelser, har helt olika grund och innebörd (även om cirkelns arketypiska tolvdelning i båda fallen genererar samma arketypiska symbolik). De kan därför inte jämföras och det blir ett klart ”feltänk” att påstå att den ena är en korrupt eller avvikande version av den andra. Päron är inte korrupta äpplen. Ishockey är inte en korrupt version av fotboll.

    Därför finns ingen anledning att offra den ena traditionen för att legitimera och framhålla den andra. Båda har sin relevans, ingen är en korrupt version av den andra.

    I övrigt uppskattar jag att du delar med dig av din sideriska upptäcktsfärd och jag sympatiserar till stor del med dina invändningar mot västerlandet.

    Med vänlig hälsning,
    Mats

    SvaraRadera
  6. Jag satte som du här märkte citationstecken runt korrupt. Men min tagning på frågan, enkelt uttryckt, är att jag tror Ptolemaios skrev otydligt i sin, jag tror det var Tetrabiblos (som jag bara läst i utdrag på nätet), och att han blev feltolkad under de följande århundradena!

    Från den utmärkta forskning i astrologins historia som inte minst västastrologen Robert Hand bedrivit i många år (http://www.projecthindsight.com), tycker jag mig minnas ord om att astrologins originalitet bedarrade inte så långt därefter och astrologerna bildade en "stel skola" som "avgudade" Ptolemaios texter. Kalla det gärna att fundamentalism kröp in i astrologin.

    Trots att vårdagjämningens precession redan var upptäckt, fick den slaviska lydnaden inför Ptolemaios ord om vårdagjämningen och Väduren till följd att den tropiska astrologin föddes. På grund av en feltolkning av en vördad text! Indierna vördade samma material grekerna fått från Babylonien så till den milda grad att de använde Babels koordinater för sina lokala horoskop ända fram till 700-talet!

    Men den extrema troheten mot den tradition som de mottagit hade den följden att indierna aldrig nåddes av boven i dramat, Ptolemaios dunkelt formulerade passage om kopplingen mellan Väduren och vårdagjämningen. Menade hen egentligen bara att den just vid hans egen tid inföll i zodiakens första tecken, men att en flyktig iakttagelse som satts på pränt ledde till att "tiden stannade" när iakttagelsen upphöjdes till permanent sanning?

    De matematiskt skickliga araberna var förstås medvetna om problemet med att Väduren inte längre sammanföll med vårdagjämningen, men var likt indierna osvikligt trogna sina läromästare - vilket i det här fallet var den hellenistiska traditionen - och vågade inte ändra på något. Sådan var respekten för laggivare och visa män förr! Och i det formatet, via arabisk penetration i Europa, nådde astrologin slutligen Västeuropa och blomstrade starkt under högmedeltiden.

    Av bara den anledningen kan åtminstone inte jag längre gå tillbaka, oavsett de teoretiska perspektiv man kan anlägga på bruket av den tropiska zodiaken. Ur en filosofisk-idealistisk ståndpunkt (som jag söker djupna i och förstå bättre), är naturligtvis båda zodiakerna i lika hög grad "föreställning" - det är den historieintresserade perfektionisten i mig som inte känner mig bekväm med en zodiak som tycks vara följden av klantiga tänkare.

    Återigen dock, dina tankar att det inte finns något rätt och fel här, är helt i linje med den filosofiska idealismen och inte minst arketypisk djuppsykologi som också utgår från att vår verklighet först och främst är "psykisk".

    Samtidigt frustreras denna försonliga synkrtism av att det är just från drömmens värld (den psykiska världen) impulserna att byta zodiak kommit!

    Den dröm jag relaterat är nästan övertydlig i sin hänvisning till den sideriska zodiaken, men även en året äldre dröm där en annan "musa" figurerade, pekade i samma riktning genom att t.o.m. inkludera "förmågan att se många fler ljusår ut i rymden".

    Jag tolkar idag detta som att ha brutit igenom ett mindre psykiskt lager som ligger fastlåst runt jorden - den "psykiska föreställning" eller "smet" västerländska astrologer byggt i Noosfären - och fått kontakt med den universella astrologin som är psykiskt medvetande som omfattar ett betydligt större segment rymd. Antikens vise reste i anden längre ut i rymden och har placerat sina "flaggor" där. "We were here." Eller något i den stilen.

    Om allt är "lika sant" i den psykiska sfären, varför förberedde mig då dessa budbärare i drömmar på en annan astrologi än den jag vid tiden kände till? Kanske har jag varit siderisk astrolog i ett tidigare liv och tiden att repetera den upplevelsen nu kommit i denna inkarnation...

    SvaraRadera
  7. Hej igen!

    Det är ett stort misstag att tro att den tropiska zodiaken är ”följden av klantiga tänkare”. Den föreställningen beror nog snarare på klantig ”historieskrivning” utförd av personer som inte själva förstått sammanhangen.

    Glöm inte att impulsen i din dröm att byta zodiak gällde dig själv. Det handlar om DIN utveckling, inte om att den sideriska zodiaken i någon objektiv eller absolut mening skulle vara den enda riktiga. För dig kanske den upplevs så, för dig kanske det betyder mycket att övergå till siderisk astrologi och det är förstås helt ok. Det är möjligt att det stämmer som du säger, att du – eller den du då var – i tidigare inkarnation(er) varit siderisk astrolog. Det skulle förklara ditt omedelbara igenkännande (och kanske också din oförståelse för den tropiska zodiakens likaberättigande). Drömmen kanske öppnade en dörr i ditt vakna medvetande så att du kände igen den sideriska astrologin (som i sig är mycket storslagen). ”Budbärarna” i drömmen bar naturligtvis bud från ditt eget inre.

    Det kan nog vara ett stort misstag att se Ptolemaios och hans Tetrabiblos som någon slags auktoritet. Det gäller överhuvudtaget de futtiga skärvor som återstår i skrift av den hellenistiska traditionen. Det är också en ytterligt missvisande ”historieskrivning” (snarare historiedesinformation) som hävdar att den tropiska zodiaken blev resultatet av okunnighet och ”slavisk lydnad inför Ptolemaios ord”.

    Väduren är i arketypisk och symbolisk mening zodiakens första tecken vare sig zodiaken är relaterad till stjärnhimlen eller till årstidernas växlingar. Det var alltså inte så att precessionens långsamma förflyttning av vårdagjämningspunkten bort från sideriska 0 grader Väduren ”lurade” en ”klantig”, okunnig och ”fundamentalistisk” skara västerländska astrologer att omfamna en urspårad astrologi. Den tidens – och senare tiders – verkliga astrologer var naturligtvis medvetna om det verkliga förhållandet.

    Det fanns ett val mellan siderisk och tropisk astrologi. Inget av alternativen var ”korrupt”, inget av dem innebar någon ”feltolkning av en vördad text”. Den tropiska zodiaken genereras av Jordens kretslopp kring Solen, den sideriska av Solsystemets från Jorden uppfattade relation till Galaxen. Take your pick! Du riskerar inget “fel val”. Du kanske föredrar och hellre omfamnar det ena systemet? Fine, no problem!

    Zodiakerna må vara “föreställningar” vi gör oss, men de är, som jag nämnde ovan, också i objektiv mening relaterade till konkreta företeelser – Jordens kretslopp, Solsystemet, Galaxen. Det är inte så att den tropiska zodiaken egentligen ”inte finns”. Den är i högsta grad verklig, arketypiskt genererad av Jordens årliga kretslopp. Men dess tolv tecken är inte relaterade till stjärnhimlen (annat än genom att cirkelns arketypiska tolvindelning uppvisar samma symboliska och arketypiska struktur som hos den sideriska zodiaken – och häri ligger fröet till den helt onödiga och okunniga kontroversen mellan siderisk och tropisk astrologi!).

    Genom precessionen rör sig den tropiska zodiaken cykliskt i förhållande till den (stillastående) sideriska - ”tidsåldrarna” växlar. De båda zodiakerna samverkar med andra ord. Ingen av dem är ”fel” eller överflödig. Samma dynamiska samspel uttrycks också genom de tre samverkande ekvatorialplanens inbördes dynamik: Jordens, Solsystemets och hela Galaxens ekvatorialplan. Ingenting i de här samspelen är oväsentligt eller ”fel”.

    Med vänlig hälsning,
    Mats

    SvaraRadera
  8. "...snarare på...klantig 'historieskrivning' "
    -Så långt är vi ense, för det är exakt vad jag själv skrev.

    "...impulsen i din dröm att byta zodiak gällde dig själv"
    -Exakt det jag själv sade.

    "'Budbärarna' i drömmen bar naturligtvis bud från ditt eget inre."
    -Alltjämt återberättar du min egen historia som vore det din förklaring. Jag kallar dem "musor", du "budbärare" - samma sak.

    "futtiga skärvor…återstår i skrift av den hellenistiska traditionen."
    -Inte mindre än att Robert Hand nu har utgivit en ansenlig mängd volymer med gamla originaltexter! Se Project Hindsight (Projekt Efterklokhet!) som jag nämnde.

    "Väduren är i arketypisk och symbolisk mening zodiakens första tecken vare sig zodiaken är relaterad till stjärnhimlen eller till årstidernas växlingar"

    -Det är sant. Jag läste att tecknet gick under namnet Dagverkaren (eller Den Lejde Mannen) hos de gamla babylonierna (Rochberg: The Heavenly Writing). Det babyloniska nyåret sammanföll med nymånen som följde vårdagjämningen, så det är mycket möjligt att Dagverkaren rymde en symbolik liknande den som vidhäftar Väduren och den symbolens bakomliggande arketypiska "betydelsemoln".

    "Det fanns ett val mellan siderisk och tropisk astrologi. Inget av alternativen var ”korrupt”, inget av dem innebar någon ”feltolkning av en vördad text”.

    -I avsaknad av källhänvisningar bara ett burdust försök att diskreditera det faktum att jag redan pekat ut en trolig källa till att den tropiska zodiaken alls uppstod!

    Jag ägnade emellertid några minuter åt frågan, hittade inte passagen i Tetrabiblos men väl ett allmänt resonemang om de tidiga västerländska tänkarnas problem med precessionen och vad att göra med den! Mycket bra (och koncis) text.

    http://www.hypotyposeis.org/weblog/2007/02/precession-and-ancient-science-and.html

    Texten nämner nyplatonisten Proklus och hans ogillande av precessionen. Bara en av de tänkare vid den här tiden som verkade för att mota bort den korrekta zodiaken via ren och skär "fundamentalism". Rätt mänskligt, och just som jag beskrev saken. Alls inget försök av mig till desinformation! Du kan själv leta info på nätet om tilldragelserna under den här perioden. Det finns ingen anledning att orda mer om den historia som är väl dokumenterad.

    "Storåret" eller tidsåldrarna (precessionen) har den sideriska astrologin alltid varit fullt medveten om. Årligen korrigeras zodiaken med knappa distansminuten. Det behövs ingen tropisk zodiak för att ställa de astronomiska realiteterna i relief. Jag ägnar inte astronomin något intresse, men vediska astrologer verkar resonera om de tre planen du talar om, inklusive galaxens center i (sideriska) Skyttens tecken.

    Därav kanske Jupiters sanskritnamn Guru! Med den tropiska snurren förstår ingen att det är från Centrum vår Lärare kommer. Med den tropiska snurren har den verklighet Skytten illustrerar (högre medvetande) bara rätt namn 2100 år av hela storåret.

    *****

    Så hittade jag slutligen berättelsen om Ptolemaios:

    http://www.skyscript.co.uk/zodiachistory3.html

    Därtill precis det citat från Ptolemaios som "djupfrystes" och gav upphov till dogmen om att Vädur och vårdagjämningen alltid ska hänga ihop. Författaren återger väl den osäkerhet som rådde om vad Ptolemaios egentligen menat.

    SvaraRadera
  9. Jag tror inte man kommer särskilt långt i att reda ut varken astrologins historia eller den tropiska zodiakens upptäckt genom att lusläsa vad som eventuellt återstår av gamla ofta oklara och därför missförstådda texter. De kan naturligtvis vara av betydande intresse men, som sagt, de avslöjar just inte mycket om vad som verkligen försiggått i det flydda.

    Bättre då att betrakta verkligheten – förhållandet mellan Jorden, Solen, Solsystemet, Galaxen, de arketypiska matematiska mönstren (tolvindelningen av cirkeln, de fyra elementen, de tre kvaliteterna, osv) och deras symbolik. Det man då ser är bl.a. det som jag redan har framhållit i mina tidigare kommentarer, dvs. de båda zodiakernas lika relevans, var och en på sitt sätt. Härav kan man sedan dra slutsatsen eller åtminstone göra antagandet att också senantikens och senare renässansens astrologer också kunde uppfatta, inse och förstå detta (utan att deras insikter nödvändigtvis kom att bevaras i skrift). Det är ett misstag att tro att allt som varit finns dokumenterat i gamla texter och särskilt då förstås esoterisk och ockult kunskap.

    Förståelsen för de arketypiska mönstren och deras symbolik och astrologins hela modus operandi var heller knappast något de tillgodogjorde sig genom gamla skrifter utan istället vad de uppfattade och insåg intuitivt ur djupen i allas vårt universella medvetande.

    Det är inte korrekt som du säger, att den tropiska, årstidsrelaterade zodiaken får ”de tolv stjärnbilderna att knytas till jorden – förändringens domän – i stället för att höra till den eviga himmelen”. Varför inte det? Därför att det inte är ”de tolv stjärnbilderna” som knyts till Jorden utan den årstidsrelaterade zodiaken med dess EGEN tolvdelning av cirkeln – dock av nödvändighet med samma arketypiska symbolik som i den sideriska indelningen av stjärnbildernas krets. Är skillnaden för hårfin för att uppfattas? Förvillar den identiska symboliken? Det är viktigt att inse att delningen av cirkeln är arketypisk. Själva delningen av helheten genererar den arketypiska symboliken. Dela vilken cirkel som helst! Den arketypiska innebörden förblir densamma.

    Visst, Jorden är ”förändringens domän”, som du säger, och de ”tidlösa arketyperna” eller ursprungsmönstren hör naturligtvis hemma i det himmelska. Men genom att de – via den tropiska zodiaken – aktualiseras och konkretiseras i vårt föränderliga jordeliv involveras de i vår utveckling, vilket ju är just vad vårt ”föränderliga” liv handlar om!

    (Fortsätter i ny kommentar)

    SvaraRadera
  10. (Fortsättning från föregående kommentar)

    Den västerländska gren av astrologin som – trots den tropiska zodiaken – ändå nog på sätt och vis står närmast den indiska är, tror jag, den s.k. evolutionära astrologin som utvecklats i vår tid framför allt av Jeffrey Wolf Green och Steven Forrest. Innan jag kom i kontakt med denna form av astrologi lutade jag faktiskt också åt att övergå till indisk astrologi, inte för att jag misstrodde den tropiska zodiaken men därför att jag sökte ett mer helhetsomfamnande system än vad den västerländska astrologin tycktes erbjuda. Dvs. tills jag kom i kontakt med den ovan nämnda ”evolutionära astrologin” som uppfyllde mina önskemål om ett mer holistiskt system.

    Jag läste igenom artikeln du hänvisade till (på Skyscript). Den var intressant i och för sig men belyste just inte mycket av det vi diskuterat här. Ptolemaios avsåg förmodligen sin egen tid när han nämnde Väduren och vårdagjämningen. Men so what? Den tropiska zodiaken är en arketypisk indelning av jordens ekvatorialplan och hur eller av vem den upptäckts (eller snarare insetts) är egentligen helt oväsentligt. Den finns där i egen kraft, så att säga, vare sig vi som astrologer använder den eller inte.

    Jag är inte ute efter att ”omvända dig” tillbaka till den tropiska zodiaken eller västerländska astrologin. Ville bara kommentera dina ganska militanta men samtidigt helt obefogade attacker mot den tropiska zodiaken.

    Lycka till med din fortsatta upptäcktsfärd i den sideriska astrologins svindlande värld. Kanske kommer du så småningom fram till insikten att de båda zodiakerna är samverkande delar i samma helhet och att den tropiska zodiaken inte är något misstag eller ”feltänk” även om desorienterade historieskrivare vill framhålla det så. Kanske inser du att du inte behöver smutskasta eller offra den tropiska zodiaken för att legitimera och framhålla den sideriska. Den tropiska zodiaken har sin giltighet liksom den sideriska. Sedan är det upp till oss vilken vi vill använda oss av.

    Du är välkommen, som sagt, att diskutera de båda zodiakerna på mitt Astrologi-Forum: http://astrologiforum.egetforum.se/board/

    Vänligen, Mats

    SvaraRadera
  11. En mångfacetterad diskussion som jag inte tror du misstycker om jag bereder en plats på min egentliga astrologiblogg!

    Naturligtvis har jag läst innehållet i de länkar jag där rekommenderar, och är - jag hör dina inte helt subtila insinuationer - helt medveten om risken för terminologisk sammanblandning mellan stjärnbilder, den sideriska zodiakens idealiserade 30-gradiga tecken och dess, som du säger, närstående släkting, den tropiska zodiaken.

    Skillnaden i våra synsätt torde nu vara klarlagd. Jag, som präglades av ett historicistiskt synsätt under mina högskoleår, har en betydligt mer positiv skattning än du av vad som går att veta om åtminstone den senantika astrologin. All pågående forskning talar för att vetandet växer explosionsartat.

    Du vill på svenskt maner bereda alla modeller en jämlik och likvärdig status ("Var och en må bli salig efter sin fason"). Så typiskt den Våg jag är, håller jag med dig ur idealistiskt (filosofiskt) perspektiv, medan min Saturnus i sjundehushörnet propsar med planetens typiskt anala läggning på en astrologi som är medveten om sin egen historia.

    Men utöver den historiska bakgrunden som man kan ha eller mista (var själv lyckligt omedveten om astrosymbolikens utveckling under merparten av mina första 25 år med ämnet), därutöver finns också trons värld (som det heter om de religiösa).

    Naturligtvis gör den praktiserande astrologen en investering i något metafysiskt konstrukt varur man förstår astrologin. På egen hand är flera av dess varianter naggade av tidens tand och lite ofullständiga. Knappt något om hur sumererna såg på Saturnus har t.ex. hittats ännu. Men nu talar jag återigen historieforskning, märker jag...

    Jag tackar för tipset om "evolutionär astrologi" (timlig ersättare till den nu insomnade "humanistiska astrologin" i väst?), och ska kika på vad den vill berätta.

    SvaraRadera
  12. Det är ok ur min synvinkel om du vill använda diskussionen på din astrologiblogg. Den kan ju vara av ett visst allmänt intresse. I varje fall för den astrologiintresserade. Hänvisa också gärna till min blogg, hemsida och astroforum :-)

    /Mats

    SvaraRadera
  13. Jag kopierar förstås rubbet, inklusive forumlänkarna. Det är inte mer än rätt att en förespråkare för den tropiska zodiaken får sin röst, även fast Sideriska siktet har tagit sitt "sikte" uppåt och långt bortom jorden.
    :-)

    SvaraRadera
  14. En bra idé! Tack för det.

    /Mats

    SvaraRadera