Truismer befäster fördomar

Jag fascineras av den profil Svenska Säkerhetspolisen arbetat fram för människor i riskzonen att bli terrorister eller självmordsbombare (DN). Profilen rymmer nämligen i princip hela det svenska folket!

Låt oss se hur väl punkterna i profilen låter sig mappas mot den typiska svenska mentaliteten [1]:

• Upplever orättvisor mot och kränkningar av den egna personen eller andra som man identifierar sig med. 

Går inte ens att kommentera! Gäller alla utom patologiskt avtrubbade varelser.

• Attraheras av en förenklad världsbild som delas in i gott och ont.

Mordet på statsministern Olof Palme ruskade om det svenska samhället en smula, men det var 11 september-dramat som verkligen drev in svensken i en förenklad världsbild där effekten av åratal av Hollywood-filmer med araber som lömska gangsters nu briserade i en fullständigt okvalificerad polarisering i det svenska folkkynnet. Svensken, alltid långt norr om Europas allfarvägar, hörde nu sitt rasbiologiska blod svalla i ådrorna som aldrig förr.

• Känner tillhörighet i en liten sammansvetsad grupp med stark gemenskap och lojalitet som anser sig ha skyldighet att kämpa på ”det godas” sida, med våld om så krävs.

Se ovan om den svenska isolationismen och självgodheten. I gemene mans ögon är våra enstaka förmågor, konsten att skicka habila popdängor eller lemlästande landminor och raketer på export, tillräckliga skäl för att vi ska anse oss lite förmer som folk, lite mer rationella eller "upplysta". Den svenska vapenindustrin bekräftar faktiskt att vi accepterar våld i långt större utsträckning än myten om den fredliga svensken låter antyda.

*****

Sedan vet jag inte om det är DN eller Säpo som inte håller isär begreppen kognition och drivkraft, för till "drivkrafter" som kan leda till en radikal grupp sorteras:

• Upplevelser av starka orättvisor i omvärlden.

Hur som helst tror jag nästan hela svenska folket dagligen genom nyhetsrapporteringen förnimmer att världen inte är en rättvis plats. 

Nästa "drivkraft" är mer av en drivande kraft, Säpos profil beskriver här gammalt hederligt grupptryck:

  

• Kontakter med radikala miljöer genom vänner eller släktingar som redan befinner sig där.

Återigen är hela svenska folket, förutom de helt ensamma, dem utan något socialt nät, dagligen utsatta för den kraft som utgår från en social gruppering och som så att säga håller individen på plats som en nod i nätet.  

Till sist ringar Säpos profil in dem som är:

• Sökande efter mening i livet.

Ja herre gud! Den svenska shoppingkulturen - konsumismen - ett symptom på den extrema tomhet hela det svenska folket upplever i sina själar! Punkten är en formidabel plattityd, särskilt i en så kallad sekulär kultur som inte ens lyssnar på rapporterna från sina främsta tänkare och vetenskapsmän om att livet skulle kunna vara något helt annat än en transportsträcka utan någon inherent mening annat än att den biologiska kroppen måste arbeta för att konsumera för att hålla sig vid liv (och döva sin existentiella ångest).

Sveriges traditionella antiintellektualitet och ensidiga fokusering på pragmatiska "anordningar" för vardagen (landminor och raketer) lämnar det här landet som ett extremt svart hål på den världskarta som det andliga ögat förnimmer och gör i princip varje svenskt hem till en potentiell terrorcell enligt Säpos lindrigt talat diffusa profil. 

Vad värre är, landet som ett enormt svart hål på den andliga världskartan formligen skriker ut "lovligt mål!" för dem som t.o.m. fallit under radarn.

Jämför Säpos vaga profil med det i jämförelsen betydligt mer finmaskiga system jag presenterat på min astrologiska blogg under snart två år. Det står verkligen "skrivet i stjärnorna" åtminstone vilka grundläggande dispositioner en människa kommer att uppvisa i sitt liv, och bloggen har kartlagt vissa statistiskt intressanta "signaturer" för ett antal oskick, ett antal mänskliga beteenden, som med lätthet driver bort från normen. 

Problemet är att outtalade uppmaningar till angiveri som DN-artikeln kan sägas representera, inte kan vara särskilt komplexa. Folk förstår inte kartritningar i multipla dimensioner.

Det enda som därför återstår av DN-artikeln sedan man konstaterat att profilen gäller alla och ingen, är att falla tillbaka på sin förförståelse - de attityder man hade redan innan man läste den. Och de attityderna är i hög grad formad av åratal av Hollywood-filmer med onda araber i.

Svenska folket bör kräva bättre skribenter, bättre tidningar. Ser ni inte att ni inte blir ett dugg mer upplysta av att vara "samtidsorienterade" på dessa villkor? 

Och Säpo borde inte nedlåta sig att publicera material som bara förstärker främlingsfientliga grundattityder.

Kultur speglar kultur speglar kultur...

Nu säger kanske någon, "Ja men vi vet ju att det handlar om muslimer på deken." Mot sådant i djupet kriminellt tänkande hade en vishetskultur som den gamla kinesiska svarat:

"Sannerligen, det är genom att betvivla din granne DU gör henne till en lögnare!" 

Varje enskild svensks skuld i sitt eget lilla ankdammsdrama är total.

Och...apropå Säpos och mediernas utbildningsdrajv, vad sägs om den här  femettan, hittad i AB:

"En fördjupad kunskap av islam brukar vara en motverkan mot att folk inte radikaliseras."

Ska man upplysa i sakfrågor hjälper det om man kan tala rakt! AB innehåller annars en helt annan profil än den som DN publicerade.

_____

1. Den typiska svenska mentaliteten har jag åtskilliga gånger återkommit till i termer av nationalhoroskopets indikationer. Se etiketten "Sverige" eller "svenskhet" på Sideriska siktet.

RES: Vad gäller saken?

"Skåpmat" från 2009. Ett brev till en människa som poserar som intellektuell men aldrig har en kommentar värt namnet. Pärlor för svinen? Kanhända finns här några tankar av allmängiltig karaktär och jag lägger ut texten med ett tillägg om en klen nätdiskussion nyligen som illustrerar problemen med alltför vitt skilda språkspel.

*****

Det gäller att göra bakläxan där det först kraschade för västerlänningen, så 11e århundradets diskussion om realia och nomina passar bra!

Vad är då en Sak (som i sakfråga) för något?

Den som är nominalist och smiter sakdiskussioner genom att fegt stanna innanför sin semantiska bubbla gör sannerligen inte sin omvärld någon tjänst.

Genom att vägra prata på andra än sina egna villkor - med de egna ord han äger och vilka han till yttermera visso bara betecknar som "nomina" - ordetiketter som någon dyslexiprofessor rörande beskrev dem för att inte hans svagsinta lärlingar skulle tappa greppet - på det sättet smiter luftbubblemänniskan bekvämt undan de förpliktelser det medför att ingå i ett intellektuellt sammanhang som även innefattar andra ståndpunkter än hans egna.

Genom sitt solipsistiska och inflexibla förhållningssätt söker den här personen i sitt sinne, men hittar kanhända ingen Sak i hans av nomina uppförda mentala luftslott som matchar den diskussion som drivs ute på den intellektuella allmänningen. Därför anser han sig ha rätt att avvika från diskussionen ute på allmänningen.

Naturvetare av den skeptiska övertygelsen brukar vara av den här typen, de driver en egen diskurs i diskurser och hittar aldrig nivå, då de tror sig representera objektiviteten. (Objektivitet är i själva verket alla tänkbara perspektiv samtidigt, dvs det vi skulle betrakta som kaos!)

Det korrekta vore att säga att han inte kan diskutera saken, men ett diffust "smitande" från allmänningen tolkas av omvärlden som att han inte förstår eller avsiktligen korrumperar diskussionen. 

Jag hade förmånen att småtjafsa med en människa som vägrade acceptera astrologins semantiska universum på min andra blogg, och det var häpnadsväckande att se hur denna gay människa pga investeringarna i sitt semantiska universum inte förmådde ta till sig en så enkel språklig konvention som att astrologin använder "Skorpion" som markör för "synd" eller "korruption". Hela språkspelet satte hans sekulära, gaykramande världsbild med dess värdesystem i gungning...¹

Det här skissade scenariot om luftbubbleindividen tecknar en människa i kramp, i ren och skär vägran att prata i termer andra än hans egna. Ibland springer den krampande efter "auktoritetsargumentet" och börjar räkna upp hur många böcker man måste ha läst för att få öppna munnen. Då har en diktator, en envåldshärskare tagit över psyket.

Vägen härifrån går rakt in i sinnesjukdom, men lyckligen kan man med lite mental disciplin hejda dessa urspårningar - ofta bara genom att varva ner, och ge Saken två dagars respit och sedan tänka igenom en gång till.

För att summera och vidareutveckla. I den här personens värld av "ordetiketter" - nomina - matchar kanhända inget ord den Sak som diskuteras "där ute", och det tillhör den skadade egocentrikerns beteendemönster att vägra gå ut och blanda sina tankar med omvärldens på förutsättningslös grund.

Detta upplever nämligen Ego som ett skräckinjagande offer av sin unika särart, en ohelig rasblandning med "dem är ute", vilken skadar hans egen allmakt. I psykologiska termer: här syns symptomen på störning i det lilla barnets egoformulering - arbetet på egoformulering fortsätter genom livet utan att få något avslut och medan barnet till kroppen blir allt äldre är det alltjämt en liten diktator som kräver att allt måste diskuteras på barnets villkor, med barnets "ordetiketter" - nomina.

Vi talar här samtidigt om den samlade sjukdomsbild som i olika århundraden kallats, synd, hybris, dyslexi, autism, med mera. Allt bottnar i att individen vägrar "komma ner från hög häst" och offra sin position för HELHETENS SKULL.

Det nya modeordet "intersubjektivitet" implicerar att alla parter bidrar till Saken, inte att var och gör sitt bästa för att få tåget att spåra ur. Saken är den diskurs som växer fram som ett konstverk som är större än de enskilda bidragsgivarna. Vi har ett ord för denna process: kultur.

I definitionen av syndafallet i nyplatonisk tagning ingår just att Ego spräcker Enheten genom att hela tiden dra skevt i alla diskussioner. I det perspektivet är Ego känd som Satan - han som bara kan säga emot.

Satan är en energitjuv eftersom han behöver andras arbete, andra som framlägger en SAK till betraktelse och diskussion. Allt Satan gör är att förneka det han ser (och möjligen, om "inmatningen" i det sataniska svarta hålet var kraftig nog, att han får in tillräcklig energi för att lägga ut sin negation i några fler ord än bara ett "nej").

Och vad är förnekelse om inte blindhet! Där har du orsaken till ordblindhet - roten ligger i en styrning av Satan eller, avmytologiserat, av det egna Egot. Och Egot är, säger indisk filosofi, falska skygglappar som förvränger och bryter ner förmågan till att förstå. Giordano Brunos tips: Sluta skygga inför Världssjälen, börja kopulera med den, förbehållslöst!


Mer om klantskallar som inte förstår att olika språkspel innehåller olika observanser - danskarna och deras provokationer av muslimer. Dansk tidning backar inför sitt tilltag.

*****

Här är fem sidor ur Göran Hägglund - Teologins Historia (1956) till nerladdning som PDF i okej skärmkvalitet. Ignorera att texten för tankarna till teologin - det är realiestriden samt occamismens problem som är det intressanta. "För tankarna"? Ja, i en människa som slutar tänka redan efter en fackindelning kan en bok bara handla om en sak, kan bara tillhöra ett ämne.

Som en ovanligt förstockad pseudo-intellektuell bekant säger för att slippa mina inviter till diskussion (alltid tankekrävande!): "Det där tillhör inte mina problemformuleringar". Naturligtvis är han född i Oxens tecken, dödsynden Lättjas eget tecken! Ibland (men inte alltid) går just det ytliga draget i dagen hos Oxarna. Men vi andra kan lätt förstå och instämma i det kinesiska talesättet, "i en mästares händer är inget material oanvändbart".

Det går utmärkt bra att ta en teologibok avsedd för blivande präster och även där lära sig om medeltidens brottningsmatch med Platon och Aristoteles. Faktum, det är via teologisk litteratur man skall studera roten till det som blev vår sekulära kulturs begreppsnominalism och vägran att uppfatta en ontologisk nivå från vilken tanken hämtar sina formuleringar.

Bildningen låg ju hos teologerna förr, och att läsa någon vänster-materialistisk fransk homosexuell historiker, som försöker bryta ner hela historien i dekonstruktionistiska krumbukter, är som att erkänna att man inte tål att studera verkligheten själv, utan vill ha vinklade förklaringar som smeker en medhårs.

I synnerhet apropå britten Occam, som blivit normbildande för det skeptiska väst, är det fascinerande att se Hägglund antyda hans problematiska nominalism. Det var kristendomen själv som framfödde det monster som sedan gav oss rena dårpippis som Humanisterna.

Den moderna skeptikern kan, om man läser Hägglund med intelligens, enkelt ses som en sekulär version av den bibel- och bokstavstroende literalisten / fundamentalisten!

Samma intelligensbefriade attityd ses alltså i skränandet efter empirisk metod eller "evidens": 

"Ge mig tecken på att mitt nomina, min ordbild, har något som talar för sig". 

Vad den sekulära empiristen säger, är alltså: "Ge mig tecken på min egen konstruktion av tecken". Här avslöjas att han är fånge i sin egen luftbubblevärld och bara kan hantera saker på sina egna villkor. Skyddad verkstad-varning!

Något tecken på att den sekuläre nominalistens tecken håller, kan inte ges. Han har redan från början stängt sig inne i negativitet gentemot sig själv. Det är nämligen från Centrum alla tecken till att börja med utgår! Detta är ett axiom.

Och så dör ateister, och sekulära nominalisten i sitt eget mörker, dag efter dag efter dag, intill deras inre daimon upplever att förödmjukelsen tjänat sitt syfte och individen plötsligt är mogen en omorientering eller omvändelse i något avseende...

_____

1. Det var början till ett internettrolls kladdande på vart och vartannat hbt-inlägg, men då jag inte besvarade alla kommentarer, kom den röda tråden att hoppa bara mellan några få inlägg. "Falconer" inleder sitt ogillande över ett språkspel som ställer honom med tappad haka här (det är ju inte empirisk vetenskap som presenteras, så mycket förstår han):

HBT-präst: samma gamla astrosyndrom

Han sprider sedan sina märkligt glidande kommentarer på ytterligare några ställen, jag ska inte påstå att mina svarsrepliker är värst vakna eller exakta - med första kommentaren insåg jag att alla inte kan "frälsas", de kommer från ett alltför avvikande semantiskt universum:

Sedlighetsbrott och astrologin

Eftersom jag såg trenden, publicerade jag, den retsticka jag är, en analys av Elton John jag tidigare dumpat eftersom jag tyckte det räckte med analyser av det homosexuella fenomenet. Sångarens åsikt om Jesus som gay kom som sänd från himlen för att snabbt reaktivera den skrotade texten:

Gubbsjukans ansikte som homo

Eftersom jag någonstans vid följande kommentar beslog Falconer med att ljuga i sina inlägg finns det kanske skäl att ifrågasätta hans påstående även här och han förefaller inte alls fatta implikationen av ett uttalande i en tonårsblogg jag enkelt spårade som belägg på den tes jag drev i inlägget. Åter: "fånge i sitt egen luftbubblevärld":

Astrologin & Syndafallet

Efter att ha blivit ertappad med ett fabricerat påstående, skärper sig "Falconer" och börjar faktiskt titta efter det material på bloggen han först bara låtsades ha tagit del av, men gör det så ouppmärksamt på det språkspel han inte vill förstå något av, att han ändå inte lyckas med något:

Shit for brains

En intressant studie av en människa helt innesluten i samma förutfattade mening från första sekunden till den sista. Jag har på astrobloggen studerat flera fall av mentala störningar som astrologin illustrerar via Luft och Vatten som inte låter sig integreras. Jag misstänker att det var just ett fall av detta "syndrom" som låg bakom den usla förmågan att närma sig mitt astrologiska material och greppa det på dess egna villkor.