Tänk så olika intryck samma resa kan ge! Edgar Mitchell, mannen som tillbringat mest tid på månen, fick ju en kosmisk epifani, gav sig vid återkomsten i språk med företrädare för orientaliska vishetstraditioner vilka enhälligt hävdar att universums "andra sida" är ren, pur intelligens. Mitchell grundade sedermera det högintressanta Institute of Noetic Sciences vilket arbetar för mänsklighetens nästa, post-materialistiska paradigm. På senare år har man hört Mitchell uttala sig om att han via höga militära kontakter vet att jorden haft besök "utifrån".
På Edgar Mitchells linje hade redan en anonym kinesisk filosof vandrat minst 2000 år tidigare: "Den goda människan finner världsordningen (Tao) och kallar den god, den visa människan finner den och kallar den vis. Ordinärt folk trampar på vägen ("tao", dubbelmening) från dag till dag utan att ens veta att den är där." (Förvandlingarnas bok, den konfucianska kommentardelen.)
Kineserna degraderade aldrig sin värld genom att a priori underkänna den egna upplevelsen av en flerskiktad intelligent skapelse. Monokulturer som den svenska som så länge försörjt sig på den illusoriska upplevelse av kontroll som mätbarhet och empirisk repeterbarhet skänker den lilla människan, ligger nära den kosmiska skräck som Västerbro nämner. Andra kulturer med ett rikare arv än vi, har återigen börjat titta på skälen för "det förtrollade kosmos" som rådde före Kopernikus och gubbarna som drev väst in i materialism och dysfunktionell meningslöshet.
Professorn och idéhistorikern Richard Tarnas skrev t.ex. i början av 1990-talet USA:s mest omtalade idéhistoria i ett band, The Passion of the Western Mind, bara för att 2006 chockera sina läsare med uppföljaren, Cosmos and Psyche. Nu visade det sig att det virtuosa grepp om västerlandets historia han tidigare givit prov på baserade sig på 25 års studier av planeternas cykler. Tarnas, varken den första eller den sista intelligenta tänkaren i väst, hade noterat att mänskligheten tycks skriva sin historia i harmoni med "sfärernas musik".
Tarnas argument är alltså de taoistiska kinesernas: det existerar någon form av intelligent världsordning (Nous) och mänskligheten är ibland i stånd att förnimma detta, men rasar ibland - som vi rationella västerländska materialister - och blir som "ordinärt folk som trampar på" den intelligenta källan till vår existens utan att ens veta vårt ursprung - i fullständigt självförvållad existentiell ångest!
(klicka för en förstoring)
I "Cosmos" fäste Richard Tarnas läsarens uppmärksamhet på den extrema anhopning planeter en astrolog kunde se, som lärt sig betrakta himmelen som uttrycket för ett meningsfullt gränssnitt mellan människa och Vägen, vid tidpunkten för människans första månfärd.
Den store astronomen Johannes Kepler hade inte varit villig att påstå att planeterna kausalt påverkade händelserna på jorden, även om han - generande nog för moderna astronomer som verkar inom "den västerländska meningslöshetens paradigm" - ansåg att det förelåg en samtidighet mellan himmelska "tecken" och jordiska tilldragelser.
Också Richard Tarnas var intelligentare än att föreslå några "krafter" ur den västerländska vetenskapens parodiska lilla verktygslåda och föreställningsvärld. Men att horoskopet för månlandningen var extraordinärt och för den med "ögon att se, öron att höra", tycktes signalera något, det var han på det klara med. Kanske en vattendelare i människans historia, en skiljelinje som andra kulturer har beskrivit i bilder som "getterna till vänster och fåren till höger".
Minns du från första Indiana Jones-filmen hur nazisterns stöld av Förbundsarken tedde sig olika beroende på vem som betraktade den? Nazisterna såg onda demoner välla upp ur den och förtära dem. Vi biobesökarna - och förmodat på de godas sida - såg i stället vita, sköna andevarelser som verkade för Godheten.
Ordinärt folk trampar på pärlorna från dag till dag, och anar aldrig vad de är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.