söndag 28 juni 2009

De första kristna och astrologin

Suggestivt fynd från Jordandalen, Israel, bara 4 km norr om Jeriko. (Bilder i National Geografic.) Det står allt klarare att det första århundradets kristna levde i samma astrologiska världsbild som övriga världen, vilket zodiakmarkeringarna blandade med korsen i den här klostergrottan antyder.

I samma trakt fanns också Dödahavssekten, vars skrifter omvittnar astrologiska studier. Där det inte ens gick att nämna kopplingarna till och överlappningarna mellan esséismen och kristendomen för 20 år sedan, står det nu allt klarare att det här kristendomen började - med en elitistisk prästgrupp som kallade sig Zadoks söner, Rättfärdighetens barn, och vilka förberedde en "väg för Herran" i öknen. Jesus rekommenderar denna grupp i Nya testamentet under ett annat av deras namn, Ljusets söner.

Det är här, kristendomen och Jonas Gardell så plågsamt misslyckats att fånga upp de rimliga tecknen på den historiske Jesus. Det rörde sig om en bildad man, insatt i den tidens alla texter och troligen, som journalisten Michael Baigent spekulerade om för några år sedan, prästinvigd mystiker i Egypten. Den egyptiska kopplingen gjordes mig veterligen först i den klärvoajante Edgar Cayces (1877-1945) jesusberättelse, i vilken också ingick detaljer om den unge Jesus utbildning i Dödahavsklostret.

Cayce dog ett år innan Dödahavsrullarna hittades, men prickade klärvoajant in sådana faktabitar som att esséerna studerade ansiktsformer och astrologi i sökandet efter de renaste själarna till sin grupp. Tvåtusen år innan Adolf Hitlers raslära sökte med andra ord judarna sin messias med snarlika metoder. Historien är paradoxal!

Det är troligen i skenet av dessa bruk man ska förstå Jesus i Johannesevangeliet och orden, "Gud delar inte ut anden efter mått". Rörelsen hann knappt mer än identifiera honom som en ledargestalt (eller ledaren?) innan han började dividera om den rätta doktrinen. Vi har sett Monty Python skämta om den här tidens debattklimat i Ett Herrans Liv.
:-)

4 kommentarer:

  1. Det här är väl ingen nyhet? Har du över huvud taget öppnat en Bibel någon gång?

    SvaraRadera
  2. Hela Bibeln är full av individer som snurrar in sig i teckentyderi, astrologi och annat som leder käpprätt åt he...

    SvaraRadera
  3. Anonym 13:30 med tillägg 13:33:

    Det är en nyhet, för grottornas innehåll var inte känt tidigare. Och jag har förvisso öppnat en bibel - jag har dock läst in en fil kand i religionshistora.

    Trots din egna tunna pålästhet, vet du nog i själva verket att kristendomen haft problem med astrologin genom historien. Du uttrycker här bara vad som inom etiken kallas "ond tro". Dvs, du saknar verklig vilja till diskussion.

    Så gå någon annanstans och släpp ditt urin. Kom sen tillbaka när du känner dig lättad och har något att säga i själva ämnet.

    SvaraRadera
  4. En öppen fråga på vägen i den intellektuella skolningen:

    DISCOURSE ETHICS & ARGUING IN BAD FAITH

    The German philosopher Jürgen Habermas defends what's called deliberative democracy and discourse ethics. At the heart of these notions are three basic norms that govern rational discourse.

    1. Any competent language user can enter into discourse.
    2. Anyone can introduce or question a claim.
    3. We all argue sincerely and with the aim of arriving at consensus regarding the truth of the matter.

    So, here's a question: What do we do when someone does not engage in rational, public debate and in fact argues in such a way as to undermine the possibility of rational discourse? In other words what do we do when it becomes clear that others are not arguing in good faith?

    For example, what should we do if a Creationist switches between different definitions of what does and does not count as a science or a religion depending on which defintion advances a political goal (either getting creationism included in the curriculum or getting evolution out of it)? If they are not arguing on the basis of what they really and honestly believe is a science and a religion or with the aim at arriving at a consensus about the truth what should we do?

    http://open.salon.com/blog/chris_b/2008/10/04/
    discourse_ethics_and_arguing_in_bad_faith

    SvaraRadera