Själen är djup

Voyeurismen handlar inte bara om den forskande blicken i mikroskop och teleskop, eller att vi ser ytligt på varann genom kameror och på dataskärmar, utan om att synintrycket blivit så dominant. Ytan har fått tolkningsföreträde i förhållningssättet till varandra, i vad vi bedömer. Det blir hela tiden ett betraktelsesätt utan innehåll och djup.

Svenska Dagbladet, Idagsidan

Jag har länge haft en aversion mot att folk svänger sig med ordet "struktur" mest hela tiden. Om de så borrar sig in i köttet via sagda mikroskop, ser de likväl bara en platt bild! När vi i en action-film följer en Terminator från hans subjektiva insida (för det är en han!) ser vi en ständig kaskad av matematiska annotationer och kvantifieringar flimra i marginalen.

Maskinen kalkylerar hela tiden på sin omgivning, inte olikt en psykopat! Här är då västerlänningens bisarra dröm om AI så perfekt implementerad att arten själv kan gå till sista vilan - eller i grevens tid vakna upp till motstånd mot det fanskap människorna själva framskapat!

För några år sedan hittade jag en vän i "arketypiske" psykologen James Hillman som rotat fram grekiske filosofen Herakleitos och hans kända maxim: "Själens dimension är en: Djupet". Själva ordet "djup" kommer som en lindring efter all denna klaustrofobiska ytstruktur som tvingat ut de försvarslösa som ännu inte lärt sig tänka i en värld dominerad av frågor om sixpack-magen eller bystens konturlinje. ("Marknaden" älskar människor utan djup.)

Oj! Vilket djup!

Men hur många har hört om Hillman? Skadan på kulturen är sedan länge ett faktum. För flertalet räcker det med att gå gatan ner och suga in synintryck - som narkomanen behöver sin sil för att inte krypa uppåt väggarna. Window shopping.


Manas - mer än mani

Indisk filosofi menar dock att bortom kroppens fem externa portar (sinnen) finns ett sjätte sinne att kultivera: manas. Notera sanskritordet återkomma som roten i t.ex. "mani" - en term knuten till psykets patologi, fastän det ursprungligen denoterades ett högre, mer gudomligt medvetandetillstånd (om vilket mer senare).

Det sjätte sinnet (psyket/själen) är hemligheten och ledartornet. Den som identifierat sig med inkommande rådata, och talar om en "grov känsla eller struktur" på tyget eller "len", är en människa som inlett och avslutat sitt förhållande med livet i ett snävt och tillslutet kretslopp. Nog finns väl mer att säga?

Och ungefär så långt har ju även psykologin i väst nått i sina kartläggningar - med undantag från den galna uppfattningen att "inget kan finnas i psyket som inte dessförinnan kommit in genom sinnena" - "den oskrivna bladets doktrin" stämmer helt enkelt inte med fakta.

Men bara Carl Jung och några psykologer vågade i det tidiga skedet av den moderna västerländska psykologins gå ännu djupare och upptäcka den kosmiska "intersubjektiviteten": ALLT är psyke!

Det skulle ha varit härligt att sitta med och höra Jung i samspråk med den daimoniske Nobelpristagaren i fysik, Wolfgang Pauli! Här lades riktlinjerna ut för en framtida världsbild som efter 50 år fortfarande inte är allmängods i Sverige (och bara just har börjat ta skruv i USA via det integrala paradigmet). Men framtiden tillhör dem som blottlade den nya fysikens icke-fysiska natur, inte oss som propagerar än för det ena, än för det andra, yttre sinnet.


Det eviga återvändandet

Och det är konstigt att mänskligheten inget lär sig. Redan Platon hävdade att man föds med medfödda Idéer, vilket är exakt vad också Immanuel Kant sade: vi kommer hit med en uppsättning tolkningsregler varpå vilka vi strukturerar inkommande "rådata". Dessa inkluderar, hör och häpna, så grundläggande kognitiva kategorier som tid och rum! (Detta förklarar varför en del alltid verkar ha tidsbrist och visar ångesttecken inför en text som är längre än några meningar. De har fått en defekt tidslinje med sig!)

Därför att vi skapar världen inifrån oss själva, ser en del alltid ett halvtomt glas där andra ser det som halvfullt, och en del aldrig några gestalter utan bara isolerade fakta. Som människor förkroppsligar vi en uppsättning "arketyper" (grundläggande principer) och där t.ex. den anrika astrologin går utöver Kant, är det genom att påminna om att inte alla kommer till jorden med identiskt lika regeluppsättningar.

I grova drag är vi förstås alla människor och här för att göra "föreställningen människan", men astrologin riktar in sig på finliret, "tweakandet" av den UNIVERSELLA MÄNSKLIGA ARKETYPEN. Jung och Pauli såg i vår omgivning (inklusive stjärnhimlen) vad de kallade det Objektiva Psyket, men det är bara ett nytt namn på antikens anima mundi, Väldssjälen. ALLA kulturer förutom vår nuvarande västerländska vet att den existerar, men de skiljer sig åt i beskrivningarna.


Ekpurôsis - brinn eller vinn insikt!

Vid närmare eftertanke är det inte så konstigt att mänskligheten inget lär sig. De gamla grekerna hade koll på den aspekten också av tillvaron också: den cykliska Världsbranden nollställer berättelsen. Människan sitter fast i ett ekorrhjul, ödesbundet att ständigt glömma och sedan upprepa sig. (Se Homer Simpson för ditt inre öga!)

Frågan är vad DU gör när du väl genomskådat den matinéföreställning världen alltid spelat upp. De få kristna bekännare som ännu finns kvar, skruvar obekvämt på sig när ett av Jesus märkligaste uttalanden kommer på tal: "Vet ni då inte att ni är gudar i vardande?" Däri kanske svaret ligger, bortom fokus på ögon och öron. Men hur fungerar en guds kognition? Hur vet man ens om man är på väg att förvärva en sådan?

Till sådana resonemang kanske SvD:s Idagsida når en vacker dag, när det finns ett folkligt stöd för frågor av den typen. För att det ska ske krävs dock en nyinriktning i det svenska kunskapssamhället. Visdomen måste upprioriteras från dess nuvarande status av "obefintlig". Vi får tagga ner på vår vetenskapliga profil och inse att "empiriska studier" bara visar så mycket som människan själv byggt in i sina metoder till att börja med!

Vi måste kort och gott mogna förbi vår nuvarande simplistiska materialism. Är vi därmed fast i ett moment 22 som säger att den världsbild vi nu har ger oss den enda värld vi har att betrakta? Jag är övertygad om att Världssjälen kommer att bistå. Även om svensken stelnat i en äldre tids föreställningsvärld (till vilken även den nuvarande IT-entusiasmen hör), rör sig övriga världen vidare. Den förstelnade, som inte följer med i rörelsen, talar här om "kvantsprång" - i antiken sade man att det var gudar som ibland steg ner på jorden och iscensatte kursändringar.

Vet ni inte om att ni - alla - är gudar i vardande? Jesus märkliga påstående kanske kan bli begripligt om man tänker sig att alla kan träda in i någons slutna världsbubbla och introducera något nytt. Det är så världen rör sig framåt, "hjul roterande inom hjul" som den medeltida mystikern förundrat föreställde sig världen som process.