Antony Flew - från ateism till intelligent design

Det svider säkert i skinnet på den sekulära ateismen att se deras allra förnämligaste tänkare nå den högsta nivån av platonsk visdom sent i livet, som skedde för några år sedan med den tidigare så inbitne ateisten Antony Flew, tillhörig den notoriskt krassa brittiska analytiska filosofin.

http://en.wikipedia.org/wiki/Antony_Flew (nytt fönster)

Jag bara noterar namnet i detta inlägg så att ingen missar hur prekär den ateistiska positionen är. Den kan vidmakthållas enbart genom ett dumdrygt läsande av författare som ännu befinner sig på ett tidigt stadium av sitt tänkande, och den kollapsar ofelbart om man söker alltför mycket och alltför djupt! Ja, hela ens kognitiva apparat kommer, givet att den testas tillräckligt hårt, att ge upp, "öppna upp" och börja släppa in insikter som metalogiska paket av "aha-upplevelser". Tillvaron själv tar över och börjar guida sökaren till guldkornen.

Indisk filosofi kallade det sanningssökande mentala strävandet (som utgör motorn i all sann vetenskap) jnana yoga - att "länka samman med gudomligheten via intellektuellt utforskande/vetande". För egen del har i snart 30 år astrologin tjänst som ett förnämligt redskap i jnana yogas tjänst, men det dröjde tills jag hittade den astronomiskt korrekta indiska astrologin 2007 innan systemet verkligen började tala.

Där inte ateism enbart beror på en slapp mentalitet som undviker att tänka i frågor som eventuellt skulle bli problematiska för andra försanthållanden eller hela ens livsstil, där finns det mer aktiva förhållningssättet som också kan tjäna samma dolda agenda: att värna otyglad egocentrism och/eller en hedonistisk livsstil. Ett av den aktivistiske ateistens mest frekventa signum, som jag tycker mig ha noterat saken, är det som nu följer.

*****

Antony Flews horsokop tillhör den smått oförutsägbara typen där JORD och ELD bekämpar varandra (Solen i Stenbocken, Månen i Skytten).

I många fall där denna Satans kamp mot Gud pågått, har synbarligen Andens Eld förlorat, som i fallet Bertrand Russell (Solen i Väduren, Månen i Jungfrun), men det är onekligen så att de här två klassiska elementens antagonism är så häftig och oförsonlig att individen i sin "heliga vredes kamp" mot fysikens begränsningar (jorden) ofta når en brytpunkt. Flew gick igenom vallen och nådde friheten på andra sidan!

Som aposteln Paulus sade; "anden är villig men köttet är svagt". Han bör rimligen också ha varit född under en himmel konfigurerad med såväl Eld som förfallenhetens symbol Jorden.

Från den svenska gärsgårdsserien kan t.ex. noteras att Humanisternas propagandister mot religion i skolan och religion i det svenska samhället överhuvudtaget, Christer Sturmark och Björn Ulvaeus båda föddes anfäktade av Eldens och Jorden i hatisk inre motsättning. I det förra fallet Solen i Lejonet och Månen i Jungfrun, och i det senare Solen i Väduren och Månen i Jungfrun (igen).

Det überhygienska rehållnings- och ordningstecknet Jungfrun (Jordelementet, härskare den mentala Merkurius, fejaren!) tycks ovanligt räddhågset för "mentala bakterier". Problemställningen går i dagen även i horoskopet för den otrevlige brittiske biologen och religionshataren Richard Dawkins som faktiskt är född (Solen) i det infekterade tecken Jungrun opponerar sig mot: Fiskarna (Vatten).

Astrologer känner väl till det kuriösa fenomenet att motpoler tycks dras och korsa varandras vägar. Jungfruns purism leder till ett sådana fejande att den inviterar bakteriefloran från vaginan Fiskarna mittöver, och omvänt hittar man ofta Fiskar mer hygienneurotiska än tecknets status som lyckligt simmande i Vatten borde innebära.

Dawkins har faktiskt en störning som löper mellan tecknen vilket förklarar att han använt ord som "virus" för att förklara religionen (hans horoskop diskuterades i viss detalj tidigt på den här sedermera tudelade bloggen).

Astrologin visar att Dawkins, långt från att säga något objektivt om religionens natur, bara ventilerar sina egna hjärnspöken och sedan rationaliserar dem med material hämtat från de abrahamitiska religionerna (han tycks inte veta ett dyft om några andra religioner).

Astrologin är den spöklika metoden att avslöja VILKA DE REINKARNERANDE SJÄLARNA ÄR, vad de kommit hit för att syssla med och "hänga upp sig på"! Kort och gott, vilket obearbetat karma vi har och som vi - som själar - avsåg att ta itu med. Det säger sig själv att det kommer många själar till jorden som bara är här för att kasta skiftnycklar i maskineriet.

Dawkins, vid sidan av sina odiskutabla bidrag som biolog, är en sådan som tar upp plats i det offentliga rummet för att ventilera sin egen irrationalitet i förhållande till metafysiken.

Hade det funnits någon chans att övertyga honom om att lyssna på en intelligent apologet för t.ex. kristendomens sak, skulle man kunna ha föreslagit Benedictus XVI:s teologiske förtrogne, den eminent lättläste och underhållande Norris Clarke och hans introduktion till thomismen, "The One and the Many". Klassisk platonism och aristotelism för vår tid! Nu är det emellertid ganska tydligt av Richard Dawkins födelsehimmel att det inte var honom givet - i detta liv - att bryta igenom den vall Antony Flew lyckades passera. Bättre lycka på nästa varv R.D.!

Se också vad den imponerande teologen Wolfhart Pannenberg har att säga om den antika tanken om Gud som det teleologiska slutmålet som från universums sista ögonblick rullar ut världen vilket i den yttersta vändpunkten leder till ett "big bang" och sedan drar skapelsen till sig i det vi känner som vår tidslinje med dess evolution!

Det är matematikern och fysikern Frank J Tiplers teori från 1980- och 1990-talet, Omegapunkten, han diskuterar (och förordar?) i detta begripliga och korta papper.

Vänner av Matrix-filmerna kan i Tipler/thomismen se en koppling, särskilt till diskussionerna mellan Oraklet och Neo i tvåan om att vi redan har gjort våra val, och att vi är på jorden (i den illusoriska Matrix-tillvaron) för att uppleva dem. Oraklet talar något som - utan tidsflödet - tycks vara en thomistisk tvåvärldslära. Matrix gömmer en del del föreställningar från klassisk indisk filosofi och kristen teologi!

"The One" finns redan i oss och drar oss till sig från universums sista ögonblick! Du är redan framme vid målet och du måste bara förstå det! "There is no spoon."

Den indiska guden Krishna betyder f.ö. "den till sig dragande". Ateisterna tycks verkligen utgöra en liten mörk fläck av okunniga på ett jordklot där KUNSKAPEN förvaltats i alla tider och på alla platser... The Perennial Philosophy.

*****

Se också astroananalysen av den för brittisk ateistisk filosofi så viktiga 1700-talsfilosofen David Hume (och hans tänkbara koppling till sentimentet hos den svenska sekulära humanismen).