Platon om Olikhetens Form

En blick på Dagen D genom en astrologisk tillämpning av Platon. Bara för att det går.

I början av Platons dialog "Parmenides" fastnar jag för det här stycket (129a):

Sokrates: (Zenon,) medger du inte att det finns en Likhetens Form - sig själv genom sig själv - och en annan Form, motsatt denna, vilken är vad olikt är? Har inte du och jag och de andra tingen vi kallar "de många" del i dessa två entiteter (Former)? Och kommer inte de ting som har del i Likheten att bli lika på det sättet och i den utsträckning de har del, medan ting som har del av Olikheten kommer att skilja sig åt, och ting som har del i båda kommer att bli som dem båda? ...

(ungefärlig ö.s. från "Plato - Complete Works", red. John M. Cooper)

Min enkla iakttagelse här är den, att "Olikhetens Form" eller "Åtskillnadens Form" är den som utmärker eller besjälar ateisten, nihilisten och satanisten. I partikularisationen ser vi Satan göra sitt jobb, så att människor bara ser isolerade fragment men blivit helt tondöva för tingens essentiella samhörighet, ja yttersta Identitet. Skulle det analytiska diskrimerande sinnet framtäda i sin renodlade skepnad skulle det aldrig nå någonstans. Hur detta relaterar till Dagen D följer strax.

I dessa få rader av Platon kan vi kanske spåra det gamla strävsamma paret Gud och Satan. Gud är personifikationen (synliggörandet) av likhetens, identitetens, eller samhörighetens Form. Djävulen är personifikationen av den Form som i fenomenvärlden kan skönjas som det avknoppade egot, åtskillnaden, icke-relationen, och fragmentationen. (Gud eller Satan ska emellertid inte förväxlas med Den Ena!)

På min andra blogg, Sideriska siktet, har jag studerat några exempel på vad jag där kallar den sataniska principen i zodiaken, den som utvecklar sig i den givna oppositionen mellan Oxens och Skorpionens tecken. Dessa är två av zodiakens fyra tecken i den fixerade kvaliteten, så det är uppenbart att vi har med en "grundbults-princip" att göra. De fixerade saknar förmåga att "morpha" eller "shape-shifta" - de är vad de är, oförbätterliga syndare eller eviga helgon.

Oxen och Skorpionen tillhör respektive Jord- och Vattenelementet, vilka är astrologins två negativt polariserade element. Vattnet faller, medan Jorden är absolut negativitet. Man kan säga att Jorden är den ultimata energiparasiten som lockar till sig Vattnet på det att den brutala materian skall kunna informeras och anta någon form av begriplig livsyttring. "Begriplig" är förstås en avledning av "begrepp" eller platonsk Form.

Vad denna fixerade axel i zodiaken beskriver, är således det orubbliga faktum att det existerar en negativ kraft i allt som är, som drar mot materialisation och partikularisering. Och Satans högsta vilja är att locka individen att "personalisera" sig, bli olika alla andra. I arbetet på sitt fåfänga ego visar sig därmed sidoeffekter som ateism (förnekandet av en enande kraft, Gud) och nihilism (en oändlig fragmentering som ingenstans leder, varav den materialistiska kulturens åsikt att naturen saknar underliggande mening - en ståndpunkt som bara kan uppstå hos den som själv befinner sig mitt i det pågående, eviga "syndafallet").

Via Platon kan vi alltså i en annan dialekt än den astrologiska följa tankegången om Olikhetens Form som per definition inte har något positivt eller konstruktivt att säga om något, bara att den negerar varje form av släktskap. Därför är dagens materialistiska kultur som helhet en produkt av den sataniska principen och i kraft av sin inriktning dödsdömd, dömd till nihil, den intighet som är dess livsluft. Satan, vedersakaren.

Tänk att priset för en fixering av det egna egot vid kroppens fem sinnen (och förnekandet av alla andra kunskapsvägar) kommer till ett så högt pris.

*****

Som exempel på "platonism i praktiken" kan nämnas Dagen D, en vändpunkt under Andra Världskriget då Frankrike började befrias från nazisterna. Denna inträffade under en intensifierad form av den sataniska arketypen: fullmånen med Solen i Oxen (lokalitetens tecken) och Månen i Skorpionen (dödens tecken).

Notera återigen nycklarna: att lokaliseras (materialiseras) är att anta Olikhetens Form och därmed invitera en oegentlig existens, vilket är samma som icke-vara eller Döden (Skorpionen). De två kommer alltid i par och ska ytterst inte betraktas som orsak och verkan utan som två sidor av samma historia.

Indisk filosofi kallar den mätbara världen av partikulära manifestationer för maya - illusion. Paradoxalt är de som är som mest döda, materialisterna, benhårt övertygade om att deras värld är den enda verkliga!

Det är viktigt att notera all krigisk aktivitet i Kräftan, tecknet som indikerar försvar av sitt eget: segrande Jupiter kombinerad med krigaren Mars och därtill den hungrande demonen Rahu (norra månnoden). En infernaliskt laddad kombination!

Kräftans symbolism är helt enkelt essentiell för att förstå det "goda" i horoskopet: Dagen D var början på återtagandet av territorier som förlorats till den sataniska principens hantlangare, nazisterna. Och, som sagt, Kräftan representerar naturens protektionistiska instinkt, moderns vilja att försvara sitt och de sina. Jupiter (godhet) kombinerad med Mars (krig) tyder på att återtagandet var ett "heligt krig" eller "rättfärdigt krig" - ur Kräftans perspektiv.

Inte minst viktigt är att Kräftan tillhör den kardinala kvaliteten, och är som sådan den drivande kraften på denna himmel. I indisk filosofi kallas kvaliteten för raja gunas, lidelsens kvalitet, vilket vi igenkänner som Schopenhauers "blinda vilja till liv". Och visst var detta en lidelsens kamp mot tamas gunas, fixeringens och dödens sataniska kvalitet!

Därför kan vi säga att himlen upplöser sig i två disinkta huvudmotiv: de allierades lidelsefulla försvar (Kräftan) och vilja att få tillbaka sin värld på kartan igen, och den övergripande "sataniska fullmånen" - nazismens pågående fragmentering och upplösning till intet av civilisationen.

(För ordningens skull bör jag notera en bloggare som menar att Dagen D inte alls var någon vändpunkt. Givet den arketypiska status Dagen D äger, är en astrologisk analys dock inte alls missriktad. Vi talar här om livet som meningsfyllt, och astrologin är en metod att söka läsa livets eget "tilltal".)

Det kan tyckas ett beskt bär att svälja för dagens dryga "ateistiska humanister": stamtavlan visar att deras yttersta anfader är Satan snarare än Fadern till mänsklighetens alla humana värderingar, vilka ju går tillbaka på det grekisk-kristna arvet, en av många traditioner som postulerat existensen av Den Ena, Den Goda, Den Sköna - det den post-filosofiska materialisten ändå svagt hört talats om genom begrepp som "det gudomliga" eller "Gud".

*****

Se t.ex. dessa granskningar av den sataniska principen i några olika utföranden (nya fönster):

Ozzy & Jimi: satan i zodiaken (två rocklegender)

Satan i zodiaken II (svenska mediafigurerna Virtanen och Settman)

Indirekt även Passiv piratsympatisatör (Tele2-vd:n)