Alltför klen

Inferno, 1, 32

FROM the twilight of day till the twilight of evening, a leopard, in the last years of the thirteenth century, would see some wooden planks, some vertical iron bars, men and women who changed, a wall and perhaps a stone gutter filled with dry leaves. He did not know, could not know, that he longed for love and cruelty and the hot pleasure of tearing things to pieces and the wind carrying the scent of a deer, but something suffocated and rebelled within him and God spoke to him in a dream: You live and will die in this prison so that a man I know of may see you a certain number of times and not forget you and place your figure and symbol in a poem which has its precise place in the scheme of the universe. You suffer captivity, but you will have given a word to the poem.’ God, in the dream, illumined the animal’s brutishness and the animal understood these reasons and accepted his destiny, but, when he awoke, there was in him only an obscure resignation, a valorous ignorance, for the machinery of the world is much too complex for the simplicity of a beast.

Years later, Dante was dying in Ravenna, as unjustified and as lonely as any other man. In a dream, God declared to him the secret purpose of his life and work; Dante, in wonderment, knew at last who and what he was and blessed the bitterness of his life. Tradition relates that, upon waking, he felt that he had received and lost an infinite thing, something he would not be able to recuperate or even glimpse, for the machinery of the world is much too complex for the simplicity of men.

Ur argentiske författaren Jorge Luis Borges Labyrinths, en samling kortnoveller och några essäer översatta till engelskan (1964). Mer än bara en stor författare gav han också prov på ett förnämligt grepp om den idealistiska filosofin, vilket essän A New Refutation of Time ur samma samling demonstrerar. Högst rekommenderad på alla sätt.

Jag tror Borges är knapphändigt översatt - vissa av novellerna i den här boken minns jag mig ha läst på svenska, men inte alla. På den avancerade engelskan är han ingen lätt läsning.

Vid omläsningen nyligen insåg jag hur begränsad min upplevelse måste ha varit när jag köpte boken för 22 år sedan. Borges släpper oavbrutet obskyra referenser till litteratur- och filosofihistorien och befinner sig i dialog med mästare som levde för hundratals år sedan. Det finns bara ett ord här: gigant. Borges var själv en av dem.

Argentinaren föddes med Solen i Lejonets tecken, men i det 12e huset!

"Den med öron att höra, ögon att se" kan jämföra det ockulta budskapet med sentimentet i essän här ovan. Att veta att man inget vet kan vara det högsta uppnåeliga tillståndet för kreaturet människan. Vad t.ex. göra med denna borgeska dröm från morgonen den 11 juni, tre dagar innan jag fullbordade omläsningen av Labyrinths?

I natt, en extrem dröm. I drömmen blev jag medveten mitt under sömnen, utan att för den skull ha någon syn. Allt var grått. Min medvetenhet var av en helt annan art och på ett annat plan än det fysiska. Allt var "mjukt som flytande mjölk".

Jag frigjorde mig med lätthet ur den fysiska kroppen - en fascinerande subtil känsla när de två verkligheterna separerade.

För att testa något (minns inte vad) började jag sedan rotera min svävande "själskropp" relativt den "bakgrund" jag på något sätt visste var den sovande fysiska kroppen. Jag "hovrade" eller svävade liksom i ett magnetfält (likt den franska, ultradyra vinylskivspelaren med magnetupphängd tallrik) och roterade med lätthet 360 grader runt mitt eget centrum.

Vid en tidpunkt under den (viljestyrda) rotationen passerade min eteriska kropp genom ett fysiskt objekt och upplevde i den gråtonade varseblivningen det fysiska objektet som en mörkare skepnad - jag tror det var hörnet på skrivbordet (som står nära sängen). Men jag fullbordade ledigt min rotation genom objektet utan att det hindrade mig.