Seklarismen i sig en korruption

Kd:s Göran Hägglund har indikerat att västvärldens allt skakigare situation är resultatet av dess sekularisering, av att de kristna dygderna avvisats från samhället, lite som DN arrogant svartlistat mina bloggar med deras filosofiskt-astrologiska samtidskommentarer. De låter sitt dörrvaktsföretag Interaktiv Säkerhet lakoniskt meddela att bloggen (oavsett vad dess enskilda inlägg avhandlar) saknar "relevans"!

På Hägglunds analys svarar nu statsvetaren Bo Rothstein (Göteborgs universitet) i DN: 

Idén att mera religion i politiken leder till en högre offentlig etik saknar således stöd enligt de gängse data som används världen över av forskare för att mäta dessa förhållanden.

Sambandet är naturligtvis inte perfekt, men det finns inga länder som har höga värden på omfattningen av religiöst grundade värderingar och som har låg korruption, och det finns inga länder som är starkt präglade av sekulära värderingar som har hög korruption.

Rothstein förstår uppenbarligen inte de religiösa värderingarnas förankringar, det går att räkna ut bara genom att se att han är en hbt-förespråkare, ett ämne där kristendomen i allmänhet har en restriktiv syn. Redan här föreligger således misstankar om jäv, Rothstein är inte intresserad av att se forskningen belägga den kristna etikens goda inverkan på ett samhälle! 

Tvärtom, det ligger i hans intresse av att arrangera mätdata så att religionen framställs som en obsolet, magisk föreställning, en homeopatisk konkokt - för att nämna en annan slagpåse från det moderna teknokratiska samhällets försök att vidmakthålla sin egen mytologi.

Rothstein noterar att "sambandet inte är perfekt", med vilket menas att hans mätdata uppenbarligen haltar en hel del. Men han gillar variabeln "korruption" eftersom väsentliga delar av hans resonemang tycks vila på just den.

Men hur har då "korruption" till att börja med definierats i hans forskning? Inifrån den marknadskapitalistiska världsbilden med dess fullständiga avsaknad av bindande värdeomdömen eller efter den eviga filosofins (philosophia perennis) måttstock? 

Man kunde nämligen anföra att det sekulära västsamhället inte längre är kapabelt att bedöma sin egen korruption eftersom dess sekulära forskare står mitt inne i smeten. Här, i töcknet, bekymrar de sig t.ex. inte alls om att det regeringsbärande partiet Nya Moderaterna världsunikt vägrar all insyn i frågan om vem som köpt sig ett parti för att bedriva en segregerande, samhällsnedbrytande politik där A- och B-människorna nu återbildas efter att socialdemokratin under många år lyckats eliminera åtminstone den del av "den gamla världens" orättvisor.

Här, i töcknet, finner man PR-konsultens illistiga strategier viktigare än sanningen och tror seriöst att detta är ett normaltillstånd, när det omvittnar det sekulära intellektets fullständiga kollaps (kollapsen är ett arketypiskt, med människosjälen givet skeende, vi hittar det naturligtvis också hos antika, fördemokratiska tyranner).

Jag vill med detta antyda att det inte är så lätt inne i bubblan att se vad korruption egentligen är för något.

Vilket utslag skulle en korruption av den här omfattningen ge på Rothsteins "mätinstrument" om han själv hade sanningslidelse nog att seriöst fundera över civilisationstyper? Och vilken måttstock skulle han nödgas använda om han var en så fri ande att han verkligen förmådde studera mänskligheten och dess samhällsbyggen för vad den är? 

Den kristna Johannesprologen är med rätta den kanske mäktigaste programförklaring i Platons anda som någonsin författats: "I begynnelsen var Logos. Allt blev till genom Ordet och utan det blev ingenting till av allt det som finns till." (1:1-3). Detta är den enda okränkbara punkt varifrån objektiv forskning kan utgå. Men Rothstein är ateist, och likt det sena 1800-talets positivister förstår han inte vad den här utsagan säger, den denoterar ingenting för de mindre andar inte fungerar på det rena intellektet nivå. Likväl producerar sådana här människor skräpforskning i väst, år in och år ut.

*****

Jag kan emellertid sympatisera med forskarens våta dröm om "perfekta, 100%-iga samband" från mina egna pilotstudier i huruvida antikens astrologer verkligen hittat en användbar modell för mänskliga tilldragelser. Men redan naturvetaren Claudius Ptolemaios som under 100-talet skrev antikens definitiva verk i astronomi och astrologi, konstaterade att de astrologiska effekterna visserligen existerade men var svaga. Sådant är också mitt intryck genom otaliga tester med begränsade dataset. Mellan sig börjar dessa dock uppvisa häpnadsväckande "samsyn", som om många bäckar små alla påminner om antikens lärosatser.

Således indikerade testet av horoskopen för 161 mördare att den "fallna" Månen i Skorpionen verkligen indikerar tecknets antika betydelse av mörker och död (och allt annat vedervärdigt). Detta är då en av Platons distinkta former, eller (lite slarvigt) Emanuel Kants "åskådningsformer". Vi upplever ju aldrig världen i sig utan våra sinnesdata är "pre-processade" av en mängd intrapsykiska faktorer, minnen, attityder och, kanhända, biokemiska obalanser som får oss att måla fan på väggen (egentligen en attityd men förvrängd till det absurda).

Efter några timmars arbete lyckats jag samla födelsedata för åtminstone 72 glamourmodeller från de senaste årtionden i det sekulära väst - att strippa i brittiska tabloider hade för övrigt aldrig kunnat förekomma om inte civilisationen redan varit avsevärt korrumperad och åter kan man misstänka att Rothstein är totalt hemmablind i sin forskning. 

Och hur brukar det heta, att sex och våld (och död) hör ihop? Så sant, studien av de unga stripporna visade att Skorpionen, dödens och sexualitetens arketyp, återigen nådde statistiskt signifikant överrepresentation. 

Den kunnige inser att ett test baserat på 72 mätpunkter knappast kan sägas vara robust, men det är inte det som är poängen, utan att Skorpionen i två separata tester dyker upp precis i de sammanhang man kunnat förvänta sig enligt den antika "religio-mytiska" modellen av livet som psykisk process.

Den astrologiska kosmologin informerade en gång de kristna värderingarna, och undertecknad har ägnat 2½ år att påminna om hur våra uppfattningar om rätt och fel bottnar i detta ålderdomliga schema, så grundläggande för alla rättsstater att ingen längre verkar förstå varifrån värderingarna kommer. (På detta arbete i allmänbildningens tjänst svarar således DN med svartlistning!)

En blick på professor Rothsteins eget födelseomen kan här få tjäna som en inblick en människotyp som är vanligt förekommande och förklarar såväl hemmablindhet och livslögner. Var tredje födelsehimmel är mer eller mindre svårt anfäktad av Vatten- och Luftelementet sammantvingade fast de inte arbetar tillsammans, den ena indikerande blind instinkt och den andra logik och system. 

Vad händer om en svårt "dissociativ" forskare söker undersöka ett ämne? Han kontaminerar hela arbetet med sina egna förutfattade meningar.

Genom att använda en förtäckt kvinnoföraktande homosexuell sångare med otajt logik som modell för en hypotes, hittade jag verifikation på att hans "dissociation" var distinkt underrepresenterad hos 187 Nobelprisbelönade fysiker. Slutsatsen var enkel: för forskning i världsklass duger det inte med smittade experiment där forskarnas egna attityder introducerar skeva och rationaliserade tankemönster vilka i sin tur introducerar verklighetsfrånvänd korruption i själva upplägget.