Pensionerade fysikprofessorn Amit Goswami håller frågestund efter att i en bitvis ganska krävande bok ha lagt ut sin beskrivning av själavandringen som den nu kan fattas i termer av den nya fysiken.
Det är obegripligt att inte det här har blivit en klassiker i genren, men troligen är modellen av hur själen reinkarnerar, baserad på kvantfysiska resonemang (fastän maximalt förenklade) lite för svår.
Kanske signalerar professorn en insikt om detta genom att lägga till kapitlet med fejkade frågor och svar, där vissa frågor (hämtade från verkliga livet?) ligger klart under den konceptuella höjd på vilken hans modell vilar.
Q: I have been wondering how I avoid getting bored during my long after-death hiatus. Even in a dream, I hate to be bored.
A: This calls for another story: A man dies and finds himself in a beautiful place. After a while, the mere enjoyment of the scenery becomes boring, and he begins thinking of food. Instantly, an attendant appears. "How does one get some food here?" he asks. "Oh, you just think the food, and it will appear," he is told.
He eats well, but after a while a different kind of desire arises. The attendant appears again and, tells him anew to think what he wants. Accordingly a most beautiful woman appears. He has sex a few times but soon feels bored again.
He summons the attendant once more and complains quite irritably, "I thought that in Heaven one never grows bored. I think boredom can happen only in Hell." The attendant looks at him surprised, and says, "And where do you think you are?"
***
We take our dispositions with us in death. If you are plagued by boredom (which is a major suffering in this information age), then, with all that unconscious processing ahead of you (which is what death is), you are going to create a hell experience of boredom for yourself; and the memory of that is going to bother you when you reincarnate. Work on your dispositions now before it is too late.
Goswami - Physics of the Soul (2001, s 209-10).
Så, just när vi trodde jag lyckats göra oss kvitt kristendomens uppmaning att göra ett val eftersom det valet kommer att förfölja oss efter döden - poppar samma idé upp igen från USA och Österlandet! Fast nu i ett reinkarnationskontext som hittat ny styrka inte bara i rapporter från hypnosterapin och individers spontana minnen (Goswami pekar mot viktig forskningslitteratur), utan även låter sig begripas via kvantfysiska insikter om beskaffenheten hos en materia underordnad Betraktarens Medvetande.
Västerlandet har i 100 år sökt smyga undan frågor om objektiv moral och individuellt ansvar - se bara den socialrealistiska socialdemokratins barnsliga pekande på miljö, miljö och åter miljö som boven till individens tillkortakommanden. Vi har också anmodats inse att vi inte är annorlunda än aporna i Darwins djungler och att det är den mest anpasslige som belönas. Men dessa modeller fungerar inte tillfredsställande för människans predikament!
Köparna av de samtida materialistiska myterna blir då samhällsvarelser helt utan verkliga begrepp om vad de lever för slags liv, hur tingen hänger samman och hur karmaprincipen verkar genom århundradena... Födda nollor fortsätter själarna att leva som nollor, ständigt rationaliserande och återbestyrkande sina livsmyter och -lögner. Men som nollor dör de ändå, för att sedan återfödas i exakt samma belägenhet ännu en gång!
Bara individen kan fatta beslutet att med Platon söka odla excellens i livet och med detta aktivera helt nya ödeslinjer.
Amit Goswamis bok är oerhört viktig - en kopia i händerna på varje medborgare skulle på lite sikt kunna stämma om hela nationens tonläge och göra även svensken till ett kulturfolk med sanna andliga resning som vi finner på många platser i övriga världen.
Kapitlet om att lära sig dö rätt gör frågan nästan ruskigt närvarande, och tragiken är att Europa faktiskt ägde konsten att dö i rätt medvetande ännu under medeltiden (ars moriendi). Tacka materialismen på senare tid för att folk nu dör som hundar i Sverige - och närapå kommer att återfödas som sådana!
Det nyckelord Goswami vill lämna till oss är, "klart medvetande" - inget känslosvall, inget flum. Odla fokus.
I den praktiken föds intelligens. Allt annat, påminner fysikern, är bara intellektuellt svammel. Svenskarna har inte nått intellektualitet än, de är verksamma på en jolmig "förnuftsnivå" (90% habituering, 10% kreativitet). Så visst finns ett arbete att utföra för folkflertalet i högan nord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.