En kosmologi hur fascinerande som helst.

Här är boken SvD glömde i sin genomgång av en sociologisk text som indikerar Guds återkomst i västcivilisationen (en annan kunde vara "God is not dead" av fysikprofessorn Amit Goswami från förra året). Författaren, Arthur M. Young har beskrivits på följande sätt:

According to Andrei Berezin of the Institute for Theoretical Problems in Moscow, Arthur Young's work "ranks alongside the achievements of the world's greatest thinkers." Young has not only laid the basis for a cosmology which accounts for freedom, action and control in the formulations of physics, but, while developing this remarkable body of work, has pointed out that science is disconnected from reality. Though it purports to deal with a real world, science is actually limited to an ideal one. Länk

Historiska och sociala faktorer i all ära, men sådant resonerande tassar förrädiskt runt den centrala frågan: den om Guds ontologiska status. Ska gudsförnekaren visa sig ha varit en irrationell dåre som inte korrekt förmådde läsa livets egna tecken? Var Västeuropa från Darwin och 1½ sekel framåt en black-out, oaktat många sällsamma framsteg? Var Laplace och positivismen det sämsta som kunde ha hänt oss? Är Gud i själva verket påvisbar, fast vi inte ser vilket material vi har mitt framför näsan?

Det är här vi som inte själva tillhör vetenskapens yttersta framkant måste lyssna på de stora andarna - sanna visionärer, till vilka är övertygad om att Arthur M. Young hör. När nämndes t.ex. fysikern Henry Stapp argument för "nedåtriktad kausalitet" - medvetandet agerar på den fysiska hjärnan - senast i en svensk artikel?

Svenskarna tänker och resonerar, vill det tyckas, utifrån obsoleta ståndpunkter eller stänger ute delar av den internationella diskursen. För denna konspiratoriska tanke, se tidigare inlägg (nytt fönster) om bl.a. Steven Pinkers oändligt senkomna svenska översättning av "The Blank Slate", boken som var fylld av argument mot svenskarnas favoritmyt, att "miljön gjorde mig sådan här". Man kan nästan tro att Sverige inte vill delta i den globala diskursen...

Ur "The Reflexive Universe":

[Newtonian] determinism, invented on the basis of a misunderstanding, and now known to be false in principle, has been made policy, and its adherents challenge others to disprove it. Robert Oppenheimer observed in 1956:

...the worst of all possible misunderstandings should occur if psychology should be influenced to model itself after a physics which is not there any more, which has been quite outdated.

Nonetheless, this has happened, and the pundits with the false dogma are making the most noise.

Så skulle en beskrivning kunna låta av den mer än 100 år svenska eftersläpet i tanke som gjort det möjligt för så genanta uttryck som Humanisternas ateism att väsnas från tid till annan i populärdebatten.

Men det här skrevs redan 1976, och Oppenheimer och kvantfysikerna författaren åberopar hade redan med sina fynd dömt ut materialistens mätbara, "empiriska" värld sedan årtionden. Varför har inget av detta nått svenska öron?

Är då våra ingenjörer inte världens bästa? Eller är det så att de bara är praktiker, förledda att gå SAAB:s¹ ärenden, att villigt konstruera finurliga mojänger men aldrig ställa några frågor, allra minst om den ingenjörsutbildning som uppenbarligen inte innehållit någon som helst problematisering av den egna verksamheten - även kallad vetenskapsfilosofi?

Författaren fortsätter:

We should not underrate the difficulty involved. The determinism of the 19th century made a deep impact on our thinking, not because it was materialistic, but because it gave sanction to the rational mind to take over the functions which should be performed by other faculties. I am saying that it is the rationality of determinism that makes it dangerous, usurping not only the intuition of the higher mind, but practical common sense.

Arthur M. Young - The Reflexive Universe (1976, s 25-6)

Författaren var själv ingen dålig ingenjör. Denne Arthur Young (1905-1995) var Bell-helikopterns uppfinnare. Efter att under 19 år ha löst de många parametrar och krux som den perfekt manövrerbara helikoptern innebar, ägnade han resten av sitt liv åt att studera vetenskapens historia och filosofera över en världsbild som gör alla kända faktorer rättvisa.

"The Reflexive Universe" är inte bara en fantastisk metafysisk alternativmodell av verkligheten, en kosmologi där ljuset är den syftande intelligenta minsta enhet (ljus eller fotonen = "a quantum of action" enligt Max Plancks banbrytande insikt). Boken ger därtill en utmärkt putsning av den elementära naturvetenskapliga kunskapsnivå de flesta av oss stannat på, som inte läste vidare i den riktningen.

Faktum är att förordet hyllar boken för att vara enastående i sin pedagogiska framställning av vetenskapliga principer som inte ens vetenskapsmän alltid är helt klara över. Jag kan bara instämma.

Jag lät avsiktligt den här boken vila nästan ett år efter inköp för att bygga upp en avdomnad känsla för naturvetenskapen via några andra författare, vilket kanske var bra. Men författaren är en underbar lärare, vilket många av de som kände honom har omvittnat (sök på nätet - på hans minnessajt finns också filmade föreläsningar).

Det här är andra "reklaminlägget" för den här boken, som har viss kultstatus i USA. Vid första omnämnandet kom genast någon präktig svensk kommentator och sökte förklena Arthur M. Young kredential. Med det bevisade han bara hur utanför Sverige befinner sig spännande diskssioner om verklighetens tänkbara beskaffenhet. Vi har kort och gott aldrig haft en filosof värd namnet här!

Hade boken varit välkänd i detta land, hade säkert medlemstillströmingen till Humanisterna avstannat vid några dussin olyckligt lottade själar i behov av en antiintellektuell, scientistisk dogmatik. Young nämner i boken särskilt problemet med scientismen.

PC Jersild, Björn Ulvaeus och andra affischnamn borde verkligen beställa hem den här från sajten/stiftelsen som förvaltar minnet av en stor vetenskapsmans tankar och reflektioner! Vi behöver inte ett ord till om att livet är meningslöst och saknar syfte (men att vi människor ska söka härda ut ändå i vår lilla "humanistiska ficka av existens").

Det finns mängder med tecken på att vi är delar av något betydligt mer förunderligt än vad den individcentrerade människan är generös nog att tillstå, och därtill är det bara ateistiska mörkermän som lurar oss att spilla tid på litteratur om "själviska gener" när det egentligen är DEN STORA BILDEN som är den intressanta att greppa, den som ger en färdriktning för våra liv.

Se t.ex. hur en formulerling från Young kanske omärkligt smög förbi under din radar då du läste citatet här ovan: han talade om att "rationalitet" brett ut sig och söker hantera områden i livet som en tidigare mänsklighet tillhörde "det högre medvetandet".

Högre medvetande, vad då? Ja i frågan uppenbarar sig svenskens fatala kunskapsluckor. En muslim t.ex., skulle direkt veta vad Arthur M. Young talade om. Islam förvaltade den grekiska vetenskapen och filosofin under Europas mörka århundraden, och när du idag hör en muslim lovprisa en människas rationalitet, är det inte den låga svenska pannans förnuft som avses, utan en betydligt mer komplex och djup intellektuell fakultet.

Muslimerna läste vid sidan av Profetens ord Platon med sådan hängivenhet att den noetiska begreppsvärlden idag tycks en självklarhet i den arabiska intellektuella kulturen. Den rationella människan är hon som äger ett stilla fäste i den begreppsliga världen. Hon står stadigt i sitt vara och reflekterar över vardandets villkor. En sann, vetenskaplig plattform.

Att följa flygkonstnären Arthur M. Youngs lektion i det sprängstoff den västerländska vetenskapen egentligen innehåller, är som att ta en "crash course" i konsten att gå från snusförnuftig svensk fattigbonde till kulturmänniska. Prova den här boken! Jag njuter just nu av varje sida.

_____

1. Varumärket SAAB används här naturligtvis figurativt, som symbol för det praktiska intellektets slutprodukter.