Inte en talskrivare inom synhåll

Humanisterna demoniserade i media?

Humanisterna (läs: ordföranden Sturmark) är en lättstött skara. De vet troligen med sig att det är något fel på en rörelse som predikar humanism men tillåter sig själv en hatisk attityd mot homo religiosis - den djupaste delen av det mänskliga sentimentet och den enda basen för tal om människans storhet..

De lär inte kunna upprätta sitt - i den egna upplevelsen - skadade anseende genom aktstycken som det SvD publicerat. Jag kommer inte ens igenom första stycket förrän jag åter finner mig fundera om ateister (vilket Humanisterna är) kan vara en lägre stående underart till Människan.

Det skulle alltså vara den underlägsne som slåss mot den överlägsna religiösa människan, som enligt sociologiska studier visat sig vara en lyckligare och mer socialt integrerad individ än den sekulariserade särlingen.

"I vissa fall har osakligheterna utvecklats till excesser i vilda fantasier och grova anklagelser som är verklighetsfrämmande men ändå obehagliga."

Sade någon argumentation via tautologier? Det går att analysera denna tokskap från Humanisterna både länge och väl i försöken att frigöra en meningsfull utsaga, men jag avstår. Sekten bevisar än en gång att det inte går att bygga en rörelse på hat och förakt mot oliktänkande. En parasit eller vampyr som inte alstrar något eget gott, hamnar alltid i snömos av ovan skådad typ.

Varför det stinker Sturmark om den här obegripligt emotiva meningen, framgår tydligt om man besinnar tendenserna till diktatoriskhet i kombination med paranoida drag i ordförandens födelsehoroskop. Ett skolexempel på den ateistiska människan så neurotisk att hon inte förmår samlad sitta ner och verkligen förstå skälen som talar för vi är här, just idag, till följd av Intelligens och inte turbulent svart kaos. 

Man måste känna med dessa sorgliga varelser som inte uppnått mentalitet ännu. Frågan är varför medierna ens bryr sig om dem. Humanisterna är ju bara ett tragiskt skämt. Ett barmhärtighetsmord, dvs. att avböja att publicera deras skräp, vore det bästa. Som det nu är, förspiller många viktig lästid på rent skräp.

Läs Platon istället. Sådant bildar. För att inte tala om hans romerske uttolkare Plotinus (200-talet). Romarens analys av själen och evigheten ligger ljusår bortom vad Humanisterna i sin irrationella affekt är kapabla att greppa. T.o.m. jag, utan några låsta attityder, har svårt att följa en av västerlandets största och mest sublima andar i hans extremt organiserade tankeflykter. 

Det är symptomatiskt att Plotinus aldrig nämns i Sverige. Det är alltför lågt i tanketaket i detta land, vars intresse mer tycks ligga åt att konsumera verkningslösa läkemedel. Den verklighetsnivån gränsade enligt de gamla tänkarna till den rena Ondskan. Sedan när kom något gott ur drömmen om materien? 

*****

Se även: Humanist-liknande massmörderska och satanist. Ett astrologiskt inlägg publicerat två dagar före Humanisternas "försvarstal" i SvD. En studie i hur den antika anden såg våra liv som skisserade av Världssjälen och som förfäktar meningsfullheten i att en mördande satanist föds under kosmiska omständigheter påfallande lika de som lotsade den svenska Humanistordföranden till hans lott i livet.

Världssjälens "stämningslägen" är ytterst icke-lokala andliga realiteter, och vår fyrdimensionella verklighet är bara fenomenella representationer för ett djupare skeende. Allt detta visste människan före materialismen (naturalismen) fördummade i synnerhet västerlänningen kapitalt.

Tillägg. 

SvD-manifestet från Humanisterna har fyra undertecknare. Den svenska sektkvinnan håller sin födelsedag dold för internet, men de andra tre visar sig mötas vid en minsta gemensamma nämnare. Alla har en eller flera planeter i Kräftans tecken, symbolen för det platonismen kallade den irrationella eller vegetativa själen. Från denna nivå lyssnar man förgäves efter sann insikt om livet eftersom den lunära principen i sig tecknar just det overkliga vardandet som är evigheten uttryckt som spatio-temporal process - och då bara den mest förfallna nivån av denna!


Levi Fragell (390330) Månen herre på täppan i Kräftan, men inget direktiv från Solen som också sjunkit ner till Vattnets irrationella känslonivå. Solens disponent Jupiter därtill i Luft för den kända dissociationen mellan irrationalitet och rationalitet - en klassiker i ateisthoroskop.

Staffan Gunnarsson (640718): Solen i Kräftan och Månen i Luft-Vågen - samma psykiskt destabiliserande eller "dissociativa" kombination som hos den materialistiske och obildade Fredrik Reinfeldt.

Christer Sturmark (640907): libidinösa kombinationen av krig och kärlek - Mars och Venus - i sekteristiska och irrationella Kräftan attackerar den ideologiska Saturnus i Luft-Vattumannen - ett tredje fall av "dissociationen".

Anna Bergström, fjärde undertecknare, är välkommen att skicka födelsedag. Säkerligen har vi här ett fjärde graverande fall av instinkter i akut störning med förnuftet.

Tre års empiriska studier av astrologins påståenden har lett till den preliminära slutsatsen att ateism är en psykisk störning! Dessa människor är inte helt tillräkneliga då grönsakssjälen tar kontroll över tankeförmågan i viktiga frågor.

Jag tar mig för pannan

Jag tar mig för pannan inför Humanisternas verklighetsupplevelse såsom förmedlad genom ordföranden Sturmark. Han och hans anhängare har genom några år ägnat stor möda åt misstänkliggörandet av religionens värld - vem minns inte kampanjen "Gud finns nog inte" med dess otäckt främlingsfientliga underton?

När han så får svar på tal från kyrkan, då kovänder han och pjåskar sig över "misstänkliggörandet" av den ateistiska "religionskritiken" (DN)! Tala om att vara isolerad i en privat bubbla där de egna åsikterna är oberörbara för varje intellektuell självprövning.

Denne Sturmark är densamma som i princip inte vet något om de ämnen han förnekar (under djupt problematiskt bruk av uttrycket "critique" - bland hans svenska likar ska man hellre tala om fanatisk "religionsbashing"). 

När IT inte gick att mjölka mer på den kunskapsnivå Sturmark hade i ämnet, då började han som ett led i sin nya ideologkarriär att angripa kvinnliga astrologer. Att skjuta på sittande ankor är ju lätt, liksom kverulera som ett barn när staten inte ville skjuta till pengar för hans besynnerliga sekt: "Titta på buddhisterna - de får ju pengar fast de också är ateister!"

Ungefär samtidigt satte Sturmark hela det legitima forskningsområdet parapsykologi för skottgluggen. Jag har tidigare påpekat att Sturmark ljuger när han säger att området inte kan uppvisa några positiva forskningsresultat. Han vill inte veta eftersom förnekelse blivit en födkrok för honom - han är inte likt vetenskapsmannen driven av en sanningslidelse utan av ett narcissistiskt behov att vara en Någon. 

(Ateism, är som namnet anger, bara ett enda långt förnekande av teismen, tanken om att världen har ett upphov i en Intelligens, något bortom rumtiden och därmed inte lätt att uttrycka i de kategorier vi använder och som alla är hämtade från en naiv och näraliggande verklighet.)

Med åren har maktambitionerna ökat och det är då vi fått Sturmark version två, om "religionens önskvärda plats i skola och samhälle". Den platsen är helst "ingenstans", i linje med hans nihilistiska grundsyn som underkänner själva den grund hans samhällsmoral vilar på. 

Ateisterna tror den sekulära människan kan vara god och lojal utan en referens eller måttstock utanför världen, tror man kan avgöra något medan man själv står upp till knäna i världslig smet. Sturmarks självlögner talar här sitt tydliga språk! Nihilisten klarar inte ens att läsa av sin egen intellektuella hederlighet.

Så blind inför den ateistiska egenheten är Sturmark att nu han av alla människor söker utmåla sig som fredsmäklare och mana kyrkan att gräva ner stridsyxan! All hans tankemöda (eller medförfattarens) i DN-artikeln till trots, är det en ren skönmålning av den större bilden. Han har krympt perspektivet för att göra sin favoritroll - martyren!

Den mannen lever inte i samma verklighet som de flesta andra. Han har inte ett rätt i när det kommer till en sund omvärldsanalys.

Här är en av de "brutna symmetrier" som gör det möjligt för en människa att leva i oavbruten självlögn, en non-stop historierevisionism. Den som inte förstår vad slags karta detta är, kan läsa den lättsamma "The Secrets of the Vaulted Sky" (2003) av matematiska fysikern och vetenskapsfilosofen David Berlinski (hemsida), en personligt hållen historisk tour från sumererna och fram mot vår tid.  Matematikern konstaterar att vi egentligen inte VET mer nu än då!

MIT-snillet Berlinski är en man som givit fåvitska religionshatare som Richard Dawkins - vilka Sturmark sökt kopiera på sedvanligt tafatt svenskt sätt - sömnlösa nätter och gråa hår. (För religionshat är vad det är, hur mycket Sturmark än söker manipulera orden.)

Som jag för länge sedan visat i analysen av stjärnkartan ovan indikeras en sorglig kollaps i Sturmarks mentalisering som leder till en partisk och rent ut sjuk syn på livet i allmänhet och religionen i synnerhet:

Det är det sekteristiska zodiaktecknet Kräftan (privat trygghet för mig och de som tillhör min nära krets) derangerar förmågan att ta till sig och förstå varje typ av koncept eller ideologi (Saturnus i Luft) som inte spelar med i individens narcissistiska störning (Solen i Lejonet under attack från en störd Saturnus).

*****

Här är analysen av den förrädiska kognitiva distorsion som gör Sturmarks uppdykande i DN till en gåta. Saknar DN omdömesgilla redaktörer? Varför accepterar man desinformation från Humanisterna men svartlistar t.ex. min blogg som undersöker skillnaderna mellan auktoriteter och de som bara beter sig auktoritärt?

Det är ingen tvekan om att Sturmark torgför en djupt distorderad bild av förloppet mellan honom (= Humanisterna) och kyrkan, en som börjar där HAN godtyckligt tycker den började. I DN-artikeln undrar Sturmark kring det här med att dra en gräns mellan dem som tror på en gudomlig existens och dem som inte gör det. Han låter här så dum att man knappt tror det är sant. Det var ju han som kastade första stenen. I begynnelsen var logos, nous - först därefter kom förnekandet och med det prefixet "a-".

*****

Se även Sturmark tummar på sanningen - igen. En så "stor" man som Sturmark känner naturligtvis inte till min astrologiska blogg (ehuru livaktig nog för att ha dragit på sig DN:s onda öga). 

Där fanns redan då Sturmark med sedvanlig oskärpa hävdade att astrologin var falsifierad ett antal pilotstudier som tydde på något annat. Två år senare har jag verifierat tillräckligt många astrologiska lärosatser för att kunna säga att Sturmark har fel [1]. Precis som han har i alla frågor utom möjligen i den om en ytlig likhet mellan kristendom och sekulär humanism.

Men det beror ju på att den senare stal russinen ur kakan men förnekade russinens ontologiska status. I Sturmarks värld kan man lika gärna byta ut kärlek mot hat och människoslakt eftersom det ena inte är mer grundat än det andra i någon objektivt existerande moral.

Därför dra en gräns mellan dem som tror på en gudomlig existens och de som inte gör det! 

Rätt kan Sturmark också ha i känslan av personförföljelse, åtminstone utifrån den patologiska stjärnhimlen här ovan: sammanflätningen av Vatten och Luft indikerar att maximal omsorg krävs för att hålla isär begrepp. Naturligtvis gör hans falska materialistiska bild att hans ego blir oproportionerligt stort och i grunden missförstått.

Personangrepp är en klyscha väst håller sig med då den följer av vår grundlösa egokult. Som arketypiska psykologen James Hillman skrev under 40 år, är det här sättet att bryta ut en person ur helheten visserligen frestande då den naiva sinneserfarenheten säger oss att vi är distinkta individer. Många människor stannar ofta vid den inkorrekta uppfattningen.

Man ska inte förväxla personangrepp med det vanliga misstaget bland ovana debattörer att hoppa från sakfrågan till personen själv. I det här inlägget finns ingen sådan förväxling, själva grundtesen är att personen och dess yttranden är oskiljaktiga. Vi är, som James Hillman (och innan honom Platon) "förkroppsligade idéer". Några av oss blir besatta av vissa idéer och, än värre, ibland dessutom skeva tagningar av vissa idéer.

En sjuk människa säger således sjuka saker, och i centrum står det sjuka. Man kan välja vilken ingång som helst till fenomenet. En ateist är en sjuk människa som först stjäl kristendomens värdegrund och sedan, inför förutsägbara protester, kommer och försöker spela fredsmäklare i DN!


PS. Hur en teolog kunnat sätta sig ner och skriva en debattartikel med Sturmark övergår mitt förstånd! Men det finns en ful sorts kristendom långt ut till höger som inte har ett dugg med den socialaktivistiske och radikale Jesus ursprungliga lära att göra... (Vid närmare eftertanke minns jag att jag förundrat stannat till för samma teolog en gång tidigare.)

Rättelse. Minnet svek mig: Berlinskis kopplingar till MIT begränsar sig till att universitetet givit ut en av hans böcker på sitt förlag.

_____
1. Hemligheten till västs misslyckande att påvisa statistiskt intressanta fynd ligger förstås i att veckotidningarnas tropiska zodiak är en korruption av den ursprungliga babyloniska. Mina modesta men lovande undersökningar har alltså begagnat den sideriska zodiaken, den som tar hänsyn till vårdagjämningens precession.

Humanisterna behärskar inte ens logik, klagar ändå på andra

Sammanfattning av Christer Sturmarks tankerum -
från "svenska" böcker om matematiskt precisa datorer
till Humanisternas främlingsfientliga budskap.
En konsekvens i färg och ton som varat i årtionden.

Humanisterna har allvarliga problem med sin trovärdighet, inte minst genom de debattartiklar som formulerats av deras ordförande Christer Sturmark - ett dåligt föredöme för den som aspirerar på en karriär som inbegriper ett uns av intellektuell faktabearbetning. 

Han fröjdar sig nu på Newsmill över att ha avvisat ett påstående från Helle Klein genom att påminna henne om att man inte kan argumentera från Carin Jämtins (s) förslag om att bereda plats för muslimska heldagar i Sverige sedan Jämtin själv ångrat tanken.

I Sturmarks värld har man inte längre rätt att argumentera från en tanke eller idé - som nu flyter runt i fria tankerummet - om dess upphovsman har ångrat sig. Sturmark ser inte skillnaden mellan en tanke och dess tillfälliga språkrör. Han tror inbilskt att att människan kan råda över tanken och avslöjar återigen sin beklämmande tendens till att vilja censurera andra!

Sturmark är den typen av människa som letar småfel - en sjuka han kanske ådrog sig som ung förläggare av databöcker på förlaget Docendo, vilka han själv med orätt tog äran av att ha skrivit om någon nu minns hans skakiga början som egenmäktig besittare av människornas tankerum.

Det är lätt att se Sturmarks imbecilla strategi. Efter att ha samlat småfel på hög adderar han dem till varandra för att skapa en halmdocka att sedan avfärda. Varför riggar han falska argument istället för att gå i direkt svaromål?

Därför att han inte förefaller kunna avgöra om något talar för frågan som ren tanke, ren gestalt. Han kan bara titta på de enskilda orden som byggt argumentet och kritiserar dem så gott han kan. 

Hans förhoppning är naturligtvis att dra med sig andra som heller inte kan ta stora beslut utan på samma sätt bygger sin världsbild av den brasved som blev kvar efter mordet på den Stora Gestalten - den som alla andligt mogna människor fäster avseende vid, det Platon kallade Det Ena, Det Sköna och Det Goda.

På min astrologiska blogg har jag frågat om ateisten är en mer ointelligent människa eftersom empirin dennes enda kunskapsväg så att säga skapar en förtvinad tankeförmåga, där det enda som krävs är fungerande yttre sinnen att observera med och sedan föga utöver förmågan att dra linjer mellan siffrorna och uttala sig om någon begriplig figur resulterat.

(Och sker så, är det naturligtvis mot en fond av en nattsvart och blind Natur. Den hårdnackade empirikern i David Humes anda, kan inte föreställa sig att Någon först visualiserat figuren och därefter placerat ut siffrorna för de mest försigkomna av människorna att linjer mellan, uppleva mening och till sist deklarera en ny mänsklig upptäckt.)

*****

När Sturmark lämnar sin skolfrökensmentalitet och själv bygger argument, ser man exakt hur illa det står till. Först tar han triumfatoriskt ännu en småskolepäng på Helle Kleins bildliga, möjligen emotiva, uttryck "nyateism" genom att literalisera det och hävda anakronism (ännu en halmdocka och således bara en pyrrusseger). Sturmark tror säkerligen han argumenterar efter konstens alla regler...

Efter detta ytterligare självmål kommer det som gör att jag som förälder aldrig skulle låta Humanisterna fostra mina barn i något ämne överhuvudtaget. Sturmark visar att han inte ens behärskar mängdlära så som man lärde sig den i skolan:

"...mer väsentligt är att Humanisternas medlemmar sannerligen inte bara är ateister, utan också agnostiker och sekularister. "

Fem myror, någon? Vad ska bort? Var har Sturmarks logik svikit honom här - igen?

Sturmark blandar äpplen och päron hejvilt. Först föreställer han sig en glidande skala som går från gudsförnekelse till agnostikerns neutrala "jag vet inte" till... ja, det logiska tänkande hade föreskrivit teism som det andra ytterlighetsläget, men Sturmark misshandlar tänkandets regler och väljer "sekularist" som ateistens motpol. Det är bara mediokert. 

Och dessutom: Att vara för världen eller samhället står i sig inte i något motsatsförhållande till att vara religiös. Se hela kristendomens och särskilt då lutherdomens upplägg med två riken!

Sturmarks "ateistiska" tänkande som han försöker utföra för alla de schatteringar han hävdar för sin rörelse lyckas med det oerhörda att logiskt bryta samman två gånger inom en enda mening! Och detta är alltså mannen som mästrar andra för deras småfel! 

Humanisterna, som de framtonar genom Sturmark, sysslar inte ens med acceptabel information. De förgiftar bara de ungas sinnen och försvårar för dem att skapa sig ett gott handlag i konsten att tänka stort och rätt.

I rest my case. Sturmark ska glädjas åt sin enteprenörsanda som avundsvärd. Men att han är Sveriges meste producent av kalkoner i debattsammanhang, det verkar hans inte ens vara medveten om.

Det Klein säger om Humanisterna fångar korrekt dess geist och Humanisternas ordförande får nog börja leja spökskrivare igen, som på de gamla gul-blå Docendo-böckernas dagar om han effektivt önskar dementera det

*****

Verkligt intresserade kan studera hans djupt egenartade horoskop på min andra blogg. Så fyllt av tendenser till mentalt kaos och den lögnaktighet som följer hos den som förlorat sina koncepter är födelsehimmelen, att det är en av de tacksammaste man kan använda sig för att, i linje med Platons rekommendation, begagna stjärnhimmelen för att rena sitt eget sinne (lära sig tänka hederligt och rakt).

Sturmark har gjort sig till ett skådebröd genom sin otyglade narcissism.

Enligt legenden var [Kronos] son till Uranos (Himmelen) vars namn...är väl givet. Ty åsynen av det som är därovan är väl myntat i namnet ourania ("himmelskt") - horosa ha ano ("att betrakta tingen därovan") - och astronomerna säger ju...att detta resulterar i ett rent intellekt.

Platon - Kratylos, 396b

Nästa pekoral från Humanisterna

Han ger sig inte den där Sturmark. Och fast han varken kan tänka eller skriva särskilt väl envisas han med att tro sig företräda vetenskapen. Ett axplock från senaste dumheten på Newsmill:

De stora kristna samfunden har insett att det ger ett ganska obegåvat intryck att argumentera emot väl belagda vetenskapliga teorier som evolutionsteorin eller den heliocentriska världsbilden; att jorden kretsar kring solen. 

Författarens luddighet i intentionen är påfallande. Texten (före citatet) har startat med synnerligen hög svansföring och som litterär produkt blir det hela rätt inkonsekvent när texten plötsligt känner sig manad att definiera heliocentrismen. Vet inte författaren för vem han skriver?

Än klantigare blir det när författaren söker drar paralleller till halmdocke-argumentet "Intelligent Design kontra Evolutionism" (de utesluter inte alls med nödvändighet varandra!):

Jämför med några andra liknande påståenden. "Paris är huvudstad i England - Paris är huvudstad i Frankrike, välj själv!" 

Klantigheten består i att förf. här inser hur urbota usel parallellen är, men fattar inte att den inte ens är adekvat eftersom texten redan tidigare hävdat att ID inte ens är vetenskaplig i "vetenskapsfilosofisk mening" - vilket i sig är löjeväckande dumprat. Den här bloggen har redan föreslagit några vetenskap med ypperlig kredd, rymdflygingenjören Wolfgang Smith bland andra, som diskuterat ID tusen gånger bättre än Sturmark någonsin kommer att mäkta i detta liv.

Även om du tillåter detta dumprat från en som uppenbarligen inte vet vad han talar om, kommer skämtet i nästa mening: "Här [i fallet huvudstäder] är det lättare för eleven att få fram rätt svar, om nu inte skolan är fylld med felaktiga kartböcker".

Författaren är överhuvudtaget inte seriös!  Är Humanisterna överlag bottenskrapet av svensk mentalitet? Deras argumentation ligger på en sjuårings nivå. Varför tar Newsmill in deras smörja till att börja med? Är det betald annonsplats?

Tillägg.

Jag ser att det inkommit en replik. Läs Per Ewerts artikel, han demaskerar än bättre än jag den travesti till ämneshantering som artikelförfattaren/-arna gör sig skyldig till. Missa inte läsarkommentaren från Sune Svensson.

Den ömklige reinkarnationsförnekaren

Bortsett från tjabbel om huruvida den närmast tragiska förnekaren av det meningsfulla livet, nihilisten och Humanisten Christer Sturmark var inbjuden till en rekreationsträff i Täby kommun eller inte, bevisar han i en slutreplik i Aftonbladet ännu en gång att han varken kan argumentera logiskt eller har kunskap nog för den roll han påtagit sig.

Han lämnar vidöppna hål när han, en oerhört svag man, fortsätter sitt fleråriga korståg mot kvinnor som anammat föreställningsvärldar han själv inte vågar undersöka enär de öppnar skrämmande perspektiv bortom hans skyddade, gubevars på empiri grundade, lilla experimentverkstad med bara möss och människor. 

Vad den här parodin på en ateistisk debattör gör när han hävdar att reinkarnationsteorin "strider mot all kunskap om världen och dessutom predikar en djupt oetisk människosyn", är att gå emot sin egen ledstjärna, den mäktige biologen Thomas Henry Huxley.

Huxley var mannen som stred hårt mot kristendomen i England i slutet av 1800-talet och som myntade termen agnosticism. Den ickeförpliktade hållningen i frågan om Guds existens har många ateister sedan sökt gömma sig bakom, fastän deras hela agenda är nihilistisk. (Minns Humanisternas kampanj "Gud finns nog inte" - en skenhelig flört med den agnostiska hållningen.)

I själva verket finns det för Sturmark ingen Gud eller någon annan objektiv garant som gör vår moral till annat än godtyckliga, mänskliga påfund. Därmed reducerar Sturmark sig själv till byfånen när han i samma text kallar reinkarnation en "irrlära" och en "djupt omoralisk ideologi". För nihilisten kan inte, utan att bekänna sin egen totala irrationalitet, evaluera andra livsåskådningar. Hans egen position har nu redan underkänt varje objektiv, i tillvaron rotad, grund för moral eller "rätt lära".

Studerar man den stora biologen Huxley, som väl är det närmaste en Mästare man kan komma om man heter Sturmark och är övertygad om evolutionsläran, finner man en avfälling i Sveriges meste demoniserare av allt som antingen övergår hans egen intelligens eller som han helt enkelt inte läst in sig på. 

Huxley själv var nämligen varm reinkarnationsanhängare och yttrade sig flera gånger i frågan: 

"Jag är viss om att jag har varit här - precis som jag är här nu - tusen gånger tidigare. Och jag hoppas återvända tusen gånger till."

(Den här lilla citatsamlingen ger en aning om hur många eminenta tänkare som finner reinkarnationen rimlig där Sturmark bara får något mörkt och anfäktat i blicken.) 

Enligt Sturmarks lilla världsbild har reinkarnationsidén "orsakat ofattbart lidande för hundratals miljoner människor i världen". En betydligt större intelligens än den här lilla sektpampen måste man nog ändå säga att den legendariske Huxley var, och tänk så olika uppfattningen kan vara, beroende på tillgången av rå tankekraft. Den berömde biologen sade också: 

"Bara reinkarnationsteorin kan ge en bild av ett liv som är rättvist." 

(Citerat i Gina Cerminaras "Many Mansions", 1950, den första studien av mediala Edgar Cayce gjord av en utbildad psykolog.)

*****

Jag medger att Thomas Huxley är en paradoxal tänkare och mycket riktigt finner vi två söner där "den onde" Julian bildar en negativ ateistisk humanism medan "den goda sonen" var den världsberömde författaren Aldous Huxley, hängiven samma filosofiska sentiment - inklusive reinkarnationen - som sin far.

Sturmark hade, just före sin födelse till detta liv, inte bättre karma än att tvingas spela Satan - den mörke nej-sägaren, nihilisten - i detta liv. Man ser under vilken ångest hans trotsiga själ nu får konfronteras med förnekelsens mörker. Det formligen väller upp ur hans inre!

Men det är som änglakvinnan säger, han gör sitt helvete här och nu på jorden, i sitt eget psyke. Hur mycket "skit" bränner han inte just nu i sin vettlösa psykopatologi! Han är en av de själar vars öde är att svettas ur sig kanske flera liv av ackumulerat förtryck. Vi normalvuxna får låta krymplingarna hållas. För får han inte härja runt återföds han bara med precis samma tendenser intakta. Överlåt inte till morgondagen det du kan göra idag.

Sturmark fann att kvinnan som trodde på reinkarnation påstod saker som stred mot "all kunskap om världen". Oj vad mycket Sturmark måste ha läst i sin dag för att kunna säga detta!

Men tydligen har han missat den här bloggen, fastän t.o.m. svenskspråkig. Flera gånger har den för övrigt pekat ut hans ständiga fifflande med sanningen. Och här finns inlägg om psykiatern Ian Stevensons 40 år långa forskning på barn med spontana hågkomster av tidigare liv.

Hade Sturmark haft ett uns av intellektuell heder i sin kropp kunde han lätt ha lokaliserat mängder av intressant material i reinkarnationsforskningen på nätet. Men han vill helt enkelt inte, för vad jag förstår är Humanisterna en av hans födkrokar. Och i den intressekonflikten kan han helt enkelt inte ägna sig åt sanningssökande eller den verkliga vetenskapen. Han uppbär ersättning för att producera lögner om de rön som genuint kunskapssökande människor har att uppvisa. 

Christer Sturmark är en tragedi till människa, men det är bara vad man kan vänta sig från en nihilist som inte hedrar sanningsbegreppet eller tror ordet moral har ett innehåll.

*****

För tänkare på betydligt högre intellektuell nivå än taskspelaren Sturmark, se t.ex. medlemmar i den traditionalistiska skolan, bland annat den högt aktade vetenskapsmannen Seyyed Hossein Nasr. Traditionalisten Martin Lings analyser av Shakespeare-dramernas inre andliga symbolik, var en hisnande läsupplevelse. Jag hörde en mästare.

Martin Lings 1909-2005
Keeper of the Oriental Manuscripts,
British Museum. Sufist.

Jag rekommenderar varmt "The Sacred Art of Shakespeare", vid hans död för några år sedan återutgiven under titeln "Shakespeare's Window of the Soul". Försök hitta en äldre utgåva för den sista innehåller fasta bindestreck som hamnat på fel ställen i den nysatta texten - missprydsamt och slarvigt med ett så vägande ämne.

Se även: Shakespeares hån av humanisterna

En bra filosofiblogg

Vartefter tid och ambition slussats över till den astrologiska bloggen har tänkandet under ovanstående utopistiska bloggdevis förflyktigats. Emellertid hamnade jag av en slump i den här "jag sammanfattar för mig själv"-artikeln om bl.a. den platonska formlärans historiska upprinnelse (även om problemet är filosofens problematiska sits).

Bloggare Kalle Bergman har ett starkt begreppsligt grepp om filosofiska spörsmål och ett klart öga för filosofins uppgift i en civilisation vars komplexitet hela tiden tilltar - menar han i varje fall. En berikande liten essä som hjälpte mig att samla ihop lösa kunskapsfragment på drift.

Men det är några saker jag inte får ihop, bl.a. berättelsens början och slut. Det kanske är en avsiktlig eftergift att inledningsvis betrakta Platon som en relik för att till sist ändå ställa sig på hans sida. Men i så fall är det inledande påståendet att Platons idé om den tidlösa Idén har en upprinnelse i tiden, född i den atenska statsstaten, en självmotsägelse. 

(Ur det historiska perspektivet är det dessutom Pytagoras som överlämnar sitt material till Platon, så Syditalien skulle vara dess korrekta proviniens. Och då har inte ens den babyloniska kulturen på väst beaktats, vilket är nödvändigt i diskussioner om matematiken en följd av Formernas upptäckande - inte som Bergman säger, stoffet från vilket idén om Formerna abstraherades.)

En genomläsning räckte inte för att avgöra författarens position. Det är fullt möjligt att han, trots textens rent av Goda avslutning ändå inte är platonist, och det skulle förklara en eller ett par märkligheter i framställningen. Som att betrakta de språkliga faktadribblarna sofisterna som sakernas gängse ordning i Aten och Sokrates Idélära som något revolutionärt.

Vid Zeus!, som Sokrates dialogpartners brukar säga, Platon (via Sokrates) söker inte revolutionera något, bara föra åhöraren närmare en avmytologiserad och logiskt vässad insikt i Nous, det kosmiska förnuftets, väsen. Det är detta väsen som mänskligheten i sin primitiva linda väcktes till dunkel insikt om genom himmelens matematisk-geometriska instruktioner.[1] 

Se Plotinus för Zeus som Demiurgen som inrättar vårt kosmos med dess planeter som synliggörare i tiden av de eviga formerna och deras temporala "kommanden och gåenden" i en mångfald variationer på tema. Det är Bergman själv som gör Sokrates till en revolutionär genom att underordna honom sitt eget historiserande berättarperspektiv.

Att världen gick sönder i och med den reduktionistiska materialismen, ackompanjerad av positivistisk (analytisk) filosofi och Wittgensteins senare undersökningar av språkspelen, innebär inte att man måste kapitulera de egna rötterna i ett föreställt högre medvetande bortom tid och rum som Bergman här gör.

Filosofens utmärkta vandring genom civilisationens framväxt beror således på att han försöker sitta på två stolar samtidigt i sitt tänkande. Men Platon själv verkade inte från åsikternas overkliga varande (det diakroniska perspektivet) utan från Formvärldens fakticitet. Det är detta Bergman ser som att filosofens bidrag inte annat är en ännu "en partikulär intervention i en partikulär situation, ett ingrepp av en aktör med egna intressen – en politisk handling".

Jag lutar, när allt kommer omkring, mot att, hur allmänorienterade Bergmans text var, författaren faktiskt aldrig själv varit utanför grottan och tillvant sin blick vid det Goda. För honom har Idéerna verkligen reducerats till nomina. Han har aldrig tagit ännu några steg bakåt i sin föreställning om mänskligheten och övervägt hur kosmos själv som den store Guru (Jupiter/Zeus sanskritnamn)  intervenerat i mänsklighetens kollektiva medvetande och via de planetära gudarna lärt oss allt vi idag vet. 

Som Plotinus sade, vår värld vilar i Själen och Själen in-formeras av Nous tänkande. Världen är ett "embedded system". En moebius är den enda symbol jag känner till som för intuitionen förmår illustrera förhållandet mellan immanent och transcendent Intelligens. (Jag förmodar att det är samma tanke fysikern och filosofen David Bohm sökte komma åt genom inlånet av kinesisk yin/yang-filosofi för sina "implicate and explicate orders" - Niels Bohr hade ju redan pekat ut att vägen pekar mot Östern.

Antikens filosofer var inte blott logiker, som dagens som ensidigt domineras av vänster hjärnhalva (en bra bild, hur mycket Nobelpristagaren Sperry själv värjde sig mot en enkel tudelning av hjärnhalvornas funktioner). De var religiösa mystiker som använde tänkandet för att förmedla en högre sanning de mottagit via...höger hjärnhalva?

Av det skälet kan man lugnt låta världen gå sin väg och låta Wittgensteins prat om språkspelen tjäna sina begränsade syften. Bergman har så rätt i att problemet med rikslikare, en nomenklatura kvarstår och att ateism rekordsnabbt leder till civilisationens undergång. 

Den svenska ateistklubben Humanisterna, inte minst, visar hur helt renons på intelligens den människa eller grupp blir som låser ute den egna roten i det tidlösa. Att inrätta sekulära konfirmationsläger borde ringa varningsklockor hos alla inblandade, men gör det inte. 

De förstår inte ens att detta är ett psykopatologiskt utagerande - den förnekade andliga dimensionens skugga. Ljuset - och då inte "Upplysningens" ljus! - söker tränga sig in igen och renderade blinda och sovande av sin självvalda ondska introducerar således Humanisterna ritualer, vars definitivt verksamma natur de teurgiska strömmarna inom nyplatonismen betonade! 

Humanisterna släppte in den religiösa essensen bakvägen utan att någonsin ha vetat vad de sysslade med!

Ateism tecknar den totala frånvaron av Platons Intelligens eller Godhet, men Godheten är så besynnerlig att den tränger igenom till och med Mörkret. Jag noterar på annat ställe Bergman peka på hur Unga Humanister redan genomskådat den ultimata dårskap som Christer Sturmark och hans äldre anhang sysslar med. 

Det är således myteri på gång inom Rörelsen! Och detta är helt en följd av Nous kontemplation som i tiden fortskrider enligt den procedur den rationella Världssjälen (de sju klassiska planeterna) dikterar för allt kött i vår värld.

*****

Snabba tankar nedtecknade på långt lägre ambitionsnivå än Bergmans läsvärda exposé.

_____

1. Se prologen till filmen 2001 med aporna och den svarta monoliten och läs ev. Arthur C. Clarkes roman, skriven efter filmmanuskriptet, för en explicit förklaring av den gäckande scenen där geometriska strukturer lyser fram ur den svarta stenytan.

Humanisterna - fångade av Satans glitter

Eftersom det inte finns något som ens liknar en intelligent filosofisk diskurs i Sverige får var och en på egen hand finna sin väg genom det beckmörker som intensifieras av grupperingar som Humanisterna.

Deras krig tycks vara mot all den samlade mänskliga erfarenhet som föregick den så kallade Upplysningen. De har därmed skaffat sig en i djupet skev och vinklad uppfattning genom att naivt tro på att här pågår någon slags evolution i upplysning och insikt. Vilken jungianskt påverkad djuppsykologi som helst skulle med lite tid och terapi kunna avprogrammera dessa duperade själar. Redan Platon visste att den här typen av människor bara slirar runt, runt, i en evig tillblivelse som aldrig når något avslut. 

Det betyder nu inte att det saknas absoluta svar. Problemet är att det absoluta inte låter sig direkt beses och förstås genom den smala ram av rum och tid som är allt vi har som gränssnitt till livet. Matematiker, som redan lever helt i en abstrakt värld, vet mer men Sverige har en väldokumenterat usel tillväxt på kvalificerat räknekunniga.

De med lite fallenhet sugs blixtsnabbt in i ingenjörs-Sveriges mentalitet där det råder ett outtalat förbud mot att spilla tid på kunskapsfilosofi. "Din matematiska förmåga skall ställas till din arbetsgivares tjänst och tjäna praktiska syften, punkt slut." Sällan har man sett ett så försåtligt tankeförtryck som i Sverige. Det är precis som om Platons Staten har implementerats, men sataniskt bakvänt!

Givet Sveriges status av inbillat upplyst nation, saggar även undertecknad betänkligt. När zoologen Richard Dawkins ännu en gång i historien kastade handsken inför teismen (Satans barn gör som sin Fader, de förnekar bara, de äger inget ljus - upplysning! - i sina egna psyken), tog det mig nästan två år att fatta varför den där databoksförläggaren och före detta it-gurun börjat hojta så mycket om att Gud inte fanns. Han hade helt enkelt hittat en ny produkt att importera och göra sig ett levebröd av!

Nu vet vi alla att det inte gick att tälja guld med verktyget Humanisterna. Och hur de har slingrat sig för att hitta nya ämnen att applicera sin enkla positivistiska världsbild på, den som säger att inget som dina sinnen inte kan registrera kan betraktas som giltiga utsagor.

I grunden är det en så ond grundsyn att den, om folk tog den på allvar, på rekordtid skulle underminera allt vi kallar mänsklig civilisation - inklusive Humanisternas raka stöld av alla mänskliga värderingar vilka homo religiosis - den religiöst sensibla människan - under årtusenden arbetat sig fram till. 

Nu tror sekulära ateister - de har troligen aldrig läst en enda djupstudie i något ämne som rör västerlandets historia före Upplysningen - att de bara kan komma att roffa åt sig frukterna men strunta i den Urgrund från vilken genuin etisk förståelse springer (det eviga varat). Låt oss hoppas att vetenskapen snabbt fortsätter att utradera den ateistiska ståndpunkten. Båda astrofysiker, kvantfysiker och däremellan den NYA grupp som arbetar med Dawkins inpinkade revir, molekylärbiologerna, har rön som gör intelligent design snarare än blind slum (ateism) troligare än någonsin.

På basis av tidigare köpta titlar föreslog mig Amazon boken här ovan. Deras underliggande kategoriseringssystem gav en fullträff, givet hur jag på min astrologiska blogg glatt gödslat med termen Satan! Den är kraftfull för att beskriva den värsta av mänsklighetens tillkortakommanden och som så tydligt märks i ateistens arrogans mot människor av en annan världsbild.

I vår tid beror arrogansen [1] på att ateisten tror han sitter inne på den senaste kunskapen och att den skulle tala mot en intelligens som genomsyrar skapelsen. Men det är således en missuppfattning och ännu ett tecken på just en arrogant själ, en lite lägre stående människa om vi får använda samma attityd som militanta sekulära ateister lägger i dagen.

Jag har knappt hämtat mig från överraskningen av hur skoningslöst och fokuserat brittiska matematikern John C. Lennox slaktade ateisten Richard Dawkins "God Delusion" i sin "God's Undertaker" - två år senare kom i USA boken ovan avbildade bok. Det mest intressanta är att författaren själv är en sekulär jude, men som inte kan tiga still inför all den avgrundslösa dumhet som de Nya ateisterna framför. 

I Sverige har olyckligtvis musikern Björn Ulvaeus (en man med det typiska svenska gillandet av teknik och vetenskap) och några till fallit för frestelsen att tro det bor en världsbild i vetenskapen och en som på något sätt skulle ha ersatt en "äldre" världsbild med religiösa dimensioner. Så är det inte. Hela evolutionstänkandet vilar på en oerhört tunn tråd. Lennox bok berättar mer om den saken.

Amazon presenterar "The Devil's Delusion" (ett direkt svar på Dawkins titel) med dessa ord:

Militant atheism is on the rise. In recent years Richard Dawkins, Sam Harris, Daniel Dennett, and Christopher Hitchens have produced a steady stream of best-selling books denigrating religious belief. These authors are merely the leading edge of a larger movement that includes much of the scientific community.

In response, mathematician David Berlinski, himself a secular Jew, delivers a biting defense of religious thought. The Devil’s Delusion is a brilliant, incisive, and funny book that explores the limits of science and the pretensions of those who insist it is the ultimate touchstone for understanding our world.

Amazons högst rankade läsarrecension, av Fritz Ward, förtjänar sin placering. Den ger en djupare inblick i bokens intellektuella skärpa. Jag beställde just ett av de få inbundna exemplaren som bjöds ut i nyskick och till drägligt pris.

_____

1. Satan som övermodig eller arrogant förefaller ett sent tillägg till den här arketypen. Det verkar vara först Milton som beskriver Satan på detta sätt, i sin "Paradise Lost". Men redan som den bibliska Jobs vedersakare ser vi hur arrogans fungerar: den förbehåller sig rätten att stå lite ovanför och parasitera på den andra partens energi och enbart ge mothugg eller förneka eller söka dekonstruera dess utsagor.
   
   Är de franska dekonstruktionisterna också Satans verktyg? Är hela "postmodernismen" i själva verket Satans aktiva nedbrytande av en civilisation för att bereda väg för en annan? Satan är naturligtvis en idiot - negativitet är inte bättre än så - och ser inte sin del i en större plan. Såtillvida är också Satans barn ytterst Guds barn eftersom deras funktion är omistlig för helheten.
   
   Jag har mött åklagare i samband med en vapenvägran i min ungdom och reagerade redan då på hur svärtade i själen dessa människor var, som dagligen frotterade sig med mänsklighetens sämsta sidor. Uppenbarligen vill Humanisterna solka sig själv eftersom de söker depressionen och missmodet i ateismen. Men de har inte förstått ännu frukterna av att kultivera ett liv i förnekelse.

Humanisten ateist-Lunas fadäser

Humanisterna släpper nu ut Lena Andersson på banan eftersom ordföranden Sturmark bara retar upp folk med sin haltande tankestil. Men ateister är ateister och det är inte att räkna med samma espri som hos dem som hos normalbegåvat folk. Andersson avslöjar i sin DN-kolumn det bristfälliga kunskapsläget inom Humanisterna. Rörelsens hjältar kommer från en historisk parentes i den västerländska idéhistorien.

Hon försöker raljera med prästen Gerle som nagelfarit Humanisterna, men allt faller så platt.

"Det är bland annat resonemang av det här slaget som är ”farligt förenklade” och ”förlegade”, enligt författaren [Gerle]. Att bryta ner i beståndsdelar och definitioner kallas i vår tid dogmatiskt." 

-Lena Andersson följer uppenbarligen inte diskussionen i den vetenskapsteoretiska framkanten. Det gör egentligen inte jag heller annat än som normalintresserad, så jag förstår inte vad hon har för problem som varken kan grundläggande filosofi (utöver billigt namndroppande av David Hume, en alkoholiserad flumtänkare definitivt på väg ut ur västerlandets kanon, eller den miserabla och illamående ateisten Hedenius vars positivism inte ens engelsmännen vill ta i längre) eller varför hon inte förefaller veta något om  helomvändningen inom modern vetenskap. 

Andersson har inte fel i att kemister med flera löser upp sina studieobjekt i deras beståndsdelar. Men detta är 1800-tal! Idag rör diskussionen i framkant "komplexa system" och om det överhuvudtaget går att förstå molekylärbiologins objekt som annat än teleologiskt perfekta maskiner. Varje försök att bryta ner dem omintetgör möjligheten att förstå vad delarna är till för.

Andersson tycks inte vara medveten om att helheten ("holism") är avgörande för delarnas funktion utom i riktigt simpla sammanhang - som den gamla sortens Lego (innan delarna började skräddarsys för deras slutmål). Kemi var som den gamla sortens Lego och Humanisterna talar som om inget hänt sedan det periodiska systemet upptäcktes!

Den brittiska matematikern John C. Lennox använder den enkla liknelsen med en musfälla vars, säg, 5 delar, sönderbrutna, aldrig skulle kunna avslöja den immateriella meningen bakom den monterade musfällan - dess teleologiska mål.

Förstora nu, säger Lennox, musfällan till något flera tusen gånger så komplext och försök sedan inbilla dig att blind evolution bara "råkar" slänga ihop en så komplex mojäng där precis allting måste komma till samtidigt för att funktionen ska vara där! Sannolikhetsberäkningar visar att det inte finns en chans i helvetet (ursäkta franskan) att slumpen skulle ha lyckats hitta fram till vår biologiska komplexitet, om vi antar att det här gudstroende geniet lyckats beräkna universums ålder korrekt.

Andersson är antingen helt okunnig eller också är hon lika oärlig i sin debatteknik som Sturmark vars halvlögner är ändlösa. (Intressant nog sitter han av alla människor ner med Gerles bok och räknar alla småfel.)

Jag reagerade på i princip varenda gliring i Anderssons artikel - inget funkade som retorik. Andersson citerar Gerle: 

"De [Humanisterna] skapar ”distans till den som inte framstår som självklart svensk”. Fantastiskt. Har dessa osvenska personer så annorlunda hjärnor att de inte kan attraheras av David Humes, Bertrand Russells eller Ingemar Hedenius tänkande? Det vore så märkvärdigt att saken borde undersökas neurologiskt, om inte rasbiologiska institutet hade lagts ner." (min emfas)

-Jag tänker inte analysera och synliggöra detta genanta och osmakliga stycke. Den som kan läsa undertext och dolda grundantaganden ser att det bekräftar ateisternas orena mjöl i påsen vad gäller främmande nationaliteter i landet, nysvenskar. Så här djupt förmår alltså Andersson bottna i verkligt allvarliga frågor: inte alls!

Som en tredje observation på osunt tänkande (men jag kunde ha gjort över halvdussinet), anför jag fortsättningen på ovanstående:

"Det stämmer emellertid att uttalanden, åsikter och handlingar kan skapa distans. Professor Gerle skapar till exempel distans till landets analfabeter när hon skriver en bok för allmänheten som bygger på hermeneutisk teori och svåra akademiska begrepp. Analfabeterna är fler bland dem som inte framstår som självklart svenska, varför kränkningen blir dubbel."

-Som så vanligt i den pajkastning Andersson sysslar med kan det hon säger vändas direkt på henne själv. Om Gerle använder bildat språk, varför sitter hon själv på DN:s debattsida och repeterar alla konstiga ord istället för att återvända till den förort från vilken hon hämtade sin tidiga författarinspiration och hjälper nysvenskarna med språket? Ateister är och förblir hycklare, så är det bara.

Fast jag inte läst Gerles bok är Sturmarks och nu Anderssons lågkvalitativa försök till "skadehantering" så skrattretande att jag tror prästinnan hittat sektens svaga punkter. 

För hur än Andersson försöker låtsas om att ateismen inte är en ideologi är hon uppenbarligen medlem i en organiserad rörelse med ett aktivistiskt program: håna religionen med omoderna argument och se hur länge bluffen håller.

(För kristendomen har verkligen tunt på fötterna i många avseenden - de är sittande ankor, mot vilka Konfucius sade att en ädel människa aldrig skulle rikta sin pil. Varav följer: Humanisterna företer skitstövelns signatur.)

Hör Anderssons egenhändigt rabblade trosbekännelse - hennes treenighet löd: "Hume, Russell och Hedenius".

Vartenda ord de här språkrören yttrar, mer så Anderssons vill synas, präglas dessutom av de svenska ateisternas slaviska imitation av den raljante religionshataren Richard Dawkins. 

Det är det faktum att de bara imiterar några förgrämda brittiska gubbar som gör det svenska fenomenet Humanisterna så löjeväckande och retoriken så bedrövligt halt. Det går inte att översätta brittisk sarkasm till svenska - läs Anderssons inlägg i DN och hör själv. Hon har gjort samma sak som när svenskarna försökte sig på ett amerikansk koncept och resultatet blev "Grillad" - ännu en av svensk tv:s allt frekventare kalkoner.

Inget kan ersätta en gudstro eller åtminstone en metafysisk föreställning om de yttersta tingen. Det är själva attityden som öppnar kanalerna rakt in i kreativitetens hjärta. Humanisterna saknar precis allt det som gör en vetenskapsman kreativ: öppenheten.

Jönsen har uttalat sig igen

Jag noterar nästan medlidande Humanisternas ordförande i nästa krig mot kyrkan på Newsmill. Ibland har jag sett välargumenterade artiklar från den här rörelsen och i varje sådant fall har Sturmark haft en medförfattare - ofta biologen Patrik Lindenfors. På egen hand låter han som en studentikos nybörjare som gapar över mer än han kan svälja, styltig formalism söker dölja den ofullgångna analysen:

[Prästen] Kjellström tycks tro att religiösa har monopol på godheten. Han skriver om de många troende och deras engagemang för mänskliga rättigheter att deras "engagemang vilar helt på tron på en kärleksfull och upprättande Gud som visat sitt ansikte för oss i Jesus från Nasaret."

Lyckligtvis är ju detta påstående inte sant.

Sturmark anklagar prästen Kjellström för att komma med obelagda påståenden, men när Sturmark har något att säga så blir det etter värre. Till att börja med går det inte ens att avgöra vilket av de två påståendena han förnekar, det att religiösa skulle ha monopol på godheten, eller trosutsagan att Gud visat sig genom Jesus.

Men självbesinning är nu inte styrkan hos landets mest underhållande ateist, så han forsar på. Det som sedan följer kan knappast kallas för ett belägg för vad det än är Sturmark just har förnekat, utan ett hypotetiskt resonemang om vad Sturmark själv borde våga eller inte våga i mötet med kristna! Är det så han belägger vilketdera han just förnekat? Hans tänkande är så barockt och ologiskt att man baxnar. 

Men så har den här och komplementbloggen Sideriska siktet också noterat den extrema intelligenshämning denna förgrämda religionshatare lider av. Han är helt enkelt inte kapabel att tänka utanför lådan, inte ens för att testa hållbarheten i sin egen text och än mindre att bedöma någon annan. 

Han kallar religionen en relation uppåt medan hans "godhet" kommer inifrån. Hade han varit god och inte ond hade han förstått att vilken spatial symbol man väljer är egalt, godhet är av Gud och den som förnekar källan till sin godhet är en bluff.

Vad kan landet Sverige lära sig av denna stirriga gycklare? Förstår han inte att han i själva verket bidrar till att vända opinionen, om aldrig så lite, tillbaka mot religionens och filosofins värld? Hans tjattrande stimulerar ju ämnet och de enorma krafter som verkar i den psykiska världen (en värld Sturmark givetvis också förnekar, varav denna akuta brist på logik). Och det djupa psykiska stratat är som bekant (utom för Sturmark) förgården till det andliga, medvetna livet!

*****

För en astrologisk (teknisk) diskussion av ordförandens störning mellan det omedvetna och förnuftet, se detta inlägg. För ett helt annat inlägg där ämnet genuin humanism kom på tal, se denna jämförelse av artisterna Irma och Joni Mitchell inklusive fotnot.

Humanisterna, nu 20% mer opportunism

Dagen efter ett blogginlägg som bl.a. spekulerade över vad bottensedimentet hos Humanisterna egentligen är om man eliminerar antireligiositeten - kanske helt enkelt bara fruktan för det främmande (främlingsfientlighet)? - ser jag att samma dag Humanisternas två ledande språkrör, ateisterna Sturmark & Lindenfors har vädrat morgonluft och på Newsmill vill framställa Humanisterna främlingsfientlighetens svurna fiender. 

"In your dreams!"

Problemet är att deras sekulära humanism är en viktig ingrediens i det främlingsfientliga sentiment som knappast går att särskilja från antireligiositet. Fast Humanisterna med sitt uppvaknade maktsug kanske inte tänker på det, är den religiösa tillhörigheten det kanske mest identitetsskapande människor emellan i resten av världen!

I Sverige däremot, propagerar Humanisterna för att de religiösa ska hålla sina tankar i den riktningen inne på kammaren. Det dessa ateister i Humanisterna står för genererar på ett djuppsykologiskt plan just de motsättningar som deras läppar bedyrar att de motsätter sig!

Deras biologistiska människosyn är problematisk, inte minst för de många tecken som tyder på att vi människor är något mycket märkligare än den gamla biologi evolutionsbiologerna uttalar sig om.

På världens största bokhandel, amazon.com, placerade sig förra året en modern diskussion av DNA-rönen, komplexa informationsstrukturer och intelligent design på femte plats [1]. Men jag förmodar att Humanisterna alltjämt tror att Richard Dawkins gudshat är senaste skriket. Dawkins grundstämning - obegripligt nog för en zoolog - kan sammanfattas i orden, "Hur kan en Gud ha frambringat något så bestialiskt som Naturen där alla äter alla?" 

Behöver det sägas att det här är ett stört mänskligt ego som talar, utan förmåga att lämna sitt eget "humanistiska" värdesystem för att förstå hur skapelsen egentligen är inrättad? De gamla kineserna tycks ha förstått Naturen betydligt bättre än en typisk evolutionsbiolog av västerländskt snitt. Konfucius (eller någon i hans skola - författarskap var inte så viktigt förr) konstaterade att Naturen "realiserade tjugo operationer i en enda tanke". Det, bästa Humanister, är intelligens i verksamhet en aning över det tak ni satt er under beteckningen "förnuft"!

Humanisterna har en obsolet människosyn, som smög sig på och förgiftade våra "förstånd" under dess korta glansperiod 1800-1950, cirka. Att Humanisterna fortfarande tror det är Hedenius som gäller är en smula beklämmande. Det är viktigt att veta från inom vilken "tidsanda" de här propagandisterna verkar och inte bara naivt tro att deras pladdrande om hårda fakta och vetenskaplighet motsvarar vetenskapens nuvarande ståndpunkt(er).

Den mer korrekta bilden som efter en tid i bann åter lyser fram är den av homo religiosis [2] - se för övrigt hur symbolanalys kan påvisa hur religiösa motiv formligen exploderade i den litterära genren science fiction under den föreskrivna ateismen i kommunist-Sovjet. Täpper man till på ett ställe kommer människans tidlösa essens fram genom något annat medium!

Humanisterna visar sig till sist bara ha varit en opportunistisk förening som till följd av sin äregirighet inte ens förmådde stämma av den egna doktrinen mot ett sakernas större tillstånd. De förmådde inte famna vad en människa egentligen är pga. sin materialistiska grundsyn. Låt sekulära humanister själva hålla sig inne på sin kammare - samma medicin de påbjudit de religiösa. 

Man kan t.o.m. diskutera om yttrandefriheten borde begränsas för dem som torgför uppenbart beskurna världsbilder vilka hämmar medborgaren i hans naturgivna rätt att växa i kunskap. Det Humanisterna framställer som om det vore objektiv vetenskap är i själva verket bara en myt.

Läs utmärkta matematikern och vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith (kristen) för ett mästerlig och succint analys av den scientism som Humanisterna är genomförgiftade av:

• Cosmos & Transcendence - Breaking Through the Barrier of Scientistic Belief (1984/rev 2008)
  
  Kapitlet om "pseudo-vetenskaparen" Carl-Gustav Jung doftar lite av revanschlystnad. Jung tog som bekant parti för de kättarförklarade gnostikerna mot de kristna i den senantika ideologiska kampen mellan urkristendomens båda grenar. I själva verket ligger Jung närmare den tidlöshetens filosofi Smith företräder än han vill medge.
       Men även som vän av Jungs tänkande ser jag Smiths knivskarpa intellekt få in några fullträffar om den moderna egocentrerade människan och hur vår Zeitgeist naturligtvis påverkat även Jungs tänkande.

• The Quantum Enigma - Finding the Hidden Key (1995/rev 2005)
  
  Ett litet mästerverk för den som vill förstå hur kvantfysiken dragit mattan under fötterna på Humanisternas scientistiska fundament.

• The Wisdom of Ancient Cosmology - Contemporary Science in the Light of Tradition (2004)
  
  En slags "Best Of" som emellertid flyttar fram tankarna betydligt och introducerar nya ämnen och vinklar. Ej att missa!

Böckerna bör läsas i turordning, att ha tagit del av den mästerliga "Wisdom" och sedan läsa den första boken (som jag gjorde) var lite bakvänt. Samtidigt är inte "Wisdom" någon ersättning till "Cosmos" även om ett kort synopsis ges av huvudtankarna i den äldre boken.

_____

1. Stephen C. Meyer: "Signature in the Cell - DNA and the Evidence for Intelligent Design" (2009)

2. Hur förklara fenomenet ateism inom ramen för den eviga filosofins tanke om den religiösa människan? Är det bara en taskig tripp, en snedtändning, en missanpassning mellan kropp och själ? Ja, något i den stilen.

Philosophia perennis har också svar på hur det kunde gå så illa, för som redan de gamla grekerna förstått, uppstår inget ur intet. Det är reinkarnationstanken som förklarar hur en människa över tid kan degradera sig till den grad att hon till sist inte har något gott med sig i själsbagaget, utan hjälplöst blir precis det var enskild Zeitgeist hon träder in i dikterar! Mardrömmars!

Boken som är ett motgift

Sverige var inte värdigt att motta vetenskapsmannen Wolfgang Smiths uppgörelse med scientismen när den här boken först kom 1984. Därför har vi som syndastraff fått hit franschise-företeelsen Humanisterna - ett spretigt gäng som bara verkar förenade i den lätt falsifierbara övertygelsen att världsbilden f.o.m. Napoleon skulle ha renderat allt dessförinnan överflödigt. Några enstaka i gruppen har säkerligen en ingenjörsexamen men ingen lär ha ett spår av filosofisk självreflektion. 

Det har den här matematikern så det räcker och blir över. Att efter läsningen av Smith åter öppna en bok av, säg, Richard Dawkins, är att bli helt beklämd över hur inskränkta och rent av onda människor kan vara som gömmer sig inom naturvetenskapen. Låt aldrig en zoolog som Dawkins få yttra sig om människans ande, om kulturen eller frågor som tillhör metafysiken. Det blir bara sorgligt. Vetenskapen är inte en världsbild och kan inte producera någon. Men för att förstå varför, hänvisar jag ännu en gång till denne Smith - vars namn är så alldagligt att det förmodligen gjort honom en otjänst.

Och glöm inte, vetenskapsmannen och filosofen Smith har skrivit några ytterligare böcker efter den här. Hans förklaring av kvantfysikens obehövliga paradoxalitet i "The Quantum Question" (2a omarb. uppl 1995) är lika definitiv läsning för den hobbyintellektuelle som uppföljaren, "The Wisdom of Ancient Cosmology" (2004). I den senare exploderar matematikern i en formidabel uppvisning av sitt säkra grepp, inte bara om västerlandets idéhistoria utan modern vetenskap överhuvud.

Fast en sådan sak inte borde behöva påpekas, har jag hittills inte hittat ett enda stavfel, inte en enda dunkel meningsbyggnad i en Smith-bok. Men så tillhör han också, född 1930, en äldre generation. Från tiden innan den hafsiga pseudointellektuelle, som bara skummat Wikipedia om saker och ting, såg dagens ljus. 

Jag tillhör tyvärr i huvudsak själv den senare kategorin, men har åtminstone förmågan att se skillnad på smörja och geni. Humanisternas verksamhet i Sverige är restlös smörja. Deras hela attityd försåtlig och rank. T.ex. undviker de helt att gå i svaromål när argumentationen är oantastlig (religionsfrihet är en grundlag - jurister mot Humanisternas åsikter om religion på Newsmill), bara för att istället dyka upp som de populister de är några veckor senare när de uppfattar läget som lite lättare!

Wolfgang Smith har givit mig mitt femtioåriga livs största läsupplevelser. Före honom kom jag knappt någonstans i förståelsen av kvantfysikens implikationer för vår världsbild, trots flera populära böcker i ämnet. Jag har tidigare glatt mig åt fysikprofessor Amit Goswamis populära böcker, men Smith är i en liga för sig.

Det kanske mest fantastiska är att Smith gav mig respekten för kristendomen åter! Hur han går iland med att både vara toppvetenskapsman och troende måste var och en se själv genom hans texter. Vad det handlar om är förstås ytterst att vara tillräckligt intelligent.

Att stå över Humanisternas sorgliga ursäkt för förutsättningslöst tänkande är en bra start. De kan nu inte bättre eftersom de bara har fyrkantig logik (förnuft) att tillgå i sitt a priori förnekande av intelligensen, dvs det Platon och antikens filosofer betecknade med ordet Nous. [1] Detta är en högre ordning i tillvaron som naturligtvis inte går att införliva med sin egen kognitiva utrustning om man hånar eller förnekar den!


(Äsch, så blev det några ord till om den fånigaste rörelse som stuckit upp ur jorden på senare år...)


_____
1. Jag hamnar alltid i tvivel när jag försöker sätta svenska ord på den platoniska terminologin, inte minst för att olika senantika författare skiljer sig lite åt. Det är hypostaser länkade via logoi ("gränssnitt") där man blir alldeles förvirrad av att jämföra den ene nyplatonisten med den andre.

Men i likställandet av Nous med ren intelligens, menar jag något i stil med Guds försyn (engelskans "providence" eller förutvetande).

Till skillnad från det mänskliga intellektet omfattar Nous alla tankeidéer i ett enda ständigt nu. Gud, i sitt medvetande (Nous), kan alltså överinse en människa på ruta 1, 2 och 3 samtidigt. Människan själv, å andra sidan, utvecklar via sitt intellekt en seriell upplevelse av livet, livet som det framlöper i tiden.

Scientistiska svenska skrikhalsar & den verkliga diskursen

Jag upptäckte en analys av vetenskapsfilosofen Wolfgang Smiths tankar, som de presenterades i "The Quantum Enigma", av Seyyed Hussein Nasr, en av världens främsta islamologer och allmänt intellektuella och tillika professor vid George Washington-universitetet. Kritiken ger bättre kött på benen än mina två korta inlägg (här och här) om den mästerliga boken.

Bara i dumdryghetens nästen upplevs västerlandets mest sublima tankar och islam som oförenliga! Professor Nasrs uppskattning av den kristna vetenskapsmannen Smith utgör en generande kontrast med andan bland Sveriges scientistiska skränollar. 

Läs, sekulära Humanister, och gör bot. Nasrs korta kritik demonstrerar den internationella nivån på en diskussion som i Sverige låter som den simpla populism den är: "Gud finns nog inte". Så menlöst. Så skapat av de svagsinta för en tänkt pöbel.

Att hylla vetenskapen (dvs narcissistiskt brösta sig över sin egen tankekapacitet) är utmärkande för en mänsklighet som inte längre vågar tänka stort. Stort tänkande kommer nämligen av förmågan att brösta sig mindre och lyssna mer. 

Den djupare förklaringen till lockelsen i scientismens pseudoförklaringar ligger i att vi alla är rädda att dö. Religionen (till skillnad från den positivistiska vetenskapen) adresserar exakt den djupare frågan om vad en människa är bortom småpratet om de många mätbara subsystem vetenskapen reducerat henne till. 

Religionen ger den typ av övergripande kognitiv karta en människa inte klarar att närma sig förrän hon vuxit upp och insett att hon, också, kommer att dö. Först då ser hon igenom den intighet och det skenbygge vetenskaperna tillhandahåller som mjukstart för unga själar.

Att ateistklubben Humanisterna, som under sina år i Sverige inte ens vågat närma sig vetenskapsfilosofin, nu helt givit upp ambitionerna att "allmänbilda" svenskarna, är uppenbart. Att istället slira över i annan fil och vädra åsikter om allt från konfessionella friskolor till religiösa attribut i det sociala rummet (och ständigt med samma rädsla och religionsfientlighet som underström), gör det angeläget att peka på det fina samförståndet mellan verkliga intellektuella, sådana som männen Nasr och Smith.

Det är sådana tankeutbyten vi måste inspireras av och ha som våra rollmodeller, inte onda uppviglare och demagoger som de namn Humanisterna hittills sökt importera från utlandet och plantera i den svenska folksjälen.

*****

Sturmark blundar för fakta - bokstavligen!

(Not. Följande inlägg är tillämpad klassisk filosofi med kopplingar till Platons skola.)

Via Newsmill blev jag uppmärksam på att SVT i torsdags sände ett försök till debunking av fenomenet "liv efter döden". Jag var inte medveten om det, jag var under några dagar distraherad av mitt första möte med ett internettroll på min andra blogg. 

Dessa dagar är tiden för en synnerligen besvärlig nymåne som både utspelat sig i Stenbockens och f.o.m. söndagmorgonen i Vattumannens tecken. Sol och Måne har därmed under flera dagar disponerats av Saturnus - krampens eller kontraktionens (intelligenshämningens) planet. Och brännskadornas, enligt den eminente brittiske 1900-talsastrologen Charles Carter

Perioden har dessutom störs av att krigaren och eldplaneten Mars hetsar på i hemmets tecken Kräftan, och från detta klaniska och av nödvändighet begränsade perspektiv aktiverar den de sämsta sidorna hos den saturniska principen: dess diktatoriska oskick. Vi har således båda skadegörarna "i etern" under några dagar och två zodiakala principer i direkt opposition.

Den tillfälliga dårskapen i kosmos konkretiserades t.o.m. i en Aftonbladet-rubrik som perfekt illustrerar Mars sinnessjukdom eller brandhärdar i i Kräftans - det "trygga perspektivets tecken" inte mindre än psykets i dess temporära krig mot Sol och Måne i passage genom de två saturniska tecknen.

Också icke-astrologer kan förstå att detta tecknar turbulens, men man måste kunna något om antik symbolik för att veta i vilket håll man ska hålla ögonen öppna.

Intressantare än "flera allvarliga dödsbränder under lördagen i Sverige" - för Nödvändigheten (ananke) hittar alltid vägar till helt objektifierad manifestation - är den psykiska turbulens Mars drar med sig, särskilt i Kräftans tecken.

Här anses den annars heroiske krigare "debil". I den sexåtalade f.d. Länspolischefens horoskop noterade jag för en tid sedan ett särskilt beklagligt uttryck för hur denna driftens planet smyger in i kvinnans (Kräftans) skyddade revir och ställer till det! 

Håll dessa flera beståndsdelar i minne, när du tittar på Sturmarks beteendemönster i eftersnacket till SVT Debatt. Han är född med krampens Saturnus som söker lamslå hans Sol (perspektivbegränsning eller överbetoning av formalia - i värsta fall manipulation av objektiva fakta). Han föddes också då Mars passerade detta läge av smygande bakom mammas kjolar och neurotisk, till förföljelsemani gränsande protektionism.

I det korta klippet på SVT urartar eftersnacket där Sturmark deltar omgående till polsk riksdag. Först viftar Sturmark diktatoriskt med fingret mot den gråhårige äldre deltagaren och söker snarstucket freda sitt luftrum, "Det är jag som talar nu", bara för att sekunderna senare få totalt psykbryt och börja anklaga den andra (den mediala personen, om jag förstår rätt) för i värsta fall avsiktligt humbug.

Som tidigare i tv-sammanhang ser man Saturnus kontraktioner (spasmer) kicka in i ateistens psyke efter utfall, ett fenomen som också kunnat ses på dokumentärfilmer med diktatorn Hitler i talarstolen. Också Hitlers fria livsbejakande (Solen) var vid födelsen ramponerat av en attack från Saturnus. Det här kan i klartext betyda att en ond daimon håller en person i hårda tömmar. Se vidare arketypiske psykologen James Hillmans resonemang i "The Soul's Code" (1996).

Jag finner en kuriös parallell mellan Sturmarks uppträdande och det destruktiva troll som kladdade min andra blogg full av glåpord och förtäckta hot de senaste dagarna. Här kan vi tänka oss ett exempel på Platons Världssjäl och filosofens teori om hur planeterna hos "deformerade" människor skapar ren och skär galenskap.

För Platons underhållande men också allvarliga tankar i frågan, se efterordet till "En liten guppy (om agnosticism)" som jag författade i går, helt omedveten om att Humanisterna ännu en gång varit ute och generat sig i ett av deras många intellektuella lågvattenmärken. Det inlägget måste ha skrivits med någon slags telepatisk medvetenhet om att dumstrutar var ute på korståg!

Och för Sturmarks påpassligt skrivna brandfackla inför debatten - publicerad hos SVT - och dess påstående att, "Det finns mycket starka belägg för att vårt medvetande, eller själ om man så vill, upphör att existera då hjärnan dör", så vet den här bloggens läsare att Humanisternas ordförande far fram mycket selektivt med tillgänglig forskning.

Att det finns seriös forskning som talar för motsatsen sökte också den gråhårige deltagaren i SVT:s eftersnack säga i den hönshus av tjatter Sturmark drog ner scenen till. Behöver jag återigen nämna den imponerande studien "Irreducible Mind" av meriterade forskare och professorer som går igenom rön vilka sammantaget falsifierat Sturmarks påstående att medvetandet bara är en sladdrig bieffekt till den fysiska hjärnan?

Det finns mycket ytterligare vederhäftig litteratur och forskning för den som önskar öppna sina ögon, men bigotter vill inte nudda vid verkligheten!

Det är Sturmarks oändligt olyckliga födelsehoroskop, där en gastkramande Saturnus snävar in hans Sol och därmed vidsyntheten, i kombination med Mars (fanatiskt krig) grundat på Kräftans (klanens) partiella perspektiv som bäst förklarar (i väntan på biologin v 2.0) varför han är så otillräknelig i vetenskapliga diskussioner.

Hans månande om "naturliga förklaringar" är bara ren och skär panikrädsla för "Det okända", vilket hela hans kroppsspråk och beteende i SVT:s filmklipp omvittnar. Hur mycket bättre skulle inte Sverige gagnas om den här typen av demagoger rensades bort ur medierna, och seriöst förutsättningslösa individer istället bereddes plats. Humanisterna står ju överhuvudtaget inte för den öppenhet som kännetecknar den goda forskaren. De är helt självindoktrinerade via sitt eget censurerade utbud av uppbyggelseskrifter. En helt bisarr förening.

En destruktiv vågrörelse har gått genom kosmos i flera dagar nu, och de med sårbara punkter i sitt personliga mikrokosmos har dragits med i sympatheia.

Se även just föregående inlägg om den SVT-kritiska Newsmill-artikeln.


Tillägg 100215. Hittade en än mer perfekt tidningsillustration för den här tidsbegränsade konvulsionen i kosmos.