Biologi & Djävulens måttstock

Den materialistiska biologismen har det inte lätt. Den utesluter som på förhand möjligheten av intelligens eftersom den redan bestämt att intelligens måste komma sist i en stegvis uppbyggnad av moduler som till sist producerar en hjärna. Nu visar sig dess absoluta hörnsten vara falsk: det går inte att extrapoleras små, små förändringar som den skiftande längd på fågelnäbbar över årtionden och uttala sig om makroevolutionära fantasier, som att en mus över tid kan bli en elefant.

Ateistens problem märks redan i själva ordvalen, så här låter det när DN presenterar denna dödsstöt för den darwinistiska myten: 

"...för [däggdjursordningen] att bli 5 000 gånger större måste minst 10 miljoner generationer bearbetas av det naturliga urvalet. Den långa färden från en mus till en elefant kan maximalt nås inom 24 miljoner generationer." 

Notera hur illa det skär sig att låta denna intelligensbefriade och därmed helt osystematiska process som kallas "det naturliga urvalet" likväl "bearbeta" kaos med en ny funktionell art som följd. Den nihilistiska grundmyt som biologin ansluter sig till klarar faktiskt inte att upprätthålla logisk stringens för själva vårt språk är inte anpassat att dyrka Satans mörker.

Det är faktiskt mer trovärdigt att som antika läror vill ha det, föreställa sig att gudomliga väsen, naturrådare, arbetar på vår värld "en trappa upp på arkitektkontoret" och att, när de får en vision vår värld ser introduktionen av en ny "bilmodell". Förändringen uppfattas ur vårt fattiga perspektiv som en omfattande "mutation". 

(Vi har ju uppfunnit många språk för att beskriva vår omvärld genom årtusendena och verkligheten följer språket, då astrologi och kroppsvätskor, nu gener. Logos och upplevd verklighet går alltid hand i hand, men tala inte med biologer om detta, de är fundamentalister i förhållande till det de ägnar sig åt.)

Vad den erbarmeligt hybrisdrabbade människan alltså söker reducera, för att själv framstå som den intelligenta i leken, är en Natur befolkad av idel intelligenser som på olika medvetandenivå kreativt och fantasifullt söker uttrycka sin själ. Det intressanta med Livet, vilket dessa djävulens utsända, biologerna, inte förstått, är att det är l-e-v-e-r. Och Liv går alltid hand i hand med intelligens eller medvetande, om det ordet föredras.

För den intressanta observationen, "havslevande däggdjur kan öka i storlek dubbelt så snabbt som landlevande. Valarna har med andra ord ökat i storlek mycket hastigare än jättedjuren på land", se och dra dina egna slutsatser av detta inlägg om de klassiska fyra elementen som bakgrundfaktor för den mest mordbenägna typen av mänskligt psyke. [1]

Våra antika förfäder kallar på den vilsegångna moderna människan och manar henne att sansa sig! Vi måste åter kunna överväga alla möjligheter till varför vi är här, som människor.

*****

Läsvärt: 

Brittiska matematikern John Lennox kritiska granskning av scientismens (innefattande biologismens) myter i Guds dödgrävare.

(Se beskrivning på Bokus.se eller - för mer eller mindre intelligenta läsarkommentarer - engelska eller amerikanska Amazon.) 

Jag ser att Lennox också utkommit med en ny bok för några månader sedan: God and Stephen Hawking: Whose Design is it Anyway?

Och naturligtvis, den briljante rymdflygingenjören och vetenskapsfilosofen Wolfgang Smiths böcker:

"Cosmos & Transcendence" (om feltänket som kallas scientism)

"The Quantum Enigma" (feltänket i kvantfysiken, orsakat av samma scientism)

"The Wisdom of Ancient Cosmology" (där Smiths breda kunskap verkligen lyfter)

_____

1. Ju närmare den totala kortslutningens element Jord, ju fler inhibitioner för den fria, gudomliga intelligensen eller medvetandet, det är detta som studien approximativt tycks antyda. Detta rimmar med att vattendjur är mer föränderliga än landkrabbor. Samtidigt är resonemang utifrån enbart kroppsvikt en maning att besinna hur närmast förskoleenkla evolutionsbiologernas modeller tycks vara. (Vilket naturligtvis lika gärna kan sägas om den antika kosmologin - modeller är per definition förenklingar. Men de ska helst göra verkligheten rättvisa och inte leda till felaktiga slutsatser om världens beskaffenhet - se boktipset där Lennox hutar åt Hawking för dåligt och ologiskt tänkande.)

Tro på Kinas visdom! Dåliga dynastier dör

Uppenbarligen drar Katrine Kielos i AB helt rätt slutsats om Obama, som fick vika sig för USA:s rikaste där - precis som under den omänskliga Reinfeldt här i Sverige - de fattigare sätts åt än hårdare. 

Medelklassen i det svenska parallellskeendet fattar inte vad som pågår, befolkningssegmentet är korkat och själviskt att man med fördel kunde eliminera det helt och hållet och lämna de fattiga mot de rika för en verkligt apokalyptisk slutstrid om morgondagen. 

Jag har alltmer funnit min egen medelklass tragisk i dess grå ljumhet och rädsla för att ta ställning för rättvisa och sanning. Den här klassens urartning beror på att de bara har relativt små medel till sitt förfogande för den konsumtion som legitimerar dem (tror de), men desto räddare för att tappa sin position! 

Ett tyst och räddhågset segment som inte har läst en enda stor antik tänkare som skulle kunnat skänka perspektiv på den godtyckliga livsstil som nu håller deras tankemönster i krampaktigt låsning ("Indoctrination mode")

Blickande åter mot Reinfeldts och medelsvenssons mönsterland, avrundar Kielos sin text i ett dystert tonläge: 

Barack Obama såg i går ut att ha kompromissat bort i princip allt som vanliga demokrater går upp på morgonen och kämpar för. 

Det här var nu inte särskilt oväntat för dem som satt sig in i den kinesiska ödesläran - vilken redan från födelsen menar sig veta vad det blir av folk, åtminstone på ett principiellt plan.

Det vill säga, inte en enda svensk förutom undertecknad och få i vida världen heller. Varför vissa är utvalda för kunskap som inte tillhör massorna är som vanligt en fråga om hur man förvaltat sina tidigare liv på jorden. 

Övertygad om att vara en återfödd politisk rådgivare från det feodala Kina förvånar det mig inte längre hur en obskyr bok fångade mitt öga i en bokhandel redan i övre tonåren. (En nattdröm inte långt därefter berättade varför boken fallit mig till del och drömmen var till del en ryslig påminnelse om överhetens godtyckliga bestraffningar...)

Såsom världens mäktigaste man var Obama naturligtvis högintressant att studera ur ödesperspektiv, särskilt med de skyhöga förväntningar han tände i hela världen.

Efter att ha kalkylerat hans position i det kinesiska deterministiska sextioårssystemet avslutade jag första inlägg om Obama med följande ord - detta var mitt sjätte blogginlägg någonsin efter sen start i december 2008:

Den moraliske Obama som, förväntningarna till trots inte var Messias, inte var den som fick se regnen falla (ett tecken på Yin och Yang i blomstrande harmoni), utan tvärtom kom att regera i en tid då "man och hustru vände blickarna från varandra". (På flera plan ett hemskt omen om USA:s närmaste år, om sanningen ska fram.) Men som dock var en frisk vindpust och ett löfte om något annat, något mer. Vindpusten som föregick den stridande Himmelen.

"Se, jag gör allt nytt!"

Obama var, när allt kom omkring, bara destinerad till att bli en "liten smekande vind". Det kinesiska piktogrammet översätts som en "ringa närare" (eller som en individ med ringa fostran - därav hans begränsade förmåga att styra sin samtid). Med modernt språk från skräpmänniskornas ringhörna: "en som inte levererar mycket"... 

Jag har på avstånd i bekantskapskretsarna en individ som sökte år in och år ut till en eftertraktad konstutbildning och lyckades vid sjätte eller sjunde årets uttagningar. Och där tog det löftet slut. Luften bara gick ur ambitionen. Individen arbetar i dag som butiksbiträde.

Kinesernas insikt i tiden som formativ kraft är spöklik. Hur kunde de upptäcka att tiden inte bara är något som bara "effektiva" och "planerande" människor använder för att nå sin hysteriska effektivitet? I själva verket är den något levande, en alstrare av skiftande kvaliteter vilka de levande varelserna i sin tur kommer att manifestera.

Var det de franska ateisterna vid Upplysningen vi ska skylla västerlandets totala urspårning för? Jag menar, väst hade den här kunskapen vid den tiden. Astrologi kallades den.

Idag förstår vi just inget alls av vår omvärld, förutom hur man bygger precisionsapparater och jagar profit och nöjen med samma destruktiva besatthet. Människan är så uppfylld av sig själva, så drygt övermodig, att hon inte ens bevärdigar sig att fråga om den grundläggande kartan är rätt ritad. Är verkligen "atomer" basen för verkligheten, eller är detta bara en fiktion som alstrat en enorm dröm som ingen som sugs in i den klarar av att motstå?

Rovkapitalismen och USA:s rikaste familjer - sådant som flätar sig in i Kielos hörn av den kollektiva drömmen - kommer aldrig självmant att ge upp. Det lämnar bara världen en väg, en global katastrof administrerad av Naturens visa intelligens och långsiktiga framförhållning. Mänskligheten behöver rebootas.

Tills dess får vi acceptera att Ondskans instrument, högerpolitiker som Reinfeldt och extremhögermänniskor som den norske massmördaren, fortsätter att terrorisera och förvränga den platonska formen av den verkliga Människan, den släktet så sakteliga är på väg att bli. 

Innan det blir bättre måste det först bli ännu sämre - Rovkapitalismen är laglös och Reinfeldt inte har något intresse av att reglera den. Hur kunde han? Han är själv ett av Odjurets lemmar!

I Vattumannens avbild kommer inte längre egoistisk vinningslystnad att styra individerna. De få efterblivna som återföds med själviskhet i själsbagaget kommer att "styras upp" i det världssamhälle från vilket upprotats och eliminerats sådana som Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och driftiga företagare vars enda idé om livet är att vinna över konkurrenten.

I den stundande tidsåldern (för Tiden är en formativ kraft!) kommer något liknande kommunism att råda på jorden. Och har du inte blivit klar med din ego-fixering då, trots alla dina liv på jorden och alla de chanser du haft: Sorry!

Och ytterligare drygt 2.000 år fram i tiden, i Stenbockens tidsålder, då föds hon: gudamänniskan som behärskar Tiden! 

Men sakta i backarna, och ett steg i sänder...

/The Chinese Envoy

Platon: Att kollapsa sin mentalisering och transcendera

Det är, slutligen, Parmenides som är den mest problematiska för synen på Platon som en konstruktivistisk metafysiker. I denna dialog erbjuder Platon en mer massiv demonstration av dialektisk virtuositet än den Gorgias besatt (om än troligen inspirerad av den), i sitt bruk av "dikotomi-och-dilemma"-mönstret [1]  för att vända motpolerna Vara/icke-Vara, singularitet/icke-singularitet, identitet/icke-identitet mot varandra.

Att argumentet lagts i Parmenides mun antyder ett bakomliggande absolutistiskt syfte, och dock negligerar det inte, som Parmenides eget argument, att reducera båda sidorna av dess dilemma. Dess avslutande mening lyder:

Vare sig det Ena är eller är inte, det och de andra, i relation både till sig själva och till varandra, både är och är inte, och båda visar sig och visar sig inte (som) allt på varje upptänkligt sätt. [2]

Plotinus (och en del moderna kommentatorer) betraktade Parmenides som en demonstration av den semantiska kollaps som med nödvändighet måste vidhäfta varje försök att uttrycka det absoluta.

Enligt det här synsättet är Parmenides, som summerad i dess sista mening, en slags storslaget expanderat version av Dionysiodorus, "Båda och varken eller!", vilket i sin tur kan ses som mycket närbesläktat med vad Yajnavalkya menade med sina två "stora utsagor", "Detta är det", och "Inte detta, inte det där". 

I termer av den västerländska traditionen förenar sig Parmenides med Zenons förnimmelse av oändlighetens negativitet och Plotinus negativa teologi, vilket skulle komma att bli en central metod för uttryck hos europeiska tänkare från Thomas av Aquino till Eckhardt till Heidegger.

Ur fenomenala idéhistorien The Shape of Ancient Thought - Comparative Studies in Greek and Indian Philosophies av Thomas McEvilley (Allworth Press, 2002)

______

1. Klyva ett påstående i två delar och sedan påvisa båda delarnas orimlighet.

2. Jag översatte inläggets innehåll snabbt ("draft") men "...both appear and do not appear, everything in every possible way", är sannerligen inte lätt att fånga in på svenska!

Platon och den grekiska gematrin

Jag hade knappt börjat läsa David Fidelers lilla bok "Jesus Christ - Sun of God" när jag aviserade dess omfång. Inlägget med bilden på det vackra omslaget och ett numerologiskt (gematriskt) exempel gjorde knappast bokens centrala tes någon rättvisa!

Fideler påminner om skylten ovanför Platons akademi. Den sade inte, som i klasskaparen Reinfelds arbetsläger Sverige, "Arbeit Macht Frei", utan varslade om att det krävdes matematiska kunskaper för akademin. 

Nog för att Platons samlade verk tycktes mig begripliga och bara helt flyktigt i Staten uppehöll sig vid talförhållanden (pytagoreisk harmonilära), men med Fidelers bok förstod jag nu att jag kan ha missat en hel del. 

Jag hade svårt för matematik i första klass och lät i livet ämnet bero - förutom en verkligt kuriös period i femte klass då jag tröttnade på att vara svagpresterande. Jag stålsatte mig, fokuserade och var plötsligt klassens bästa elev - långt före de andra och gjorde överkursuppgifterna flera kapitel fram i boken. 

Längre fram under samma termin, som det bara handlat om att bevisa något för sig själv, tappade jag åter intresset och segnade ner till en svagpresterande nivå. Jag är övertygad om att själen "knäpper på och av" färdigheter mellan liven. Jag tror mig veta så mycket om några tidigare liv att jag inte ännu en gång kunde risketera att bli en monetärt lagd sälle, en "räknenisse"! 

Blockeringen mot matematiskt tänkande lades in före födelsen, men i femte klass bröt jag så mot de spelregler som lagts ner för detta liv och märkte att det dolde sig kapacitet öfr matematik i det inre. Men det "var inte meningen" att det här livet skulle vigas åt sifferexercis.

Med risk att avslöja för mycket av kärnan i Fideler resonemang vill jag återge nedanstående sida ur bokens appendix (klicka för läsbarhet). Här är då den matematiska basen för Platons och antiken överhuvud "trevärldsschema", Den Ene, Det gudomliga intellektet (Nous eller Logos) och Världssjälen. 

Fideler visar i olika exempel hur vissa numeriska värden återkommer i gudanamn - Hermes, Apollo - och att dessa harmoniskt relaterar till grundläggande geometriska figurer. I två exempel visar han hur även Nya testamentet innehåller berättelser om Jesus som i själva verket är kodade enligt en dold metafysisk grundplan. 

Fast jag inte ens mindes definitionen på kvadratroten kunde jag inte låta bli att fascineras av boken, där Den Enes progressiva utveckling (i normalspråk: "emanationsläran") till Pluralitet (gnosticismens pleroma eller kristendomens dolda "fisknät" bakom den manifesta Naturen/världen) långt ifrån är den enda fascinerande tankegången! 

Fideler gav min förståelse av Platon en distinkt litet skjuts framåt! Och, apropå tidigare ord om att han verkade lillgammal som skrev en så vittförgrenad bok redan vid 30, noterade jag på webben att han föddes in i den filosofiska förlagsvärlden. Förstår jag rätt drev hans far bokförlaget PHANES. När jag vid nio läste Fantomen studerade han förmodligen redan klassikerna!

Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli.

Platon dissade demokratin

Västerlänningen kom på att frihet till varje pris var av yttersta vikt. När vuxenvärlden behöver ut och röra på sig tar de ungarna ur skolan vilket rubbar inlärningen (AB). Vad har det med gamle Platon att göra? Nyckelordet är livsstil eller rättare sagt, urspårad livsstil.

Platon var en djävulskt listig författare som kunde låtsas säga en sak men egentligen avse en annan. Jag vet inte om det finns självmotsägelser i hans texter (de är så ringlande att det är nästan hopplöst att i en genomläsning överblicka alla argument vilka man får intrycket att dialogernas deltagare gör), men på ett ställe i Staten tycker jag mig förstå att demokratin är en så låg civilisationsform att, när den väl fallerar, bara diktaturen återstår. 

Märkligt därför att lite senare, vid 562a, läsa att de diskuterande efter en definition av demokratin bara har "det finaste" statskicket kvar att inspektera - diktaturen. 

I själva verket var den finaste ju Platons egen idealstat, den första som skildrades, svår men inte omöjlig att realisera. Hursomhelst, innan stycket om diktaturen beskrivs demokratins sanna väsen och dess konsekvenser, ett stycke som kan leda till misstanken att något ytterst obehagligt lurar även inuti diktaturen:

Sokrates: Är det inte det outsläckliga begäret efter frihet och försummelsen av andra ting som underminerar den här konstitutionen [demokrati] och gör att den behöver ett diktatorskap?

Adeimantos: På vilket sätt då?

Sokrates: Jag antar att, när en demokratisk stad törstande efter sin frihet råkar få odugliga munskänkar till ledare, så den fyllnar till genom att dricka mer än den borde av frihetens outspädda vin och försåvitt inte härskare är väldigt flexibla och tillhandahåller mängder av den friheten, de kommer att straffas av staden och anklagas för att vara förbannade oligarker.

Adeimantos: Ja, det är vad den (demokratiska staden) gör.

Sokrates: Den förolämpar dem som lyder härskarna och kallar dem villiga slavar och oduglingar och lovprisar och högaktar, både i det offentliga och privata, härskare som beter sig som undersåtar och undersåtar som beter sig som härskare. Är det inte oundvikligt att friheten söker sig sådana ytterligheter i en sådan stad?

Adeimantos: Naturligtvis.

Sokrates: Den tvingar sig in i privata hushåll och i föder i slutändan anarki till och med bland djuren.

Adeimantos: Vad menar du med det?

Sokrates: Jag menar att en far väljer sig att bete sig som ett barn och fruktar sina söner medan sonen går på som en far, och känner vare sig skam eller fruktan inför sina föräldrar - allt för frihetens skull.

Platon - Staten 562c-e (Min snabbövers. från engelskan/John M. Coopers Plato - Complete Works)

Det är nu 2.300 år sedan Platon analyserade fyra existerande statsskick och konstaterade att demokratin var lika värdelös som de övriga. Intressant nog matchar hans rikemansvälde - oligarkin - vår egen tids egentliga styre, den som den skränande hopen (se ovan) tror är demokrati. Jämför massan som numera larmar om sin "yttrandefrihet" dag och natt (nätet har stört deras dygnsrytm och subtilt blir folk allt galnare). Anarki, "till och med bland djuren", närmar sig med stormsteg.

Jag ser inte så lång tid kvar för västerlandet i dess nuvarande styresskick. Människorna håller på att bli helt korrumperade i linje med Platons digra varningar om patetiska fäder som klär sig i sina ungars modekläder och unga människor fullständigt utan hyfs i nätmediernas interaktiva kommentarfunktionerna. 

Jag har inte klar med läsningen av den mastiga Staten än, men Platon tycks se demokratins sammanbrott som en historisk nödvändighet eftersom människorna blir allt mer miserabla även i det här statsskicket. Diktatur följer. Det för naturligtvis tankarna till Vattumannens tidsålder vars inre kärna är SATURNUS - centralstyrningen...

I min nu drygt årslånga genomläsning av hela Platon (jag unnar mig lite vila då och då) följde jag Iamblikos (300-talet) läroplan som inte ens innefattar Staten. Men jag inser nu hur viktig den är för att förstå hur västerlandet avfallit från det löfte som ännu vilade på våra axlar en gång. 

Här är för övrigt Iamblikos rekommenderade läsordning, den essentiella Platon så att säga, men långt ifrån den kompletta:

1. Alkibiades I
2. Gorgias
3. Faidon
4. Kratylos
5. Thaetetos
6. Sofisten
7. Statsmannen/Politicus
8. Faedros
9. Symposiet
10. Filebos
11. Timaeus
12. Parmenides

(Reservation för fel i minnet/rekonstruktionen av de svenska titlarna.)

Den sistnämnda var den enda där jag gav upp med 20-30 sidor kvar, stönande, "Jag förstår vad du söker bevisa här med ren och skär logik - att Gud existerar!" Där, först, märkte jag att Platons IQ var tiotals enheter över min egen. Ingen slump att Iamblikos lade den dialogen som tolfe och djupaste invigningen.

Sokrates: För att summera. Märker du hur alla dessa ting tagna tillsammans gör (de demokratiska) medborgarnas själar så överkänsliga, att om någon till och med ålägger sig själv den minsta grad av slaveri, blir de alla ilskna och kan inte fördra det. Och i slutändan, som du vet, lägger de ingen vikt vid lagarna alls, varken den nedtecknade eller muntliga - allt för att undvika att ha någon herre över sig alls.

Det svenska pöbelväldet närmar sig med stormsteg (och det är i den här kontexten man måste förstå svenskens indifferens eller uttryckliga hat mot filosofi och religion). Men det har jag redan noterat i samband med det svenska nationalhoroskopet på min andra blogg. Det finns ingen tendens i Ödet att botten självmant kommer att vilja höja sig i det här landet - förutom då den naturliga landhöjningen som pågått sedan inlandsisen smälte bort.

Ord och inga visor

Vad sanningen beträffar, skulle vi inte säga att en själ är stympad om den hatar en avsiktlig lögn och inte kan fördra den inom sig, och storligen förargas när den föreligger hos andra, men icke desto mindre är nöjd i acceptansen av en oavsiktlig lögn och inte förargas när ertappad i sin okunskap, och bär sin brist på bildning med lätthet, vältrande sig i den som ett svin?

Platon!

Det var mer krut i tänkarna förr.

(Från "Staten" 535d-e, min snabböversättning från Coopers engelska tegelsten)

Logos spermatikon

Inledningen till uppslagsordet "rationales seminales" - kopierat från uppslagsverket Blackwell Reference som kräver login-uppgifter. 

Inledningen räcker dock för att fundera en hel del över Platons "återerinrande" som en temporal process initierad av den Rationella Själen eller det planetära kosmos och vilken människan kan delta i om hon höjer sig ur sin förfallenhet till konsumtion via sina externa sinnen ("socialrealism", "plattmarksperspektiv").

RATIONES SEMINALES

Ancient greek philosophy, philosophy of religion, philosophy of science [Latin, from the Greek logoi spermatikoi, germinal principles or original factors].

A notion employed by the Stoics, Neoplatonists, and Augustine. It is usually translated as seminal reason or seminal virtue. By this term Augustine meant the seeds, potential powers, or causes of the subsequent developments in the physical order after God's creation.

Change is simply the realization of what already exists virtually. These seeds were themselves created by God when he created the world.

The view was intended to reconcile the tension between the belief that God created all things and the evident fact that new things are constantly developing, for according to this view, the development of every new thing is simply the unfolding of what has been in the world from the beginning.

It is a metaphor, derived from the growth of a plant, which is the realization of the seed's latencies.

The concept was possibly influenced by Plato's theory of recollection, according to which knowledge involves remembering what one already knew.

This term was later developed by the Franciscans to oppose Aristotelian naturalism. “Augustine aptly termed rationes seminales all those active and passive powers that are the originative sources of the coming into being of natural things and of their changing.” (Thomas Aquinas, Summa Theologica)

Intelligent design (ID)

Ett längre inlägg med några självbiografiska detaljer, en länk till en avancerad tänkare i frågan om ID (intelligent design) och i övrigt en associationskedja som leder in på astrologin och dess beröringspunkter med filosofin.

*****

Ett tack till bloggen Otidsenliga betraktelser som dök upp i min loggfil pga en länk hit, och som i sin tur ledde mig till stridbare Oxford-professorn C.S. Lewis som jag knappt läst något av, men som påverkade min barndom genom böckerna om landet Narnia och lejonet Aslan.

Den senare är en närmast övertydlig astrologisk solär symbol och lika uppenbart sinnebild för Logos/Kristus-principen. Solen i indisk astrologi är människans andesjäl vars individualitet ytterst finner sig som en identisk del av, men ändå distinkt från, Gud (beda/abeda). Plotinus, som uppenbarligen var inspirerad av indierna, sade samma sak.

Man kan bara fascineras av hur ens levnadsväg tycks snitslad från unga år. I mitt fall ledde öroninflammationer i första klass till att jag blev efter övriga klassen när vi nått bokstaven O i alfabetet. Jag fick lov att sitta inne på rasten och rita den bokstaven (på rutmönstrade sidor där jag band ihop fyra punkter till en cirkel).

Hade det inte varit för att en handikappad flicka på kryckor dragit med sig ett litet osjälvständigt gäng tjejer som småretade mig borta vid ytterdörren med ramsan "Siwert tränar på O-o", hade jag aldrig fixerat minnesbilden av just den rasten, just den bokstaven. "O", så märkligt lik uppritandet av cirkulära horoskop med fyra hörn senare i livet. Är det konstigt att jag senare i livet blev eld och lågor när jag på en karta över Italien (ett land där jag levt flera tidigare liv) hitta statsnamnet Treviso - "O Sivert" baklänges. Det verkar som om skapelsens kreativa element har ett skruvat sinne för humor!

(Ska tilläggas att mitt namn stavas med enkelt "v" i födelseattesten, det var jag som ändrade till "w" runt elva i någon dunkel ansträngning att förändra mig.)

Den förstaklassincidenten var en milstolpe, en episod med djup signifikans. Men det kunde inte inses förrän en större del av den här livscykeln gick att inspektera och episodens meningsfullhet blev uppenbar utifrån den helhetsbild (gestalt) som den själv utgjorde en del av.

Den handikappade flickan kunde möjligen ses som ett "pain-in-the-ass" för stunden, men också hennes roll var orkestrerad i ett högre syfte. Satan, trickstern, gycklaren - katalysatorn kommer i många skepnader! Allt som händer har många funktioner samtidigt! Den svarta är här för att väcka det goda till medvetenhet om sitt.


Lika uppenbart är det emellertid att inte alla har samma utbud av triggers i sin miljö, men åtminstone gavs de flesta barn i Sverige möjligheten att möta Lewis barnberättelser eftersom de gick som sommarföljetånger i radion. Än en gång, fast högeligen dold knackade den solära symbolen på min dörr. Cirkelsymbolen för Lejonets härskare Solen igen. Ännu en trigger.

Under tonåren hittade jag reggaemusiken då Bob Marley blev populär. Och här var det igen, lejonet. Nu som det bibliska lejonet av Juda som Marleys rastareligion tagit över och applicerat på sin egen idealiserade ledare Haile Selassie (Etiopiens kejsare fram till cirka 1974).

Nu vaknade hela kedjan av triggers till liv, och det dröjde inte länge förrän cirkeln var sluten: jag upptäckte att astrologin föreföll säga saker om människan som stämde. Jag började handrita mina O från första klass, nu i formen av horoskop, komplett med korset från de rutade pappren som här markerade horoskopets hörnhus eller kardinalpunkterna. Jag hade inget rutblock när den här fasen satte in men en passare och ett brett linjerat stenografiblock från gymnasiet fungerade bra! Och på den vägen är det.

Det säger sig själv att alla de svenska barn som lyssnade på sommarföljetången om lejonet Aslan i landet Narnia inte hade samma framtida öde som jag. För dem var det bara en saga bland många andra som kom och gick utan att sätta några spår eller ingå i ett framväxande större mönster.

Hade majoriteten haft en bana snarlikt snitslad min egen, hade Sverige haft ett märkbart trevligare tonläge idag! :-) Inte varit så till brädden fyllt av självrättfärdiga sekularister som tror sig veta att religion bara är en uppsättning ointressanta skrönor. Hade de haft något av det Platon kallade intelligens, skulle de ha kunnat se mönster av den här typen och anat att något pågår i djupet av tillvaron. Jag vill hänvisa till länktipset nedan och resonemanget om den kambriska eran i jordens historia. Tänkvärt!

*****

Via den svenska bloggarens länk till The C.S. Lewis Appreciation Society föll mina ögon på en artikel som är ett absolut måste för diskussionen om världen i enlighet med naturalisternas (ateisternas) evangelium eller som en produkt av kreativa inskott i rumtiden.

Dessa inskott kallar min nya läsfavorit Wolfgang Smith "vertikal kausalitet" vilken intervenerar i den förutsägbara värld som naturvetenskapen mäter och diskuterar. Vår tillvaro består så att säga av två system och Smith pekar försiktigt ett uttalande av den mäktige Werner von Heisenberg om kvantpartiklarna som en region (eller ontologisk ordning) "halvvägs mellan potential och aktualitet" som den möjliga mötesplatsen mellan "Himmelen och jorden".

ID-artikeln var lånad från en annan plats på nätet och jag länkar till den pga ett smärre formateringsfel i kopian. (Åtminstone jag är så "taggig" att jag fastnade när texten plötsligt blev kursiv, och ägnade några sekunder åt att fundera över vad detta innebar, om det var ett citat som påbörjades och varför jag blev så överraskad av detta.)

Kort sagt, det här är en fruktansvärt bra artikel om varför ID upplevs som hotfull eller bara bisarr av den som redan fått sina mentala skygglappar påsydda och tror att kaos, planlöshet och meningslöshet ligger bakom tillvaron (som dessa sorgliga ateister ändå envisas med att mäta och väga och söka se meningsfulla mönster - naturlagar - i! Tala om att försöka sitta på två stolar samtidigt.)

*****

Det efterhängsna O:et från första klass djupnade oväntat efter 25 år av och till med astrologin. Efter de två drömmar under 00-talet som jag tidigare relaterat, vilka puffade mig mot den sideriska zodiaken, insåg jag plötsligt att den här slutna cirkeln faktiskt stod skriven på himmelen redan då jag föddes. Solen (cirkeln) i Vågen förfogades det här året av Venus (som attraherar till union eller cirkelformad helhet) och Venus själv stod i Lejonet. Och Lejonets herre Solen, genom sin placering i den himmelska Venus tecken, bildar rundgång i horoskopet, en så kallad "ömsesidig reception".

Om man föreställer sig att sommarföljetången (C.S. Lewis) kanske bara tilltalade några få årskullar, skulle man grovt kunna uppskatta hur stor procentsats av de svenska barnen som potentiellt hade det i sig att svara på sommarsagans arketypiska motiv.

Det jag talar om här är den kristna tankegången:

Många är kallade men få är utvalda. 

De första kristna var fatalister och trodde likt 1800-talets ateistiska materialister på determinism, på världen som en mekanism som låter sig beräknas och restlöst förklaras givet tillräckligt kraftfulla räknedosor/superdatorer.

Men till skillnad från mekanismen, vilken ändå bar på svaga ekon från kristendomens skapelsetanke om en Gud som på sex dagar monterar ihop ett alltsedan dess självgående universum, så hade de första kristna den dubbla kausaliteten helt klar för sig. Det var därför de t.ex. väntade på en ängel från himmelen, "Människosonen" (se Daniels bok och tillämpliga delar från Nya testamentet och Dödahavsrullarna).

De första kristna, likt Platon och alla andra (utom den tidens Humanister, de pinsamma atomisterna/materialisterna med sin klena förklaringsmodell) var helt klara med att själar är stjärnor i skyn vilka nedstiger till jorden och uppenbarar sig här som människor.

I den antika kosmologin (varav en utlöpare är astrologin) hittar vi hela grundstommen till det som blev kristendom. Som jag kan ha nämnt i något annat inlägg, är de trasiga rester av tre horoskop som hittats i grottorna vid Döda havet uppenbart baserade på en astrologi som är deterministisk. Där råder inga tvivel om vilka som är eller inte är "kallade". Här gäller Ljus och Mörker i olika proportioner. Jag har sett olika försök att förklara hur dessa andelar kalkylerades men sanningen är att underlaget inte räcker för att säkert säga hur munkarna i Qumranklostret avgjorde graden av demoni eller gudomlighet i horoskopet.

En stjärnas nedstigande är i de flesta fall själens "syndafall", men i undantagsfall en avatars frivilliga "uppståndelse" ur Hades, dvs återkomst från dödsriket för ett nytt liv i en ny jordisk kropp. Detta ska hållas isär från de kristnas hopp om en uppståndelse till evigt liv, dvs att permanent koppla loss från den lägre verklighet som innefattar jorden och Hades, förvaringsplatsen för den som ännu är under jordens inflytande (och från vilken själen sedan återvänder till jorden enligt Platon).

Det är den här tvåvärldsläran jag sökt smuggla in på min astrologiska blogg genom tudelningen mellan de två negativa elementen Jord och Vatten och de positiva Luft och Eld. De förra är korruptibla (förgängliga) medan de senare representerar evigheten.

Jag har i fantasin föreställt mig de gamla judiska astrologerna som gallrade fram jesusbarnet genom astrologin och skapat en kreativ syntes med elementlärans mycket tydliga delning av två halvor. Jord och Vatten kan aldrig ärva himmelriket eftersom människan av stoft (biologins studieobjekt) är förgängligt. Eld och Luft är redan i detta nu i kontakt med evigheten, sådan är potentialen i dessas horoskop. ("Luft" sträckte sig i antiken ändå upp till den fixerade åttonde sfären av stjärnor vars ljus kan knytas till Eld eller Ljus. Att Luftelementet således innefattar sju sfärer återkommer vi till.)

*****

Man kan till och med misstänka att några av de själar som föds under rena Eld- och Luft-indikationer är avatarer, dvs egentligen fria och inte längre bundna till kretsloppet. Men till denna tanke hör också en annan: bodhisattva-idealet. Ingen själ räddar sitt eget skinn och lämnar världen åt dess eget öde. De befriade återvänder, de också, men nu inte för sin egen skull utan för andras. Detta gäller Krishna i den indiska texten Bhagadvad Gita.

Krishna är passande nog blå, alternativt blå-lila i ikonografin, en allusion till Luftelementet eller de högre andliga världarna, samt även till den blålila natthimmel där, enligt kinesisk, tradition den himmelska draken uppenbarar sig för att strida mot korruptionens krafter. Tanken är slående lik den där Krishna beskriver sin egen mission närhelst mörkret på jorden blir maximalt!

Bodhisattva-idealet, och den indiska indikationen om de "eteriska" luftvärldarna kan studeras t.ex. i Dalai Lamas horoskop. Som jag förstått saken används astrologi i sökandet efter den reinkarnerade laman och det betyder att man måste ha en a priori idé om vad man söker efter för "typ". Den typen kan ingen missa i nedanstående karta, där jag följt det indiska aspektschemat där enbart det högre medvetandets Jupiter har rätten att bilda triangeln (förutsatt att alla tre hörnen är aktiverade):

Notabelt faller Jupiters kompletta triangel dessutom i de triangulära trikona-husen, vilka har med själens dharma att göra. 

Intressant är också Månens konjunktion med Venus i tredje huset för intellektets kvalitet. Det är just den här kombinationen jag flyktigt nämnde som en antites till den tanklösa Rick Falkvinge på min andra blogg. Jag kallade då Månen och Venus för den perfekta diplomaten, vilket verkligen Dalai Lama kan sägas vara, runtresande ombud för Tibets sak. 

Den här fulländade personligheten (Månen) och mentaliteten i andesjälens individualistiska tecken Lejonet disponeras således av Solen, som vi hittar i kombination med sändebudets Merkurius stigande i öster. 

Förstå! Det finns bra själar på jorden, avatarer, och så vi andra halvdana snubblare.

Tänkvärda är New York-filosofen Anthony Damianis reflektioner över zodiaken och hur den relaterar till Plotinus filosofi i boken Astronoesis. I sina kosmologiska undersökningar placerar Damiani begreppet "de sju lokas", de sju världarna, i Vattumannen. Dessa sju världar bör rimligen vara Saturnus och de sex lägre planeterna i det klassiska solsystemet.

Om jag förstår saken rätt är detta fokus på Vattumannen/de sju världarna snarlik till min egen tanke där jag såg Saturnus kontemplation av idévärlden från sitt essentiella Lufttillstånd (illustrerat av härskarskapet över Vattumannen).

Jag såg sedan själva kosmos snickrat över tid av Saturnus i Jord som den hantverkare Saturnus ofta är i Stenbockens tecken. Det är Platons antydan om Demiurgen som mer av en hantverkare än en riktig skapargud som ledde mig dit. Demi Ourgos, "halvskaparen" har bara tittat på idéerna och alltså inte alstrat något ur sig själv. Saturnus i astrologin är som bekant en systematiserare och hopfogare - fri kreativitet tillhör Solen, som ligger i mitten i det antika kosmos.

I Luft blir alltså formerna eller idéerna begripliga (koncept) och i Luft kan sammansatta och komplexa världar (helheter) greppas tidlöst i ett enda bidande nu. I Jordelementet kan formerna sägas aktualiseras över tid, via Saturnus-i-Stenbockens försorg.

Saturnus i härskarläge i Vattumannen är således en sinnebild för Arkitekten själv, en Gud underordnad instans som bemyndigats att rita upp ett blueprint för den värld som ännu befinner sig i potentia.

Men som sagt, här nere är många kallade men få utvalda. Jag känner flera individer från 1962 då Saturnus stod i Vattumannen, och lika många är rena materialister och så där tröttande svenska i sin socialrealism. På det rent förvärldsligade planet blir det inte mycket kvar av Vattumannens sju världar förutom en massa åsikter om det sociala rummet och vilka nationaliteter eller religiösa emblem som kan fördras där!

Det vill synas som Vattumanlandet Sverige visserligen representerar den intelligenta designen i dess icke-manifesta och tidlösa planeringsfas - "skrivbordsguden" som aldrig själv visar sig annat än senare, genom sina verk. (Platonismens differentiering ser alltså inte den kristna guden utan en senare emanation eller hypostas av Den Ene.)

Men svenskarna är som helhet inte kallade och de förstår därför inte att deras Folkhem (FolkLoka) och övriga uttryck för systembyggande är krumma avbilder i det temporala av en djup kosmisk princip. Jag skulle t.o.m. vilja säga att landet Sveriges horoskop beskriver en definitiv pervertering av Vattumannens princip. Mottagandet av denna arketyp via Månen, fungerar inte pga omständigheter jag diskuterat på min andra blogg. Jordmånen är för enkel för att greppa den sublimitet som Solen i Vattumannen indikerar.

Jag har liknat den således skissade Saturnus vid Platons Demiurg, men Anthony Damiani hann i sitt liv tänka längre och större. Som Demiurg vill han hellre se Jupiter/Zeus! Han placerar Demiurgen i en "tidigare" och "högre" fas än jag. (Se ovan om Jupiter/Zeus som Guds försyn.) Som jag sade tidigare, man får huvudvärk av att söka bringa reda i nyplatonisternas komplexa världsbild/bilder! Men fascinerande är den.

Sturmark blundar för fakta - bokstavligen!

(Not. Följande inlägg är tillämpad klassisk filosofi med kopplingar till Platons skola.)

Via Newsmill blev jag uppmärksam på att SVT i torsdags sände ett försök till debunking av fenomenet "liv efter döden". Jag var inte medveten om det, jag var under några dagar distraherad av mitt första möte med ett internettroll på min andra blogg. 

Dessa dagar är tiden för en synnerligen besvärlig nymåne som både utspelat sig i Stenbockens och f.o.m. söndagmorgonen i Vattumannens tecken. Sol och Måne har därmed under flera dagar disponerats av Saturnus - krampens eller kontraktionens (intelligenshämningens) planet. Och brännskadornas, enligt den eminente brittiske 1900-talsastrologen Charles Carter

Perioden har dessutom störs av att krigaren och eldplaneten Mars hetsar på i hemmets tecken Kräftan, och från detta klaniska och av nödvändighet begränsade perspektiv aktiverar den de sämsta sidorna hos den saturniska principen: dess diktatoriska oskick. Vi har således båda skadegörarna "i etern" under några dagar och två zodiakala principer i direkt opposition.

Den tillfälliga dårskapen i kosmos konkretiserades t.o.m. i en Aftonbladet-rubrik som perfekt illustrerar Mars sinnessjukdom eller brandhärdar i i Kräftans - det "trygga perspektivets tecken" inte mindre än psykets i dess temporära krig mot Sol och Måne i passage genom de två saturniska tecknen.

Också icke-astrologer kan förstå att detta tecknar turbulens, men man måste kunna något om antik symbolik för att veta i vilket håll man ska hålla ögonen öppna.

Intressantare än "flera allvarliga dödsbränder under lördagen i Sverige" - för Nödvändigheten (ananke) hittar alltid vägar till helt objektifierad manifestation - är den psykiska turbulens Mars drar med sig, särskilt i Kräftans tecken.

Här anses den annars heroiske krigare "debil". I den sexåtalade f.d. Länspolischefens horoskop noterade jag för en tid sedan ett särskilt beklagligt uttryck för hur denna driftens planet smyger in i kvinnans (Kräftans) skyddade revir och ställer till det! 

Håll dessa flera beståndsdelar i minne, när du tittar på Sturmarks beteendemönster i eftersnacket till SVT Debatt. Han är född med krampens Saturnus som söker lamslå hans Sol (perspektivbegränsning eller överbetoning av formalia - i värsta fall manipulation av objektiva fakta). Han föddes också då Mars passerade detta läge av smygande bakom mammas kjolar och neurotisk, till förföljelsemani gränsande protektionism.

I det korta klippet på SVT urartar eftersnacket där Sturmark deltar omgående till polsk riksdag. Först viftar Sturmark diktatoriskt med fingret mot den gråhårige äldre deltagaren och söker snarstucket freda sitt luftrum, "Det är jag som talar nu", bara för att sekunderna senare få totalt psykbryt och börja anklaga den andra (den mediala personen, om jag förstår rätt) för i värsta fall avsiktligt humbug.

Som tidigare i tv-sammanhang ser man Saturnus kontraktioner (spasmer) kicka in i ateistens psyke efter utfall, ett fenomen som också kunnat ses på dokumentärfilmer med diktatorn Hitler i talarstolen. Också Hitlers fria livsbejakande (Solen) var vid födelsen ramponerat av en attack från Saturnus. Det här kan i klartext betyda att en ond daimon håller en person i hårda tömmar. Se vidare arketypiske psykologen James Hillmans resonemang i "The Soul's Code" (1996).

Jag finner en kuriös parallell mellan Sturmarks uppträdande och det destruktiva troll som kladdade min andra blogg full av glåpord och förtäckta hot de senaste dagarna. Här kan vi tänka oss ett exempel på Platons Världssjäl och filosofens teori om hur planeterna hos "deformerade" människor skapar ren och skär galenskap.

För Platons underhållande men också allvarliga tankar i frågan, se efterordet till "En liten guppy (om agnosticism)" som jag författade i går, helt omedveten om att Humanisterna ännu en gång varit ute och generat sig i ett av deras många intellektuella lågvattenmärken. Det inlägget måste ha skrivits med någon slags telepatisk medvetenhet om att dumstrutar var ute på korståg!

Och för Sturmarks påpassligt skrivna brandfackla inför debatten - publicerad hos SVT - och dess påstående att, "Det finns mycket starka belägg för att vårt medvetande, eller själ om man så vill, upphör att existera då hjärnan dör", så vet den här bloggens läsare att Humanisternas ordförande far fram mycket selektivt med tillgänglig forskning.

Att det finns seriös forskning som talar för motsatsen sökte också den gråhårige deltagaren i SVT:s eftersnack säga i den hönshus av tjatter Sturmark drog ner scenen till. Behöver jag återigen nämna den imponerande studien "Irreducible Mind" av meriterade forskare och professorer som går igenom rön vilka sammantaget falsifierat Sturmarks påstående att medvetandet bara är en sladdrig bieffekt till den fysiska hjärnan?

Det finns mycket ytterligare vederhäftig litteratur och forskning för den som önskar öppna sina ögon, men bigotter vill inte nudda vid verkligheten!

Det är Sturmarks oändligt olyckliga födelsehoroskop, där en gastkramande Saturnus snävar in hans Sol och därmed vidsyntheten, i kombination med Mars (fanatiskt krig) grundat på Kräftans (klanens) partiella perspektiv som bäst förklarar (i väntan på biologin v 2.0) varför han är så otillräknelig i vetenskapliga diskussioner.

Hans månande om "naturliga förklaringar" är bara ren och skär panikrädsla för "Det okända", vilket hela hans kroppsspråk och beteende i SVT:s filmklipp omvittnar. Hur mycket bättre skulle inte Sverige gagnas om den här typen av demagoger rensades bort ur medierna, och seriöst förutsättningslösa individer istället bereddes plats. Humanisterna står ju överhuvudtaget inte för den öppenhet som kännetecknar den goda forskaren. De är helt självindoktrinerade via sitt eget censurerade utbud av uppbyggelseskrifter. En helt bisarr förening.

En destruktiv vågrörelse har gått genom kosmos i flera dagar nu, och de med sårbara punkter i sitt personliga mikrokosmos har dragits med i sympatheia.

Se även just föregående inlägg om den SVT-kritiska Newsmill-artikeln.


Tillägg 100215. Hittade en än mer perfekt tidningsillustration för den här tidsbegränsade konvulsionen i kosmos.

Falsk prioritering av dagmedvetandet

James Hillman, mästerlig djuppsykolog och under tio år ledare för Jung-institutet i Zürich innan han öppnade sin egen gren av jungianismen - Den arketypiska psykologin.

Psychology has taken the repressed child to be an axiomatic metaphor of psychic structure. Psychology assumes the repressed is less developed than the repressor, that [daytime] consciousness is topographically, historically and morally superior to the unconscious, characterized by primitive, amoral and infantile impulses.
Our notion of consciousness inherently necessitates repression of the child.

This constellates our main fear: the return of inferiority, the child, who also means the return of the realm of archetypal reminiscence. Archetypal fantasy is the most threatening activity of the human soul as we now conceive it, for our Western rational tradition has placed this activity in the ontologically inferior, the primitive amoral realm of actual childhood.

Utdrag ur Loose Ends (1975), en samling föredrag och kortessäer. Hillman påminde här (1971) om hur skrämmande skev den officiella västerländska synen på människan är, och fenomen i tiden som Humanisterna och den i "rationellt tänkande" grundade ateismen påminner om hur djupt förkrympta de människor är, som tror att myten om linjärt framåtskridande eller evolution överhuvudtaget har med verkligheten att göra.

Hillman, själv nyplatonist, tröttnade aldrig på att påminna om att psykets djupaste struktur mynnar ut i det eviga, tidlösa där ARKETYPERNA skapar världar i tid och rum, vardandets domän. Denna senare är den enda som materialisten befattar sig med - talet om fenomenvärldens rötter bringar genast rationalisten i neurotiskt kacklande om "religionens om ett primitivare passerat tillstånd" - läs Hillman här ovan en gång till.

Mannen har kallats västerlandets mest klarsynta analytiker och kritiker och det han har att säga om dyrkarna av empirisk metod är inte nådigt! Under lager på lager av synbarligen oklanderlig rationalitet och förnuftsmässig argumentering är de likväl en hoper fundamentalister som tagit ett djupt sittande behov efter en kontrollerbar värld så långt att de inte längre svarar mot sina egna arketypiska djup. Bakvända världen med andra ord! Samhällets mainstream-förespråkare är neurotikerna, ockultisterna de som har kontakt med det kompletta samspelet mellan Vara och Vardande.

Fritt utflöde - men bara vid perfektion!

Från det att jag på en inrådan från en bekant, presschef inom ett område som gränsar till de exakta vetenskaperna, i mars i år bröt ut mina astrologiska betraktelser och placerade dem på Sideriska siktet, har lite av gnistan gått ur den här bloggen!

Presschefen må ha gjort den korrekta politiska mainstream-bedömningen för inlägg som ber om att bli tagna på allvar - och jag lystrade till rådet tillfälligt glömsk om att programförklaringen inte var rysansvärt ambitiös. I den här tudelningen av materialet upptäckte jag emellertid vad mitt eget hjärta ändå klappade varmast för!

Den här bloggen skapades som en motimpuls till ateistföreningen Humanisternas scientistiska världsbild, men det är - som man kunde gissa - den astrologiska bloggen som tilltalar mångfalt fler besökare. För vem bryr sig egentligen om scientism?

Uppdateringsfrekvensen har därmed sjunkit på Ockulta ögat. Det lär väl bli ett och annat inlägg i fortsättningen också, men jag känner nu, tio månader senare, att skälet till att starta bloggen var negativt, inte positivt, och att Humanisterna numera bara ter sig löjeväckande i mina ögon och inte längre någon motståndare som inspirerar till inlägg.

Jag fördjupar mig sedan ett år i ett parallellt studium av Platon och nyplatonismen, den gren vars början sätts vid Plotinus födelse 204 och som varade en bit in på 500-talet, då en kristen kejsare stängde Akademin i Aten för gott och väst gick in i "den mörka medeltiden".

Från en ytterst informationsrik och samtidigt kompakt introduktionsbok (tyvärr inte längre i tryck), från en av de stora kännarna av nyplatonismen, Richard T. Wallis, skulle jag gärna vilja citera ett, närmast godtyckligt valt stycke.

Plotinus, like many subsequent philosophers, denies the existence of free will in any sense incompatible with determinism. It is true that he opposes the Stoics' subjection of man to the Fate governing the sensible cosmos, but though man's higher soul is independent of Fate, its character, and its whole destiny, are still the expression of an Intelligible archetype and as such ordained by that archetype.

On the other hand it is no more accurate to describe incorporeal beings as determined by their nature than as producing their nature by their will. All we can say is that within the Intelligible world will and order imply one another; to distinguish one as prior to the other is possible only on a level of greater multiplicity.

Freedom for Plotinus consists in tending spontaneously and with full knowledge towards realisation of one's true good, and thus contrasts with actions performed under compulsion or under constraint from man's irrational nature.

Choice between opposite courses (or, more strictly, the illusion of such choice) is therefore paradoxically the sign of a lack of freedom; for at such times our irrational nature as clouded our judgment and prevented our seeing and pursuing the right course automatically. True freedom by contrast consists in the absence of any possibility of change for the worse.

It is with these considerations in mind that we should approach Plotinus' references to creation as motivated by divine generosity or, to use a less tendentious translation of the term in question (aphthonia), by divine 'ungrudgingness'.

R.T. Wallis - Neoplatonism (Charles Scribner's Sons, New York, 1972, s. 63-4. Styckeuppbrytningar gjorda för enklare webbläsning.)

Plotinus menade också att Det Ena (det gudomliga) i evighet (utan början i något "big bang") "spiller över gratis", till följd av sin inre perfektion och att detta är upphovet till vår eviga värld. När jag skriver om astrologi upplever jag att jag på ett besläktat sätt "spiller över", medan inte få av den här bloggens upplägg varit lite sökta eller konstruerade. I en tid av studier av så sublima tankar som Platons och nyplatonisternas, är det gissningsvis bara naturligt att "spillet utåt" avtar. Människan behöver verkligen tider att fylla på med bränsle!

Den som hittar den här boken i något antikvariat ska avgjort lägga vantarna på den! Jag bara önskar att jag börjat i rätt ordning. För även om jag om sedan 1993 flera gånger läst om en fristående uppföljare, en antologi med forskarpapper där Wallis var redaktör men bara själv bidrog med en essä, är det ingen liten sak att söka rekonstruera nyplatonismens finare nyanser utifrån forskare som i Neoplatonism and Gnosticism (State University of New York Press, 1992) ovanpå den specialistkunskapen granskade den senatika gnosticismen, som likaledes baserade sig på Platons filosofi (och som Plotinus kritiserade hårt).

Läsningen förra året (och omläsning redan i år) av introduktionen har fått många suddiga fläckar i min förförståelse av hur nyplatonismen skiljer sig från platonismen att bli tydligare.

Den som är nyfiken på platonismen och gnosticismen, deras gemensamma bas i Platon men på vilka punkter de skilde sig åt, och som hittar den här likaledes utgångna antologin, ska inte tveka att skaffa den. Ett flertal intressanta studier! Prova bara några essätitlar:

• "Plenty Sleeps There" - The Myth of Eros and Psyche in Plotinus and Gnosticism
• Higher Providence, Lower Providences and Fate in Gnosticism and Middle Platonism
  
• Mani's Twin and Plotinus - Questions on "Self"
  
  ...och många fler
  

Plotinus var den förste filosofen i den västerländska traditionen som hävdade den individuella själens existens, och som antytts via många blogginlägg om tecken på reinkarnationens verklighet verkar han ha haft rätt.

*****

Rättelse: Den blågröna boken är inte utgången! Den finns listad på Amazon.com. Inte en enda människa har recenserat den, vilket säger något om hur smalt ämnet är och kan ge en vink om varför jag trodde den inte längre fanns i tryck...

Skillnaden mellan människor och hundar

Ännu ett (enklare) klipp från en filosofisk blogg med mycket djupsinnigheter:

The aim of dialogue in the academy is not merely to just state or assert one's opinion.

Simply asserting one's opinion to one another has more in common with two dogs barking at each another than two people engaging in dialogue.

The aim of dialogue is rather to defend or argue for one’s opinion against any and all objections.

The ideal here is the type of dialogues fictionalized in the early writings of Plato. An opinion that cannot be defended against objections has no place in the contemporary academy, just as it had no place in the ancient Greek academy.

http://eskesthai.blogspot.com/2009/08/whats-in-name.html

(Resten av blogginlägget är en ogenomtränglig kommentar till vad som verkar vara en annan diskussion.)

Här fortsätter emellertid den äldre och vetenskapligt påläste bloggaren på Dialogos of Eide att knacka fram läsvärdheter: en god reflektion över SJÄLEN:

http://eskesthai.blogspot.com/2008/02/soul-rs.html

Törst kommer från den eviga Idévärlden

...och det är själen som upplever idén.

Sokrates: Vem än bland oss som är uttömd, förefaller det, åtrår motsatsen till det han lider. Uttömd, åtrår han att bli uppfylld.

Protarkos: Det är fullständigt uppenbart.

Sokrates: Men vad om det här problemet? Om någon är uttömd för första gången, finns det något sätt varpå han skulle kunna stå i kontakt med uppfyllandet, antingen genom sinnesförnimmelser eller minnet, då han inte har någon erfarenhet av det, vare sig i det innevarande eller i det förflutna?

Protarkos: Hur skulle han?

Sokrates: Men vi vidhåller att han som har ett begär åtrår något?

Protarkos: Naturligtvis.

Sokrates: Han har då inte åtrå efter det han de facto upplever. För han är törstig, och detta är en uttömmandets process. Hans åtrå står snarare till uppfyllandet.

Protarkos: Ja.

Sokrates: Något i personen som är törstig måste med nödvändighet på något sätt stå i kontakt med uppfyllandet.

Protarkos: Nödvändigtvis.

Sokrates: Den enda möjlighet som återstår för oss är att det är själen som kontaktar uppfyllandet, och den måste klart och tydligt göra detta genom minnet. Eller kunde den ta kontakt genom något annat?

Protarkos: Klart och tydligt genom ingenting annat.

Sokrates: Förstår vi då vilka slutsatser vi måste dra från det som har sagts?

Protarkos: Vilka är de?

Sokrates: Vårt argument tvingar oss att sluta oss till att åtrå eller begär inte är en fråga om kroppen.

Protarkos: Hur kommer det sig?

Sokrates: Därför att det visar sig att varje levande varelse alltid strävar mot motsatsen till sin egen upplevelse.

Protarkos: Och inte lite, heller.

Sokrates: Den här impulsen, således, som driver den mot motsatsen till dess eget tillstånd, signifierar den att varelsen har ett minne av det motsatta tillståndet?

Protarkos: Helt visst.

Sokrates: Genom att peka ut att det är detta minne som leder den mot föremålen för dess begär har vårt argument fastslagit att varje impuls och begär, och styret över hela värddjuret, är själens domän.

Protarkos: I allra högsta grad.

Sokrates: Vårt argument kommer, således, aldrig att medge att det är vår kropp som upplever törst, hunger, eller något av det slaget.

Protarkos: Absolut inte.


Platon - Philebus 35a-d

Platon om Olikhetens Form

En blick på Dagen D genom en astrologisk tillämpning av Platon. Bara för att det går.

I början av Platons dialog "Parmenides" fastnar jag för det här stycket (129a):

Sokrates: (Zenon,) medger du inte att det finns en Likhetens Form - sig själv genom sig själv - och en annan Form, motsatt denna, vilken är vad olikt är? Har inte du och jag och de andra tingen vi kallar "de många" del i dessa två entiteter (Former)? Och kommer inte de ting som har del i Likheten att bli lika på det sättet och i den utsträckning de har del, medan ting som har del av Olikheten kommer att skilja sig åt, och ting som har del i båda kommer att bli som dem båda? ...

(ungefärlig ö.s. från "Plato - Complete Works", red. John M. Cooper)

Min enkla iakttagelse här är den, att "Olikhetens Form" eller "Åtskillnadens Form" är den som utmärker eller besjälar ateisten, nihilisten och satanisten. I partikularisationen ser vi Satan göra sitt jobb, så att människor bara ser isolerade fragment men blivit helt tondöva för tingens essentiella samhörighet, ja yttersta Identitet. Skulle det analytiska diskrimerande sinnet framtäda i sin renodlade skepnad skulle det aldrig nå någonstans. Hur detta relaterar till Dagen D följer strax.

I dessa få rader av Platon kan vi kanske spåra det gamla strävsamma paret Gud och Satan. Gud är personifikationen (synliggörandet) av likhetens, identitetens, eller samhörighetens Form. Djävulen är personifikationen av den Form som i fenomenvärlden kan skönjas som det avknoppade egot, åtskillnaden, icke-relationen, och fragmentationen. (Gud eller Satan ska emellertid inte förväxlas med Den Ena!)

På min andra blogg, Sideriska siktet, har jag studerat några exempel på vad jag där kallar den sataniska principen i zodiaken, den som utvecklar sig i den givna oppositionen mellan Oxens och Skorpionens tecken. Dessa är två av zodiakens fyra tecken i den fixerade kvaliteten, så det är uppenbart att vi har med en "grundbults-princip" att göra. De fixerade saknar förmåga att "morpha" eller "shape-shifta" - de är vad de är, oförbätterliga syndare eller eviga helgon.

Oxen och Skorpionen tillhör respektive Jord- och Vattenelementet, vilka är astrologins två negativt polariserade element. Vattnet faller, medan Jorden är absolut negativitet. Man kan säga att Jorden är den ultimata energiparasiten som lockar till sig Vattnet på det att den brutala materian skall kunna informeras och anta någon form av begriplig livsyttring. "Begriplig" är förstås en avledning av "begrepp" eller platonsk Form.

Vad denna fixerade axel i zodiaken beskriver, är således det orubbliga faktum att det existerar en negativ kraft i allt som är, som drar mot materialisation och partikularisering. Och Satans högsta vilja är att locka individen att "personalisera" sig, bli olika alla andra. I arbetet på sitt fåfänga ego visar sig därmed sidoeffekter som ateism (förnekandet av en enande kraft, Gud) och nihilism (en oändlig fragmentering som ingenstans leder, varav den materialistiska kulturens åsikt att naturen saknar underliggande mening - en ståndpunkt som bara kan uppstå hos den som själv befinner sig mitt i det pågående, eviga "syndafallet").

Via Platon kan vi alltså i en annan dialekt än den astrologiska följa tankegången om Olikhetens Form som per definition inte har något positivt eller konstruktivt att säga om något, bara att den negerar varje form av släktskap. Därför är dagens materialistiska kultur som helhet en produkt av den sataniska principen och i kraft av sin inriktning dödsdömd, dömd till nihil, den intighet som är dess livsluft. Satan, vedersakaren.

Tänk att priset för en fixering av det egna egot vid kroppens fem sinnen (och förnekandet av alla andra kunskapsvägar) kommer till ett så högt pris.

*****

Som exempel på "platonism i praktiken" kan nämnas Dagen D, en vändpunkt under Andra Världskriget då Frankrike började befrias från nazisterna. Denna inträffade under en intensifierad form av den sataniska arketypen: fullmånen med Solen i Oxen (lokalitetens tecken) och Månen i Skorpionen (dödens tecken).

Notera återigen nycklarna: att lokaliseras (materialiseras) är att anta Olikhetens Form och därmed invitera en oegentlig existens, vilket är samma som icke-vara eller Döden (Skorpionen). De två kommer alltid i par och ska ytterst inte betraktas som orsak och verkan utan som två sidor av samma historia.

Indisk filosofi kallar den mätbara världen av partikulära manifestationer för maya - illusion. Paradoxalt är de som är som mest döda, materialisterna, benhårt övertygade om att deras värld är den enda verkliga!

Det är viktigt att notera all krigisk aktivitet i Kräftan, tecknet som indikerar försvar av sitt eget: segrande Jupiter kombinerad med krigaren Mars och därtill den hungrande demonen Rahu (norra månnoden). En infernaliskt laddad kombination!

Kräftans symbolism är helt enkelt essentiell för att förstå det "goda" i horoskopet: Dagen D var början på återtagandet av territorier som förlorats till den sataniska principens hantlangare, nazisterna. Och, som sagt, Kräftan representerar naturens protektionistiska instinkt, moderns vilja att försvara sitt och de sina. Jupiter (godhet) kombinerad med Mars (krig) tyder på att återtagandet var ett "heligt krig" eller "rättfärdigt krig" - ur Kräftans perspektiv.

Inte minst viktigt är att Kräftan tillhör den kardinala kvaliteten, och är som sådan den drivande kraften på denna himmel. I indisk filosofi kallas kvaliteten för raja gunas, lidelsens kvalitet, vilket vi igenkänner som Schopenhauers "blinda vilja till liv". Och visst var detta en lidelsens kamp mot tamas gunas, fixeringens och dödens sataniska kvalitet!

Därför kan vi säga att himlen upplöser sig i två disinkta huvudmotiv: de allierades lidelsefulla försvar (Kräftan) och vilja att få tillbaka sin värld på kartan igen, och den övergripande "sataniska fullmånen" - nazismens pågående fragmentering och upplösning till intet av civilisationen.

(För ordningens skull bör jag notera en bloggare som menar att Dagen D inte alls var någon vändpunkt. Givet den arketypiska status Dagen D äger, är en astrologisk analys dock inte alls missriktad. Vi talar här om livet som meningsfyllt, och astrologin är en metod att söka läsa livets eget "tilltal".)

Det kan tyckas ett beskt bär att svälja för dagens dryga "ateistiska humanister": stamtavlan visar att deras yttersta anfader är Satan snarare än Fadern till mänsklighetens alla humana värderingar, vilka ju går tillbaka på det grekisk-kristna arvet, en av många traditioner som postulerat existensen av Den Ena, Den Goda, Den Sköna - det den post-filosofiska materialisten ändå svagt hört talats om genom begrepp som "det gudomliga" eller "Gud".

*****

Se t.ex. dessa granskningar av den sataniska principen i några olika utföranden (nya fönster):

Ozzy & Jimi: satan i zodiaken (två rocklegender)

Satan i zodiaken II (svenska mediafigurerna Virtanen och Settman)

Indirekt även Passiv piratsympatisatör (Tele2-vd:n)

Filosofen

[Sokrates:] Dessa är de två typerna, Theodoros: Dels är det han som har uppfostrats i sann frihet och utan brådska, mannen du kallar en filosof - en man för vilket det inte upplevs som en vanära att verka simpel och oduglig när han konfronteras med vardagsgöra, som när, till exempel, han inte vet hur man bäddar en säng eller sötar en sås eller smickrar med sitt tal.

Sedan har du den andra typen, mannen som är vaken och smart i utförandet av alla dessa uppgifter, men som inte i sin tur vet hur att stämma upp en sång som en fri man, eller hur att stämma sitt vardagliga språks strängar till den tillbörliga lovprisningen av gudarnas liv och de som är lyckliga bland människor.

Platon - Theaitetos 175e

Ja, den ordinära praktiska människan passerar obemärkt förbi tills det är dags att ge kredd till det som är större än henne själv. Då går en ynklig brist på generositet i dagen.

Platon antyder ett problem som kan förmärkas i den svenska nationalsjälen, att vi, som berömmer oss av så mycket praktisk kompetens ("ingenjörsmentaliteten"), fullständigt tappar stilen när större frågor än den som rör vår duglighet som hantverkare förs på tal.

De oförfinade

Sokrates: Så ta dig en titt omkring, och märk att ingen av de oinvigda lyssnar på vårt samtal. Jag menar folket som tror att inget existerar förutom det de kan greppa med sina båda händer, folket som vägrar medge att handlingar och processer och den osynliga världen i största allmänhet äger någon plats i verkligheten.

Theaitetos: De måste vara obändiga och hårda människor, Sokrates.

Sokrates: Det är de, min son. Väldigt oförfinade människor.

Theaitetos 155e

Lyft din blick och se helheten (Armageddonbloggen)

Vad vi är med om nu är ett förödande slag mot hela arbetarrörelsen. Vänstern är inte längre en röst mot orättvisorna. Vänstern ÄR orättvisorna. Vilket nederlag för hela det här landet.

Det här låter som undertecknads blogg, där han i egenskap av medeltida om inte rent av antik samhällsanalytiker pekat på att SAP:s födelsehoroskop är rena dypölen av självtjänande materialism. Där skådades ett "egenmäktighetssyndrom" som i det svenska nationalhoroskopet av 1974 sipprat ut och infekterat var och varannan medborgare.

Bara att detta inte är mina domsord - de kommer från mönstersocialisten Marcus Birro!

Gruppegoism - lika ful i vänster- som högerskepnad.

Det är uppenbarligen inte som en del säger, att enstaka hyresockrare nominellt självbetecknade som socialdemokrater är en separat historia från den om själva partiideologin. Det är snarare så att det ur själva ideologin har ett inbyggt "systemfel".

Vänster på latin är sinister - vilket på vanlig engelska betyder ond och illvillig. Latinets höger är dexter, vilket återkommer i engelskans "dexterity" - att vara flink (hantverksskicklig) i händerna.

Att uppenbarelserna i denna Ändens tid ytterst sett inte har med vänster/höger i politisk bemärkelse att göra, visar de rovdjur vilka maskerat sig som dagens direktörer. Men Birro är ytlig när han inte räknat med något annat av "högern" på den modesta altitud där hans begreppsvärld huserar. Han glömmer att det finns högre kriterier för vad som med rätta kan sägas röra sig medsols, åt höger, och verka med livets högre principer.

Den djupa problematiken ligger istället i 150 år av materialistisk industrialism eller 300 år av västerländsk ateism (välj själv avstampspunkt för din nuvarande världsbild) - i båda fallen ett lövtunt segment mänsklig historia där det inte längre ansågs existera några objektiva normer för rätt och fel.

Istället enbart olika intressegrupper som alla sökte maximera sin del av den tillgängliga kakan. Tänk kollektiva särintressesenter som arbetarrörelsen, eller den ringa grupp rovkapitalister Birro identifierar högerut med sin förenklade kompass.

Det verkar som om människan, som i omgångar deklarerat Gud död, för att inte urarta och bli ett egocentriskt äckel behöver tanken om att hon har en Övervakare!

Innan danskarna förföll till sin nuvarande nivå av gemytets (ölpimplandets) baksida: religionshat och blasfemi, producerade de faktiskt en tänkare som nådde världsberömmelse, Søren Kierkegaard - existentialismens fader. Han konstaterade på äldre dar dystert att den verkliga mänskligheten ännu inte fötts på planeten.

Här ränner bara talande apor runt och uppför - bara för att sedan förstöra - sina civilisationsbyggen. De har varken förstånd eller konsekvens i sitt tänkande. En del är sådana idioter att de tänker ut en "massornas revolution" och grundar hela sitt frälsningsprogram på enbart materiella faktorer.


Västerlandets återkommande tankevurpor.

Tittar man på västs kompletta historia - inräknat kolonialismens uppstyckning av världen och två världskrig - har det visat sig fatalt att klippa med konceptet om den universella människan, arketypen, "blueprintet Adam" (ett kristet "lån" från och omstöpning av Platons filosofi för övrigt).

Den ateistiska människan är per definition omyndig eftersom hon bara litar på sina egna, av självintressen styrda, tankemönster. Och som finns det inga gränser för egocentrikerns tendenser till självlögn och rationalisering.

Både politisk vänster och höger är alltså barn av, låt oss kalla det den sataniska principen - den permanenta opponent som vägrar acceptera att Universum har en inbyggd styrning och en Lag/Väg, vilken kan transponeras till det språk som kallas mänsklig moral. (Läsaren kanske reagerar här - han/hon har eventuellt ingen aning om vad som nu åsyftas. Och däri ligger halva problemet!)

Den sekulära humanismen som några få kända svenskar förespråkar, är, ursäkta ordvalet, rena fanstyget. För enligt dess materialistisk-vetenskapliga grundsyn skulle ett samhälle lika gärna kunna fastslå att normen för det högsta goda var grymhet, konkurrens och utslagning - just precis som ute i Darwins djungler. Ja, nu kom jag bestämt det sekulära samhällets faktiska villkor väl nära...

Allt är bara godtyckliga konventioner för del av mänskligheten som i hybris avskärmat sig från sitt omgivande universum och inte ens bryr sig om att lyssna utanför sina egna försanthållanden.

Allt prat om mänskliga rättigheter etc, från den sekulära humanistens sida, och dessförinnan stora delar av arbetarrörelsen, är ren stöld och en förvrängning av tankar som i deras ursprungliga kontext bottnade i att det finns ett rättviseperspektiv inbyggt i själva kosmos.

För ateisten är det här bara tomma ord, godtyckliga konventioner när fundamenten till dylika utsagor underkänts. Men du kan inte definiera ett människovärde från den jordplätt där du som människa står. Du producerar bara subjektivismer och partsinlagor - som ett litet inbilskt barn!

Människans värde framgår enbart om du kan kliva ur lådan och se saken utifrån. Men detta, det är ju ett transcendentalt perspektiv - ett "Guds perspektiv"! Vilken orimlig sits den "humanistiska" ateismen försatt sig i!

Det här har nu kristendomen i 1500 år varit illa rustade att tala om - alltsedan de förklarade för anatema alla hänvisningar till själavandringen. Den, i sin tur, inbegriper just universella lagar (karma) som tillser att syndarna, även om de ser ut att slinka förbi här och nu, i morgon är återfödda - men då som felfördelade individer med tusen och en högljudda protester mot "livets orättvisa".

Ordet var sinister.

Det är nihilismen som förorsakat västvärlden så mycket ont sedan den blev salongsfähig och även slog an hos det intellektuella proletariat som numera är landets dominanta grupp av "medelsvenssons".

Och de chic-radikala men välbeställda som i vår tid skyllt allt ont på "nyliberalismen" gör sig skyldiga till en ytlig analys. Man måste kunna ta ett eller flera steg ytterligare bakåt, för att fånga in den verkliga Gestalten, den verkliga spelplanen och de fundamentala Aktörerna...


Vilken väg att ta istället...?

Denna tid av ekonomisk recession är perfekt för att åter lyfta fram djuppsykologen Carl Jung (eller hans betydligt mer läsvänlige och överblickbare efterträdare James Hillman).

Jungs ARKETYPER är nyckeln till det som nu händer i världen: under Armageddon - i sig uttrycket för en arketyp - rullas de rena "urbilderna" upp inför våra desillusionerade och därför så ovanligt klarsynta ögon, och PRINCIPERNA - de universella - blir uppenbara för var och en.

Värdesubjektivismen var bara blå dunster i ögonen på var och en som trippade på sitt ego under en kort historisk period av otyglad privatkonsumism (och de illegala nerladdarna av upphovsrättsskyddade produkter fattar inget än)!

Skördaren är också såningsmannen

Under Armageddon (en laddad men passande term) kommer allt att koncentreras så till den milda grad att ingen längre är människa utan bara en "typ". Se förråandet i tonen på nätet. Något mörkt kommer krypande mot oss och vi tappar all civilitet.

Under Armageddon reduceras varje människa till ett koncist statement - du är ditt centrala ställningstagande. Så ont om tid. Så bara plats för en one-liner. Tiden flyr från de utan andlig dimension, de som bara tror att de är "kropp"! Blodhundar och valkyrier känner deras ångest!

Minns hur nazisterna öppnade Förbundsarken i första filmen med Indiana Jones, och hur vi åskådare - de presumtivt goda - såg något helt annat forsa upp ur lådan än de gudlösa nazisterna (ateisterna). Det kan vara för sent nu för många att över en natt byta perspektiv. De köpte biljetten. Här är resans destination.

I antiken sade man att "allting återvänder till sin rot." (Och vi är inte alla samma andas barn!) Dags för hårddisken att "kompaktas".

Men detta innebär också - för den som förstått vad jag säger - att mänskligheten i stora delar upphör existera. Vi blir alla allt mer robotomerade och drivna av en tvångsmässighet. F.d. president Bush Jr var uppenbarligen i klorna på en arketyp, han hade slutat tänka nyktert.

Och jag ser samma tecken i Sverige. Det är Striden mellan Ljus och Mörker (som de religiösa säger) som har tagit sin början. Och problemet är att det inte duger, som de sekulära humanisterna gör, att utan självrannsakan utgå från att det är de själva som representerar för ljuset... Det här är mycket djupare än så.

Och hur ska mänskligheten lyckats ta sig härifrån till ett "post-ekonomiskt" samhällssystem? Det kanske blir som i Asimovs kända science fiction-trilogi Stiftelsen (som jag svagt minns sedan tonåren) - att efter en kort tid av högcivilisation en period av mänskligt barbari är ett ofrånkomligt mellanspel.


En dyster-munter framtidsförutsägelse.

Saturnus - den trälbundnes och materialistens herre

Sverige, ett Vattumanland och därmed under skörde- och såningsmannen Saturnus direkta uppsikt, tycks ligga remarkabelt risigt till i denna historiska övergång som är så mycket mer än bara en fråga om den politiska mentalitetens falsarium.

Ingen verkar veta vad vår planet står inför härnäst... Om nu Alltet är ett psyko-biologiskt system kan det stämma med att ett folk tappar stilen kort innan det är slut med hela regionen.

Det skulle inte förvåna mig om Golfströmmen stannar av om 20 år och vi får istid i Högan Nord. Kyla ner några miljoner reinkarnerade vikingar som fanatiskt och helt utan normala spärrar använt internet för sina plundringståg. Skurkar som åsidosatte handelsförfarandet, vilket var ett av de finaste sätten att reglera och skapa kontakter mellan kulturer som människan funnit på.

Jag är redo att dö efter att ha sett den här showens svanesång. Är du?

Minns då att du snart är återfödd på jorden igen, kanske som utfattig nomad i en världsdel där aldrig ord som internet, hembio eller designer-kök uttalats. Allting men med måtta, var regeln. Och vi förbröt oss mot kosmos karma-lagar något så otroligt!

Det här är således allraminst en fråga om arbetarklassens sviktande moral alltefter de får vittring på det goda livet, utan en fråga om mänsklighetens arvsynd. Snart 50 år gammal, börjar undertecknad äntligen förstå vad kristendomen - trots deras inlån och förvrängning av den platonska filosofin - ville säga.

Ta bara bort den där ställföreträdande avgud jag aldrig tror Jesus hade velat bli, och återinför Platons lära om själavandringen - som andra inslag i bloggen noterar finns det empiriska tecken som tyder på att den är verklighet. Då står allt åter obönhörligt klart: Du slipper inte ut härifrån, sade Jesus, inte förrän du betalat tillbaka allt det du tog. Till sista öret. Allt balanseras ut.

Det är egentligen bara det vi har att lära oss av alla de scener som dagligen rullas ut i medierna. Det är västerlandet som i TOLFTE timman söker komma ihåg vilka värderingar som en gång ledde till att det alls såg dagens ljus.

PS. Det är mycket möjligt att de här svepande penseldragen bara var en ond mardröm i en febersjuk hjärna. Vem vet egentligen någonting?


_____

Relaterat (astrologiska analyser):

Aggression, egenmäktighet och materialism (med SAP-horoskopet)
Den svenska folksjälen