Visar inlägg med etikett Nag Hammadi-fyndet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nag Hammadi-fyndet. Visa alla inlägg

söndag 3 maj 2009

Kontraproduktivt Jesus-buller



(SvD 090502)


Jag passerade två tåg med massor av Jesus-skyltar och segment av bullriga talkörer under en promenad i Stockholm city på lördagen. Tanken kom för mig, hur totalt stick i stäv dum kollektivmentalitet går mot det Jesus lärde ut.


Kollektivet är den största fienden till individens utveckling av egen intelligens, hennes eget andliga uppvaknande! Och utan egen intelligens, ingen chans att förstå hur Världssjälen (intersubjektivt medvetande) fungerar! Allt hänger på att var och en, varje individ, för sig själv vaknar ur sin sömn. Kollektivism, oavsett ideologi eller föreställningsvärld, är inget mer än en zombie, ett dödkött som vältrar sig fram i sin egen sak1.

De larmande och sjungande Jesus-demonstranterna fjärmade sig i själva verket från det de demonstrerade för! Kalla det en rekyl.

Kollektivism driver människan in i hennes biologiska system, medvetandet kidnappas av hennes lägre instinktiva semi-medvetna system - de som är anpassade för ett liv på savannen eller i djungeln, men inte för "Guds barn", dvs andevarelsens högre medvetandestrukturer. (Ska vi vara noggranna är andevarelsen den "högre medvetandestrukturen", men alla positiva utsagor tenderar att flyta...)

När Jesus talar om anden som den "stilla inre rösten" är det en påminnelse om att intelligens är ytterst sårbar när den tvingas samexistera i en högbrusig, hormonstinn fysisk kropp!

Det är inte underligt att mänskligheten ännu är en art som vars utmärkande drag är idioti. Jag tror nu inte mänskligheten kommer att överleva sig själv, men hade den gjort det, skulle man kanske kunnat ha tänka sig att "det högre medvetandet" evolutionärt behövt några tusen år till för att stabilisera sig i det mänskliga värddjuret.

Skrivspråken är cirka 5000 år gamla, och flera folk nådde nästan samtidigt detta kulturstadium. Indisk tidsålderslära placerar entydigt "den mörka tidsåldern" Kali Yug vid den här tidpunkten. Enligt tidsåldersläran har den nuvarande mänskligheten några hundra år kvar innan en ny guldålder anländer, och med den en helt annan mänsklighet (en ny busslast turistande själar som ska pröva det här kretsloppet).


Jag är inte säker... Vad om den självdefinierade Ande som är basen för det unikt mänskliga får nog och helt enkelt lämnar jorden, säg år 2100, och låter de som lämnas kvar regrediera? Tänk: Apornas planet.

"Vinden/Anden blåser som den vill (fri vilja), och du vet inte varifrån den kommer eller varthän den går. Så är det också med var och en som är född av Anden", säger Johannesevangeliet.


*****

Huset har många boningar och det går att dra gränslinjer och definiera fenomen på många olika sätt. Ur ett perspektiv verkar det faktiskt finnas större skillnader inom mänskligheten än mellan människan och vissa djurarter.

Detta går emot kristendomens exklusivitetsanspråk för människans vidkommande, och definitivt emot socialismens och den sekulära modernismens stöld av kristendomens upphängning (bokstavligen!) vid människan, korsfäst på världens fyra väderstrecksarmar. Kort och gott: västerlandets och även alla "primitiva folks" tendens att sätta sin egen art i centrum kan vila på falska grunder, på en ogrundad egenkärlek (antropocentrism)!

Men tanken om de godtyckliga demarkationslinjerna stämmer utmärkt med Platon och indisk filosofi. Vissa människor faktiskt både tänker och beter sig mer som djur än "människor". De tillhör troligen "djurriket", som om själar kan oscillera mellan olika skapelseordningar, och ännu inte ha bestämt sig om de föredrar djurens värld framför människornas.

Tanken är otänkbar t.o.m. för många reinkarnationister, men den påfallande ojämlikheten mellan individer t.o.m. inom en och samma mänskliga familj ger en intuition om att själar från de mest skilda håll kan strömma till för att fylla det tid-rummet erfordrar.

Det intressanta är att egot (en imaginär produkt som människohjärnan tillhandahåller och tillika en ackulturerad mental produkt) mörkar fakta, så att alla dessa inhoppare från djurriket faktiskt tror de är mänskliga närhelst (inte ofta!) de söker vara lite introspektiva, fast vad de gör för en utomstående mest liknar instinktivt djurbeteende: 100-procentigt fixerade på yttre mål vilka djuret inom dem söker erövra.

Ja, inte ens en kristen står höjd över misstanke om att vara ett maskerat djur om hennes målsättning är att värva andra för sin sak! Där två eller tre församlas, där är jag med er, lovade Jesus enligt Bibeln, men på vilket sätt man skulle samlas framgår inte av textstället.




Man kan misstänka dessa "gränsfall" för att vara djur i människokropp, de som inte lyssnar ordentligt på livet om den inkommande information "hotar" de åsikter man redan köpt. Mörka moln i förståndet är klara tecken på att djurinstinkten tagit över. Vetenskapen talar om ADHD och allsköns biokemiska obalanser. Men det är för att den inte har en suck om hur Verkligheten är beskaffad.

Jesus sade: 'Välsignat det lejon som en människa förtär, så att lejonet blir till människa. Och förorenad den människa som ett lejon förtär - och det lejonet blir till människa.'

Thomasevangeliet logion 7


DN, SvD


Ett relaterat inlägg: Som en insekt...

_____

1.
Se min astrologiska analys av Socialdemokratiska arbetarpartiets grundande som ett uttryck för gruppegoism.

onsdag 8 april 2009

Är Gardells jesusbild up-to-date?

Det här inlägget får förnyad aktualitet sedan Siewert Öholm i ett Newsmill-inlägg ifrågasatt SVT:s satsning på Jonas Gardell som kristendomens officiella uttolkare.

***** 

Själv teologie studerande runt 1990 kastade jag mig på DN:s recension (och därefter SvD:s) av Jonas Gardells bok om Jesus. Tyvärr saknar jag redogörelser för sakinnehåll som inte redan valsat runt i pressen, som uppgiften att Gardell läst in en tandlös obildad figur i den historiske Jesus och att Jesus försonande offergärning inkluderar alla.

(På den senare punkten har en kommentatör rättat mig; Gardells Jesus lider med människan, men sonar ingen synd hos henne.)


Att DN-recensenten inte till vardagslags ägnar sig åt den här typen av litteratur, märks när han talar om Jesus som en lynnig och manipulativ sektledare. Mot detta påstående står Nya Testamentet, där istället en anti-sekteristisk inställning i Jesus framtoning märks - inte minst där han hutar åt sina lärjungar när de snear över att andra helare använder hans namn.

Jesus svar om att den som inte explicit är emot honom, är för honom, måste väl vara det mest o-sekteristiska yttrande som någonsin fällts! Jesus bjussar på sitt varumärke!

Vad gäller "lynnigheten" anbelangar, skulle den med den tidens språkbruk - och givet kontexten - väl ha kallats "helig vrede", berättigad indignation över t.ex. det pekuniära geschäftet på det heliga templets förgård1.


Nej, vi har ingen sympatisk läsare av Gardells bok i denne DN-skribent. Så synd. Jag hade gärna hört något om Gardell t.ex. inkluderat Thomasevangeliet i sin studie.




Det spektakulära Nag Hammadi-fyndet från 1945
med bl.a. Thomasevangeliet


Förutom hos de lutherska konfessionella, lutar religionsforskningen (efter mycket velande) nu åt att detta evangelium som i en komplett handskrift hittades i en egyptisk åker 1945 representerar den äldsta tillgängliga traditionen om Jesus.

Det är inte ens en litterär text utan ser ut som en minneslista med 114 "jesusord", varav en del har återanvänts i de fyra evangelierna, ibland i något annorlunda varianter. Judas Thomas hågkomster av Mästarens "rebusar" tycks representera den första orala traditionen av folk som faktiskt hörde Jesus själv!


Bestickande är att den första generationen anhängare fullständigt gav sjutton i sin lärares genanta dödsdom och korsfästelse. Den sonande offerdöd Gardell vill rädda ur den organiserade kristendomen fanns ännu inte! Det får naturligtvis avsevärda konsekvenser för det budskap Gardell vill föra fram! (Se rättelsen ovan.)

Vid den här tiden traderades ännu Jesus orientaliskt färgade mysterielära som uttalanden vars avkodning kunde medföra ett uppvaknande ur det köttsliga sinnets vanföreställningar, Jesus egen lära handlade allra minst om man skulle tro på en korsfästelse som han ännu inte varit med om.

(Den judiske historikern Hugh Schonfield, med Albert Schweitzer om jag inte missminner mig, var förvisso av den övertygelsen att Jesus orkestrerat sin egen korsfästelse...)

Jesus budskap enligt Judas Thomas hågkomster var att kunskapen var det som skulle göra åhörarna fria. Kunskap om vad? Jo, att himmelriket finns INOM och UTOM åhörarna.

Allt är "himmel" - bara man lyckas tända det tredje ögat (kroppens inre lampa). Detta sker samtidigt som detta eländiga ego dör, det som insisterar på att missfärga världen och selektera bara de delar som passar dess egna syften.

"Vi är gudar i vardande" - men inte förrän man rotat ut all vilja att berätta sin version om Jesus!

Mot Gardells "tandlösa ynkrygg" till Jesus visar ett annat studium av läraren att vi har att göra med en extremt intelligent människa - "ännu inte 50 fyllda" som en passage i NT säger. Han är därmed troligen något äldre än den 35-åring i social misär Gardell sökt reducera honom till, vad jag förstår av förhandsrapporteringen. Vad t.ex. om bibelställena som påminner om att folket blev imponerade av hans myndiga undervisning?

Eftersom Jesus också hänvisar sina åhörare till Ljusets söner några gånger i Nya Testamentet, och rekommenderar dem att efterlikna (och inte rent av ansluta sig till) denna grupp, hade det varit intressant att i DN-recensionen fått veta om Gardell överhuvudtaget gjort något försök att diskutera Jesus i förhållande till dem.

Ljusets söner, mer kända (via några senantika historiker) som esséerna, är författarna till 1900-talets mest remarkabla skriftfynd vid sidan av det egyptiska klosterbibliotek jag nyss hänvisade till.



Med bara ett års mellanrum dök de egyptiska evangelierna och Dödahavsrullarna upp.
Denna remarkabla koincidens har så i grunden ändrat förutsättningarna att uttala sig om den historiske Jesus att det är en ren skandal att DN inte plockar upp någon sådan tråd ur Gardells bok.

Om det nu inte är så att hedersdoktorn själv totalt kört över vår tids viktigaste material för den historiska rekonstruktion av Jesus för att han ville skriva en jesushistoria i linje med sina egna preferenser!


I verkligheten var Jesus ingen tandlös loser utan mer troligt en högutbildad esséerfunktionär2, mycket möjligt en apostat som tog det bästa ur sina lärofäders system men lättade på gruppens rigida auktoritetsstrukturer. Jesus kända Bergspredikan kunde ha varit hämtad ur Dödahavsrullarnas regelsamlingar!

Denna hypotes skulle förklara precis allt kring Nya Testamentets Jesus, inte minst hans helande - esséerna var enligt historikern Josefos kända för sina medicinkunskaper (implikationer för Gardells monstruösa bild av en stukad, sjuklig Jesus?) - och likaså hans många referenser till att läsa samtidsskeenden såsom omen.

Dödahavsrullarna visar att esséeerna studerade bl.a. åskan som ett omen av speciell betydelse. Någon som kan sitt Nya Testamente kanske minns ovädret vid tiden för korsfästelsen? Ja, här rapporteras t.o.m. om en jordbävning! Dödahavsrullarna innehåller märkliga system som väger samman himmelska och jordiska skeenden och utläser Guds vägledning i dem.

Med insikten om att esséerna använde astrologi för att säkerställa mängden av demoni respektive gudfruktighet i aspiranterna kan man också förstå det annars obegripliga uttalandet i Johannesevangeliet, att "Gud delar inte ut anden efter mått".

Här misstänker jag en av de kritiska skiljelinjerna som fick mannen Jesus att bryta med rörelsen och "starta eget". Esséernas strikta renlighetslagar gick Jesus uppenbarligen också emot, och här har Gardell inte läst Nya Testamentet som fan brukar läsa Bibeln (upp-och-ned)!

Innan ni köper Gardells bok, bläddra och se om han alls snappat de senaste 20 årens hetaste forskarspår. När Lena Einhorn gjorde sitt försök till ett jesusporträtt för några år sedan, lyckades hon inte ens hålla isär Jesus och Paulus!

En tanke smyger sig på, att svenskarna kanske ska hålla sig till sekulära jämlikhetsfrågor. När de söker bedriva religionsvetenskap sker detta utifrån så usla grundförutsättningar pga folksjälens historiska förståelsehorisont, att risken är stor att resultatet landar helt vid sidan av Vägen... En barndomsvisa kommer plötsligt för mig...

Kungens lilla kråka skulle ut och åka
Ingen hade hon som körde...

SvD:s recensent tangerar också bara generella frågeställningar kring Gardells bok, men ger ett mer påläst intryck. Men i frånvaron av omnämnande även här av något ur den uppsjö nytt och sensationellt historiskt material som nu bearbetas ute i världen, stärks min misstanke att Gardell har serverat svensken sin version av samma kristna konsensusbild som styrt den teologiska undervisningen sedan anno dazumal.



***

Jag noterar nu också att (givetvis!) tidningen Dagen har recenserat boken och det grundligare än någon av de två stockholmstidningarna.

Anm. Detta var en aningen "tvättad" version av ett tidigare inlägg (nytt fönster).



Se även Jesus som Queer samt Andesjälen som stjärna i skyn



_____

Noter.

1. Det ska dock medges att religionsforskningen sedan länge visat att Johannesevangeliet innehåller en "överskrivning" av originaltexten. En andra redaktör har inympat antisemitiska tendenser och producerat stycken med en mer hätsk jesusfigur. Detta måste man beakta.

Se vidare historikern Hugh Schonfield och "Those Incredible Christians" samt hans intressanta, "avteologiserade" översättning "The Original New Testament".

Att rena templet stod f.ö. högt på esséernas "att göra"-lista, ännu ett spår i den verkliga jakten på den historiske Jesus och hans "utbildning"...

2. Svenske bibelforskaren Birger Gerhardsson noterade i den judiska orala traditionen den sociala rollen maschil (eller maskil) - en "ordspråksmän" eller lärare som undervisade via liknelser. (Jesus, någon?)

Men detta råkar också vara Dödhavasrullarnas tjänstebetckning för, möjligen, sändebud utskickade att "peppa" folk i den messianska värvningskampanjen (det kommande upproret mot romarna).

Dödahavsforskaren Geza Vermes menade dock att tjänstetiteln tillhör esséernas absoluta ledarskikt. Maskilen är den esséiske Mästaren själv, en beteckning som klingar bekant för kristna!

Vermes drog inte själv några kopplingar mellan esséismen och det första århundradets judekristna, men nya generationer forskare har fortsatt analysera materialet. Forskningen tog ny fart efter att den israeliska staten i november 1991 krängt Dödahavsrullarna ur händerna på ett katolskt-kristet forskarteam som helt enkelt inte levererade materialet till världen.

Förklaringen till forskargruppens skandalösa senfärdighet är, tror jag, enkel. Fynden hotar kyrkans jesusbild. Mästaren var ingen isolerad gudafigur - ett helt team hade berett väg för honom, och i vissa avseenden var han ett språkrör för en redan existerande ideologi och världsåskådning.

Det är därför Thomasevangaliet fokuserar en lärare, en man med ett budskap, och inte en frälsargestalt. Jesus lärde ut att varje människa måste, så att säga, ta sitt eget ansvar och uppstå från materialismens kors, de fyra vädersträcken - det förkroppsligade livet i världen. Här är andesjälen förslavad och dold under ett inskränkt ego.

Att själavandringen ingick i Jesus ursprungliga budskap är mer än troligt - se Katolska kyrkans encyklopedi för föreställningens närmast universella utbredning! Men Thomasevangeliets Jesus talar i beslöjade metaforer. Kanske kommer vi aldrig säkert att säkert få veta. Men en rekonstruktion av tillhörande kringmaterial gör detta troligt.

Johannes Döparens anhängare, som flydde till Irak, hade t.ex. transmigration på sitt program, och Johannes identifierar idag forskningen ganska enhälligt som en esséer. Döpte folk gjorde han blott ett stenkast från byggnationen uppe vid Döda havet.

Så detta är då den mer troliga historien om den utvalde ledaren Jesus som gjorde upp med den extrema asketismen i detta "kloster" eller "läger", utan att för den skull dumpa hela lärosystemet. Jag vågar tro att det inte är den berättelsen som står att läsa i Gardells bok.

Sanningen är väl den, att ingen vill ha den verklige, historiske Jesus. Kristendomen efter Nicea 325 allra minst! Det blev en hel höna av den här fjädern. Judiska historiker har kommit längre, men deras litteratur används givetvis inte i teologiutbildningen, som ju befattar sig med trons och inte verklighetens Jesus.

lördag 21 mars 2009

Ta dig en tugga till - du blir ju vad du äter

Människan verkar upplösa sig i två underarter vars drömmar går i skilda riktningar.

Det ena slaget av dröm kallade den grekiske filosofen Herakleitos (400-talet fvt) för "Vägen upp", en väg mot intellektualitet och klarsyn.

"Vägen ner" visar sig istället i den här rubriken (och filmklippet) från Aftonbladet:



Det här ser ut att vara drömmen om att handlöst falla tillbaka och regrediera till den natur och det djurens rike som darwinisterna påstår att människan utvecklats från.

Av en slump använde även Jesus djurens konung i ett av sina kraftfullaste uttalanden - fast hans poäng var en helt annan:




Ur
Thomasevangeliet, den äldsta samling uttalanden av den
remarkabla läraren som existerar (klicka för förstoring).



I senantiken hade människan redan grundligt undersökt det motsatsförhållande som verkade råda mellan medvetande och "natur", och slutsatsen - eftersom människan nu visat sig kunna resa "i anden", det vi idag kallar "ut ur kroppen-upplevelser" - var att själen uppenbarligen var något mer än bara en "harmonisk överton"1 till det fysiska substratet.

Jesus använder här lejonet i en annan bemärkelse än vi i vår - för vilken gång i ordningen - nymornade naturdyrkan? (Var det inte västerlänningen som bedrev rovdrift på jorden tills för bara några år sedan?)

För Jesus är lejonet sinnebilden för den biologiska värdkroppens driftsliv. Inte på det sätt att natur och kultur är antagonister, utan att natur och själ inte springer ur samma "rot", inte har samma "förälder".

Vad han i klartext säger är den människa är förbannad som låter sig uppslukas av driften så att känslolivet blir kapten på skutan. Den människan har kastat in handduken och saknar - radikalt fattat - människovärde.

Den människan sorterar under det hon valt att identifiera sig med, och har förlorat sitt adelsmärke, sin "frisjäl". Hon är nu inte mer än den organiska planet dit hon som andesjäl anlände för att uppleva och nå insikter. Hon har blivit som de allra ömkligaste av alla män - han som tror att det är kostymen som gör honom!

Men identifikation med naturen var andemänniskans uppdrag på jorden! Senantiken var en intensivt intellektuellt vaken period, och innan kyrkan på 300-talet vunnit diverse religionsdebatter och skapat en doktrin kring den jordiska läraren Jesus hade en evighetslängtan, som bättre svarar mot människans essens än de känslor som mannen som tumlar bland lejonen, dominerat åtminstone de mer bildade grupperna ("filosoferna") i Medelhavsvärlden och
Främre orienten.

Sedan slocknade något på jorden och vi gick in i en lång mörk tunnel, i väntan på att återupptäcka mänsklighetens universella identitet (om inte ännu större). Ja, dessa är djupa ting - inget som biologerna kan räknas få syn på i sina mikroskop!

Troligen är det här det nästan fåniga svaret på varför ateismen frodas inom biologin: människan upplever sig större än det cellulära liv hon studerar av den enkla anledningen att hon i flera bemärkelser SER NER på sitt studieobjekt. Människan är smart medan cellerna (enligt hennes domslut) saknar medvetande.

I den här känsloruschen av att ha fattat något det biologiska livets systematik, identifierar sig den här gruppen av naturvetare med gårdagens Gud - Laggivaren själv - och fastslår att det inga andra gudar finns än människan själv!

För minns vad psykologen Jung sade: de gudar människan visar på dörren tränger sig strax på (genom analöppningen enligt gammal folktro), och blir hennes mentala sjukdomar. Till dessa åkommor hör bl.a. den neurotiskt betingade gudsförnekelsen som är i stånd att helt utan förvarning derangera den som nyss föreföll så resonabel. (Se inlägget om Charles Dawkins.)

Tanken är inte så imbecill som först kan tyckas. Empiriker är ju den som förnekar meningsfullheten av utsagor som inte kan prövas via de fem sinnena. Därmed är empirins själva von Oben-perspektiv - att det "ser ner" - ett argument som materialister och kognitionspsykologen bör kunna ta till sig. Dess egen metodik förklarar varför de inget ser utöver dem själva - disciplinens "ego" står i vägen och leder till solförmörkelse (vad solen representerar här, är inte något större mysterium).

Men de individer som vänder blicken uppåt, och studerar det som är större än människan på hennes tunna humusskikt, når istället en annan insikt2. Det är därför astrofysiker (och kvantfysiker som passerat det materialistiska paradigmets smärtgräns och hittat något mer) så påfallande ofta har någon slags gudstro och med detta finner intelligent design en attraktiv teori.

Ateism skulle alltså kunna vara något så simpelt som en funktion av egocentricitet och mänsklig hybris - inte de kvaliteter vi normalt förknippar med ordet intelligens.

Mitt heta tips att är vi firar Darwin 200 år nu, men att han kommer att vara reducerad till en liten fotnot när tiden nalkas för det som skulle kunna ha varit hans 300-årsjubileum om inte saker rört på sig. (Om en man som föddes lite före sin tid, se boktipset om Arthur M. Young, helikopterns uppfinnare.)



_____

1. Se t.ex. Platons Faidon (300-talet fvt) för en grundlig analys av den falska slutledning som alltjämt i dag, 2300 år senare, biologer propagerar för (de har ju sin agenda och sina arbetstillfällen att vårda sig om...) Idag kallar de Platons övertonsteori för epifenomenalism - idén att medvetandet bara är ett slumpmässigt sidofenomen till den stendöda biokemiska soppan i hjärnan.

Varför föraktar biologer sig själva (och andra) på detta vis? Varför ser de inte igenom det vetenskapliga projektets godtyckliga natur? Ett svar ges i avslutningen på detta inlägg. Ett annat skulle kunna vara att det faktiskt existerar två underarter av människan, just som Thomasevangeliets Jesus menar.

Att tala om Guds och Djävulens barn, leder idag till våldsamma protester från de senare (trots att de inte anser att termerna är meningsfulla eftersom de inte denoterar något i den empiriskt prövbara verkligheten), men oavsett nomenklatura kvarstår faktum:

För den som överväger den filosofiska idealismen som övergripande modell (se FAQ - obs! 9 A4 sidor!) skulle ateisten kunna vara den "underart" som är på Herakleitos "vägen ner" - ner mot andlig död och identifikation med fantasin om materien.

Andra själar på jorden har redan sprungit halva loppet, är på "vägen hem" (avvecklar falska identifikationer). De söker nu förstå människans intelligens i ett perspektiv som inte förolämpar Intelligensen. (Se en skiss på den senantike filosofen Plotinus metaforiska människosyn här.)

Att något åt det hållet skulle kunna vara påvisbart inom den fantasi som fixerat sig vid empirisk påvisbarhet, hävdar jag i bloggen Sideriska siktet, genom ett antal fallstudier av individer som vid en astrologisk granskning tydligt domineras av antingen de negativt polariserade elementen Vatten och Jord, eller de positivt polariserade elementen Luft och Eld.


2. För den begränsade filosofen Ludwig Feuerbachs materialistiska tes, att Gud är människans projektion av sig själv mot himmelen, se min astrologiska analys av densamme här.


måndag 23 februari 2009

Johannes hemliga bok




Nag Hammadi-bibliotekets redaktör Marvin Meyer kallar Johannes hemliga bok ett prima exempel på gnostisk kosmologi - en senantik mytisk berättelse om världens och människans tillblivelse.

Gnostikerna var nu inte kätterska kristna som man länge trodde. Strömningen (för det fanns flera skolor), som blandade filosofi och mytiska motiv för sina meditationer, tycks ha föregått kristendomen. Den var ett typiskt hellenistiskt synkretistiskt fenomen. Men det är spännande att identifiera vilka trådar den vävt in i sina berättelser.

Det här bannlysta "Johannesevangeliet" som hittades med 50-talet andra texter i en egyptisk åker 1945, är en fri bearbetning av bibliska och grekiska motiv vilka vävts samman till något nytt. Texten är troligen skriven någon gång under 100-talet (eller kanske redan under det första århundradet) av en spekulativ tänkare. I ett senare skede har texten omarbetats så att Jesus agerar språkröret som uppenbarar de kosmologiska hemligheterna.

I slutet av berättelsen (som börjar långt före den materiella världens tillblivelse) har den lägre skaparen av vårt universum, Ialdabaoth, våldtagit Adams hustru Eva och via henne frambringat två andar i avsikt att via dessa lura mänskligheten (minns, det var Eva som åt frukten som lät henne skilja mellan "gott" och "ont" - dvs, det diskursiva intellektet vaknade). Ur Eva utgår nu en godhetens och en lögnens ande, och båda står alltså i den okunniga "denna världens herres" tjänst.

Människan är således en mycket liten pusselbit i den här omfattande senantika kosmologiska berättelsen om "fall" och "återupprättelse".

Här är stycket om den fallna mänsklighetens problem, eller rättare sagt problemet för de själar som inte fick tillräckligt mycket sannning och ljus med sig då alla själar skapades:

"De människor över vilka den falska anden sänker sig ner, kommer att ledas vilse av den."

Jag sade, "Mästare (Jesus), var tar deras själar vägen när de lämnar kroppen?"

Han skrattade och sade till mig, "En sådan (själ) som som har en större del kraft än Blasfemins ande i sig, är stark. Hon (psyché är femininum i grekiskan) undflyr det onda och genom Den Oförgänglige räddas hon och tas upp till den eviga vilan."

Jag sade, "Mästare, vart går då de människors själar som inte har känt till vem de tillhör?"

Han sade till mig, "Blasfemins ande har växt sig starkare i sådana människor under det att de gick vilse. Den här anden lägger en tung börda på själen och leder henne till onda gärningar och slungar henne långt ner i glömska. Efter att själen lämnar kroppen, lämnas hon över till Auktoriteterna som kom till genom (den ignoranta) Härskaren (över "detta kosmos", Ialdabaoth).

Auktoriteterna (de sju planeterna) binder henne med kedjor och kastar henne i fängelse. De går runt med henne tills dess att hon vaknar från sin förglömmelse och förvärvar kunskap (gnosis). Det är på det sättet hon uppnår fullkomlighet och blir räddad.

Jag sade, "Mästare, hur kan själen bli yngre och återvända in i en moders sköte eller in i en mänsklig varelse?"

Han blev glad när jag frågade honom om detta och sade till mig, "Du är sannerligen välsignad, för du har förstått. Den här själen kommer att få följa en annan själ i vilken Livets ande härbärgerar, och räddas genom den associationen. På det viset undgår hon att slungas in i ännu en inkarnation."

Marvin Meyer (red) - The Gnostic Gospels of Jesus, s.179

Som synes en fullständigt explicit själavandringslära. Tilläggas kan att den onda världshärskaren tidigare har skapat "glömskans flod" - ett direkt lån från den grekiska mytologins Lethe, som får själarna att glömma sina föregående liv om de skulle dricka från floden innan de reinkarnerar.

Det mest intressanta är att det verkar finnas kvar ekon från esséersekten i Döda havet i den här texten. I de förkristna, judiska Dödahavsrullarna finns redan den explicita åsikten att Gud redan i begynnelsen skapade alla själar som avkomma till antingen Ljusets eller Mörkrets ande.

Vad som hänt här är att det inte längre är Gud utan en lägre skaparinstans - Ialdabaoth, den
den onde världshärskaren, som låter de två andarna uppstå, och därtill inifrån Eva eller människosläktet självt. Den här delningen tillhör inte Livet - det är ur människans djup som instinkten att dela upp allt på "gott" och "ont" kommer. Och varför?

För att människorna är feta Egon som alltid väljer ett "perspektiv" och därmed gör sig till imbeciller, till partsinlagor, i den fulla Verkligheten. Och ur det perspektiv de trivs bäst med, blir automatiskt motsatt perspektiv "det onda".

Dikotomiserande är alltså följden av total okunnighet, precis som universums herre Ialdabaoth är ett nöt jämfört med de större krafter/gudar som existerar bortom världen.


Meyer översätter den onda anden som "contemptible spirit", den föraktfulla anden eller blasfemins ande. Den syns mig identisk med vad jag i ett annat inlägg kallat "egenmäktighetssyndromet", synliggjord genom vissa ogynnsamma astrologiska signaturer i barnets födelseögonblick.

På ett snarlikt sätt arbetade asketerna i Döda Havet med horoskop för att studera om aspiranter till rörelsen hade förutsättningar för den mentala disciplin som rådde där, dvs tillräckligt mycket av "Ljusets ande" i sig.

Det finns avsevärda psykologiska insikter i de senantika myterna. Inte för inte är det tack vare dessa som modern djuppsykologi klingar så förundransvärt riktigt. Carl Jung måste ha varit västerlandets mest belästa psykolog på sin tid!

Jag, som inbiten astrologistudent sedan snart 30 år, lutar åt att man med viss säkerhet förutsäga vilka nyfödda barn som kommer med en större del av "Satans" tendens att förneka och ställa sig på tvären. Å andra sidan är ju samtiden en tid av normlöshet, ultrasubjektivism och bildstormande, så man kan säga att det är lysande tider för huggormens avföda att vara på jorden just nu! De är i sitt rätta element.

Dessa förgrämda och mörkerlagda själar blir med lätthet ateister när de är gamla nog att tänka självständigt. Ja, det är egentligen tänka (i viss, mer precis mening) de inte kan, och det är just därför de tvärar. För ett fritt tankeflöde leder alltid hela vägen hem till tankens källsprång - till gnosis/kunskap - och upptäckten att människan inte är "sin egen" utan ett resultat av en föregående, intelligent skapelseakt. Astrofysikern Paul Davies är en av vetenskapens mest vältaliga representanter för den grupp som följt tanken hela vägen hem.

Johannes hemliga bok har således tydligt bevarat ekon av Döda havs-esséernas lära om de två andarna, men så här låter en tradition när den byggts ut och varierats under säkerligen 150 år. Likväl finns de centrala teserna från esséersamfundet kvar: frågan om hur det onda uppstod, vilket är människans öde - eller rättare sagt människans själs öde.

Gnosticismens svar var mer hoppfullt än det som kom att bli den kristna kyrkans doktrin ("acceptera Jesus eller döms för evigt"). För visserligen frammanas bilden av totalt vilsegångna ateist-själar - under starkt inflytande av Bespottarens ande, men genom lidant renas själarna under upprepade jordeliv tills dess att de till sist bryter sig igenom det arroganta Egot.


*****


Egot är en imitation av Satans/Ialdabaoths okunniga och därmed uppstudsiga autonomi gentemot Universums Ursprung (den Sanna Guden, om man så vill), en ego-identitet han vinner enbart genom att likt ett ovuxet barn mopsa sig och negera alla positiva inkommande signaler. Satan är Bibelns vedersakare, Gud använder Negationen (nihil) för sina outgrundliga syften.


Så upprätthåller t.ex. Satan/Ialdabaoth detta universums gränsdragningar, och alla själar som kommer i kretslopp härinne måste nu av egen kraft övervinna Lögnens eller Blasfemins ande.

När själen når insikt och kunskap, försvinner egot/Satan som den chimär det egentligen var, och själen får tillbaka sitt större och "högre" medvetande. Då, berättar all världens psykonauter, blir allt Ljus utan någon dikotomisering av typen "gott"/"ont" - då vet själen att allt som händer är EN ENDA perfekt orkestrerad helhet. Jesus: "Himmelriket är utanför och innanför er".


Då slipper själen substitutsmörjmedel som t.ex. musik, vilken bara simulerar Enhetens realitet med jordiska färger och klanger. Nu ÄR själen en levande del i den verkliga symfonin. Detta sjöng Kate Bush om redan när hon var runt 18-19. Vissa själar är "gamla själar", andra behöver några tusen år speltid på jorden ytterligare...

Då ser själen att t.o.m. de grymma händelserna på jorden är perfekt anpassade till de själar som behöver dessa grafiska lärdomar. Det är därför de kinesiska mystikerna konstaterade att den gudomliga Himmelen inte var "god" på det sätt de ringa människorna som bara jagade välbehag och flydde undan smärta uppfattade saken. Jämför Dödahavsasketerna: "Sökarna efter lena ting."

Dessa ringa människor domineras ännu av sitt animala värddjur och själen vilar i total glömska - pga. några få droppar från floden Lethe före ankomsten hit.


Trots att kärt barn drar på sig många namn - Ialdabaoth är en version av Satan - har uppenbarligen mänskligheten alltid berättat samma berättelse. Bara när en texts innebörd går förlorad uppstår klumpiga collage där varianterna av samma myt utan att sammanställaren inser duplikationen av en och samma arketypiska berättelse.

Att förfalla till ord och fraser är vår samtida kulturs sjukdom. Här finns inte ens ambitionen till en Stor Berättelse längre. Fragmenteringen sprider sig genom det kollektiva medvetandet som en cancer. Snärtiga en-radare, där ligger ambitionsnivån på själarna som är på jorden just nu (lustigt hur själarnas kaliber svarar mot deras tillgängliga kommunikationsmedel...).

Vad är detta för överblivet material? Är detta själar som ska vara med om "den stora smällen" om tjugo år? Lära sig ett elementärt arketypiskt motiv genom "livets hårda skola"?



Samtida slavar under it-tekniken, vars format

tvingar intellektet ner mot nya bottenrekord.



_____

Anmärkning. Förloppet i Johannes hemliga bok är något mer komplext än vad som här redovisats. I utvecklingen av motivet med de två andarna introduceras Lögnens ande inte samtidigt med Ljusets ande, som i Dödahavsrullarna, utan i ett senare stadium då den onde världsskaparen redan satt igång Ödets krafter (vilka binder själen i mörker).

Mörkrets ande kan ses som själva essensen av vad ett alltigenom inomvärldsligt liv innebär: en ensidig och ignorant fixering vid mätbara, konkreta ting. Detta liv är då, redan innan själen i förglömmelse söker rättfärdiga sina minnesluckor i termer av ateism, en blasfemi mot den yttersta källan till själens existens.

I dessa tankar igenkänner man mycket av den senare kristendomens åsikt om människans alltigenom syndfulla och distorderade natur. Lögnanden genomsyrar henne och får henne att hävda sin autonomi gentemot allt och alla!

Ego är söndring - den sataniska principen i konkret manifestation. Aldrig har väl vår tids personkult fått en sådan oönskad bismak som då den betraktas som frukten av medvetandets kollaps in i ett drygt "Ja men, så ser JAG på saken..." Mörkläggaren och frammanaren av provinsialism hörs plåtaktigt tala genom var och varannan människa.


lördag 14 februari 2009

Aporna vassare än människan!



http://www.sciencedaily.com/releases/2009/02/090211161840.htm

Bara ännu en meningslös - ännu - faktabit från genetikens oöverskådliga myller.

Ett avgörande skäl till att knappt någon biolog (i USA) bevärdigat sig kommentera synske Edgar Cayces utsagor under 70 års tid är att denne på 1920- och 30-talet satte startskottet för det vi kallar människan 10 miljoner år tillbaka i tiden. På den tiden var siffran löjeväckande. (De allra viktigaste skälen till att biologer utelämnar Cayce är förstås att de flesta inte ens hört talas om honom.)

Men Cayce gick längre - mycket längre. Han hävdade ur sitt trancetillstånd att den evolutionsgren människorna påbörjat var en effekt av dem själva. Eller rättare, påbörjats av de "andevarelser" som med tiden skulle komma att bli de själar som idag utgör mänskligheten.

Utanför världen - vår biologiska bubbla - existerar en annan dimension varifrån kartritningen till världen blir till genom rent och skärt kreativt visualiserande. "Kreationism" med andra ord! I Platons (med fleras) värld av "vardande" (addera tidsmomentet), tar förstås saker sin tid. I brist på bättre vetande kan man här tala om en gradvis evolution över tid.


Avmystifierar man religionens tal om "andevarelse" och "själ" så gott det går, handlar det om att enskilda medvetandeentiteter (matematikern och filosofen Whitehead) - droppar av medvetande i den medvetanceocean som kallats Gud började interagera med det fysiska livet på jorden (som redan existerade).


Edgar Cayce 1877-1945


En kritisk läsning av Edgar Cayces tranceföreläsningar skulle kunna tyda på att hans flitiga bibelläsande (han var troende kristen i sitt vakna liv) påverkade de "historier" han föredrog inför frågeställare under självinducerad trance.


När allt kommer omkring påminner hans skapelseberättelser i delar om hur i Första Mosebok Guds andar kommer farande över jorden och finner jordens döttrar (djurlivet) fagra, och äktar dem. Bang! Två ontologiska ordningar möttes och en mer komplex medvetandestruktur inympades i den i sig helt naturliga naturens utveckling! Två kartritningar dubbelexponerades.

Men ett studium av fenomenet Cayce som helhet visar att varje lätt undanflykt med hänvisning till en eller annan hypotetisk influens faller. För varje detalj man tror sig ha förklarat bort, återstår många andra.

Till exempel droppade Cayce i trance spontana strökommentarer om skeenden på andra platser vilka, fastän han knappast avsåg det, blev till verifierbara, empiriska tecken på att hans medvetande faktiskt lämnat dess normala identifikation med den fysiska kroppen Cayce och var ute som en shamanisk frisjäl och "samlade korrekta uppgifter" för sitt tranceföredrag!

Dean Radins bok The Conscious Universe: The Scientific Truth of Psychic Phenomena (som enbart ett exempel av många på aktuell litteratur) borde vara obligatorisk läsning innan en naturvetare av mainstream-slaget ens hämtar andan för en avvisande kommentar till för honom/henne okända företeelser och kunskapsvägar bortom de fem sinnena.

Vi sitter fast i en materialistisk världsbild och leker med de byggbitar vi lyckats isolera via våra fem sinnen (eller deras förlängningar i mikroskop och annan apparatur). Vi kommer aldrig på det viset att förstå VARFÖR något händer. Inte om Orsaken är en icke-materiell Ande utanför det system vetenskapen isolerat.

De Nobelprisbelönta kvantfysiker filosofen Ken Wilber lät komma till tals i sin Quantum Questions var, som de förstarangens vetenskapsteorietiker de var, glasklart medvetna om att "förklaringen" till ett system aldrig kan hittas medan man själv befinner sig inuti systemet. Det är därför man måste "tänka utanför lådan", eller som Einstein, "trotsa ett axiom".

Häri ligger då motsättningen mellan vetenskap och den i vetenskapens ögon fossiliserade religionen. Religionen har redan svaret och det hatar vetenskapen (på alla nivåer av Geni som faller kort om Nobelpristagarnivån vill det synas).

Samtidigt kan inte heller religionen bevisa Guds eller den odödliga själens existens utifrån vetenskapliga spelregler - vilket inte är att undra på givet att religionen söker tala om det outsägliga via bilder, metaforer, analogier...

Men vetenskapens mindre än geniala utövare/anhängare förstår inte tydligt att det är två helt olika modeller, och söker att helt förringa religionens utsagor om evigheten, kreativ intelligens och skapandeakter som nonsens eller i bästa fall overifierbara och icke-empiriska. Och visst är de. De bygger på subjektiv observation av en ande som passerat förbi låsningen till sina fem sinnen och en ap-hjärna som modifierats i fel riktning.

Cayce betecknade också den här utgreningen som ett "misstag" i evolutionen (han kallade även ilska för en mild form av sinnessjukdom) - att jämföra med ScienceDaily-artikeln som pekar ut schizofrenins början i denna avlägsna tid.

I likställandet av vrede med sinnesjukdom gjorde Cayce i trance en koppling till kättarkristna skrifter som hittades nedgrävda i en åker i Egypten i december 1945. Men Edgar Cayce dog i januari 1945 - ett fall av "fjärrläsning" av ännu inte upptäckta skrifter?1






ScienceDaily-artikeln säger - och det här kan läsas som en antydan om att det pågår "intelligent kreationism" bakom ridåerna, ungefär som i tider just före lanseringen av en nyprogrammerad datorprodukt:


Surprisingly, the rate of duplications slowed down again after the lineages leading to humans and to chimpanzees diverged.

Men eftersom en gestalt nu håller forskarvärlden ensidigt låst, läser man och tolkar fynden i en viss riktning, med eller utan tillgång till Edgar Cayces, det medges, fenomentalt spejsade historier.

Var går gränsen mellan myt och verklighet...?

Det är inte utan att man börjar undra lite kring Cayces trancemeddelande att mänskligheten var ett evolutionärt misstag ("syndafallet" i kristendom och gnosticism) när man ser experiment som dessa:

Schimpanser har bättre minne än du

Dagens Nyheter


Kommer då framtiden att avgöra om det var en abnorm eller "sjuklig" mutation i DNA:t då människan bröt sig loss från apsläktet?

I den konfucianska klassikern Förvandlingarnas bok (I Ching) är inte alla 64 representationer av identifierade tillstånd i naturen likvärdiga, även om alla behövs (för att systemet som sådant ska vara balanserat och komplett). Vissa "hexagram" indikerar återvändsgränder i evolutionen eller, som kineserna skulle ha sagt, "vägar i naturen" (tao = väg).

Andra hexagram, som artisten Madonnas födelsesymbol "Himmelen", indikerar brutal "urkraft" eller "libido" - en skakande okänslig energi och bara "Moder Jord" kan temperera i detta proto-vetenskapliga system som väl ytterst är av den berkeleyanskt idealistiska typen2.

Moder Jord, utan spiritualiserande inflytande från Himmelen, tenderar å sin sida att kastrera sina barn och göra dem till materialister utan förmåga eller intresse av att vakna upp inför det fysikaliska livet som en gåta att lösa (och upplösa).

Istället myser Mater Materia ju fler av sina barn hon vaggar till ro så att de sömndruckna lullar runt i butiker och shoppar sig genom livet. Fem sinnen = Satans domän enligt ockultismen.3


Men religionerna har redan tusentals år av erfarenhet av funderingar i dessa riktningar. Lyssna inte på de dårar som söker presentera religionen som "bokstavstro", "en död bok", etc.

Givet att varje mänsklig tradition kan gå in i en återvändsgränd och sluta TÄNKA, vittnar sådana uttalanden ändå mest om tendensen hos dem som själva fäller dessa nedlåtande yttranden.

Och jämfört med dessa andliga krymplingar skulle jag själv hellre umgås med en själ som börjat högakta Text & Tradition än en som satt sitt ringa Ego som Domare över Skapelsen. Detta om jag nödvändigtvis måste välja mellan två ting. Men "andeperspektivet" är inte dikotomt som den mänskliga ärthjärnans. Sanningen är att andens värld tycks ha väldigt lite gemensamt med den lilla myran - människans - värld.

Det här uttrycks tydligt i den mystika kinesiska klassikern Tao Tê Ching ("dao dejing" i det försämrade transkriptionssystemet pinyin som ersatt det föregående av Wade/Giles, gissningsvis för att det senare för kineserna hade konnotationer av kristen kolonialism):

Himmelen är inte god [i människans futtiga definition].
Den behandlar de levande varelserna som halmdockor [att kasta på offerelden].

Men likväl är den andliga aspekten tidlös och evig. Dikotomier som "liv och död" får man leva med så länge man befinner sig i den världsbeskrivning de döda människorna ritar upp för allmän konsumtion. Döda människor som Charles Darwin, hans påläggskalv Richard Dawkins och Humanisterna - dessa som predikar ner i vad de tror vara slummen just för att de själva befinner sig där men ännu inte ser sin ovetenhet.

För skillnaden mellan att vara ett Slummens barn och måhända leva i den utan att därför vaggas till sömns kan den taoistiska Tao Tê Ching ("klassikern om vägen och kraften") hörsammas ännu en gång:

Skillnaden mellan dem [slummens, världens barn] och mig är att jag inte prissätter något som inte kommer från den Mörka Modern [Tao].

För att börja förstå mystika texter måste man minnas att det som ser ut som IRRATIONELLT och MÖRKT ur vårt världsliga perspektiv mycket väl kan vara tvärtom när man öppnat sitt ockulta öga - det tredje ögat - och medvetandet börjat ana "former" även i det formlösa.



_____

1. I dessa texter, Nag Hammadirullarna, översätta och publicerade flera årtionden senare, hittas plötsligt den explicita kopplingen mellan ilska och sinnessjukdom. Det är troligt att tanken förts på tal även på andra ställen - vad om de grekiska klassikerna och krigsguden Ares (Mars) fatala inverkan på psyket t.ex.?

Men ett studium av Cayce ger vid handen att han tycktes remarkabelt förtrogen med en äldre form av kristendom, mycket olik den han själv praktiserade i sitt vakna liv.


Cayces egen trance förklarade den saken som att hans medvetande inte ens behövde tappa det universella minnet, utan hämtade från sin egen själs upplevelser. Cayce tillskrev sig i trance ett tidigare liv just efter Jesus levnad. Han kom i detta liv under namnet Lucius Septulus att efter en äventyrlig ungdom konvertera till kristendomen.

Just det tidigare livet är omöjligt att verifiera, men se t.ex. läkaren Ian Stevensons 40-åriga arbete på att verifiera tidigare liv närmare i tiden.

2.
Kineserna sökte inga svar från "materien" i sig, utan kartlade de arketypiska, psykiska realiteterna därbortom. De som först i sista skedet - om de inte funnit sitt uttryck på "noblare nivå" - blir till koagulerad ch'i-energi, dvs materiell utgestaltning.

En så annorlunda ingång till vår upplevda verklighet jämfört med det nu avdöda (tack vare kvantfysiskens upptäckter) västs naiva realism! Biologin fortfar dock på sina håll i ogenerad materialism - den förefaller lika omedveten om kvantfysiken som om mänskliga fenomen som Edgar Cayce.

I en sidoutveckling kombinerades I Ching med den kinesiska 60-årskalendern för ett deterministiskt system - varav karaktäriseringen av Madonna som uttryck för ett segment tid. För likställandet av individualitet med Zeitgeist, se www.hall-of-man.com.


3. Femtalet = i ockult numerologi ett underkänt ur Himmelens - andevärldens - perspektiv, och bäddat för reinkarnation och ett nytt försök att vakna upp. För den mark du tappat på jorden, måste du också återerövra på jorden. Sanningar med stort S som inte naturvetenskapen inom överskådlig tid kommer att ställa frågor kring.


onsdag 4 februari 2009

De döda

De döda vet inte att de är döda. Och vi vet det inte heller. Apropå Expressens artikel om att ledningen på ett brittiskt sjukhus fick problem med en mörk skugga i korridorerna och tvingades kalla på en andeutdrivare.

Logion 11b ur Thomasevangeliet, den äldsta samling jesusord som existerar:

Jesus sade: De döda är inte vid liv, och de levande skall inte dö. Under de dagarna då du åt vad som dött var, gjorde du att det fick liv. När du är i ljuset, vad tänker du då göra? På dagen du var en, blev du två. Men när du blir två, vad gör du då?1

Forskare lutar nu åt att detta är ursprunglig muntlig tradition som nedtecknades cirka år 50 i Syrien. Traditionen bevarade sitt fäste i Egypten där Thomasevangeliet grävdes fram ur en åker 1945 - en världssensation kristendomen ännu inte fullt ut fattat.

Numreringen av de 114 uttalandena är godtyckligt utförd av de tidiga forskarna, och det är inte klart var i texterna det ska vara nytt stycke. kanske är "På dagen..." en helt separat utsaga. Det är uppenbart att den som samlade dessa jesusord grupperade dem utifrån ibland rätt ytliga likheter, som ett nyckelord som återkommer i 2-3 uttalanden i rad.

Den äkte Jesus var en MYSTERIELÄRARE! Och han kallade sina samtida för "döda", "kadaver" och liknande! Likt Fantomen var han hård mot de förhärdade, de vars själar ruttnat och inte längre "levandegjorde" hela människan.

Den här attityden förklarar också hans hat mot dem som dyrkar pengar - Mammon eller Satan, den här världens idol. Spår av den här hållningen dröjer kvar även i de "godkända" fyra evangelierna. Hans mission var en terapeuts - att föra de "druckna" tillbaka till medvetande om vad slags varelser de var.

Religionsforskningen, som nu nått ganska långt i uppnystandet av vem den historiske Jesus var, har naturligtvis inte missat elitsekten av mediterande munkar i Döda havet.

I deras skrifter finns det gott om förmaningar till Ljusets barn, nämnda några enstaka gånger i Nya testamentet. Innan Dödahavsrullarna hittades 1947 hade ingen kunnat ana att termen var mer än blomsterspråk, att den pekade rakt mot en extremt asketisk rörelse.

Men i samma texter finns också förbannelser över Satans barn, materialisterna. Är det någon mer än jag som ser sammanhangen här? Kristendomen kastrerade och målade över den sanne Jesus med en tintad version. "Jesus kramar barnen." "Jesus håller det gulliga lammet." "Jesus hade bara kärlek på sitt program..."

Notabelt är att de ursprungliga "thomaskristna" mottagarna av Jesus läror helt tycks ha ignorerat att mästaren avrättades. Sånt är livet. Det viktiga var de läror han hann förmedla. Och läran tycks ha varit: vinn inte världen för att i samma ögonblick förlora din själ!

_____

1.
Den ursprungliga översättningen från koptiska till engelska av en fackman:

The dead are not alive, and the living will not die. During the days when you ate what is dead, you made it come alive. When you are in the light, what will you do? On the day when you were one, you became two. But when you become two, what will you do?


torsdag 22 januari 2009

Rationella män, irrationella kvinnor


Ny vetenskaplig forskning visar att män, men inte kvinnor, klarar att hantera sin sinnesrelaterade respons på mat.

Kvinnors hjärnor "skenar", män har fast hand om sina. Om man lämnar därhän att materialister mäter på ett materiellt substrat (det är det som gör dem till materialister) och besinnar vad detta fynd egentligen handlar om...

...uttrycker sig den antika tanken om en skillnad mellan den RATIONELLA MANNEN och den IRRATIONELLA KVINNAN. Fast på ett biologistiskt, bokstavsplatt sätt.

Forskare "mytologiserar" de också, men tar fynden som att de kommer från "materien" istället för från sina psyken, där idén att "mäta verkligheten" ju faktiskt först uppstod... Eller som John Lennon sjöng, "keep on playing your mind games"...

Fynden rimmar i vilket fall med den senatika nyplatonismens idé om mannen som närmare knuten till den "rationella själen" (som gränsar mot den platonska Idévärlden, den rena Intelligensens värld) och kvinnan som uttryck för den "lägre", "irrationella själen" - kvinnor identifierar sig med sina fem sinnen.


Och Guds söner (svävande över jorden) fann jordens döttrar fagra, och äktade dem...


Första Mosebok

Inom esoteriska riktningar hittas ofta föreställningen att den i sig androgyna själen kan alternera mellan liv i manlig och kvinnlig kropp. Själen ANVÄNDER det biologiska könet (och deras respektive, kulturbundna beteendemönser och attityder) för att balansera ut sig!

Även om hypnoterapeuten Michael Newtons tusentals utförda hypnosregressioner ger vid handen att själar tenderar att föredra antingen den ena eller den andra sortens kropp.

Det skulle vara spännande att se PET-scans gjorda på en manskropp som härbärgerar en själ med mycket aktivt kvinnligt stoff (eller vice versa), typ en transsexuell. Med den läggningen förstår jag alltför starka själsminnen av tidigare liv i kvinnokroppar (eller det omvända), vilka från det undermedvetna stör anpassningen till det presenta.

I den symptombilden ska man troligen också finna en skäligen rigid eller obstinat personlighetstyp, inflexibel och låst i attityderna, vilket förklarar varför omställningen till en ny värdkropp i detta liv blev ett problem.

En PET-scan av en dylik natur skulle säkert visa att den mannens hjärnfotografier visar stor inkontinens gentemot sinnesvärlden av den typ kvinnornas hjärnor i detta test gav prov på.


Den torra (kontinenta) själen är den bästa.


Herakleitos, 400-talet fvt

Vilket macho han var, denne stränge Logos-filosof från Mindre Asien! Helt klart informerad om österlandets läror.

Tankarna går också till det sensationella Thomasevangeliet, hittat i en egyptisk åker 1945 och som visat sig vara den äldsta tradition om Jesus vi nu äger. Här framtonar bilden av en visdomslärare som förstått hur världen fungerar. Högre medvetande ("himmelriket") når man först, säger han, när manligt kvittats mot kvinnligt - dvs först sedan själens utbalansering är ett faktum.

Den här korta samlingen med 114 jesusord helt utan ramberättelse avslutas på samma tema:


Simon Petrus sade till dem, "Låt Maria (Magdalena) lämna vår grupp, för kvinnor är inte värdiga Livet." Jesus sade, "Skåda! Jag skall vägleda henne och göra henne manlig så att också hon kan bli en levande ande, lik er män. För varje kvinna som gör sig till en man, kommer att träda in i himmelens kungadöme."

Och det är knappast drag eller transsexualism Jesus talar om här! Det är här den västerländska kulturen sviker alla människor/själar som reinkarnerar med störningar i sitt undermedvetna, för dessa kunskaper om vad människan är - "en rullande sten" (judisk metafor för en reinkarnerande själ) - sopades under mattan för länge sedan.

Transsexualitet blir den psykopatologiska fantasi som själen tar till när inte längre kunskapen om vad människan är finns tillgänglig. Det är samma typ av "mytologisering" som den vetenskapen sysslar med när den tror det faktiskt är i hjärnorna kvinnors bristande förmåga att distansera sig från sina sinnesrelaterade fantasier sitter.

Jesus visste uppenbarligen mycket om ting vi inte längre känner till:


"It's all in the Mind."



PS. Ett äldre forskarrön som stämmer med ovanstående modell: Gay män mer benägna till ätstörningar. Här skulle man då kunna tänka sig just själar med en predisposition för feminina liv, på tillfällig utflykt i en manlig kropp. Genast börjar den kroppen visa upp "kvinnliga" beteendemönster och psykosomatiska symptom.


fredag 16 januari 2009

Rakt ur det blå

Ett av 2008 års underligare pressmeddelanden var väl då Katolska kyrkan förklarade tron på utomjordingar vara helt förenlig med en kristen grundsyn. (Bara några månader därefter meddelade en pensionerad amerikansk militär att Roswell-incidenten var sann, att militären har bevis för ett utomjordiskt besök.)

Har kyrkan börjat förstå implikationerna av vad som kan vara tvättäkta ord från Jesus egen mun? Vem är egentligen Fadern i logion 15 i Judas Thomas evangelium, hittat i en egyptisk åker i december 1945. (Klicka på bilden för full storlek.)

Thomasevangeliets 15e och 16e logion.


Judas Thomas (Judas tvillingen) förmodas vara en av Jesus yngre bröder, nämnd i de kanoniserade evangelierna, men en annan läsart är att var människa har en "tvilling", sitt eget högre andliga jag (representerat som ens ängel i den tidens judiska föreställningsvärld).

Det här skulle alltså vara delar av den "hemliga lära" - från Jesus "högre natur" - som inte meddelades till kreti och pleti. En påminnelse om att medialitet ("channeling" eller klärvoajans) knappast är ett modernt new age-fenomen.

Att forskarna sedan 20 år äntligen fattat hur gammalt Judas Thomas evangelium är kunde stavas problem för kyrkan som fyllt på med mer och mer spekulativ teologi för vart kyrkomöte genom historien.

För vad när en samling ålderdomliga ordstäv dyker upp från en tid innan Jesus-materialet bäddats in i en uppenbarligen uppdiktad ramberättelse? Den här texten ser ut som en ren minneslista med uttalanden, och där finns inget som helst intresse (ännu) av teologiska betraktelser över meningen med lärarens snöpliga död. Han blev ju korsfäst för högförräderi mot Rom efter att ha kallat sig, eller sades ha kallat sig, kung (messias).


Kombinera det här sensationella fyndet med de senaste 40 årens forskningsframsteg om "källan Q", ett litterärt skikt som Matteus- och Lukas-evangelierna lånar från en äldre, nu förlorad text.

Nu är vi rysligt nära den tid Jesus bör ha levat. Och återigen, källan Q fokuserar inte alls korsfästelsen utan trycker även den på hans undervisning. Material från innan förgudandet satt igång!

Argumenten mot Jesus historiska existens är nu tunnare än de någonsin varit, ja det är faktiskt - har alltid varit - en icke-fråga. Det övernitiska historierevisionister från 1800-talet och framåt rimligen borde ha frågat sig var hur en man som avrättades knappt ett år in i sin publika karriär ändå lyckades få fart på en så kraftfull historisk rörelse (på gott och ont - se logion 16 härovan)...

Är Fader vår en liten ET-liknande figur? Som bokstavligen hämtade upp den uppståndne Jesus på "ett moln"?

____

Inläggets seriositet? Djuppsykologen Carl Jung sade att varje historia är bättre än ingen. För stagnanta psyken är döda själar. Rationalitet är det kanske bästa sättet att ta kål på sig själv, om man inte balanserar förnuft mot vision.

_____

Postskript 090118.

Dryga dygnet efter att inlägget publicerats med vissa tvivel om att "Rakt ur det blå" var en adekvat rubrik, kommer en humoristisk och synkronistisk (djuppsykologisk term) kommentar från våningen ovanför: på söndagsmorgonen kan man i Aftonbladet läsa om ett milsvida siktande av ett "blått sken med eldsvans" i skyarna - DN hade sovmorgon men hakade snart nog på.

Kan det bli mer "rakt ur det blå"?

Hur kul hade det inte varit om Sverige äntligen fått vara med om något mer substantiellt i UFO-väg!? Det är ju det här landet som mest av alla behöver inse att människa + enbart hennes egen intellektuella kapacitet är ett skämt ur övervåningens perspektiv.