Jag tar mig för pannan

Jag tar mig för pannan inför Humanisternas verklighetsupplevelse såsom förmedlad genom ordföranden Sturmark. Han och hans anhängare har genom några år ägnat stor möda åt misstänkliggörandet av religionens värld - vem minns inte kampanjen "Gud finns nog inte" med dess otäckt främlingsfientliga underton?

När han så får svar på tal från kyrkan, då kovänder han och pjåskar sig över "misstänkliggörandet" av den ateistiska "religionskritiken" (DN)! Tala om att vara isolerad i en privat bubbla där de egna åsikterna är oberörbara för varje intellektuell självprövning.

Denne Sturmark är densamma som i princip inte vet något om de ämnen han förnekar (under djupt problematiskt bruk av uttrycket "critique" - bland hans svenska likar ska man hellre tala om fanatisk "religionsbashing"). 

När IT inte gick att mjölka mer på den kunskapsnivå Sturmark hade i ämnet, då började han som ett led i sin nya ideologkarriär att angripa kvinnliga astrologer. Att skjuta på sittande ankor är ju lätt, liksom kverulera som ett barn när staten inte ville skjuta till pengar för hans besynnerliga sekt: "Titta på buddhisterna - de får ju pengar fast de också är ateister!"

Ungefär samtidigt satte Sturmark hela det legitima forskningsområdet parapsykologi för skottgluggen. Jag har tidigare påpekat att Sturmark ljuger när han säger att området inte kan uppvisa några positiva forskningsresultat. Han vill inte veta eftersom förnekelse blivit en födkrok för honom - han är inte likt vetenskapsmannen driven av en sanningslidelse utan av ett narcissistiskt behov att vara en Någon. 

(Ateism, är som namnet anger, bara ett enda långt förnekande av teismen, tanken om att världen har ett upphov i en Intelligens, något bortom rumtiden och därmed inte lätt att uttrycka i de kategorier vi använder och som alla är hämtade från en naiv och näraliggande verklighet.)

Med åren har maktambitionerna ökat och det är då vi fått Sturmark version två, om "religionens önskvärda plats i skola och samhälle". Den platsen är helst "ingenstans", i linje med hans nihilistiska grundsyn som underkänner själva den grund hans samhällsmoral vilar på. 

Ateisterna tror den sekulära människan kan vara god och lojal utan en referens eller måttstock utanför världen, tror man kan avgöra något medan man själv står upp till knäna i världslig smet. Sturmarks självlögner talar här sitt tydliga språk! Nihilisten klarar inte ens att läsa av sin egen intellektuella hederlighet.

Så blind inför den ateistiska egenheten är Sturmark att nu han av alla människor söker utmåla sig som fredsmäklare och mana kyrkan att gräva ner stridsyxan! All hans tankemöda (eller medförfattarens) i DN-artikeln till trots, är det en ren skönmålning av den större bilden. Han har krympt perspektivet för att göra sin favoritroll - martyren!

Den mannen lever inte i samma verklighet som de flesta andra. Han har inte ett rätt i när det kommer till en sund omvärldsanalys.

Här är en av de "brutna symmetrier" som gör det möjligt för en människa att leva i oavbruten självlögn, en non-stop historierevisionism. Den som inte förstår vad slags karta detta är, kan läsa den lättsamma "The Secrets of the Vaulted Sky" (2003) av matematiska fysikern och vetenskapsfilosofen David Berlinski (hemsida), en personligt hållen historisk tour från sumererna och fram mot vår tid.  Matematikern konstaterar att vi egentligen inte VET mer nu än då!

MIT-snillet Berlinski är en man som givit fåvitska religionshatare som Richard Dawkins - vilka Sturmark sökt kopiera på sedvanligt tafatt svenskt sätt - sömnlösa nätter och gråa hår. (För religionshat är vad det är, hur mycket Sturmark än söker manipulera orden.)

Som jag för länge sedan visat i analysen av stjärnkartan ovan indikeras en sorglig kollaps i Sturmarks mentalisering som leder till en partisk och rent ut sjuk syn på livet i allmänhet och religionen i synnerhet:

Det är det sekteristiska zodiaktecknet Kräftan (privat trygghet för mig och de som tillhör min nära krets) derangerar förmågan att ta till sig och förstå varje typ av koncept eller ideologi (Saturnus i Luft) som inte spelar med i individens narcissistiska störning (Solen i Lejonet under attack från en störd Saturnus).

*****

Här är analysen av den förrädiska kognitiva distorsion som gör Sturmarks uppdykande i DN till en gåta. Saknar DN omdömesgilla redaktörer? Varför accepterar man desinformation från Humanisterna men svartlistar t.ex. min blogg som undersöker skillnaderna mellan auktoriteter och de som bara beter sig auktoritärt?

Det är ingen tvekan om att Sturmark torgför en djupt distorderad bild av förloppet mellan honom (= Humanisterna) och kyrkan, en som börjar där HAN godtyckligt tycker den började. I DN-artikeln undrar Sturmark kring det här med att dra en gräns mellan dem som tror på en gudomlig existens och dem som inte gör det. Han låter här så dum att man knappt tror det är sant. Det var ju han som kastade första stenen. I begynnelsen var logos, nous - först därefter kom förnekandet och med det prefixet "a-".

*****

Se även Sturmark tummar på sanningen - igen. En så "stor" man som Sturmark känner naturligtvis inte till min astrologiska blogg (ehuru livaktig nog för att ha dragit på sig DN:s onda öga). 

Där fanns redan då Sturmark med sedvanlig oskärpa hävdade att astrologin var falsifierad ett antal pilotstudier som tydde på något annat. Två år senare har jag verifierat tillräckligt många astrologiska lärosatser för att kunna säga att Sturmark har fel [1]. Precis som han har i alla frågor utom möjligen i den om en ytlig likhet mellan kristendom och sekulär humanism.

Men det beror ju på att den senare stal russinen ur kakan men förnekade russinens ontologiska status. I Sturmarks värld kan man lika gärna byta ut kärlek mot hat och människoslakt eftersom det ena inte är mer grundat än det andra i någon objektivt existerande moral.

Därför dra en gräns mellan dem som tror på en gudomlig existens och de som inte gör det! 

Rätt kan Sturmark också ha i känslan av personförföljelse, åtminstone utifrån den patologiska stjärnhimlen här ovan: sammanflätningen av Vatten och Luft indikerar att maximal omsorg krävs för att hålla isär begrepp. Naturligtvis gör hans falska materialistiska bild att hans ego blir oproportionerligt stort och i grunden missförstått.

Personangrepp är en klyscha väst håller sig med då den följer av vår grundlösa egokult. Som arketypiska psykologen James Hillman skrev under 40 år, är det här sättet att bryta ut en person ur helheten visserligen frestande då den naiva sinneserfarenheten säger oss att vi är distinkta individer. Många människor stannar ofta vid den inkorrekta uppfattningen.

Man ska inte förväxla personangrepp med det vanliga misstaget bland ovana debattörer att hoppa från sakfrågan till personen själv. I det här inlägget finns ingen sådan förväxling, själva grundtesen är att personen och dess yttranden är oskiljaktiga. Vi är, som James Hillman (och innan honom Platon) "förkroppsligade idéer". Några av oss blir besatta av vissa idéer och, än värre, ibland dessutom skeva tagningar av vissa idéer.

En sjuk människa säger således sjuka saker, och i centrum står det sjuka. Man kan välja vilken ingång som helst till fenomenet. En ateist är en sjuk människa som först stjäl kristendomens värdegrund och sedan, inför förutsägbara protester, kommer och försöker spela fredsmäklare i DN!


PS. Hur en teolog kunnat sätta sig ner och skriva en debattartikel med Sturmark övergår mitt förstånd! Men det finns en ful sorts kristendom långt ut till höger som inte har ett dugg med den socialaktivistiske och radikale Jesus ursprungliga lära att göra... (Vid närmare eftertanke minns jag att jag förundrat stannat till för samma teolog en gång tidigare.)

Rättelse. Minnet svek mig: Berlinskis kopplingar till MIT begränsar sig till att universitetet givit ut en av hans böcker på sitt förlag.

_____
1. Hemligheten till västs misslyckande att påvisa statistiskt intressanta fynd ligger förstås i att veckotidningarnas tropiska zodiak är en korruption av den ursprungliga babyloniska. Mina modesta men lovande undersökningar har alltså begagnat den sideriska zodiaken, den som tar hänsyn till vårdagjämningens precession.

Om de onda ateisterna

Religion is essentially the art and the theory of the remaking of man. 

Man is not a finished creation.

Sagt av den politiske tänkaren Edmund Burke som också konstaterade att Franska revolutionens rapidsnabba övergång från storvulna ord till massmord låg inherent i dess ateistiska grundhållning.

Lyssna bara till svenska skeptiker när de träder fram på olika nätfora och inse hur riktig Burkes analys av vår art var. Det är något inneboende sjukt i oss. Religionerna har i alla tider varit medvetna om detta och sökt lösningar på saken.

Nu söker Vilddjuret krossa religionen för att sedan snabbt gå mot sin egen död. Det kan vara ett gott ting att "skepticismen" sprider sig i västvärlden för då vet vi att Ondskans dagar är räknade. 

När sedan de ontologiskt onda människorna gjort slut på sina motståndare (i deras egen derangerade inre värld) tar nämligen deras bestialitet inte slut. De vänder mörkret mot sig själva och upphör helt enkelt existera. Världen återfår sin balans.

Den som är nyfiken på hur chockerande många miljoner människor ateistiska stater lyckats döda bara under 1900-talet råds läsa den uppseendeväckande vassa "The Devil's Delusion" av matematiska fysikern David Berlinski. 

Människan som hjärnans randfenomen

De antika vishetskulturernas bild av människans flera kroppar

I DN en artikel där en mängd forskarrön samkörts och nu visar att kiddsens dataspel gör dem just sådana as man genom de interaktiva nätmediernas kommentarfunktioner kan uppleva att svenskarna blivit på senare år. Vi har nu förhållandevis vuxna människor som vuxit upp slaktande varandra i de våldsamma dataspelens fantasivärld. Datanördar har skrattat mig i ansiktet åt teorin. Visst kan hjärnan hålla isär spel och verklighet. Verkligen?

De här människorna är undan undantag extremt ofilosofiska teknokrater - de vet allt om prylarna de fingrar på men inget mer. Och varför skull de? Den övergripande världsbild det materialistiska västerlandet är så deprimerande att vem som helst skulle ta sin tillflykt i en virtuell verklighet där man kan döda och slakta och ändå leva vidare i nästa spelomgång.

DN-artikeln, skriven av vad jag förmodar är representativa forskare för den materialistiska svenska världsbilden, släpper igenom signalerna om och om i sin text:

• Impulser för aggression och våld kommer från det limbiska systemet i hjärnan.

• Hjärnforskning har visat att det finns ett empatisystem i hjärnbarken vilket kan hindra oss från att göra andra illa eftersom hjärnan gör en modell av den smärta som vår handling kommer att orsaka dem. 

Det kom en tid för västerlandet då det drevs av närmast pinsamma utvecklingspsykologiska nivåer - jag syftar på barnets trotsiga vilja att bryta sig fri från en patriarkal åsiktsdiktatur som den kristna läran om en Gud, och med Laplace triumfatoriskt påpeka att de självhändigt ritade kartorna minsann stod på egna ben, utan "den hypotesen" (Gud).

Men långt dessförinnan hade mänskligheten redan kartlagt och utforskat en större, flerskiktad människa som de barbariska européerna på tröskeln till vår materialistiska mytbildning antingen var helt omedvetna om, eller som, när väl de österländska texterna på allvar började bli kända under 1800-talet, inte längre kunde tas på allvar. Den européiska vetenskapen nådde uppenbart resultat inom den förkrympta sandlåda den stipulerat världen för att utgöra.

Det fanns nu ingen anledning att ta en indisk yogi eller shaman som rapporterade medvetet inducerade ut ur kroppen-resor på allvar. Västerlänningen visste i sin oändliga dryghet att alla fenomen som kunde rubriceras som religion bara var fantasier och inbillning. Materia kan inte tänka, materia är död - det var Europas nya paradigm.

Det är från denna dödens världsbild forskarna resonerar när de trollar bort människan själv ur ovanstående beskrivningar. Att vi tänker och läser detta är en helt oavsiktlig slump av naturens evolution och medvetandet kan därmed avskrivas som "epifenomenalism" - ett oavsiktligt (men för vår del rätt angenämt) kringfenomen.

Verklighetens yttersta grund är för en del oerhört eftersläpande discipliner (såsom neurologin tycks vara) alltjämt en fråga om atomer och biokemi. Och visst är det frestande att trycka på knappar och se responser. Ingen kan väl förebrå dessa forskare för vad de gör och vad de upptäcker. Inom ramen för sin exempellöst förkrympta sandlåda som kallas den materialistisk-reduktiva världsbilden.

De här forskarna kommer aldrig att sitta ner tio år av sina liv och meditera för att den vägen söka validera extremt utförliga rapporter från äldre kulturer vilka ger vid handen att dagens materialister fått hela grundbilden om bakfoten. Att de kemiska reaktioner i hjärnan de studerar uppstår för att det finns en levande - men för dem osynlig - varelse bakom ridåerna. En kännande och levande andesjäl! Det är den varelsen som degraderas av våldsspelen, inte hjärnans kemi.

När forskare, som i DN-artikeln, kallar emotionell avtrubbning för en "verksam mekanism", då måste man ifrågasätta det västerländska materialistiska projektet i dess själva grundantaganden! Det är ju helt ute och cyklar! Men begripligen: materialismen har ryckt mattan undan sig själv genom att exkludera från ekvationen det enda som skulle kunnat ha givit intelligenta svar: medvetandet!

Men nätet är fullt av publicerat material från andra och visare kulturer än vår. Det gäller bara att kunna åtminstone ett nyckelord, som "reinkarnation" eller "subtila kroppar" för att börja hitta alla pärlor så det teknokratiska västerlandet som grisar ignorerade eftersom de vi är av någon anledning utgör en annan underart människor än de folkslag som en gång nådde enorma insikter med sina hypersensitiva kroppar och öppna sinnen.

Vishetskulturerna nådde sina kunskaper helt utan mätinstrument och ett uppsvullet egos hat mot blotta tanken att människans egen intelligens gör det troligt att det finns fler och ännu intelligentare arter över oss i någon slags evolutionstrappa, arter som inte ens är materiella i vår mening.

Det är här Humanisterna kommer in med sina patetiska korståg mot "new age" som bl.a. inkluderar föreställningen om änglar - vare sig betraktade som ett annat led av levande varelser eller helt enkelt som människans egen "högre" väsensled, den Levande Varelsen. Hon, han - den! - bara leker människa i sin inkarnation här på jorden! Enbart väldigt syndiga andevarelser, med mycket förseelser i säcken, blir vredgade när deras sanna identitet hotar att yppas! Demoner trivs bäst i mörkret och det är demoner som drivit fram den västerländska empirin och förnekandet av att medvetande föregick fiktionen om "medvetande först efter hjärnan".

Visst är resultat via "empirisk metod" otvivelaktiga. Bara en dåre skulle förneka att varje uppsättning grundpostulat med nödvändighet skördar sina på förhand givna resultat. Om siffror och "statistiskt säkerställda samband" inte övertygar beror det antingen på låg intelligens hos mottagaren eller på att den scientistiska vaccinering mainstreammedierna ständigt bedriver inte tagit ordentligt.

Men inte för inte talar den kristna traditionen om Djävulens bländverk, bara en lätt omstöpning i negativ riktning av den Platons tanke om att världen är en blek och mörk avbild av en annan verklighet, men att vi - åtminstone materialisterna bland oss - sitter som fångar i vår grottliknande, begränsade sandlåda. "Empirins" studieobjekt är en slags testverkstad för dem som är rädda för den radikala innebörden i ordet frihet.

Exakt samma idé om världen som bländverk, som ett ytterst sett ointressant fenomen, återfinns också i den äldre indiska filosofin där världen kallas "maya", illusion eller bländverk.

Världen kan upplevas nog så verklig nu, men då kroppen drar sitt sista andetaget kommer den Levande Varelsen direkt att se skillnaden, som om ett dis eller en slöja eliminerats från medvetandet (den slöjan, neurologer, är ert levebröd den fysiska hjärnan).

Själen ser dessutom nu - kan jag rapportera från en egen ut ur kroppen-upplevelse i ungdomen - med 360° panoramavision! Det är egentligen en inkorrekt beskrivning, men har jag ingen bättre liknelse. Själen är ren intentionalitet och medvetande, och den har, så att säga, just så stort eller brett medvetande som dess nuvarande intention är.

Med detta blir påminnelsen nästan skrämmande hur vissa till människor förklädda andevarelser kommit att bli snävt kringskurna i sin intention genom många återfödelser. En del kan inte ens tänka rent längre, fastän födda i väst - den mest logiska av kulturer - utan kallar tillståndet av oförstånd för en "verksam mekanism". Det, om vi översätter det till gamla religiösa termer, är inget annat än att bekänna tron på en ONTOLOGISK ONDSKA!

Lustigt nog existerar ingen motsvarande ontologisk godhet hos de här människorna. Och det är därför vi kallar dem nihilister. En annan sort som bara på ytan ser ut att tillhöra homo sapiens. I senantiken gillade man tillspetsningar, och på min andra, astrologiska, blogg, tar jag ibland upp den terminologin. Den empiriska forskningens mest fanatiska anhängare är utom tvivel Satans barn, den Mörka Kraftens aktiva agenter och här för att pröva (likt Satan ges tillstånd av Gud att pröva Job i Gamla testamentet) dem som tillhör Ljuset.

Notera dock att inte heller detta är den absoluta sanningen. Dödahavsrullarna, med deras påfallande inflytande från zoroastrianismens lära om de två aktiva kosmiska krafterna (astrologins positiva resp. negativa polaritet?), noterar insiktsfullt att Ljus och Mörker är knutna till kosmos temporala aspekt, det Platon kallade en "ständig tillblivelse men helt utan genuint vara".

Äldre kulturer föredrog att utforska det som verkligen är - det bisarra med västerlandet är dess dödsfixering, dess enahanda studium av allt som förgås. Det är inom den sataniska, svarta ringhörnan vi hittar utvecklare av våldsamma dataspel, de myriader av andesjälar de hjälper till att korrumpera och den så kallade forskning som låtsas spjärna emot världens totala sönderfall men i själva verket bara är ett pseudoförsvar som ytterst också det bottnar i nihilismen!

Det finns verkligen inte mycket som talar för att västerlandet är morgondagens modell för planeten jorden. Inte så länge majoriteten av vetenskapsmännen i väst isolerar sina bästa - Nobelprisbelönade! - tänkare och låtsas som de aldrig uttalat sig i de stora och mer övergripande frågorna om vad slags värld vi egentligen lever i.

Se Nobelprisblönta fysiker som Werner von Heisenberg, Niels Bohr eller Wolfgang Pauli, för att bara nämna några. Det är fascinerande hur dessa inte ens verkar ha existerat i den nidbild av vetenskapen som t.ex. Humanisterna eller Vetenskap och Folkbildning presenterar. Skälet är solklart. De såg vad fysikens framkant indikerade - och den visionen skrämmer skiten ur materialisterna. Det är nämligen de gamla kulturernas insikter som är på väg tillbaka igen, paradoxalt nog förmedlade genom materien själv den här gången!


I ett kan man dock ge materialismen rätt: fast den själv inte förstår sin uppgift i en vidare kontext berättar den, låt vara på ett distorderat sätt, om att människan är ett imaginärt ting, en produkt av hjärnan som det heter i den neurologiska berättartraditionen.

*****

Illustrationen hittades på bhagavadgitausa vid en sökning på "subtle bodies". Vidhörande webbsida är höggradigt kapabel, trots simplistisk layout (och saknade bilder). Faktiskt, det finns all anledning att misstro alltför snyggt designade informationssidor! Där teknokrater (dataprogrammerare) och esteter tagit över ruljansen hittar man ofta rätt slätstruken information.

Den här sidan tycks väl diskutera den indiska filosofin kring de många kroppar som bygger ett hölje för den själavandrande Levande Varelsen. Den ger några intressanta kontraster med hur kristendomen historiskt sett på själen (dvs, det materialisterna nu reducerat till en hjärnan som fysiskt organ).

Men seriöst, hur många i dagens pockande och lockande värld skulle sitta ner med en komplex text och ur den rekonstruera den shaivitiska traditionen? För den som, likt mig, fastnar redan vid sidans inledande liknelse vid själen som en saltkristall som antingen kan uppta SHIVAs KRAFT eller MALA i sig, kan dock sägas att termerna förefaller motsvara det arketypiska Ljuset resp. Mörkret från den iranska traditionen.

Ordroten "mal", till olycka för alla kvinnor döpta Malin, betyder ju illasinnad, ond etc, vilket den här listningen av "mala" i klassisk indisk litteratur tydligt påminner om. Notera också dess koppling till vitlök, en association vi väl känner igen från vampyrismens värld! Vampyren är ännu en gestaltning av den nihilistiska mentaliteten som suger blodet (livet) ur de sina under föregivandet att de måste räddas till tänka i linje med "förnuftet"!

"Anava", ännu ett ord ur den tekniska texten för att komma förbi tröskelvärdet. Utan att kunna sanskrit ser jag här spontant "a" - negation - negerandet av ett "nav" - dvs. att sakna centralitet.

Du är hjulets nav och allt du slungar ut (dia ballein = diabolos = djävulen) är bara ett bländverk, en myt. Ansvaret ligger sedan hos den själv fallna och ocentrerade själen (den inkarnerade människan) att duperas eller inte av idén att den är en hjärna.

Detta är också, löst fattat, Platons filosofiska idealism.

David Berlinski vs Christopher Hitchens

David Berlinski

Den här filmade debatten (70 min) över ateismen som ett intellektets förgiftning är inte veckofärsk (sep 2010), men jag upptäckte den först efter att sent omsider ha slumpat mig på den urskarpa tanken hos ID-förespråkaren David Berlinski. 

Jag har jobbat med översättning från engelska men vissa meningar här och var i "The Devil's Delusion - Atheism and its Scientific Pretensions" (2008) fick mig att helt att sladda ur spåret - så subtila tankar att jag fick repetera stycke två, tre gånger innan jag förstod.

Men så är Berlinski en vansinnigt skärpt matematiker och det är inte jag. Hans resonemang kring Thomas av Aquinos kosmologiska gudsbevis är det bästa av de flera som jag har läst. Den här bloggen ger några av hans meriter - de är inte små!

Från den länkande blogg där jag hittade filmtipset noterar jag följande kloka kommentar som jag återger:

rocket, on September 28, 2010 at 7:03 PM said:

hahahahaha! Protagoras came off in his Sophistry as agnostic and relativistic, but Socrates exposed him to be an absolutist when they verbally clashed.

Socrates asked him; ”so you dont believe in absolutes”? and Protagoras answered ”i dont”. and Socrates says ”are you absolutely sure that you dont believe in absolutes?” so Portagoras was caught in a contradiction.

the Sophist saying ”Man is the measure of ALL things” ran contrary to Socratic and Platonic thought.

the new Atheism is nothing more than the old greek axiom, and we will never truly understand Nazism, Communism, and all the other isms in the 20th century until we understand the absolute deception of that axiomatic statement.

(I Sverige ligger diskussionerna på en annan nivå... Jag försökte lyssna på Teologiska Rummet P1 om ateismens återkomst, men klarade bara några minuters otajt pratande från de närvarande. Öppningsorden av filosfofen Jonna som i en och samma mening lyckades identifiera "Kopernikus världsbild" med filosofen Kant samt ytterligare någon sakfråga (glömt vilken) som överhuvudtaget inte var kantiansk, bådade inte gott...)

Humanisterna - fångade av Satans glitter

Eftersom det inte finns något som ens liknar en intelligent filosofisk diskurs i Sverige får var och en på egen hand finna sin väg genom det beckmörker som intensifieras av grupperingar som Humanisterna.

Deras krig tycks vara mot all den samlade mänskliga erfarenhet som föregick den så kallade Upplysningen. De har därmed skaffat sig en i djupet skev och vinklad uppfattning genom att naivt tro på att här pågår någon slags evolution i upplysning och insikt. Vilken jungianskt påverkad djuppsykologi som helst skulle med lite tid och terapi kunna avprogrammera dessa duperade själar. Redan Platon visste att den här typen av människor bara slirar runt, runt, i en evig tillblivelse som aldrig når något avslut. 

Det betyder nu inte att det saknas absoluta svar. Problemet är att det absoluta inte låter sig direkt beses och förstås genom den smala ram av rum och tid som är allt vi har som gränssnitt till livet. Matematiker, som redan lever helt i en abstrakt värld, vet mer men Sverige har en väldokumenterat usel tillväxt på kvalificerat räknekunniga.

De med lite fallenhet sugs blixtsnabbt in i ingenjörs-Sveriges mentalitet där det råder ett outtalat förbud mot att spilla tid på kunskapsfilosofi. "Din matematiska förmåga skall ställas till din arbetsgivares tjänst och tjäna praktiska syften, punkt slut." Sällan har man sett ett så försåtligt tankeförtryck som i Sverige. Det är precis som om Platons Staten har implementerats, men sataniskt bakvänt!

Givet Sveriges status av inbillat upplyst nation, saggar även undertecknad betänkligt. När zoologen Richard Dawkins ännu en gång i historien kastade handsken inför teismen (Satans barn gör som sin Fader, de förnekar bara, de äger inget ljus - upplysning! - i sina egna psyken), tog det mig nästan två år att fatta varför den där databoksförläggaren och före detta it-gurun börjat hojta så mycket om att Gud inte fanns. Han hade helt enkelt hittat en ny produkt att importera och göra sig ett levebröd av!

Nu vet vi alla att det inte gick att tälja guld med verktyget Humanisterna. Och hur de har slingrat sig för att hitta nya ämnen att applicera sin enkla positivistiska världsbild på, den som säger att inget som dina sinnen inte kan registrera kan betraktas som giltiga utsagor.

I grunden är det en så ond grundsyn att den, om folk tog den på allvar, på rekordtid skulle underminera allt vi kallar mänsklig civilisation - inklusive Humanisternas raka stöld av alla mänskliga värderingar vilka homo religiosis - den religiöst sensibla människan - under årtusenden arbetat sig fram till. 

Nu tror sekulära ateister - de har troligen aldrig läst en enda djupstudie i något ämne som rör västerlandets historia före Upplysningen - att de bara kan komma att roffa åt sig frukterna men strunta i den Urgrund från vilken genuin etisk förståelse springer (det eviga varat). Låt oss hoppas att vetenskapen snabbt fortsätter att utradera den ateistiska ståndpunkten. Båda astrofysiker, kvantfysiker och däremellan den NYA grupp som arbetar med Dawkins inpinkade revir, molekylärbiologerna, har rön som gör intelligent design snarare än blind slum (ateism) troligare än någonsin.

På basis av tidigare köpta titlar föreslog mig Amazon boken här ovan. Deras underliggande kategoriseringssystem gav en fullträff, givet hur jag på min astrologiska blogg glatt gödslat med termen Satan! Den är kraftfull för att beskriva den värsta av mänsklighetens tillkortakommanden och som så tydligt märks i ateistens arrogans mot människor av en annan världsbild.

I vår tid beror arrogansen [1] på att ateisten tror han sitter inne på den senaste kunskapen och att den skulle tala mot en intelligens som genomsyrar skapelsen. Men det är således en missuppfattning och ännu ett tecken på just en arrogant själ, en lite lägre stående människa om vi får använda samma attityd som militanta sekulära ateister lägger i dagen.

Jag har knappt hämtat mig från överraskningen av hur skoningslöst och fokuserat brittiska matematikern John C. Lennox slaktade ateisten Richard Dawkins "God Delusion" i sin "God's Undertaker" - två år senare kom i USA boken ovan avbildade bok. Det mest intressanta är att författaren själv är en sekulär jude, men som inte kan tiga still inför all den avgrundslösa dumhet som de Nya ateisterna framför. 

I Sverige har olyckligtvis musikern Björn Ulvaeus (en man med det typiska svenska gillandet av teknik och vetenskap) och några till fallit för frestelsen att tro det bor en världsbild i vetenskapen och en som på något sätt skulle ha ersatt en "äldre" världsbild med religiösa dimensioner. Så är det inte. Hela evolutionstänkandet vilar på en oerhört tunn tråd. Lennox bok berättar mer om den saken.

Amazon presenterar "The Devil's Delusion" (ett direkt svar på Dawkins titel) med dessa ord:

Militant atheism is on the rise. In recent years Richard Dawkins, Sam Harris, Daniel Dennett, and Christopher Hitchens have produced a steady stream of best-selling books denigrating religious belief. These authors are merely the leading edge of a larger movement that includes much of the scientific community.

In response, mathematician David Berlinski, himself a secular Jew, delivers a biting defense of religious thought. The Devil’s Delusion is a brilliant, incisive, and funny book that explores the limits of science and the pretensions of those who insist it is the ultimate touchstone for understanding our world.

Amazons högst rankade läsarrecension, av Fritz Ward, förtjänar sin placering. Den ger en djupare inblick i bokens intellektuella skärpa. Jag beställde just ett av de få inbundna exemplaren som bjöds ut i nyskick och till drägligt pris.

_____

1. Satan som övermodig eller arrogant förefaller ett sent tillägg till den här arketypen. Det verkar vara först Milton som beskriver Satan på detta sätt, i sin "Paradise Lost". Men redan som den bibliska Jobs vedersakare ser vi hur arrogans fungerar: den förbehåller sig rätten att stå lite ovanför och parasitera på den andra partens energi och enbart ge mothugg eller förneka eller söka dekonstruera dess utsagor.
   
   Är de franska dekonstruktionisterna också Satans verktyg? Är hela "postmodernismen" i själva verket Satans aktiva nedbrytande av en civilisation för att bereda väg för en annan? Satan är naturligtvis en idiot - negativitet är inte bättre än så - och ser inte sin del i en större plan. Såtillvida är också Satans barn ytterst Guds barn eftersom deras funktion är omistlig för helheten.
   
   Jag har mött åklagare i samband med en vapenvägran i min ungdom och reagerade redan då på hur svärtade i själen dessa människor var, som dagligen frotterade sig med mänsklighetens sämsta sidor. Uppenbarligen vill Humanisterna solka sig själv eftersom de söker depressionen och missmodet i ateismen. Men de har inte förstått ännu frukterna av att kultivera ett liv i förnekelse.

Humanisten ateist-Lunas fadäser

Humanisterna släpper nu ut Lena Andersson på banan eftersom ordföranden Sturmark bara retar upp folk med sin haltande tankestil. Men ateister är ateister och det är inte att räkna med samma espri som hos dem som hos normalbegåvat folk. Andersson avslöjar i sin DN-kolumn det bristfälliga kunskapsläget inom Humanisterna. Rörelsens hjältar kommer från en historisk parentes i den västerländska idéhistorien.

Hon försöker raljera med prästen Gerle som nagelfarit Humanisterna, men allt faller så platt.

"Det är bland annat resonemang av det här slaget som är ”farligt förenklade” och ”förlegade”, enligt författaren [Gerle]. Att bryta ner i beståndsdelar och definitioner kallas i vår tid dogmatiskt." 

-Lena Andersson följer uppenbarligen inte diskussionen i den vetenskapsteoretiska framkanten. Det gör egentligen inte jag heller annat än som normalintresserad, så jag förstår inte vad hon har för problem som varken kan grundläggande filosofi (utöver billigt namndroppande av David Hume, en alkoholiserad flumtänkare definitivt på väg ut ur västerlandets kanon, eller den miserabla och illamående ateisten Hedenius vars positivism inte ens engelsmännen vill ta i längre) eller varför hon inte förefaller veta något om  helomvändningen inom modern vetenskap. 

Andersson har inte fel i att kemister med flera löser upp sina studieobjekt i deras beståndsdelar. Men detta är 1800-tal! Idag rör diskussionen i framkant "komplexa system" och om det överhuvudtaget går att förstå molekylärbiologins objekt som annat än teleologiskt perfekta maskiner. Varje försök att bryta ner dem omintetgör möjligheten att förstå vad delarna är till för.

Andersson tycks inte vara medveten om att helheten ("holism") är avgörande för delarnas funktion utom i riktigt simpla sammanhang - som den gamla sortens Lego (innan delarna började skräddarsys för deras slutmål). Kemi var som den gamla sortens Lego och Humanisterna talar som om inget hänt sedan det periodiska systemet upptäcktes!

Den brittiska matematikern John C. Lennox använder den enkla liknelsen med en musfälla vars, säg, 5 delar, sönderbrutna, aldrig skulle kunna avslöja den immateriella meningen bakom den monterade musfällan - dess teleologiska mål.

Förstora nu, säger Lennox, musfällan till något flera tusen gånger så komplext och försök sedan inbilla dig att blind evolution bara "råkar" slänga ihop en så komplex mojäng där precis allting måste komma till samtidigt för att funktionen ska vara där! Sannolikhetsberäkningar visar att det inte finns en chans i helvetet (ursäkta franskan) att slumpen skulle ha lyckats hitta fram till vår biologiska komplexitet, om vi antar att det här gudstroende geniet lyckats beräkna universums ålder korrekt.

Andersson är antingen helt okunnig eller också är hon lika oärlig i sin debatteknik som Sturmark vars halvlögner är ändlösa. (Intressant nog sitter han av alla människor ner med Gerles bok och räknar alla småfel.)

Jag reagerade på i princip varenda gliring i Anderssons artikel - inget funkade som retorik. Andersson citerar Gerle: 

"De [Humanisterna] skapar ”distans till den som inte framstår som självklart svensk”. Fantastiskt. Har dessa osvenska personer så annorlunda hjärnor att de inte kan attraheras av David Humes, Bertrand Russells eller Ingemar Hedenius tänkande? Det vore så märkvärdigt att saken borde undersökas neurologiskt, om inte rasbiologiska institutet hade lagts ner." (min emfas)

-Jag tänker inte analysera och synliggöra detta genanta och osmakliga stycke. Den som kan läsa undertext och dolda grundantaganden ser att det bekräftar ateisternas orena mjöl i påsen vad gäller främmande nationaliteter i landet, nysvenskar. Så här djupt förmår alltså Andersson bottna i verkligt allvarliga frågor: inte alls!

Som en tredje observation på osunt tänkande (men jag kunde ha gjort över halvdussinet), anför jag fortsättningen på ovanstående:

"Det stämmer emellertid att uttalanden, åsikter och handlingar kan skapa distans. Professor Gerle skapar till exempel distans till landets analfabeter när hon skriver en bok för allmänheten som bygger på hermeneutisk teori och svåra akademiska begrepp. Analfabeterna är fler bland dem som inte framstår som självklart svenska, varför kränkningen blir dubbel."

-Som så vanligt i den pajkastning Andersson sysslar med kan det hon säger vändas direkt på henne själv. Om Gerle använder bildat språk, varför sitter hon själv på DN:s debattsida och repeterar alla konstiga ord istället för att återvända till den förort från vilken hon hämtade sin tidiga författarinspiration och hjälper nysvenskarna med språket? Ateister är och förblir hycklare, så är det bara.

Fast jag inte läst Gerles bok är Sturmarks och nu Anderssons lågkvalitativa försök till "skadehantering" så skrattretande att jag tror prästinnan hittat sektens svaga punkter. 

För hur än Andersson försöker låtsas om att ateismen inte är en ideologi är hon uppenbarligen medlem i en organiserad rörelse med ett aktivistiskt program: håna religionen med omoderna argument och se hur länge bluffen håller.

(För kristendomen har verkligen tunt på fötterna i många avseenden - de är sittande ankor, mot vilka Konfucius sade att en ädel människa aldrig skulle rikta sin pil. Varav följer: Humanisterna företer skitstövelns signatur.)

Hör Anderssons egenhändigt rabblade trosbekännelse - hennes treenighet löd: "Hume, Russell och Hedenius".

Vartenda ord de här språkrören yttrar, mer så Anderssons vill synas, präglas dessutom av de svenska ateisternas slaviska imitation av den raljante religionshataren Richard Dawkins. 

Det är det faktum att de bara imiterar några förgrämda brittiska gubbar som gör det svenska fenomenet Humanisterna så löjeväckande och retoriken så bedrövligt halt. Det går inte att översätta brittisk sarkasm till svenska - läs Anderssons inlägg i DN och hör själv. Hon har gjort samma sak som när svenskarna försökte sig på ett amerikansk koncept och resultatet blev "Grillad" - ännu en av svensk tv:s allt frekventare kalkoner.

Inget kan ersätta en gudstro eller åtminstone en metafysisk föreställning om de yttersta tingen. Det är själva attityden som öppnar kanalerna rakt in i kreativitetens hjärta. Humanisterna saknar precis allt det som gör en vetenskapsman kreativ: öppenheten.

Idol - girighetsmaskineriet bakom mask

Marxistisk analys som skivbolagslogo från 70-talet

Jag läser Harry Amster i SvD och nickar instämmande. Inte för att jag tittar på Idol, men för det uppenbarligen bara handlar om ett drivhus för artister som bakomliggande intressenter hoppas ska sälja STORA upplagor av en låt tack vare programformatets massiva exponering (till vilken journalister som Amster bidrar).

Skillnaden på dagens "music for kidz" och utbudet då jag växte upp är enorm. Jag kan bara se att det beror på att det fanns så många oberoende små skivbolag under 1970-talet, så många idéer som, fastän oprövade, testades friskt i musiken. Det är rätt uppenbart när man kollar igenom kompletta serier med singelsläpp från många kommersiella artister från förr. Briljanta låter - de som senare samlades "Greatest hits"-albumen - avlöstes av rätt löskokta historier. 

Men det viktiga är att folk i branschen testade saker förr, var mer vågade. Allt gick inte ännu efter mall, och det fastän även då kanske majoriteten av låtskrivare och A&R-folk som Laila Bagge var fega kräk som stal idéer från branschkonkurrenterna och mjölkade dem till sista droppen.

Det är ingen slump att alla idag ser på 60- och 70-talets popmusik som den mest innovativa, och senare generationer egentligen bara gräver i historien och stuvar om den. Musiken är så rik att den kan varieras i nästan det oändliga. 

Men det vill inte marknadskrafterna! Där är imitation av beprövade koncept och mainstreaming explicita lagar. Det här handlar inte om musik utan om att tjäna pengar, den kanske fulaste olat som existerar i människans psykologi och som sammanhänger med att de flesta av oss ännu bara är apor med en mänsklig fernissa. Se Goldings klassiska "Flugornas herre" för hur nära ytan det själviska djuret egentligen ligger. 

Eller ett aktuellt exempel: BP-ordföranden Svanberg som under pågående oljeinferno i Mexikanska golfen diskret passade på att köpa BP-aktier medan de var billiga, helt klart i syfte att själv profitera på naturkatastrofen hans nya arbetsgivare ställt till med.

Den generande uppgiften nämndes i förbigående i någon svensk tidning, men ingen vågade göra något av den. Svenskarna saknar moralisk kompass och vi har alla en liten girig sate inom oss, en svartjobbare, en piratnerladdare och främlingsfientlig psykstörning. I det här landet föredrar vi att härja över livets miljöaspekter som de ytliga hycklare vi är. Vi ser inte ett dugg av vår egen inre miljöförstörning.

Marx uppfyllelse: Vilken fisk har ätit vilken? RCA - BUDDHA - BMG?

Centraliseringen i musikbranschen, där man plötsligt kunde se både två och tre bolagslogos på samma skivomslag (de stora fiskarna började äta upp de små) var ett faktum redan innan den digitala tekniken fick så oförutsedda konsekvenser för tio år sedan, när filkomprimering och internet tillsammans sjösatte mänskliga egoism i sällan skådad skala och särskilt underhållningsbranschens mediaformat drabbades svårt.

Gemene bolagsdirektör såväl som slutkonsumenten har en tjuv inom sig och finns det möjligheter på båda sidorna att bara kopiera visar mänskligheten att de per definition är mer självtjänande egoister än hedervärda och humana (glöm Humanisternas förfalskning av begreppet human - de förankrar inte sin definition av människa i en trovärdig helhetsbild). 

Ständigt hungrande efter mer pengar - begär är bottenlösa! - sökte musikindustrin efter kreativitetens gyllene 60- och 70-tal nya inkomstkällor. Min ungdoms häftiga, progressiva skivetikett Island kastade t.ex. in handduken i början av 80-talet och började spekulera i filmindustrin. Här ses i företagsvärldens jakt på pengar förlagan till dagens förvirrade multimediala värld där alla artister prompt ska syssla med allt. 

Men det handlar bara om ekonomiska synergieffekter mellan olika exponeringsytor och inte en sekund om artisterna skulle vara multibegåvade - vilket sångerskan Madonna förbittrat tvingades inse när hennes skådespelarkarriär inte alls artade sig - hon var fast i sin barnpop och saknade kapacitet till djupare karaktärsroller. Inte undra på att hon söker fabricera evig ungdom - det skulle just se ut om hon började förgummas med tanke på den skäligen enkla produkt hennes framgångshunger, nästan som ett syndastraff, bojade henne vid.

När jag ögnar genom Wikipedia-artikeln om den ena av Idol-juryns tre medlemmar, Andreas Carlsson, upptäcker jag att han är en av landets internationellt framgångsrika låtskrivare. (Det säger kanske mer om hur lite jag ägnat mig åt barnpop sedan Britney Spears genombrott. Vissa typer av melodier, attityder och arrangemang växer man ur efter 10-12 års ålder och redan efter 5 om man är musikaliskt geni.)

Den svenska fattigmansversionen av encyklopedin har två meningar om Carlsson/Idol som röjer den kallt ekonomiska bakslughet jag pekat på, branschens fullständigt mekaniska produktion av strömlinjeformade produktioner för sin egen vinstmaximerings skull, Marx hoppfulla "mardröm" om hur monopoliseringen i industrivärlden skulle nå en smärtgräns varefter hela civilisationssystemet brakade ihop:

2007 startade han två nya företag med Anders Bagge och Laila Bagge Wahlgren: Meriola Media Group AB och Meriola Songs AB.

I 2008 skrev han också vinnarlåten "Insomnia" for den finska Idol-tävlingen. Låten var skriven tillsammans med Patric Sarin och vinnaren Koop Arponen sjöng den.

Det är bara att lägga ihop två plus två. Musikindustrin, eller rättare hela underhållningsbranschen, styrs nu av några globala företag, och om du som låtskrivaren Andreas Carlsson kan sitta och styra tävlingen i ett land och samtidigt skriva låtarna till vinnaren i den lokaliserade klonen i Finland, och marknadsföringen av dessa groomade plastidoler är internationell - då är det bara en tidsfråga innan de lokaliserade subsystemen kuggar i varandra och Carlsson får sin jackpot - i Sverige, i Finland eller någon annanstans, och miljonerna rullar in som royalties.

Hur kan den här raffinerade ruffel- och bågverksamheten tillåtas fortsätta? Är det här bättre än när USA:s vicepresident drev egna företag som profiterade på USA:s invasion av Irak?

De som söker sig till de här systemen, konstruerade för att mjölka människor med rätt outvecklad smak på deras tid och pengar, är de lägsta av människor. Betydligt lägre än den enkla publiken. Den talang de nu har som låtskrivare (eller talangscouter) överflyglas många gånger om av osmaken det ger att inse exakt hur de tar sina steg utifrån en vilja till position i ett vinstmaximerarsystem som inte bryr sig om det är cancerframkallande tobak eller slagdängor den kränger. 

Vi talar Satans ansikte: det marknadskapitalistiska systemet, ett helt omoraliskt civilisationssystem som upphöjer egenintresset till norm. Det hade inte varit möjligt om väst fattat fynden i den nya kvantfysiken som snarast sjunger samma melodi som religionerna, men det säger sig själv att ett rovkapitalistiskt västerland inte kunde släppa fram implikationerna av den nya fysiken. Den måste var och en hitta fram till själv. 

Det går liksom inte att bara lägga ner ett helt civilisationssystem över en natt... En omformning tar lång, lång tid - ibland genom ett totalt sammanbrott och en lång nattsvart period lite liknande den svenskarna redan omvittnar genom sin brutalt insiktslösa världsbild. 

Ett inre mörker föregår alltid ett yttre. För andra gången valde svenskarna en marknadsliberal högerregering som till sin själva natur drar just mot det sammanbrott Marx såg komma och som medieindustrin är ett lackmuspapper på. Tänk mayaindianernas 2012-profetia men ta inte året så bokstavligt - vidga blicken och se hela tidsandan!

Att Harry Amster ondgör sig över Bagge, Bagge-Wahlgren och Carlssons ruttna attityd är inte ens början på det mänskliga och moraliska förfall de här rökridåerna till programformat står för. Men så skriver han ju för en tidning som tror det nuvarande civilisationssystemet är här för att stanna och att det i grund och botten gör människan gott.

Det är inte sant, sekularism skapar egoistiska och fega grisar, för all del lätta att slaktas när Dagen kommer. Folk dör i skräck inte av pengabrist utan redan i föreställningen om ett liv utanför konsumtionsslingan. Detta är då offren som smörjer Idol och de andra synkroniserade subsystemen.

Grabba medan tid är!

Se även AB-artikel om Idol!

Ateismens beröringsångest

SvD publicerar en genomtänkt och väl formulerad artikel från två präster. Vilka är de mörka krafter som gör att osjälvständiga och obegåvade skolrektorer fått problem med den traditionella skolavslutningen i kyrkan?

Prästerna identifierar föroreningen i den infama rörelsen Humanisterna, vilket emellertid är att ge dem väl mycket kredd för deras anti-religiösa lobbande.

Sanningen är som vanligt komplex, det är den sekulära, modernistiska samhällsandan som helhet som drar mot den parodiska situation där Skolverket förordar tradition som innefattar kyrkorum men utan att ett enda ord som luktar religion får yppas. 

I den här ambiensen av klichémässigt tänkande och nej-sägande irrationellt stört av 11 september-dådet (en nidbild av religion), utgör Humanisterna bara en fokuspunkt för obildat dravel - att likna vid sörjan en gång Mogens Glistrup och hans danska missnöjesparti förgiftade den danska folksjälen med.

Christer Sturmark och hans förening måste anses för Sveriges egen gnällspik och missnöjesspridare. Det är Sturmarks egen "beröringsångest", som prästerna så träffande beskriver saken, som skapar osäkerhet om det politiskt korrekta i landets skolor. Faktum är att jag i astrologiska analyser varit inne på en bokstavlig beröringsångest i ordförandens födelsehoroskop! (Se länksamling nedan.)

Den här bloggen ägnade ett år att ifrågasätta det skämt till scientistiska världsbild som Humanisterna representerar och som de lyckats lura de ännu mindre reflektionsbenägna att den skulle representera "förnuft". 

Infekterat av tvådimensionella teknokrater och naturvetare helt utan filosofisk skolning, är dagens Sverige illa rustat att skapa en god framtid för skilda men samexisterande "språkspel" (Wittgenstein).

Drar man ut "trajectories" - tänkta trender på basis av rådande sentiment - har vi snart fullskaligt religionskrig i det här landet. Landets intellektuella nivå liknar min barndoms infantila gänguppgörelser mellan de som ägde Adidas fotbollsskor och de som valt det konkurrerande märket Puma.

Barn har ännu inte utvecklat någon metamedvetenhet och kan inte genuint rannsaka sig och se sin position. De är ännu identifierade med sin "tankeström". Det sekulära samhället nästan garanterar att de aldrig kommer att nå den högre kognitiva plattform varom all världens stora filosofier och religioner talat.

Ägde Humanisterna självkännedom och därtill kände genuint samhällsansvar skulle de upplösa rörelsen omgående. Regering och skolmyndigheten å sin sida skulle uppdatera sig i frågan om hållbarheten i den scientistiska världsbilden. 

Men då tappar Sturmark en födkrok, så det lär inte hända. Och svenska universitet bygger helt och hållet på scientismen. Men lärare och rektorer förefaller inte ha en aning om inom vilken mental bubbla de ritar upp sina riktlinjer! Se om den saken i det här korta inlägget som bara nominellt handlar om arbetarförfattaren Göran Greider.

Det här är sista gången jag nämner den intellektuella blindfläcken Humanisterna i det samtida Sveriges tankeklimat.

*****

Jag listar här merparten inlägg härifrån eller från astrologiska bloggen Sideriska siktet i ämnet (öppnar i individuella fönster för lätt återgång till listan). 

Diskussioner av attityd/beteende i skenet astrologisk symbolik ger naturligtvis ett visst tuggmotstånd för den allmänna läsaren...

Ge Sturmark ledigt (möjlig astrologisk förklaring till Sturmarks anti-religiositet, jun 2010)

Newsmill-inlägg mot Humanisterna (jun 2009)

Sturmark tummar på sanningen - igen (Sturmark har många gånger beslagits med att förfalska fakta, sep 2009)

De två vägarna (om andra illa uttänkta födkrokar, aug 2009)

Semiotikern Peirce, tvivlaren Sturmark (analys av vad som skiljer en kritiker från en intelligent kritiker, okt 2009)

På tiggarstråt under svåra stjärnor (Humanisternas veklagan över att inte få statsanslag för sin undermåliga rörelse, okt 2009)

Besläktat:

Sattva guna & intellektualiteten
(en motbild till Humanisternas fundamentalistiska sentiment, jan 2010)

Einstein kontra dumheten (en annan motbild, jan 2009)

Kurtzlutning: den sekulära humanismens fader (dec 2009)

Positivismens armod (astrologiska syndrom) (mars 2010)

Ingemar Hedenius reella intelligens (jan 2010)

Hyliker och Humanist (om Hans Bratt, Humanisterna, feb 2010)

Gissa ateist-Lenas tecken (om en annan Humanist, maj 2010)

Debunking i dagljuset

Apropå vulkanen på Island och 2012 med mera... Vid första påseendet är den här långa listan (nytt fönster) med fallerade profetior om världens undergång anslående! Årtal och källangivelser - det ser väldigt vederhäftigt ut!

Särskilt graverande är upptakten där Jesus själv pekas ut som den första i en rad floppade alarmister. Jag lämnar till religionsforskare att pö om pö inse att de själva, för att inte tala om den skadeglada pöbeln, helt missförstått tanken om "hänryckningen" och "domen".

Det urkristna budskapet, innan det distorderades, kan ha varit mer i linje med den egyptiska domstolsscenen när den uppryckta själen (efter kroppens död) står inför domaren som väger den dödes hjärta på våg. Motvikten är en fjäder. Tyngda hjärtan når inte de högsta himmelska boningarna, utan kommer tids nog att återvända till jorden - så lärde Pytagoras och efter honom Platon.

Vetenskapen kan idag inte säga hur dessa specifika motiv vandrat mellan länderna. De kanske är är universella "arketyper", medfödda insikter om livets konstitution och tillgängliga för alla utan extern förmedling ("kulturdiffusion").

I den antika kulturen kring Medelhavet och österut tycks många folk ägt snarlika föreställningar, och givet att själavandring antyds i de kristna urkunderna är det något i vår förståelse som gått snett - och det här missförståndet kom snabbt.

Kristendomen har levt med sin doktrinära korruption i snart 2000 år och jag har valt att helt ignorera allt kristendomen har att säga om Kristi andra återkomst, Uppståndelsen, med mera. Jag betraktar allt som en inkorrekt rekonstruktion som gjordes flera hundra år efter att den ursprungliga doktrinen redan tappats bort i alla tidiga kyrkostrider och schismer mellan riktningar som påstod sig tradera Jesus lära.

Går man till de i huvudsak förkristna Dödahavsrullarna (säg, första århundradet f.v.t.) finns ingen undergång alls, däremot förhoppningar om en restaurerad andlighet i ett land med ett köpt och "grekvänligt" prästerskap.

Vad beträffar den litterära genren judisk (och annan) apokalyptik verkar många ha missat att detta är en metod att bedriva samtidskritik i förtäckt form. Exakt samma fenomen kunde ses under den kommunistiska och ateistiska epoken i Sovjetunionen då science fiction-romaner nödtorftigt maskerade en underliggande religiös grundstämning. Det som tillhör en fungerande själ kan aldrig undertryckas, det hittar nya sätt att uttrycka sig!

*****

Den skadeglädje som debunker-listan andas, vilken söker förringa profetian, dvs någon form av intuitiv eller synsk förmåga, ekar allt tommare och desperat vart efter man börjar titta lite närmare på de olika inslagen. Vad i hela världen har t.ex. vår egen klärvoajante Swedenborg att göra med fallerade profetior om världens undergång?

AD 1700 Immanuel Swedenborg, though never claiming the desire to found a sect, said that dreams, visions, and direct communications from God had led him to believe he had been given a new, divine, interpretation of Scripture. Swedenborg claimed to have witnessed the Second Advent, which was manifested in the inauguration of his "New Church." --HOD pg 236-238, Brit 1957, vol 21 

Så här ligger det till: den nya nätsurfande människan, så duktig på att samla faktafragment från alla håll och kanter, håller på att bli jordklotets hitintills dummaste humanoid. (Det är inte längre fråga om arten homo sapiens, den visa människan, en beteckning som förpliktar!)

Trots denna gigantiska mängd information skapas bara idioti sedan den valsat runt i huvudena på folk. Skälet? Den underliggande attityden hos en debunker tillhör en djävul, inte en ärligt sökande människa.

Debunkern utmärks av att han/hon redan slutat ställa förutsättningslösa frågor och fundamentalistiskt bedriver krig med sitt lövtunna täcke av nätcitat. En strikt egobaserad mission av de egna negativa känslorna!

Många är troligen fullständigt omedvetna om den negativa underströmmen och tror på dagjagets nivå att man är ett ljusets för förnuftets sändebud! Se hur den här privatforskaren av typen "Jesus har aldrig existerat" avslöjas av sitt eget horoskop - här flödar två parellella medvetandeströmmar men med helt olika grundföresatser!

Och det horoskopet indikerar ändå en grundlig föresats att krossa en förhatlig ideologi med alla till buds stående medel. Den genomsnittliga debunkern å andra sidan, har reducerat sig till föga mer än en svängdörr varigenom faktabitar och ansenliga mängder faktoider strömmar, och vilka läggs i ett pussel som motsvarar den negativa grundkänslan i själens djup.

Dessa är ogentliga människor, pseudoindivider som bakom sin dator står så nära desperationens avgrund att de, om nätet stängdes ner, skulle störta in i psykotisk identitetslöshet.

Och det är helt korrekt. Det ska kosta att dyrka falska avgudar! Att bygga sin identitet på och med Satan - han som bara säger emot - bäddar för en mindre än lyckosam domsscen när hjärtat vägs mot fjädern.

*****

Nyupptäckt egyptisk grav med den obligatoriska domsscenen på en vägg.

Bokbränningen i vår tid

Noterade en löskokt kommentar till en FP-politikers blogginlägg om bokens framtid i den digitala eran (avhandlad även i SvD):

* Låt folk läsa vad dom vill.
* Tekniken går vidare, bara att gilla läget.
* Boken hör hemma på ett museum bredvid grottmålningarna.
* Bättre lägga skattepengar på viktiga saker.

Det är jag som för ökad pregnans punktade kommentaren för att visa hur offer redan skördats i nätgenerationen. Vad kan vara viktigare än att nå en djupare världsbild än patetiska smart-ass repliker om att förvisa böckerna till museivärlden?

Krafttag mot den här nya förrädiska formen av maskerad analfabetism kan redan vara för sena, idiotiseringen ett faktum. Den första nätgenerationen - "gratisgenerationen" - är redan förlorad, okommunicerbar i dess brist på förmåga till mer tillbakalutad reflektion.

Det flyktiga nätsurfandet mellan "one-liners" bygger inte upp någon själslig substans, individualiteten har reducerats till en tom svängdörr, en instans som bara manövrerar mellan lösryckta mikrosammanhang.

Datorbranschens realitet och parametrar blir individens egna. Grattis sekulära västerland - ni fick er maskin-människa till sist, den ni drömt om så länge!

*****

För de branscher som kan stävja generation gratis totala brist på moral med lockande tjänster, är den nya nätmänniskan en perfekt kvantifierbar produktions- och konsumtionsenhet som upplever 140 tecken som en fullödig utsaga och nostalgiskt minns att en bild säger t.o.m. mer än tusen ord.

Mina tankar går till Isaac Asimovs klassiska science fiction-trilogi Stiftelsen som jag läste i tonåren. Sällan har väl för övrigt mer missvisande bokomslag ritats - de bagatelliserar och prylifierar en berättelse som är mer av en idéroman än ett Stjärnornas krig.

I berättelsen har "psykohistorikern" Hari Seldom klar blick för den predeterminerade rytmik som finns inbyggd i varje civilisation. Han förutser barbariets återkomst och beordrar att litteratur och kulturellt vetandet måste gömmas för en eon i säkra kammare alltmedan folkmassan sjunker allt djupare i den triviala mentaliteten

Det är en mardröm, det västerlandet drivit sig självt in i. De sekulära människan har inte längre en adekvat värdegrund för att korrigera alla sina dåliga vägval de senaste 150 åren.

Och eftersom civilisationer ÄR predeterminerade vad gäller deras generella Gestalt, just som Hari Seldons vetenskap lärde, är det kanske just därför vi med ovanstående barbar bara har att "gilla läget". Jag tänker INTE reinkarnera på jorden de närmaste hundra åren för att umgås med det här packet som just nu tar över rodret.

Det är en annan klan, från en annan del av universum. De är Aliens från en mörkare trakt och de skruvar just nu ner dimmern på jorden. Ja, de kan vara teutoniska andar framfödda av moder Gaia själv i självsvåldigt uppror mot Himmelen.

Och dock: här är den persisk-iranska dualismen med Ahura Mazda i ena ringhörnan och Ahriman i den andra. Här är Dödahavsrullarnas (och den ursprungliga kristendomens) föreställning om det onda i världen inte bara är avsaknaden av gott utan att vår värld faktiskt genereras genom två aktiva poler: Ljus och Mörker. Detta, läste jag helt nyss, var den tyske mystikern och författaren Goethes slutsats efter studier av ljus och färg.

"Monismerna" får mycket stryk just nu och det är lite av inbördeskrig, för de materiella monisterna sätter åt det enda de har att profilera sig mot, monoteismerna - den abrahamitiska trojkan närmare bestämt. Samtidigt far samma materiella monister ut mot dualismen i sitt eget européiska kulturarv, och ogillar Descartes för hans uppspaltning av tillvaron i "själ" och "rumslig utsträckning (värld)".

Den här låga arten är tydligen beredd att slåss mot alla riktningar och varje föreställning som söker övertyga den att den är något mer än en tillvarons meningslösa slumpprodukt. De kommer att få den död de önskar sig. Deras civilisation går till botten för deras entydiga styrning från den mörka sidan och deras fixering vid mätmetoder med vilka de inte bara fjättrade utan helt och hållet exkluderade sin egen fria ande. De tog materialiserandet ett steg för långt och materien svalde dem! Detta är "Det Yttre Mörkret".

Jag sitter här och läser i Historiekrönikan om deras tid. Det är knappt man kan tro att de existerat, Satans egna barn! Men det var ingen myt, texten berättar om dem, och Rytmikens lagar - de Hari Seldom lärde sig - bekräftar att kosmos intill evighet genomgår temporala och regionala förmörkelser. "Jag ser cykler vända sig inom cykler", som den medeltida siaren sade.

Bara slumpen existerar...

...för den som så vill ha det.

Gudinnan som styr över den meningslösa slumpfaktorn kallades i antiken Tyche - förunderligt likt göteborgarnas harmsna, "Nej, men nu är du bara tyken". Dvs, den tykne producerar bara meningslös eller banal ondska.

Den förbannade själen har störtats ner mot helvetets världar och kan inte längre uppleva symmetrin och perfektionen i skapelsen och skapar sig därför föreställningen om alltings meningslöshet - fantasin om NIHIL, intigheten. För den förbannade ter sig hela livet "tyket".

Men vad bryr sig de gudomliga sfärerna om dessa förtappade som i flera stadier av fall byggt sina egna helveten? Färdbiljetten hem måste den förtappade fixa själv! I deras nuvarande tillstånd kan de inte ingå i några högre symmetrier eftersom de är så asymmetriska - distade! - i sina själar.

Lika barn leka bäst. Vattnet finner sig sin egen nivå. Och så vidare. Talesätten är många som talar om att det finns oändligt många gradienter eller nivåer i den enorma Hierarki som går från Enhet till utsiktslös och irreparabel schizofreni nere i den mörka materien, där allt är en enda lång repetitiv bifurkation där den som följer med i föregreningen lär sluta i en så total själv-alienation att hon aldrig hittar tillbaka igen. (Vetenskapsmän, var försiktiga med att kasta ut era föregångare!)

För dem som inte fallit ända ner till den obotligt förtappade syndarens nivå finns ännu chansen att stanna och söka fixera en Gestalt genom vilken att anträda hemresan. (Låt oss kalla den en Frälsare.) Men en del är alltså fördömda - för-dömda - destinerade redan före födelsen att bara lida i detta liv. Att inte anträda den konstruktivistiska resan som börjar se delarnas mening i ett större helt.

Varför? Jo, för att showen är längre än bara en mansålder, och detta liv bara en pusselbit i ett ofattbart mycket större spel. För den som föredrar att isolera allt från allt annat, kan självklart ett isolerat fragment liv vara helt och hållet ont. Men bara om man väljer isolationens evangelium!

Positioneringen i ett större sammanhang förstod stoikerna perfekt och fokuserade på att spela sin tilldelade roll så väl det någonsin var möjligt. Mördaren ska söka mörda perfekt, helgonet söka perfekt helgelse. Det gäller att veta vem man är. Fast t.o.m. bedragaren som inbillar sig vara något han inte är, behöver egentligen bara fortsätta snuva sig på sitt eget liv - detta är också en del av det fulla programmet!

Därför kunde universalgeniet Leibniz utbrista att vi sannerligen lever i den bästa av världar - givet de ingångsparametrerar som var etablerade i den kartritning som existerade innan Tiden rullade igång med Big Bang. Dvs, där finns en kartritning i evigheten och som kommer att lägga grunden till varje universum som varit och som kommer att vara. Med mindre kartritaren introducerar några ändringar eller justeringar...

I det här inlägget har jag nog varit rätt tyken.

Ateistens självhat (2)

Mitt inne i läsningen av Aldous Huxleys fenomenala antologi "The Perennial Philosophy" spritter tankarna och jag upplever att en del II angående ateistens självhat kan vara på sin plats.

Om ateisten har svårt att se det meningsfulla livet, ett liv som enligt den stora biologen Thomas Huxley bara kan te sig sjyst om man inkluderar reinkarnationen i sin världsåskådning, hur mycket svårare blir det inte att besinna egot inte bara som en falsk "platshållare" för Medvetandet, utan att det därtill för närvarande kan finnas flera personer på jorden som alla är reinkarnationer av samma historiska gestalter!

Åtminstone av läkaren Walter Semkiws studier av reinkarnationen att döma. Det här är en nöt att knäcka! Man ska hålla i minnet att indisk filosofi, inklusive västerlandets stora mystiker Plotinus (200-talet), var av åsikten att den individuella själen är, för att citera Plotinus, en egen, unik FORM i den rena Intelligensens värld. Ytterst motsäger detta inte Semkiws studier via en av USA:s skickligaste mediala personer, den av Shirley Maclaine anlitade Kevin Rhyerson. Frågan handlar om på vilken nivå man önskar identifiera Personen, eller det sant individuella.

Här är några lösa tankar jag fått, utifrån problemställningen. Ett gjort liv är "offentlig egendom" både före, under och efter den korta livssträckan - hur mycket egot än söker mörka och montera extra dörrlås för "sitt eget". Egot kallas ahamkara på sanskrit och notera det lilla negativa prefixet "a" - "jag-skaparen" betyder egentligen "icke-jag-skaparen". Egot skyler det riktiga jaget!

Som offentlig egendom kommer och går Andar oupphörligen genom våra liv. Det är bara att gilla läget - vi läcker (i allmänhet) som såll. Ibland har vi mycket onda krafter som leker med vår kropp, ibland ljusare väsenden på besök. Kan vi styra vår väg och välja vilka andar vi önskar kanalisera? Ja. Det finns metoder. Yoga. Meditation.

Köttet (kroppen) är en tjänare, men Satan viskar i sina barns öra att kroppen regerar! Uh! Jordandar! På så sätt kan kroppen med åren bli hemvist enbart för låga och självtjänande andar - parasiter i den psykiska verkligheten. Eller omvänt. Aldous Huxley citerar islamiske mystikern Jalal-uddin Rumi flera gånger i sin antologi:

Förnuftet är som en officer då Konungen visar sig;
I detta ögonblick förlorar officeren sin makt och döljer sig.
Förnuftet är den skugga Gud kastar. Gud är solen.

Men innan man blir helt och hållet "SOL" finns många psykiska lager att bläddra sig igenom. Och dessa är "de tidigare liven", dvs de utflykter i vardandet Människan gjort. Dessa utflykter är som små komplexa härvor i den stora härvan och ytterst kommer bara en Ena betraktare att se sig själv som en helhet. För människor som nått den graden av Hjärtats Integritet måste satanister passa sig, för de här ser rakt igenom sin omgivning - de läser tankar och uppsåt som i en öppen bok. Helt enkelt för att de sedan länge slutat "tro" på satans sätt att klyva och splittra. (Tro, dvs grundläggande attityd till fenomenet är något oerhört kraftfullt!)

Välkommen den dag du som f.n. är en tvivlare vaknar ur din diskbänksrealism och ser att ditt eget liv är en historia i en historia i en historia... Mödosamt höjer dock själen sig ur sin tidigare nesa - det är det faktum att dess centrum representeras av Solen hos den islamske mystikern (och i astrologin) som gör att det alltid finns en kraft som teleologiskt drar själen mot det som paradoxalt är både tidens början och slut. Kvar lämnas hösket - alla skrikande, gråtande och förtvivlade egohöljen som satsade sitt liv på att mörka den storslagna sanna berättelsen om livets mening.

Reggaesångaren Bob Marley dog 1981. Jag förundrades väldigt över inspirationen hos den jamaicanska artist som tog Marleys "död" på rätt sätt i omslaget till hans sista album. Problemet är bara att skivan kom sommaren 1980, innan Marleys sjukdom ens blivit känd! Vad säger det om Tidens illusion? Bakom tidsflödet existerar Sanna milstolpar eller arketypiska stationer som måste mötas. Siaren ser, om så behövs, runt hörn och får budskap från det som för oss andra är morgondagen.

*****

Rättstavningsfunktionen fastnade på "hösket" och jag insåg att det måste vara dialektalt uttryck jag snappat upp som barn. (Katrineholm = omgivet av jordbruk). Det är förstås en försvenskning av engelska "husk" - agn (i "separationen av agnarna från vetet") eller "värdelöst ytterskal" (som Norstedts säger).

Kroppen som förbrukningsvara för det som är det viktiga, själens mognad under livsprocessen. När man dör är det så dags att rätta till det som krokigt var - det som inte är perfekt måste göras om i ännu ett liv.

Den eviga filosofin är fantastisk. Se hur illa svenskarna översatte Huxley 1952. "O-förgänglig filosofi" är ju ett i grunden negativt uttryck, precis som a-teism. Naturligtvis ska det vara "evig" såsom jag spontant alltid tänkt kring ordet "perennial" före jag upptäckte att boken en gång fanns (och sen försvann) från den svenska marknaden.

perennial = evergreen (stadigvarande)

http://www.etymonline.com/index.php?search=perennial

Prova även att smaka på hur friskt/patologiskt detta ord i jämförelsen ter sig:

nihilism
1817, "the doctrine of negation" (in ref. to religion or morals), from Ger. Nihilismus, from L. nihil "nothing at all"...

Ja, vad säger en människa om sig själv om hon väljer Nihilismen? Jo det är en gryende, men ännu psykopatologisk, insikt att hon bara är ett tomt värdelöst ytterskal. Men den upptäckten fixar hon inte i dagsläget utan svartmålar därtill allt annat också! Hur kan en Gud finnas som låter lilla ego-jag dö?

*****

Huxley visar med vilken logik mänsklighetens bästa representanter sett igenom grundhållningar av rädsla, egocentricm, skepsis, med mera. Alltet är fantastiskt! Den med extra ambition kan återvända till min rekommandation av helikopteruppfinnaren Arthur M. Young.

Hans "rosettasten" (nämnd enbart i diskussion med en kommentatör i del II av detta inlägg) förefaller visa hur tid och evighet hänger samman. Tyvärr har jag inte hans geni - eller matematiska kunskaper - för att i djupet se hur tillvarons grundläggande metafysiska principer skär igenom alla världens olika manifestationer - vilka vi med vår splittrande logik har framskapat där det egentligen inga revor fanns.

Är också "the first principles" våra fantasiprodukter?

Jag fick i vilket fall starka intuitioner av hans märkliga bok "The Geometry of Meaning" och axiomet att allt kan ses i termer av "en cykel av aktivitet". Men jag misstänker att det här är en bok för att återintroducera metafysiken för matematiker, en grupp som i vår tid tränats till rent tunnelseende under det sekulära, materialistiska paradigmet.

För tänk åter tillbaka några hundra år - hur mycket mer fantastiskt och underhållande var inte tänkandet hos en Newton eller Kepler, som inte enbart fastnat i hållfasthetsberäkningar eller någon annan själlös "utilitaristisk" yttergren på den dödsdömda konsumtionsapparat som kallas västerlandet (eller t.o.m. världen som vi idag känner den)? Netwon var alkemist, Kepler bekännande astrolog! Det var tillåtet att tänka större förr.

http://hall-of-man.com/images/young_rosetta_stone.gif


Tillägg.

I en klassisk jungiansk synkronism hamnar jag några timmar efter ovanstående på en bok av Robert Svoboda, skicklig vedisk astrolog, där dock ämnet är en biografisk skildring av en indisk mystiker. I en av recensionerna läser jag så detta:

The chapter on Avishkar is all about possessions, whether it's by a low-level spirit or by a high-level deity. After reading this chapter, you should no longer be misled by people claiming to be incarnations of deities, since the mechanics of possession will become clearer to you.

Nog tycks det som om "Aghora, At The Left Hand of God" skulle kunna säga något i frågan om det mänskliga jaget som svängdörr för allsköns andar!

Amazon.com