Facebooks patenterade oduglighet

När jag läser intervjun i SvD med en kommunikationsexpert kan jag inte se något annat mellan raderna än att hon ser Facebook som ännu en meningslös distraktion för den majoritet av alla människor som ännu inte vet vad de fått sitt intellekt till.

"Det är kul att ha sin pojkvän man var tillsammans med när man var 14 år som vän på Facebook, men man vet inte riktigt vad man ska göra med honom. Någon dag blir han kanske användbar, man vet inte", säger Stefana Broadbent och skrattar. 

En sekulär människa vet inte ens vad livet är till för, och det är därför datafolket uppfinner så mycket värdelösa tekniska kommunikationssystem för att fylla tomheten. Vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith (en vass tänkare!) stack försiktigt ut näsan och frågade sig om hela den naturvetenskapliga boomen (innefattande datautvecklare) möjligtvis orkestrerades från den mörka sidan, av Djävulen själv. "The Devil is in the details" och vad är en dator, om du tänker efter, annat än ett distraherande plotter av detaljer, statusuppdateringar, och små tweaks för att "personalisera" ditt skrivbord. 

Djävulen har lyckats i sitt splittrande uppsåt den dag du finner dig inlåst i ett ego du har lurats att skräddarsy åt dig själv. Med detta har du också helt skurit av dig från din själ, via är den optimala kommunikationskanalen för att etablera enhet med omvärlden. Ditt fabricerade, falska Facebook-liv är nu ett faktum.

Men det är inte riktigt sant. Kommunikationsexperten i SvD målar visserligen upp en mardrömslik vision (jag tror inte hon är medveten om det själv) när hon deklarerar att telefonen, den äldsta tekniska kommunikationsmanicken efter röksignalen och telegrafen, "är den kanal som ställer störst krav på den andres uppmärksamhet. Den andra personen får avbryta vad de håller på med. Det är få människor vi har en sådan underförstådd överenskommelse med..."

Men vänd på steken! Vi har faktiskt fortfarande en tunn hållhake på verklig intelligens, bortom enradigt twittrande och Facebooks dockskåp av låtsasliv. Om vi bara vågar tänka utanför den låda där den här sk kommunikationsexperten trillat in i. Varför demoniserar hon genuin kommunikation mellan två individer genom att kalla telefonen kravfull?

Är hon en lakej åt den döende västerländska kapitalismen som inte med blid blick åser en anställd i kontorslandskapet lyfta en telefonlur för att ringa ett femminuters privat samtal? Då är det upp till andra att våga sluta vara "lönsamma". Det är bara att reclaima sin genuina individualitet, om den nu inte är hopplöst förlorad eller förtvinad bakom allt ytligt personaliserande av de egna gränssnitten.

*****

Här är det smått fascinerande horoskopet för kvällen då Mark Zuckerberg kom på produktidén "Facebook". Och det är rätt uppenbart vad symboliken säger. En idé sprungen ur en mörk tid av en människa som infekterats av mörkret kommer med stor sannolikhet att innehålla en stor dos orenhet. Facebook fyller ingen funktion för vettiga människor eftersom systemet vädjar till skiten inom oss: smyglyssnaren och spionen. Själva själen i Facebook är sjuk!

Även SvD:s kommunikationsexpert noterar Facebooks koppling till förfluten tid, vilket är den mest lönlösa orientering en människa kan inta. Vi lever många liv och det är ingen slump att hennes pojkvän i 14-årsåldern inte har med hennes  nu-situation att göra! Själen återföds till jorden med en tidplan bestående av flera kapitel. Några enstaka själar har bara ett enda kapitel, vilket kan uttrycka sig som en extremt kort livscykel eller handikapp som reducerar livet till en enda lektion som ska nötas in i grunden. 

Den absoluta majoriteten av själar har emellertid att antal tidigare liv - med alla dess synder och förtjänster - att rekapitulera i detta liv. Och här på jorden rör vi oss i takt med tiden (vilket inte är fallet i alla världar). Den absoluta majoriteten har ingen aning om varför relationer dör och folk skiljs som flugor dör, men det har att göra med att varje själ följer sin egen tidplan.

Helt ovetande har man passerat en gräns och börjat rekapitulera ett helt annat århundrade och tidigare liv. Nu kanske nya människor - egentligen från förr - kommer att introduceras och det tidsfönster som var givet för att lösa livsuppgift med tidigare närstående stängs nu abrupt. Ja, var sak har sin tid! Det här förstår inte längre den sekulära människan vars ego är så uppsvällt att hon tror sig kunna ta över jobbet från Tidens herre själv via sina patetiska planeringskalendrar som det går tretton på dussinet av, i digitalt eller traditionellt utförande.

Det säger sig själv att det gamla kristna äktenskapslöftet, "Tills döden skiljer oss åt", rimmar extremt illa med verklighetens egen beskaffenhet. Men kristendomen hade vid den tiden den började styra och ställa med människors sociala liv sedan länge glömt grundaren Jesus världsbild och målsättning och var nu i pakt med Rom - det världsliga samhället. Den som ville se vad Jesus egentligen lärde ut, fick läsa evangelierna noga och med stor självständighet. 

Sedan väst sekulariserats dumpades kristendomen helt och hållet, och alla incentiv till att söka sin själ försvann. Det är därför vi nu kan klassificeras som ett gäng fallna dårar, vilse i alla våra ytliga kommunikationssystem, skapandes fullständigt meningslösa strukturer i ytans värld. Vilket bortslösat liv det här skulle visa sig vara, när vi ser det "från andra sidan"!

Betala till sista öret!

"Du kan se att medan den fysiska kroppen är strukturell, är våra individuella vitala (chi-energi) och mentala kroppar funktionella. Konglomeratet av individualiserade vitala och mentala kroppar, tillsammans med den universella supramentala kroppen (Jungs kollektiva omedvetna), kallas i reinkarnationskontexten "Själ". För att undvika tvetydigheter, benämner jag den "kvantmonaden".

Eftersom kvantmonaden är funktionell, är den inte ett minne som lagras i en struktur utan ett kvantminne - österlänningarna kallar det för det akashiska minnet. Det är ett minne snarlikt fysikens lagar: det påverkar oss och det guidar vårt beteende från en domän transcendent (till vår upplevda fysisk-strukturella tillvaro).

Amit Goswami - God is Not Dead (2008, s. 200)

Skall vi svenskar haka på detta nya tåg, denna nya modell av verkligheten som redan är långt mer än bara knappt skönjbar? Eller ska ska vi fortsätta lägga alla ägg i korgen märkt "socialpsykologiska strukturer" baserade på neurologins våta dröm om en kemisk själ den så småningom till fullo tror sig ska ha kartlagt?

Då lever vi bara ett kvartsliv, bokstavligen. Enligt den nya (fast egentligen urgamla) bilden sover vi oss genom liv efter liv och samlar på oss allt flera "sidopersonligheter" i det undermedvetna. Vi blir alltmer komplexa - och komplexfyllda!

Underhållningsindustrins lek med hjärnan som en dator och personligheter som nerladdningsbar mjukvara kan tyckas fängslande, men är bara barnfantasier jämfört med hur verkligheten tycks konstituerad.

Den pensionerade fysikprofessorn Amit Goswami pläderar i sin senaste bok God Is Not Dead för korrektheten i den minst sagt säregna Tibetanska dödsbokens grundläggande människobild.

Här representerar de klassiska fyra elementen skilda väsensled: fysikalitet, vitalitet (känslor), mentalitet och supramentalitet (arketypvärlden). Det femte elementet, akasha eller etern - Guds och universums egen medvetandenivå - är ännu på detta mänskliga evolutionsstadium knappt ens etablerad.

Enstaka individer genom historiens gång har visat sig leva i det icke-lokala (eviga) eterelementet, och dessa är då dem som - uppenbarligen med framgång - "kopulerat med Världssjälen" som den kärnfulle europeiska tänkaren Giordano Bruno sade på 1500-talet. Dessa få som vidgat sig fullt ut, har som belöning fått ett seende som inte ens existerar på den materialistiska monistens ritbord.

Ska vi svenskar haka på tåget i detta liv, eller vänta så länge att planeten jorden inte längre kommer att ta emot de själar som - vid den tidpunkten - har medvetanden som, relativt, mest kan liknas vid djurpsyken?

(Ingen förolämpning av djurrikena avses - bara en anknytning till ett vanligt mänskligt sätt att se på sig själv.)

Jesus lärde att människan bara växer genom egen ansträngning, och Buddha tillade: rätt tanke, rätt viljans orientering.

I Verkligheten finns ingen plats för drömmar om subjektets primat, för subjektiviteten, partsinlagan, är roten till det onda. Enbart kosmopoliten kommer att duga för den annalkande nya mänskligheten, och det är därför vi återigen - som förberedelse - ser alla dessa folkförflyttningar över jorden.

[Drömmen skiftar nu från mentalsfären till psykets fysiska ekon.]

Ödet håller på att slå sönder provinsialismen, och många lokalt förankrade psyken spricker av stressen då de konfronteras med nya kulturer och beteendemönster. I den ytliga debatten kallas fenomenet främlingsfientlighet, och särskilt sådana livsåskådningar som avviker från svenskens lokalt rotade världslighet framkallar fruktan och agg.

" Vår sekulära statsreligion är människans individualitet och suveränitet" säger med rätta Anders Sandberg i DN-artikeln. Och denna "statsreligion" bygger på fullständigt oriktiga antaganden om vad en människa är!

[Medvetandet lyfter sig åter för en ny kontemplation av jordelivets villkor]

Antagande: Att många själar spricker av stress visar hur i grunden sjuka de varit till följd av andlig apati i Gud vet hur många liv genom historien. Katolska kyrkan kallar LÄTTJAN en dödssynd, men det bara för att den inte omfattar reinkarnationen.

Stenen som byggaren förkastade,
skall bli den huvudsakliga hörnstenen.

Vad som händer är att den lättjefyllde gradvis bygger sig alltmer helvetiska liv på jorden - han tappar mental vitalitet relativt Världsandens allmänna utveckling.

Vi Sverige har en solid bakgrund i naturvetenskap och rent materialistiska perspektiv, men vi kan knappast ta för givet att "evolutionen" tänkt sig en religionsfri och "förnuftsstyrd värld" härnäst.

Det vore att bygga sitt tänkande på obsolet grund. Fysikern Goswami visar att tankar som traditionellt hanterats av religionen (och filosofin) nu gör en storstilad comeback via kvantfysiken och fascinerande studier inom många andra områden, inte minst psykologin.

Den seglivade Jesus sade, apropå frågan om att ta konflikter och reda ut saker medan tid var: "Du slipper inte ut (ur det här kosmiska systemet) förrän du betalt till sista öret". "Dödssynden" lättja (obildning) som förorsakar stress kan alltså, och måste, lösas här i världen - medan tid är.

Jesus presenterade här en ren, "österländsk" karmalära - läran om att alla gärningar bildar "stående vågor" i tillvaron vilka sedan måste mötas på "returvarvet". Men kristendomen ser inte längre det djupa budskapet i uttalandet, utan har fastnat vid dess literala ytstruktur, vilken ser ut som en rekommendation inför ett civilrättsligt mål.

Den som har öron, den höre!

Mitt stalltips: Reinkarnationen når allmän acceptans i väst inom tjugo år. Hypnosundersökningen har kommit för att stanna, rapporterna hopar sig. Plötsligt har vi verklighetens science fiction som vår nya verklighet - den om flera personer i en och samma varelse.

Och det läckraste är: vi kommer att minnas alla våra jag - lite längre fram i evolutionen!

____

Se också just föregående inlägg ("Materialism = Medvetslöshet") samt Ervin Laszlo Science and the Akashic Field (2004).

Laszlo är femfaldig doktor vid Sorbonne. Nominerades till Nobels fredspris 2004 och är en världsberömd systemteoretiker med viktiga FN-uppdrag på sin meritlista.

Den svenska folksjälen - en horoskopanalys

Kate Bush på 80-talet - kvävd av den uniforma folksjälen?
(Från videon till "Running Up That Hill")

I en musikartikel simulerar SvD:s skribent, politiskt korrekt, problem med att förstå ordet folksjäl i termer av en geografisk-temporal avgränsning. Det går att gissa hur genuint oförstående han skulle stå inför begreppet om det istället definierades i termer av planeternas placering på himlen vid en milstople i landets historia - just på det sätt som forna kulturer gjorde bruk av stjärntydarkonsten för att ta pulsen på sig själva.

Men experimentet är väl värt att göra. Två nätter i rad för snart tjugo år sedan kastades undertecknad just vid insomnandet under en evighetslång sekund in i en djupblå rymd. Där spelade samtidigt och i full samstämmighet all musik som någonsin skapats och någonsin kommer att skapas! Det var som om sfärernas harmoni röjde sin existens.

Från den upplevelsen vet han att den antika astrologiska konsten har mycket gemensamt med musiken. Och det visste Pytagoras med. Den hänförande upplevelsen, repriserad nästföljande kväll, har aldrig återkommit. Men det finns "peak experiences" man bevarar för resten av sitt liv...

SvD-skribentens förlust av meningen i ordet folksjäl bottnar möjligen i ett problem i själva den svenska folksjälen...

Jag har haft anledning att fundera över samma horoskop också i skenet av den generation som vuxit upp framför sina datorer och uppenbarligen verkligen tror att den illegalt nerladdade musik de hämtar från nätet för att använda som en diffus ljudtapet är deras självklara rättighet. (DN har en utförligare redogörelse för samma rapport.)

Fanns någon sådan egoistisk tendens smygande i den svenska nationalsjälens skrymslen, redo att vakna upp där möjlighet ges att fylla fickorna utan att "storebror" ser det, en slags degenererad rövar-viking?

Svaret är ja, det finns ett litet moment av smygkriminalitet i den svenska folksjälen - vilket vi ju alla vet även utan astrologi, se t.ex. F-kassans nystande i det svenska bidragsfusket, svartjobb, med mera...

Men låt oss ta ett steg i taget! Som senaste milstolpe används vår konstitution från 1974 och metoden är den astronomiskt korrekta sideriska astrologin som tar hänsyn till vårdagjämningens precession.

(Astronomen Ptolemaois förödande feltänk på 100-talet, vilket övertogs av västerlandet, har lett till att nu bara en av fem födslar inträffar under korrekt stjärnbild. Indierna gjorde ett bättre metodval och har därmed alltjämt en fullt fungerande astrologi.)

Ett står helt klart redan efter en kort granskning av det sideriska nationalhoroskopets dominanta symboler - det ser ut precis som vi är som folk: svala och kargt resonerande utåt och invärtes osolidariska med det mesta utöver våra egna materiella hållpunkter på tillvaron.

Men märk att detta är "snittsvensken". En del faller kort om horoskopet, andra har nått längre. En nationalsjäl rör, om man så vill, alla och ingen.


Den rationella handlingsmänniskan

Vi är aktiverade mot ett mål (Solen) av Vattumannens typ - det är det saturniska tecknets svala rationalitet som är vår ledstjärna. Men märk här att Vattumannen hade ett annat namn i Babylonien, där studiet av stjärnorna hade sin begynnelse. "Den Stora" var dess namn.

En poäng med benämningen är att novisen undviker missuppfattningen att Vattumannen skulle tillhöra Vattenelementet. Den är i själva verket ett av de tre tecken som grupperas under det mentala Luftelementet.

Med "storhet" menade babylonierna "signifikans", det som är stort i bemärkelsen viktigt och avgörande. Den här idén klarnar (tankar och idéer "är" Luftelementet) om man kontrasterar tecknet mot Lejonet på zodiakens motsatta sida.

Lejonet är Solens eget tecken och allting dallrar i hettan. Påtagligt närvarande men suddigt i kanterna (åtminstone i den del av världen där symbolerna skapades).

Det kreativa och slösaktiga Lejonet hittar därför sin perfekta motpol i Vattumannen, som via sin härskare, Saturnus, koncentrerar och riktar in Solens översvallande energi. Vattumannen äger förmågan att konvergera och skapa något signifikant och strukturerat av Lejonets kreativa utflöde.

Vattumannen bygger en mental representation av det som för Lejonet är översvallande och levande liv. Lejonet existerar, Vattumannen står bredvid och verkar som en slipad kristall, en optisk lins. Bilden blir tydligare och framförallt begriplig - hanterbar, begreppslig - även om priset är att det mesta av Lejonets fullhet tvingas utgå.

Det är vad vi svenskar vill! Diskret stå vid sidan av och bygga precisa mentala luftbubblor som representerar livet. Inte konstigt att svensken anses som lite tråkig i länder där man lever livet (mer likt Lejonets tecken)... Men vi är lyckade som ingenjörer och tekniker - och för detta har vi förstås vår Vattuman-Sols herre Saturnus - den precisa avgränsaren - att tacka för.

Saturnus är i sitt andra härskartecken Stenbocken det materialistiska Jordelementets huvudman. Även när Saturnus tar sig an Luftelementet bevarar den sin tendens att sätta upp restriktioner och definiera stramt och snålt - men effektivt. Här träder bilden av ingenjörsmentaliteten fram, praktisk och duglig. Fena på att rita snygga skrivbordsprodukter...

I den värld vi lever i representerar soltecknet våra högtidstunder, momenten vi arbetar mot - och ofta förverkligar.


Den känslomässiga snittsvensken

Men om vår själ eller sinnelag (Månen), berättar nationalhoroskopet en annan historia. Där är vi egoistiska likt det mycket unga tecknet Väduren. Zodikan inleds av Väduren och representerar barnets psykologi, den första formuleringen av en distinkt jag-kärna i psyket.

Väduren är Aries på latin, vilket går tillbaka på grekernas krigsgud Ares, och, förstås den i slutet av 1800-talet så omhuldade tanken om de ariska folken, främst och bäst precis som Väduren/Aries utgör zodiakens huvud och start. I vårt nationalhoroskop av 1974 tycks historiska skuggor dröja kvar...

I vårt inre känner vi oss kanske alltjämt snäppet bättre än alla andra, men det är således en egocentrisk subjektivism som borde granskas utifrån - vilket naturligtvis "snittsvensken" inte är intresserad av. Väduren är lika lite intresserad av objektiva sanningar som Vattumannen inte äger något annat än förmågan till mental kartläggning...

Den här centreringen på en väldigt basal jag-medvetenhet som enbart kretsar kring den subjektiva upplevelsen av sin separathet från alla andra är bestickande vid jämförelsen med det centralistiska motiv som Vattumannens herre Saturnus (koncentration, tyngdkraft) för med sig.

Samtidigt stämmer inte riktigt bilden av en gallskrikande hypersubjektivistisk och ständigt utagerande vardagssvensk. Men astrologin är mångbottnad och ett steg återstår att ta...

Ja, var är då Vädurens välkända aggression? Svensken är ju närmast aggressionshämmad! Eller tillhör det den "yttre" myten som är kopplad till Vattumannen? Finns våldet men först när man går in i hus och stuga för att studera de enskilda uttrycken för det väduriska, impulsiva sinnet?

Genom att även väga in placeringen för de två primära tecknens härskare, Saturnus och Mars - för övrigt båda klassificerade som "naturliga illgärningsmän" i astrologin - kan vår fantombild av den svenska nationalsjälen preciseras ytterligare.

Och den bilden säger, tyvärr, att vi är ett rätt mterialistiskt och fifflande folk, om än duktiga på att i slutändan rationalisera våra förehavanden (via det solära uttrycket i Vattumannen) och få det att se ut som om vi är konforma med lagandan!

Under genomsnittssvenskens egocentriska instinkt att slinka undan varje form av överhet lokaliserar vi Vädurens härskare Mars i Oxens tecken.

Placeringen i ett tecken av Jordelementet stämmer genast om den "ariska krigaren". I folkdjupet är vi inte längre ute på vikingens härnadståg, vi har istället jordbrukarens grundkänsla.

Mars ligger obekvämt nerbäddad i Oxens materialistiska element men i enlighet därmed attackerar svensken sin jord med spett och plog. Odla för bövelsen, för din inkomst och ditt materiella välstånd! Passion för det fysiska.

(Om problemet med att kombinera Eld och Jord i ett horoskop rör hela mitt långa inlägg om aggression, egenmäktighet och materialism.)

Svensken går på instinkt och vaknar aldrig till så mycket som när frågor som "bara" rör prylar och materialistiska betraktelsesätt går i dagen. Det finns något djup ospirituellt i den här naturen, något psykologiskt trubbigt. En nybörjare (Vädur) i inre frågor men ett första steg som kvävs av att disponenten Mars dödar andens eld med en skyffel jord!

Budskapet om avsaknaden av individualitet i folkdjupet är minst sagt en smula störande. Vad gjorde Sverige under hela 1900-talet, sedan folkfattigdomen åtgärdats? Vilka var insatserna för att kultivera folksjälen? Hur kan vi fortfarande stå på ruta ett? Nej, till och med en överkryssad ruta ett!

Mixen av Vädur och Oxe är den kanske mest ofärdiga kombination astrologin känner (se inlägget om "egenmäktighetssyndromet" vilket, händelsevis, också skymtar i vårt nationalhoroskop).

Är det för att skyla denna krumhet landet går och myser i högfärdig inbillning om att vara så himla bra? Fungerar Solens placering i Luftelementet till dels som överkompensation för en grund själslig nivå?

Den största nyttan med astrologins rika symbolspråk, sade psykologen Carl Jung, är att en halvtimmas preliminärt studium av patientens horoskop kortar dennes behandlingstid med två år.

En larmande hop, uppenbarligen i klorna
på en fritt utagerande Mars

En blockering i nationens tanketillägnelse

Vilket är då målsättningen, vad var och är ledstjärnan för folkets omvandling och utveckling som distinkt aktör i världen? Solen i Vattumannen indikerar att rationalitet är A och O när det kommer till landets målsättningar, men låt oss nu titta på Vattumannens härskare Saturnus.

I indisk astrologi menas att det är Solen som visar det objektiva arbetet Sverige söker åstadkomma (förnuftsmässig strukturering - kanske in i absurdum), men det är Solens disponent (dvs, värdtecknets härskare) som anger hjärtat bakom denna målsättning.

Och precis som vi såg att den svenska egoismens hjärta klappade för Oxen, den egna jorden, den egna trädgårdstäppan eller sommarstugan, prylarna och den materiella komforten (ekar 1800-talets Fattig-Sverige fortfarande i vår folksjäl?), på samma sätt bottnar den svenska förnuftstron i Saturnus placering i en högst olustig konjunktion med den södra månnoden eller "draksvansen".

Indisk astrologi kallar de båda noderna där månens bana skär solekliptikan för demonerna Rahu och Ketu. Drakhuvudet är Ketu (då månen stiger uppåt relativt solekliptikan) och detta är en girig influens.

Mot vidundret som girigt sökte roffa åt sig gudarnas odödlighetsdryck ingrep enligt legenden gudarna och halshögg den objudna gästen. Drakhuvudet Rahu behåller girigheten, medan den blinda draksvansen indikerar en känsla av "been there, done that". Eller kanske en känsla eller ett de facto-tillstånd av isolation och avsnördhet...

Det finns något avmätt och oengagerat över den här placeringen, och det svenska nationalhoroskopet drabbas tyvärr av en allmänt negativ grundton när det kommer till intresset att inhämta och organisera ny kunskap (Saturnus och Ketu möts i Tvillingarna, ett Lufttecken redo att i grunden förändra sina mentala konceptioner).

Det är inte helt lätt att förstå vad problemet med den svenska ledstjärnan är, men så mycket kan sägas, att bakom Vattumannens svenska organisationsmentalitet klappar ett genuint hjärta. Också Solens disponent befinner sig i Luftelementet och det anses ge en allmän tematisk synergi. Det är ingen slump att Sverige producerar "system" som är väl genomtänkta.

Men jag vill dröja vid denna störda influens som den avhuggna draksvansen indikerar... I dessa tider av global recession, är det möjligt att man ska läsa dödsdomen över svensk rationalitet inskriven i själva nationalhoroskopet?

För alla luftbubblor, oavsett hur kompetent konstruerade spricker med tiden, vartefter att helt nya tankemodeller krävs för att möta nya verkligheter. Och Saturnus har den kusliga innebörden av Liemannen - döden. Tänk själva: vad när ett system nått total rationalitet, när kartan är färdigritad. Går då inte livet genast vidare? Gamla modeller faller sönder som de byggnadsställningar de ändå bara var...

Min preliminära åsikt om det svenska nationalhoroskopet från 1974 är att det på sikt omvittnade svenskens framtida problem med att släppa sin rationalitet och börja tänka i helt nya banor.

Se diskussionerna om SAAB och Volvo - svensk bilindustri som själva sinnebilden för den svenska rationaliteten och ingenjörskonsten - och de omställningar som nu krävs när vi lämnar industrisamhället och därtill - fast det vill ingen tala om än, pga den våldsamma friktion det kommer att medföra - en global civilisation byggd på ekonomiska och marknadsekonomiska principer.

Den lojhet och handfallenhet inför att ta till sig nya tankemodeller som proppen i annars så sangvina Tvillingarnas tecken tecknar, kan vara den identitetskris det här landet nu har nått. Vi är inte längre samma Sverige som då vi teknifierades - den förhärskande ton som fångas upp ännu 1974 som en Vattuman-nation. Men vilka idéer landet ska hämta hem (via kommunikatören och resenären Tvillingarna), det står ännu inte klart för någon. Hela världen ligger ju i vågskålarna dessa år.

Dessa var några tankar rakt ur huvudet, utan den djupare analys en astrolog bör ägna sin klients horoskop. Kommer några snilleblixtar, uppdateras inlägget.

Framför allt noterar den astrologiskt bevandrade att jag inte sade ett ord om landets Vågascendent - landets persona eller rollmask i dess mellanhavanden med omvärlden. Vågens härskare är Venus och den befinner sig i saturniska Stenbocken (och därmed drabbas nationalhoroskopet också av en mild version av egenmäktighetssyndromet jag bloggat om under februari 2009).

Jag kanske återkommer till kombinationen Vågen/Stenbocken i något annat sammanhang. Den ger ett kluvet budskap och en tydlig indikation om varför svenskarna kallats "tråkiga" (och det var dessutom före den stukade svenska naturen konfronterades med datorn som ersättningsliv).

Men sägas kan, att mixen av Stenbocken och Vågen egentligen är en diplomatisk, överslätande kombination. Naturligtvis är vinsten av en diplomat förlusten av en dynamisk närvaro, medan detta stämmer fullt ut med det svenska kynnet.

Samtidigt ger den här punkten ännu en antydan om att landets Luft inte är vad den borde vara: sant fri i sin tanke. Jämmer-Sverige? Minns att vårt solteckens herre är Saturnus, inte bara liemannen då den dagen kommer, utan i indisk tradition den låga shudra-kastens markör. T.o.m. vårt nationalhoroskop viskar "jantelag", ett begrepp som uppenbarligen hittat ett hem hos oss.

Att det finns problem med "höjden i det mentala taket" syns när en gruppering med distinkt låg snitt-IQ, Humanisterna, kan annektera ordet "fritänkande" och göra det till en synonym för ateism!

Men programmatisk scientism/ateism är så långt ifrån fritt tänkande man kan komma! Det innebär i själva verket en total slutenhet "uppåt" mot luften (symbolen för ett rörligt intellekt) och himmelen. Och det är just detta Saturnus/Ketu-kombinationen antytt och som nu också rollspelet instämmer i genom att Venus hänvisats till Saturnus frigida jordlott.


Sammanfattning

Överlag är detta dock ett gott horoskop - underskatta aldrig uppfinningsrikedomen hos en individ eller grupp som har både Sol och Måne positivt polariserade (Eld och/eller Luft)!

Men en reservation för att folkdjupet är för egocentriskt och materialistiskt, och att nationen på handlingsnivå ser ut att lida av en kontraproduktiv avmätthet inför radikalt nytt tankegods.

Och en reservation för att - fast nu frångår jag kriteriet på en sammanfattning - nationen kan, som andra västländer, misstänkas för en tendens att gynna sig själv i bilaterala avtal med utvecklingsländer ("bistånd mot motköp av våra produkter"). Väduren är en egoistisk grundton i vårt kollektiva psyke och aldrig så mycket elegant retorik i det blå (Vattumannen) kan göra en självtjänande grundattityd ädel.

I synnerhet i frågor om religion (och övriga "stora frågor") visar svensken en närmast kriminell okunskap och flathet. Det egocentriska barnet har för mycket mental luft men med för lite egna upplevelser för att kunna uttala sig omdömesgillt (minns den ohyggligt outvecklade kombinationen av Vädur/Oxe i sambande med vårt kollektiva psyke).

Och vi svenskar har en tendens att fastna i våra egna system (mentala eller objektifierade). Kanske är det därför vi anses som självgoda? En egenhet kring nyckelplaneten Saturnus visade att vi är så pass avmätta på att inhämta radikala perspektiv utifrån att en misstanke infinner sig: kanske föredrar vi att leva inuti en kollektivt delad inbilskhet om vår förträfflighet (minns åter nationalhoroskopets skugga av vår arisk-teutoniska själ)...

När det finns anledning att spika nästa nationalhoroskop, kommer vi därur att kunna avläsa om svensken då rört sig från individualistisk materialism och mot en ökad mental rörlighet!

Vid den tiden kanske SvD:s musikskribent också förstått att hans motvilja mot begreppet folksjäl perfekt återspeglas av nationalhoroskopets ovuxna Mån-Vädur, sentimentet hos det lilla barnet som till varje pris vill markera att det minsann står på sina egna två ben.


______

Tillägg 090223.

I anslutning till den andra (nyinfogade) SvD-länken hittar jag ett förträffligt inlägg om den s.k. svenskheten i samband med fildelardebatten, skriven av en italiensk gästprofessor i landet.

Utifrån det han skriver, tror jag han skulle instämma i den svenska nationalsjälen som föga mer än en filtrering av vissa universella egenskaper och i så måtto helt i linje med den astrologiska granskningen härovan.

En enad global värld utan profitintressen, det skulle naturligtvis förändra förutsättningarna för hela upphovsrättighetsdebaclet - men kan Sverige hantera frågor på så hög filosofisk/ideologisk nivå? Jag tittar återigen misstänksamt på Månen i Väduren som knappast har någon synergi med sin herre Mars, nersjunken i myllan...


Tillägg 090313.

Bloggen AllansfrittSverige bjuder på en genomgång av statsminister Reinfeldts ungdomsvision från 1993 av nationens tillstånd. Fascinerat noterar jag att hans spensliga skisser av svenskarna - "det sovande folket" - uppvisar påfallande likheter med dem jag här gjort utifrån nationalhoroskopet.

Se bara hur formuleringen "svenskarna söker sig till kollektiv, samtidigt som de strävar efter ensamhet" machar Solen i kollektivistiska Vattumannen samtidigt som Månen i individualistiska Väduren ter sig "kvävd i sin linda" pga härskaren Mars i Oxen och det problematiska att Eld (Väduren) och Jord (Oxen) inte gärna låter sig förenas.

Bloggens syfte är uppenbarligen inte att ära Reinfeldt för hans litterära ungdomsverk, men det astrologiska perspektivet bekräftar hans klara blick för den inkrökta kollektivsjälen. Det är kanske därför han idag är landets ledare...

ps. undertecknad ser sig som apolitisk, pga geschäftet och all ytlig retorik, med novellisten Jorge Luis Borges drömmer han om en dag då mänskligheten blivit andligen blivit myndig och inte längre behöver några regimer...

Du är väl inte mystiker, mitt barn?

I den avklingande västerländska civilisationen kan intill det bittra slutet reflexioner av vad som gick snett noteras. I SvD berör Eva Bäckstedt brännpunkten. Språkforskaren Carlstedt konstaterar att av tusentals böcker om den kände Nostradamus kan inte en enda klassificeras som akademisk forskning.

Citerar Bäckstedt Carlstedt: "Visst finns det franska forskare som intresserar sig för honom, jag fick hjälp av flera under avhandlingsarbetet, men de verkar inte riktigt vilja stå för sitt intresse offentligt. Kanske är de oroliga för att stämplas som mystiker."

Varför jag i bästa Nostradamus-stil förutspår att det sekulära väst - som vi dag känner det - kommer att vara borta inom ett sekel, beror just på våra felprioriteringar när det gäller människans fakulteter. Själva den kognitiva nivå som avfärdas som genant "mystik" är den "öppning mot det oskrivna bladet" som har möjliggjort bland de bästa av oss att se osedda ting, producera remarkabla uppfinningar, med mera.

Den inställning till människan som oroas för ett moment av "mystik" (i vulgärförståelsen: irrationalitet), är, på marknivån, representativ för den skock av skrikiga apor som stojar över religionens påstådda vidrighet. De här obildade flockdjuren inbillar sig i detta att de talar med samma stämma som sina förnuftsdrivna ledare.

Och ja, ett folk - en folksjäl - betraktat som ett kontinuum, innebär givetvis att även den ohämmat IQ-befriade människan, som till nöds klarar att formulera en grammatiskt passabel mening i ateismens tecken, i någon mån återspeglar orienteringen hos dem som till följd av sin ensidiga materialism valt makttrippen i detta, deras enda liv.

Efter politikernas pipa dansar sedan vetenskap och forskning (åtminstone i det här landet). Neurologer, lägre i sin förståelse av tillvaron än svårt retarderade människor, letar fläckar i hjärnan och kungör triumfatoriskt att de hittat "Gudsfläcken", den biologiska förklaringen till religiösa hallucinationer.

Eftersom mörkermän (läs: materialister) satt agendan under de senaste 300 åren av västerländsk "upplysning" (förvisso har ljus kastats över ansenliga delar materiell verklighet), är nu medvetenheten om högre ting i princip utplånad särskilt i det här landet.

Här minns förmodligen få hur tidningen Nature (ett huvudorgan för den materialistiska världsbild varpå all empirisk vetenskap vilar) halvt på skämt, halvt på allvar förordade bokbålens återinförande då biologen Rupert Sheldrake i början av sin karriär manade envar att fundera djupare över möjligheten att en morot antar morotens skepnad till följd av "formbildande fält". Klassisk Platon (och möjligen Aristoteles) med andra ord. Så politiskt inkorrekt!



Sanningen var att Sheldrake på 1980-talet hade en poäng - trots vetenskapens många skenbara insikter klarade man inte ens av att förklara det allra mest elementära: vad som gör att kroppens organ håller sig på sin plats och blir till det de blir. En vetenskap som inte har en aning om var "kartritningen" sitter, kan tyckas vara i en dålig position att tysta ner förslag om nya sätt att närma sig olösta problem.

(Steven Pinker, evolutionsbiologen, lyckades 20 år senare i "Det oskrivna bladet" inte avföra den här frågan. Biologin har ännu inget svar på ens de enklaste frågor som ett barn skulle börja att ställa.)

Beska påminnelser av Sheldrakes art, drabbar givetvis scientister hårt. Det är i detta sken man måste förstå de tarvligheter som rinner ur biologisten Richard Dawkins, och som allvarligt sänkt hans kredibilitet sedan den pinsamma boken 2006 när han, biologen, förklarade religionens för något i stil med ett virus.

När sedan det lika dåligt pålästa Sverige, och utan nämnvärd intellektuell beredskap, konfronteras med bigotter som biologisten Richard Dawkins, är det inte att förundras över hur den svenska klangbotten genast blir mörk och murrig. Surrig som en ilsk getingsvärm.

Från och med nu känner sig landets minst intellektuella bemyndigade att ondgöra sig över människor av främmande trostillhörighet som understår sig att insistera på medhavda traditionella seder fast de bor här! "Klä av dig naken, och sätt sen på dig våra kläder! Nu är du tamejfan en av oss. Och förresten, välkommen till vårt land. Här är vi mer upplysta än någon annanstans på jorden."

En annan väg till samma inskränkthet går genom den totalt obildade människans instinktiva rädsla för vad den föreställer sig som främmande "raser". Här har det lilla av förnuft hon besitter totalt ingått en fusion med djurkroppens förvisso rent biologiska (så långt vi vet) försvarsmekanismer. Ett förnuft förorenat av "fly eller fäkta"-beteende, helt inkapabelt till omdömesgill analys. Så färgat och så i affekt att det endast attrahererar sådant stoff som ger mera vatten på det egna kvarnhjulet! (Naturens eget sätt att hjälpa de mest odugliga livsformerna att snabbare försvinna från scenen?)

Det behöver inte sägas att Intelligensen inte är i närheten av dessa avgrundslika psyken. Om någon undrade över helvetet är det här man hittar det - det är människan själv som är bärare av det från det hon slutar engagera sig för det som går bortom hennes naturliga intressesfär.

Även om vi utelämnar den senare gruppen, samhällets allra svagaste och mest hjälpberoende, är det en himmelsvid skillnad mellan förmågan att tänka förnuftigt (utan affekt) och förmågan att använda Intellektets gåvor.

Det är som skillnaden mellan en handläggare av ärenden "by the book" på sitt kontor och en driven kreatör eller uppfinnare som formar något nytt, till synes rakt ur det blå. Därför är förnuftsdyrkaren - möjligen av avund - så aversiv mot varje tanke på "intelligent design". Förnuftet ser inte med blida ögon på att det kan finnas medvetenhetstillstånd som går utöver det.


Den förkättrade religionen

Svensken är nu nere i en så påver socialrealism att han många gånger inte längre kan skilja den exoteriska religionen, seder och bruk, från de esoteriska frågorna som rör människans inre, hennes själ, och Guds existens. Ja, i så måtto han inte längre alls kan föreställa sig de esoteriska frågorna, blir han lätt närmast åsiktsfascistisk när det börjar talas om religionens yttre, exoteriska, kännetecken. Höstens halal-tv har, som det har konstaterats på andra håll, visat hur ofördragsam svensken är så fort temperaturen i rummet stiger det minsta.

Frågor om den sociala ordningen hanteras av den simpla förnuftspolis vi alla har inbyggda, men förnuftet fungerar inte ordentligt i avsaknad av den aktiva Intelligens som krävs för att t.ex. ta ställning till religionens esoteriska frågor. För detta krävs en positiv skattning av vad ordet "mystik" representerar. Och mycket annat.

En sekulär stat tror sig kunna hantera ting som tillhör en större gestalt med redskap ägnade ting av mindre magnitud, och inviterar därmed problem! En sekulär stat har faktiskt abdikerat sin roll i det större historiska skeendet eftersom Naturen själv är annorlunda konfigurerad än ateisten föreställt sig. En sekulär stat lever så länge som Naturen ännu inte stött ut detta främmande organ ur sin kropp av fysisk-andlig natur.

Bäckstedt har i SvD-artikeln en poäng i sin analys av den olyckliga föreningen av luthersk ortodoxi och åsiktsstyrningens Wasa-Sverige - i en senare inkarnation draperad som den centralistiska socialdemokratin med dess totala ointresse av allt bortom praktisk, världstillvänd nyttokunskap.

Att Sverige blev detta ökenlandskap av individer som alla berömmer sig av att vara förnuftiga, att stå stadigt i en blott praktisk, pryl- och organisationscentrering, är i själva verket en del av förklaringen varför svensken i omvärldens ögon ter sig som lätt naiv om inte rent av efterbliven. Svensken har nämligen avvecklat det mesta av sin introspektiva förmåga och saknar flera nivåer av djupseende i sin varseblivning!

På nivån export av popmusik eller cementblandare har detta inte spelat så stor roll. Här talar vi om produkter som är ämnade åt unga människor vars fysiska substrat till medvetandet - hjärnan - inte ens är färdigutvecklat eller produktionsindustrin vars intellektuella utmaningar är av enbart praktisk art. Problemet går tydligare i dagen lite senare i människans mognad eller där livet bjuder på mer komplexa gåtor. Här faller svensken efter.


Mystikens läsart

Går man bortom förnuftets domän (inom vilken den verkar som enbart söker manifesta historiska orsaker), går det att göra andra kopplingar. Kan Sverige vara ett av de länder där reinkarnerade nazister från tiden för 2a världskriget finner en fristad? Kan landets vanligen lågmälda och neutrala profil vara just den balsam på såren som många själar från förra kriget behöver?

Att få återanpassas som mänskliga individer genom att land som skonar dem från religiösa ställningstaganden om den ena eller den andra rasens/ideologins överhöghet? Kan denna tanke också vara en delförklaring till nyhedendomen, till asa-tron? (Ett förlopp som då korrelerar med en tilltagande mängd nysvenskar.) Tanken är faktiskt inte så dåraktig som kan tyckas. Se ett tidigare blogginlägg. (Öppnar i nytt fönster.)

Ett känt amerikanskt medium har t.ex. "synat" Israels politiker, och noterat att landet nu styrs av individer vars själar senast ingick i antisemitiska franska och tyska regeringar - vilket då skulle förklara den nuvarande israeliska nationalsjälens råhet. Ledarskapets böjelse är densamma - oceanångare vänds sällan över bara två jordeliv - men nu riktas ovettet mot grannländerna.

Reinkarnation är paradoxalt nog det definitiva argumentet mot nationalism! För de som skriker högljuddast är uppenbarligen de med minst själslig substan i frågan. Döm aldrig boken efter dess pärmar - pröva först att läsa lite i den.

Naturen arbetar med extremt komplexa metoder när Hon söker neutralisera ting som gått överstyr i en tidigare generation/inkarnation. Naturen skiftar saker på den esoteriska insidan alltmedan den exoteriska världen har sina traditioner och former. Yin och Yang leker med förnuftsdåren och blott den seende ser!

*****

Mystikern och reggaesångaren Bunny Wailer yttrade på sin debutskiva 1976 de märkliga orden, "bara de skiftande namnen skyddar de oskyldiga". Låtens titel? "Reinkarnerade själar." Så vi kanske ska tala tyst om vår nutida svenskhet. Många av oss kan ha varit bekännande nazister för bara ett halvsekel sedan. Andra har levt liv efter liv i antisemitiska europeiska miljöer och lider av en mer djupgående missfärgning... Nu är vi återfödda som nordbor och alla har rätt till en omstart. Men det gäller att vara vaksam när man bakom förnuftspropaganda bör en underton av något annat, något med mörka historiska rötter...

Det som idag förklenande kallas "mystik" lär i morgon utgöra grunden i det vetenskapliga sinnelaget. Kvantfysikerna har vetat det sedan 1930-talet. Att fysikern Niels Bohr valde ett Yin/Yang-märke på sin vapensköld är välkänt stoff. Övriga segment i väst har ännu inte riktigt fattat att vi anträtt en tid där "framkanten" befinner sig bortom simplistiska dikotomier som religion och dess förnekande i a-teism. Det här blir smärtsamt tydligt när naturvetenskapare gör entré och vill glänsa med all sin kunskap - kunskap som enbart är giltig inom deras eget "språkspel", hur mycket de än tror att de har fått korn på verkligheten...

Och apropå de stora frågorna, de metafysiska frågorna... Vart går en individs själ efter döden när värdkroppen under hela dess liv enbart fixerat sig vid sin inskolning i förnuftsstrukturer och identifikation med det materiella substratet? Kommer den areal som kallas Sverige att bli fullsmockad av "jordbundna andar" - den där sorten som har så lågt i tak att de inte ens har vett att "gå mot ljuset", utan hänger kvar runt gård och stuga i århundraden, fångade i fantasin att de alltjämt är människor av kött och blod?

Madonna må ha tjänat hop till en och annan besk kommentar för sin despotiska personlighet, men åtminstone det talar för henne, att den judiska kabbala hon studerar - klassisk mystik - har koll på de olika medvetenhetstillstånd människan har det i sig att realisera.

Svenskens urvattnade socialrealism sorterar distinkt under den kombinerade verkan av RUACH och NEFESH, det absolut lägsta tillståndet där ren fysikalism kombineras med ego-strävan, en nivå där människans medvetande med nöd och näppe passerat djursjälens nivå. Ät den!

Kanske skäl till att visualisera ett helt nytt projekt som nyårslöfte? Operation "Öppna ögonen för livets djupdimension 2009"?

Den som använder sitt ockulta öga ser mer än den som är låst vid sitt förnuft.

Di Leva skruvad ett varv till (om gruppkarma)

"Vi har bara varandra"

Har svenskarna överlag förstått vad Di Leva sjungit om under alla dessa år?

När det svenska kynnet hörsammat texten "vi har bara varandra", har budskapet då reducerats till torftig socialrealism? Myset i folkhemmets gillestuga?

Väl! Någonstans måste var resa börja. Begreppsbildningen är Logos. Och Ordet blir sedan till Kött. Varje tanke materialiseras tids nog.

Men frågan kvarstår. Hur många i Sverige de senaste hundra åren har genom utbildning eller medhavt karma begåvats med en förståelsehorisont som bejakar "själens krigare" annat än som en som slåss för rätten till känslor?

När Di Leva säger något "kosmiskt" har det då, handen på hjärtat, kanske kategoriserats och desarmerats som "new age-spejs", harmlöst och rätt camp? Den sluge Di Leva har säkert spelat med, väl medveten om att barn lär sig bäst när de sänker garden inför gycklare och lekledare.

Men själen är en krigare! Psykets kraft, särskilt kärnan i psykets centrum - ängeln eller anden som Eva Dahlgren säger sig ha slutat tro på - är sådan att det inte bara gäller att tänka fritt, utan också rätt. All information är nu inte likvärdig - det kommer att bli den beskaste bakläxan från 1900-talets värderelativistiska ryggradslöshet.




Yttrandefrihet av det parodiskt korttänkta slaget har skandinaverna visat sig duktiga på de senaste åren i en lek med religiösa symboler de inte längre har någon sensibilitet för. Muhammedkarikatyrernas tillskyndare var och är inga själens krigare, utan förespråkare för en ny mörk medeltid där förnuftet blivit tarvlighetens villiga tjänare.

Men vad? Här smutskastar jag medeltiden som en annan självgod upplysningsfanatiker! Det är inte lätt att jämt se igenom klyschorna - överallt myntade fraser i vilka någons värdering ligger inbäddad. Medeltiden var ju alls inte mörk. Men upplysningsmännen där på 1700-talet var ju tvungna att trampa på det som just föregått dem för att profilera sig.

De gamla kineserna har en poäng här: överlägsenhet som individ eller kultur visar man inte, menade kejsarkulturens rättsskipare, genom att demonisera den andra parten, utan enbart i sin förmåga att korrekt analysera situationen. De är därför de blänger så hiskligt på varandra i historiska krigsfilmer. CHUNG FU: att se om där bor ett ärligt uppsåt i den andres centrum. Det har inget med klipskhet att göra, utan inre varseblivningsnivåer många aldrig hört talats om.

Hur många i Sverige är ens intresserade av att begrunda orsakerna till att någon går till en sån ytterlighet som till terrordåd, särskilt om svaret implicerar ens egen livsstil i det välmående väst? (Det medges att tanken hade fungerat bättre före den ekonomiska krisen.)

Ett missfoster lever i de mångas undermedvetna, en hybrid som både tror på jämlikhet mellan så många kön som till sist kommer att få sina rättigheter lagstadgade innan den trenden blåst förbi, och som samtidigt insisterar på fasta värdehierarkier när det kommer till att fastslå det egna slagets högre utvecklingsnivå ("upplysning") jämfört med andra livsformer/kulturer.

Sannerligen, "det är något ruttet i staten Danmark". Det kan komma att ta årtionden innan vi nyktrar till och ser hur grumlat Världssjälens vatten på sina håll var under dessa år. Så många försanthållanden som inte låter sig blandas harmoniskt i den skurna folksjälen. Vägrar tryckas ner av jante, men saknar alla redskap utom en svag förnimmelse att svensken har ett frihetspatos. Men i grytan också slevvis av en modern förråad egocentrism. Vi har snart receptet på ett drägg-Sverige här.

Den dagen vi ser vilka ingredienserna var och vilka som totalt saknades, då kommer vi också att se hur adekvata begrepp och termer Di Leva rörde sig med, han new age-gycklaren vi trodde var en feelgood-typ enbart. Vi kommer då att ha börjat bottna i den post-materialistiska världsbild som sätter medvetandet i centrum istället för materien. Tanken istället för tinget. Efter den ekonomiska kollapsen vi är på väg in i. Vad ska denna luttring medföra?


"Vi är varandra"

Jag skulle redan här, långt innan bilden klarnat, vilja föreslå en annan ingång till Di Levas "vi har bara varandra". Brittiske husläkaren Arthur Guirdham skrev för många år sedan boken "We Are One Another" - Di Levas tes skruvad ett varv till.

Under sina hembesök på 1960-talet började allmänpraktiserande Guirdham notera ett mönster av psykiska störningar i hus och stuga. Det var som om hela trakten drabbats av en psykisk infektion. Utifrån sina patienters märkliga redogörelser för drömmar, känslor och "irrationella" föreställningar började han nysta, forska och leta i arkiv.

Vad han råkat stöta på var en gruppreinkarnation mitt ute på engelska landsbygden. En mängd kättarkristna hade åter förtätats i ett jordeliv, och mångas själar var ännu svårt märkta av det kollektiva självmordet i livet som katharer på 1200-talet.

"Vi har bara varandra" är en utsaga som måste kvalifieras. Se i den en destruktiv klaniskhet mellan individer som så uraktlåtit att bygga sin individualitet att de måste gruppera sig för att känna någon existens alls - ett mobbens gruppjag.

Eller, omvänt, grupptryckets negativa inverkan på den enskilde. Eller, den regelrätta masspsykosen som kan spridas genom psyken via sympatheia - själarnas samsvängning. Se väninnor synkronicera sina graviditeter på den subliminala nivån! Kan man ens tala om väninnornas medvetna steg eller är det bakomliggande krafter som orkestrerar de små sociala cellernas delning?

Gruppjagets "vi mot dom" - det är en extremt elementär instans i medvetandet som sköter den uppspaltningen, reptilhjärnan har just inga andra funktioner än att avläsa omvärlden utifrån det inprogrammerade egenintresset...

Den exceptionella psykologiska människosyn i antiken som tycks ha delats av alla från Kina i öst och ända till södra Italien i väst, berättar därutöver om ett bakomliggande, osynligt - själsligt - grupptryck. Det har inget med sociala eller miljöfaktorer men driver likväl individer och grupper mot deras Waterloo.

Psykologen Carl Jung sade profetiskt före 2a världskriget att han såg den obehagliga krigsguden Wotan uppvaknad i den tyska folksjälen. (Wotan=Oden, varav ode men också odör.)

Arthur Guirdhams upplevelser på den engelska landsbygden är ett remarkabelt exempel på en osynlig men verksam gruppsjäl. Sedan Guirdhams 50-tal har fler exempel på gruppreinkarnation i väst upptäckts.

Den kanske mest makabra varianten återberättas av den judiske rabbinen Yonassan Gershom. I två böcker indikerade han från sin egen praktik som själasörjare att offer från Förintelsen nu börjat reinkarnera på jorden efter en timeout. Åtminstone den första boken är medioker och mer intresserad av att återberätta judendomens historia, men det innebär inte att det inte kan ligga något i sakfrågan - gruppinkarnation av olika slag.




Precis som med Guirdhams fall visar det sig att det just föregående livets avslutning satt djupa och bekymmersamma spår hos dem som föll offer för nazisternas utrotning och nu börjat återvända i nya kroppar. Icke-judiska barn härjade av "minnen" vilka verkligen kan verifieras, trots att barnen saknat "nazi input" under sin tidiga uppväxt. Detaljer som därtill knappast någon än någon med djup kännedom om judiska seder och bruk kan känna till.

"Som trädet faller, så blir det liggande", sade Jesus i ett icke-kanoniserat uttalande på frågan om vad som händer människan när hon dör. Räkna inte med något "himlastormande" hädanefter om du inte byggt på de kvaliteterna redan i detta livet... Och håll psyket tyglat i samband med själva övergången till andra sidan - den emotionellt stirrige tar ostyrigheten med sig...

Rabbinens fynd motsvarar exakt doktor Ian Stevensons slutsatser efter intervjuer med tusentals små barn som "minns". Den utlösande faktorn till att svarta tavlan inte suddas ut ordentligt mellan liven tycks vara en extremt traumatisk död i det just föregående livet.

Man påminns om Platons tanke om att själen har allt medfött och bara behöver återerinra sig. Men i vissa fall ligger det förflutnas olösta problem och puttrar så nära medvetandegränsen att det genast visar sig i nattens drömmar...

Det vill synas som, för en västerlänning, en häpnadsväckande mängd sofistikerade kulturer eller riktningar inom kulturer i antik och snare tid vetat att människan (likt naturen som helhet) ständigt återvinns och återanvänds, dvs, själavandrar. Att döma av några spridda rester i Nya testamentet verkar Jesus själv ha kunnat haft den föreställningen, men så överskrivna och redigerade är evangelierna att inget säkert kan sägas längre.

När sedan en kollektiv entitet som den Arthur Guirdham gick rakt in i, har fötts, har "tidsstämplats", och börjar röra sig genom tid och rum, kommer den att börja svara på tidsandan - Zeitgeist. Likt en tidsinställd bomb kommer den att svara med storverk och kriser på livets "triggers".

Den cancerdöende Bob Marley visste detta, följande textrad är från "I Know" på postuma skivan "Confrontation":

Tribe goes up, all the tribe goes down
Bring my children from the ends of the earth

På tunnelbanan i Stockholm överhörde jag en gång två idrottstränare diskutera årskullar barn. De var rörande ense om vissa årgångar som inte innehållit några idrottsliga ämnen alls! Kanhända var deras tankemönster inte alls ett fritt tänkande utan betingat av att svenskarna många år tidigare reagerat på den starka idrottstrion Björn Borg, Ingmar Stenmark och Linda Haglund. Alla var de födda 1956.

Min tanke gick till den kinesiska kalendariska tolvårscykeln och de underliggande karaktärer den postulerar - inte märkbara i individuella personligheter men ändå där som en slags generell grundplåt. Mer som en statistiskt påvisbar disposition. Utagerande (yang) eller tillbakadragen (yin), eldig eller mild som luften...

Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar [psykiska entiteter] stiga upp och ner över människosläktet (bokst: människosonen)

Johannesevangeliet, 1:51

"Tribe goes up, tribe goes down." Det är just en "tidsstämpels" rörelse genom det fortsatta tidsflödet astrologin studerat i tusentals år, en materialiserad kapsel tid. Först i stjärnskådandets andra andning (400-talet fvt) kom astrologin att fokusera den minsta agenten av dem alla: den enskilda individen. Tidigare hade stadsstaten varit den entitet man studerade "den stora miljöns" inflytande på.

Den korrekta läsningen av Jesusordet härovan, är, misstänker jag, just hans löfte till den innersta kretsen att avslöja hemligheterna kring andevarelsernas kommande och gående in och ur den mänsklighet vi kollektivt utgör som förkroppsligad massa ("köttberget"). Jesus världsbild fokuserade individuella andars kommande och gående till det utvalda folket - exakt som Dödahavsrullarna.

I landet fanns helt tydligt samma upptäckt som i grannländerna att även individen var mätbar och en del av det kosmiska sammanhanget. Den sekteristiska judendomen framfödde ett system som bl.a. inbegrep astrologi för att kunna detektera de förväntade återfödelserna av stora kulturhjältar.

Som bland dagens urbefolkningar föreställde man sig att själarna reinkarnerade lokalt. (Se dr Ian Stevensons 40 åriga arbete med barn bland Nordamerikanska indianer och Sydostasiatiska folkslag, bland andra, vilka minns sina tidigare liv.)

Går man till antikens kejserliga Kina hittar man samma idé inbäddad i en anonym kommentar till I Ching, en av de fem konfucianska klassikerna, obligatorisk att memorera för den som aspirerade på en ämbetsposition (att vara ämbetsman var hett på den tiden):

Föreningen av frö och verksam kraft ligger bakom alltings produktion, men det är själens undflyende som ligger bakom förändringen (bortdöendet). Härigenom har vi kommit att förstå omständigheterna kring utgående och inkommande andar.

Ur Den stora avhandlingen (Ta Chuan) IV, 2, egen ö.s.

"Utgående och inkommande andar" / "Tribe goes out, tribe comes in" - Det Stora Kretsloppet. Solvindar/jordens magnetpoler... Mänskligheten kommer att återupptäcka allt. En dag.

Föreställningen om fria andevarelser tycks finnas i princip överallt där INTE kristendomen farit fram med sin sönderredigerade doktrin om att Gud nytillverkar varje själ för varje framkopulerat foster. Jesus lärde något annat och var uppenbarligen en "själens krigare" mer i Di Levas mening. Inget socialrealistiskt trams, enbart en radikal idé om vilka - eller vad - vi i grunden är.

Ockulta ögat - en blogg som företräder positionen bortom-över-efter politikens konstruerade motsatsförhållanden - kommer att återvända till det blandat positiva och negativa ÖDE man måste anta för alla som valt att födas i diskbänksrealismens Sverige, ett kulturlandskap vid världens ände där få lampor är fyllda med olja - få ockulta ögon står i brand.