Visar inlägg med etikett Gud. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gud. Visa alla inlägg

tisdag 24 januari 2012

Logos omprogrammerar Jorden




Solen - Människans innersta An-Ledning (Logos) - slungar den här veckan ett enormt informationspaket mot Jorden (DN, SvD, AB, Expr, GP). De ateistiska invånarna på den här planeten tolkar fenomenet som slumpmässigt kaos och varnar för störningar i deras egna enkla kommunikationssystem. Så talar myror som kryper runt på en yta de inte förstår ett dyft av.

I själva verket är det den kosmiska intelligensen som via det här systemets tillförordnade chef "tweakar" ödet för planeten Jorden. Gudarna i universum står i ständig kommunikation med varandra, men på en magnitud människan gjort sig ovärdig att förstå.

Jag kan tänka mig att utflödet från Solen innebär att en och annan Dödsbringare föds de här dagarna. Svensk borgerlig press har just visat vilken ofattbar ondska som ligger i luften genom sitt utomparlamentariska demokratitrotsande drev som ledde till en partiledares avgång. Dessa tidsandor söker manifestera sig genom alla till buds stående kanaler.
Detta är det lilla domedagsåret 2012 där folk kommer att tvingas - inifrån - att bekänna färg.

*****

Här en klok amerikansk kvinna som längsmed ockultismens tankar om kosmos beskaffenhet funderade i samband med Solens ökade aktivitet under förra sommaren. 

En period, vill jag minnas, då jag ilsket rödfärgade min astrologiblogg parallellt med att Anna Settmans och Jan Helins Aftonbladet drev ett sanslöst krig mot Sveriges konung och hatdebatten kulminerade i nya regler ... för folket att underkasta sig men inte tidningsmännen!


2011: Största solflamman på fyra år (heliocentrisk)
2012: Största solstormen på sju år (heliocentrisk)

I det aktuella (nedre) horoskopet formas nu den gudomliga triangeln i Eld - som Solen ser det. Lagens Jupiter (lagen om Kärleken!), krigarens Mars och Dödsängeln och sändebudet Merkurius. Må Jorden, sjunken till den irrationella och giriga Vattensjälens nivå, koka och fräsa! Nowhere to run. Detta är domens tid för dem som predikar vinstintresse, maffiamentalitet och vänskapskorruption (Kräftans degraderade uttryck).

Notera den heliga vreden i det aktuella horoskopet - Solens reaktion på den svenska borgerlighetens övergrepp mot Håkan Juholt (Sol-Lejon) - en man som hotade ta Girigheten i örat och naturligtvis måste elimineras före hans ord började vinna gehör. 

Att hände i Sverige så nära inpå solstormen (som omen), visar var Världens Mörkaste Fläck just nu finns, vilket land som till fullo sugit i sig Satan. Mörkret regerar det här landet med Fredrik & Filippa Reinfeldt som kung och drottning - men ett omedvetet par nyttiga idioter. Eller vilket betyg ska man sätta när den senare just blivit polisanmäld för trolöshet mot huvudman - Stockholms folk?

Juholt stämplades som lallande småstadsbo, men vad är det för bedragare som kallat sin politik "ansvarsfull"? Ser du inte skämtet du kan ha köpt? Då kommer den heliga vreden att brinna genom dig inifrån ditt solhjärta. Brinna inifrån och ut tills dess att den lilla skärselden tvättat smutsen ur ögonen på dig och du åter kan se vad som händer i landet.

lördag 12 september 2009

Knyta hop den filosofiska säcken





Tillägg, 090912 13.52. Framsynt inkluderades i följande morgonfunderingar brasklappen att femtiostrecket kanhända är väl sent att påbörja den filosofiska resan.

DN har samma morgon publicerat bekräftelsen på var en tidigare start i livet kunnat leda i formen av en intervju med filosofiskt bevandrade Jan Stolpe som nu fullbordat en nyöversättning av Platon.

En viss tröst är dock att även den här bloggaren fastnat för lämpligheten av "form" istället för "idé". Och jag kan verkligen hålla med Stople i det han säger - jag skrattar oupphörligen åt Platon när jag läser honom i den engelska översättningen från 1997 (chefred John M. Cooper). Den gamla pocket av Staten på svenska jag hade är sorgligt stel i jämförelsen.

En översättare som inte får med toner av ironi (eller en läsare som inte kan läsa "undertextet") är en invitation till kommunikationssammanbrott.


*****

I väntat på bättre tider och ädlare ideal får det breda befolkningsskiktet fortsätta tro att de har den enda möjliga världsbilden i sin hand, och därtill på den extremt antiintellektuella grunden att dess teser ligger närmast dem själva i tiden och därför i någon mening skulle vara sannare!

Så resonerar alla sekularister vilka samfällt trampar på i upplysningsfädernas fotspår. Man ack detta felslut, att tro tidslinjen är nedgrävd i verkligheten! Redan Kant insåg att tid bara är en parameter Psyket/själen använder för att slippa mentalt kaos... Bottnar man i denna insikt blir t.ex. en sådan självklarhet som darwinism och evolutionslära inte alls längre en självklarhet! Tänk om vi alla funnit oss tillrätta inne i ett gigantiskt mentalt svartbygge?

Nu har jag först i mogen ålder (om inte t.o.m. övermogen) läst klassisk filosofi under några år, och de "stora linjerna" börjar koppla ihop hjälpligt. Tidigare var några käpphästar om Kant bara som en isolerad ö, och om Platon hade jag föga mer än grottliknelsen och gymnasieskolans, "idéträdet är perfekt medan vår världs träd är ofullkomliga kopior".

Att komma in några steg i filosofin (åter: den klassiska, inte den analytiska som bara talar om språk och om uttryck kopplar an till något "fysiskt" eller åtminstone språklogiskt), det är som att bli medlem i herrklubben där alla världshistoriens största män brottats med de Stora Frågorna.


Kvinnor får vara ursäktade här, de som inkarnerar som kvinnor gör det troligen för att via praktik omsätta något subset av de Stora Frågorna. Ofta är praktikern inte ens medveten om var på den Kognitiva Kartan filosofin lagt ut hon befinner sig...

Ja, "kvinna" och "man" är förstås egentligen bara språkliga platshållare: den själv i hög grad praktiska astrologin visar ju tydligt att det finns "psykologiska kvinnor" i manliga kroppar och vice versa. Den sydafrikanska idrottskvinnan och den fysiska undersökning hon fått genomgå - och som de flesta verkar tycka är förnedrande - har diskuterats mycket i svenska medier.

Jag gjorde några små fynd om henne när jag kollade upp horoskopet för själva dagen då hon föddes (se länken). Fynden påminner om de enklaste av mans- och kvinnoarketyperna: Stenbocken/Saturnus och Kräftan/Månen.

Annorlunda uttryckt: yta och form, eller form och innehåll (notera betydelseförändringen i "form"), eller "struktur" och "innerlighet" (eng: "interiority").

Hela den urspårade materialistiska 1800-talsrationalismen - med behaviorister som Skinner i släptåget, bygger ju på att man enbart dyrkat (som en pseudoreligion) tingens yttre strukturer och hur det ena kausalt länkar samman med det andra. Så föll rationalisterna till föga för det yttre skenet att de gav den strukturskapande Saturnus - även "förnuftets" herre vitt kort - medan de totalt förnekade att materia skulle kunna äga en "insida", dvs en själslig eller psykisk (Månen) dimension.

Rationalisterna var den störda avkomman till Descartes som gjorde åtskillnad mellan själen och den i rummet utsträckta materian. Rationalisterna klättrade ända ut på den materiella grenen och sågade sedan av sin kontakt med med trädstammen. "Gudshypotesen tycks mig överflödig från där jag just nu placerat mig."

Där ute, i det yttre mörkret, krälar de nu runt i "sanningens / vetenskapens tjänst" och upplever inte otippat världen som bara en godtycklig härva av slumpartade tilldragelser. Likväl blir vetenskapsmännen överlyckliga varje gång de hittar minsta anstymmelse till meningsfullt samband eller funktionell mekanism i naturen. För handen på hjärtat, vem vill överhuvudtaget leva i en dödens världsbild, i den övergripande Gestalt som nu gäller och som uttryckt sig genom västerlandets övergrepp på jorden och dess befolkningar alltsedan industrialismen anlände?

Det fascinerande är hur vetenskapen ens orkar bry sig eftersom dess a priori utgångspunkt är att vad de än upptäcker så är det bara lokala regelbundenheter i ett enormt svart hav av meningslöshet. Några dårar sätter sitt hopp till att något snille ska producera en matematisk formel som summerar hela universum snyggt och elegant.

Men vad skulle det innebära? Att mänskligheten nått sin totala självcentrering? "Titta, vi fattade! Nu är vi myndiga!" Betyder det att vi först då legitimt kan börja fråga oss om vår mänskliga intelligens är en avbild av en större intelligens? Nej, vetenskapsmän är ett kuriöst släkte som både liknar små barn på utflykt och en hoper strutsar med huvudena i sanden.

Mot den västerländska ateismens (sekularismens) värjande sig mot de Stora Frågorna står nu en ny generation "klassiska" filosofer upp, och på nätet slumpade jag mig på en av de bättre (och en som också haft förmågan att göra sig ett namn - just genom nätet): Christian de Quincey.



Tyvärr kostar hans debutbok "Radical Nature" för mycket eftersom bokhandlare blir giriga så fort en upplaga säljs slut på förlaget. Men uppföljaren "Radical Knowing" återger fundamenten i hans re-lansering av den mäktige matematikern Alfred North Whiteheads buddhistiskt inspirerade processfilosofi.

Tvåan är tydligt vinklad mot allmänheten, resonemangen upplevs som lite enklare - eller också hade Quincey nu tränat lite extra på att säga samma sak men på ett mer direkt sätt.


Quinceys motto är: "Consciousness goes all the way down". Det dikotomiserande kritiska intellektet kan klyva atomer och annat i allt mindre delar hur länge som helst, men vid varje nytt vägskäl som det illusionsdrabbade psyket (som tror på yxans princip) skapar genom sin egen förmörkade (och förmörkande) aktivitet fortsätter gåtan att hägra borta vid horisonten.

Och gåtan är förstås Medvetandet självt, som är något helt annat och mycket mer allomfattande än intellektet. Därför, förstår jag nu, skilde antikens filosofer så noga på förnuft och intelligens, varför Platon skilde mellan vardande och vara.

Det är därför sekulära humanister låter så, ursäkta mig, fruktansvärd ointelligenta när de börjar resonera! För de har i sitt val av "stylesheet" här i världen valt att fungera utan stöd från den "metafysiska kvaliteten" Intelligens (platonismens Nous), vilken de vägrar tillerkänna ontologisk status.

I det enkla landet Sverige är inte ens kategorierna tydliga och hjälpligt förstådda, så det hela ser för gemene man ut som en diskussion om Guds existens och om religion alls är ett rationellt fenomen eller ska hållas utanför en steril värld som drivs utifrån enbart kvantifierbara överväganden.

Och avsaknaden av en diskurs förd utifrån Intelligensens plattform hörs ofelbart i sekularistens tankestil. Den kringelikrånglar sig fram utefter objektiva fakta enbart eftersom den saknar Intelligensens högre plattform varifrån alla samband och helheter utgår och är klart urskiljbara.

För att tydliggöra: medan Intelligensen använder logiken för att kommunicera sitt "stora perspektiv" krälar
logiken runt i plattmarken (i samma strukturer den själv skapat!) och söker sitt uttryck genom grammatiskt korrekta och logiskt vattentäta utsagor, typ positivisterna under sent 1800-tal, tidigt 1900-tal.

Den sekulära människan förväntar sig inte att hitta något inom ramen för sin evolutionistiska myt om om alltings yttersta meningslöshet, och därför saknar de vision och spänst i sina uttalanden.


Precis som Arbetarklassen i Sverige övertog Pianot som statussymbol från Överklassen, har gräddan av den svenska Underklassen nu nått fram till 1800-talets positivism (en intensifierad förnuftsdyrkan). Så säg att Medelsvenssons världsbild börjar innefatta kvantfysikens implikationer för den enkla förnuftsbaserade materialismen om sisådär ett halvsekel. (New Age-fenomenet har i luddig form gjort det längre än kvantfysiken existerat!) Det är då ~160 år efter att kvantfysikens fader Max Planck startade den post-materialistiska revolutionen år 1900 (Nobelstiftelsens snabbkurs i kvantfysikens historia börjar här.)

Det innebär att Medelsvensson ligger en till två återfödelser efter de "äldre själarna", de som bygger Verkligheten här på jorden. Det kan stämma, för skulle avståndet i andlig mognad vara ännu större skull inte det sociala klistret hålla samman världen alls, inte ens i den lokala sfären. Likväl kan jag inte förneka min tankes haltande här, vad skulle jag, en nyfiken medelmåtta, ha att tala med Stephen Hawking om... Väder och vind?

Uppfinnaren och klärvoajanten Swedenborg hade rätt: i den andliga dimensionen finns varken tid eller rum (detta var alltså innan Kant kom på samma sak). Vad som skiljer en ängel (ande) från en annan, enligt Swedenborg, var deras "hållning" eller "resning" ("stature") eller, kanhända, "tonhöjd".

Det finns alltså någon form av hierarki även bortom den materiella skapelsen, men det går knappt att uttrycka den med språket i vår värld eftersom nästan allt vi säger och tänker bygger på simplistiska "cues" från de yttre sinnena: vi mäter allt i förhållande till något annat, vi finner det viktigt att "nu" ligger före "sedan" längsmed en tidsaxel (datorprogram fungerar inte om man placerar programkodens postulat i fel ordning).


Men i nästa dimension bortom denna baserar sig strukturen (som gör att även den tillvaron synes "arrangerad" och inte "kaotisk") på andra parametrar. Mainstream-vetenskap har inte tittat på dessa frågor, utan de sorterar under metafysiken. Mainstream-vetenskapen har till och med ett sätt att slippa ställa Stora Frågor: den har maskat av och definierat sin världsbild och gjort den så liten att bara de som verkligen inte tänker alls, kan låta sig nöja med dess svar ett helt liv. Nu är vi återigen inne på de här godtyckliga generationsväxlingarna jag nyss nämnde...

I många år var astrologin en hobby för undertecknad, utan några egentliga bekymmer över dess problematiska status bland naturvetenskapare. Nu tycker jag mig se att det är en viss typ av naturvetenskapare som är fundamentalisterna, sedan jag sent omsider upptäckt att astrologin mer än något annat tycks besläktad med de stora klassiska filosoferna än med tänkande från Upplysningen och därefter. (För ett lysande undantag från upplysningsmänniskans förfall ner i Platons värld av vardande, se den förnämlige helikopteringenjören Arthur M. Youngs lek med astrologin och påpekande att den utgör ett perfekt set av "first principles".)

Enligt legenden var [Kronos] son till Uranos (Himmelen) vars namn...är väl givet. Ty åsynen av det som är därovan är väl myntat med namnet ourania ("himmelskt") - horosa ha ano ("att betrakta tingen därovan") - och astronomerna säger ju...att detta resulterar i ett rent intellekt.

Platon -
Kratylos, 396b (min snabböversättning av Cooper/Plato Collected Works)

Bara från Intelligensens plattform kan man se att naturvetenskapen bara är ytterligare en lek i evigheten och att man faktiskt kan placera hela fenomenet i en arketypisk nisch: med förklärlek till astrologins terminologi identifierar jag det som Stenbockens tecken med dess herre Saturnus. Dessa är naturvetenskapsmannens primära beteckningar. Ord som ingenting alls säger med mindre än man kliver in i astrologin och värderar dess utsagor inifrån dess eget regelverk.

I dessa symboler med deras flera attribut - Jordelementet, kvaliteten Rajas, dvs lidelse/passion samt effekten lidande/ångest - summeras väldigt väl förnuftsmänniskans försök att kontrollera "denna världen".


Saturnus (Kronos) ätande ett
av sina egna barn.
Väggmålning i
Francisco Goyas hem. (noterad här)


fredag 1 maj 2009

Långt innan Adam

Forskare har grundligt kartlagt den afrikanska människans genetik och menar sig nu ha en klarare bild än någonsin av hur hela mänsklighetens anfader, minst 150.000 år gammal, utvecklades i det förhistoriska Sydafrika och hur våra närmare förfäder utvandrade från Östafrika.

Ska man i skenet av dessa rön avföra det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets visionära utflykter som de kan ses i ryska Helena Blavatskys "fem rotraser" vilka hittade ett eko i det amerikanska mediet Edgar Cayces (1877-1945) flera årtionden av tranceuttalanden om allt mellan himmel och jord?

Många har pusslat samman den kosmologi och skapelselära som bit för bit strömmade genom den självhypnotiserade Cayce, och givet att mannen själv bara hade en rudimentär utbildning, var fotograf i sitt vuxna liv och kristen söndagsskollärare, måste man häpna över hur hans undermedvetna var funtat!

Det är å ena sidan uppenbart att han använde sina utfrågares eget medvetande som informationskälla i vissa fall - just så beskrev han själv i trance den process genom vilken han tycktes kunna svara på precis alla frågor.



Edgar Cayce - synsk i kvadrat

Men när han korrekt lokaliserade en sällsynt reservdel till en traktor som inte längre tillverkades - flera delstater bort, i en noga angiven lada - då börjar man ana att här pågick något större än att bara via två sammankopplade undermedvetna bolla tillbaka frågeställarens egen förförståelse - hur märkligt även detta kan synas vara.

Cayces undermedvetna kunde "zooma in" de mest vitt skilda kunskapskällor. Inte minst hävdade han - i linje med indisk filosofi - att han hade åtkomst till "Akashakrönikan" (även den populariserad vid Blavatskys Teosofi - en västversion av indisk filosofi). Med akasha avses universums materiella grundsubstrat, även kallat "eter" eller "rymd".


Einstein gav upp tanken om en eter efter flera års brottning med problemet, men idén tycks vara på väg tillbaka igen. (Ervin Laszlo: Science and the Akashic Field, 2004/2007). Enligt Cayce har allt som timat sedan universums födelse registrerats i detta substrat som på en fotoplåt. Det medvetande som äger förmågan att "zooma in" kan färdas bakåt i tiden och återkalla - som vore det sina egna minnens" - faktiska skeenden i det förgångna.

Så välj själva - tappade Cayce bara teosofiskt pålästa individers undermedvetna på material om "de fem rasernas samtidiga uppdykande på jorden", eller befann sig hans psyke i trance i faktisk kontakt med avlägsna kapitel i "livets bok", även känd som Akashakrönikan?

I den alternativa historien kom inte alls människan exklusivt upp från Afrika och spred sig härifrån upp i Asien och väst och vidare ända till Amerika (etc). Mänskligheten, sade Cayce, i trance synbarligen spöklikt insatt i världens stora filosofiska traditioner som alla påminner om varandra, är egentligen en Idé.

Mänskligheten är en "platonsk form" och inympandet av denna form skedde samtidigt på fem olika platser på jorden! Detta, sade Cayce, var ett resultat av vad som måste betraktas som INTELLIGENT DESIGN sedan miljoner av själar redan anlänt till jorden och trasslat in sig i djurlivets evolution som var i full färd vid tiden för själarnas ankomst.

Två skapelseordningar hade råkat korsa varandra och den "oheliga alliansen" tvingade fram en syntetisk lösning, en ny "form" för de andevarelser som ännu hoppad in och ut ur materialisation, ömsom identifierade sig med och ömsom separerade från allehanda jordiska livsformer. Okynniga, leklystna unga själar!

Den bakomliggande Intelligensen eller Idén i en högre Ordning projicerade sig ut över jorden på fem ställen samtidigt som uttrycket för en arketypisk människa, i mystisk judendom känd som den Himmelske Adam (adam = människa). Cayce kallade den bakomliggande intelligenta designern för Amilius, i vilken beteckning jag tycker mig se negationen (a-) av "milius" - "den utan miltal/tusende", eller Den Oändlige.

Denne "Utan tusendet" var dock i Cayces visioner inte vad man menar med "Gud", utan en lägre skaparinstans, kanske att likna vid Johannesevangeliets Logos "varigenom allt i begynnelsen blev till", eller någon underhuggare till detsamma Logos1. Kristendomen har alltid haft en del problem med sina urkunder. I första Mosebok säger talar t.ex. Gud i plural: Låt oss (pl.) göra människan till vår (pl.) avbild. Cayce använde begreppet "de kreativia krafterna" som synonym för "Gud" i sina tranceföreläsningar.

Från de otaliga böcker som skrivits om det märkliga fenomenet Edgar Cayce, saxar jag några stycken från 1971, då en ny generation amerikaner upptäckt USA:s egen "sovande profet". Lytle Robinson summerar i sin Edgar Cayce's Story of the Origin and Destiny of Man (s. 35-6) turerna kring människans tillblivelse:




Only in the earth did soul take on matter and become physical. In other planes and realms - other states of consciousness - the plan for evolution of the spirit varied. Only in the physical, three-dimensional plane does the transition from one plane to another necessitate the process called birth and death. The soul, the spirit of God in man, has been immortal from the beginning.
...

Everything in the earth had been prepared for the coming of man. The immutable laws of nature were established for his life and sustenance. Through the law of the relativity the positive and the negative, man and woman experience earth; night and day, hot and cold, good and bad - all realized through the five physical senses via the reasoning of the mind.

Yet always man retains - even unknowingly - the sixth, seventh and eight senses. These are the psychic or extrasensory factors of the soul which have gradually receded into the background as man has entered more and more into matter.

The projection of the perfect race into matter occurred not only in the Garden of Eden - which the Cayce readings say was in Iran and the Caucasus - but in five different places in the earth at the same time.

These five occupations in the world represented the five physical senses which are to be conquered before spiritual perfection can again be attained. There were 133 million souls in the earth at this time. The white race was in Iran, the Caucasus area along the Black Sea, and the Carpathian Mountains of Central Europe.

The yellow race was in what was later to become the Gobi Desert or East Asia. The black race was in the Sudan and upper West Africa. The brown race was in the Andes and Lemuria [en påstått sjunken landmassa utanför Sydamerikas västkust], the continent lying then in the area of the Pacific Ocean. The red race was in Atlantis [ännu en kontinent saknad på dagens världskarta] and America.


Utifrån Cayces tranceföredrag daterar Robinson detta inflöde av själar till jorden via den nyskapade mänskliga formen 10½ miljoner år tillbaka!

Cayces berättelse var och är så långt före sin - och vår - tid, att det må vara var och en förlåtet att häri bara se fullständigt tokgalna fantasier. Dock ska man minnas att han korrekt beskriv andra ting som var helt okända på hans tid, som t.ex. hela kristendomens upprinnelse i den judiska esséerrörelsen. Idén var inte okänd på 1800-talet, men Cayce lade till viktiga detaljer om essérna som enligt honom haft en bibelskola i den brännande hettan i Döda havet och att Jesus utbildats i sin ungdom där.

När Cayce dör i januari 1945 är det ännu ett år kvar innan Dödahavsrullarna - 1900-talets mest remarkabla skriftfynd - upptäckts och forskarna på allvar börjar titta på några ruiner i Dödahavsområdet vilka man tidigare trott var romerska lämningar. Det visar sig nu ha varit ett tillhåll för esséerna, just som Cayce förutsagt årtionden tidigare.

Cayce hade också helt korrekt - men fullständigt okänt för forskarvärlden vid denna tid - förklarat att esséerna använde astrologi och tydning av den fysiska kroppen när de valde ut vissa medlemmar. Den första forskarstudien kring detta fenomen i Dödahavsrullarna kom först 2007, cirka 75 år efter att Cayce i trance talat om saken!

(I sina utsagor om esséismen kan Cayce som information ha använt sitt personliga undermedvetna som en av informationskällorna, då han tillskrev sig ett tidigare jordeliv som en Lucius, en judisk-romersk konvertit till esséismen/kristendomen under det första århundradet.)


*****

Så… är det möjligt att dagens genetiker har börjat nysta i helt fel ända, har tagit ett helt tokgalet grepp om generna? Skyms deras förstånd av det redan spikade antagandet om urmänniskan Lucy och alla de andra mentala föreställningar som redan byggt upp den FÖRESTÄLLNING vi för närvarande har om hur "människoblivandet" gick till?

Då får vi låta vetenskapen nå vägs ände i sin nuvarande kartläggning, varefter någon visionär person - i rätt tid och med rätt pusselbitar - kommer att säga: "Men ser ni inte att den egentliga Gestalten måste vara den här?" Och simsalabim sker ett paradigmskifte och alla pusselbitar faller på plats på ett nytt, och bättre sätt.

"Den nya biologin", representerad av forskare som Bruce Lipton, har t.ex. redan börjat påvisa hur - tvärtemot forskningens black box-antagande - medvetandet tycks kunna påverka den genverkstaden, precis som kvantfysiken tycks peka på att experimentledarens medvetande styr hur de subatomära partiklarna beter sig. Kort och gott att den gamla filosofiska sanningen att Medvetandet (det gudomliga!) föregår materien och att vi i själva verket lever "mitt i himmelriket" (en andlig dimension) men är alltför grova och lågt fallna ner till materialism för att vara medvetna om det.

I en annan tid kanske en människa som Edgar Cayce varit ett geni, men 1900-talets början i västvärlden var en tid då materialismen nådde sin kulmen, och det fanns ingen plats för klärvoajanter. För hur skulle en materialist - som vägrar diskutera något bortom de fem sinnena och repeterbarheten i deras förnimmelser (för bildandet av hållbara teorier) - kunna hantera information som förmedlas genom ett "sjätte, sjunde eller åttonde sinne" - kanaler som inte ens är utmärkta på den materialistiska världskartan?


_____

1. Jämför med indisk filsofofi, där ljudvibrationer eller "ord" är det som ligger bakom skapelseakterna - dessa ord är, precis som Platons "former" inte döda naturlagar utan intelligenta, levande väsen - det är den mänskliga intelligensens begränsningar och vår trånga tidram som hindrar oss från att se att det vi upplever som "naturlagar" är levande varelser!

Indologen Alain Daniélou påpekade i While The Gods Play (1985) att olika arters vitt skilda tidsintervall gör att de inte ens kan uppfatta att de alla är omgivna av andra intelligenta och medvetna uttryck för samma grundläggande gudomliga principer.

Därför kan inte människan uppfatta att kosmos är ett levande väsen - dess kommunikation är lika ogripbart långsam utifrån vår godtyckliga "tidbas" som en fågel kvittrar fört fort för att vi ska hinna registrera dess intelligenta språk! (Nå, sedan Daniélou skrev detta har forskare börjat kartlägga kluriga trick i fågelkommunikationen i samband med t.ex. konsten att hålla ett revir.)

torsdag 5 mars 2009

Hur människan krympte till sinnesretningar
(en kort civilisationshistoria)



Euphemism

1656, from Gk. euphemismos "use of a favorable word in place of an inauspicious one," from euphemizein "speak with fair words," from eu- "good" + pheme "speaking," from phanai "speak" (see fame).

In ancient Greece, the superstitious avoidance of words of ill-omen during religious ceremonies, or substitutions such as Eumenides "the Gracious Ones" for the Furies (see also Euxine).

In Eng., a rhetorical term at first; broader sense of "choosing a less distasteful word or phrase than the one meant" is first attested 1793.

www.etymonline.com

Att censurera omvärlden inför sig själv via ständiga "överskrivningar" av den faktiska texten ("pissa på upphovsmannens budskap") är en favoritsyssla hos de ytliga. Ett aktuellt lokalt exempel är Konstfacksstudentens skadegörelse i Stockholms tunnelbana för att skapa sitt konstverk (eufemism) Territorial Pissing.

I eufemismen växlas sockrade ord in för att undvika mötet med ordet som river på tungen fast det kanske ligger närmare verkligheten.

Eufemiserandet kan övergå i ren verklighetsflykt, som vid frökenmentalitetens klagomål på omvärldens val av språkbruk hellre än ett möte med sakfrågorna. I det läget är självförljugenheten redan så total att Censorn inte längre själv förstår varför vissa fraser eller tankar skapar sådan inre motvilja.


Psykopatens typ har nu börjat ta form - människan som lever enbart genom ett andra, konstruerat ideal-jag. Eftersom hela västerlandets kultur bär tydligt psykopatiska drag, svindlar tanken då den IN-SER hur utbredd förställdheten är.

Vem har inte - för att avstå från eufemismer ett ögonblick - ljugit i sin meritlista för att vinna sig en fördel? Tänk nu att avsevärda mängder människor bedriver sina liv på detta sätt, och att synden (att ha missat målet i sina ord eller i sin handling) skapar en inflation som snart nog får hela verkligheten att komma på glid. Vi är till mans en god bit inne i Orwells nyspråkliga 1984.

Därtill bjuds stajling ut i alla medier och uppfattas därmed som något kultursanktionerat (och är kultursanktionerat i en konsumtionskultur som den västerländska). Vad som helst utom det som är. Marknadsekonomin kräver detta.


Tidiga förmaningar

I antiken åsåg essérna - en bildad men väldigt nationalistisk grupp judar - med avsmak hur den grekisk-romerska livsstilen spred sig i landet. Esséerna kallade dem som köpte den ytliga, dekorativa mentalitet där "kläderna gör mannen" för "sökarna efter lena ting". Knappast en eufemism!

Lenhetsjägarna är människor som lärt sig orientera liv och beteenden efter den mest vulgära formen av utilitarism, den som enbart kretsar kring maximeringen av behagfulla upplevelser och minimeringen av sådant som skänker förnimmelser av obehag. Här närmar sig utilitarismen ren hedonism som enbart handlar om att leva för sin egen sinnesnjutning.


Den oreflekterande estetiken är samma sak, den Kierkegaard sorterade som karaktäristisk för den outvecklade människan i sin tredelade miniatyr-evolution: esteten / moralisten / den andliga människan.

Det är därför Luthers och Calvins reformation kastade ut allt prål ur kyrkorummen i ett försök att återvända till den djupare karaktär de tyckte sig se i Nya testamentet (en effekt av den gamla esséiska värderingen av ett vaket medvetande utan överflödets distraktioner). Prålet i kyrkan hade ju resulterat av att det världsliga Roms värderingar infiltrerat det ursprungliga budskapet.


Lokala sötsliskar

Varför valde svenskarna till slut ett sekulärt samhälle? Ja, inte för att vetenskapens sanningar gjort religionen till något oförnuftigt och avlagt. För religiösa utsagor, vilka hänför sig till evigheten, ligger ju helt bortom den inomvärldsliga empiriska vetenskapens uppgift att alls uttala sig om.

Nej, det var industrialiseringen och möjligheten att på löpande band producera "livets goda", sådant som tidigare enbart hade varit landets tunna toppskikt förunnat, som ledde till massflykten från en äldre tids mer sammanhängande världsbild.




Det antika Kina om andens verklighet:
den föränderliga, dikotoma världen,
styrd från, säg, åtta positioner belägna
utanför vår 3D-verklighet (+ tiden).

Men kanske är det tvärtom! Kanske är
Ljuset och Mörkret regissörerna, och den
externa världen skiftar skepnad i tiden,
snurrar likt en ytans karussell. Men bara
en av, säg, åtta skepnader åt gången.

Och bakom allt detta vilar TAO still.


"Anden är villig, men dess fysiska värdkropp är svag", sade missionären Paulus. Och så kom det sig, sent i västerlandets historia, att svensken kastade all visdom överbord och började bygga Folkhemmet, i vars sista etapp anlände vidundret Hembio - en hungrig best som ständigt måste matas av nya illegalt nerladdade filmer från nätet. Denna livsstil kom att i hög grad bli vedertaget svenskt folkbruk (eufemism för oskick).


Apokalyps - nu!

I den här, den allra yttersta tiden, kom också falska profeter och viskade inställsamma ord till svenskarna, som genom de allt mer rationella produktionsmetoderna under ett halvt århundrade blivit kroniska konsumtionsmissbrukare och småfifflare (för att kunna raka åt sig än mer av det stora utbudet ting och upplevelser).

De falska profeterna återanvände argument från 1800- och det tidiga 1900-talet, och lärde att Nihilismen var den slutliga sanningen. Att ateistisk sekulär tro var den enda rätta.

Att lögnprofeterna med sådan övertygelse kunde predika så, berodde förstås på 1800-talets positivistiska livssyn som redan från början, med en fullständigt lysande tautologi, bestämt att endast det som kunde ses via ögon och höras via öron existerade inom ramen för densamma definition!
Mindre själar såg inte igenom detta nonsens, och så föddes Läran att enbart det empiriskt verifierbara var värt tid och möda...

Positivisterna skapade en skrivbordsprodukt lämpad för intellektuella krymplingar. Men ju snävare en världsbild, dess mer kontroll över dess innehåll. Och kontroll och makt, det har västerlänningen svårt att hålla fingrarna borta från. Väst ville så gärna bli den där Gud, och bara genom att definierar bort honom och skapa sig ett skämt till värld, kände dessa rationalister äntligen att de fått kontroll över skeendena.

Så det var människan själv som reducerade verkligheten till en värld utan ett högre Medvetande, utan "någon övervåning".

Hon gjorde det bara delvis för att känna bruset av Absolut Makt, ty en del av förklaringen var säkert att hon ville undvika skuldkänslor i sitt ensidiga flängande efter de lena tingen. Hon ville inte minnas att livet består av två sidor, ljus och mörker. Hon ville bara ha ljuset, men det lägre ljuset, det relativt goda.

Det Absolut Goda, som administrerar både ljus och mörker, det motsatte hon sig, människan, rebellen. Utan att veta det valde hon därmed att förringa sig och bli vad som har kallats Satans avkomma. Nere på denna nivå av beckmörker (eufemistiskt kallat "upplysning" eller "förnuft") finns ingen väg ut, oscillationen mellan relativt ljus och relativt mörker har ingen ände.

Och därför dör den materialistiska västcivilisationen inför våra ögon. Just nu.

Välkommen tillbaka, absoluta värden. Vi gjorde inget vidare ifrån oss i Er frånvaro, eller hur?





_____

Se också granskningen av det svenska nationalhoroskopet och inlägget om aggression, egenmäktighet och materialism (öppnar i nya fönster).