Våra vänner i de högre världarna

[Den indiska urkunden] Srimad Bhagavatam 5.1.21 skildrar [den sekundära världsskaparen] Brahmas boning [eller loka] som "obeskrivlig för det världsliga sinnets verksamhetssätt eller ordbildningar."

Enligt terminologin som används i den här boken [1] innebär det att för att kunna beskriva Satyaloka på ett adekvat sätt, skulle vi tvingas ta till högre-dimensionella begrepp vilka dock inte vårt nuvarande sinne och dess sinnesorgan kan omfatta. Som ett minimum innebär detta att våra vanliga begrepp om rum och tid bryter samman när man söker applicera dem på den här regionen i vårt universum.

Kanhända tog mänskligheten ännu ett litet steg bort från den själlösa materialismen och de fåtvitska sekularisternas genanta rerligionshat helt nyss, när vetenskapsmännen tycks ha raserat den föreställning vi levt inom en tid nu, kallat Einsteins rumtid-kontinuum, en behållare där "materia" sågs som en determinativ och begränsande faktor. Neutrinerna struntar högaktningsfullt i den människoskapade gränsen vid ljusets hastighet. De gamla indiernas och Platons idédrivna universum är på väg tillbaka i stor skala.

*****

DN, SvD, Expr, AB.


.... Snabbare än ljuset... Nu är människans själ åter fri att resa i tiden, antyds det! Det är just detta som händer när vi har tidigare liv-upplevelser, misstänker jag, våra psyken (subtil energi) färdas bokstavligen bortom de gränser snusförnuft och officiell världsbild i kaotisk allians godtyckligt utsatt våra fria andar för.

Einstein måste ändå ha heder. De visa kineserna såg vilken kaliber det var på hans tänkande och i sitt deterministiska kalenderstystem tilldelade de hans födelsetimma [2] det mäktiga födelseominat WU WANG, "Den som är helt utan ränksmideri, synd eller falskhet i sitt tänkande".

Som kanske bekant är Sanningen alltid närvarande i en människans själ, men inte alltid tillgänglig i sin fulla prakt, pga tidsandans begränsningar. Runt en ateist lyser det knappast någon aura alls, till den grad har vederbörande lyckats strypa sin egen cirkulation in och ut från centrum.

Det vill således synas som om det bortom den fatalistiska kalendern från Mingdynastin det finns en större modell som avgör hur sann en sann människa egentligen är! Ett metasystem som bestämmer systemet. Då är vi tillbaka vid de märkliga indiska lärorna om en multidimensionell verklighet designad av det yttersta Medvetande som finns i vårt universum.

Inte ens idén om multipla världar (lokas) var det moderna västerlandets så kallade vetenskapsmän först med. Tanken var redan tänkt, men då inte som någon usel plattform för den sekulära humanismens patenterade lögn att människan skulle vara måttet på alla ting.

_____

1. Richard L. Thompson, Ph.D. matematik - Vedic Cosmography and Astronomy (1989, s. 93)

2. 14/3 1879 11.30 LMT, Ulm 48N24, 10E00

Röst från den nya fysiken

En bra träff när jag letade födelsedatumet på en kvantfysiker av den teleologiska typen, Wolfgang Smith. 

En skärmdumpad, OCR:ad och rättstavad första fråga ur en intervju med honom hittad via Google books:

 Q: What do you think should be the relationship between religion and science?

A: "Science", Einstein once said, "deals with what is religion with what ought to be” - but this is not at all our view. Religion, of course, exists and functions on many levels, as it ought to and must; and in its more familiar manifestations, at any rate, it is in fact largely concerned in one way or another with "what ought to be".

But if we consider the religious phenomenon in its highest forms - as indeed we should if we would understand its essence - the picture changes. For then we find that religion deals not just with ethical norms and human consolations, but with reality, precisely, and that on a level which is normally inaccessible, to say the least This, in any case, is the perennial claim; and I, for my part, can see no sound reason to doubt its validity.

It would seem, therefore, that Einstein’s dictum needs to be revised; it may indeed be religion, taken at its summit, that actually "deals with what is"’, in contrast to science, which by its nature is constrained to deal with "what appears to be" (under conditions stipulated by its own modus operandi).

Strictly speaking, there can be no "dialogue" between science and religion. It is doubtful that the truths of religion can be adequately explained on the level of scientific discourse, any more than a three-dimensional body can be made to fit in a plane; and the attempt is prone to "flatten" and thus destroy the very thing one pretends to render intelligible.

This is typically what takes place, one fears, when so-called religious authorities begin to dialogue. Nothing is in fact more fatal to religion than the pretension to "demythologize" its content.

What the scientist (like everyone else) needs in the face of the religious phenomenon is a profound humility. To understand what religion is one must first of all be religious oneself; the essential thing simply cannot be known from the outside.

Den här kom för övrigt från Amazon.com idag:

Hoppas mycket av dessa 170 sidor. Smith menar att kvantfysiken visst är begriplig (en replik till Nobelpristagaren Richard Feynman), bara man dumpar det materialistiska paradigmet som subtilt distorderar vår förståelse. Går man tillbaka till den gamla grekiska verklighetsuppfattningen blir plötsligt kvantfysiken inte alls så egendomlig. Wolfgang Smith tillhör således samma skola av teleologer som Amit Goswami och Frank Tipler vilka jag nosat lite på.

Evolutionsbiologin i blåsväder

En fascinerande artikel i New Scientist. En slags expanderad version av epigenetik, och ytterst en tydlig vink tillbaka till antika synsätt som överhuvudtaget inte ser något mindre än LIVET själv framverka sina idéer.

Svaghet/styrka i artikeln: bruket av den svävande formuleringen "potential till självorganisation" - klassisk Artistoteles i en tid då man trodde biologerna var svurna materialister!

Insekter är "superorganismer"

ScienceDaily rapporterar en välbekant "nyhet", återupptäckt av vetenskapen vars misstro till andras utsagor lett den till att bilda en skyddad verkstad där de själva är överdomare över vad som ska få stämplas som sanning.

Jag har tidigare nämnt en iakttagelse att termiter i en termitstack verkar ha "röntgenblick" för de andras arbete även när en försöksledare blockerade termiterna från varandra genom ett hinder (träplanka eller liknande). Ungefär som om termiterna grävt en gång från varsitt håll och "i blindo" möttes på exakt rätt ställe istället för att gräva förbi varandra.

Det nya fyndet består i att det förefaller råda en mikro/makroparallellism mellan en hel insektskoloni och de enskilda medlemmarna. Nyheten var inte ny eftersom den triggas varje gång man för frågor om arter och Platons Former på tal. Existerar "myran" som en idé i Platons transcendentala "blueprint-region", då är alla dess enskilda instantieringar i fysiska små kryp en lägre grad av verklighet och den monistiska materialismen en felaktig modell. Vad som inom vissa arter ter sig som de enskilda instanserna "personlighet" är bara en följd av det Platon kallade för det inbyggda felet i universum, så imperfektioner från den bakomliggande Formen.

En nära besläktad formulering hördes i USA:s kända trancemedium Edgar Cayce (1877-1945), där man emellertid alltid kan tänka sig gråhårig över källorna till informationen han levererade under självinducerad hypnos. I vaket tillstånd var han en "god praktiserande kristen", söndagsskolelärare vid sidan av sitt dagjobb som porträttfotograf.

Hans märkliga förmåga attraherade inledningsvis närkretsen som var kristen, men vartefter ryktet spred sig (en förstasida i New York Times 1910) kom människor från alla möjliga branscher och livsåskådningar att sitta vid hans sida, tillsammans med hustrun som överinsåg trancesessionerna, samt en stenograf.

Cayce förklarade i en tranceföreläsning om själva trancetillståndet att materialet som kom från hans undermedvetna var av komposit natur. I vissa fall behövde hans psyke bara "telepatiskt" tappa den som sökte råd och svar, i andra fall kunde Cayces undermedvetna kontakta hela universums databank, vilket var vad han beskrev det som.

Hans omedvetna psyke kunde alltså förflytta sig genom det vi kallar tid och rum och "läsa av" den historia som genomströmmat bestämda lokala positioner - för sjukdiagnoser på klienter behövde han veta exakt tid och plats, och klienten måste befinna sig på den adressen för att hans trancetillstånd skulle fungera! De här berättelserna runtomkring Cayces remarkabla förmåga är egentligen lika intressanta som det ibland udda material han levererade.

Från någon källa, som inte längre kan bestämmas, men säkerligen föranledd av en "kristen frågeformulering", kom så svaret på frågan om skillnaden mellan själens beskaffenhet hos djuren jämfört med människan. Cayce deklarerade då ur hypnos med sin föreläsarröst att djuren inte som människan äger några individuella själar, de har "kollektiva själar". Och det är här historien knyts samman med Science Dailys rapport.

Det nya fyndet påminner i mina ögon också om fraktaltänkandet, vilket i sin tur också har antika förlagor i nämnda mikro/makrokosmiska parallellism. Det är samma tanke som astrologin bygger på. Direkt "strålning" från planeterna till människan på jorden är den naiva materialistens föreställning och den som de mer obildade skeptikerna brukade använda för att söka förringa astrologin.

Den bättre diskussionen borde istället föras längsmed den gestalt som här börjar framtona. Astrologin kanske fungerar eftersom den bara återupprepar, i en annan skala, de "first principles" som matematikern och flygingenjören Arthur M. Young menade att astrologin synliggjorde. Astrologin beskriver alltså en djupare verklighet än forskningen ännu nått fram till, men en verklighet som antikens visa män tydligen kodade i en förrädisk bildsymbolik.

Kanhända är varje levande människa på jorden en unik liten "iskristall" som repeterar samma form som solsystemet (och ytterst hela kosmos) på något plan bildade just vid födelseögonblicket i fråga (det går att sätta startpunkten var man vill, PRINCIPEN visar sig ändå efter en tids observation). Detta var då den stoiska filosofins sympatheia-tanke som också den klassiska mekanikens företrädare och dagens determinister är anhängare av. Deras hoppfulla tes lyder: "Givet en tillräckligt kraftfull dator skulle egentligen hela universums orsakssammanhang kunna kalkyleras."

Detta är då materialistisk monism, innan man tagit hänsyn till de ingrepp i tillvaron som Observatören (anden) är kapabel till. "Observatörseffekten" har seglat upp som en faktor inom kvantfysiken och påminner om att hela föreställningen om en objektiv materiell värld är just bara en fantasi från den tid då kolonialistiska europeer trodde de kunde Kontrollera det fysiska universum, om inte annat så i sina egna tankar. Se här min astrologiska analys av den förvisso skarptänkte Laplace, han som i samspråk med Napoleon inte sett något behov av "hypotesen Gud" i sitt arbete.

Man behöver inte själv vara matematiskt bevandrad för att se vilken makttripp allt det här med inhägnade skyddade verkstäder och empirisk verifikation egentligen är. Det är en historisk reaktion mot en annan, högre stående mänsklighet som ännu använde sig av ett sjätte sinne, en äldre filosofi som menade att sann kunskap var tillgänglig direkt från inom människan (enligt sympatheia-teorin här ovan) eftersom, med de indiska filosoferna, "den som på 'här' och 'där' gör en åtskillnad (vetenskapens dikotomiserande grundförhållande), går från död till död."

Om Observatören nu inte är en del av världen var likafullt materialismens sätt att dödförklara Anden och undanta medvetandefenomenet från dess ekvationer ett patetiskt besannande av den indiska filosofins nästan hånfulla definition av den total imbecillens sätt att hantera kunskapsteoretiska spörsmål - en sådan som i mörker vandrar från en död till nästa.

Platonismen såg också igenom misstaget med att gräva sig allt djupare ner i Moder Mayas illusoriska värld. Efter en kort tid i bifurkationernas labyrint inser man Principen, att den ligger inbyggd i varje litet sandkorn för den som möter världen på rätt sätt. I det läget upphör Satan att kontrollera psyket, och man genomskådar det scientistiska blindstyret för den själ i fritt syndafall som han var. Om bildspråket ursäktas...

Sturmark tummar på sanningen - igen

(Obs. Långt inlägg - cirka 7 A4-sidor exkl. illustrationer)

Jag har bättre saker för mig än att läsa sektledaren Sturmarks blogg, men nu råkade jag via någon tidningslänk hamna där.

Jag hinner bara ögna igenom några rader av ett trött försök att hetsa mot någon liten astrologikurs arrangerad av ett studieförbund, förrän jag ser hans tendens att fara fram med oriktigheter i sakfrågor. För en tidigare kommentar om Sturmarks lögner - eller är det bara total okunskap om saker han försöker ge sken av att vara påläst i? - att telepatin skulle sakna vetenskapligt stöd, se detta inlägg.

Den här gången säger han att,

"både astrologi och homeopati är falsifierade".

http://www.sturmark.se/?p=231

Säkerligen har Sturmark några av de metodologiskt tveksamma undersökningar, vilka skeptiker brukar åberopa, i åtanke (se min kommentar till en av de mer kända här - fallet med massmördaren John Gacy, "clearad" av astrologer som lämplig för arbete med barn).

Kanhända smygläser Sturmark i hemlighet min astrologiska blogg Sideriska siktet, och noterade att jag där i förbigående nämnde en amerikansk studie som misslyckades finna några statistiskt signifikanta resultat, inte för astrologin som helhet, utan för vissa av dess antaganden i samband med självmord.

Detta test begagnade emellertid den korrupta västerländska zodiaken som inte korrigerar för vårdagjämningens precession, dvs västastrologin som av dess kritiker med rätta anklagas att ha blivit en veritabel lumpbod av nypåfund vars värde aldrig närmare granskats. Låg denna studie till grund för Sturmarks påstående och han haft ambitionen att framstå som en seriös förespråkare för vetenskapligt tänkande, skulle han ha begränsat sin diffusa utsaga "astrologin falsifierad" högst betydligt.

Exkurs. Jag avstår här från att kommentera det möjliga metodfelet att isolera enstaka propositioner från astrologin och testa dem en och en. En nyckelregel inom astrologin själv är att horoskopet måste ses som helhet. De utsagor astrologen gör hänger inte på enskildheter utan en samlad, vägd bild av alla ingredienser. Det händer i astrologens psyke! Metoden syftar till att producera en tolkning och förståelse, och detta är inte naturvetenskap i vanlig mening. Det är fascinerande att skeptikerna inte vill lära sig se skillnaden!

Men det verkliga problemet är att Sturmark alias Humanisterna, som nominellt hyllar den västerländska empiriska metoden, för sin senaste attack väljer att vända ryggen åt sin egen auktoritet i kunskapsteoretiska spörsmål, den framlidne Karl Popper.

Popper var den positivistiska filosof som undersökte astrologin (den västerländska grenen) men hans slutsats var att den inte kan falsifieras då den innehåller för många lösliga parametrar (astrologin har alltid någon faktor att peka på som "förklaring"). Men Poppers falsifieringsprincip innebär inte mer än att (den västerländska) astrologin inte är en vetenskap i gängse mening.

Här är Poppers nyckeltext där han frånkänner astrologin status som vetenskap, han ägnar inte många ord åt saken men passagen börjar med orden "Astrologi did not pass the test":

http://www.stephenjaygould.org/ctrl/popper_falsification.html

Det finns mycket att säga om Poppers kommentar! Att den inte i sig är utan bias, är helt uppenbart givet hans utgångspunkt i positivismen. Nutida vetenskapsteoretiker kritiserar om inte rent av underkänner Popper eftersom den logiska positivismen överhuvud visat sig vara en steril och oframkomlig väg. Att rabbla mantrat om att vetenskap som kravet på "empirisk repeterbarhet" är förenkla saker och ting väl mycket.

Popper baserar därtill sina intryck (för det förefaller just bara handla om intryck) på möten med uppenbart mediokra astrologer, som gör sina utsagor "så vaga" att allt kan "stämma in". Popper hade uppenbarligen inte mött någon av de stora mästarna, där jag hört om en tradition att i långt i förväg försegla och lämna ifrån sig ett brev där astrologen förutsäger sin egen död - ett slags postumt tecken på att de visste vad de höll på med!

Skrytsam machismo eller det yttersta beviset för att de var sanna stoiker med inblick i heimarmenes - ödets - vägar? Apropå det fullt determinerade ödet är det märkligt att den materialistiska vetenskapen inte vill kännas vid sin äldre förfader fastän den själv (i vissa utföranden) predikar total determinism!

*****

Att astrologin däremot är ett utmärkt heuristiskt redskap för psykologisk förståelse, precis som den utannonserades av studieförbundet, råder inte tu tal om. Här bjuder Sturmark bjuder upp till sin sedvanliga överskattning av sin förmåga till problematisering och retorik.

Han listar studieförbundets målsättningar att bibringa eleverna någon eller flera av följande punkter: "kunskap, reflektion, bildning och samhällsengagemang", och ställer sig sedan frågan hur en astrologikurs passar in på något av detta. Tja, på alla fyra skulle jag vilja påstå! Ett litet frågetecken för det sista - jag vet nämligen inte om kursen ämnade beröra politisk astrologi. Ett distinkt självmål av Sturmark, där.

Som heuristiskt redskap, deklarerade 1900-talets mest geniale psykolog Carl Jung att astrologin hjälpte honom korta patientens (dyrbara) terapitid med upp till två år, om han inför dennes första besök fick bekanta sig med horoskopet i en halvtimma.¹ Men så hade också Jung en betydligt mer komplex bild av hur materia och psyke relaterade till varandra än den Sturmark valt att prenumerera på. Jung såg och förstod astrologins dimensioner.

Det gjorde också den högaktade flygingenjören och processfilosofen Arthur M. Young, där flera av hans intellektuella insatser kom till honom i formen av drömmar kodade i astrologisk symbolik! (Se youTube för en uppsjö av, tyvärr, illa organiserade filmklipp.)

Den ende (numera f.d.) amerikanske professorn i parapsykologi vid ett större universitet, Jeffrey Mishlove, betygade mentorn Young sin vördnad i en dödsruna där han nämner den skicklige matematikerns och kosmologens "spöklika" precision i ställandet av astrologiska förutsägelser.

Jag vet inte hur länge Sturmark ska orka hålla på med sin inbilska lek där han söker agera folkbildare och en ny Hedenius fastän den skostorleken inte är hans att fylla. Han kan inte ens sin Popper!

*****

Vidare bör Sturmark och likasinnade skeptiker fundera över begreppet induktionsslut, vilket ingår i det vetenskapliga tänkandets verktygslåda och är ett av astrologins viktigaste verktyg. Att det mött hårt kritik kan inte hjälpas, det är användbart även om man aldrig kan uttala sig slutgiltigt från dessa slutledningar.

Men se Humes praktiska hållning: Sturmarks illa förstådda krav på absolut visshet leder till en intellektuellt och allmänt steril värld. Hume sade i sak, att om frukostsmörgåsen mättat mig morgon efter morgon så många gånger redan, kan jag visserligen inte vara hundra på att den kommer att göra det även i morgon, men det är inget skäl att ifrågasätta bruket och än mindre att sluta äta frukost (ställa horoskop)!

Från många gjorda iakttagelser sluter sig astrologen till (induktionsslut) att t.ex. Sturmarks Måne i Jungfruns tecken representerar en kritisk-reduktionstisk böjelse, och givet Jungfrun som delmängd av Jordelementet, en materialistisk grundtendens. Hur kan astrologen göra detta?

Jo, för att han tidigare noterat att Sturmarks klubbmedlem Ulvaeus, även han irrationell religionsmotståndare och med en tydlig dragning mot exakthet (han pusslade med orden i ABBAs texter), och ingen mindre än Bertrand Russell, den exakta matematikern och mega-ateisten, båda innehaft samma placering! (Och utsagan om Sturmarks negativa och kritiska sinne har genom historien föregåtts av miljoner andra observationer i många länder av Månen i Jungfrun.)

Studiet av Månen i dess relation till jordiska tilldragelser ledde redan i antiken till signifikationen av denna himlakropp. Dess korrelation med Psyche (själen) motsvarar väl dagens tradition av Månen som sinnets signifikator.

Exempel på horoskop och tolkning Ett soli-saturniskt horoskop, normalt ett astrologiskt tecken på intelligenshämning. Här dock mellan två positiva tecken: mer ambition än smartness? Därtill ett excessivt libido (Mars + Venus) i ultranegativa och defensiva Kräftan kanaliserat mot reduktionistiska och materialistiska Saturnus - med sidoeffekter som projektiv demonisering mot externa "ismer", samt despotism och troligen paranoida upplevelser att vara förföljd. Ett omen om bristande psykologiskt välbefinnande (Kräftan = Månen = psyket). Att subjektet under 2009 lade ordet "ödmjukhet" till sitt ordförråd bör inte missleda någon! Detta ord finner föga stöd på himlens solära (karriäraktiva) del. Här antyds snarast buffliga anspråk och forcerandet av en överemotionell (övertaggad) reduktionistisk åsiktsdiktatur. Mycket möjligt beror Sturmarks åsikter om kristendomen på en bi- eller homosexualitet (Venus/Mars mot "frysaren" Saturnus). Man kan då se hans religionsangrepp som mörkläggning eller sublimering, hellre än att "komma ut" med det verkliga och blott personliga skälet att vilja eliminera religionen från det offentliga rummet. Skulle så vara fallet finns givetvis inget att hämta i berättelsen om en Gud som skapade Adam och Eva till man och kvinna. Han kan inte hitta hem i någondera rollen, hans Sol (manlighet) är formellt (Saturnus) hämmad (Saturnus) av de konflikterande signaler Mars (män) och Venus (kvinnor) ger! Religionen påminner honom således om en "svaghet" inom honom själv som hans mara - formalisten, perfektionisten - inte kan lida. Den här Solen har nämligen sina fläckar. I det privata (Månen + Jupiter) en klart trevligare men troligen mycket solitär och tillbakadragen natur - förutsatt att diskursen inte lämnar det materialistiska synsättets råmärken (Jordelementet). ***** Detta var en hyperkoncentrerad och tämligen specifik "läsning" av ett himlavalv, till dels guidad av kända fakta om subjektet och ett exempel på hur astrologen är den som på ett intelligent sätt måste föra samman isolerade indikationer och presentera en känsla av en osedd ande, en "fantombild". Avsaknaden av känd födelsetid gör dock att ALLA observationer enbart rör dygnets potentialer. Med födelsetid övergår VISSA potentialer till en hög (men inte exakt specificerad) grad av säkerhet. För ett annat fall av den ofta märkbara soli-saturniska axeln, se här (nytt fönster).

Astrologin är, som Popper säger (om man läser honom välvilligt), alltför komplex för att låta sig falsifieras - och detta är precis som det skall vara. Dess utövare kallar den hellre en konstart eller kanske ett arbete i linje med den mer eller mindre skickliga konstkritikern.

Astrologen avkodar en mängd symboliska signifikatorer och transponerar deras fingervisningar (förvärvade genom många observationer) till en beskrivning av ett människöde. Astrologen berättar historier men han gör det utifrån ett distinkt system. Sedan må var och en bedöma om historierna, likt en karta över terrängen förenklade som de är, bär en övertygande likhet med den fullskaliga verkligheten.

Astrologin är, som sagt, ett heuristiskt verktyg och en fascinerande del av det mänskliga intellektets historia. Att systemet alltjämt fungerar, visar att mänsklighetens intelligens och öga för systematik och sammanhang knappast är något nytt för vår tid!

*****

Allmänt har jag fått intrycket att Sturmark bedriver vetenskapskritik på ett närmast studentikost sätt och att hans insikter i astrologins kunskapsteoretiska utgångspunkter och metodologi är nästintill obefintliga. Detta är samma man som gärna låter sin logotyp för ateistförlaget Fri Tanke förgyllas av närheten till den för Kungliga vetenskapsakademin (via svågerpolitik).

När Sturmark säger att "de uppfattningar vi kan ha om astrologi (liksom om homeopati) definitivt är evidensbaserad", hörs diktatorn som föreskriver en enda väg och sanning här i livet (se bildtexten till astrokartan).

Sturmark kan rimligen inte förstå ett dyft av ett konstverk när han tittar på det. För honom måste upprepade tester (utifrån uppställda kriterier) på verket ha föregått hans upplevelse, så att han och andra intellektuellt osjälvständiga personer sedan tryggt och på ett "pk" sätt kan uppleva just det auktoriteterna enhälligt förklarat skall upplevas i samband med detta konstverk.

Skulle en enda konstkritiker nå en avvikande åsikt om konstverket, då måste dess budskap eller kvaliteter anses för falsifierade, och verket är otjänligt att få leva vidare i Sturmarks värld. Hitler lät förstöra tavlor som störde sig mot hans idealmotiv, bergstoppar och åkerbrukande tyska bönder.² I Sturmarks värld ska studieförbund enbart ge kurser i de exakta vetenskaperna. Någonstans har Sturmark upphört att vara en verklig gestalt för mig, hans tomma vetenskapliga poser och pseudointellektualitet för mer tankarna till en tragikomisk serieteckningsfigur.

*****

Eftersom jag har tangerat ämnet kunskapsteori kanske någon kan finna ett visst intresse av följande horoskopanalyser där jag begagnar induktionsslutet och går en rond med skeptikern David Humes stjärnhimmel (Sturmark får sig ett omnämnande), eller den här utläggningen om lite affärsproblem där flera astrologiska kommentarer fälls över såväl Sturmark som hans affischnamn Ulvaeus.

Till sist vill jag (ånyo) rekommendera en småskrift på bara 160 sidor, Arthur M. Youngs härligt pytagoreiska "The Geometry of Meaning" (1976), som visar vitaliteten hos en sann astrolog, en vitalitet man kunde önska att fler stjärntydare hade. (I så måtto ger jag Sturmark lite rätt, inte i hans utfall mot astrologin som sådan, utan för att den utövas nonchalant av okvalificerat folk.)

Boken är i själva verket ett rent utslag av udda geni. Young blev metafysiker efter att ha byggt klart sin legendariska Bell-helikopter - lystring Ulvaues, på ABBA-skivan "Arrival" satt en gång tiden din grupp i en andligt orienterad ingenjörs hyllning till den friflygande själen! Visst är det en paradox att höra Ulvaeus nu förneka den bubbla inom vilken han lever och har sitt varande!

Young visar här hur alla de 12 rörelselagar han arbetade med som designer av sin helikopter fullständigt logiskt rimmar med de tolv zodiaktecknen och deras antika signfikationer. Enligt Young är astrologin bärare av en perfekt uppsättning "first principles"! En coup de grace för alla som trodde astrologin var nonsens för den menlösa massan!

Boken kan beställas från arthuryoung.com och dess enda recension på Amazon.com är väl värd att återge här:

24 of 25 people found the following review helpful:

5.0 out of 5 stars Striking and persuasive virtuosity of thought, February 9, 1999

By	Timothy Blankenhorn (Villanova, PA United States) - See all my reviews (REAL NAME)

This review is from: The Geometry of Meaning (Paperback)

Arthur M. Young invented and created the Bell helicopter, the bubble-topped device we know from MASH, and the first commercially licensed helicopter in the country (and I think the world.)

The same pragmatism, insight, and stubbornness that enabled him to realize that creation gives him the brainpower and audacity to come up with a theory of meaning that derives, in a flat-footed way, from equations of high-school physics. It stretches your brain in a direction, and to an extent, that will surprise you.

I first read this book in the late 70's, and while it has attracted some following, it remains largely undiscovered. I have reread it twice recently and I see more each time. The Reflexive Universe is the sequel, and it is equally wonderful. AMY's thinking can be sampled at arthuryoung.com.

_____

1. Återgivet av James Hillman, under tio år chef för Jungstiftelsen i Zürich - tyvärr kan jag inte utan avsevärt letande i alla mina Hillman-böcker lokalisera uttalandet. Via Jungs samlade verk med en hel indexvolym torde det inte vara några problem att finna allt Jung sade om astrologin, förutom det i studien av Synkronicitet.)

2. Goodwins lag är inget av det slaget! Trött trams som valsar runt på nätet. Det ligger inget metodologiskt fel i att begagna en ikonisk diktator som illustration om tydliga paralleller till ett annat fall föreligger. Faktum är att valet just är en ikonisk diktator och inte någon okänd lokalpamp om man skriver till en större publik behöver inte förklaras.

Att våga bli in-formerad

Indisk filosofi föreligger inte på nivån för Dummies. Först måste man lära sig ta instruktioner, våga öppna sig förutsättningslöst för text - vilket kan bli problematiskt om man till följd av dåligt karma föddes under ett Caligula-komplex (en inneboende tyrann från ett tidigare liv som barlast i det undermedvetna).

När man möter fullständigt obildbara, tjurskalliga naturer, då finns där i botten alltid ett grasserande auktoritetskomplex. Hur lite individen än vet, är han/hon minsann herre på sin egen täppa och bestämmer vad som ska få passera Censorn! Dessa själar är dömda till lång tid i ofattbar dumhet.

Studentens anteckningar. Preliminärt uppdrag innan filosofin: Lära sig lyssna till andra och assimilera deras poänger, inte för att de har makt eller en titel i samhället, utan för att deras kommunikation bär på ett innehåll.

Med rutten attityd till Läraren (guru) straffar själen ut sig redan innan den hunnit "kugga in" i ett samhälle. Dessa inkarnationer på jorden är således "straff" eller "dåligt Karma" från tidigare liv. Utanförskap är helvetet på jorden, särskilt om man inte fått redskapen med sig att förstå varför.

I det läget föds människorna som bara kan ställa frågor men inte hitta (eller acceptera) de svar som ges. De ÄR i helvetet här på jorden! Förhoppningsvis åtgärdar ovanstående bok en del av dessa problem.

Men när de preliminära attitydproblemen åtgärdats är kusten klar. Indisk filosofi har en suggestiv kartritning för vad människan är...

Buddhi är den dimension (eller pol) i hjärtat/sinnet (chitta) som attraheras av Brahman. Den andra "polen" i chitta kallas manas och karaktäriseras av attraktion till former och ego-konstruktion (ahamkara). Manas förorsakar genom sin identifikation med materia och sitt begär efter sinnliga njutningar Brahman att inkarnera i den materiella existensen som en individuell själ.

Buddhi leder genom visdom (prajña) och urskillning den inkarnerade själen i den motsatta riktningen och upplöser identifikationen med materiella fenomen (med motsvarande världsliga begärs upphörande) och uppnår sedermera befrielse.

http://en.wikipedia.org/wiki/Buddhi

(min översättning till svenska)

*****

Jag har tittat på hur astrologins fundamentala byggbitar kan mappas mot den indiska filosofin (eftersom alla texter - tecken - antyder att de är olika sidor av samma sak). Om man börjar med "hjärtat" eller "sinnet" är detta uppenbarligen kluvet hos många människor (de som saknar "integritet" i sina hjärtan), och representeras astrologiskt av duaden Sol/Måne.

Tanken är inte helt problemfri eftersom Solen uttryckligen sägs "regera" över det fysiska hjärtat medan Månen fysiologiskt kopplar till bringan/bröstet. Psykologiskt associeras Solen med ingen mindre än jiva-atman, människans inre eviga andeväsen, och Månen representerar psykologiskt just "sinnelaget" (manas).

Emellertid täcker dagens och nattens planeter närapå samma kroppsliga region, och man anar att vi här har att göra med en gammal åsikt att människans hjärta är en "dual princip", eller som judarna sade, bar på en tendens mot gott och en annan tendens mot ont (yetzer tov och yetzer ha-ra).

Det finns ett yttre och ett inre hjärta - eller kanske bara ett hjärta men som ser olika ut beroende på dess orientering! I Lejonets tecken sägs Solen härska, och illustrerar här ett hjärta/sinne centrerat i sig självt, självtillräckligt och autonomt. Man påminns om Jesus rekommendation, att "vara i världen men inte av den".

I granntecknet Kräftan har Månen sitt härskarläge ("hemmaplan"), och illustrerar där ett sinnelag som importerar världen in till sin inre (trygga) teaterscen och där imaginativt föreställer sig och reflekterar över "tinget i sig".

Månen alluderar också till den traditionella kvinnan i säkerhet bakom hemmets lyckta dörrar. Där, för sig själv, kan hon fantisera över vad maken berättat hem om sina eskapader ute i världen. (Här antar den maskulina Solen i stället en helt sekulär valör! Dagjaget och slitet i världen under den stekande "fysiska" solen.)

Det är notabelt att manas på annat ställe i de indiska skrifterna liknas vid tömmarna som kusken (buddhi) håller i, och att tömmarna som är förbundna till ekipagets hästspann är sinnena respektive den fysiska kroppen med dess sinnesorgan (ögon, öron, mun etc).

Buddhi, Intelligensen, skulle således motsvara Solen eller judarnas yetzer tov - böjelsen mot gott - medan Manas, det inre Sinnet, är bojorna (tömmarna) som skapar ADHD-människor: fixerade vid sinnenas rastlösa (hästar är rastlösa djur) fladdrande efter nya kortlivade stimuli.

En fallen själ, böjd mot det onda, är alltså en sinnesfixerad konsumist. Hon har upphört tänka självständigt och blir av den typen som reagerar eller kommenterar på vadhelst sinnena signalerar henne. Hon är slav under Ögonblicket (inte i någon positiv bemärkelse som "Carpe diem"-filosofin från filmen Döda poeters sällskap). I värsta fall kan hon inte ens konstruera en enda sammanhängande tanke eftersom sinnena hela tiden stimuleras av nya signaler.

I sitt mest fallna tillstånd är själen ett fullständigt offer för sin kropp, dess sinnen och interna hormonella flöden. Jämför den mördande satiren på en sådan här människa i Peter Griffin, pappan i den fullständigt absurda tecknade serien Family Guy!

Jag har mött människor så förslavade under sinnena att det inte går att föra en intelligent dialog med dem då de ändrar sin ståndpunkt helt beroende på vilka "laddade" ord motpartens argument innehåller! Ett enda ord-stimuli derangerar hela deras kognitiva landskap och de börjar jaga i en ny riktning, synbarligen i fullständig förglömmelse av att en annan diskussion fördes sekunden före deras nya urspårning. Här syns en akut brist på inre organisatör, inre kartläggning av vad saken egentligen rör. (Astrologiskt sköts det inre ankaret av Saturnus.)

Vad har sådana här själar gjort i tidigare liv för att så fullständigt sakna integritet? Ska de vakna och börja läka glappet i hjärtat?

Exkurs. Den extrema judiska sekten i Döda havet för 2.000 år trodde inte på den jordiska människan. Via astrologi och filosoferande hade de kommit fram till att predestinationen är total. Från skapelsens morgon till Yttersta domen är varje "rollinsats" fullständigt predeterminerad. Alla levande varelser är representanter för Ljuset eller Mörkret, några ytterligheter men de flesta urvattnade mixturer. Och alla för evigt låsta, "arketypiska manifestationer" - just de gestalter som Alltet krävde i den positionen just då.

Tanken är extremt lik den grekiska stoicismen vid samma tid (runt vår tideräknings början), och det finns åsikter om att denna "kosmiska fatalism" dominerade det intellektuella klimatet runt Medelhavet vid tiden.

Faktiskt formulerade västerlandet samma idé under sin allra mest materialistiska fas under Darwins glansdagar i slutet på 1800-talet! I den mest bisarra världsbild någon kultur någonsin skapat ansågs människan bara bestå av små biljardbollsliknande atomer som kolliderade med varandra och från tid till annan bildade sammansatta former.

Givet tillräcklig matematisk beräkningskraft, sade dessa europeiska "lärda" män, skulle man kunna påvisa exakt hur en strikt orsakskedja från begynnelsen lett fram till sakernas tillstånd som de nu tedde sig, och även förutsäga Slutet! Är det någon mer som hör att vetenskapsmän också ägnar sig åt religion - som det ordet används när man degraderar det och använder det som slagträ?

Det är uppenbart att Solen representerar hjärtats tendens mot andlighet i astrologin och att Månen är syndabocken för dess böjelse att avvika från den inre solära kärnan och därmed förlora sig utåt i yttervärlden (det sk. syndafallet). Månen har i astrologin sedan antiken associerats till kvinnan, och bevarar alltså skälen till att kvinnor hölls kort i forna kulturer. De ansågs mer fysiska och verksamma på den sinnliga nivån. Moder jord.

Män var närmare relaterade till himmelen och dess primära himlakropp Solen. Solen som Apollon - bringare av intelligens och t.o.m. profetisk klarsyn in i framtiden. Sinnets ädlare halva som känner attraktion till den tidlösa värld som föregick det fysiska universums födelse, Platons eviga värld av levande, medvetna intelligenser (även kända som Formerna).

Det goda med vår tid (fast föranstaltat redan i Thomasevangeliet och Maria Magdalenas evangelium där Jesus håller kvinnan som en lika andlig varelse som mannen), är ju en syn där människan som art är viktigare än den sekundära uppdelningen på man och kvinna. Den feminism som inte håller Enheten i första rummet är inte bättre än den historiska patriarkalism som svartmålade kvinnan för hennes (onekligen) mer biologiskt påverkbara medvetande.

Kanhända är det dessa Platons levande Former vi känner under namnet änglar. Naturvetare studerar naturlagar utan att förstå att det är levande väsen de likt blinda män fingrar på och söker bilda sig ett grepp om! De levande väsena ter sig för oss som omutliga lagar, men det är för att vi "fallit utanför" ("syndafallet") och är materiella varelser någonstans på det ondas väg. Vore vi på insidan, centrerade i Solen/Intelligensen skulle vi förstå universum på ett helt annat och mer intelligens sätt. Vi skulle se livet istället för den döda materien.

Vår västerländska vetenskaps sätt att först objektifiera "materien" och mäta den med det bisarra kravet att MEDVETANDE a priori måste uteslutas från varje teori (en djävulens dyrkan av död materia!) avslöjar hur långt västerlandet förirrat sig längsmed yetzer ha-ra, driften mot det onda.

Västerlandet t.o.m. lär ut att människor bara är död materia där lite biokemisk elektricitet i kroppssystemet håller verkligheten igång. Själar som fallit så här lågt får naturligtvis den ångestskapande världsbild de förtjänar, och enda syftet med Nihilism, förnekanden av Absoluta Värden i livet och påföljande tomhet och ångest (se den ateistiska franska Existentialismen) är förstås att driva den vilsegångna själen så totalt in i desperation att den når Vändpunkten.

Universum är ingen nanny, utan låter gärna själar som valt fel, bokstavligen gå åt Helvete! För i det större schemat, har dessa nitlotter och stolpskott hjälpt sina aningen mer begåvade bröder och systrar att första ett och annat. Vem vet, kanske vänds rollerna till det ombytta i nästa världsskapelse?

(Om någon slirade av bana var det här en fri associationsresa genom några teman med inre relationer. Det är alltid av värde att återvända till insidan och upptäcka att allt verkligen hänger ihop - exakt som antikens tänkare också upptäckt. Västerlandets materialistiska monism är den fattiga människans lågbudgetversion av samma sak. Men likte dummyn i akut behov av att lära sig ta instruktion propsar den på att representera den högsta insikten!)

Psykopathjärnor

En intressant artikel från ScienceDaily om strukturella avvikelser i hjärnorna hos psykopater. (Tillägg 8/8: Här har DN via TT/Reuters fått nys om samma material, och Expressen gör - "lånande" DN:s rubrik - sin vinkling.)

Det framgår dock inte av texten att liknande fynd redan gjorts. Den populärvetenskapliga författaren och barnpsykologen Joseph Chilton Pearce inkluderade t.ex. den här förskräckliga bilden på en kriminell hjärna (den högra) i sin bok "Biology of Transcendence" från 2002.

(Klicka för läsbar förstoring)

Fascinerande för den som noterat astrologins extremt logiska uppbyggnad och onekliga hållpunkter på "verkligheten" (vad nu detta är utanför våra signalprocessande biokemiska system) är huruvida stjärntydarkonsten skulle kunna bjuda på korrelationer.

Det zodiaktecken som stiger i det symboliskt viktiga östra väderstrecket när ett barn ser dagens ljus anses ju vara en hållhake på eller signifikator för den fysiska kroppen. De "onda" Mars och Saturnus vid denna punkt ("ascendenten") ger måhända ett påvisbart samband?

Astrologin inkluderar även andra fysiologiska "indikationer". Exempelvis representeras hjässa och hjärna i indisk astrologi av Väduren - det tecken där brottslighet når sin topp enligt en liten studie jag gjorde nyligen på 136 dömda förbrytare (nytt fönster). Skulle en malformerad hjärna kunna följa även en födelse under de trettio dagar Solen passerar Väduren?

Nej, argumentet spricker då det visar sig att kriminaliteten peakar längsmed ett sammanhängande band zodiaktecken. Oxen, som följer på Väduren, är lika brottsbenäget fast det här kreaturet inget har med hjärnan att göra, liksom Fiskarnas tecken, som föregår Väduren, och som är associerat med fötterna.

Det kan ändå tänkas att det är hjärnans tecken Väduren som är problemet, eftersom flera av planeterna inte kan ligga mer än lite före eller bakom solplaceringen. (Merkurius och Venus omloppsbanor ligger mellan Solen och Jorden.)

Ett sätt att studera om Väduren verkligen är boven, är att se om brottsligheten hos Oxar minskar ner till snittet i de fall ingenting alls pågår i Vädurens (hjärnans) tecken. Och samma sak för Fiskarna.

Märk väl att detta ändå inte skulle vara ett rön med samma precision som Craigs studium där ett visst segment av hjärnan studerats. Den antika astrologin har naturligtvis inte den upplösningen.

Dess styrka är istället att påminna - på "fraktalt sätt" - om att naturen tycks återanvända sina lösningar i många olika magnituder eller storleksordningar. Framförallt påminns man om de platonska Formerna, bakomliggande principer som inte alls begränsas av människans "rationella" artindelningar.

(För vår s.k. rationalitet, se problemen vi människor har med att artindela ett och annat som växer på havets botten.)

Så kunde en antik filosof känna sig mer besläktad med de perfekta planeterna på himlen än med slavar och tjänstefolk i det egna huset! Att tala om mänklig "jämlikhet" hade framkallat roade skratt vid den här tiden...

*****

I en annan artikel på ScienceDaily noteras en forskare i psykopati som börjat vinna kollegornas respekt:

The dominant scientific model asserts that psychopathic individuals are incapable of fear or other emotions, which in turn makes them indifferent to other people's feelings.
But Newman has a different idea entirely. He believes that psychopathy is essentially a type of learning disability or "informational processing deficit" that makes individuals oblivious to the implications of their actions when focused on tasks that promise instant reward. Being focused on a short-term goal, Newman suggests, makes psychopathic individuals incapable of detecting surrounding cues such as another person's discomfort or fear.

ScienceDaily

Där har vi då en definition på psykopati som lätt kan översättas i astrologisk terminologi! Och lustigt nog inbegriper problemen två moment vilka sorterar under var och en av astrologins två "värstingar", Mars och Saturnus. Mars är händelsevis också Vädurens härskare och måste därför sägas ha med hjärnan att göra. Som en röd planet, förstår man att den i antiken knöts till blodsvall och ett upprört sinne.

Mars är således den tanklösa impulsens signifikator. Mars rusar åstad för omedelbara gratifikationer av sina impulser. Den är mer rå lusta än erotisk attraktion (man måste noga skilja förhållandet mellan Mars och Venus eftersom den västerländska astrologin tenderar att röra ihop saker och ting när Skorpionen kallas "sextecknet" och Mars därmed blivit färgad. Men Mars är brutal och rå libido - utan utspädning från Venus är den bara krig och våld!)

"Omedvetenheten om handlingarnas följder" som nämns i artikeln, har naturligtvis allt i världen med gränsdragaren Saturnus att göra!

Ett horoskop med psyko- eller sociopatens indifferens för omvärlden, och påföljande misslyckande att integrera sig socialt bör således innehålla en stor dos Mars och Saturnus. Horoskopet bör domineras av de båda antika illgärningsmännen.

Exkurs. Det är inte utan att man ser att även modern hjärnforskning följer de eviga "arketypiska" eller mytologiska mönstren som mänskligheten redan upptäckt minst en gång. Skillnaden är nu att dagens materialistiska vetenskapsmän är arroganta och förhäver sig och sin presentation genom att undertrycka sina föregångares fynd.

Hela evolutionsmyten tycks bygga på att man förringar det som har gått tidigare för att kunna postulera "nya stadier". Det är därför evolutionsbiologerna aldrig kommer att hitta de kritiska "övergångsformerna" som knyter ihop de synbarligen "kreationistiska kvantsprång" som synes ha skett.

Disciplinen biologi är bara en i raden av andra myter. Myter är goda att ha att hålla i handen - precis som astrologin - men inget man ska tro representerar "sanningen". De ger oss begrepp och hävstänger för stunden.

Men att identifiera de eviga skurkarna Mars och Saturnus räcker nu inte. Hur stor dos av vardera? Måste de vara konfigurerade med varandra genom en aspekt? Räcker det att aspekten är ensidig eller måste båda planeterna blicka mot varandra?

(Det senare kan enligt vedisk astrologi bara inträffa när Mars kastar sitt onda 90-gradersöga framåt och träffar just Saturnus. För i det läget kastar Saturnus i sin tur sitt onda 270-gradersöga framåt och träffar det tecken som härbärgerar Mars!)

*****

Ett intressant fall som direkt kommer för mig är en svensk biolog som kämpar för att positionera sig som den mest rabiata religionsmotståndaren, Patrik Lindenfors. Han har t.o.m. skrivit en barnbok där han söker bibringa de unga en negativ perception i den här frågan. Lyckligtvis har den dominerande Akademibokhandeln avböjt att ta in titeln (vilket gör att den inte heller syns på den dominerande nätbokhandeln Bokus).

Lindenfors horoskop (nytt fönster, senare halvan) är en stilstudie i patologi enligt här föreslagna grundkriterier. Solen i Stenbocken är anfäktad av krigaren Mars i ett tecken som hatar fri utlevelse och som inte helt otippat "regeras" av den andre göraren av ont, "stryparen" Saturnus (grekernas Kronos, som äter sina egna barn)!

Märkligt nog anses denna placering för Mars av tradition "upphöjd", men det kanske mer säger något om Mars (eller "männen från Mars") dåliga rykte i antiken, att "ont med ont måste förgöras". Det resulterande onda blir alltså något mindre när Mars förvisas in i kylan, in i den frigida Saturnus egen negativa domän!

Denna kombination av Sol och Mars utspelar sig alltså i den snäve gränsdragen Saturnus eget negativa tecken. Och husets herre är också hemma! Nu har emellertid jag övergivit tankarna på att något nämnvärt gott skulle komma ur en så här distinkt ansamling av hämmad aggression och frusen negativitet.

Och det tar inte slut där. Samma avvisande Saturnus kastar därtill sitt onda öga mot Månen, som är sinnelagens och själslivets indikator!

Här finns således alla tecken samlade på psykopatens indifferens för andras ståndpunkter och oavlåtliga impuls att styras av enbart sina egna behovs agenda (låt vara att dessa är påfallande hårt strypta och kanaliserade pga Saturnus försök att "utsläcka" eller kontrollera Mars på denna himmel).

Notera hur artikeln i ScienceDaily nämner hur vi har någon procent av psykopaterna mitt ibland oss i samhället, som direktörer eller kanske skenbart respektabla forskare. De iskalla, rationella och kontrollerade typerna!

*****

Jag ska bestämt försöka återkomma till den här frågan, för det bor en liten psykopat även inom undertecknad! Jag föddes då Solen gick samman med krigaren Mars och detta dygn stod även Månen och Saturnus i distinkt opposition med varandra.

Vid ett första påseende samma konfiguration som hos den ateistiska biologisten. Båda "de stora ljusen" således angripna av det som traditionellt kallas "onda" planeter. Och det måste jag erkänna, jag har roligt när jag skriver något här på bloggen i avsikt att reta upp någon!

Men, och nu kommer skillnaden mellan mig och Lindenfors: "värstingarna" är i mitt fall inte konfigurerade med varandra och drar inte in de stora ljusen i en totalt destruktiv (eller här kanske snarare "reduktionistisk") härva.

Av för- och nackdelarna hos min egen födelsehimmel har jag därför den preliminära tanken att "äkta" psykopati bör vara några resor värre. Alla relevanta ingredienser bör vara rejält hopgyttrade, ungefär som i biologens fall.

Men notera då att dennes Mars ligger på nedkylning i Stenbockens tecken, varpå inte heller detta är det perfekta psykopathoroskopet!

Det blev bara en lam religionsmotståndare :-) ...åtminstone innan man besinnat vad forskaren i andra SD-länken vidare noterade när han avsiktligt etiketterade djurbilder med fel artnamn:

Newman found that non-psychopathic subjects subconsciously stumbled on the misleading labels and took longer to name the images. But psychopathic subjects barely noticed the discrepancy and consistently answered more quickly.

*****

Efterord 090808.

Det kan invändas att DN-artikeln länkats till på ytlig grundval, då dess vinkling på forskaren Craigs iakttagelse talar om "hopp för psykopater" (ja, all forskning legitimeras väl med att det så småningom skall bli till nytta...).

Och något HOPP ger inte astrologin per automatik. Den beskriver bara "naturliga tendenser" eller aristotelisk "potentia". Den skada som skett när föräldrarna släppte fram ett nytt liv under en suboptimal celestial konfiguration kan inte göras ogjord, om den innefattar budet om kongenital skada mot huvudet.

Däremot har jag i ett tidigare inlägg föreslagit astrologi som preventivmedel. Med intelligent familjeplanering kan födelsetalet minimeras då utsikterna är dåliga. Emellertid kan själarna genomdriva sin ödesbestämda vilja med vad som från jorden/i tiden är mycket små marginaler. "Människan spår men Gud rår..."

Om man som förälder helt undviker t.ex. år då den materialistisk-reduktionistiska Saturnus är hemma i sitt negativa (sataniska) tecken Stenbocken (eller i hjärnans tecken Väduren), kan likväl den omsorgsfulle förälderns plan kullkastas av att livmodervattnet går ett dygn då Månen passerar Stenbocken!

Emellertid försvinner både neurologins och astrologins "problem" om man inser att reinkarnationen (en realitet!) kräver ojämlikhet (diversifikation) på jorden. Stenbockens halvt fascistoida strävan efter materialistisk perfektion (naturvetenskap, evolutionsmyten) är inget annat än Satans egen pseudoreligion, försöket att avleda de levande själarna från livsprocessen som sådan och istället ägna sig åt objektifiering av externaliteter.

Men Satans språkrör behövs också. De för det goda med sig att slumrande själar med lite bättre "karma" vaknar till liv och ifrågasätter den materialistiska propagandan! Den kinesiska taoismens tanke om Yin och Yang i komplex interaktion beskriver saken mycket väl! Ljus och mörker alstrar tillsammans fenomenvärlden.

Vissa själar behöver psykopatiska livscykler och det går bortom mänsklig intellektuell förmåga att förstå varför inte världen är mjukmysig som de veka och fallna sinnesnjutarsjälarna skulle vilja ha det. Själen som sådan bedömer varje livsupplevelse som lika god som någon.

(Den moderna sekulära människan har satsat på fel häst, som vidhåller att hennes temporära ego är den enda utgångspunkten, trots att samma "jag" nu producerat vetande som falsifierar den gamla ateistiska tesen att "människan är alltings mått"!)

Så glöm det där med att Craigs hjärnforskning ska komma mänskligheten till nytta, glöm vad jag sa om att hålla demoniska själar borta från jorden genom familjeplanering. Allt är redan perfekt! Lev livet, lek leken.

Men dissa för all del inte givaren av allt det objektivt goda, för det är att begå långsamt självmord. Det kanske inte märks redan i det här livet att en människa stängt sig ute från kontakten med sin inneboende "ande", men det kommer att märkas förr eller senare - i ett liv dränerat på chi-energi!

Andeförnekare bygger i klartext sjuka framtidskroppar åt sig själva. DET, det är något för forskningen att titta på! Kinesiska forskare gör det redan, i studiet av hur deras traditionella akupunktur kan tänkas förhålla sig till elektromagnetismen (källa: Pearce - "Biology of Transcendence").

Far out !!!

Combining the insight of [American psychologist-philosopher] William James that only local reality is truly physical and that large objects such as the whole brain are extra-physical with John von Neumann's concept of the psycho-physical parallelism, one comes to the invariable conclusion of David Bohm that the omniverse is essentially a grand hologram of exquisite design. The wholes are contained in the parts.

(litt.hänvisningar eliminerade)

http://www.geocities.com/saint7peter/TheGospelofPeter.html
(vid återbesök hade GeoCities lagt ner...)

Jag bara slumpade mig på artikeln "What is really wrong with Henry Stapp's view?" från samma sajt som citatet här ovan - en kritik av en kvantfysiker jag trodde pläderade för medvetande bortom materien och inte simpel fysikalism, om än lite "upphottad".

Artikeln var så precis och så skickligt skriven - för att inte tala om allmänorienterande för en som fortfarande brottas med frågan varför kvantfysiken var en sådan omvälvning för den materialistiska världsbilden - att det inte förvånade att hitta sajtens förstasida nerlusad med foton på österländska sanningssökare.

I citatet ovan framgår inte fullt ut vilken syntes av österlandets mystik och västerlandets fysik den här amerikanen, Peter Mutnick, har effektuerat i sin person. Hans "evangelium enligt Peter" framstår troligen som ren galenskap om man inte läst en hel del mytologi och fysik. Jag har mytologin och av de grovskisser av kvantfysiken jag hunnit sätta mig in i (efter ett liv av naturvetenskapligt ointresse), inser jag att Mutnick kan sin sak!

Är han ett geni eller ett borderline-fall? Jag satsar på det förra - "Peters evangelium" lägger ut hela hans världsbild, men för den som vill ha den extremt korta versionen har han försett sajten med en sådan också:

The upshot of my vision so far is that the dynamics of the soul particle, or anupadaka, are embedded in the Geometry of Divinity, or G-D, in the same way that the grand unified field is thought to be embedded in the supergravity field. It is not that consciousness supervenes on the physical, but that the physical subvenes under consciousness, in such a manner that it is causally closed, I might add.

This is not idealism versus materialism; it is enlightened materialism versus unenlightened materialism, since it is based on a knowledge of *all* the planes of matter.

Det kanske är för tidigt att efter en timma med Peter Mutnicks texter deklarera deras släktskap med Arthur M. Youngs kosmologi enbart för att båda valt att teoretisera utifrån sju existensplan. Jag har ju just börjat läsa Young också (se etiketten med hans namn).

Young hämtade även han inspiration ur mytens värld (där sjutalet står som spön i backen). Men sinnet har en bedräglig tendens att se sammanhang som vid ett andra påseende inte håller, så jag stänger igen det här mäktiga lästipset här...

Intrycket av Stapp kan också behöva ett andra omdöme. Är han verkligen fysikalist? Kolla med den här bokrecensionen av hans "Mindful Universe".

_____

Tillägg:

Mutnicks och Youngs teorier tycks inte enkelt jämförbara, även om båda likställer fotonen - ljuset - med medvetande. Dessutom noterar jag just att Mutnick dog förra året, 59 år gammal. En stor själ har lämnat bygganden!

www.berkeleydailyplanet.com/issue/2008-07-31/

Eftermälet i lokaltidningen understryker att han var något av ett geni - och troligen hade psykiska problem! Ja, många av de stora är lite av allt!

En kosmologi hur fascinerande som helst.

Här är boken SvD glömde i sin genomgång av en sociologisk text som indikerar Guds återkomst i västcivilisationen (en annan kunde vara "God is not dead" av fysikprofessorn Amit Goswami från förra året). Författaren, Arthur M. Young har beskrivits på följande sätt:

According to Andrei Berezin of the Institute for Theoretical Problems in Moscow, Arthur Young's work "ranks alongside the achievements of the world's greatest thinkers." Young has not only laid the basis for a cosmology which accounts for freedom, action and control in the formulations of physics, but, while developing this remarkable body of work, has pointed out that science is disconnected from reality. Though it purports to deal with a real world, science is actually limited to an ideal one. Länk

Historiska och sociala faktorer i all ära, men sådant resonerande tassar förrädiskt runt den centrala frågan: den om Guds ontologiska status. Ska gudsförnekaren visa sig ha varit en irrationell dåre som inte korrekt förmådde läsa livets egna tecken? Var Västeuropa från Darwin och 1½ sekel framåt en black-out, oaktat många sällsamma framsteg? Var Laplace och positivismen det sämsta som kunde ha hänt oss? Är Gud i själva verket påvisbar, fast vi inte ser vilket material vi har mitt framför näsan?

Det är här vi som inte själva tillhör vetenskapens yttersta framkant måste lyssna på de stora andarna - sanna visionärer, till vilka är övertygad om att Arthur M. Young hör. När nämndes t.ex. fysikern Henry Stapp argument för "nedåtriktad kausalitet" - medvetandet agerar på den fysiska hjärnan - senast i en svensk artikel?

Svenskarna tänker och resonerar, vill det tyckas, utifrån obsoleta ståndpunkter eller stänger ute delar av den internationella diskursen. För denna konspiratoriska tanke, se tidigare inlägg (nytt fönster) om bl.a. Steven Pinkers oändligt senkomna svenska översättning av "The Blank Slate", boken som var fylld av argument mot svenskarnas favoritmyt, att "miljön gjorde mig sådan här". Man kan nästan tro att Sverige inte vill delta i den globala diskursen...

Ur "The Reflexive Universe":

[Newtonian] determinism, invented on the basis of a misunderstanding, and now known to be false in principle, has been made policy, and its adherents challenge others to disprove it. Robert Oppenheimer observed in 1956:

...the worst of all possible misunderstandings should occur if psychology should be influenced to model itself after a physics which is not there any more, which has been quite outdated.

Nonetheless, this has happened, and the pundits with the false dogma are making the most noise.

Så skulle en beskrivning kunna låta av den mer än 100 år svenska eftersläpet i tanke som gjort det möjligt för så genanta uttryck som Humanisternas ateism att väsnas från tid till annan i populärdebatten.

Men det här skrevs redan 1976, och Oppenheimer och kvantfysikerna författaren åberopar hade redan med sina fynd dömt ut materialistens mätbara, "empiriska" värld sedan årtionden. Varför har inget av detta nått svenska öron?

Är då våra ingenjörer inte världens bästa? Eller är det så att de bara är praktiker, förledda att gå SAAB:s¹ ärenden, att villigt konstruera finurliga mojänger men aldrig ställa några frågor, allra minst om den ingenjörsutbildning som uppenbarligen inte innehållit någon som helst problematisering av den egna verksamheten - även kallad vetenskapsfilosofi?

Författaren fortsätter:

We should not underrate the difficulty involved. The determinism of the 19th century made a deep impact on our thinking, not because it was materialistic, but because it gave sanction to the rational mind to take over the functions which should be performed by other faculties. I am saying that it is the rationality of determinism that makes it dangerous, usurping not only the intuition of the higher mind, but practical common sense.

Arthur M. Young - The Reflexive Universe (1976, s 25-6)

Författaren var själv ingen dålig ingenjör. Denne Arthur Young (1905-1995) var Bell-helikopterns uppfinnare. Efter att under 19 år ha löst de många parametrar och krux som den perfekt manövrerbara helikoptern innebar, ägnade han resten av sitt liv åt att studera vetenskapens historia och filosofera över en världsbild som gör alla kända faktorer rättvisa.

"The Reflexive Universe" är inte bara en fantastisk metafysisk alternativmodell av verkligheten, en kosmologi där ljuset är den syftande intelligenta minsta enhet (ljus eller fotonen = "a quantum of action" enligt Max Plancks banbrytande insikt). Boken ger därtill en utmärkt putsning av den elementära naturvetenskapliga kunskapsnivå de flesta av oss stannat på, som inte läste vidare i den riktningen.

Faktum är att förordet hyllar boken för att vara enastående i sin pedagogiska framställning av vetenskapliga principer som inte ens vetenskapsmän alltid är helt klara över. Jag kan bara instämma.

Jag lät avsiktligt den här boken vila nästan ett år efter inköp för att bygga upp en avdomnad känsla för naturvetenskapen via några andra författare, vilket kanske var bra. Men författaren är en underbar lärare, vilket många av de som kände honom har omvittnat (sök på nätet - på hans minnessajt finns också filmade föreläsningar).

Det här är andra "reklaminlägget" för den här boken, som har viss kultstatus i USA. Vid första omnämnandet kom genast någon präktig svensk kommentator och sökte förklena Arthur M. Young kredential. Med det bevisade han bara hur utanför Sverige befinner sig spännande diskssioner om verklighetens tänkbara beskaffenhet. Vi har kort och gott aldrig haft en filosof värd namnet här!

Hade boken varit välkänd i detta land, hade säkert medlemstillströmingen till Humanisterna avstannat vid några dussin olyckligt lottade själar i behov av en antiintellektuell, scientistisk dogmatik. Young nämner i boken särskilt problemet med scientismen.

PC Jersild, Björn Ulvaeus och andra affischnamn borde verkligen beställa hem den här från sajten/stiftelsen som förvaltar minnet av en stor vetenskapsmans tankar och reflektioner! Vi behöver inte ett ord till om att livet är meningslöst och saknar syfte (men att vi människor ska söka härda ut ändå i vår lilla "humanistiska ficka av existens").

Det finns mängder med tecken på att vi är delar av något betydligt mer förunderligt än vad den individcentrerade människan är generös nog att tillstå, och därtill är det bara ateistiska mörkermän som lurar oss att spilla tid på litteratur om "själviska gener" när det egentligen är DEN STORA BILDEN som är den intressanta att greppa, den som ger en färdriktning för våra liv.

Se t.ex. hur en formulerling från Young kanske omärkligt smög förbi under din radar då du läste citatet här ovan: han talade om att "rationalitet" brett ut sig och söker hantera områden i livet som en tidigare mänsklighet tillhörde "det högre medvetandet".

Högre medvetande, vad då? Ja i frågan uppenbarar sig svenskens fatala kunskapsluckor. En muslim t.ex., skulle direkt veta vad Arthur M. Young talade om. Islam förvaltade den grekiska vetenskapen och filosofin under Europas mörka århundraden, och när du idag hör en muslim lovprisa en människas rationalitet, är det inte den låga svenska pannans förnuft som avses, utan en betydligt mer komplex och djup intellektuell fakultet.

Muslimerna läste vid sidan av Profetens ord Platon med sådan hängivenhet att den noetiska begreppsvärlden idag tycks en självklarhet i den arabiska intellektuella kulturen. Den rationella människan är hon som äger ett stilla fäste i den begreppsliga världen. Hon står stadigt i sitt vara och reflekterar över vardandets villkor. En sann, vetenskaplig plattform.

Att följa flygkonstnären Arthur M. Youngs lektion i det sprängstoff den västerländska vetenskapen egentligen innehåller, är som att ta en "crash course" i konsten att gå från snusförnuftig svensk fattigbonde till kulturmänniska. Prova den här boken! Jag njuter just nu av varje sida.

_____

1. Varumärket SAAB används här naturligtvis figurativt, som symbol för det praktiska intellektets slutprodukter.

Dödvikt i hjärnan

"Sociala djur har större hjärnor än solitära. Social är lika med smart. Men nya rön om rovdjurens hjärnor avslöjar att detta är fel. Det finns inget samband mellan hjärnstorlek och social läggning."

Dagens Nyheter (nytt fönster)

Varför det sociala djurets hjärna i en del fall växer sig större beror säkert på att det, i linje med den indiska filosofins lära om mätbarhet som illusion, hallucinerar var medlem i flocken som en unik varelse och därmed bearbetar mängder av partikulär information om var och en.

På tidiga kognitiva stadiuer är "urslemmet" eller den näraliggande, fysiskt påtagliga massan fortfarande verkligare och viktigare än det "fågelperspektiv" som kanske aldrig ens blir den tungt markbundna livsformernas egendom.

Men den mentala mappningen av näromgivningen är INTE intelligens. Den intelligenta människan, för att följa Platon, är hon som tränat att se mönstren, principerna eller det samfällda i det enskilda. Detta gjorde antikens filosofer i avskildhet från flocken - "fågelperspektivet".

Utan onödigt mycket partikulära detaljer ("inte se skogen för alla träd") slipper den intelligenta människan flockvarelsens dödvikt inklusive en förvuxen hjärna som lagrat endast praktikaliteter. För materialisten bland människorna, gäller samma förhållande: den som inte ser Platons Former bakom tingen tvingas bygga upp kunskapsbanker för varje enskilt ting.

En sådan människan kan inte associera i det hon (ännu) saknar tillgång till den högre intelligens som Platons Idévärld representerar. Hon saknar den djupa estetiska förståelse som Herman Hesse beskriver i Glaspärlespelet, en bok han vann Nobelpriset i litteratur för och där förmågan att transponera beskrivs.

Physis är en direkt effekt av Psyché, om än, på grund av reinkarnationens realitet, med ett så pass stort eftersläp i tid, att vetenskapen omöjligt kan fånga in de faktiska formativa förhållandena så länge de arbetar utifrån 1800-talets nattståndna positivistiska paradigm.

I väntan på att väst ska vakna till en till frågorna mer tillsvarande definitinon av vetenskapens väsen, uppgift och metod låter sig visa människor nöjas med den idealistiska filosofin, som redan före Platon hade rett ut alla de frågor människan kan vilja ställa sig kring sin existens.

Men som någon känd eldsjäl sade, anden är villig men dödköttet väger tungt. Så låt de döda fortsätta mäta upp sitt döda och förbryllat klia sina huvuden över naturens skenbara brist på enhetlighet, och låt de verkligt vakna finna den smala vägen till filosofin och metafysiken.

Två lästips för "rationalister"

Blogginlägget om Mariah Carey, astrologin och infertiliteten nämnde vetenskapsteoretikern Karl Popper och hans krav på att en vetenskap, för att kallas vetenskap, måste kunna falsifieras. Popper såg i astrologin för mycket "räddningsplankor". Den var ingen riktig vetenskap. Detta instämde inlägget i.

Här en engelskspråkig "fritänkarblogg" som - helt i onödan i skenet av det som sades till astrologins försvar i just föregående inlägg - drar den gamla visan om att astrologin inte passerar Poppers kriterium på en sann vetenskap.

Astrologin ligger alltså närmare parapsykologin och "lider" därmed av det problemet att den liksom "psykiska fenomen" till sin innersta natur vägrar att låta sig reduceras till vetenskapens ytterst begränsade kriterier på vad som är eller inte är.

Parapsykologiska fenomen eller intuitioner kanske kommer en gång och sedan aldrig mer. Eftersom fenomenen ofta uppstår spontant är chansen därtill minimal att någon forskare var framme och riggade en experimentutrustning, "bara utifall att..."

Här står sig cirkusdomptören vetenskapsmannen slätt. Han har ingen kontroll över fenomenen. Saknar han i det läget intellektuell hederskänsla, är det lätt att han förringar eller helt förnekar den typen av fenomen.

Och det verkar finnas många obetydliga "vetenskapstroende" som tagit till sin uppgift att förringa alla anomalier, inklusive hela parapsykologin som disciplin. Troligen fungerar denna pågående "debunking" som deras livs religiösa substitut, men frågar man dem, säger de sig tjäna förnuftet och vetenskapen - vilket de alls inte gör. De har upphöjt den vetenskapliga metoden till en lära, en pseudo-religion, en "ism"... Det krävs inte så mycket studier för att se att den här typen av människor ofta drivs av ren illvilja. 

Sök hellre informerade, opartiska individer med högre mental takhöjd än de svenska förnuftsivrarna. Sök på t.ex. namnet Dean Radin eller hans bok The Conscious Universe för ett viktigt bidrag i den här fånigt prestigeladdade frågan om de parapsykologiska fenomenens "ontologiska status", vilken så länge plågat vetenskapen.

Även den rätt nyliga Irreducible Mind av seniorerna Kelly & Kelly m.fl. (psykiatriker, medvetandefilosofer m.m.) visar, via 100 års vetenskapliga anomalier vilka bara sopats under mattan, att västerlandet redan falsifierat den materialistiska modell där vårt medvetande bara betraktas som en bieffekt av biokemin i hjärnan.

Men gissa hur stora ekonomiska intressen som inte vill att de slutsatser författarna drar skall dras? Kemi i alla dess former är en ENORM industri!

Det sista var nu mitt tillägg - den tunga luntan är i sig knastertorr och helt saklig universitetslitteratur. Uppsåtet med den kompendiösa genomgången av "bortglömda" problem, säger författarna, är att leverera ett motgift så att världen, om möjligt, ska slippa ännu en generation psykologer som indoktrinerats av den bio-materialistiska världsbilden.

För det är alltså så att vi människor inte är fysiska kroppar i första rummet, utan medvetandevarelser (själar om man så vill) - precis som ett tyvärr alltför litet antal psykologer i motvind hävdat.

(Att många religioner, kanske de flesta, alltid pekat på det faktum att människan är en själ som kan existera vid sidan av kroppen, har länge varit en uppgift den "förnuftiga" västerlänningen vägrat röra vid. Eftervärlden, tro mig, kommer att döma ut 1900-talet och det här seklets början som mänsklighetens i vissa avseenden mest korkade och uppblåsta tid någonsin...)

Men detta spännande ämne - om oss själva som själar - har redan förts på tal ofta nog i andra inlägg på den här bloggen...