Medieinfantilism & Jesus-papyruset

Ockulta ögat återuppstår från de döda en minut, enbart för att inlägget inte har någon koppling med Sideriska siktet och antikens astrologi..

Med den brist på allmänbildning som utmärker dagens svenska allmänreportrar  (allihop synbarligen tjugofemåringar uppvuxna på tv och inte mycket mer), förvånar det inte att nyheten om Jesus-papyruset nu är inne på sitt tredje dygn utan att ett enda vettigt ord ännu sagts. (DN, SvD, AB)

Det rör sig om ett fånigt rumphugget fragment med orden, "Jesus sade till dem: Min fru..." och där tar det slut. Någon forskare har citerats med förslaget att det kan röra sig om en metaforisk hustru, men i en sekulär värld där alla är fångar i literalismer, är det förstås roligare att göra kopplingar till en sexfrustande Jesus och få ännu en chans att håna kyrkans tolkning av en Jesus i celibat - vilket för övrigt många men vaga spår i Nya testamentet också tyder på.

Inte minst hans "fyrtio nätter och dagar i öknen" där han frestas av Satan men övervinner och på så sätt når den perfekta asketens avklarnade medvetande. Helt i linje med Dödahavsrullarnas varning för Satan, pengar, sprit och liderliga fruntimmer! Det här är nu högt över huvudet på fredagskrökande unga journalister och folket får vi den "läsning" folket förtjänar. Dumheter utan någon verklig kunskap i ämnet alls.

Men det finns faktiskt flera ledtrådar till de här orden på fragmentet. Rent formalt påminner de exakt om samlingen av jesusord som alla börjar med "Jesus sade" och som hittades vid orten Oxyrhynchus i Egypten som några trasiga papyrusrester i Egypten för länge sidan. När sedan ett komplett evangelium enligt Jesus bror Judas Thomas hittades 1945, också i Egypten, förstod man var de äldre papyrusfragmenten hörde hemma.

(Se bra artikel på Wikipiedia - om man vänder den politiskt korrekta beskrivningen rätt och inser att Thomas är den äldsta skriftliga jesustraditionen och inte alls ett gnostiskt lån från de så småningom kanoniserade fyra evangelierna.)

Även i de böcker som inkluderades i Nya testamentet finns möjliga uppslag. I Matteus (12:46-50) predikar Jesus för en folkmassa när någon tipsar honom att hans mor och bröder har något viktigt att säga honom. Det hela ser ut som ett litterärt upplägg för att kunna servera en negativ ideologisk position om kroppsliga släktband: 

"Vem är min mor, vem är mina bröder? ...Den som gör Faderns vilja är min mor och mina bröder." 

Ideologi har ersatt den lägre, kroppsliga realitet som är allt dagens odugliga skribenter förstår sig på. Det är därför mer än troligt att fortsättningen på fragmentet just skulle varit något i stil med "min hustru är alla dem som följer min Faders väg" eller något i den stilen. Det vill säga, Jesus var likt uthållige julprataren Arne Weise mer gift med det svenska folket, bänkat framför sina tv-apparater, än med sin familj därhemma.

Att det ska vara så svårt att ens åstadkomma denna enkla hypotes! Inte en svensk journalist är värd sin lön, men här sitter en av Reinfeldts fas 3-slavar, uppenbart helt oanvändbar i det svenska samhället vid 52, och ser Sverige gå åt pipan på alla nivåer! (Varför skriver du inte direkt till redaktionerna, kanske frågan lyder. Alla tiders vishet lär ut att man inte skall tjäna korrumperade furstar utan hellre lida armod än degradera sin själ.)

Nästa liv tänker jag inte leva i väst - om det ens finns kvar när reinkarnationens lagar säger att det är dags...

*****

Se även en historisk och spekulativ spin-off på detta inlägg: Merkurius som Översjälen.

Carema & Moderaterna... för 2000 år sedan

Det råder viss tvekan om dateringen av "Slavoniska Henok", en judisk text som fått sitt namn efter de medeltida översättningar till slaviska som överlevt. Men som forskningen påpekar innehåller texten hänvisningar till ett Jerusalems tempel som ännu inte förstörts under judarnas krig mot ockupationsmakten Rom (66-70) och ytterligare tecken på att det här kanhända t.o.m. är en förkristen text. Den tidigaste dateringen har satts till första århundradet före vår tid vilket gör detta till en av de äldsta skildringar av Helvetet som existerar! 

Varken judendomen eller kristendomen inkluderade den här texten i sin kanon, men om man bär den svenska (och internationella) högerns privatisering av samhällets goda, de senaste årens allt mer urspårade marknadsliberala profitmentalitet - och inte minst det graverande exemplet Carema där människor lämnats i sin avföring och t.o.m. svält ihjäl för att förbättra vinsterna för riskkapitalister - då är det ingen tvekan om att den här sortens människor dominerade samhället även då den antika judiska författaren skrev sin fromma förhoppning om vampyrens framtida öde. 

Ett fascinerande dokument som naturligtvis aldrig givits ut i svensk översättning - det här landet befinner sig på något sätt bortom all ära och redbarhet, så inskränkt i sina lokala sedvänjor och tankemönster att Svenskt Näringsliv - den Internationella Parasiten - t.o.m. försökte sig på att stänga den intellektuella vägen för nästa generation svenskar genom att dra in bidrag för högskolestudier i filosofi!

För den tanken och de uttalandena har även svenska näringslivsekonomer bokat sig en kommande plats i det helvete som Henok under sin "himmelsfärd" skådar - det är i sista stycket vi tydligt känner igen Fredrik Reinfeldts sätt att sköta det svenska samhället, utan pardon med dem som inget har men full av falsk broderlighet med dem som har det gott ställt!

De två personerna (änglar) ledde mig upp till norra sidan. Där visade de mig en fasaväckande plats, det förekom alla slag av tortyr på den platsen: grymt mörker och oupplyst glåmighet. Inget ljus fanns där, bara en grumlig eld som ständigt flammade hög.

Därifrån strömmade en brinnande flod ut, och det var eld över hela området, och överallt rådde också frost och is, törst och huttrande. Bojorna var särskilt grymma och änglarna skräckinjagande och skoningslösa och de bar skrämmande vapen och onådig tortyr.

Jag sade: Ve! Ve! Hur fasaväckande är inte denna plats.
Änglarna sade till mig: Henok, den här platsen har förberetts för dem som vanhelgar Gud, dem som på jorden gör vad ont är och avviker från det naturliga, sådant som är rituellt orenande – barn-korruption (pedofili), trollkonster, förtrollningar och häxerier – och för dem som skrävlar om sina överträdelser – stölder, lögner, förtal, negativa stämningar, illvilja, avgudadyrkan och mord.

Här slutar de förbannade varelserna sina dagar, de som stulit det människor behövde för sin försörjning, de som tagit de fattigas tillhörigheter medan de själva vuxit sig allt rikare. De som förorsakat skada när de tillskansade sig andra människors tillhörigheter. De, som trots att de hade medlen att bespisa de hungriga istället lämnade de hungriga att dö. De, som trots att de hade full förmåga att bidra med kläder till folk istället klädde av dem nakna. … Den här platsen har förberetts för dem som deras eviga arvslott.

Andra Henoksboken, kapitel 10.

Anmärkningar. 

Det verkar finnas en del korrupta meningar i den slaviska översättningen från grekiskan (som i sin tur hade ett hebreiskt eller arameiskt original bakom sig) och jag har snyggat till Dr. A. Nylands engelska översättning en smula här - hon har behållit några konstigheter i texten.

Själens hänryckning och färd genom de sju himlarna var ett populärt tema i antiken och fick sitt kanske definitiva uttryck under medeltiden i Dantes Den gudomliga komedin. Här åsyftas förstås de sju planetära sfärerna. Nu rangordnades emellertid himlakropparna lite olika, från Babylon finns t.ex. ett schema där Mars och Saturnus paras i intilliggande sfärer eftersom båda ansågs som "illgärningsmän". I Andra Henoksboken eller Slavoniska Henok tycks Sol och Måne båda ligga i fjärde himlen, vilket lämnar en ledig sjunde sfär, normalt tillhörig Saturnus, åt Gud sittande på sin tron. 

Henoks helvete i tionde kapitlet (kapitlen är mycket korta!) motsvarar den tredje himlen, men bara dess norra sida! I söder ligger Paradiset. Det förefaller som om författaren bara använt de sju planetära sfärerna som en lös inspirationskälla till sin fiktion med tio himlar. Det är därför föga meningsfullt att söka lokalisera Helvetet och Paradiset på en och samma planet (medvetandetillstånd). Om det inte handlar om den för evigt duala Merkurius förstås, som ofta brukar räknas som den tredje efter Sol och Måne (budbäraren/ängeln som förmedlar mellan den sublunära och den supralunära solära världen/himmelen).

Det sista styckets extrema kritik av själviska pengamänniskor för naturligtvis direkt tankarna till det judiska parti, Ebioniterna ("De Fattiga") mer kända som Esséerna, ur vars led en viss Jesus steg fram och blev till ett makalöst världsfenomen. Den mannen hatade likt hela rörelsen giriga människor, och trots avsevärd manipulation av Nya Testamentet från något senare och allaredan korrupta kyrkofäder, hörs alltjämt den ursprungliga kristendomens röst på många ställen.

Andra Henoksboken kan mycket väl ha sprungit från den den här mångtusenhövdade skaran i Palestina som redan övergivit "kapitalismen" och påbörjat världshistoriens första organiserade experiment i praktisk och på kärlekstanken baserad kommunism!

I mötet med Rom tvärdog denna löftesrika utveckling, men mänskligheten kommer att nå dit som helhet och troligen inom bara något århundrade eller två. Det vi ser i dag i Moderaterna är en döende människotyp, en sort som haft sin tid på jorden. De har kommit i vågor men den här gången kommer att utarma världen så till den grad att vi äntligen kan få ett bokslut. Vattumannens tidsålder kommer att lagstifta mod dem som idag - med slavoniska Henok - skrävlar om de rikedomar de snott åt sig på de små människornas bekostnad. Banker kommer åter att förstatligas över hela världen, t.ex.

Dagens Nyheter, borgerlig megafon, har naturligtvis inte en suck om Världsplanen utan skriver andäktigt och underdåligt om "det förföriska guldet". Man känner nästan medlidande med dessa aningslösa dårar. Men bara nästan. Norra delen av tredje himlen blir det. Nästa!

Allegori över torskens egenintresse

Martin Ezpeleta har skrivit en rent litterär krönika i Aftonbladet. Det handlar om socialdemokratins otrogna väljare och formen är klassisk antik allegori! Häpnadsväckande bildat och bra i denna skräptidning som svämmar över av textreklam om att bli ung miljonär på poker och annat skräp. 

Det är material som vid dagligt intag degraderar psyket så till den grad att Marknaden på bara några år får vad den vill, formlösa degklumpar till fördummad befolkning, i sina egna ögon klasslös och enad i den religion som kallas konsumtion, men ur de styrande högerkrafternas perspektiv föraktfulla spån och nyttiga idioter. 

De blir så enkelspåriga att det räcker att tillverka en enda grundmodell som kan säljas till dem allihop! För de där tillvalen till bilen - fartränder längs karossen, stegräknare och snyggare fälgar... det ska vara idioter som tror de därmed har "personaliserat" sina liv och skapat sig en "profil".

Titta ut och se sanningen Neo upptäckte i Maskinstaden i filmen Matrix: miljoner sovande och utsugna människor, alla i samma sits och alla upptagna av en fantasi om hur individuella de är. Den datoranimerade scenen är filmhistoriens kanske mest skrämmande - för det är sanningen om den borgerliga konsumtionsslaven i västerlandet.

Nej, individualitet går inte att köpa sig till på marknaden, den kommer genom ett mänskligt liv i samvaro med andra. Konsumtionszombien är inte ens en levande varelse längre, utan ett kollapsat svart hål av självbespegling. Högerpartierna visade sig under 2011 sakna varje tillstymmelse till kultur och det beror på att det är Pengar & Konsumtion som står i centrum för deras världsbild. Individerna kan inte annat än bli "tacky"!

Så länge en människa låter sin världsbild bestå av det man ser i tv-reklamen, läser i den borgerliga pressen och i övrigt ägnar sig åt arbete och därefter lätt underhållning har man inte en chans att nå klar tanke.

Jag har ägnat hela mitt liv åt att läsa saker jag INTE är intresserad av. Det är ett nödvändigt ont, men resultatet blir sagda Klarsyn. Tänk om hela befolkningen bestod av verserade kritiskt tänkande individer, vilket skoj land Sverige skulle bli. Pajaser som Reinfeldt skulle skämmas för att ens visa sig i det öppna.

Här, således, en mycket liten dos klassisk bildning från professor Theodor Gaster för den som vill skapa sig ett nytt perspektiv på sin egen tillvaro. Professorn är död och förlaget trycker inte längre upp boken, så jag tog mig för att skanna nio sidor. Det är ett litet poem med kort introduktion och några sidor fotnoter. Det är en över 2.000 år gammal text från de judiska Dödahavsrullarna, författade av ett parti som var oerhört populärt och motsatte sig ockupationsmakten Rom. 

De hatade skräpmat som den tidens McDonalds släpade in i landet -  hellenismens överdrivna utbud av distraherande trams. Tänk, en hel värld att importera distraktioner från, gud vilken hög livskvalitet vi får nu! En mångtusenhövdad del av judenheten utvecklade och levde under 200 år i världens första fungerande kommunism, ett samhälle i det ockuperade samhället.

Människor som levde för varandra för att de hade visionen av ett gott samhälle. Problemet kom när den tidens Marknadskraft (Rom) började suga ut folket för mycket. Då växte en proteströrelse fram som blev allt mer militant. Allting kommersialiserades. 

När t.o.m. Templet reducerades till en handelsplats, berättar en berömd text om hur den andliga tänkaren Jesus fick nog och i ett raseriutbrott välte affärsmännens uppställda bord. Han avrättades efter en summarisk rättegång och förtrycket fortsatte (och hårdnade) tills det judiska upproret mot Rovdjuret på toppen var oundvikligt. Det "judiska kriget" (66-70) misslyckades (vad trodde de - Romarriket var stort!) och Jerusalems tempel, symbolen för nationell samhörighetskänsla, jämnades med marken.

Poemet från den här viktiga historiska eran är också det en allegori. Dessutom är ett motivval nära besläktat med krönikören Martin Ezpeletas. Återigen framställs kvinnan som den karaktärslösa och otrogna, men här är hon uttryckligen Horan som lockar och pockar och stryker den potentiella kunden medhårs för att locka av honom pengarna.

Texten är 2.100 år gammal men fungerar lika bra idag om man i Horan ser Fredrik Reinfeldt och hans av PR-staben specialskrivna (och alltigenom förljugna) ouvertyrer till svenska folket. Vad de flesta svenskar inte tycks se är att det står en Hallick bakom Horan Reinfeldt, Svenskt Näringsliv. Eller också ser de med sina ögon men förstår ändå inte sammanhangen. Svenskarna är ett remarkabelt obegåvat folk, det är nästan så man tror inavel drabbat landet.

Folkets ynka hundringar extra i månaden för att gå till sängs med Horan (en så kallad "loss leader" i amerikansk marknadsföring) avser att hålla det Fredrik Reinfeldts ända sedan 1993 ansett vara "det sovande folket" nöjda och tysta, ungefär som lugnande medicin på det psykiatriska hemmet. Denna lilla utgiftspost, skattesänkningarna, syftar bara att dölja det Stora Brottet högerregeringen ägnat sig åt under fem år. 

Horan är i själva verket Våldtäktsmannen - våldtar Sveriges gemensamma tillgångar och slumpar ut till vänner och bekanta i den högre kasten. Här ligger de stora vinsterna som den lilla medelklasstorsken som gick i säng med Horan aldrig att få del av. Men, men som sagt så många gånger förr kommer han att förstå vad han släppte ifrån sig först den dag han själv behöver förstklassig vård men får utsugen, privatiserade skitvård!

Professor Gaster nyttjar i de här skannade sidorna en vokabulär som inte fanns i svenska skolans engelskaböcker. Men Google har blivit fantastiskt bra och tagit över funktionen hos alla andra online-resurser. Skriv bara "brandishment" och en lättbegriplig förklaring kommer allra överst!

Den som i det här poemet inte exakt känner igen Fredrik Reinfeldts beteende i Horan, kan nog med fördel ägna sig åt något annat än litteratur i det här livet.

• Klicka på bild 1 & 2 för Introduktion till poemet
• Poemet är bild 3 & 4
• Övriga bild är fotnoter som förklarar bl.a. poemets dubbelmeningar

Jesus, De Fattiga och nya arkeologiska fynd

Ett synnerligen signifikant arkeologiskt fynd har gjorts i Dödahavsöknen utanför Jerusalem, i samma grottor i vilka Dödahavsrullarna hittades 1947. Travar med vitblekt linne som ursprungligen används till klädnader och i några fall styckats för att fylla andra funktioner.

Skeptiker har länge sökt härska genom att söndra: inget hänger samman med något. Qumranklostret har inget med rullarna (hittade ett stenkast bort) att göra. Och så vidare. Samma "satanister" söker nu förneka den självklara kopplingen mellan det här samfundet av ökenasketer som flera samtida historiker beskrev, bland annat att de bar vita odekorerade klädnader, precis som de funna linntygen. Den spännande (och rätt långa) artikeln hos LiveScience nämner att det här inte var judarnas favorittyg vid tiden - man använder ylle och föredrog att färga in tyget med klara kulörer. 

Samtidigt var ägarna till textilierna inte fattiga noteras det, inga lappar på klädnaderna. Textilägarnas låga profil är naturligtvis inget mysterium alls, om man bara är förutsättningslös. I Dödahavsrullarna kallar sig gruppen Ebionim, De Fattiga - ingen har lyckats förklara säkert varför de grekiska texterna använder benämningen esséer. Men det är naturligtvis så att en grupp som berömmer sig av sin frugalitet och en andlig strävan (Jesus: "Samla inte era skatter på jorden utan i himlen") knappast skulle gå omkring i sin tids hawaiiskjortor!

Skeptiker är ett satans gäng, psykologiskt störda, för det ska verkligen vara en idiot att inte vilja se sammanhangen. För här har vi nu, om det nu behövdes, ännu en påminnelse om att Bibelns evangelier är verkliga minnen från tiden då Jesus levde, men nedskrivna så långt efter och redigerade och med så pass många små tillägg, att det är svårt att veta exakt vad som är historiskt material och vad som lagts till och enbart fyller en symbolisk funktion.

Men åtminstone jag är beredd att ge slutet av den äldsta texten, Markus evangelium, kredd för att här finns en historisk hågkomst av att någon mindes något om en förvirring när Jesus snabbegravda kropp plötsligt visade sig vara borta.

När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. Och de sade till varandra: "Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?" Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor.

De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. Men han sade till dem: "Var inte förskräckta. Ni söker Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här." (Mk 16:1-6)

Det är knappast en nyhet att peka på den odekorerade vita klädnaden som bärs av den här unge mannen och göra kopplingar till de historiska texterna om vita esséiska klädnader. Men inte heller i Matteus evangelium, där författaren varit yvigare med den muntliga traditionen (eller en förlorad originaltext) och förklarar att en vitklädd ängel under dunder och brak mötte kvinnorna vid graven, inte ens där verkar kunskapen helt borttappad.

För märkligt nog nämner just Dödahavsrullarna att medlemmarna måste vara perfekta (Jesus: "Var ni ock perfekta såsom er Fader i himmelen är det") eftersom "änglar går i deras mitt".

Esséerna eller De Fattiga var de första judekristna. De praktiserade en sensationell kommunism och ägde inget privat (samlade inte sina skatter på jorden). Istället arbetade de med sina psyken och troligen var en del av dem rent klärvoajanta och kunde se änglar.

Att jämföra den tiden med ett konsumtionsinriktat och frossande Sverige av idag är som att jämföra rakryggade människor med grodor i gyttja.

Newsmills generande Jesus-debatt

Gå till källorna och de verkliga forskarna!
Nätforskning kan sluta i rent pajaseri.

På Newsmill pågår den kanske mest pålågsamt usla religionshistoriska debatt jag någonsin sett. Ämnet brukar skötas av universitetens institutioner och är sällan av intresse för gemene man. Svensson ger blanka fan i komplexa frågor om läsarter i antika texter och den redaktionshistoria som för den uppmärksamme visar hur en gammal text tillkommit i flera steg.

När därför dagens unga ateister och skeptiker kapar ämnet hamnar diskussionen på en medioker lekmannanivå som inte ens är värd att bemöta. Det har ändå i tur och ordning två teologer gjort, men båda har, misstänker jag, grovt missbedömt graden av psykologisk vrånghet hos dessa som bara låtsas leka historieintresserade. Det finns absolut inget förutsättningslöst i deras påstådda jakt på historisk sanning. Och det visar ett knippe citat från en av dem:

"Det är förvisso sant att jag är en nybörjare inom just detta ämne, men jag är ingen nybörjare inom historieämnet..."

Debattören beskriver sedan sina "tunga" meriter på annat håll med ett så barnsligt språk att ofrivillig komik uppstår.

Långt senare i den självrätträdiga texten går han upp i falsett och tar till den majestätiska vi-formen, som här gissningsvis syftar på hans demonbesatta skeptikerlikar:

"Vi kommer absolut att ära honom med att besvara hans argument och hans kritik. Men...innan du skaffat dig mer meritering på det historievetenskapliga området kan det kanske vara klokt att försöka hålla dina impulser att kalla någon som uppenbarligen är en mer meriterad forskare än du själv för ’’amatör’’ i schack."

Här har han för längre sedan glömt att han erkände att han alls inte var inläst på den djuplodande specialistlitteratur som religionshistoria kräver. Skåden bombasmen! En till sprickgränsen uppblåst nolla. Varför ägnar han sig inte åt sitt yrkesområde istället för att låtsas vara intresserad av frågan om Jesus historicitet?

Hans harm över att ha blivit kallad amatör av den ene teologen får honom att helt tappa perspektivet och håna filosofie kandiat-graden vilken förvisso skänker full legitimitet åt självbeteckningen teolog - fullt utskrivet "teologie kandidat", i vardagsmun "teolog".

Att den här ateisten gränsar till mental obalans märks många gånger i hans texter på Newsmill. I denna alltför utdragna Jesus-debatt på Newsmill misslyckas han återigen hålla demonerna i schack, och rasar ner i byfånens ogrundade tyckande:

"Teologi måste rimligen vara det mest överskattade, innehållslösa, groteska och uppblåsta låtsasämne som finns på våra universitet och högskolor."

Detta från en som kallar sig själv historiker, publicerad och allt annat han snott hop om sig själv! Detta sopberg av svenska ateister och "skeptiker" är den andliga underklassen om det någonsin fanns någon! Och tölpar och rättshaverister förblir vad de är, hur mycket ordsvada de än genererar.

Den här hatiske ateistens horoskop är för övrigt skrämmande likt den unge tyske sociopaten Tim Kretschmers, han som öppnade eld på sin skola och mördade runt tjugo elever innan han tog sitt eget liv. Hoppas den här galna ateisten börjar med sig själv när han känner att allt blivit för meningslöst, gudlös och mörklagd bortom reson som han tydligen är.

(Här en analys av den svenske hatarens horoskop och Ketschmers.)

*****

Det är symptomatiskt att den överlånga diskussionen på Newsmill mellan två utbildade teologer och en skock skeptiker av varierade grad av besatthet redan från början gick i stå eftersom ingen i Sverige, varken på de teologiska institutionerna och naturligtvis inte privattyckare, tycks kunna något om det internationella forskningsläget. Redan då jag tog min fil.kand. i religionshistoria i mitten av 90-talet märkte jag hur daterad den version svenska studenter fick sig till livs.

Jesusskeptikern Roger Viklund har tjatat sina studier av historikern Josefus intill leda och verkar också, femton år senare, fullständigt okunnig om det stora forskningsläget! 

Det är löjeväckande att stanna i en diskussion om vad som kan tänkas vara kristna småfixar av den judiske historikern Josefus texter, när det högintressanta för frågan om kristendomen och Jesus existens ligger i att han själv var aspirant på medlemskap i esséerrörelser i sin ungdom och är en viktig källa för Dödahavsrullarnas identifikation som just esséiska. 

Dessa rullar i sin tur talar indirekt för Jesus historiska existens, bl.a. genom att visa att stora grupper judar det sista århundradet fvt faktiskt väntade sig en Messias och att Nya testamentets Jesus i stora stycken diskuterar mot just en esséisk föreställningsvärld!

Viklunds och andras fixering vid Jesus som efterhandskonstruktioner baserade på "döende/återuppstående vegetationsgudar" eller hellenistiska frälsargestalter, är direkt genanta. Så här gick madame Blavatsky (Teosofin) på sent under 1800-talet när hon sökte förringa den kristna kyrkan och reducera den till ett uttryck för den hellenistiska (grekiska) anden. 

Vissa ser tydligen inte alls i vilken fälla de ramlat i sin privatforskning. Det är faktiskt så nära oavsiktlig antisemitism man kan komma att inte ens överväga judarnas egen historia innan man börjar elda på om hur saker förhåller sig.

Dessa svenska privathistoriker på Newsmill drar bara vanära över landet. Så här illa är det ställt med t.o.m. det grundläggande förståndet som säger att en historiker ska börja söka lokala förklaringar innan man tar till kulturdiffusionistiska idéer. Viiklund är verkligen självlärd och de andra - jag, kan bara inte ta den patologiske hataren på allvar alls som föreläser om historisk metod utan att kunna tillämpa den själv.

Jesusfiguren kan restlöst förklaras av inhemska palestinska skeenden - att rusa ut i Medelhavsvärlden efter material att bortförklara livsödet Jesus är inte seriöst. Eftersom den nytestamentliga textforskningen är så komplex ligger det naturligtvis en poäng i en del hellenistiska färgade efterarbetningar av texten, men dessförinnan finns märkligt detaljerat material som tyder på att det är ögonvittnen i Palestina som av första generationens hörare av traditionen satt den på pränt och sökt komponera en spännande ramberättelse.

Att ingen av de två svenska teologerna introducerat spåren till Döda havssekten och deras texter i den sorgliga Newsmill-debatten beror förstås på att kristendomen inte är särskilt förtjust över idén att Jesus kanske inte var så originell när allt kom omkring. Att han kanske bara var en lägre dignitär i det hierarkiska samfundet eller t.o.m. en exkommunicerad avfälling som gjorde ett soloprojekt av den messianska förkunnelsen! 

I Nya testamentet hörs han argumentera mot ett antal esséiska käpphästar, samtidigt som han fortfar att hålla andra för heliga och sanna. Om det här forskas det sedan årtionden internationellt, men i Sverige sitter några självutnämnda religionskritiker (av en degenererad typ som poserar som historiker) och tjatar småfrågor om kristna interpolationer hos Josefus. Ingen tycks ha uppmärksammat att Dödahavsrullarna verkligen har skrivit om hela det religionshistoriska landskapet vad gäller kristendomen och dess anspråk på unikhet.

Kristendomens största problem med att utvidga sin förståelse beror på att esséerna var nationalistister (här mörkar Josefus en smula). Av de flera jesusbilder som framskymtar i evangelietraditionerna är det inte svårt att förstå varför den inför jordiska makthavare så undersätsiga lutheranska kristendomstypen värjer sig mot Nya testamentets svaga men dock tecken (för dem med ögon att se) på att Jesus "hängde med" svärdbärande rebeller. Att han vägrade besmitta sin hand genom att hålla i ett romerskt mynt, att han går bärsärk bland handelsmännen som profanerar tempelplatsen. 

Om detta oförsonliga hat mot Satan och penningen - och Rom! - kan man läsa mellan raderna i flera av Dödahavsrullarna. Det är den "vilde" Jesus, som kommit "för att sätta världen i brand", som verkar vara den historiskt mest korrekta gestalten - inte den predikade lutherske Jesus som fogar sig under världslig överhet. 

I skenet av detta ska bibelställen som där Jesus säger att "mitt rike är inte av denna världen" betraktas med misstänksamhet. Det kan vara senare tillägg från en tid då de kristna aspirerade på romarrikets gunst och ville tvätta bort den grundmurade tidiga stämpeln som "människohatare".

Konsensus kommer naturligtvis i det längsta att fortsätta förklena den judiska historikern Robert Eisenman teser (han som lyckades kränga rullarna ur ett egoistiskt, kristet forskarsamfund på 90-talet så att hela världen fick del av materialet). Men Einsenmans förtydliganden av den sociopolitiska miljön som så väl förklarar Jesus framstigande (och udda beteende i vissa av Nya testamentets berättelser) är ett formidabelt genombrott i Jesusforskningen. 

Den kanske största bibelforskaren av dem alla i vår tid, åldermannen James R. Charlesworth, intar en moderat hållning i den hett diskuterade frågan om Jesus var en militant aktivist, men det är lätt att se av hans formuleringar att också han förstått att fyndet av Dödahavsrullarna oåterkalleligt förändrat läget för forskningen om den historiske Jesus.

Direkta teman sammanbinder rullarna med Nya testamentet och man måste nu tala om de människor som byggde upp en stämning i landet mot vilken den historiske Jesus interagerade.

Att i det här läget, som Viklund med flera som börjar som skeptiker och sedan bara bygger upp ett vetande i syfte att befästa sitt grundläggande ointresse för vilken doktrin det än må vara, att i detta läge stå kvar i det sena 1800-talets argumentationslinje, är nästan förstummande. Så här låter generation superkorkad som självbildar sig via nätet! Eller snarare: självmedicinerar för att hålla sin religionshatiskhet på hög koncentrationsnivå. Dessa är en sjuk generation människor, den första absolut renodlade produkten av ett sekujlärt nyliberatlt samhällssystem. De är galna.

Sverige är ett B-land av inskränkta viktigpettrar vilket citaten i början tydligt illlustrerar, och aldrig blir den intellektuella nivån så låg som när dessa skeptiker - totala amatörer - försöker kapa frågan om Jesus historiska existens för sin frankt talat sinnessjuka kamp mot något som någon gärna får upplysa mig om vad det är.

Så sjuka är undertonerna hos de här människorna att de i en religionsbefriat värld ganska omgående skulle börja ta livet av varandra istället för den lede fiende de nu diktat ihop och som fräter i deras hjärnor.

*****

Se etiketterna Jesus och några till för ytterligare, rätt ytliga artiklar om Jesus och esséeismen. Det går inte att gå djupare i detalj när svenskarna är så remarkabelt okunniga ens om var själva spelplanen för dagens jesusdiskussion befinner sig. Det är inte skeptikerna som äger den här frågan, de är galet obildade eftersom de inte sällan kommer från en kristen bakgrund, vars antisemitiska historia absolut inte vill att Jesus ska återfå sin ursprungliga judiska kulör! 

Poängen jag sökt trycka på här är att man kan gå tillbaka säg femtio år innan Jesus förmodade födelse år 0 plus-minus några år och via Dödahavsrullarna se hur spåren leder FRAMÅT mot Nya testamentetes Jesus, en figur som här uppenbarligen kommit och gått ganska snabbt men som väldigt många menade var den messias som essérnas texter så tydligt visar att de väntade på. 

Det horoskop som jag tidigare nämnt (möjligen på min andra blogg) och som tycks teckna "Guds utvalde", är inte odiskutabelt ett horoskop (texterna är så trasiga!). Det tycks bättre kunnat knytas till den henokiska texttraditionen som lyriskt jublade över det gudomliga barnet Noas födelse. Det liknar en fysiognomisk studie av individ, likt de horoskopresterna som också kombinerar astrologiska observationer med kroppens utseende. Men messias-fragmentet anger bara kroppsliga företräden utan zodiakala referenser. Men beror det på att dokumentet är så illa bevarat?

Mest sensationella fyndet - igen!

Det har slagit mig vilken låg mentalitet som med lätthet slår rot i det sekulära Sverige. Illa påläst låter pöbeln som hätskt skränande apor i de interaktiva medierna, aggressivt förnekande religionens betydelse och Jesus historiska existens. 

Samtidigt, har jag tänkt, kan det knappast röra sig om vuxet tänkande människor. Det är troligen tonåringar från bokbefriade hemmiljöer. Antireligiositet är deras första försök att etablera en egen individualitet. De är förutspådda en livscykel i det mediokras tecken.

Nu tycks fyndet ha gjorts i Jordanien som tystar denna underart till Människan för gott. Små ikonografiska böcker gjutna av bly som går ända tillbaka till kristendomens begynnelse och erinrar sig Den Utvaldes korsfästelse.

Som BBC sade för några dagar sedan, det kan vara det mest sensationella arkeologiska fyndet någonsin.

Att så hävdas, beror förstås på att konsensus om Dödahavsrullarna - det förra "största arkeologiska fyndet" - dragit snett. Om kristet orienterade forskare redan från början bestämt sig att dokumenten inte kan ha något med deras religion att göra, spårar liksom hela ämnet ur.

I mina ögon har det aldrig rått någon tvekan om att Melkisedek-fragmentet (11Q13) faktiskt fastslår att den invändande messias måste offra sig för att friköpa människan!

"...Sedan skall Försoningsdagen följa efter det tionde jubileet, då han ska sona för alla Ljusets barn och dem av folket som var predestinerade till Melkisedeks lott. .... För det här är tiden bestämd som 'Melkisedeks nådaår'...."

Behöver jag säga mer än de långtgående paralleller som dras mellan den övernaturliga prästen Melkisedek ("utan år och dagar") och Jesus i Nya testamentets Hebreerbrev? Den texten spinner vidare på samma tankar som återfinns i det esséiska Melkisedek-fragmentet.

Jesus var regisserad av den strikta orden av vilken han fostrades. Som ett fogligt offerlamm fyllde han sin tilldelade, ödesbestämda roll. Dödahavsrörelsen bestod av mystiker och astrologer, och deras beräkningar visade att en ny tidsålder stod för dörren. 

Precis som nu.

*****

Den som studerar idéernas rörelse genom historien kanske får en liten känning i ryggraden av det här stycket om miljontals mummifierade hundar i Egypten som synats på nytt efter att först upptäckts på 1800-talet:

"Our findings indicate a rather different view of the relationship between people and the animals they worshipped than that normally associated with the ancient Egyptians, since many animals were killed and mummified when only a matter of hours or days old," Nicholson said.

"These animals were not strictly 'sacrificial.' Rather, the dedication of an animal mummy was regarded as a pious act, with the animal acting as intermediary between the donor and the gods."

Yahoo-nyheterna (min emfas)

Tanken är alltså att offret förvandlas till en medlargestalt mellan de levande som sänt det i döden och "andra sidan".

Och vem vet, teorin kanske stämmer. Men hur skulle en materialist kunna uttala sig? Dennes själva grundsyn är här ett hinder mot att utforska frågan med för ändamålet lämpade instrument.


PS. Alla är nu inte övertygade om att blyböckerna är genuina. Här kritikernas invändningar.

Plötslig förödelse

Börjar komma in i den apokalyptiska stämningen - apokalypsen är ständigt närvarande som ett tidlöst motiv i medvetandets galleri. Så här kan man klippa och montera för bästa kontrast:

Aftonbladet 100418

Now, brothers, about times and dates we do not need to write to you, for you know very well that the day of the Lord will come like a thief in the night.

While people are saying, "Peace and safety," destruction will come on them suddenly, as labor pains on a pregnant woman, and they will not escape.

1a Tessalonikierbrevet, 5:1-3

http://bible.cc/1_thessalonians/5-1.htm 

Bara ett problem. Dagens historieskrivning menar att de kristna väntade sig apokalypsen i sin egen tid. Samma historieskrivning menar att kristendomen smög undan en förutsägelse som aldrig slog in och flyttade fram Kristus återkomst på obestämd tid. 

Men jag är inte säker på att Domens Dag ska fattas som något annat än den individuella döden. Ljusets barn (som de första kristna kallade sig innan ordet kristen hade myntats) var tränade att dö, vilket skymtar av fortsättningen på Paulus brev:

But you, brothers, are not in darkness so that this day should surprise you like a thief. You are all sons of the light and sons of the day. We do not belong to the night or to the darkness.

De som "lever i världen men inte av världen", kan vara allt från världsfrånvända asketer, dvs en ideologiskt informerad livsstil, till andligt förverkligade "maha atmas" (stora andar), dvs individer som flyttat sitt medvetande till en annan plattform. 

Dödahavsrullarna visar tydligt att det bland de första kristna (som existerade långt innan deras kände medlem Jesus föddes) fanns en grupp av den första typen och vars askes syftade till att öppna medvetandet på vid gavel - och nå medveten kontakt med det som Jesus kallade "himmelriket". 

Det är i den processen Ljusets barn permanent etablerar sig på "dagsidan". När Domens Dag kommer rör den inre Livet i ryggen, för döden är ett problem för de som stannade av på egonivån i sina liv.

Se även äldre inlägg med etiketten "esséer" eller "Jesus".

(I)esou(s) Nnazarennos

Jesus huvudduk - tidigare daterad till medeltiden - är möjligen äkta! Bak-och-framvänd text upptäckt på duken.

Times

Upptäckten av textens ordalydelse aktiverar den gamla frågan om huruvida staden Nasaret existerade på Jesus tid eller om ordet nasaré istället ska fattas som nasirit - en sekt av judarna som vägrade befattad sig med Satans glitter - pengar, och i synnerhet då ockupationsmakten Roms valuta!

Den judiska religionsforskaren Hugh Schonfield har för årtionden sedan dragit slutsatsen att nasaréerna = nasiriterna är samma grupp som också är kända från latinska eller grekiska skrifter som esséerna, ett av de största partierna på Jesus tid men som Nya testamentet underligt nog inte nämner. Men det gör de, fast inte vid det namnet! Jesus alluderar till "Ljusets barn", och den beteckningen dyker också upp i Dödahavsrullarna, en grupp som också hatade Djävulen och penningen (underställd Mammon, en demon i Djävulens tjänst).

Och så sluts cirkeln. Nasiriter, vilka avlagt nasir-löftet (att leva rent inför Gud), hittas i sin mest extrema form i Dödahavsgruppen - men också som ägodelslösa "strövare". Visualisera en Jesus som drar runt med en grupp och tas emot i olika byar och städer av andra som också delar samma lära, och inför vilka han talar visdomsord. Världens första egendomskommunism, men inte på ateistisk utan på andlig grund.

(Härvan av transkriberingar från NZR - netser eller natser - rakt ur huvudet utan efterkoll. Reservation för viss oprecision, men idén framgår.)

Svensk andlighet förr

Förpackad som en kort pdf-fil på den svenska delen av nätet hittade jag en påminnelse om att med samma frenesi som Humanisterna numera sökt men inte lyckats reducera befolkningens intelligens och kanalisera dess intresse till enbart den metod som kallas empirisk och de studieobjekt denna riktar sig mot, utkämpade vid sekelskiftet 1800/1900 det motsatta lägret, spiritismen, en strid mot den själlösa materialism som då börjat breda ut sig.

Carl A Carleson (1881 – 1940) reste vid 24 års ålder till Amerika. I avsikt att avslöja spiritismen som ett rent bedrägeri, besökte han 1921, i New York, mediet Cecil M. Cook och hennes förening T Stead's Memorial Centre. Vid detta möte fick han tala svenska med sina döda närstående genom direktröst. Denna upplevelse förändrade Carlesons liv, som helt kom att präglas av spiritism. Året därpå knöt han kontakt med Sir Arthur Conan Doyle, som besökte New York för en serie föredrag i Carnegie Hall.

http://www.ramsbergsgarden.se/pdf/sv.%20moderna%20spiritualistiska%20historia.pdf

Tillsammans med den "Irreducible Mind" (Kelly & Kelly et al.) som jag tidigare rekommenderat följer en välgjord CD-ROM som digitalt återskapar F.W.H. Myers klassiska genomgång från 1903 av s.k. paranormala fenomen, "Human Personality and the Survival of Bodily Death".

Myers hade en metodisk medvetenhet och ett vetenskapligt förhållningssätt till det spiritistiska fenomenet, och har kartlagt ett ämne många av idag inte ens i sin vildaste fantasi kan föreställa sig! Fenomen som fullständigt lämnar den förkrympta världsbild "empirikerna" försöker pådyvla andra under förespeglingen att detta är "folkvett".

Jag ska viska en hemlig formel: Materialism = Fruktan.

Notera hur formeln smyger bakom de antika föreställningarna om Saturnus som negativ resistens och den materiella världens tillblivelse genom kontraktion. I fruktan drar sig tinget samman, förtätas och får en urskiljbar yttergräns. De gnostiska myterna innehåller fantasifullt utvecklade berättelser i platonsk stil. Detta är då "syndafallet".

Från och med nu existerar materaliserade, avgränsade ting som börjar värna sitt och slåss mot alla som påstår att de egentligen är lösligare strukturer än de tror. Naturligtvis är ande och materia naturliga komplementpar i den fallna människans ärthjärnestora konception.

Kinesisk filosofi var min första tonårskärlek och nog är den härlig ändå, där den vägrar att dikotomisera. För utöver Yin och Yang - mörker och ljus - introducerar den också rörelsen så att allt som varit vitt tids nog kommer att te sig svart. I en sådan verklighet duger det inte att förskansa sig bakom någon stelbent definition av vad som är förnuftigt. Man akterseglas tämligen omgående.

Dock är taoismen inte värderelativistisk i vår kulturs mening! Stämmer det att civilisationen rör sig från öst till väst (och i väst dör pga korruption eller allmän livsleda) kan man förstå att drakmotivet och ljus/mörker-dualismen kan spåras från Kina och västerut genom Persien och in i Palestina där en ideologiskt livaktig rörelse i runt år 0 producerade en mäktig andlig ledargestalt, Jesus.

Basen för hans program - fast kristendomen nu gjort allt för att släta över den saken - var en tydlig lära om Ljusets och Mörkrets oförsonliga antagonism men också ömsesidiga beroende. För det är Ljuset och Mörkrets andar som tillsammans spinner den här världen intill den Yttersta dagen, då Mörkret och materialistmen har ätit upp sig själv, och endast Ljuset återstår.

Jag skulle vilja föreslå att Jesus verkliga budskap var: "Se till att dö innan du dör!" Jag tycker mig märka att även poeten och singer-songwritern Leonard Cohen kan ha varit inne på samma tanke ("Suzanne" från hans debutalbum: "Now, Jesus was a sailor...")

Faktum är att de första kristna var rabiata anti-materialister och gick så långt att de vägrade röra vid pengar. För penningen var en av Mörkerandens - djävulens - bästa sätt att snärja själen. Genom att börja tänka dikotomt - i termer av "mer" eller "mindre" - hoppades djävulen kunna snärja svaga själar och begränsa deras intelligens. Precis som han i dessa dagar sänt ut falska ljusänglar i namnet av den sekulära humanismen för att lära oss "väga" och "mäta" allt och förneka allt som inte kan bedömas på detta sätt.

Den västerländska dualism som tog sin början i Descartes filosofi om medvetande (icke-spatiellt) och materia (rumslig utsträckning) har beröringspunkter med de gamla kineserna, Platon, gnostikerna och de "vanliga" kristna...

Kanske har Descartes fått oförtjänt mycket skit för att han postulerade ett "tvåvärldssystem". All erfarenhet tyder på att det finns en andlig komponent i livet och ingen vet om den ytterst upplöser sig i en monism. Men när barns minnen av tidigare liv kan verifieras, som dr Ian Stevenson lyckats med, vet man åtminstone en sak som direkt falsifierar hela neurologins grundantagande: minnen lagras INTE i hjärnan!

Så där står väst: på ruta noll igen. Med ett enormt bygge av kunskap och teknisk utrustning helt och hållet baserad på antagandet om materiell monism. Vår vetenskap har knappt vuxit ur kindergarten än...


_____

PS. Som vanligt söker jag avdramatisera vokabulärer från skilda discipliner genom att blanda dem i samma text. Inget land behöver lära sig att tänka utanför sin egen nomentklatura mer än Sverige. Vi är plågsamt självgoda i det vi drar in alla fenomen i vår egen begreppsapparat och begår våld på företeelser vi just därför inte har den minsta aning om vad de är. Damaged on delivery! Vi är kort sagt bufflar, närapå idioter i vår rationalism.

Ljusänglar finns och falska sådana också. I vår tid kallar vi dem bara något annat. För att få grepp om deras djupare ontologiska status måste vi dock bli medvetna om att det är vår begreppsliga begränsning som avgör vad vi kan se och inte någon inneboende begränsning i verkligheten själv. Här är Humanisternas stora brott mot livet: att arrogant ha försökt diktera rationalitetens villkor (se mitt blott-motto).

Ufologen Jacques Vallee som jag f.n. läser, säger ungefär samma sak på sitt alltid utmärkta sätt:

My own conjecture, which deviates considerably from the accepted dogma among UFO believers, is that we are dealing with a yet unrecognized level of conscioussness, independent of man but closely linked to the earth.


Vallee - Confrontations (1990, s.99)

Andesjälen som stjärna i skyn

(Texten något utvidgad 090909)

I en passage från den sammansatta Enoks bok som dateras till runt år noll (passagen alltså), skådar skrivaren Enok himmelska mysterier:

Och jag såg andra blixtar och stjärnor i himmelen,
och jag såg att Han kallade dem vid deras namn,
och de lyssnade till Honom.

Och jag såg en rättfärdig våg,
(och) hur de vägs i enlighet med deras ljus,
i enlighet med deras rumsliga bredd
och dagarna då de visar sig.

(Och jag såg hur) deras rörelse producerar blixtar
och deras rörelse sker i enlighet med änglarnas antal
och de vidmakthåller sin tillit till varandra.

Och jag frågade ängeln som gick med mig och visade det som var fördolt, "Vad är dessa för något?"

Och han sade till mig, "Andarnas Herre har givit dig en liknelse rörande dem. Dessa är namnen på de heliga som vistas på jorden, och som tror på andarnas Herres namn från evighet till evighet."

Och ännu en sak såg jag rörande blixten: hur vissa stjärnor uppstiger och blir blixtar, och de kan inte avsäga sig sin form.

Nickelsburg/VanderKam - 1 Enoch 43:1-44:1
(min snabböversättning)

En kryptisk text, men så mycket sägs klart att Enoks himmelska vision är en LIKNELSE för heliga människor som bebor jordens yta. Därmed belägger också Enoks bok den judiska föreställningen vid tiden för Jesus födelse att stjärnan är en metafor för andevarelsen. När vi lever på jorden är vi "fallna stjärnor".

Dödahavsrullarna innehåller också referenser till "stigande stjärnor", stjärnor som efter att ha varit en stund ur sikte åter kommer i människornas blickfång.

Säkert associerar någon här till Nya testamentets berättelse om Jesus födelse där de österländska magerna (magoi - babylonisk-persiska astrologer) säger att de sett Hans stjärna stiga i öster. Det östra väderstrecket är astrologins utgångspunkt för alla bedömningar, mötespunkt mellan himmel och jord. Stjärnbilden som stiger i öster indikerar barnet som föds, dess fysiska kropp och "varumärke".

Den romerske kejsar Augustus präglade t.ex. mynt föreställande sitt persona-tecken Stenbocken som han säkert var mycket belåten med eftersom Stenbocken representerar världslig makt. (Kanske fifflade han med sitt stigande tecken för att ta poäng med det "bästa tecknet" som en betagande Stenbockskvinna en gång kallade det.)

Hur långt sträcker sig då parallellismen mellan Enoks syn av astronomiska fenomen och de inkarnerade andevarelserna? Både omnämnandet att vissa människor (andesjälar) kallats via deras namn och att deras relativa grad av ljusstyrka förekommer i Dödahavsrullarna som även innehåller många söndervittrade kopior av Enoks bok.

Men därmed faller ett viktigt stöd för forskaren Gabriele Boccaccinis teori att Qumranklostret var en sekteristisk tillspetsning i predeterministisk riktning av den mildare esséismen som var spridd i byar och städer i Palestina och där människans fria vilja betonades.

Boccaccinis argument bygger på att just den "bok i boken" som ovanstående citat hämtats från saknas bland Dödahavsrullarna och därmed skulle tillhöra en esséism som fortsatte utvecklas i sin riktning ute i samhället efter att en extrem gruppering isolerat sig vid Döda havet.

Men i citatet avtecknar sig exakt samma människosyn som den som odlades i Dödahavssekten. Just som stjärnorna - en metafor för de som lever på jorden - har olika "bredd" och därför avger olika mycket ljus, så kan människors kaliber avgöras via astrologiska metoder. Som metafor eller liknelse är "dagarna då de visar sig" lika tydlig: individens födelsedag tjänar som underlag för en astrologisk bedömning!

Ynkliga trasor av tre horoskop har överlevt bland Dödahavsrullarna och de visar tre individer med vitt skild fördelning av totalt nio punkter som antingen kan tillhöra "ljus" eller "mörker". Att ha en stor andel i Ljuset indikerade en heligare människa än den som dominerades av Mörker. (Vari dessa nio punkter bestod kan inte avgöras från textfragmenten.)

Jag läste helt nyligen Boccaccinis bok från 1998, vilken omfamnats av ingen mindre än den forskaren Elaine Pagels, en auktoritet på området. Hennes "The Gnostic Gospels" har utsetts som en av 1900-talets 100 viktigaste böcker.

Vad jag inte vet är om den fortsatta forskardiskussionen uppdagat det jag här presenterar, nämligen att ett stycke i just den text (från runt år 0) varpå Boccaccini bygger sitt argument på en förgrening av esséerna någon gång före år 100 fvt motsäger hans teori!

Att förgreningen ägde rum är otvetydigt, men hans uppsåt var att "rädda" esséerna (som är kristendomens omedelbara föregångare) från den "hemska" människosynen som skymtar i Qumranklostret, där vissa människor är mer utvalda än andra.

Härvidlag luktar Boccaccinis teoribygge av unken modernistisk jämlikhet - sånt vi har för mycket av redan i Sverige. Om hans teori för att rädda "den fria viljan" kvar hos en mindre extremistisk moderorganisation till Dödahavsklostret stämmer, klingar mängder av texter i Nya testamentet väldigt illa. Forskare som han är, saknar han den djupa insikten hos esséerna att allt verkligen styrs av en högre makt.

Den "fallna människan" (fallen i mörker) är i sin belägenhet just för att hon vägrar förstå hur hon faktiskt var flaggad från sin födelse att utföra en viss funktion i en större helhet. Egomänniskan av idag hatar religionen för att den påminner om hur skapelsen egentligen fungerar.

Bara genom att ljuga inför sig själv och mörka de större sammanhangen kan den moderna människan skapa sig själv lite värdighet. Men till vilket pris! Hon har blivit en förvrängare. Hon är, skulle esséerna säga, ett Satans barn, en produkt av Sanningens negation, en Nihilist.

Så domen faller ändå hård över Boccaccinis i många stycken fantastiskt insiktsfulla studium av Enok-traditionens olika stadier och förhållande till Dödahavsrullarna. I sista ögonblicket trillar han dit och börjar driva en modernistisk agenda och förråder sitt uppdrag som vetenskapsman!

Jesus själv har t.ex. en tydlig människosyn som skiljer agnarna från vetet, och han manar sina anhängare att inte kasta pärlor inför svinen. Han t.o.m. dömer och förbannar folk. Otvetydigt är också stället i Markusevangeliet där han, helt i linje med Dödahavssektens predestinationslära, i förväg exluderar vissa människor:

När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de om liknelserna. Han sade: "Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser, för att de skall se med sina ögon utan att se och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse."

Markusevangeliet 4:10-12

Här kan noteras att Jesus just har berättat "liknelser" för de som mottar hans ockulta lära. Kanhända samma liknelser som Enok mottog? Ett är i vilket fall klart: Jesus har bestämt sig att inte alla är "kallade genom sina namn och sin ljusstyrka" att få höra hans instruktioner. Detta är ljusår från den senare, produktifierade snäll-Jesus som dog för allas synder.

*****

Ur Dödahavsrullarna:

Intill nu har Sanningens och Perversionens andar fortsatt verka i människans hjärta. Alla människor vandrar i såväl visdom som dåraktighet. Som en människa förlänats Sanning och rättfärdighet, så skall hon hata perversionen. Och omvänt, i proportion till sin arvedel i ondskans lott skall hon agera ondskefullt och vara en vederstyggelse för Sanningen.

Gud har tillsatt dessa två andar att vara jämbördiga till Rådslutets och Förnyelsens Dag. Han känner i förväg hur andarnas gärningar kommer att att utveckla sig i alla evighetens tidsåldrar. Han har medgivit dem deras dominans över mänskligheten för att de därigenom skall inympa kunskap om gott och ont, bestämmande varje levande varelses öde genom måttet på den ande som dominerar henne, intill hemsökelsens utmätta dag.

Wise, Abegg, Cook: Dead Sea Scrolls - A New Translation
1QS "A Charter of a Jewish Sectarian Association", 1996, s 131
(min snabböversättning)

Så, våra roller i detta liv är redan skrivna före vi föddes. Vi är inte här för att bevisa vårt ego utan för att inhämta kunskap om "gott och ont". Denna skolklass i universum handlar om att förstå dikotomiseringens princip (och vad som väntar därbortom).

Om så är har den kritisk-analytiska västerländska civilisationen missat uppgiften, och lever nu ut - som en demonbesatt - bifurkationens gestalt. Se samhällets och vetenskapernas allt ökande specialisering, atomisering, fragmentisering. Men hårklyvandet tar aldrig slut, och när man kluvit atomen finns det alltid något mer att klyva. "När ska vi se gestalten?" Aldrig så länge demonen är den övergripande gestalten.

Detta är då tingens väg under Satans välde, den kosmiska princip som förnekar ett yttersta Sammanhang. "Om frågorna kan vi vara ense, men aldrig om svaren", hörs Satans röst i de delar av mänskligheten där värderelativismen slagit rot och där "subjektivism" upphöjts till frälsningen. Här utges böcker med "ego" i titeln och ångesten frodas i folkdjupet. De gamla esséerna hade bara skakat på huvudet åt ett sådant intelligensens förfall!



______

PS. Citatets sista strof förblir en gåta för mig: "Och ännu en sak såg jag rörande blixten: hur vissa stjärnor uppstiger och blir blixtar, och de kan inte avsäga sig sin form."

Kanhända motsvarar den Uppenbarelseboken 3:9, med dess löfte: "Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig mer lämna det." Enoks bok tillhör genren apokalyptik liksom Uppenbarelseboken och författaren till den senare har övertagit en del saker direkt från Enok!

Tala Sanning!

Genom den verksamma kraft som innebor i ord och namn hatade Edward de Vere, 17e greven av Oxford (1550-1604), den tvetydiga utsagan - "equivocation". Det tvingande momentet låg i att han fötts till det franska släktnamnet Vere, en avledning av latinets veritas, "sanning"!

Equivocation (wikipedia)

This article is about the fallacy. For the concept in literature, see Amphibology.

Equivocation is classified as both a formal and informal fallacy. It is the misleading use of a term with more than one meaning or sense (by glossing over which meaning is intended at a particular time).

"Tvetydighet klassificeras både som ett formellt och informellt felslut. Den är det vilseledande bruket av ett ord med mer än en mening eller innebörd (genom att mörka vilken av de båda innebörderna som avses vid tillfället ifråga)."

En variant av tvetydighet skulle kunna vara att i korrespondens eller dialog låtsas haka på ett begrepp som lanserats av den ena parten, men för egen del använda ordet med en avvikande innebörd.

Så kapar respondenten ämnet och påbörjar efter sättet hos Lögnens ande att driva en pseudo-dialog. Detta hatade den humörstarke greven av Oxford och upprepade gång på gång sin ståndpunkt, både i privata brev och i sina verk under pseudonymen Shakespeare - samtidigt som han själv var en mästare i kryptiskt dubbelspråk!

In addition, Oxfordians see similarities between Edward de Vere's writings and the following Shakespearean passage:

Isabella (Measure for Measure):

It is not truer he is Angelo
Than this is all as true as it is strange.
Nay, it is ten times true. For truth is truth
To th’end of reckoning.

Oxford Letter to William Cecil, Lord Burghley:

Truth is truth, though never so old, and time cannot make that false which was once true.

http://en.wikipedia.org/wiki/Oxfordian_theory

*****

Fria tankar utifrån en dröm morgonen den 26 nov 2005, där jag vandrade som vittne till en "Oxford" och åsåg hans otacksamma raseriutbrott efter att som gåva ha fått kostbara plagg, men enligt honom i fel färg.

Några timmars googlande utifrån flera och tydliga detaljer i drömmen öppnade mina ögon för en historisk men, trodde jag först, rätt mariginell figur i det Elisabetanska England.

Jag har varit föga intresserad av något lands historia i mitt liv (utom möjligen det antika Israel). Heller inte road av litteratur eller teater, var jag intill den här drömmen helt omedveten om att Oxford var 1900-talets hetaste kandidat som författaren till de verk som går under namnet Shakespeare!

*****

Det är min föreställning att själar nonstop bjuder på sig själva (de är radiomaster som ständigt sänder ut) och att den som av dunkla anledningar vandrar en parallell väg med någon historisk föregångare kan "överlappa" med denne och i dubbelexponeringen råka plocka upp faktiska scener ur det förflutna.

I det här läget får det räcka med att hänvisa till psykologen Carl Jung och hans teori om mänsklighetens kollektiva undermedvetna som det medium genom vilket individer kan plocka upp kunskaper de inte haft någon som helst åtkomst till i sina ordinarie liv.

Några år efter sagda dröm (och en uppföljande dröm - okunnighetens mur var nu riven) är det min spekulativa tanke att Oxford kan ha levt ett tidigare liv som judisk medlem av esséersamfundet och i detta noga följt deras lära om Sanningens ande och Lögnens ande.

Ett väl utfört liv i Sanningens tjänst lönar sig såtillvida att man ges åtkomst till privilegierade kretsar i nästkommande liv - kretsar som möjliggör andens fortsatta utveckling. Lögnhalsar och mörkermän slirar istället sakta ner i den andliga hierarkin och når dyn.

Med livets gåtfulla magi brukar DETALJER från ett tidigare liv också titta fram i ett senare liv - som om de bakomliggande andarna som bygger våra liv på jorden roar sig med att droppa ledtrådar för den som är hågad att se. En sådan ledtråd skulle vara att ett tidigare liv helt i Sanningens tjänst sätter ett avtryck i själva släktnamnet i ett senare liv.

Vildgalten och mottot från
släkten Veres vapensköld.

Se Sanning och Lögn som ytterligheter som mellan sig alstrar ett spektrum av gråtoner. Men så fort en själ går in i gråzonen tappar hon insikten om att ytterligheterna är FAKTISKT EXISTERANDE realiteter. Hon börjar slira på målet och tala om "perspektiv".

Det är just de skilda perspektiven som är tecknet på att man tappat sitt fotfäste i Sanningen och är på drift "neråt" och "utåt" i skapelsen. I syndafallets totalitet föds psykopaten - individen utan någon som helst förmåga att uppleva sig internt utan enbart opererar på sig själv som objektifierad kropp.

Under deras utdragna svanesång kanske De som faller bort från Nåden ännu har ett visst grepp om noblessens yttre kännetecken: de kan ha skaffat sig en fin bostad, de kanske har placerat klassiska verk på sin bokhylla (skådebröd).

Men Sanningen visar sig i det att de inte lever utifrån den tidlösa filosofins moral utan är simpla barn av sin samtid, den "banala ondskans" (perspektivlöshetens) offer, tanklösa futurister eller t.o.m. historielösa mobbare av sina förfäder.

Det senare är helt naturligt, för i "förfäder" ska vi här se en ockult psykologisk realitet: de hatar sina egna illgärningar i tidigare liv, och projicerar därmed sitt självhat på lämpliga syndabockar längsmed den officiella historieskrivningen.

Så kom t.ex. Upplysningen att genast börja smutskasta "den mörka" Medeltiden. Det är ett tragiskt spektakel de små, usla människorna producerar närhelst de får det allra minsta att säga till om! Yttrandefriheten är fruktansvärt överskattad och kommer att leda till västerlandets undergång.

Det svenska internet, där i skendemokratins namn fora som Newsmill och kommentarutrymmet i varenda tidning inbjuder folket att tala ur sitt hjärta, är tecken i tiden. Allt detta brus är bara föroreningar av luftrummet. Det finns religiösa ordnar där individerna bara får tala EN DAG PER ÅR, eller vid ett fåtal tillfällen. Tänkvärt.

Av bruset märker man tydligt hur landet Sverige under årtionden invaggats i myten om alla åsikters lika värde, att en genomförd värdesubjektivism skulle leda individen någonstans överhuvud.

Men egocentrikern växer sig - per definition! - aldrig högre än sitt eget huvud. Han har gjort sig själv till norm, till mening och slutmål. (Protagoras: "Människan är alltings mått.") Därför lever och dör människor i villfarelse - i ett accelererande fall längsmed gråskalan i riktning mot Lögnens ande.

Den civilisation som tar över efter den västerländska kommer åter att upphöja de eviga värdena som filosofi och religion förvaltat i tusentals år till sin vägledande måttstock. Kanske ses vi då. Men det har sagts mig att många miljoner själar kommer att få inresetillståndet till planeten jorden hävt i framtiden.

Eller också blir det tvärtom: några lyckliga lämnar kretsloppet och lämnar en jord i ekologiskt tumult åt dem som dödsstörtade här i begynnelsen.

Lyckligtvis finns andra världar i "Faderns hus" för dem som inte var förutbestämda att vara Sanningen trogna inför frestelserna på den här spelplanen. Evolutionen är så mycket större än naturvetenskapen någonsin kunnat föreställa sig!

****

Se också horoskopet för dagen då Edward de Vere föddes: Ett Lejon ryter till.

*****

Textuell kontext

Jesus, från Bergspredikan i Matteusevangeliet 5:

Ni har också hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt... Men jag säger er: ni skall inte svära någon ed alls. ... Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från Det Onda.

Motsvarande parti ur Dödahavsrullarna (Damaskusregeln kolumn XV) som med all sannolikhet ingick i den unge Jesus utbildning:

Han skall ej svära vid [Guds onämnbara namn].
Ej heller vid A L (Elohim)
Ej heller vid A D (Adonai)

Esséersamfundets restriktioner angående svärjande förklaras med att den som faller kort om sitt löfte har profanerat Mose lag och Guds namn om han tidigare tagit dem i sin mun.

Jesus bergspredikan bara förtydligar och renodlar detta bud till dess innersta kärna: Det Sanna eller Det Onda (Lögnens ande) - det är allt man behöver veta om och ta ställning till. Se vidare Dödahavsrullarna för hela doktrinen om Ljusets och Mörkrets andar.


Tillägg - en synkronicitet

Bara någon timma efter att jag postade inlägget kommer dagens post (den verkliga sorten), och med den en bok som anlände oväntat snabbt från USA: en grundlig genomgång av den judiska mystikens äldsta text, en bok som för någon vecka sedan fångade mitt öga på nätet.

Synkronicitet var namnet Carl Jung gav ett meningsfullt men inte orsaksrelaterat samband. Att hålla SEFER YETZIRAH i händerna bara en timma efter att ha (under tvekan) publicerat min lösa spekulation om Oxfords tidigare liv som en jude med mystika böjelser, det är...stort!

(Spekulationen synes lös utifrån ovanstående, knapphändiga skiss. Men jag har samlat ett material utifrån de ledtrådar 2005-drömmen gav, vilket jag kanske, kanske inte, kommer att söka ge någon form vid ett annat tillfälle.)

Den fördomsfrie och insatte vet naturligtvis att en själ redan i förväg KÄNNER TILL sin åtminstone närmaste framtid, och att man ur detta perspektiv kan se ovanstående bok som ORSAKEN som här verkat "baklänges genom tiden" och ingav mig idén att skriva om Oxford och den judiska läran om Sanningens ande.

SEFER YETZIRAH - Formationens bok - var alltså ändamålsorsaken till ovanstående inlägg, precis som i indisk tradition Krishna representerar "den till sig dragande". Ja, nu börjar det bli djupt. Bäst stänga dörren och meditera en stund över vad som "tilldragit sig" - eller Vem!

Ett litet Jesus-scoop

Så här i påsktider ett litet religionshistoriskt "scoop" - de instruktioner som Jesus lärare delgav honom. Åtminstone om man följer den plausibla teorin att han var en i raden av en lång traditionslinje maskiler (Mästare) inom det esséersamfund som troligen tog fast form någon gång under det andra århundradet före vår tideräkning.

Kristendomen tar påfallande lätt på att esséerna aldrig nämns i Nya Testamentet fast externa källor (Josefos, Filon) nämner dem som en av de tre stora rörelserna i landet vid sidan av saduccéerna och fariséerna.

Förklaringen är mycket enkel: de som skrev de första utkasten till det som nu kallas de fyra evangelierna var konvertiter till esséersamfundet och Jesus var mannen som värvat dem!

Minns hans märkligt osjälvständiga kommentar att han "bara är sänd till Israels barn". Den kristne föreställer sig här att det är Gud som sänt Jesus, eller att Jesus själv i oklarhet om sitt upplevda uppdrag ännu är rätt inskränkt (provinsiell) i tänkandet.

I själva verket var det esséersamfundets högsta ledning som var uppdragsgivarna. De hade ett flertal predikanter av Jesus typ ute på fältet. Och maskilernas uppgift var främst att ena folket för den messianska saken (nationalism)!

Det fanns givetvis ingen anledning för individer inom gruppen att tala om sig själva i tredje person. Därför saknas varje omnämnande av esséerna i Nya Testamentet.

Ingen regel är dock utan undantag. Några gånger alluderas till den förträffliga gruppen "Ljusets barn", vilket är en beteckning esséerna använder om sig själva i Dödahavsrullarna. De kallade sig även "De fattiga", en beteckning som även den återfinns i Nya Testamentet för det första århundradets judekristna.

Dödahavsrullarna, författade av Jesus lärofäder

Maskil var, som antytt, en funktionär inom rörelsen med uppgiften att predika och utbilda Israels folk. Ordet maskil betyder "en man med inre vision" (Theodor Gaster). Jämför Jesus tal i N.T. om att tända "kroppens inre lampa"!

Jag saxar här bara ett litet stycke ur en rulle och kommenterar vartefter.

"Dessa är föreskrifterna till (den som innehar ämbetet av) Mästare i de tiderna (den "yttersta tiden"), vad beträffar de ting han förväntas hysa kärlek till och det han förväntas hata:

Evigt hat i en fördoldhetens anda gentemot förgängelsens människor (materialisterna)!"

Notera här att Mästaren inte skall visa öppet hat mot Satans barn - exakt som Jesus demonstrativt tiger genom hela sin rättegång! Genomgående drar sig Jesus undan dem han märker saknar en sjyst attityd och som inte vill ha någon förutsättningslös dialog. I Dödahavsrullarna hittar vi alltså den handlingsregeln.

"[Mästaren] skall lämna dem deras rikedomar och förvärv som en slav till sin herre, och som en fattig man till sin mästare."

Jesus vägrar att ens ta i det romerska myntet som någon sträcker mot honom och där han hans likt den skriftlärde han var, lägger ner rätt praxis (halaka): "Ge Caesar vad som ankommer honom, och Gud vad som ankommer Honom."

"[Mästaren] skall vara lik en man ivrande för de statuter vars tid är Vedergällningens dag. Han skall utföra Guds vilja i alla sina gärningar, och i allt över vilket han har bestämmanderätt, såsom Han har befallt."

Ivra, ivrare = seloter, jfr engelskans "zeal", dvs människor med "helig vrede" kokande i sitt blod. Ja, här tycks två handlingsregler stå mot varandra. Att hålla inne med hatet mot materialisterna, överflyglas troligen av regeln på att inte spara på krutet när Guds vilja gör sig hörd! (Jesus driver ut månglarna från templets yttre gård, någon?)

Dagens befolkning skulle i samband med denna nit eller iver tala om fanatiker, eftersom den samtida västeuropén som en följd av sin falska värderelativism föredrar slingrande och kompromisser varhelst det finns risk för en kostnad. Esséerna tummade aldrig på sanningen, ett "Ja var ett ja, och ett nej ett nej" - även denna kristna grundhållning hittas i Dödahavsrullarna. Sanning och Lögn är absoluta storheter.

Den svala förnuftsdyrkan (kopplad till den behändiga värderelativismen) har lagt ett lock över själen i många moderna västländer. Vår emotionella självrepression gör att vi längre varken förstår eller uppskattar människor från mer "varmblodiga" länder i vår omgivning.

Och så sker det, att svensken, med sitt begränsade själsliga register, vänder sin egen förslappade själsmuskulatur till en negativ projektion, kanske t.o.m. fruktan eller hat mot främlingen från en annan kultur. Allt bara för att vi är så kapitalt okunniga om psykologiska mekanismer i det här landet.

Ur detta perspektiv skulle Sverige alltså inte alls vara ett av världens mest långt komna länder utan ett av de mest outvecklade! Lite esséerlära skulle göra landet gott! Som sakerna nu står är de enda som tycks villiga att ta strid rasister och andra med perverterad människosyn... Se, den sekularismen och dess frukter...

"[Mästaren] ska villigt fröjda sig i allt som sker honom och inget skall behaga honom förutom Guds vilja. Han ska fröjda sig i orden från Hans mun, och skall inte åstunda något förutom Hans vilja."

Jämför mängder av bibelställen där Jesus menar sig inte göra något av egen vilja utan bara lyssnar till sin inre Översjäl, den han kallade Fadern.

Axplocken ur Församlingsregeln, IX, också känd som Disciplinmanualen. Den utomordentligt krångliga titeln A Charter of a Jewish Sectarian Association bestods dokumentet av översättarlaget Wise, Abegg och Cook. Min snabböversättning baserades på Geza Vermes engelska ö.s.

*****

Så såg ett fokuserat och gudfruktigt leverne ut förr i tiden, och Mästaren sökte lära ut konsten till folk att vara autentiska mot livet i alla dess skeden, "allt efter deras begåvning" som esséerdokumenten säger.

Tacka fasen för att en före detta essérmedlem i ett senare liv på jorden kan uppleva vanligt folk som mentalt efterblivna, oprecisa och utan rak linje i sina liv! För nu ska jag berätta en hemlighet som yppats för mig genom lång förtrogenhet med samma dokument Jesus mediterade natt och dag över i sin ungdom: Förgängelsens barn dör om och om igen, och bygger föga konsekvens från liv till liv.

Deras själsinnehåll består ju helt av förgänglighetens frukter, de har "samlat sina skatter på jorden istället för i himmelen/på medvetandenivån". Därmed återföds de lika tomma som de lämnade världen i det föregående livet.

Något rätt har väl de gjort, som lever i det materiellt välbeställda väst idag, men vad det skulle vara är omöjligt att spekulera i - så komplex som den karmiska väven är bara i en människas liv. Multiplicera sedan de variablerna med hela jordens befolkning!

Ett judiskt ordspråk lyder, "När människan tänker, skrattar Gud."

Det skiljer ljusår i andlig resning mellan dem som haft ett genomgripande "nivålyft" i ett andligt eller fokuserat tidigare liv och dem som i varje liv varit jordens många utfyllnadssjälar (Jesus kallar dem "jordens salt").

Och ändå är det bara ett intresse som övergår i dedikation som krävs för att byta nivå från de ytliga massorna till den del av mänskligheten som själv styr sin evolution! Bibeln uttrycker detta som "många är kallade men få är utvalda".

Här är då det ruggiga, som kristendomen tonat ner i modern tid för att inte stöta sig med det sekulära, slappa tonläget och dess totala brist på psykologisk självinsikt: Predestination existerar, och Gud vet redan vilka som kommer att förbli det ytliga packet som ouppfyllda går genom alla sina tilldelade liv.

(Vi kan här lämna den newtonska världsbildens predeterminism i en enda lång kausal kedja därhän, det är en helt annan berättelse.)

Jämför också Paulus om predestinationen ("vi som var bestämda att nå frälsning"), passager även Martin Luther långt senare noterade i Nya Testamentet. Givetvis är Guds allvetenhet - predestination - en grundpelare i esséersamfundet.

Ljusets barn var också praktiserande astrologer, i linje med första Mosebok där Gud sägs ha satt stjärnorna till "tecken" för människan. Kosmisk pietet befordrar förstås också en känsla av ett i förväg skrivet historiskt drama, innefattande de Yttersta dagarna för vilka ovanstående regler för maskilerna var författade. Obs: maskilerna, inte messias!

Men denna predestination, som den ter sig från "översta våningen", ger inte dem på de lägre våningarna någon ursäkt att sluta tala med nihilisterna och söka få dem att engagera sig i sin själs eviga öde. "The show must go on", som det heter, här nere på jorden kämpar Ljus och Mörker intill den här mänsklighetens ände¹.

Eller? Dödahavsrullarna visar att esséerna, mediterande och upplysta asketer, i vissa fall inte talade med "slöddret". Att ens tänka tanken gudsförnekare förorenade deras sinne!

Det är här, om någonstans, man inser att Jesus inte var lika puritanisk som sina lärofäder. Bröt han mot de strikta reglerna och blev utkastad ur rörelsen? Det är en fråga jag stött och blött i ett årtionde minst, utan att ha kunnat besluta mig om. En del tyder på det.

Johannes evangelium klagar på att han kom till sina egna, men blev inte mottagen. Med detta har man ofta fattat det judiska folket. Men det kan lika gärna vara den besvikna rösten hos jesusanhängarna som finner det nedrigt att esséerna lät honom offras efter att troligen redan dessförinnan ha exkommunicerat honom för brott mot renlighetslagarna.

Eftervärlden kanske aldrig kommer att få full klarhet i de mystiska omständigheterna, men Dödahavsrullarna visar i vilket fall så mycket, att stora delar av den kristna jesusbilden är felaktig. Personkulten gjorde att den historiska kontexten föll i glömska.

Och Jonas Gardell har därmed inte alls "räddat Jesus ur kyrkan", utan bara sin subjektiva vinkling av en redan från början skev föreställning om en obildad snickare, någon slags naturligt religiöst geni eller möjligen bara mentalt störd!

Det är, vilket man tydligt kan utläsa ur evangelierna, snarare en bildad skriftlärd med avsevärd gravitas (och mycket humör) Gardell skulle ha sökt rädda.


_____

1. Ljus och Mörker och mänsklighetens ände är mytiska bilder som indikerar att släktet (eller delar därav) en dag kommer att utvecklas bortom sitt enkla rationella förnuft, vars kognitiva strategi är "dikotomisering" och "seriell logik".

Mänskligheten har, lär alla högre religioner ut, latent nästa medvetandenivå med sig, och Jesus i Nya Testamentet presenteras på ett sätt som indikerar att han var medveten på denna högre nivå.

"Intuition" kallas den i platonismen, men ordet står i modernt språk för en degraderad form - närmast "känslobaserade gissningar" - eftersom vi själva blivit så degraderade.

Trimmandet av den seriella logiken har haft ett högt pris, vilket den sekulära västmedborgare knappast själv kan se eftersom hon just nu är mitt inne i sin egen "luftbubbla", identifierad med och i "avgudadyrkan" av sitt eget "förnuft". Kort och gott, det kristendomen, och innan dem essérna, kallade för "synd" och egocentrering.

Den telepatiska eller tankeläsande förmåga som tillskrivs Jesus i N.T. är en av tecknen på en individ som vaknat upp till högre medvetande.