Jag tar mig för pannan

Jag tar mig för pannan inför Humanisternas verklighetsupplevelse såsom förmedlad genom ordföranden Sturmark. Han och hans anhängare har genom några år ägnat stor möda åt misstänkliggörandet av religionens värld - vem minns inte kampanjen "Gud finns nog inte" med dess otäckt främlingsfientliga underton?

När han så får svar på tal från kyrkan, då kovänder han och pjåskar sig över "misstänkliggörandet" av den ateistiska "religionskritiken" (DN)! Tala om att vara isolerad i en privat bubbla där de egna åsikterna är oberörbara för varje intellektuell självprövning.

Denne Sturmark är densamma som i princip inte vet något om de ämnen han förnekar (under djupt problematiskt bruk av uttrycket "critique" - bland hans svenska likar ska man hellre tala om fanatisk "religionsbashing"). 

När IT inte gick att mjölka mer på den kunskapsnivå Sturmark hade i ämnet, då började han som ett led i sin nya ideologkarriär att angripa kvinnliga astrologer. Att skjuta på sittande ankor är ju lätt, liksom kverulera som ett barn när staten inte ville skjuta till pengar för hans besynnerliga sekt: "Titta på buddhisterna - de får ju pengar fast de också är ateister!"

Ungefär samtidigt satte Sturmark hela det legitima forskningsområdet parapsykologi för skottgluggen. Jag har tidigare påpekat att Sturmark ljuger när han säger att området inte kan uppvisa några positiva forskningsresultat. Han vill inte veta eftersom förnekelse blivit en födkrok för honom - han är inte likt vetenskapsmannen driven av en sanningslidelse utan av ett narcissistiskt behov att vara en Någon. 

(Ateism, är som namnet anger, bara ett enda långt förnekande av teismen, tanken om att världen har ett upphov i en Intelligens, något bortom rumtiden och därmed inte lätt att uttrycka i de kategorier vi använder och som alla är hämtade från en naiv och näraliggande verklighet.)

Med åren har maktambitionerna ökat och det är då vi fått Sturmark version två, om "religionens önskvärda plats i skola och samhälle". Den platsen är helst "ingenstans", i linje med hans nihilistiska grundsyn som underkänner själva den grund hans samhällsmoral vilar på. 

Ateisterna tror den sekulära människan kan vara god och lojal utan en referens eller måttstock utanför världen, tror man kan avgöra något medan man själv står upp till knäna i världslig smet. Sturmarks självlögner talar här sitt tydliga språk! Nihilisten klarar inte ens att läsa av sin egen intellektuella hederlighet.

Så blind inför den ateistiska egenheten är Sturmark att nu han av alla människor söker utmåla sig som fredsmäklare och mana kyrkan att gräva ner stridsyxan! All hans tankemöda (eller medförfattarens) i DN-artikeln till trots, är det en ren skönmålning av den större bilden. Han har krympt perspektivet för att göra sin favoritroll - martyren!

Den mannen lever inte i samma verklighet som de flesta andra. Han har inte ett rätt i när det kommer till en sund omvärldsanalys.

Här är en av de "brutna symmetrier" som gör det möjligt för en människa att leva i oavbruten självlögn, en non-stop historierevisionism. Den som inte förstår vad slags karta detta är, kan läsa den lättsamma "The Secrets of the Vaulted Sky" (2003) av matematiska fysikern och vetenskapsfilosofen David Berlinski (hemsida), en personligt hållen historisk tour från sumererna och fram mot vår tid.  Matematikern konstaterar att vi egentligen inte VET mer nu än då!

MIT-snillet Berlinski är en man som givit fåvitska religionshatare som Richard Dawkins - vilka Sturmark sökt kopiera på sedvanligt tafatt svenskt sätt - sömnlösa nätter och gråa hår. (För religionshat är vad det är, hur mycket Sturmark än söker manipulera orden.)

Som jag för länge sedan visat i analysen av stjärnkartan ovan indikeras en sorglig kollaps i Sturmarks mentalisering som leder till en partisk och rent ut sjuk syn på livet i allmänhet och religionen i synnerhet:

Det är det sekteristiska zodiaktecknet Kräftan (privat trygghet för mig och de som tillhör min nära krets) derangerar förmågan att ta till sig och förstå varje typ av koncept eller ideologi (Saturnus i Luft) som inte spelar med i individens narcissistiska störning (Solen i Lejonet under attack från en störd Saturnus).

*****

Här är analysen av den förrädiska kognitiva distorsion som gör Sturmarks uppdykande i DN till en gåta. Saknar DN omdömesgilla redaktörer? Varför accepterar man desinformation från Humanisterna men svartlistar t.ex. min blogg som undersöker skillnaderna mellan auktoriteter och de som bara beter sig auktoritärt?

Det är ingen tvekan om att Sturmark torgför en djupt distorderad bild av förloppet mellan honom (= Humanisterna) och kyrkan, en som börjar där HAN godtyckligt tycker den började. I DN-artikeln undrar Sturmark kring det här med att dra en gräns mellan dem som tror på en gudomlig existens och dem som inte gör det. Han låter här så dum att man knappt tror det är sant. Det var ju han som kastade första stenen. I begynnelsen var logos, nous - först därefter kom förnekandet och med det prefixet "a-".

*****

Se även Sturmark tummar på sanningen - igen. En så "stor" man som Sturmark känner naturligtvis inte till min astrologiska blogg (ehuru livaktig nog för att ha dragit på sig DN:s onda öga). 

Där fanns redan då Sturmark med sedvanlig oskärpa hävdade att astrologin var falsifierad ett antal pilotstudier som tydde på något annat. Två år senare har jag verifierat tillräckligt många astrologiska lärosatser för att kunna säga att Sturmark har fel [1]. Precis som han har i alla frågor utom möjligen i den om en ytlig likhet mellan kristendom och sekulär humanism.

Men det beror ju på att den senare stal russinen ur kakan men förnekade russinens ontologiska status. I Sturmarks värld kan man lika gärna byta ut kärlek mot hat och människoslakt eftersom det ena inte är mer grundat än det andra i någon objektivt existerande moral.

Därför dra en gräns mellan dem som tror på en gudomlig existens och de som inte gör det! 

Rätt kan Sturmark också ha i känslan av personförföljelse, åtminstone utifrån den patologiska stjärnhimlen här ovan: sammanflätningen av Vatten och Luft indikerar att maximal omsorg krävs för att hålla isär begrepp. Naturligtvis gör hans falska materialistiska bild att hans ego blir oproportionerligt stort och i grunden missförstått.

Personangrepp är en klyscha väst håller sig med då den följer av vår grundlösa egokult. Som arketypiska psykologen James Hillman skrev under 40 år, är det här sättet att bryta ut en person ur helheten visserligen frestande då den naiva sinneserfarenheten säger oss att vi är distinkta individer. Många människor stannar ofta vid den inkorrekta uppfattningen.

Man ska inte förväxla personangrepp med det vanliga misstaget bland ovana debattörer att hoppa från sakfrågan till personen själv. I det här inlägget finns ingen sådan förväxling, själva grundtesen är att personen och dess yttranden är oskiljaktiga. Vi är, som James Hillman (och innan honom Platon) "förkroppsligade idéer". Några av oss blir besatta av vissa idéer och, än värre, ibland dessutom skeva tagningar av vissa idéer.

En sjuk människa säger således sjuka saker, och i centrum står det sjuka. Man kan välja vilken ingång som helst till fenomenet. En ateist är en sjuk människa som först stjäl kristendomens värdegrund och sedan, inför förutsägbara protester, kommer och försöker spela fredsmäklare i DN!


PS. Hur en teolog kunnat sätta sig ner och skriva en debattartikel med Sturmark övergår mitt förstånd! Men det finns en ful sorts kristendom långt ut till höger som inte har ett dugg med den socialaktivistiske och radikale Jesus ursprungliga lära att göra... (Vid närmare eftertanke minns jag att jag förundrat stannat till för samma teolog en gång tidigare.)

Rättelse. Minnet svek mig: Berlinskis kopplingar till MIT begränsar sig till att universitetet givit ut en av hans böcker på sitt förlag.

_____
1. Hemligheten till västs misslyckande att påvisa statistiskt intressanta fynd ligger förstås i att veckotidningarnas tropiska zodiak är en korruption av den ursprungliga babyloniska. Mina modesta men lovande undersökningar har alltså begagnat den sideriska zodiaken, den som tar hänsyn till vårdagjämningens precession.

De självgoda biologerna (Om scientism)

The contrast...between the very tentative nature of the evidence supporting evolutionary theory and the offensive self-confidence of many evolutionary biologists, is one of the mysterious coils that history in its cunning simply leaves lying about. What makes the situation so strange is that evolutionary biologists seem utterly determined to maintain positions from which physicians have long since fled.

It is the physicists, after all, who have been struck by evidence of design in the cosmos; books pour from the press explaining how this or that feature of the physical world -- the fundamental constants, for example -- simply could not have been an accident. The biologists will have none of it. Theirs is a world unyieldingly material, with Daniel Dennett, for one, prepared to extend natural selection to the very firmaments themselves, whole universes mutating joyfully or winking out of existence after having failed to make the cosmic cut.

But this is to explain the smugness of evolutionary biologists by an appeal to intellectual lag. No doubt, other forces are at work. The defence of Darwin's theory by writers like Dennett or Dawkins is at least in part a calculated political act, a statement about who is to control the ideologies of a democratic state.

David Berlinski - The Deniable Darwin (2009, s.136-37)

Berlinski öppnade en infekterad debatt i USA 1996 som för första gången tydligt avslöjade hur ihåliga neo-darwinister som Richard Dawkins var. Lyssnar man på det intellektuella tillståndet i det här landet är det uppenbart att den debatten aldrig nådde hit.

Ett urval essäer av Berlinski i "The Deniable Darwin" kan förklara varför. En man med tyska som förstaspråk och med en perfekt engelska och en så hög intellektuell nivå att jag ibland bara kan ana hur hans sylvassa sardoniska pilar träffar - en sådan tänkare har ingen plats i Sverige. Vi är för långt fjärmade från den internationella intelligentian.

Jag är bara 137 sidor in i den här antologin, men den är ett måste för den som vill orientera sig ur den öken av den dumdryg inbilskhet Humanisterna och bokförlaget som översätte Richard Dawkins okunniga religionsbashing för några år sedan söker sprida till allmogen. De, inklusive VoF, stämmer perfekt in på vad Berlinski redan för 15 år sedan sade om giriga naturvetare med politisk agenda. Sverige genererar sig genom att föredra att springa runt som hjärntvättade åsiktsmaskiner istället för att vakna upp till intellektualitet.

Det var grundkurs i antik grekisk bildning att vara lika påläst i motståndarens argumentation som i den egna hållpunkten. Idealet var inte att sluta som en svensk förnuftsfundamentalist utan att höja sig till ett högre medvetandetillstånd. Ataraxia, den nobla människans jämnmod, förordades av varenda grekisk tankeriktning, vare sig materialistisk eller idealistisk! Så länge passionen lurar i hjärtat tänker man helt enkelt inte något vidare bra. På den resan har svenska religionsbashare och teknikdyrkare långt kvar att färdas.

Berlinskis mest kända essä är den som givit upphov till antologins titel och mycket utrymme lämnas till de "lärda" mothugg den utlöste. Att se Berlinski fullständigt knocka sina vedersakare och avslöja deras feltänkande på alla sätt och vis är den mest bedövande uppvisning av ett genomlyst intellekt jag någonsin sett.

Och hans stilistik! Ständigt lika torr, korrekt och med avgrundsdjup ironi för de få som märker att han aldrig nöjer sig med mindre än två samtidiga kommunikationsnivåer. På ett ställe detekterade jag i en nominellt biologisk diskurs att han samtidigt förödmjukade biologen genom att i livets uppvisade galleri av "levande och döda" likt den stoiska filosofen relegera kritikern till de döda. Om inte biologen var medveten om distinktionen pneumatiker/hyliker missade han helt vilken valuta för pengarna Berlinski levererar!

Berlinski väljer att hemlighålla sin födelsedag, men de biologister han malt sönder under sitt korståg mot den bisarra urvalsmyten (han är inte kreationist! han är vetenskapsfilosof och kritiker) har jag studerat ur astrologisk synvinkel. Ett intressant mönster har visat sig, som i korthet kan sammanfattas som "barn av den sublunära sfären". Men det är ett ämne för min blogg om den sideriska zodiakens avsevärda företräden.

*****

Ämnet i det här anlägget anknyter ganska tydligt - och citatet direkt - till ett dagsfärskt inlägg på Newsmill där en naturvetare ber Humanisterna sluta kladda på privatreligionen. Eller? Inlägget uttrycker mer än lovligt luddiga uppfattningar om vari Platons idévärld består (den har definitivt inget med Richard Dawkins föreställningar att göra) och var så krystad i sin mångordighet att jag gav upp läsningen.

Men låt oss föreslå en länk dit och se om moderatorsgruppen ser anledning att förvägra bloggen en röst i laget även nu! Jag misstänker nämligen starka sympatier med Humanisterna någonstans i publiceringskedjan - mina bloggar har konsekvent förnekats länkning sedan åtminstone ett år.

Det kan också bero på att moderatorerna är så slötänkta att de inte förstår kopplingen mellan t.ex. ett ämne och en analys utifrån dess astrologiska representation och därmed anser inläggen vara ovidkommande. Å andra sidan är det en härskarteknik att luta sig mot kapital dumhet, så man vet aldrig så noga.

Platon: Att kollapsa sin mentalisering och transcendera

Det är, slutligen, Parmenides som är den mest problematiska för synen på Platon som en konstruktivistisk metafysiker. I denna dialog erbjuder Platon en mer massiv demonstration av dialektisk virtuositet än den Gorgias besatt (om än troligen inspirerad av den), i sitt bruk av "dikotomi-och-dilemma"-mönstret [1]  för att vända motpolerna Vara/icke-Vara, singularitet/icke-singularitet, identitet/icke-identitet mot varandra.

Att argumentet lagts i Parmenides mun antyder ett bakomliggande absolutistiskt syfte, och dock negligerar det inte, som Parmenides eget argument, att reducera båda sidorna av dess dilemma. Dess avslutande mening lyder:

Vare sig det Ena är eller är inte, det och de andra, i relation både till sig själva och till varandra, både är och är inte, och båda visar sig och visar sig inte (som) allt på varje upptänkligt sätt. [2]

Plotinus (och en del moderna kommentatorer) betraktade Parmenides som en demonstration av den semantiska kollaps som med nödvändighet måste vidhäfta varje försök att uttrycka det absoluta.

Enligt det här synsättet är Parmenides, som summerad i dess sista mening, en slags storslaget expanderat version av Dionysiodorus, "Båda och varken eller!", vilket i sin tur kan ses som mycket närbesläktat med vad Yajnavalkya menade med sina två "stora utsagor", "Detta är det", och "Inte detta, inte det där". 

I termer av den västerländska traditionen förenar sig Parmenides med Zenons förnimmelse av oändlighetens negativitet och Plotinus negativa teologi, vilket skulle komma att bli en central metod för uttryck hos europeiska tänkare från Thomas av Aquino till Eckhardt till Heidegger.

Ur fenomenala idéhistorien The Shape of Ancient Thought - Comparative Studies in Greek and Indian Philosophies av Thomas McEvilley (Allworth Press, 2002)

______

1. Klyva ett påstående i två delar och sedan påvisa båda delarnas orimlighet.

2. Jag översatte inläggets innehåll snabbt ("draft") men "...both appear and do not appear, everything in every possible way", är sannerligen inte lätt att fånga in på svenska!

ΑΒΡΑΣΑΞ

ΑΒΡΑΣΑΞ =365

Är du en av dem som fascineras av antikens många subtiliteter, som att den hellenistiska solguden Abrasax har talvärdet 365?

Då kan David Fidelers lilla bok "Jesus Christ - Sun of God - Ancient Cosmology and Early Christian Symbolism" från 1993 vara en trevlig upplevelse. Skriven när han var 32, helt klart en gammal (eller väldig brådmogen) själ. 

Jag måste nog omvärdera konjunktionen mellan Saturnus och Jupiter 1961 en smula på min andra blogg. Fideler talar mycket i boken om att livet kräver ett seriöst sinne för att låta sig avkodas, och mer seriöst än Saturnus hemma i härskarläge i Stenbocken samtidigt som jovialiska gränsande till frivola Jupiter "faller" i samma tecken detta år, blir det knappast.

Köp den inbunden för några få dollar extra - det är den vackra inbindningen värd! Alla som uttalat sig om boken uppskattar den för yta och innehåll. Kolla runt.



Tillägg. Se några ytterligare ord om boken här. 

Alkemisk psykologi

Neojungianen James Hillmans "samlade verk" (föredrag, essäer som försvunnit ur trycket, etc) fortsätter rulla ut i långsam takt. 

Volymen om stadsplaneringens psykologi ("City & Soul") var väl repetitiv, dess 400 sidor hade kunnat halveras till en slimmad volym lik "Animal Presences" som i sin tur också repeterade några teman. 

Bäst hittills är helt klart "Senex & Puer" och "Mythic Figures". Jag brydde mig inte ens om att köpa volym 1, en tunn introduktion till arketypisk psykologi som bättre kan fås via t.ex. den klassiska "Re-Visioning Psychology".

Hillman är Carl-Gustav Jungs arketyplära återkopplad till den nyplatonism där den hör hemma! Det tog ett tag att förstå hur subtilt han adapterat platonismens Själ till sina psykologiska resonemang. Hillman är fantastisk läsning för den filosofiskt intresserade.

2010 års "Alchemical Psychology" lovar en återkomst till god form efter den bitvis svaga boken om djur. Över 300 sidor och suggestiva kapitelrubriker:

1. The Therapeutic Value of Alchemical Language
   - A Heated Introduction
2. Rudiments
3. The Suffering of Salt
4. The Seduction of Black
5. Alchemical Blue and the Unio Mentalis
6. Silver and the White Earth
7. The Yellowing of the Work
8. Concerning the Stone: Alchemical Images of the Goal
9. The Imagination of Air and the Collapse of Alchemy
10. The Azure Vault: Caelum as Experience

Jag vet föga om alkemin, men Hillman har ett sätt att skriva så att man rätt omgående deltar i ämnet. Två kapitel om "det blå" kanske förklarar bokryggarna i den här serien och tilltalar förstås undertecknad med båda Ljusen i det supralunära Luftelementet!

Serien om tio eller elva planerade volymer är vacker på hyllan. Först tyckte jag de såg ut som Konsums blåvita ekonomivaror från förr, men mannen Hillman - född i transparenta Fiskarnas tecken (siderisk zodiak) - har säkert haft en hand med i den här, som jag mer och mer upplever det, sobra och tidlösa designen. Jag gillar dem bättre och bättre och börjar ångra att jag hoppade över volym ett som nu inte längre går att hitta inbunden. 

Den som lider brist på kamera och bara har en uråldrig windows98-scanner kopplad med obsolet mjukvara som skapar hemska gula ränder på varannan bild, är därför inte helt ställd! Det blev ett riktigt bra resultat av att luta boken i scannern, göra den dubbla scanningen för att komma förbi den första, missfärgade bilden och sen putsa lätt i bildprogram. (Bilden 900px hög vid klick)

Mer motgift mot scientismen

Med den outhärdligt stingsliga och bjäbbande Sturmark allt oftare i mediedebatten, bör noteras att han bara är en B-kopia av den otrevliga zoologen Richard Dawkins, vars okunnighet om allt utöver sin hemmaarena naturalismen, fastslogs ganska snart efter "The God Delusion".

Inte minst genom en ohyggligt mycket vassare bok från brittiska matematikern John C. Lennox (året därpå). "God's Undertaker" gjorde slarvsylta av en försvarlig mängd dumma, självmotsägande eller bara inkoherenta påståenden från sådana namn som Humanisterna troligen skulle citera om de kände till några andra än gamle Bertrand Russell, Daniel Dennett och sagde Dawkins.

Jag har bara läst en liten del av 200 sidor långa reviderade andra utgåvan från 2009, men Lennox "God's Undertaker" är verkligen ett aktstycke av logisk precision. Likväl har jag fått invända mig med marginalanteckningar två gånger på de första 45 sidorna. Att Lennox är kristen har sina problem, för kristendomen är i själ och hjärta en exklusivistisk religion. 

Uppenbarelsen de kristna fått motta upplever de gå utöver alla andra världsreligioner. (Den här bloggen ser kristendomen som en gren av den eviga visheten, sophia perennis, men kanske inte den starkaste...). Därför fallerar Lennox så fort han för en annan kulturkrets på tal. På sidan 22 berättar han lustfyllt om de vetenskapliga upptäckter väst gjorda av vetenskapsmän som alla trodde på Gud, men hur jesuitmissionärer skulle ha mötts av kinesisk klentro då de på 1700-talet förklarade universum styrt av lagar som människan utrönt.

Detta är fullständigt dumprat och trots att jag läst vidare och beundrat Lennox skärpa ett kraftfullt minus. Han har inte skärskådat sin egen kristna tro och är därför ett naivt offer för den gamla vanliga europeiska chauvinismen: "Se här kommer vi med överlägsen kultur till infödingarna och de arma krakarna tvivlar på oss."

Sanningen är ju att det kosmologiska verket I Ching hade ingått i den kinesiska kanon i runt 1500 år innan de kristna kom med sin mission och sina vetenskapliga upptäckter. Kineserna var själva naturvetare, astronomer och matematiker, och deras centrala tanke var just den om TAO, att det finns lagbundna skeenden i naturen vilka kunde sammanfattas i en Rörelse, som de kallade Tao. Vilken groda av Lennox! Förorsakad av samma självgodhet som han kritiserar scientister och "vetenskapliga humanister" för.

Mitt nästa problem kom med de här orden på sidan 44:

Science has been spectacularly successful in probing the nature of the physical universe...It has served to relieve a lot of people from superstitious fears. For instance, people need no longer think that an eclipse of the moon is caused by some frightful demon, which they have to placate.

Ännu en gång hör vi den självgoda västerlänningen som kommer med förnuftets ljus till de primitiva människorna som lever i inbillning och mörker. Lennox har uppenbarligen inte sett den sene Wittgensteins tankar, fastän de studeras flitigt inom kristendomen. Hans idéer om att alla språkspel är lika goda, att varje värld är sann inifrån sina egna villkor. Nu blir plötsligt Lennox själv absolutistisk - precis som de ateister kan så effektivt vingklipper - och är den som sitter inne med den korrekta beskrivningen av verkligheten.

För egen del är hans referens till måndemonen extra pikant eftersom jag efter 25 års hobbypulande med astrologi men utan hänvisningen till den eklipsskapande "draken" började studera om den hade en astrologisk effekt eller inte. Resultatet av det kanske dussin horoskop på min andra blogg som ställts för svåra jordbävningar, flygkrascher eller extrema massmördare säger något helt annat än Lennox. De primitiva hade med all rätt lärt sig frukta eklipserna - de har med mörka tilldragelser på jorden att göra. 

För att bara ta det kanske mest uppslitande enskilda ödet i modern tid i Europa. Jag minns inte längre detaljerna - som kan läsas i den bildade Geoffrey Cornelius "The Moment of Astrology" (Wessex 2003) - men om inte minnet sviker mig helt dog Lady Diana under en grasserade eklips mot hennes födelsehoroskop. 

Den här långa och av idéer sprudlande artikeln om terrorhot illustrerar via 11 september-horoskopet och det för Madridbomberna hur måndemonen var högst integrerade i totalbilden vid båda dessa katastrofer.

Bortsett från dessa små gnisslanden (cirka var tjugonde sida?) är det här en förnämligt bra bok som illustrerar tankefelen som ateister som Humanisterna har för vana att göra.

Och om den boken ger mersmak, här är en hel sajt ammunition för att att synliggöra de lama pajaskonster Sturmark & Humanisterna sysslar med,  en sämre sortens kopia på de proffsateister som inte allttid är överdrivet smarta de, heller! Här är horoskop för löskokt evolutionsbiolog respektive berömd kemist. Uppenbara mentala eller attitydproblem hos båda två för den som förstår något av det här ålderdomliga symbolspråket.

Darwin hade fel - igen

En nyhet på BBC, nya fynd ifrågasätter talesättet om "naturens bloddrypande tand och klo" - en fantasi mindre intelligenta biologer som t.ex. Richard Dawkins helhjärtat odlat under ett helt liv.

Focusing on land animals - amphibians, reptiles, mammals and birds - the scientists showed that the amount of biodiversity closely matched the availability of "living space" through time.

BBC 

Intressant nog är den nya tesen gammal som gatan. Den går i själva verket tillbaka till den intellektuella människans begynnelse, och var innan den degraderade moderna - och gudlösa - människans ankomst känd som tanken om "The Great Chain of Being". 

Den verklighet som emanerar ur Gud strävar att fylla varje ledig plats eller gradient i en slags varats väldiga kedja. Det är välkänt att naturvetenskapens Big Bang var en ren stöld från religionens värld och från mänsklighetens eviga skafferi myter - omöjliga för en människa att bevisa sade redan Platon, men likväl värda att höras som "sannolika berättelser" - så ingår förstås de myter som börjar med hur RYMD uppstår på den Förstes kommando. I denna RYMD ska sedan evolutionen rullas ut i linje med tanken i the Great Chain of Being.

BBC-rapporten rör alltså den vardagligaste av parametrar, utrymme!

En klassiker från 1936

Den som ännu inte hittat fram till Arthur O. Lovejoys definitiva genomgång av denna mänsklighetens största Idé från antiken och fram till de tyska idealisterna, skaffa boken direkt! Så underbart läsvärd. Fantastiska glömda citat från västerlandets största snillen. 

Notera att Lovejoy i finalen själv tycks tvivla på tanken. Men säg den som kan stå upp till öronen i en tidsålder av materialistisk skit utan att bli påverkad. Lovejoys bok utkom 1936 - just som världen gick in den värsta katastrof biologistiskt och materialistiskt tänkande någonsin resulterat i. Massutrotning i ett Världskrig startat i Europa av förment lägre stående människoraser - allt enligt vetenskapens då senaste och mest rationella insikter! 

Svensk socialism envisades med samma världsbild långt in på 1960-talet! Och svenskar är därmed födda mentalt vanskapta ateister. Detta kallas nationell synd eller skuld.

BBC-nyheten visar att vi verkar ha tagit oss loss ur det bruna lerträsket och rör oss framåt igen. (Läser man noga visar det sig att "Varats väldiga kedja" inte mappar exakt mot det nya rönet, men what the heck! Efter att ha läst Lovejoy vaknar smaken för en större, mer generell kontemplation än biologiskt småplockande!)

En liknande indikation på rellt framåtskridande får man av att biologen Stephen Meyers plädering för Intelligent Design i "The Signature in the Cell" slutade som förra årets femte bäst säljande bok på världens största bokhandel, Amazon.com.

Stockholms Universitet får snart avskeda sina arroganta ateist-biologer och börja om på nytt! Nytt paradigm, ny kursplan, ny litteratur.

Världen håller just nu på att vakna upp till Vattumannens tidsålder, en mäktig symbol som omvittnar intelligensen som innebor i de kosmiska världarna.

*****

Se också kort granskning av Lovejoys horoskop.

Boken som är ett motgift

Sverige var inte värdigt att motta vetenskapsmannen Wolfgang Smiths uppgörelse med scientismen när den här boken först kom 1984. Därför har vi som syndastraff fått hit franschise-företeelsen Humanisterna - ett spretigt gäng som bara verkar förenade i den lätt falsifierbara övertygelsen att världsbilden f.o.m. Napoleon skulle ha renderat allt dessförinnan överflödigt. Några enstaka i gruppen har säkerligen en ingenjörsexamen men ingen lär ha ett spår av filosofisk självreflektion. 

Det har den här matematikern så det räcker och blir över. Att efter läsningen av Smith åter öppna en bok av, säg, Richard Dawkins, är att bli helt beklämd över hur inskränkta och rent av onda människor kan vara som gömmer sig inom naturvetenskapen. Låt aldrig en zoolog som Dawkins få yttra sig om människans ande, om kulturen eller frågor som tillhör metafysiken. Det blir bara sorgligt. Vetenskapen är inte en världsbild och kan inte producera någon. Men för att förstå varför, hänvisar jag ännu en gång till denne Smith - vars namn är så alldagligt att det förmodligen gjort honom en otjänst.

Och glöm inte, vetenskapsmannen och filosofen Smith har skrivit några ytterligare böcker efter den här. Hans förklaring av kvantfysikens obehövliga paradoxalitet i "The Quantum Question" (2a omarb. uppl 1995) är lika definitiv läsning för den hobbyintellektuelle som uppföljaren, "The Wisdom of Ancient Cosmology" (2004). I den senare exploderar matematikern i en formidabel uppvisning av sitt säkra grepp, inte bara om västerlandets idéhistoria utan modern vetenskap överhuvud.

Fast en sådan sak inte borde behöva påpekas, har jag hittills inte hittat ett enda stavfel, inte en enda dunkel meningsbyggnad i en Smith-bok. Men så tillhör han också, född 1930, en äldre generation. Från tiden innan den hafsiga pseudointellektuelle, som bara skummat Wikipedia om saker och ting, såg dagens ljus. 

Jag tillhör tyvärr i huvudsak själv den senare kategorin, men har åtminstone förmågan att se skillnad på smörja och geni. Humanisternas verksamhet i Sverige är restlös smörja. Deras hela attityd försåtlig och rank. T.ex. undviker de helt att gå i svaromål när argumentationen är oantastlig (religionsfrihet är en grundlag - jurister mot Humanisternas åsikter om religion på Newsmill), bara för att istället dyka upp som de populister de är några veckor senare när de uppfattar läget som lite lättare!

Wolfgang Smith har givit mig mitt femtioåriga livs största läsupplevelser. Före honom kom jag knappt någonstans i förståelsen av kvantfysikens implikationer för vår världsbild, trots flera populära böcker i ämnet. Jag har tidigare glatt mig åt fysikprofessor Amit Goswamis populära böcker, men Smith är i en liga för sig.

Det kanske mest fantastiska är att Smith gav mig respekten för kristendomen åter! Hur han går iland med att både vara toppvetenskapsman och troende måste var och en se själv genom hans texter. Vad det handlar om är förstås ytterst att vara tillräckligt intelligent.

Att stå över Humanisternas sorgliga ursäkt för förutsättningslöst tänkande är en bra start. De kan nu inte bättre eftersom de bara har fyrkantig logik (förnuft) att tillgå i sitt a priori förnekande av intelligensen, dvs det Platon och antikens filosofer betecknade med ordet Nous. [1] Detta är en högre ordning i tillvaron som naturligtvis inte går att införliva med sin egen kognitiva utrustning om man hånar eller förnekar den!


(Äsch, så blev det några ord till om den fånigaste rörelse som stuckit upp ur jorden på senare år...)


_____
1. Jag hamnar alltid i tvivel när jag försöker sätta svenska ord på den platoniska terminologin, inte minst för att olika senantika författare skiljer sig lite åt. Det är hypostaser länkade via logoi ("gränssnitt") där man blir alldeles förvirrad av att jämföra den ene nyplatonisten med den andre.

Men i likställandet av Nous med ren intelligens, menar jag något i stil med Guds försyn (engelskans "providence" eller förutvetande).

Till skillnad från det mänskliga intellektet omfattar Nous alla tankeidéer i ett enda ständigt nu. Gud, i sitt medvetande (Nous), kan alltså överinse en människa på ruta 1, 2 och 3 samtidigt. Människan själv, å andra sidan, utvecklar via sitt intellekt en seriell upplevelse av livet, livet som det framlöper i tiden.

Bortom den världsliga visheten...

Läser psykiatern och läkaren Arthur Guirdhams memoarer. Boken, "A Foot In Both Worlds" (1973/1992), är skriven helt ur perspektivet av episoder som ledde till hans insikt om inte bara tidigare liv på jorden utan om sin djupt mediala eller "psykiska" natur. De första sidorna tyckte jag var fladdriga och svårbegripliga men jag läste inte vaket nog! 

Han skriver med en sarkasm och klarsyn som är förödande. Hans bedömningar av människor i omgivningen både väldigt brittiska och samtidigt så "to the point" att det är skrämmande att inse att vi är omgivna av människor som direkt ser vilka vi är. Ja, kanske inte i Sverige, där vi underdånligt dyrkar gästarbetande britter som vore de överlag ett Herrefolk - det är det germanska stråket i vårt blod som slår mot "simpla" invandrare och lismar för de med högre status...

Och nog har Guirdham i alla fall satt några spår efter sig - här hittar jag en för länge sedan genomförd bokauktion där en av hans märkliga titlar såldes (i förstaupplagan).

Arthur Guirdham, Obsession. Psychic Forces and Evil in the Causation of Disease. London: Neville Spearman, 1972. First Edition. Hardcover. 8vo. 186 pp. Black cloth with large gilt titling to spine. Very light rubbing to boards, top edge of pages slightly foxed and dusty, book seller's sticker on front paste down.

An unorthodox examination of the psychology of obsessional states and neurotic disorders, which the author attributes - in some cases - to the supression or misunderstanding of psychic gifts.

ISBN: 0854352716. Booksellers' label on front endpaper, hint of spotting to edges, otherwise, a tight and bright Near Fine copy in Near Fine dust jacket. (Dustjacket lightly rubbed with a few creases along bottom edge, not price clipped.) (37734) SOLD

(Den arkiverade auktionen innehåller helt fascinerande boktitlar som kanske kan sammanfattas som "ockultism".)

En intressant kortbiografi om Arthur Guirdham hittade jag på www.answers.com (möjligen en inlånad Wikipedia-text, har inte kollat).

Allt jag kan säga är att jag har ryst flera gånger under läsningen av självbiografin. Inte minst när han blickar tillbaka på sin barndom och dess upplevelser av andevärlden. Förnimmelser av ljusfenomen och högfrekventa toner - det kände jag igen. 

När jag såg och hörde de här sakerna runt sex års ålder, döpte jag dem till "det elektriska spindelnätet" i brist på bättre. Under en period (mindre än ett år) manifesterade sig spensliga vagt lysande linjer i sammansatta mönster i rummet (eller i en projektion inifrån psyket på den projektion av värld som den rumsliga världen ytterst också är). Jag kunde få dem att dyka upp i mitt pojkrum närhelst jag satt helt stilla och andäktig på stolen. Föga anade jag väl då att det var yoga jag höll på med! 

Barn är, som Jesus sade, oerhört nära himmelriket. Innan föräldrarna lyckats uppfostra dem till denna världens tjocka.

Det finns läkare...och så finns det läkare

Jag tog mig för att beställa hem några böcker av fascinerande läkaren Arthur Guirdham som jag läste i min ungdom i samband med ett fall av gruppreinkarnation. 

När jag tittade på alla utgångna (och därför ofta hutlöst dyra) böcker på Amazon, föll mina ögon på ett tidigt verk, från 1942, av den synske (mediale) läkaren: "Disease and Social System".

Titta bara här på första (reproducerade) sidan: vilken massivt klarsynt människa, vilken förödande kritik mot den nya "vetenskapen" som inte - till skillnad från de antika astrologerna - förstod att varje människa har ett individuellt mönster för sjukdom (och hälsa)! Klicka på bilden för förstoring.

Den här har tydligen tryckts upp på nytt i faksimilutgåva, vilket tyder på att Guirdham alltjämt har något att säga oss (han har varit död i många år).

Platon, Pytagoras & en synkronicitet

"Platon använde regelbundna symbolmönster, övertagna från de gamla anhängarna till Pytagoras, för att ge sina böcker en musikalisk struktur. Ett århundrade tidigare hade Pytagoras förklarat att planeterna och stjärnorna skapade en ohörbar musik."

Science Today (100629)

Den här nyheten höll jag helt på att missa, men fick syn på den idag. Bara några meningar in i texten stannade jag upp då en tanke slog mig.

"Stopp och belägg! Jag fick ju nyss hem en bok med pytagoreiska källdokument, nu sedan jag tagit mig genom Platons dialoger. När var nu det?"

Den 29 juni, samma dag som den sensationella nyheten kablades ut att en forskare knäckt "Platons kod"! Var det Världssjälen som involverat mig i ett av sina skeenden?

Synkroniciteter har följt mig i många många år, mer än sanndrömmar eller varsel. Jag förstår inte varför, men det är fascinerande.

Och mystiken fick en extra dimension när jag påminde mig att jag från början satt ett bokmärke på den här boken på Amazon.com åtskilliga veckor om inte rent av månader tillbaka. Bokmärket låg väl synligt i webbläsaren invid andra flitigt använda och jag måste ha tittat på det många gånger "utan att se".

Men så fick jag syn på bokmärket och impulsen att slå till (på svenska Bokus eftersom det inte lönade sig att importera den).

Det här tarvar nästan en astrologisk analys av de pytagoreiska sfärernas musik för just den 29 juni, då boken anlände med posten.

Vad fanns på himlavalvet den dagen som matchade mitt födelsehoroskop --- och med all säkerhet också Platons om hans födelsedata funnits att tillgå?

Inte alls en ointressant passage den här perioden av såväl Solen som Hermes/Merkurius över min egen Ascendent/Måne!

Både Solen och Merkurius i Tvillingarnas 14e grad denna dag! (Och Merkurius i sitt härskarläge.) Undertecknad föddes med Månen (psyket) i Tvillingarnas 12e grad och Ascendenten i 10e graden.

Filosofins Jupiter är kanhända av intresse i sammanhanget. Dagen i fråga i Fiskarnas 9e grad där den aktiverade, lustigt nog, min månnodsaxel bara halvgraden längre fram.

***** 

Bokus bekräftelse på beställningsögonblicket ("konceptionsögonblicket") har också sin synkronistiska tjusning: den 23 juni 16.43 med Vågens 14e grad stigande över Stockholms östra horisont. Merkurius och Solen i Tvillingarnas 3e respektive 9e grad.

Här fascinerar förstås Luft-Vågen i 14e graden vid beställningsögonblicket (undertecknads soltecken) till medfödd Luft (ascendenten) i 14e graden vid "födelseögonblicket" (bokens ankomst).


Men vad alla dessa data kan tänkas betyda är material för ett inlägg på min astrologiska blogg, Sideriska siktet.

Filosofin som astrologi!

En bloggläsare fäste för en tid sedan min uppmärksamhet på ovanstående bok, "Astronoesis". Den är skriven av New York-bon Anthony Damiani (1922-1984) och utgavs redan år 2000. Jag kan för mitt liv inte förstå hur jag har kunnat missa detta astrologiska mästerverk!

När jag startade parallellbloggen om den sideriska zodiaken trodde jag att jag var ensam om att ha gjort kopplingen mellan vissa uttalanden bland de gamla platonska filosoferna och astrologin. 

Jag kunde inte ha haft mer fel! Här var en amerikan som ägnat årtionden åt att locka fram zodiakens hemligheter med senantike Plotinus som sin vägledare!

Jag har inte kommit igång med den här boken än, en praktfull inbunden utgåva som "ligger snyggt på kaffebordet" (för dem som har sådana behov), men jag har läst inledningen och studerat de många vackra illustrationerna. Intrycket kan bara bli ett, det här är seriösa saker! Damiani har en vårdad och komplex engelska som emellertid inte bör vara något problem för den läsekrets han vänder sig till.

Men finns den läsekretsen alls i Sverige? Det här är exakt den bok som skulle få många av vårt lands scientistiska unga naturvetenskapare att fascinerat haja till. Här är rötterna till västerlandets storhet, även om de på många sätt ter sig väldigt annorlunda från vad som lärs ut idag.

Här är då den andra sidan av historien som scientismen skalat bort i sin jakt på tingens "primära kvaliteter" (kvantitativa undersökningar) - här är den antika filosofin där materia och själ hänger intimt samman. 

Jag kan ännu inte säga närmare hur Damiani ser på gudsbegreppet, om det är en panteism av typen Spinoza (kosmos ÄR det gudomliga) eller om han följer Plotinus panenteistiska linje som inte jämställer kosmos med gudomligheten. Dessa är de klassiska, de stora frågorna, och hur spännande att studera dem via de djupare innebörderna i astrologins symboluppsättning!

Att det handlar om klassisk filosofi av yppersta kvalitet inser man om man vänder omslaget och noterar att Dalai Lama hyllar den framlidne författaren som en stor människa och höll honom för en av sina nära vänner.

*****

En och annan kanske har sådana dubier angående astrologin att det behövs lite grundläggande tankar om vad en världsbild är. Då rekommenderar jag (än en gång) Wolfgang Smith, rymdflygingenjören, vars horoskop jag kikade på häromdagen. Hans "The Quantum Enigma" demaskerar fullständigt och totalt ihåligheten i den scientism som svenska "förnuftsgrupper" som Humanisterna och Vetenskap och Folkbildning predikar. 

Efter att med Wolfgang Smith ha studerat scientismen som den världsbild den är (snarare än verkligheten själv), och därtill sorgligt ofullständiga, kommer måhända Plotinus och astrologin inte att kännas lika svårhanterliga.

*****

Damianis bok (liggande A4-format) har ett lite ovanligt upplägg. På den här sidan gapar vänstermarginalen tom, men marginalerna används för förklarande kommentarer från den grupp nära vänner som sammanfogade filosofens efterlämnade manuskript efter dennes bortgång.

Ett verk att fördjupa sig i.

PS. Ett långt telefonsamtal kom i vägen för det här lilla inlägget.

Trodde jag.

Men när jag tittar på inläggets publiceringstid (först utlagd 15.55 på Sideriska siktet) och horoskopet för Stockholm finner jag Lejonet i öster i direkt opposition till Jupiter, filosofins planet, i Vattumannen. Det skiljer bara några grader på exaktitud, vilket ingen i antiken hade hängt upp sig över. Gestalten är given, och telefonsamtalet verkar ha varit en "lämplig" buffert så att Jupiter skulle hinna lägga sig i detta utmärkt prominenta läge!

(Jupiter-i-Luft "välsignar" dessutom Månen-i-Luft i merkuriala Tvillingarna i 11e Luft-huset för ideal och konceptuellt tänkande!)

Homo sapiens kom från Atlantis

Klärvoajante Edgar Cayce placerade en gigantisk naturkatastrof på Atlantis för cirka 30.000 år sedan (en av flera) Katastrofen ledde till att den "röda rasen" spreds i alla riktningar.

Modern dateringsteknik placerar nu (tentativt) Cro Magnon eller homo sapiens oväntade och svårförklarliga uppdykande från Atlanten vid Spaniens kust någon gång mellan 30-40.000 år sedan.

Attributable to Homo sapiens are several perforated sea snail shells...denot[ing] the existence of a symbolic language and cognitive capacities for which there is no evidence during the Middle Palaeolithic
Källa

Exakt som Edgar Cayce sade under trance var den atlantiska rasen vid överlägsen andra rasen på jorden vid den här tiden, inklusive neandertalmänniskan.

En vild och ovetenskaplig hypotes jag har är att genetiska spår av den senare finns kvar i många västerlänningar idag. Det går att titta på europeer av idag och avgöra den saken. Kortvuxna människor med runda huvudet tillhör den indogena neandertal-typen, medan atlantierna, dvs cro magnon, är det vi idag kallar homo sapiens.

Efter vårt föga hedrande svenska rasbiologiska institut i Uppsala i början av det här landets social ingenjörshistoria (våra dagars biologism - en pseudoreligion), är det emellertid föga PK att ens spekulera i den riktningen... Hela begreppet evolution ligger snuddande nära dikotomt tänkae i "mer högtstående/lägre utvecklade" livsformer pga Darwins bidrag till det västerländska tänkandet. Men tänkandet genomsyrar all vetenskap och all mänsklig strävan och syns tydligt även i den arkeologiska artikeln. Ristningar på snäckskalen = högre kognitiva gåvor.

Likväl, så otroligt lite människan fattat av sitt förflutna, av hur folkslag har rört sig och blandats genom tiden! Artikeln ovan hävdar nu att homo sapiens och neandertal inte alls beblandades eller möttes i äktenskap, vilket inte verkar stämma med Edgar Cayces berättelser. 

Cayce i trance såg allt som utbrett i ett gigantiskt Panorama. Hans inre öga kunde skanna årtiotusenden och se migrationer, följa utvecklingen hos enskilda företeelser. På direkta frågor kunde han zooma in på enstaka objekt och t.o.m berätta var metallen i en säng utvunnits i för gruva, zooma in i lakanets bomullssfibrer och följa sin ande tillbaka till fältet där bomullen skördats!

Ju mer jag läser om honom, desto mer bisarr blir hans psykiska förmåga. Den tycktes helt gränslös.

Mannen uppgav sig själv vara en själ som inkarnerat på jorden från ett tidigare liv på Uranus! (Inte planeten vad jag förstår utan en dimensionalitet i solsystemet som astrologin kallar Uranus.) 

Cayce i trance - otvelaktigt inför en skara insatta metafysiker -  lägger ut en kosmologi som kom till honom i detta tillstånd, en föregångare till det svenska Ambres-fenomenet:

Q: May we assume that the term "entangle" means a soul's participation and immersion in a form or system of creative expression which was not necessarily intended for such participation and immersion, as the earth?

E.C.: To be sure, there are those consciousnesses or awarenesses that have not participated in nor been a part of earth's physical consciousness; as the angels, the archangels, the masters to whom there has been attainment, and to those influences that have prepared the way.

Remember, as given, the earth is that speck, that part in creation where souls projected themselves into matter, and thus wrought that conscious awareness of themselves entertaining the ability of creating without those forces of the spirit of truth. 

Hence that which has been indicated -- that serpent, that satan, that power manifested by entities that, created as the cooperative influence, through will separated themselves.

As this came about, it [immersion in the earth sphere?] was necessary for their own awareness in the spheres of activity. Thus realms of systems came into being; as vast as the power of thought in attempting to understand infinity, or to comprehend that there is no space or time.

Yet in time and space - in patience - you may comprehend.

Delar av "Reading" 5755-2, juni 1941.
Citerad i Jeffrey Furst - Edgar Cayce's Story of Jesus (1968)

Cayce sade sig i trance ha varit en äldre släkting till Jesus när denne levde ett tidigare liv i Persien, och han mötte nästan Jesus även i Det Heliga Landet vid Den Tiden (Vändpunkten, 0° Väduren). 

Som romaren Lucius konverterade "Cayce" till kristendom inte långt efter Jesus död pga de historier han hörde bland folk. Men Cayce hade också varit stråtrövare i ett tidigare liv, ett sjaskigt stycke lurendrejare i det unga Amerika som kommit från England. Själen gör sina erfarenheter på de märkligaste sätt! "In every little grain of sand."

Jag läser just nu hans opublicerade memoarer som grävdes fram ur Cayce-stiftelsens djup 1997. De hade legat undanstoppade i ett arkiv mer än ett halvsekel innan en journalist tog på sig jobbet att renskriva och snygga till. 

De flesta historierna har redan används i äldre biografier, och som författare är Cayce en smula plottrig. Mycket tid går åt till miljöbeskrivningar av de städer han bodde i under åren i tobaksodlande delstaten Kentucky. Likväl fascinerande att detta är HAN som själv berättar sin historia.

Koincidens & synkronicitet (relativt ny bok)

Bloggen går på sparlåga medan jag ägnar tid åt små kvasi-statistiska astrologistudier på Sideriska siktet. Här hittade jag en bok om synkronicietet som verkar storslagen. Den kom förra året.

Saxar några rader från en topprankad recensent på Amazon.com:

5.0 out of 5 stars An important book, May 21, 2009

By	Jim Marion (Washington, DC ,United States)

Robert Perry's "Signs" is an important book, though one suitably written with caution and modesty.

In the Middle Ages, theology was considered the Queen of the Sciences. It consisted principally of the study of a God who ruled the Earth from on high and who was thought to periodically intervene on Earth.

Theology was later dethroned by rationalism and scientism (the belief that the physical universe alone existed and that there were no worlds other than space-time).

A new paradigm is now emerging, one which transcends both former limited visions. I believe that the science of spirituality may eventually become the most important science.

The science of spirituality studies how non-space time (spiritual) realities interact with space-time and those of us who live in space-time.

Per the new science of spirituality, God is not seen as a being separate and apart from space-time or us but as the Supreme Intelligence that guides all evolution from within, including the inner spiritual growth of humans.

Robert Perry - Signs: A New Approach to Coincidence, Synchronicity, Guidance, Life Purpose and God's Plan

Materialismens slut

Charles T. Tarts senaste, "The End of Materialism", kan vara just en sådan koncis bok som skulle kunna få den scientistiska svensken att nyktra till.

Apropå Humanisternas senaste försök att i påhoppet på TV4/Caroline Giertz utrota de sista resterna av "oförnuft" i Sverige, och försöka slå i folk att parapsykologin skulle sakna positiva resultat. Tart är en tungviktare, notera hur han lockar fram "Ph.D."-titlarna att lovprisa hans argumentation.

Dödahavsrullarna - en översikt

Smithsonian Museum sammanfattar dispyterna över vad bebyggelsen vid Döda havet egentligen var ämnad för. Egentligen inget nytt, men jag fastnar för beskrivningen av platsens ointresse för västerlänningar. Några förbipasserande 1800-talseuropéer såg bara ruinerna av ett fort. Inget att skriva hem om.

Men i Edgar Cayces hypnostillstånd framkom historien om den lilla pojken Jesus tidiga undervisning i dessa byggnader. Åtminstone vid den här tiden hade byggnaderna funktionen av en klosterliknande skola, hävdade klärvoajanten.

Historiskt material han kan ha känt till - han var dock själv kristen - var korta omnämnanden hos några senantika historier om en religiös sekt som kallades esséerna. En av dem nämner kort att esséerna höll till i närheten av salthavet, men inte någon mer specifik angivelse.

Eftersom Cayce själv dog i januari 1945 fick han aldrig uppleva fyndet av Dödahavsrullarna i grottorna i närheten av ruinerna. Men jag förmodar att han log i sin himmel.

Bokförlaget Robert Larson gjorde 1978 den goda gärningen att översätta och utge "Edgar Cayce & Dödahavsrullarna" av Glenn Kittler (en i en serie pockets om Cayce som Warner Brooks gav ut 1970). Innehållet är idag något daterat eftersom religionsforskningen nu vet mer om rullarna.

Parallellerna, sedan alla texter från öknen publicerats, stärker Cayces trancebeskrivningar mer än Kittler kunnat ana. Att gruppen var både astrologer och frenologer var bara ett tomt påstående som kanske reflekterade ockultismen i Cayces samtid, men båda metoderna för att skilja "folk från fä" har bekräftats av rullarna.

Var Hitler, som använde rasbiologiska argument sin utrotning av judarna, själv en återfödd jude som en gång förvägrats medlemskap pga en alltför klen ande och nu surat i två årtusenden? En del karma tar lång tid att gå varvet runt...

Seriöst, Cayce namngav faktiskt ett tidigare liv för Hitler eller en historisk gestalt i vars "mönster" han menade att nu Hitler verkade. Detta var innan världen fattat vilket monster diktatorn var. Hitler hade i ett tidigare liv varit den judiska kungen Jehu, känd från Bibeln för att ha ställt till med ett blodbad. Kusligaste förutsägelsen jag sett!

Cayces många trancerapporter om Jesus tid, vilka Kittlers bok långt ifrån uttömt, är en av de mest spännande sidorna av hans mediala förmåga.

Två andra pockets (troligen inte längre i tryck) i samma ämne är:

• Anne Read - Edgar Cayce on Jesus and His Church (1970, Warner)
  

• Jeffrey Furst - Edgar Cayce's Story of Jesus (1968 / 1976 Medallion)

Den senare är extremt löst hopfogad, men värdet ligger i att den innehåller mängder av långa citat från Cayces dialoger (och några riktigt esoteriska tranceföredrag).

Värdet av en sådan bok var större innan stiftelsen Association for Research and Enlightenment (ARE) började sälja det samlade trancematerialet på CD-ROM (där förvisso merparten består av medicinska tranceläsningar för enskilda människor).

Hitler som Jehu nämns i sista delen av Robert Krajenkes trilogi om Edgar Cayce och Gamla testamentet, "Man The Messiah: God's Plan Fulfilled" (1974). Jag fick aldrig tag på första och andra delen, pocketserien var redan utgången när jag först blev medveten om den säregne Cayce.

Var finns Centrum?

Centrum finns ingenstans, sade Giordano Bruno. Universum är ändlöst. Det kostade honom livet.

Looking back today at the fray Bruno threw himself into, we might say that it wasn’t about earth, or scripture, at all. Earth and scripture were, in a way, only metaphors for “who was in charge” in the ultimate king-of-the-hill game played by patriarchal authorities intent on maintaining Man’s centricity – not earth’s.

Källa

Den utmärkta bloggen Campo dei Fiori Cafe, från vilken citatet hämtats, berättar historien om Bruno och hans indirekta inflytande på författaren till verk kända under författarnamnet Shakespeare.

Bloggaren, uppenbarligen en litteraturvetare i högsta divisionen, betygar sin tacksamhet för amerikanske doktorn Mendozas tyvärr utgångna bok från 1995 om Bruno. Jag kan bara instämma att den är intressant läsning som väl tecknar ett skede i västs historia på väg mot vår moderna kosmologi. Kan säkert hittas på antikvariat ute i världen någonstans.

Läs annars bloggen - utmärkt och djuplodande. Det gick små ilningar genom mig är jag högläste ett textstycke för mig själv och direkt insåg att danska kungliga slottet Elsinore i Hamlet är en engelsmans förvirrade hörselintryck av Helsingør!

Föga litterärt lagd i det här livet har jag aldrig läst någon av de berömda pjäserna - bara en bok om religiösa motiv i några av dem - och fick slå upp Elsinore för att se om det syftade på en stad eller ett slott.

Vad jag har läst är att Edward Vere, den 17e greven av Oxford, hade en nära släkting (systers make?) stationerad i en diplomatisk befattning i Danmark - och således var i position att få danskt stoff till eventuellt eget författande den vägen.

Jag hade också, från det jag hittade Mendozas bok först våren 2007, haft den intuitiva känslan att Oxford måste ha hört Bruno på plats i England, och detta är just vad åtminstone en person till i världen låter antyda - skaparen av bloggen här ovan.

Doubt that the stars are fire
Doubt that the sun doth move
Doubt truth to be a liar
But never doubt I love.

Hamlet II.ii.

Fristående fortsättning på inlägget.

Fritt utflöde - men bara vid perfektion!

Från det att jag på en inrådan från en bekant, presschef inom ett område som gränsar till de exakta vetenskaperna, i mars i år bröt ut mina astrologiska betraktelser och placerade dem på Sideriska siktet, har lite av gnistan gått ur den här bloggen!

Presschefen må ha gjort den korrekta politiska mainstream-bedömningen för inlägg som ber om att bli tagna på allvar - och jag lystrade till rådet tillfälligt glömsk om att programförklaringen inte var rysansvärt ambitiös. I den här tudelningen av materialet upptäckte jag emellertid vad mitt eget hjärta ändå klappade varmast för!

Den här bloggen skapades som en motimpuls till ateistföreningen Humanisternas scientistiska världsbild, men det är - som man kunde gissa - den astrologiska bloggen som tilltalar mångfalt fler besökare. För vem bryr sig egentligen om scientism?

Uppdateringsfrekvensen har därmed sjunkit på Ockulta ögat. Det lär väl bli ett och annat inlägg i fortsättningen också, men jag känner nu, tio månader senare, att skälet till att starta bloggen var negativt, inte positivt, och att Humanisterna numera bara ter sig löjeväckande i mina ögon och inte längre någon motståndare som inspirerar till inlägg.

Jag fördjupar mig sedan ett år i ett parallellt studium av Platon och nyplatonismen, den gren vars början sätts vid Plotinus födelse 204 och som varade en bit in på 500-talet, då en kristen kejsare stängde Akademin i Aten för gott och väst gick in i "den mörka medeltiden".

Från en ytterst informationsrik och samtidigt kompakt introduktionsbok (tyvärr inte längre i tryck), från en av de stora kännarna av nyplatonismen, Richard T. Wallis, skulle jag gärna vilja citera ett, närmast godtyckligt valt stycke.

Plotinus, like many subsequent philosophers, denies the existence of free will in any sense incompatible with determinism. It is true that he opposes the Stoics' subjection of man to the Fate governing the sensible cosmos, but though man's higher soul is independent of Fate, its character, and its whole destiny, are still the expression of an Intelligible archetype and as such ordained by that archetype.

On the other hand it is no more accurate to describe incorporeal beings as determined by their nature than as producing their nature by their will. All we can say is that within the Intelligible world will and order imply one another; to distinguish one as prior to the other is possible only on a level of greater multiplicity.

Freedom for Plotinus consists in tending spontaneously and with full knowledge towards realisation of one's true good, and thus contrasts with actions performed under compulsion or under constraint from man's irrational nature.

Choice between opposite courses (or, more strictly, the illusion of such choice) is therefore paradoxically the sign of a lack of freedom; for at such times our irrational nature as clouded our judgment and prevented our seeing and pursuing the right course automatically. True freedom by contrast consists in the absence of any possibility of change for the worse.

It is with these considerations in mind that we should approach Plotinus' references to creation as motivated by divine generosity or, to use a less tendentious translation of the term in question (aphthonia), by divine 'ungrudgingness'.

R.T. Wallis - Neoplatonism (Charles Scribner's Sons, New York, 1972, s. 63-4. Styckeuppbrytningar gjorda för enklare webbläsning.)

Plotinus menade också att Det Ena (det gudomliga) i evighet (utan början i något "big bang") "spiller över gratis", till följd av sin inre perfektion och att detta är upphovet till vår eviga värld. När jag skriver om astrologi upplever jag att jag på ett besläktat sätt "spiller över", medan inte få av den här bloggens upplägg varit lite sökta eller konstruerade. I en tid av studier av så sublima tankar som Platons och nyplatonisternas, är det gissningsvis bara naturligt att "spillet utåt" avtar. Människan behöver verkligen tider att fylla på med bränsle!

Den som hittar den här boken i något antikvariat ska avgjort lägga vantarna på den! Jag bara önskar att jag börjat i rätt ordning. För även om jag om sedan 1993 flera gånger läst om en fristående uppföljare, en antologi med forskarpapper där Wallis var redaktör men bara själv bidrog med en essä, är det ingen liten sak att söka rekonstruera nyplatonismens finare nyanser utifrån forskare som i Neoplatonism and Gnosticism (State University of New York Press, 1992) ovanpå den specialistkunskapen granskade den senatika gnosticismen, som likaledes baserade sig på Platons filosofi (och som Plotinus kritiserade hårt).

Läsningen förra året (och omläsning redan i år) av introduktionen har fått många suddiga fläckar i min förförståelse av hur nyplatonismen skiljer sig från platonismen att bli tydligare.

Den som är nyfiken på platonismen och gnosticismen, deras gemensamma bas i Platon men på vilka punkter de skilde sig åt, och som hittar den här likaledes utgångna antologin, ska inte tveka att skaffa den. Ett flertal intressanta studier! Prova bara några essätitlar:

• "Plenty Sleeps There" - The Myth of Eros and Psyche in Plotinus and Gnosticism
• Higher Providence, Lower Providences and Fate in Gnosticism and Middle Platonism
  
• Mani's Twin and Plotinus - Questions on "Self"
  
  ...och många fler
  

Plotinus var den förste filosofen i den västerländska traditionen som hävdade den individuella själens existens, och som antytts via många blogginlägg om tecken på reinkarnationens verklighet verkar han ha haft rätt.

*****

Rättelse: Den blågröna boken är inte utgången! Den finns listad på Amazon.com. Inte en enda människa har recenserat den, vilket säger något om hur smalt ämnet är och kan ge en vink om varför jag trodde den inte längre fanns i tryck...

Ateistens självhat (2)

Mitt inne i läsningen av Aldous Huxleys fenomenala antologi "The Perennial Philosophy" spritter tankarna och jag upplever att en del II angående ateistens självhat kan vara på sin plats.

Om ateisten har svårt att se det meningsfulla livet, ett liv som enligt den stora biologen Thomas Huxley bara kan te sig sjyst om man inkluderar reinkarnationen i sin världsåskådning, hur mycket svårare blir det inte att besinna egot inte bara som en falsk "platshållare" för Medvetandet, utan att det därtill för närvarande kan finnas flera personer på jorden som alla är reinkarnationer av samma historiska gestalter!

Åtminstone av läkaren Walter Semkiws studier av reinkarnationen att döma. Det här är en nöt att knäcka! Man ska hålla i minnet att indisk filosofi, inklusive västerlandets stora mystiker Plotinus (200-talet), var av åsikten att den individuella själen är, för att citera Plotinus, en egen, unik FORM i den rena Intelligensens värld. Ytterst motsäger detta inte Semkiws studier via en av USA:s skickligaste mediala personer, den av Shirley Maclaine anlitade Kevin Rhyerson. Frågan handlar om på vilken nivå man önskar identifiera Personen, eller det sant individuella.

Här är några lösa tankar jag fått, utifrån problemställningen. Ett gjort liv är "offentlig egendom" både före, under och efter den korta livssträckan - hur mycket egot än söker mörka och montera extra dörrlås för "sitt eget". Egot kallas ahamkara på sanskrit och notera det lilla negativa prefixet "a" - "jag-skaparen" betyder egentligen "icke-jag-skaparen". Egot skyler det riktiga jaget!

Som offentlig egendom kommer och går Andar oupphörligen genom våra liv. Det är bara att gilla läget - vi läcker (i allmänhet) som såll. Ibland har vi mycket onda krafter som leker med vår kropp, ibland ljusare väsenden på besök. Kan vi styra vår väg och välja vilka andar vi önskar kanalisera? Ja. Det finns metoder. Yoga. Meditation.

Köttet (kroppen) är en tjänare, men Satan viskar i sina barns öra att kroppen regerar! Uh! Jordandar! På så sätt kan kroppen med åren bli hemvist enbart för låga och självtjänande andar - parasiter i den psykiska verkligheten. Eller omvänt. Aldous Huxley citerar islamiske mystikern Jalal-uddin Rumi flera gånger i sin antologi:

Förnuftet är som en officer då Konungen visar sig;
I detta ögonblick förlorar officeren sin makt och döljer sig.
Förnuftet är den skugga Gud kastar. Gud är solen.

Men innan man blir helt och hållet "SOL" finns många psykiska lager att bläddra sig igenom. Och dessa är "de tidigare liven", dvs de utflykter i vardandet Människan gjort. Dessa utflykter är som små komplexa härvor i den stora härvan och ytterst kommer bara en Ena betraktare att se sig själv som en helhet. För människor som nått den graden av Hjärtats Integritet måste satanister passa sig, för de här ser rakt igenom sin omgivning - de läser tankar och uppsåt som i en öppen bok. Helt enkelt för att de sedan länge slutat "tro" på satans sätt att klyva och splittra. (Tro, dvs grundläggande attityd till fenomenet är något oerhört kraftfullt!)

Välkommen den dag du som f.n. är en tvivlare vaknar ur din diskbänksrealism och ser att ditt eget liv är en historia i en historia i en historia... Mödosamt höjer dock själen sig ur sin tidigare nesa - det är det faktum att dess centrum representeras av Solen hos den islamske mystikern (och i astrologin) som gör att det alltid finns en kraft som teleologiskt drar själen mot det som paradoxalt är både tidens början och slut. Kvar lämnas hösket - alla skrikande, gråtande och förtvivlade egohöljen som satsade sitt liv på att mörka den storslagna sanna berättelsen om livets mening.

Reggaesångaren Bob Marley dog 1981. Jag förundrades väldigt över inspirationen hos den jamaicanska artist som tog Marleys "död" på rätt sätt i omslaget till hans sista album. Problemet är bara att skivan kom sommaren 1980, innan Marleys sjukdom ens blivit känd! Vad säger det om Tidens illusion? Bakom tidsflödet existerar Sanna milstolpar eller arketypiska stationer som måste mötas. Siaren ser, om så behövs, runt hörn och får budskap från det som för oss andra är morgondagen.

*****

Rättstavningsfunktionen fastnade på "hösket" och jag insåg att det måste vara dialektalt uttryck jag snappat upp som barn. (Katrineholm = omgivet av jordbruk). Det är förstås en försvenskning av engelska "husk" - agn (i "separationen av agnarna från vetet") eller "värdelöst ytterskal" (som Norstedts säger).

Kroppen som förbrukningsvara för det som är det viktiga, själens mognad under livsprocessen. När man dör är det så dags att rätta till det som krokigt var - det som inte är perfekt måste göras om i ännu ett liv.

Den eviga filosofin är fantastisk. Se hur illa svenskarna översatte Huxley 1952. "O-förgänglig filosofi" är ju ett i grunden negativt uttryck, precis som a-teism. Naturligtvis ska det vara "evig" såsom jag spontant alltid tänkt kring ordet "perennial" före jag upptäckte att boken en gång fanns (och sen försvann) från den svenska marknaden.

perennial = evergreen (stadigvarande)

http://www.etymonline.com/index.php?search=perennial

Prova även att smaka på hur friskt/patologiskt detta ord i jämförelsen ter sig:

nihilism
1817, "the doctrine of negation" (in ref. to religion or morals), from Ger. Nihilismus, from L. nihil "nothing at all"...

Ja, vad säger en människa om sig själv om hon väljer Nihilismen? Jo det är en gryende, men ännu psykopatologisk, insikt att hon bara är ett tomt värdelöst ytterskal. Men den upptäckten fixar hon inte i dagsläget utan svartmålar därtill allt annat också! Hur kan en Gud finnas som låter lilla ego-jag dö?

*****

Huxley visar med vilken logik mänsklighetens bästa representanter sett igenom grundhållningar av rädsla, egocentricm, skepsis, med mera. Alltet är fantastiskt! Den med extra ambition kan återvända till min rekommandation av helikopteruppfinnaren Arthur M. Young.

Hans "rosettasten" (nämnd enbart i diskussion med en kommentatör i del II av detta inlägg) förefaller visa hur tid och evighet hänger samman. Tyvärr har jag inte hans geni - eller matematiska kunskaper - för att i djupet se hur tillvarons grundläggande metafysiska principer skär igenom alla världens olika manifestationer - vilka vi med vår splittrande logik har framskapat där det egentligen inga revor fanns.

Är också "the first principles" våra fantasiprodukter?

Jag fick i vilket fall starka intuitioner av hans märkliga bok "The Geometry of Meaning" och axiomet att allt kan ses i termer av "en cykel av aktivitet". Men jag misstänker att det här är en bok för att återintroducera metafysiken för matematiker, en grupp som i vår tid tränats till rent tunnelseende under det sekulära, materialistiska paradigmet.

För tänk åter tillbaka några hundra år - hur mycket mer fantastiskt och underhållande var inte tänkandet hos en Newton eller Kepler, som inte enbart fastnat i hållfasthetsberäkningar eller någon annan själlös "utilitaristisk" yttergren på den dödsdömda konsumtionsapparat som kallas västerlandet (eller t.o.m. världen som vi idag känner den)? Netwon var alkemist, Kepler bekännande astrolog! Det var tillåtet att tänka större förr.

http://hall-of-man.com/images/young_rosetta_stone.gif


Tillägg.

I en klassisk jungiansk synkronism hamnar jag några timmar efter ovanstående på en bok av Robert Svoboda, skicklig vedisk astrolog, där dock ämnet är en biografisk skildring av en indisk mystiker. I en av recensionerna läser jag så detta:

The chapter on Avishkar is all about possessions, whether it's by a low-level spirit or by a high-level deity. After reading this chapter, you should no longer be misled by people claiming to be incarnations of deities, since the mechanics of possession will become clearer to you.

Nog tycks det som om "Aghora, At The Left Hand of God" skulle kunna säga något i frågan om det mänskliga jaget som svängdörr för allsköns andar!

Amazon.com