Varje gång jag läser en socialkonstruktionistisk studie av de mikroskopiska inflytanden på det växande barnets jag-identitet utifrån det svenska "jämställdhetsperspektivet", går mina tankar till den framtida människovarelse vi på sikt skapar. Vi har sett den redan, androgynen, i våra fantasier och science fiction-filmer. En del menar sig ha blivit kontaktade.
Och de kontaktade har rätt! Ur den idealistiska filosofins perspektiv (Platon m.fl.) är människans natur av själslig och inte biologisk art. Själen är i sig tidlös och därför kapabel att likt en gud stiga in i vilket tidevarv och människoöde som helst och därigenom uppleva och lära sig - eller meddela sig till lyhörda! Tidslinjen är inte det sista ordet i den här sagan.
Som katten kring het gröt går vi runt de oförklarade anomalier som åtföljer mysteriet människan och resonerar som om Skinners behaviorism faktiskt förklarat våra naturer - för ingen kan väl missta sig på vad KBT egentligen är. Vi betraktar fortfarande människan som en pavlovsk hund, en själlös mekanism att bända i mer funktionell riktning när något knasat.
*****
En annan, och mer realistisk modell - fastän svårt försummad i väst under många århundraden, först på grund av kristna doktriner och sedan till följd av Upplysningen och den materialistiska vetenskapen - togs upp till förnyad granskning av den amerikanske läkaren Ian Stevenson. Han lär dock få vänta ännu några år på omvärderingen av sitt 40-åriga livsverk.
Via en substantiell donation till University of Virginia från svenskättade Chester Carlson, stormrik uppfinnare av Xerox-metoden för kopiering, kunde Stevenson resa världen runt i årtionden och utifrån ett strikt protokoll intervjua små barn med distinkta minnen av sitt närmast föregående liv på jorden.
Ian Stevenson 1918-2007
Ibland mötte han så förunderligt klara barnmedvetanden att han fick höra om mer än ett tidigare liv, men regeln är att särskilt människor som dör under våldsamma och traumatiska former tycks missa den fas mellan liven då svarta tavlan torkas ren inför nästa lektion.
Själarna stormar genom mellantillståndet hungriga på att få fortsätta vad de upplevde som ett orättvist kort föregående liv. Och de som stressar på det här viset tycks benägna att återvända in i tiden med tydliga bilder, särskilt av de sista veckorna eller månaderna i sitt föregående liv!
Hur bleka ter sig inte socialpsykologernas funderingar över betydelsen av hur man håller ett barn för dess framtida könsidentitet, jämfört med dessa berättelser om människans yttersta dimensioner!? För vad Stevenson visat i många böcker - och hypnosregressioner till tidigare liv bekräftat under senare år - är att vår personlighet inte är ett fuskbygge som slängs ihop under några barndomsår.
Förvisso tar barnet intryck av upplevelser i den här världen, men för närvarande räknar inte ens humanvetenskaperna med hela det isberg som ligger dolt under vattenytan!
Varför de maskulina pojkflickorna är vad de är, och de veka pojkarna är vad de är, bottnar tydligen ofta i något så enkelt som att de just bytt kön och att själens "korttidsminne" - nu förpassat till den nya individens omedvetna - ännu är fullproppat av det föregående livets dispositioner.
Det är särskilt när en varelse efter ett flertal liv i samma "polaritet" (man/kvinna) byter för ett enstaka liv av motsatt kön, som homosexualitet eller transsexuella drömmar resulterar.
Men Ian Stevensons forskning gick betydligt längre än så. Under sin långa verksamhet lyckades han faktiskt hitta några dussin fall av missbildade barn som pekade på sina lyten och i dem påminde sig de traumata som förorsakat deras våldsamma död i tidigare liv.
Med hjälp av barnens minnen, ofta innefattande deras tidigare namn, lyckades han via polisprotokoll och obduktionsrapporter hitta de personer som brutalt dött exakt som de små barnen berättade - i helt andra städer och utan några kopplingar till de människor barnen i sina unga liv ännu mött. Hans fynd stöder exakt Platons 2300 år gamla uppgifter om själavandringen, vilka han i sin tur fått från Pytagoras (och Pytagoras från Indien?).
I frågan om psyket och kroppen är det psyket som tar initiativet till en ny födelse, och ett tillräckligt traumatiserat psyke leder till att detta blir synligt i kroppsliga defekter! Det finns således all anledning att "sova på saken" innan man kastar sig in i en ny uppgift, ett nytt liv! Det gjorde inte dessa missbildade barn. (Vi talar nu i vissa fall om så enkla saker som att ett iögonenfallande födelsemärke visar sig matcha skotthålet på en person som skjöts till döds i sitt föregående liv.)
Frågan om hur identiteten skapas, och däribland den delen som relaterar till gender, är ur det här perspektivet en fråga västerlandet famlar runt i blindo om. Evolutionen leder oss dock framåt, och nästa gång du som förälder tänker ut en avkönad metod för att inte "styra" ditt barn, minns då att det är vår efterkommande på bilden högst upp du just nu skapar!
Många människor med förmåga att se över gränsen har redan mött sig själva i en framtida kropp (precis som betydligt fler via drömmar eller hypnos kunnat fånga upp bilder av liv som ligger i bakåt i tiden). Dessa "aliens" är alltså den framtida mänskligheten, då vi lärt oss designa små och energieffektiva bärfarkoster (den fysiska kroppen) för våra, vid den tiden, makalöst omfångsrika psyken eller själar.
Är det då inte med en plötslig släng av nostalgi du minns, och blickar tillbaka på mänsklighetens barndom, då en enkel värld i blått och rosa ännu bjöd på ganska trevliga lekar?
____
För den s.k. skepticismens röst, se t.ex. en recension av ovanstående bok. Den typ av ingrodd materialism som skepticismen representerar har det inte i sin värld att släppa in fakta som falsifierar dess egen syn på medvetande som en biokemisk produkt. Se Stevensons multivolymverk för de riktigt tunga studierna, inklusive de med fysiologiska särdrag som binder ihop två dokumenterade livsöden.
Se även blänkaren Materialism = Medvetslöshet om den ytterst angelägna boken "Irreducible Mind".
För den s.k. skepticismens röst, se t.ex. en recension av ovanstående bok. Den typ av ingrodd materialism som skepticismen representerar har det inte i sin värld att släppa in fakta som falsifierar dess egen syn på medvetande som en biokemisk produkt. Se Stevensons multivolymverk för de riktigt tunga studierna, inklusive de med fysiologiska särdrag som binder ihop två dokumenterade livsöden.
Se även blänkaren Materialism = Medvetslöshet om den ytterst angelägna boken "Irreducible Mind".
