Visar inlägg med etikett The Pirate Bay. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett The Pirate Bay. Visa alla inlägg

tisdag 14 juli 2009

Abdikerande pirat svamlar!


"Gratissvensken"


Jag utgår inte från att den ansenliga mängd svenskar som fått blodad tand för "gratis" och numera övertygat sig själva att de är politiska talrör för frågor om "personlig integritet" har tillräckligt analytiska intellekt.

Jag utgår inte från att de är tillräckligt lässtarka för att identifiera det patetiska svammel som rinner ut Peter Sunde i dagens Expressen när han söker förklara ordet "fri", och svär sig fri från år av kriminell anti-etablissemangsattityd genom att lämpa över ansvaret för Pirate Bays framtid på "oss". Och det med ett martyriskt "vi gav er tekniken".

Men så är det.

Jag har sällan läst ett så ideologiskt sankt och illa genomtänkt "slutanförande". Själv f.d. programmerare undrar jag just hur Peter Sundes källkod egentligen såg ut. Fick han alls förtroendet av de andra skaparna av "kriminell programvara" att hacka ihop några moduler? (Att det är möjligt att uppfinna en pryl, betyder inte att man måste rusa iväg och göra det, vilket atombombens skapare alltför sent och i depression lärde sig.)

Pirate Bay representerade under några år det nya obildade Sverige, snuttifieringens, 140-teckenintellektualitetens förlorade generation.

*****

Jag tror sagan såg ut så här - ur kosmiskt perspektiv: En hoper förgrämda själar kom till jorden mycket för att smaka på beskan av att vara en osolidarisk svikare, för det var detta de hade i sig att utveckla i en människokropp den här gången. Men uppgiften var komplex - i rond två skulle de få tillfälle att syna sig lite närmare, se facit av sin närvaro i livet. Och här är rond två!

Själarna reinkarnerade i väst helt enkelt för att ingen annan kultur kunde ta emot dem. Det har att göra med själens "vibrationer" att göra och olika grupper "vibrerar" på olika nivå ("lika barn leka bäst").

Det här grundvirket fungerade helt enkelt inte i kulturer där det ännu fanns tankar om "ära" och "självförnedring" (högsinnade ideal som ännu levde i Europa under riddartiden). De sentida svenskarna förnedrar konstant sig själva men kallar det "personlig frihet". Fatta.

Fyra av dessa självförnedrare har nu dömts till ett år för deras lilla hybrisdrabbade utspel mot film- och musikindustrin. De lekte virtuell "piratbukt" med pekare mot det ansamlade stöldgodset. Det gick inte för sig - de riskerade människors arbeten, ja en hel bransch utsattes för knaprande. Råttor och skadedjur på samhällsbåten.

Tiotusentals ytterligare borde solidariskt följa med de fyra självförnedrarna in på kåken. Ute i gråzonen - där inte storebror direkt ser dem - blir det uppenbart vilka jordkroppar som huserar ringa själar, sådana som ännu inte utvecklat någon inre, moralisk kompass. De som knappast kommer att få födas i privilegierade blodslinjer förrän de börjat visa bättre gry.


*****

Än går det att vakna upp ur det självtjänande sinnelaget. Jag själv gjorde det för fem år sedan när en musiker tittade förebrående på min illegala mp3-samling på datorn. I en stark aha-upplevelse fattade jag vad jag glömt: att skapare av konst och konsumenten är en förtroenderelation, och att jag i 2-3 år konstant svikit upphovsmännen till den musik jag alltid älskat så.

"I'm tired of using technology."

-Milow 2009

Se där! Äntligen en rätt tanke från en ung människa som tyder på att folk har potentialen att vakna upp och börja interagera som verkliga individer.


*****

Dagens Nyheter har en artikel som ger en helt annan insikt om det samtida piratfenomenet. Här inser man som lite äldre med sorg i hjärtat att den nya 140-teckengenerationen har en så begränsad mentalitet att de inte längre kan överblicka konceptet "album" - de vill inte ha det. Och så länge tidens melodi, "styckvisa låtar", sitter fast i "streaminglösningar" kommer piratandet att fortsätta, inhämtar jag.

Många artister förr tänkte så pass stort att de målade sina idéer över ett helt album, likt den klassiska musiken. Koncepttänket hade sin glansperiod med den progressiva rocken under tidigt 1970-tal, där vinylformatet ofta bjöd på en 20-minuterssvit per sida. Perfekt lagom att nollställa och starta om medan man vände skivan (manuellt)!

Idag skulle - gissar jag - en ung människa få ett nervöst sammanbrott av en tjugo minuter lång låt! Det personliga RAM-minnet skulle vara slut redan innan musikerna hunnit bygga upp en inledning. Nej, det är låg kaliber i folk av idag. Jag tror det är informationens enkla åtkomst över nätet som gör själva människorna allt mer korkade.

:-)


_____

I Expressen nyligen tog Liza Marklund via analogi och med ett illmarigt grin "integritetsivrarnas" argument till dess yttersta spets - så att bristen på rim och reson tydligt lyste fram.

onsdag 10 juni 2009

Den unga piraten i sitt förra liv

Inlägget, först publicerat den 8 juni om ompublicerat efter ABs demografiska artikel, är en spekulativ och fristående förlängning på en tanke som passerade förbi i ett tidigare inlägg (nytt fönster) om vad Piratpartiet är för slags svenskt fenomen.

Vart tar en population vägen när den ska till att återfödas till jorden? Att den enskildes reinkarnation är en alltför snävt ställd fråga, sökte den amerikanske läkaren Walther Semkiw påvisa i sin märkliga bok "Return of the Revolutionaries". Själar är gruppvarelser, de färdas i "flock".

Vart söker sig t.ex. andra världskrigets nazisympatiserande tyskar när det blir dags att reinkarnera efter ett par årtionden i det rent psykiska (själs-)tillståndet? Om ett felfördelat folk (efter Versailles-freden) tänder på alla cylindrar när deras ledare kallar dem "herrefolket", är det då inte troligt att de i sitt nästa liv kommer att uppvisa en arrogant ton? Lite som de av piratanhängarna som gormar värst...

Tigerns ränder tvättas inte ur på en enda gång! Och det svensk-tyska bandet är månghundraårigt. Det säger sig nästan själv att vi har ett stort urval av reinkarnerade tyskar från tiden för 2a världskriget här nu, myndiga individer som just börjat sätta sin prägel på det svenska samhället.

Det finns egendomligheter i det svenska nationalhoroskopet av 1974 som indikerar en typisk svensk ehuru lätt perverterad ambition att "få vara sin egen" (frihet, integritet). Hur väl fungerar inte ett sådant grundmönster som "attraktor" på såväl f.d. nazityskar, nu reinkarnerade, som "förstagångssvenskar" som kommer hit i flykt från vidriga omständigheter annorstädes i världen!

Själar som återföds minns i allmänhet inte ens sitt närmast föregående liv, men dispositioner stannar kvar och förklarar många annars obegripliga fobier och preferenser. Ibland tvärvänder själen, t.ex. byter från manlig till kvinnlig kropp om den känner att den måste neutralisera en icke önskvärd utveckling.

Att ha varit tysk nazist för ett halvsekel sedan, dött och återfötts som svensk och nu kanske är i de tidiga tjugo, betyder alls att själen utvecklar nazisympatier ännu en gång. Kanske snarare tvärtom!

Själen är "mänsklig" och tillägnar sig upplevelser på sitt eget sätt. Kanske någon återföds med en ABSOLUT MISSTRO TILL ABSOLUTISM (givet Tredje Rikets totala fiasko). Det skulle kunna ge exakt den sturska autonomi den typiska unga och datorfixerade människan av idag uppvisar: "Vill inte ha med det omgivande samhället att göra - senast jag var på jorden svek mig samhället totalt." Även en livsupplevelse som halvt passiv medborgare i Nazi-Tyskland är en upplevelse som gjort själen milt traumatiserad!

Kanske följer också en annan, mer tveksam, disposition med vissa enskilda individer: tendensen att svartmåla andra grupper. Vilken grupp är inte poängen, det är dispositionen en reinkarnationist vill påminna om. "Herrefolket" är en så förförisk tanke att jag många gånger tyckte mig höra en annan tids sentiment i vissa av t.ex. PB:s uttalanden innan Riket dömde dem, strängt men rättvist.




Någon kanske nu invänder att motstånd mot vuxenvärld och överhet, även sådan som övergår i högmodig arrogans, ingår i varje tonårsrevolt. Visst, och jag ska inte ta den här spekulationen vidare just nu. Det finns en viktigare tråd att följa upp:


Har du inte ens tänkt på reinkarnation tidigare, beror det på att du är född in i väst - den enda kultur på jorden som aktivt undertrycker forskningsresultat som visar att fenomenet är verkligt. I mängder av kulturer i övriga världen är själavandringen en självklarhet!

Tankeförtrycket i väst är inte ens explicit, det är en naturlig följd av det rådande biologistiska synsättet (biologism = biologin upphöjd till gudomlig sanning). I detta synsätt reduceras medvetandet till en bisak som hjärnan alstrar biokemiskt. Därför kan inte materialisten föreställa sig "något" som överlever döden och på nytt "koagulerar" som ett barn efter att föräldrar på jorden kopulerat och startat en graviditet.

Hypnosregressionernas popularitet på senare år1 är ändock bara ett marginalfenomen. Många har inte ens hört talas om att sällsamma uppgifter från individer under hypnos ofta har kunnat verifieras - förutsatt att det förmodat tidigare livet lämnat några historiska spår efter sig. Detta är förstås sällan fallet eftersom den överväldigande majoriteten av levda liv är av typen "enkla och mödosamma". Som bäst en anteckning om en födelse i någon kyrkbok, en notering i någon mantalslängd...

Se vidare etiketten reinkarnation, eller den till inlägget om Ian Stevenson, en amerikansk läkare som utförde en obegriplig livstidsgärning i en mångtusensidig dokumentation av barn som faktiskt föds med minnen av sitt föregående liv (och ibland minnen av mer än ett tidigare liv). Hans encyklopediska material får vänta på en senare generations mer omdömesgilla västerlänningar - just nu skrämmer hans fynd skiten ur oss där vi sitter och försöker låtsas som om vi redan vet vad allt detta handlar om!

____

1. Kanal 5:s tv-serie "Tidigare liv" från 2004, där vanliga personer hypnotiserades och ett tidigare liv någonstans i Europa utforskades, var ett format inköpt från Danmarks tv. Originalet vann det prestigefyllda priset Prix Italia för bästa verklighetsbaserade dokumentär.

Min tanke kring serien var, "vilka fler tidigare liv grävde hypnotisören fram, men som tv-teamet gav tummen ned för, därför att deras budget inte tillät längre resor än som bäst till England eller ner till Italien?"

I skenet av denna tanke, cynisk kan tänkas, ter sig tanken närmast löjlig hos en svensk skeptiker som till varje pris söker förringa de fynd som faktiskt gjordes: "Resultatet kan t.ex. bero på att redaktionen letade tillräckligt länge, för att till slut hitta omgivningar som råkade stämma in." (Källa)

Jag har själv haft ett antal drömmar under tre årtionden (drömtillståndet ger förstås samma åtkomst till det undermedvetna som hypnos) av vilka jag sedan Google gjorde nätet lätt sökbart har lyckats hitta fascinerande belägg för 3-4 tänkbara tidigare liv. I inget fall var det något jag överhuvudtaget kunnat läsa mig till - ytterst obskyra historiska detaljer om trakter jag överhuvudtaget aldrig ägnat något intresse (i detta liv).

Citatet här ovan representerar helt enkelt lätt panikslagna människor - lugna och resonerande på ytan, men i djupet omtumlade över möjligheten av flera liv. För möjligheten utlöser också dödskräcken i detta liv! Och då vet vi att psyket börjar trassla med lögn och bortträngningar av allsköns slag.

I rättvisans namn erkänner artikelförfattaren, en psykologilärare, ett verkligt särget och detaljerat fall i tv-serien, mannen som återkallade ett tidigare liv vid skotska kusten. Om författarens hårda kritik mot produktionsbolagets bristande seriositet, notera dock att formatet var inköpt från Danmark och att, för fullständighetens skull, i så fall även originalserien med danska personer borde ha granskats.

Jag menar att skeptiker som vägrar ta i "det övernaturliga" ofta uppvisar tydliga tecken på obearbetade problem med "de stora frågorna". En krass "när du dör är det slut", kan i en totalt materialistisk kultur som den svenska fungera som en ångestdämpande tablett mot den kanske berättigade oro som annars skulle följa. "Vad om det
inte tar slut? Har då religionerna rätt i att det gör en skillnad vilken sorts liv jag levde?"

Ja, helveteslärorna kan verkligen fucka upp ett psyke så att de tvärtemot att sporra till ett dygdigt leverne leder till kontraproduktiva resultat! En av kristendomens sämre metoder!
:-)