Visar inlägg med etikett Atlantis. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Atlantis. Visa alla inlägg

söndag 27 februari 2011

Bara några benbitar men ändå så spännande...

Tonåringen i mig, som trodde på Atlantis existens, har aldrig dött helt. Nyligen rapporterades om ett fascinerande fynd på Yucatanhalvön, precis den trakt där synske Edgar Cayce (1977-1945) placerade en koloni av migrerande människor från ett sjunkande Atlantis, typ 12.000 år tillbaka i tiden.

Men även om man lämnar ockult historia därhän, har rapporten på National Geographics blogg sin tjusning.


tisdag 16 mars 2010

Homo sapiens kom från Atlantis



Klärvoajante Edgar Cayce placerade en gigantisk naturkatastrof på Atlantis för cirka 30.000 år sedan (en av flera) Katastrofen ledde till att den "röda rasen" spreds i alla riktningar.

Modern dateringsteknik placerar nu (tentativt) Cro Magnon eller homo sapiens oväntade och svårförklarliga uppdykande från Atlanten vid Spaniens kust någon gång mellan 30-40.000 år sedan.
Attributable to Homo sapiens are several perforated sea snail shells...denot[ing] the existence of a symbolic language and cognitive capacities for which there is no evidence during the Middle Palaeolithic
Källa

Exakt som Edgar Cayce sade under trance var den atlantiska rasen vid överlägsen andra rasen på jorden vid den här tiden, inklusive neandertalmänniskan.

En vild och ovetenskaplig hypotes jag har är att genetiska spår av den senare finns kvar i många västerlänningar idag. Det går att titta på europeer av idag och avgöra den saken. Kortvuxna människor med runda huvudet tillhör den indogena neandertal-typen, medan atlantierna, dvs cro magnon, är det vi idag kallar homo sapiens.

Efter vårt föga hedrande svenska rasbiologiska institut i Uppsala i början av det här landets social ingenjörshistoria (våra dagars biologism - en pseudoreligion), är det emellertid föga PK att ens spekulera i den riktningen... Hela begreppet evolution ligger snuddande nära dikotomt tänkae i "mer högtstående/lägre utvecklade" livsformer pga Darwins bidrag till det västerländska tänkandet. Men tänkandet genomsyrar all vetenskap och all mänsklig strävan och syns tydligt även i den arkeologiska artikeln. Ristningar på snäckskalen = högre kognitiva gåvor.

Likväl, så otroligt lite människan fattat av sitt förflutna, av hur folkslag har rört sig och blandats genom tiden! Artikeln ovan hävdar nu att homo sapiens och neandertal inte alls beblandades eller möttes i äktenskap, vilket inte verkar stämma med Edgar Cayces berättelser. 

Cayce i trance såg allt som utbrett i ett gigantiskt Panorama. Hans inre öga kunde skanna årtiotusenden och se migrationer, följa utvecklingen hos enskilda företeelser. På direkta frågor kunde han zooma in på enstaka objekt och t.o.m berätta var metallen i en säng utvunnits i för gruva, zooma in i lakanets bomullssfibrer och följa sin ande tillbaka till fältet där bomullen skördats!

Ju mer jag läser om honom, desto mer bisarr blir hans psykiska förmåga. Den tycktes helt gränslös.

Mannen uppgav sig själv vara en själ som inkarnerat på jorden från ett tidigare liv på Uranus! (Inte planeten vad jag förstår utan en dimensionalitet i solsystemet som astrologin kallar Uranus.) 

Cayce i trance - otvelaktigt inför en skara insatta metafysiker -  lägger ut en kosmologi som kom till honom i detta tillstånd, en föregångare till det svenska Ambres-fenomenet:
Q: May we assume that the term "entangle" means a soul's participation and immersion in a form or system of creative expression which was not necessarily intended for such participation and immersion, as the earth?


E.C.: To be sure, there are those consciousnesses or awarenesses that have not participated in nor been a part of earth's physical consciousness; as the angels, the archangels, the masters to whom there has been attainment, and to those influences that have prepared the way.

Remember, as given, the earth is that speck, that part in creation where souls projected themselves into matter, and thus wrought that conscious awareness of themselves entertaining the ability of creating without those forces of the spirit of truth. 

Hence that which has been indicated -- that serpent, that satan, that power manifested by entities that, created as the cooperative influence, through will separated themselves.

As this came about, it [immersion in the earth sphere?] was necessary for their own awareness in the spheres of activity. Thus realms of systems came into being; as vast as the power of thought in attempting to understand infinity, or to comprehend that there is no space or time.

Yet in time and space - in patience - you may comprehend.

Delar av "Reading" 5755-2, juni 1941.
Citerad i Jeffrey Furst - Edgar Cayce's Story of Jesus (1968)

Cayce sade sig i trance ha varit en äldre släkting till Jesus när denne levde ett tidigare liv i Persien, och han mötte nästan Jesus även i Det Heliga Landet vid Den Tiden (Vändpunkten, 0° Väduren). 

Som romaren Lucius konverterade "Cayce" till kristendom inte långt efter Jesus död pga de historier han hörde bland folk. Men Cayce hade också varit stråtrövare i ett tidigare liv, ett sjaskigt stycke lurendrejare i det unga Amerika som kommit från England. Själen gör sina erfarenheter på de märkligaste sätt! "In every little grain of sand."

Jag läser just nu hans opublicerade memoarer som grävdes fram ur Cayce-stiftelsens djup 1997. De hade legat undanstoppade i ett arkiv mer än ett halvsekel innan en journalist tog på sig jobbet att renskriva och snygga till. 

De flesta historierna har redan används i äldre biografier, och som författare är Cayce en smula plottrig. Mycket tid går åt till miljöbeskrivningar av de städer han bodde i under åren i tobaksodlande delstaten Kentucky. Likväl fascinerande att detta är HAN som själv berättar sin historia.

onsdag 20 januari 2010

Äntligen lite Atlantis-nyheter...men ändå inte

DailyTelegraph, England, rapporterar om en ny expedition. Som som Rudbäcks tid letar folk överallt utom där dit Platon pekar. Bortom Herkules pelare, Gibraltar sund, på andra sidan havet, sade han. Inte i södra Spanien. Nåväl... Det är skakigt på Haiti, bergstopp på Atlantis gamla fastland. Det är väl därför Atlantis som arketyp är i rörelse just nu.

fredag 6 mars 2009

I väntan på den sjunkna staden...

National Geographics nyhet 2008 om fyndet av riktigt gamla skelett i Amerika är förvisso en mindre sensation i sig själv, i så måtto arkeologer tidigare inte haft några tecken på mänsklig bosättning äldre än 6 000 år i området Yucatanhalvön/Karibien.

Så dyker ett gäng 13 000 år gamla skelett upp - i en undervattensgrotta. Grottan var uppenbarligen på marknivå när människorna levde pga. istidens infrusna vattenmassor.


Foto: The National Geographic

Ingen arkeolog - och allra minst mainstream-tidskriften National Geographic - kommer att i det här sammanhanget nämna den synske Edgar Cayce på länge än.

För han är lika oönskad i akademiska sammanhang nu som på 1930-talet, då han i den ena tranceföreläsningen efter den andra beskrev migrationen från "det sjunkande Atlantis" - det som nu är havsbotten runt Kuba, Jamaica och den karibiska ö-världen - till Yucatanhalvön!

Ett STORT problem med Cayces "readings" är förstås att han tillskriver den atlantiska kulturen viss - avancerad - teknologi. Någon form av energialstrare med slipade prismor och andra underliga saker. Perfekta ekon av 1930-talets science fiction kan tyckas.



Att både extremgeniet Nikola Tesla och härmapan Thomas Edison besökte Cayce för att hämta inspiration, är likaledes en pikant detalj som nu vetenskapshistorien inte kommer att kännas vid i första taget. Men uppgiften finns i den slutliga Caycebiografin Edgar Cayce, an American Prophet av Sidney Kirkpatrick som utgavs år 2000 - när alla från den tiden var döda. Nu kunde saker sägas som inte tidigare funnits i tryck.

Tiden för migrationen till Yucatan var enligt Cayce i slutet på förra istiden, cirka 12.000 år sedan, vilket tidsmässigt stämmer fint med fynden av skeletten och även med Platons berättelse "inhämtad nere i Egypten" där det bevarats "kungalängder" som gick ända tillbaka till tiden för Atlantis utanför Gibraltar sund och bortom det stora havet (dvs. Amerika).

Underligt nog talade en dr Greg Little om detta fynd och vad det innebär för frågan om trovärdigheten i Edgar Cayces tranceuppgifter hela fyra år innan National Geographic kör nyheten. Ytterst märkligt...

http://www.casalabarenda.com/edgar_cayce.html

Men jag undrar varför det är sådan oreda inom arkeologin. Frågan National Geographic ställer sig i sin rubrik - om detta är de äldsta skelett som hittats - är ju redan besvarad.

Nej! Det har redan hittats mycket äldre skelett i USA.
ScienceDaily har för flera år sedan (2004) i två artiklar tittat på det spektakulära fyndet i South Carolina av 50.000 år gamla mänskliga lämningar!


Dr. Al Goodyear examining artifacts
in the terrace. (Photo courtesy of
University of South Carolina)


Hela "den vite mannens" teori om ett gäng som kom vandrande över Berings sund och på sinnessjukt kort tid spred sig ända ner till Sydamerikas sydspets är idag en helt havererad teori, en teori skapad av en inskränkt vit kultur som chauvinistiskt velat frånkänna övriga världen ett civiliserat liv innan de själva nått det stadiet. Jämför socialismens svartmålning av allt som föregick den, eller för övrigt det mycket lilla barnets självcentrerade psyke.

Självklart har USA haft en egen, mycket mycket äldre historia! Och det fattar egentligen vem som helst, även utan informationskällor som de Edgar Cayce fick kontakt med via sitt undermedvetna...


Edgar Cayce, mannen med den
kusligt uppfordrande, seende blicken

Just nu är Cayce svartmålad, häcklad som avsiktlig bedragare av, om vi ska tala ren sanning, ett gäng kräk till skeptiker som smutsar ner allt de rör vid - antingen för att de inte funderat djupt över medialiteten som fenomen eller bara för att de har en agenda som kräver att det bara får existera vissa skrivningar av verkligheten.

Vanligen är de nog livrädda för att dö, och det är därför de inte kan hantera de Stora Frågor som snart nog kommer på tal i samband med klärvoajans.

Men jag tror arkeologin nu har börjat verifiera Cayces remarkabla berättelse om civilisation före civilisationen. Atlantierna var bara en liten fläck av högkultur på en jord som i övrigt bestod av primitiva folk. Dessa primitiva har väl nu reinkarnerat som materialister och skeptiker...

Själarna tillhör olika "strains" eller segment av mänskligheten, och alla är inte här för att utveckla samma färdigheter. En del kommer möjligen aldrig att lämna jorden utan bli alltmer lika djuren (barn av de sinnliga drivkrafterna - naturbarn). Andra är här för att hämta en del erfarenheter och kommer i sin egen tid bli Skapare av, eller Herrar över, andra system. Om detta har jag hört viskas...

Atlantis ropar på sitt erkännande och återkomst i människans större historieskrivning. Själv känner jag tydligt ett tidigare liv här - det kom till mig under meditation och som vanligt som en märklig "stumfilm" (i meditation råder extrem inre tystnad...). Medan scenen rullades upp rådde an samtidig, intuitiv vetskap om vad den handlade om...

Jag var rödhyad indian. En farmare. Extremt telepatisk. Talade ordlöst med vindarna och den jord jag brukade. Såg naturens "auror". Och jag var lång som sjutton, mycket större kropp än den nuvarande! Ett mäktigt folk.

Den scenen kom när jag var tjugo. Nu, trettio år senare, är den fortfarande med mig, som en av mitt livs flera stora "drömmar". Hur kunde mänskligheten TAPPA i medvetandehöjd? Det förefaller ofattbart, men det har skett. Det som idag passerar för "förnuft" är ren efterblivenhet jämfört med våra avlägsna föregångare...