Ny vetenskaplig forskning visar att män, men inte kvinnor, klarar att hantera sin sinnesrelaterade respons på mat.
Kvinnors hjärnor "skenar", män har fast hand om sina. Om man lämnar därhän att materialister mäter på ett materiellt substrat (det är det som gör dem till materialister) och besinnar vad detta fynd egentligen handlar om...
...uttrycker sig den antika tanken om en skillnad mellan den RATIONELLA MANNEN och den IRRATIONELLA KVINNAN. Fast på ett biologistiskt, bokstavsplatt sätt.
Forskare "mytologiserar" de också, men tar fynden som att de kommer från "materien" istället för från sina psyken, där idén att "mäta verkligheten" ju faktiskt först uppstod... Eller som John Lennon sjöng, "keep on playing your mind games"...
Fynden rimmar i vilket fall med den senatika nyplatonismens idé om mannen som närmare knuten till den "rationella själen" (som gränsar mot den platonska Idévärlden, den rena Intelligensens värld) och kvinnan som uttryck för den "lägre", "irrationella själen" - kvinnor identifierar sig med sina fem sinnen.
Och Guds söner (svävande över jorden) fann jordens döttrar fagra, och äktade dem...
Första Mosebok
Inom esoteriska riktningar hittas ofta föreställningen att den i sig androgyna själen kan alternera mellan liv i manlig och kvinnlig kropp. Själen ANVÄNDER det biologiska könet (och deras respektive, kulturbundna beteendemönser och attityder) för att balansera ut sig!
Även om hypnoterapeuten Michael Newtons tusentals utförda hypnosregressioner ger vid handen att själar tenderar att föredra antingen den ena eller den andra sortens kropp.
Det skulle vara spännande att se PET-scans gjorda på en manskropp som härbärgerar en själ med mycket aktivt kvinnligt stoff (eller vice versa), typ en transsexuell. Med den läggningen förstår jag alltför starka själsminnen av tidigare liv i kvinnokroppar (eller det omvända), vilka från det undermedvetna stör anpassningen till det presenta.
I den symptombilden ska man troligen också finna en skäligen rigid eller obstinat personlighetstyp, inflexibel och låst i attityderna, vilket förklarar varför omställningen till en ny värdkropp i detta liv blev ett problem.
En PET-scan av en dylik natur skulle säkert visa att den mannens hjärnfotografier visar stor inkontinens gentemot sinnesvärlden av den typ kvinnornas hjärnor i detta test gav prov på.
Den torra (kontinenta) själen är den bästa.
Herakleitos, 400-talet fvt
Vilket macho han var, denne stränge Logos-filosof från Mindre Asien! Helt klart informerad om österlandets läror.
Tankarna går också till det sensationella Thomasevangeliet, hittat i en egyptisk åker 1945 och som visat sig vara den äldsta tradition om Jesus vi nu äger. Här framtonar bilden av en visdomslärare som förstått hur världen fungerar. Högre medvetande ("himmelriket") når man först, säger han, när manligt kvittats mot kvinnligt - dvs först sedan själens utbalansering är ett faktum.
Den här korta samlingen med 114 jesusord helt utan ramberättelse avslutas på samma tema:
Simon Petrus sade till dem, "Låt Maria (Magdalena) lämna vår grupp, för kvinnor är inte värdiga Livet." Jesus sade, "Skåda! Jag skall vägleda henne och göra henne manlig så att också hon kan bli en levande ande, lik er män. För varje kvinna som gör sig till en man, kommer att träda in i himmelens kungadöme."
Och det är knappast drag eller transsexualism Jesus talar om här! Det är här den västerländska kulturen sviker alla människor/själar som reinkarnerar med störningar i sitt undermedvetna, för dessa kunskaper om vad människan är - "en rullande sten" (judisk metafor för en reinkarnerande själ) - sopades under mattan för länge sedan.
Transsexualitet blir den psykopatologiska fantasi som själen tar till när inte längre kunskapen om vad människan är finns tillgänglig. Det är samma typ av "mytologisering" som den vetenskapen sysslar med när den tror det faktiskt är i hjärnorna kvinnors bristande förmåga att distansera sig från sina sinnesrelaterade fantasier sitter.
Jesus visste uppenbarligen mycket om ting vi inte längre känner till:
"It's all in the Mind."
PS. Ett äldre forskarrön som stämmer med ovanstående modell: Gay män mer benägna till ätstörningar. Här skulle man då kunna tänka sig just själar med en predisposition för feminina liv, på tillfällig utflykt i en manlig kropp. Genast börjar den kroppen visa upp "kvinnliga" beteendemönster och psykosomatiska symptom.
...och neurologerna är förtjusta: "Se hur viktiga den äldre 'ledningsdragningen' i hjärnan är, den gör nytta fastän mannens visuella center är helt utslaget efter våldsamma hjärnblödningar."
http://www.sciencedaily.com/releases/2008/12/081222143507.htmSå här häpnadsväckande aningslösa låter vetenskapsmän som är helt inne i sitt synsätt. Undantagslöst tycks de sakna bekantskap med udda fynd som tyder på att det kanske inte alls är gamla regioner av hjärnan som hjälpte mannen navigera hinderbanan, utan hans egen själ (det där onödiga spöket som positivistisk vetenskap rationaliserat bort).
Udda fynd som ut ur kroppen-upplevelser, där människan under en stund som "kliniskt död" inte bara tittar på sig själv uppifrån utan ocså har rapporterat att hon kan röra sig fritt och "flyta över" till andra rum på sjukhuset. Här räcker det inte att hänvisa till att vederbörande har kopplat över till hjärnans gamla regioner - grundscenariot är ju att individen är kliniskt död för ögonblicket, dvs hjärnans elektriska aktivitet har upphört.
I en "ut ur-kroppen" jag hade runt 1980 i samband med haschrökning kombinerad med meditation (dessa ungdomens lustiga experiment!), såg jag rummet som sfäriskt, 360°, och jag hade allt inom det sfäriska synfältet samtidigt, fastän mina ögon var stängda! Naturligtvis var utkikspunkten den klassiska, "uppe i takhöjd"... Vilken del av hjärnan arbetar på det viset?
"Autoskop hallucination" kallades det att se från en position bortom den egna kroppen när 1900-talet var ungt. Bara för att ha en etikett att sätta på fenomenet, en etikett som inte förklarar något alls, annat än att via den negativa valören i ordet "hallucination" antyda att fenomenet saknar förankring i den materiella verkligheten, att de bara är självbedrägeri.
Det exempellösa trancemediet Edgar Cayce (1877-1945) demonstrerade än underligare egenskaper: som spontan extrainformation kunde han t.ex. beskriva vad en klient bar för kläder eller hade för omgivande miljö när han på överenskommen dag och tidpunkt utförde en tranceföreläsning för pesonen ifråga. Denne befann sig då i en annan stad eller t.o.m. annan delstat.
Parapsykologin, som insett att fenomenen inte låter sig förklaras inom det traditionella vetenskapliga paradigmet, rör sig snarast om frågor huruvida hans "frisjäl", likt en shamans, färdades miltals till klienten. Eller om verklighetens natur är ännu extremare, som t.ex. att avstånd i rummet inte existerar på den själsliga nivån (Swedenborg fick så höra), och att det bara handlar om att hitta klientens "frekvens" på sin själs radiomottagare...
Medan denna bespottade grupp av förutsättningslösa och därmed i sann mening vetenskapliga parapsykologer är miltals längre komna än materialisterna och deras fantasi om "objektiv vetenskap", sitter neurologer hypnotiserade i sin alldeles egna dröm - föreställningen om att verka i ett laboratorium fyllt av krångliga instrument som skapats enkom för att avslöja allt om hjärnans sätt att arbeta.
Föga anar de att deras egen själ har har tagit dem på en tripp in i en ren fantasivärld, eftersom något i deras själsliga historia tvingar dem att börja med det materialistiska paradigmet från 1800-talet. Något i dem är inte redo för det senaste seklets eller åtminstone halvseklets landvinningar vad gäller "den stora bilden".
Kanske beror detta på att vemhelst som öppnar en dörr sedan måste fullborda den vandringen, leka den leken ända tills dess slut, till dess man sett igenom den och likt en frisjäl "autoskopt" får distans till allt det man sysslar med...
Antikens kineser kallade detta högsta tillstånd för "kontemplation av dess liv" - personen har nått en medvetandekraft som låter den "se in" på sitt liv utan hjärnans illusoriska skapande av en ego-position. Detta är då den naturliga medvetandekraften hos själen själv, sedan den via mental disciplin brutit genom illusionens slöjor. Från den stunden är själen inte längre inte bunden till planeten jorden, "been there, done that".
Själen kan nu om den så önskar, sade Cayce, "byta system". Men det finns förstås inga rapporter från dem som tagit steget in i världarna bortom vår. Deras sätt att fungera skulle knappast gå att översätta eller transponera till verktygslådan inne i vår slutna låda, vår tid-rum-verklighet.
Likväl gjorde Robert A Monroe tappra försök i sina tre böcker. Från en chockerande start med spontana ut ur kroppen-erfarenheter lärde han sig under de följande 30 åren mer och mer om ett fenomen som varit känt i tusentals år, men som "mainstream-uppfattningen" står längre från än kanske någonsin under historiens gång.
Hans böcker rekommenderas inte till den som f.n. befinner sig i skeptikerpositionen. Men sök gärna på nätet och studera den här affärsmannens remarkabla livsöde. Hans metoder studeras och praktiseras ute i världen av den lilla bråkdel av mänskligheten som redan nått en hög grad av förtrogenhet med den största gåtan med människan - hennes medvetande och dess kapacitet att gradvist vidga sina horisonter.
Själv tjuvade jag till mig som sagt till en enkel försmak i ungdomen, och hur mycket den upplevelsen (och andra) än kom att färga mitt fortsatta liv inser jag med blandade känslor hur lång vägen till en Dalai Lamas själsförfattning är.
Vägen från en apa i människovariationen med dess hyggliga förmåga att tänka och spela civilisationsspelet (så länge inga anmärkningsvärda hotbilder från omvärlden eller inifrån hennes egen föreställningsförmåga trycker på) - det är där mänskligheten befinner sig än i dag. Det är därifrån den har att gå.
