Sverige, psykologin och eftersläpet

Efter en lång karriär fick den jungianske psykologen James Hillman 1996 en otippad bästsäljare i USA med The Soul's Code. Den massiva säljframgången noterades förstås av den svenska bokbranschen, och "bara" två år senare hade den hittat en svensk förläggare och språkdräkt.




Vetenskapsradion P1 kommenterade för några år sedan den biologistiske evolutionspsykologen Steven Pinkers The Blank Slate som blev en formidabel snackis i världen när den kom 2002.

Pinkers debattinlägg är säkert i mångas ögon en tyngre bok. Till skillnad från Hillman inte ett uttryck för en filosofisk idealism utan handfast, empirisk materialism: Pinker är en laboratorieråtta som söker reducera människan genom att mäta henne på tvären och höjden. Visst föds vi i allra högsta grad differentierade - men varför förneka detta, frågar Pinker. Varför frukta olikheter?

Det anmärkningsvärda, enligt bokanmälaren på radion, var att Sverige behövde hela fem år för att producera en svensk översättning. (Så minns jag radiopratet, men i själva verket gick det något snabbare, drygt fyra år).

Efter så lång tid hade naturligtvis Pinkers brandfackla om den medfödda och genetiskt betingade ojämlikheten (och någon längre trodde på den sociala miljöns allt överskuggande betydelse) redan falnat. Som att få morgontidningen levererad åtminstone några månader försenad.

Nu är kanske inte psykologin ett område där Sverige av hävd haft värst mycket att tillföra världen. Så på hemmaplan blev Pinker säkert samtalsämne för de återstående få som inte läst boken på engelska redan fyra år tidigare.

Och så händer det igen. Relations- och hypnosterapeuten Michael Newtons Journey of Souls - den första i en trilogi och som redan givits ut på 20 språk - behövde sju (7) år innan svenskarna - som sista folk i världen? - fick ta del av den här förunderliga djupdykningen ner till själens nivå i det undermedvetna!



Så vad är problemet med Sverige och den psykologiska litteraturen?

Trögheten i samband med Pinkers bok ser jag konspiratoriskt som att den svenska folksjälen ömmar för föreställningen om den sociala miljön. Det var helt enkelt en kollektivt omedveten bortträngningsmekanism som trädde i kraft när Pinkers totala bredsida mot de empiriskt ogrundade miljöfantasierna först gavs ut.

Denna instinktiva censur mot tankar från omvärlden lättade inte förrän boken - återigen via tydliga signaler från omvärlden - visade sig vara en samtida klassiker.

Det hade helt enkelt varit för genant för Sverige att inte tillhandahålla boken på landets eget språk. Beslut om utgivning tas av ett begränsat antal personer, men det är dock djupast en folksjäl som här ses i dess makliga rörelse och ingrodda motstånd mot att berövas sina favoritperspektiv.

I fallet Michael Newton och sju lidna år är det knappast heller Sveriges fingertoppskänsla för ämnet psykologi som slutligen lett till en svensk utgåva, utan troligen bara den senkomna insikten om bokens stora framgångar i övriga världen.

Som svensk sträcker man sig inte direkt i stolthet över vad landet finner det angeläget att i demokratins namn erbjuda sina invånare på modersmålet.

Medan Hillmans bok var ganska extrem som tog själen på allvar i dess klassiska definition - som en egen storhet preexistent till den fysiska kroppen - och Pinker utgjorde hans materialistiska motsats, skulle Newton vid ett första påseende kunna se ut som ren fringe-psykologi av new age-slaget.

Så den närmare genretillhörigheten kan inte vara förklaringen till de ansenliga dröjsmål som vidhäftar böcker (med mindre de blivit säljetta i USA). Vad är det då?

Är ämnet psykologi satt på undantag tack vare Sveriges historiska kopplingar till läkemedelsindustrin? Leder landets materialistiska och socialkonstruktivistiska inriktning till att djuppsykologiska perspektiv undertrycks? Vi har ju våra piller, vi är ju pragmatiker - låt dom ute i världen resonera om spetsfundigheterna...

Kanske är den svenska systematiska förskrivningen av psykofarmaka i linje med vår gamla tradition av ingenjörskonst i dessa frågor: vår lobotomitradition och duktiga kirurger har stigit åt sidan för att låta de mer tidsenliga vita laboratorierockarna utveckla sitt kemiska krig mot psykets avigsidor.

För hypnos, det tillhörde väl 1800-talet? Tydligen inte, noterar Sverige förundrat inför hypnosterapierna som bara blir större och större utomlands, där tidigare liv-regressioner löser psykiska knutar som aldrig någon psykoanalys eller nerdrogning kunnat ordna på samma eleganta sätt.

Jag tror senfärdigheten i översättningarna beror på att Sverige ligger ungefär 100 år efter övriga Europa, och att svensken är en total analfabet när det kommer till sin insida. Psykiska saker är smutsigt, inte trevligt att tala om. För svensken är psyke lika med sjukdom. En enfald som är det direkta resultatet av vår ingenjörsmentalitet.

Nå, Michael Newtons första av tre böcker, Själars resa, utges i vilket fall på svenska 2009 (ICA-förlaget). Med tanke på hur översättandet brukar stanna av efter ett verk av den här typen av författare (se hur pass väl representerad den flitige Hillman är på svenska), ska det bli intressant att se om intresset räcker ända fram till Newtons andra bok.

Tvåan, Destiny of Souls, går djupare i ämnet än den första, och är den väsentliga om man skulle tvingas välja bara en ur trilogin. Trean är mer teknisk och vänder sig i första hand till hypnotisörer: "Vad gör du när din patient hakar upp sig och trancesessionen inte kommer vidare?". Typ.

Å shit! vilken trög hjärna!

En av många memorabla detaljer ur hypnoregressionisten Michael Newtons märkliga boktrilogi, är den där individer under djup hypnos rapporterar hur de - som andesjälar - för första gången kommer i kontakt med det foster i en gravid kvinna som de ämnar använda som fordon under det kommande jordelivet.

Hans klienter har då kunnat undslippa sig spontana kommentarer om skillnader i kapacitet i fostrets hjärna jämfört med den "ledningsdragnng" de haft tillgång till i andra kroppar, i andra liv.

Här är nya vetenskapliga rön om exakt samma gamla historia - den att intelligens, dårskap och jag vet inte allt, går i arv:

More Evidence That Intelligence Is Largely Inherited: Researchers Find That Genes Determine Brain's Processing Speed (nytt fönster).

Vad som framtonat ur Newtons 30 år av hypnosexperiment, är att själen från "andra sidan" upplever det som att han "shoppar runt" efter en ny värdkropp när det drar ihop sig till återfödelse, och mer eller mindre väljer en familj med dess arvsanlag och en kropp som vi köper oss en kapitalvara.

Ibland är hög eller låg intelligens en nyckelfaktor för det andesjälen tänkt sig uppnå med sin nästa "upplevelse", ibland är det andra aspekter som avgör valet.

För det är vad ett jordeliv är ur själens perspektiv: en förbrukningsvara med begränsad hållbarhet och förvärvad för att den motsvarar vissa önskemål.

På härvan av tid och rum...(om själens överlevnad)

ESALEN - en amerikansk "think tank" för de stora filosofiska frågorna En härlig artikel och - givet att ämnet är det största som finns - fullständigt begriplig! Värd ett andra omnämnande....

[T]here is no appreciable difference between an infinite series of identical lives and the idea that each of us has one life to live.

Kelly thinks this understanding also helps explain déjà vu experiences. Instead of thinking that they are memories of past lives, we might think of them as awakenings to something that is "occurring eternally." A déjà vu is an experience of a moment that is some-how always there and always happening. When we experience it, we are simply coming into resonance with what has always been there all along.

Och direkt efter, i nästa stycke, blir det rejält spännande:

To help flesh out this approach to the survival question, Kelly said it is necessary to grapple first with two seemingly opposed views of time:

1) The linear arrow of time: stretching from past, to present, to future.

2) The block view of time: complete blocks of spatially arranged events (proposed by Einstein and developed by Julian Barbour)

Denna Einsteins syn på tiden var tidigare helt okänd för undertecknad, och uppvisar beröringspunkter med USA:s omdiskuterade trancemedium Edgar Cayce, när han talade om "tid och rum" som en "tingens härva":

"The records of an entity are written upon time and space as the skein of things. They may be called [by man] as images. For thoughts are things, and as they run so are the impressions made upon what we call time and space."

(Ur första tranceföredraget åt klient nr 1562, återgivet i Mary Ann Woodwards "Story of Karma", 1971. Woodward tillhörde dem som levde vid tiden och hörde och såg Cayce diskutera vilka ämnen som helst under trance.)

Vad säger Amerikas "sovande profet" här? Först och främst att människornas produktion av tankar är "ting" - varje enskild tanke har en ontologisk status (på ett osynligt verklighetsplan). Människans tankar förefaller stanna kvar i universum som den bakomliggande "trasselhärvan" till manifesta ting. Kort och gott: det du tänkte i går möter du i morgon som din manifesta verklighet!

Edgar Cayce (1877-1945) - en "en på miljonen"-psykologi,
stick i stäv med västerlandets kartritningar.
"Jag gör inget som inte någon av er skulle klara."

Vid andra tillfällen lade Cayce ut texten för hur själar fastnar i det här solsystemet och kommer att gå vidare först när de lyckats "trassla sig loss". Tills det händer reinkarnerar de (inte bara på jorden utan i solsystemets övriga dimensioner av vilka vi på jorden inte upplever annat än planeterna i sina omloppsbanor).

Psykologin talar om att vara "driven" av psykologiska komplex. Djuppsykologin tillägger att komplexen är transpersonella, tidlöst råder de över tid och rum och fungerar som magneter och binder fast svaga själar i kritiska situationer. Vi är inte våra egna herrar! Därför är det alltid samma psykopatologier man finner, och säg det dårhus som inte har sin Napoleon!

Men är de psykologiska komplexen samma sak som föredragshållarens vinkling på Einsteins segment av rymd (exempelvis vårt solsystem) inom vilka arketypiska mönster eller "event patterns" ligger kodade i evigheten?

Osökt kommer jag att tänka på den irriterande oproblematiska men likafullt märklige hypnoregressionisten Michael Newtons patienter. Förda till extremt djup hypnos (specialutvecklad metod av Newton) börjar hans klienter tala ur perspektivet av sin egen själ.

I denna djupa trance kan de redogöra för hur de uppfattar tillvaron i intervallen mellan liven på jorden. Newton samlade på dessa rapporter under mer än 30 år och började skissa på en bild av livet "på andra sidan"...

Själarna tittar "på filmer" och väljer ut "händelseserier" de vill göra till sina i sitt nästkommande liv på jorden. Omogna själar får typiskt inte veta vad deras liv kommer att innehålla utan äldre själar mer eller mindre väljer deras väg åt dem... (Jag utgår från att "omogna" eller unga själar syftar på mängden erfarenhet i den här trasselhärvan vi kallar solsystemet...)

Jag kan ärligt säga att jag flera gånger var på väg att kasta den första boken. Newton problematiserar inte utan bara redogör rakt upp och ner för vad som utspelat sig på hans klinik. En slags naiv aningslöshet störde mig otroligt. Men så, en gång, och så igen, redogjordes för episoder som hade påfallande strukturella likheter med några av de mest memorabla drömmarna i mitt liv. Jag gav upp min skepsis, här pågick något underligt i Newtons behandlingsrum!

Jag lutar nu åt arketypteorin - "den andra sidan" sägs ju dock vara befolkad av de levande intelligenser platonisterna kallade "Former", och psyket är ytterst rotat "därhemma", i dess naturliga mijlö. Det som rapporteras under djuphypnos kan därför lika väl erfaras i nattdrömmen.

Jämför med de babyloniska drömprästerna - specialister på att under sömn färdas till gudarnas värld och hämta orakulära svar till nytta i denna värld. Detta var en institutionaliserad version av shamanens väg med dennes kontroll över sin "frisjäl".

Man kanske se det som att nu pensionerade Michael Newton bemyndigade sina klienter att bli sina egna helare genom att i anden färdas och se de själsliga härvor som ligger utströdda på andra tid-platser.

*****

Kanhända står alla individer på jorden still i ett evigt vaxkabinett och det som rör sig är själarna som passerar förbi dessa arketypiska, frusna positioner och animerar teatern. Det är bara att lägga på lite färg och luktfantasier och, simsalabim, har du ditt egen fullständigt verkliga dröm om ditt alldeles högst personaliserade liv!

Det skulle kanske ta lite av glädjen ur föreställningen att veta att kanske dussintals, kanske tusentals själar gjort "din" grej tidigare (gör den just nu?), att de har passerat exakt samma stationer i "ditt" liv.

Att inse helar. Du är inte längre driven av ett monster utan ansikte, du vet vem du var, som blev den du är, och du tar ditt ansvar för båda stegen på väg mot ett tredje. Det tog några årtionden, men Cayce fick rätt - trancetillståndet var inte unikt för honom. Alla individer har via sin inre ande tillgång till biblioteket i alltings mitt.

Men en dröm är vad det är, så njut av känslan att vara ett förtätat jag så länge den varar! Efteråt öppnar sig själens förståelse-horisont på ett sätt som skulle få den dödliga att klappa ihop om det hände abrupt och individen därtill var en exceptionellt bigott ego-baserad natur!

Inte undra på att många individer fruktar den religiösa upplevelsen på jorden och hellre vill diskutera eventuella "religiösa fläckar" i hjärnan (biologism) än ämnet i dess upplevda realitet.

För de räddhågsna svänger pendeln åt andra hållet: de begraver sig i sinnesvärlden och hedonism - hur någon nu kan njuta som samtidigt hela tiden förtränger det stora perspektivet...

Människomedvetandet är ett under av dubbelt processande. Den vite mannen talar med kluven tunga, sa indianerna. Japp! Hon är inte helt sann mot sitt väsen.

Nyplatonisterna (c 200-500) kallade de sinnesorienterade för "irrationella själar" - besatta av att dyka allt djupare ner i tingens oändliga förgreningar. Hela vårt materialistiska vetenskapsprojekt kan sorteras under denna grundläggande irrationalitet.

Men alla som gjort resan några gånger vet att SLOTTET INTE HAR NÅGRA YTTERVÄGGAR. Ju mer du vandrar, desto mer miljö uppstår "magiskt". Och likväl har du din ryggsäck med dig och den innehåller den trasselsudd du är en del av - ett blueprint vilket den magiskt nyskapade miljön formar sig efter. Ingen kan vandra bort från sitt öde.

Först efter vändpunkten när den rationella själens åter tar tag i spakarna kan de högre vetenskaperna bli tillgängliga för människosläktet. Och undantaget de bästa vetenskapsmännen är vi inte riktigt där än. Kommer väst att få föra den olympiska elden och människan till nästa nivå?

Rationella män, irrationella kvinnor

Ny vetenskaplig forskning visar att män, men inte kvinnor, klarar att hantera sin sinnesrelaterade respons på mat.

Kvinnors hjärnor "skenar", män har fast hand om sina. Om man lämnar därhän att materialister mäter på ett materiellt substrat (det är det som gör dem till materialister) och besinnar vad detta fynd egentligen handlar om...

...uttrycker sig den antika tanken om en skillnad mellan den RATIONELLA MANNEN och den IRRATIONELLA KVINNAN. Fast på ett biologistiskt, bokstavsplatt sätt.

Forskare "mytologiserar" de också, men tar fynden som att de kommer från "materien" istället för från sina psyken, där idén att "mäta verkligheten" ju faktiskt först uppstod... Eller som John Lennon sjöng, "keep on playing your mind games"...

Fynden rimmar i vilket fall med den senatika nyplatonismens idé om mannen som närmare knuten till den "rationella själen" (som gränsar mot den platonska Idévärlden, den rena Intelligensens värld) och kvinnan som uttryck för den "lägre", "irrationella själen" - kvinnor identifierar sig med sina fem sinnen.

Och Guds söner (svävande över jorden) fann jordens döttrar fagra, och äktade dem...


Första Mosebok

Inom esoteriska riktningar hittas ofta föreställningen att den i sig androgyna själen kan alternera mellan liv i manlig och kvinnlig kropp. Själen ANVÄNDER det biologiska könet (och deras respektive, kulturbundna beteendemönser och attityder) för att balansera ut sig!

Även om hypnoterapeuten Michael Newtons tusentals utförda hypnosregressioner ger vid handen att själar tenderar att föredra antingen den ena eller den andra sortens kropp.

Det skulle vara spännande att se PET-scans gjorda på en manskropp som härbärgerar en själ med mycket aktivt kvinnligt stoff (eller vice versa), typ en transsexuell. Med den läggningen förstår jag alltför starka själsminnen av tidigare liv i kvinnokroppar (eller det omvända), vilka från det undermedvetna stör anpassningen till det presenta.

I den symptombilden ska man troligen också finna en skäligen rigid eller obstinat personlighetstyp, inflexibel och låst i attityderna, vilket förklarar varför omställningen till en ny värdkropp i detta liv blev ett problem.

En PET-scan av en dylik natur skulle säkert visa att den mannens hjärnfotografier visar stor inkontinens gentemot sinnesvärlden av den typ kvinnornas hjärnor i detta test gav prov på.

Den torra (kontinenta) själen är den bästa.


Herakleitos, 400-talet fvt

Vilket macho han var, denne stränge Logos-filosof från Mindre Asien! Helt klart informerad om österlandets läror.

Tankarna går också till det sensationella Thomasevangeliet, hittat i en egyptisk åker 1945 och som visat sig vara den äldsta tradition om Jesus vi nu äger. Här framtonar bilden av en visdomslärare som förstått hur världen fungerar. Högre medvetande ("himmelriket") når man först, säger han, när manligt kvittats mot kvinnligt - dvs först sedan själens utbalansering är ett faktum.

Den här korta samlingen med 114 jesusord helt utan ramberättelse avslutas på samma tema:

Simon Petrus sade till dem, "Låt Maria (Magdalena) lämna vår grupp, för kvinnor är inte värdiga Livet." Jesus sade, "Skåda! Jag skall vägleda henne och göra henne manlig så att också hon kan bli en levande ande, lik er män. För varje kvinna som gör sig till en man, kommer att träda in i himmelens kungadöme."

Och det är knappast drag eller transsexualism Jesus talar om här! Det är här den västerländska kulturen sviker alla människor/själar som reinkarnerar med störningar i sitt undermedvetna, för dessa kunskaper om vad människan är - "en rullande sten" (judisk metafor för en reinkarnerande själ) - sopades under mattan för länge sedan.

Transsexualitet blir den psykopatologiska fantasi som själen tar till när inte längre kunskapen om vad människan är finns tillgänglig. Det är samma typ av "mytologisering" som den vetenskapen sysslar med när den tror det faktiskt är i hjärnorna kvinnors bristande förmåga att distansera sig från sina sinnesrelaterade fantasier sitter.

Jesus visste uppenbarligen mycket om ting vi inte längre känner till:


"It's all in the Mind."



PS. Ett äldre forskarrön som stämmer med ovanstående modell: Gay män mer benägna till ätstörningar. Här skulle man då kunna tänka sig just själar med en predisposition för feminina liv, på tillfällig utflykt i en manlig kropp. Genast börjar den kroppen visa upp "kvinnliga" beteendemönster och psykosomatiska symptom.