Kommunikationskonsulten Torbjörn Sassersson har ett tacksamt material att skriva om när SVT-teamet bakom "Uppdrag Granskning" i sann VoF-tradition ger sig ut för att krossa tanken på liv efter döden som det presenterats i många år i konkurrentkanalen TV4:s "Det okända", men tappar sikte på sakfrågan och landar i en helt annan diskussion.
Är det bara jag som upplever att folk blir allt dummare? Tillbringar jag för mycket tid på nätet, där det garanterat mest tankesvaga segmentet håller till? Men har inte elementära kvaliteter som kursstabilitet och konsekvens börjat falla bort från stora segment av den svenska folksjälen?
Är det här kostnaden för de kopiösa mängder tjuvad film och musik, dvs, lättsmält material, och preferenserna för korta sms och twittranden? Har folkets RAM-minne börjar krympa till så hotfullt låga nivåer att det inte längre går att föra en meningsfull diskurs?
Jag har studerat flitiga kommentatorer på Newsmill - röster från folkdjupet. En del skriver ymnigt och långt, men ju närmare man ser på de i grunden politiska åsikterna, desto mer yr blir man. Självmotsägelser i parti och minut. Det är som att se barn som börjat lära sig vuxenvärldens terminologi men, likt Karin Mattisson (här synad 2008 av författaren Stefan Stenudd) och hennes produktionsgrupp, inte klarar att hålla blicken för ämnet sträckan ut och landar i både borgerliga och närmast anarkistiska åsiktssystem.
Att kalla medelsvensson kapabel att hålla ett värdesystem är alldeles för generöst. Vi är som Per Gessle, byggaren av fragment från popmusikens historia, fabrikatörer och inte kulturvarelser. Men Gessle gör det bättre än sina landsmän.
Se även mina två, flitigt åberopade, studier av det svenska nationalhoroskopet.
Är det här kostnaden för de kopiösa mängder tjuvad film och musik, dvs, lättsmält material, och preferenserna för korta sms och twittranden? Har folkets RAM-minne börjar krympa till så hotfullt låga nivåer att det inte längre går att föra en meningsfull diskurs?
Jag har studerat flitiga kommentatorer på Newsmill - röster från folkdjupet. En del skriver ymnigt och långt, men ju närmare man ser på de i grunden politiska åsikterna, desto mer yr blir man. Självmotsägelser i parti och minut. Det är som att se barn som börjat lära sig vuxenvärldens terminologi men, likt Karin Mattisson (här synad 2008 av författaren Stefan Stenudd) och hennes produktionsgrupp, inte klarar att hålla blicken för ämnet sträckan ut och landar i både borgerliga och närmast anarkistiska åsiktssystem.
Att kalla medelsvensson kapabel att hålla ett värdesystem är alldeles för generöst. Vi är som Per Gessle, byggaren av fragment från popmusikens historia, fabrikatörer och inte kulturvarelser. Men Gessle gör det bättre än sina landsmän.
Se även mina två, flitigt åberopade, studier av det svenska nationalhoroskopet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.