Utmärkt på Newsmill om spöken & journalistisk iq

Kommunikationskonsulten Torbjörn Sassersson har ett tacksamt material att skriva om när SVT-teamet bakom "Uppdrag Granskning" i sann VoF-tradition ger sig ut för att krossa tanken på liv efter döden som det presenterats i många år i konkurrentkanalen TV4:s "Det okända", men tappar sikte på sakfrågan och landar i en helt annan diskussion.

Är det bara jag som upplever att folk blir allt dummare? Tillbringar jag för mycket tid på nätet, där det garanterat mest tankesvaga segmentet håller till? Men har inte elementära kvaliteter som kursstabilitet och konsekvens börjat falla bort från stora segment av den svenska folksjälen?

Är det här kostnaden för de kopiösa mängder tjuvad film och musik, dvs, lättsmält material, och preferenserna för korta sms och twittranden? Har folkets RAM-minne börjar krympa till så hotfullt låga nivåer att det inte längre går att föra en meningsfull diskurs?

Jag har studerat flitiga kommentatorer på Newsmill - röster från folkdjupet. En del skriver ymnigt och långt, men ju närmare man ser på de i grunden politiska åsikterna, desto mer yr blir man. Självmotsägelser i parti och minut. Det är som att se barn som börjat lära sig vuxenvärldens terminologi men, likt Karin Mattisson (här synad 2008 av författaren Stefan Stenudd) och hennes produktionsgrupp, inte klarar att hålla blicken för ämnet sträckan ut och landar i både borgerliga och närmast anarkistiska åsiktssystem.

Att kalla medelsvensson kapabel att hålla ett värdesystem är alldeles för generöst. Vi är som Per Gessle, byggaren av fragment från popmusikens historia, fabrikatörer och inte kulturvarelser. Men Gessle gör det bättre än sina landsmän.

Se även mina två, flitigt åberopade, studier av det svenska nationalhoroskopet.

Maya-kalendern och år 2012

Underhållande artikel om den 2012-hausse som pågått ett tag nu:

http://news.yahoo.com/s/ap/lt_mexico_apocalypse2012

Länken död vid koll 091209.

Se omnämnandet av Maya-kalendern i det här inlägget på min astro-blogg eller några andra tankar på den här bloggen under etiketten "2012".

Stegel, stegel på väggen där...

Med Bödeln och dennes dräng, Rackaren - befinner vi oss på själva botten av senmedeltiden och den efterföljande Vasatidens samhälle. Djupare kunde ingen sjunka än till utövare av samhällets mest avskydda funktioner: utförandet av skam- kropps- och dödsstraffen.

Källa

Den här underhållande artikeln av medeltida hemskheter som jag skummade delar av, fick mig plötsligt att förstå Tarotkortet nummer tio, "The Wheel of Fortune". Kortet innehåller ju en tydlig allusion till det medeltida (om inte äldre) straffet stegling!

Stegel = horisontellt stående vagnshjul varpå den avrättade kroppen, styckad i tre delar, fästas. Och det nyckfulla ödets hjul visar just tre "bestialiska varelser" fästade vid ett upprättstående vagnshjul. Implicit, via veven, förstår man att hjulet roterar.

Men Tarotsymboliken stannar inte vid en enkel avbildning av en stegel. Kortleken döljer många symboliska antydningar. Det faktum att det är sub-humana kräk som fästats vid på hjulet tyder på att människan har det i sig att sjunka lägre än sin egen art! I synnerhet den i "fritt fall" till vänster har ännu ett människohuvud men har i övrigt förvandlats till ett djur.

Uppenbarligen finns det mer filosofi bakom Tarotkorten än vad som förmedlades till det påvra medeltida Sverige. För Tarotkortet rymmer en symbolisk djupnivå bortom det uppenbara steglingsmotivet: tanken om kretsloppets hjul som nära sammanhänger med reinkarnation... "What goes around, comes around..."

Att tala om Fru Fortunas hjul och att säga som i den svenska barndomsramsa jag svagt tycker mig minnas, "lyckan kommer, lyckan går, lycklig den som lyckan får", är att fullständigt ha missat att kretsloppsprincipen! För den länkar in i frågan om etik och den osynliga morallag som genomsyrar universum (kinesernas TAO). Karma - förflutna gärningar poppar kontinuerligt upp igen och förfaller till återbetalning (eller som vinster) närhelst hjulet roterat sitt varv...

Besinnar man detta, börjar man ana hur mycket DJUP som saknats i den svenska folksjälen, i ett millennium. I dagsläget existerar inte ens föreställningen om en naturrätt längre - naturen har inget att säga den sekulära humanisten, den är bara en resurs att dra nytta av.

I vad mån den sekuläre svensken upplever något mer än estetiska intryck och allmänt välbehag av sina helgvandringar i naturen, kan jag inte uttala mig om. Det är sällan man hör rapporter som den om Ruth Dahlén som fick en kosmisk insikt i naturen under en skogsvandring under 1940-talet i vilket fall. Vi svenskar tycks verksamma på "låg vibrationsnivå".

Att det blev socialrealism och inget därutöver på våra breddgrader är inte att undra på. Seder och bruk vi importerat hit från sydligare breddgrader har vi eventuellt bara fattat ytan eller den yttre funktionen av, men den djupare signifikansen blev kvar i ursprungsmiljön.

När den geografiskt avskurna svensken importerat företeelser via imitation (som Tarotkortet visar att steglingen är ett importerat bruk), kräver likväl hennes inre en "mening" med görandet, och vi kokar därför ihop våra egna förklaringar till det vi ser och vistas med.

När popmusiken t.ex. importerades från England kunde man höra när det var svenska textförfattare i otympliga engelskspråkiga tankefigurer utan idiomatiska förlagor. Här hördes den svenska praktikerns konstruktion av engelska utifrån en förtrogenhet med grammatiska regler. Ännu in på 70-talet och ABBA-texterna kunde man höra att det här inte var en engelsk mentalitet, men melodierna "sålde in" de styltiga konstruktionerna. "Knowing me, knowing you - Is the best I can do".

Exkurs. Den första gången jag reagerade var vid 12 när jag hörde den redan då lastgamla svenska hitlåten "Bird's Eye View of You" av Ola & the Janglers och inte kände mig bekväm med frasen. Jag mindes den just, googlade den - och mycket riktigt förekommer den överhuvudtaget inte.

Men vad vet man vid tolv om ett andraspråk, frågar sig den vakne! Naturligtvis inte mycket, såvida man inte levt ett eller flera tidigare liv i England!

Närmare vår egen tid återkommer samma platthet och vi importerade entusiastiskt Skinners behaviorism (numera kallad kbt) medan det svenska Folkhemmet ännu hade vind i seglen. För den som inte redan noterat det är behaviorism universums mest själlösa psykologiska doktrin, hämtad från en kartesiskt influerad idé om människokroppen som en mekanisk maskin som bara "beter" sig och därmed kan omprogrammeras.

Jag har tidigare snuddat vid att svensken betalat ett högt pris för att bli en driven ingenjör. Han saknar djup, så till den grad att landet hamnat i en fullständigt fixering vid hastighetsrelaterad teknologi (bredband). Italien har redan gjort den trippen en gång (minns Futurismen) och det slutade i fascism. Det är därför jag flaggat några inlägg som "IT-fascism" här - etiketten är inte bara effektsökeri, utan drar ut konsekvenserna av den nya korrupta svensken.

Vi har historiskt saknat kontinuitet med världen - och klarsynta dagar har vi i det förflutna skämtsamt kallat vår lokala avkrok för "ankdammen". (När var det senast? 80-talet?) Det är mer förödande sant än någon kan föreställa sig! Vi är verkligen avskurna från Världssjälen, dvs det Kollektiva Psyket som den remarkable psykologen Carl Jung definierade den urgamla (och korrekta) tanken om anima mundi.

Häri ligger merparten av förklaringen till dagens sorgligt provinsiella och alltmer främlingsfientliga genomsnittssvensk. På min astrologiska blogg Sideriska siktet, har jag upprepade gånger beskrivit vad som händer när ett strömmande vatten avsnörs och bildar ett stagnant bakvatten, en ankdamm: fenomenet är essensen av Skorpionens tecken och dess kombination av "elementet" Vatten med "kvaliteten" Fixerad (stillastående).

Logiken är glasklar, tecknet betecknar "tilltagande korruptionen som leder till döden"? Stagnanta vatten blir skämda, psyken förgiftas. Det är också i Skorpionen som den lokalt förankrade världsbilden går under till följd av sin inskränkthet. I zodiakens nästa och nionde tecken, Skytten, introduceras den universalistiska typen, den som färdas långväga och ser hela världen som en enda plats att fördoms- och förbehållsfritt upptäcka. Här ett nypublicerat filosoferande just kring Skorpion-symbolen, en av de mest laddade människan traderat som kulturvarelse.


Tillägg 091019.

En kommentatör (se nedan) bifogar ett citat som understryker Tarot-kortens uppenbara förankring i en underliggande filosofi - den universella eviga filosofin. Från det att den allra tidigaste människan besinnat vad som föreföll vara himlavalvets kretslopp har förstås hjulet varit en eminent symbol att knyta allsköns föreställningar om cyckliska förlopp till, och jag tror inte det bifogade citatet uttömmer alla läsarter!

Inspirerad av de få orden i citatet om buddhismen tillfogar jag följande illustration av dess livshjul ur John D. Blakeleys "The Mystical Tower of the Tarot" - en spränglärd liten bok från 1974 som knyter samman korten med den hermetiska visdomen.

Klicka bilden för läsbar text.

Vad de tre varelserna egentligen representerar tror jag inte längre säkert kan sägas. Vissa Tarotkort har blivit korrumperade, och det ritas nya versioner med avvikande utföranden. Aleister Crowleys kortlek är väl den vildaste och mest egensinniga, med mängder av tillägg jämfört med de klassiska motiven.

Min spontana tanke är dock att de tre symboliska djuren i det buddhistiska livshjulet eventuellt kan återföras på den indiska materiella filosofins tre gunas, tre kvaliteter.

Det skulle innebära att den synbarligen noblaste av bestarna, den som verkar ha en viss balans på toppen (och som håller ett stavliknande objekt - kanske som en lindansare som håller i en stabiliserande stav), motsvarar kunskapens och godhetens kvalitet sattva (mindfulness!). (Sök via google-funktionen på tidigare blogginlägg om Hermes, en annan kunskapsorienterad figur med stav i handen. Staven avbildas ibland med två ormar som tvinnar sig runt den.)

De andra två bestarna, värre däran, kunde då representera tamas - sjunkandet ner i mörker och medvetslöshet - respektive rajas - uppåtstigandet i hunger efter ett varv till i kretsloppet, just den "Lust for Life" som Buddha såg som sin uppgift att söka utsläcka. Dessa två senare stämmer perfekt in på bildtextens svin respektive tupp. (Och ja, låtskrivaren till "Lust for Life", Iggy Pop, är naturligtvis född under nymånen i det fallna egots tecken Väduren till kvaliteten rajas - det blinda livsbegäret!)

Och jag kan tänka mig att i buddhismen, som vägrar se något gott alls i denna världen, den goda kunskapskvaliteten sattva har demoniserats och kallas "ormen" - notera det djurets uppenbara koppling till kunskap (sattva) i andra traditioner som inte är fullt så världsfrånvända som buddhismen.