Alkemisk psykologi

Neojungianen James Hillmans "samlade verk" (föredrag, essäer som försvunnit ur trycket, etc) fortsätter rulla ut i långsam takt. 

Volymen om stadsplaneringens psykologi ("City & Soul") var väl repetitiv, dess 400 sidor hade kunnat halveras till en slimmad volym lik "Animal Presences" som i sin tur också repeterade några teman. 

Bäst hittills är helt klart "Senex & Puer" och "Mythic Figures". Jag brydde mig inte ens om att köpa volym 1, en tunn introduktion till arketypisk psykologi som bättre kan fås via t.ex. den klassiska "Re-Visioning Psychology".

Hillman är Carl-Gustav Jungs arketyplära återkopplad till den nyplatonism där den hör hemma! Det tog ett tag att förstå hur subtilt han adapterat platonismens Själ till sina psykologiska resonemang. Hillman är fantastisk läsning för den filosofiskt intresserade.

2010 års "Alchemical Psychology" lovar en återkomst till god form efter den bitvis svaga boken om djur. Över 300 sidor och suggestiva kapitelrubriker:

1. The Therapeutic Value of Alchemical Language
   - A Heated Introduction
2. Rudiments
3. The Suffering of Salt
4. The Seduction of Black
5. Alchemical Blue and the Unio Mentalis
6. Silver and the White Earth
7. The Yellowing of the Work
8. Concerning the Stone: Alchemical Images of the Goal
9. The Imagination of Air and the Collapse of Alchemy
10. The Azure Vault: Caelum as Experience

Jag vet föga om alkemin, men Hillman har ett sätt att skriva så att man rätt omgående deltar i ämnet. Två kapitel om "det blå" kanske förklarar bokryggarna i den här serien och tilltalar förstås undertecknad med båda Ljusen i det supralunära Luftelementet!

Serien om tio eller elva planerade volymer är vacker på hyllan. Först tyckte jag de såg ut som Konsums blåvita ekonomivaror från förr, men mannen Hillman - född i transparenta Fiskarnas tecken (siderisk zodiak) - har säkert haft en hand med i den här, som jag mer och mer upplever det, sobra och tidlösa designen. Jag gillar dem bättre och bättre och börjar ångra att jag hoppade över volym ett som nu inte längre går att hitta inbunden. 

Den som lider brist på kamera och bara har en uråldrig windows98-scanner kopplad med obsolet mjukvara som skapar hemska gula ränder på varannan bild, är därför inte helt ställd! Det blev ett riktigt bra resultat av att luta boken i scannern, göra den dubbla scanningen för att komma förbi den första, missfärgade bilden och sen putsa lätt i bildprogram. (Bilden 900px hög vid klick)

Å nej, de persiska dödstornen!

Inlägg, fritt inspirerat av Obamas efterlysning av en ny världsordning. [~1.600 ord]

Ett tystnadens torn i det gamla Persien

Jag grämer mig över att först under 00-talet börjat anteckna dag (och till och med timma) för nattdrömmarna. Drömmar blir ofta mer intressanta om man känner deras kontext. Inte så att de enbart är "dagrester", men många gånger hittas råmaterialet drömmarna byggts av i händelser nära i tiden.

Att sedan drömmens innebörd är en helt annan tillhör de gåtor som materialister inte ens borde uttala sig om - dessa som inte ens tror de har en inre själ.

Med eller utan datering har en handfull starka drömmar följt mig genom åren, och i just det här fallet för att drömmen så tydligt tycktes förutspå kriget i Kuwait. Jag gjorde kopplingen redan då och har därför bevarat ett löst minne att drömmen föregick ökenkriget med cirka 1 eller högst 2 år. Såvitt jag minns fanns det inget i pressen som antyda ett sådant krig så långt innan, och jag läste i vilket fall inte tidningar och ignorerade fullständigt politik vid den tiden.

Därmed är "dagresterna" i drömmen obefintliga. Istället fylls den av ålderdomligt, arketypiskt material - jag saxar från mina drömanteckningar (ja, även de äldre har en efter en satts på pränt):

Dröm cirka 1988-89. 

Minne av att drömmen föregick Persiska Gulfkriget med 1-2 år, eftersom jag "fattade" eller "kopplade" till drömmen sedan det startade.

Står till höger utanför ett skjul ovan jord med en dörr på vilken det står något som alluderar till hur Noa släppte in djuren parvis i arken. Men här säger skylten att den smala dörren bara släpper in besökarna en och en.

Kommer in i en tyst mörklagd lokal som liknar en biosalong men också en kyrka med dess altargång. Jag går nerför ett långt, rakt nedförslut och på höger sida står långa rader av glasmontrar.

Jag noterar att mänsklighetens evolution tycks vara illustrerad med föremål vartefter jag går neråt, ser t.ex. flintyxor i en monter. ["Dagrest": Vi hade några flintyxor liggande i ett vitrinskåp i barndomshemmets vardagsrum.]

Nere vid rummets kortvägg - där en bioduk brukar finnas - hänger en stor tom vapensköld i stil med riddartidens sköldar. Minns den nu [2008] som helt vit, men från det att jag börjar stirra på den, framträder motiv. Eller också fanns motivet där från början, men "får liv" genom att jag fäster min uppmärksamhet på det.

Jag ser två torn ute i en öken och tornen börjar glida över sanden i elaka och hotfulla s-rörelser, exakt som ormar slingrar sig framåt. Jag utbrister med återhållen ångest, "Å nej, de persiska dödstornen är tillbaka igen".

Jag kan inte längre säga om jag vid den här tiden redan hade mött (via religionsstudierna i Uppsala) det persiska skicket att "luftbegrava" de döda, lämna dem uppe på höga torn, där gamarna fick äta upp kvarlevorna intill benen, men tornens hotfulla rörelser tycks förebåda död.

Där vaknar jag.

***

Tillägg: upptäckt den 7/7 2008 (Ullman/Krippner - Dream Telepathy sidan 5):

"Another classic example of a dream held to come telepathically from a God is one attributed to Alexander the Great while he was besieging the Phoneician city of Tyre (Tyros in Greek).

Alexander dreamed of a satyr dancing on a shield. this was recognized as a pun by the dream interpreter Aristander. He told Alexander. that the Greek word for satyr (satyros) could also mean "Tyre is yours" (sa Tyros). Inevitably (otherwise we would not know the story today), Alexander succeeded in capturing Tyre."

Det framgår inte av den antika uppgiften huruvida satyren dansar ovanpå en liggande sköld, eller om den dansande släktingen till Pan syns dansa - som i min dröm - som sköldens motiv.

Min dröm följer i vilket fall en "arketypisk förlaga" som bara kunde vara av intresse för den politiska härskarklassen. Min dröm kan sägas vara ur perspektivet av en som inte gillar perserna!

Märk också att "tornen" kan ses som schackpjäser och det faktum att de är två stycken, som upptakten till ett krigsspel som innefattar två aktörer. Måhända var det dessa bottnar som fick mig att minnas drömmen 1-2 år senare, när USA:s krig mot Irak efter dess invasion av Kuwait var ett faktum. Irak som granne till Persien/Iran med dess dödstorn...

Med data från 2008 trodde jag drömmen var "färdigtolkad". Men drömmar är inte objektivt material utan aspekter av levande väsen, av oss som själar! Därmed interagerar vårt psykiska innehåll med världen intill evigheten och när Obama den 22 maj 2010 efterfrågar en ny världsordning kom jag att tänka på min astrologiska analys (nytt fönster) av Ericssons förre CEO som maximalt olyckligt (för sin egen del) tog parti med BP och den gamla världsordningen just innan en oljerigg skapade en stor miljökatastrof.

Jag såg inte att jag hade fortsättningen på min dröm om dödstornen framför mig fastän de närmast ropade till mig då jag letade upp den logotyp för British Petroleum jag växte upp med. Nej, inte ens när jag lär mig att bolaget började som The Anglo-Persian Oil Company klämtar klockan!

Se den klassiska formen för en vapensköld som erinrar västerlänningen, inte främst om sin kolonialism, utan än mer om hans heliga krig mot araberna under medeltiden. Se de två bokstäverna motsvarande två persiska dödstorn. Koppla till oljeföretagets ursprungliga namn som pekar rakt mot Persien.

Drömtillfället och detta nu är intimt förenade, som ett maskhål som förbinder skilda segment av en märkligt veckad rumtid. Alla tider är alltid närvarande, men vi är inte alla öppna för alla kopplingar. Platon sade att själen har kapacitet till hågkomst - på sikt kan den vinna full inblick i sin egen historik.

*****

Detta är alltså inte en lamentation över dagens perser. Iran är en nation som med rätta fruktar den stora Satan USA för dess rovkapitalism. Detta är en studie i djup drömsymbolik. Naturligtvis har jag själv levt ett tidigare liv i Persien - eller i en till Persien fientligt stämd nation - och mer än troligt haft ett olyckligt möte med dessa "dödstorn".

Men själen är djup och rik, och när vi nattetid lägger bort den råttintelligens som vår korttänkta egocentrism i dagjaget utgör, då är den fri att komponera med allt sitt material från alla sina liv, och efter ett vist övervägande berätta sitt hjärtas mening!

Därför har djuppsykologen James Hillman rätt: en dröm är aldrig färdigtolkad, den är inte ett "objekt" att klassificera och allra minst angripa som de allra mest låsta psykena gör: genom drömböcker som listar olika föremål och fixerar dem till en eller annan betydelse. Av någon anledning råkade jag drömma en närmast apokalyptisk dröm kort innan Kuwait-kriget men den drömmen innehåller en så tajt inre struktur att den fortsätter att producera mening.

För tro inte Vetenskap och Folkbildning eller Humanisterna och andra enkla sändebud för den sataniska kraften: livet är inte meningslöst, vi människor med vårt medvetande är inte en naturens slump med ödet att uppfinna en fiktiv mening med våra liv - vilket bara föder dubbelmoral och inkonsekvenser. 

(Materialisten börjar finna det väl tungt att axla allt ansvar för universum själv och drömmer nu myten om att hitta bröder och systrar på andra planeter - men naturligtvis bara i den biologiska formen - hans innevarande myt har hämmat hans intelligens kapitalt!)

Livet är tvärtom fullt av mening och materialistens själva definition av liv helt uppåt väggarna. Det t.ex. biologin studerar är bara mekanismer för liv - de vill "maskin" och därför finner de "maskin" som sin "objektifierade" version av livet. Allt detta är ytterst sett drömmar som Världssjälen drömmer. Sade inte redan Shakespeare det?

Ateister vägrar acceptera att det utöver drömmen också finns en övervåning och det är där vi hittar de verkliga aktörerna. Vi är alla nedsänkta avatarer i den här experimentverkstaden, och de flesta av oss är knockade medvetslösa av de simpla kulturer vi hamnat i. Allra mest förblindade är de som hävdar att de är mest upplysta - de sekulära västerlänningarna. 

När därför de "persiska dödstornen åter är i rörelse", då är detta inte ett varsel som stämmer till invandrarfientlighet eller fruktan för Orienten. För vi - de sekulära västerlänningarna - är just de människor som befolkade Persien för några tusen år sedan!

I stora flockar har själar som en gång var "vi, de vackra svartskallarna" [1] reinkarnerat om och om igen. En del själar har lämnat gruppen, andra har tillkommit. Det tillhör själens natur, individuellt och kollektivt att först reagera med förnekelse och bortträngning på de egna erfarenheter som med ökad insikt (ytterligare jordeliv) visar sig ha varit irrvägar.

Bortträngningens andra sida är demonisering av alla som i dagsläget uppvisar beteendemönster som vi själva nu bär som vårt själsliga arv. Givet det svenska folkets spasmer inför främmande folk, tycks den grupp som nu är inkarnerad på jorden som svenskar ha mycket att stå till svars för i sitt kollektiva förflutna.

Jag ska inte gå så långt som att börja spekulera över vilken sällsynt grym och hjärtlös persisk dynasti en del av oss möttes i senast vi sågs, jag har redan ventilerat tanken på ett stort segment av reinkarnerade nazityskar i den svenska populationen, och historien skulle kunna tyckas helt nattsvart om man bara listar de olyckliga milstolparna för dessa subgrupperingar inom Världssjälen. 

Men tänk i de här banorna så är du inte långt från den verkliga Verkligheten - en berättelse om Naturen som inte liknar något den fåvitska naturvetenskapen har att berätta! 

Se, dessa insikter vore en verklig ny världsordning!

Obama efterlyser sin nya världsordning: DN, SvD, AB.



_____
1. Thorkild Jacobsen - The Treasures of Darkness, Yale University Press, 1976

Till naturvetaren

Plotinus har ett sätt att i ett och samma andetag tala om individers psyke och om psyket som anima mundi, det kollektiva psyket bortom dess individuella bärare. Om man är aristotelisk eller cartesisk i sin utblick, frågar man under läsandet av Plotinus om han talar om processer i personer eller processer i psyket i största allmänhet. Talar han psykologi eller metapsykologi?

Det här sättet att bedriva psykologi var också Platons, men aldrig Aristoteles, den senare började som en biologisk empiriker med individuella fall och lokaliserade psyket i enskilda kroppar. Den mesta psykologin idag [1970-talet] är aristotelisk i sitt förhållningssätt. Men Plotinus psykologi är det aldrig. Och inte heller Jungs.

Jung söker underbygga, underifrån, sin syn på de grundläggande psykiska processernas opersonlighet [transpersonalism] och universalitet genom att insamla på det aristoteliska sättet empirisk evidens från alienerade själar och exotiska kulturer. Plotinus gör inga försök av den sorten - han stöder ingenting underifrån, för honom kan aldrig någonsin något stöd komma underifrån.

[Min anm. Plotinus höll Naturen för att sakna medvetande, och människor som tar fysikalismen för den sanna verkligheten för att vara helt medvetslösa, totala fångar i Platons grotta av skenverklighet. Plotinus baserade denna helomvändning på egna mystika erfarenheter. Bara under biografen Porfyrios sju-åtta år vid mästarens fötter åsåg eleven Plotinus gå in i djupa trancetillstånd ett flertal gånger, ur vilka han återvände med klarare kunskap.]

Därför talar Jung som en plotiniker när han uttyder Sendivogius [alkemist] synsätt, ett synsätt jag tar för att också vara Jungs eget:  "Själen fungerar i en kropp men har den större delen av sin funktionalitet utanför kroppen ... (och) föreställer sig många ting av yttersta djupsinnighet utanför kroppen, precis som Gud gör."

När den arketypiska psykologin diskuterar föreställningsprocesser i myten, beskriver den samtidigt de precisa operationer som försiggår i ett individuellt psyke, om än i detta med överskuggningar och vidhäftanden som härrör från det personliga livet. Eftersom myter uppvisar Världssjälens psykologi och som en konsekvens härav även den enskilda själens psykologi, fordrar inte den arketypiska psykologin en samling fallbeskrivningar för att beskriva psykodynamiska förlopp.

Exemplifikationer av ett sådant skull sorterar under det aristoteliska förhållningssättet. Styrkan i det aristoteliska sättet ligger i dess observationella och organisatoriska styrka, inte i dess föreställande eller tolkande förmåga vilken istället är av platonsk art och står att finna hos sådana platonister som Creuzer, Thomas Taylor, Vico - och även Jung.

Saxat ur James Hillman - Plotini, Ficino, and Vico, föredrag i Rom 1973 på en konferens med namnet "Jung och den europeiska kulturen". Tryckt (på italienska) i Rivista di Psicologia Analitica, oktober 1973. Min snabböversättning fr. engelska versionen i Loose Ends (1975).

Djuppsykologen Hillman är något i stil med "italiensk hedersmedborgare" för sina insatser i klargörandet av Italiens renässanstankar ur ett arketypiskt perspektiv.

Alla psykologiska skolor utom Skinners hardcore-behaviorism är per definition psykodynamiska eftersom det inte finns en psykologi på jorden som inte anser att psykets patologi innebär något levande, dynamiskt, rörligt (pathos = rotera runt sin axel, som zodiaken, själen som bilderbok).

Att tro på den psykodynamiska människan säger alltså inte mycket. Vad frågan handlar om är snarare: är du simpel materialist, som Aristoteles, och därför av logisk nödvändighet måste underkänner alla suggestiva rapporter om ut-ur-kroppen-upplevelser där individer berättar detaljrikt om rumsliga scener och där uppgifterna senare har verifierats? Då är du cartesisk, eller snarare aristotelisk - Hillman vill tillbakadatera den här speciella hållningen - i din vägran att acceptera själen som något utöver en biokemisk kropps "bonusprodukt".

Då tror du inte på att själens verklighet, att den, utöver den minimala process den utför inuti kroppen, själv lever i en värld av arketyper, av bilder som själen föreställer sig... 

Då är du inte ens i princip kapabel att lyssna till argument eller skildringar från människor som faktiskt haft upplevelser av att ingå/uppgå i anima mundi (sådana som Plotinus, som Hillman hyllar för att ha varit en makalöst klarsynt psykolog redan för 1.800 år sedan), sådana som utifrån denna större själsliga process hämtar hem bilder explikerade i berättelser - till och med från andra tider och platser på jorden, berättelser som exakt liksom ut-ur-kroppen-upplevelsen ibland kan verifieras, trots att drömmaren (etc) själv inte hade en aning om det historiska värdet i sin "föreställning".¹

Då är du i princip bara en ömkansvärd skinnerian som tror att livet är ett "intersubjektivt" tumult av biljardbollar som studsar mot varandra i komplexa mönster av stimuli och respons, att det inte finns någon insida på psyket, ingen innerlighet som Kierkegaard kallade det.

Då är din sentimentalitet, din känsloryckningar vid musiklyssning, etc, bara bisarra kemiska störningar som genomströmmar en kropp och du finns inte ens eftersom medvetandet bara är ett epi-fenomen som bråkdelen av en sekund senare registrerar den materialistiska verklighet som den redan missat med en hårsmån. Då är du en människa som straffar dig själv och ser dig som dömd till döden eftersom din verklighetsmodell stinker av Nihilism - av intighet.

En tillvaro utan insida är meningslös om man verkligen går till botten med den här verklighetsmodellen som framför allt pushades av ateistiska brittiska positivisterna för 100 år sedan. Säg inte att du sitter fast i en död världsbild skapad av perverterade andar!



______

1. Just det var en av Jungs poänger - bland sinnessjuka upptäckte han européer som ritade och tecknade faktiskt existerande motiv från primitiva folk vilka de intagna omöjligt kunde känna till, och så föddes Jungs tes om det kollektiva omedvetna, en pool av ackumulerad mänsklig data som psyket kan hämta från. Ungefär så minns jag historien, men jag vill också minnas episoden med den mentalsjuke europén som helt ovetande om det producerade en ovanlig persisk tanke om solen och en svängande solpendel. Jag tror stora delar av våra dagliga beteenden röjer spår av våra tidigare liv, men eftersom förförståelsen saknas passerar sådant fullständigt obemärkt.

James Hillman in New Mexico

Några intryck från 1990-talet av Psykets mästare, finalen i den här korta texten är tung.

http://www.cddc.vt.edu/host/weishaus/Writing/hillman.htm

Falsk prioritering av dagmedvetandet

James Hillman, mästerlig djuppsykolog och under tio år ledare för Jung-institutet i Zürich innan han öppnade sin egen gren av jungianismen - Den arketypiska psykologin.

Psychology has taken the repressed child to be an axiomatic metaphor of psychic structure. Psychology assumes the repressed is less developed than the repressor, that [daytime] consciousness is topographically, historically and morally superior to the unconscious, characterized by primitive, amoral and infantile impulses.
Our notion of consciousness inherently necessitates repression of the child.

This constellates our main fear: the return of inferiority, the child, who also means the return of the realm of archetypal reminiscence. Archetypal fantasy is the most threatening activity of the human soul as we now conceive it, for our Western rational tradition has placed this activity in the ontologically inferior, the primitive amoral realm of actual childhood.

Utdrag ur Loose Ends (1975), en samling föredrag och kortessäer. Hillman påminde här (1971) om hur skrämmande skev den officiella västerländska synen på människan är, och fenomen i tiden som Humanisterna och den i "rationellt tänkande" grundade ateismen påminner om hur djupt förkrympta de människor är, som tror att myten om linjärt framåtskridande eller evolution överhuvudtaget har med verkligheten att göra.

Hillman, själv nyplatonist, tröttnade aldrig på att påminna om att psykets djupaste struktur mynnar ut i det eviga, tidlösa där ARKETYPERNA skapar världar i tid och rum, vardandets domän. Denna senare är den enda som materialisten befattar sig med - talet om fenomenvärldens rötter bringar genast rationalisten i neurotiskt kacklande om "religionens om ett primitivare passerat tillstånd" - läs Hillman här ovan en gång till.

Mannen har kallats västerlandets mest klarsynta analytiker och kritiker och det han har att säga om dyrkarna av empirisk metod är inte nådigt! Under lager på lager av synbarligen oklanderlig rationalitet och förnuftsmässig argumentering är de likväl en hoper fundamentalister som tagit ett djupt sittande behov efter en kontrollerbar värld så långt att de inte längre svarar mot sina egna arketypiska djup. Bakvända världen med andra ord! Samhällets mainstream-förespråkare är neurotikerna, ockultisterna de som har kontakt med det kompletta samspelet mellan Vara och Vardande.

Sverige, psykologin och eftersläpet

Efter en lång karriär fick den jungianske psykologen James Hillman 1996 en otippad bästsäljare i USA med The Soul's Code. Den massiva säljframgången noterades förstås av den svenska bokbranschen, och "bara" två år senare hade den hittat en svensk förläggare och språkdräkt.




Vetenskapsradion P1 kommenterade för några år sedan den biologistiske evolutionspsykologen Steven Pinkers The Blank Slate som blev en formidabel snackis i världen när den kom 2002.

Pinkers debattinlägg är säkert i mångas ögon en tyngre bok. Till skillnad från Hillman inte ett uttryck för en filosofisk idealism utan handfast, empirisk materialism: Pinker är en laboratorieråtta som söker reducera människan genom att mäta henne på tvären och höjden. Visst föds vi i allra högsta grad differentierade - men varför förneka detta, frågar Pinker. Varför frukta olikheter?

Det anmärkningsvärda, enligt bokanmälaren på radion, var att Sverige behövde hela fem år för att producera en svensk översättning. (Så minns jag radiopratet, men i själva verket gick det något snabbare, drygt fyra år).

Efter så lång tid hade naturligtvis Pinkers brandfackla om den medfödda och genetiskt betingade ojämlikheten (och någon längre trodde på den sociala miljöns allt överskuggande betydelse) redan falnat. Som att få morgontidningen levererad åtminstone några månader försenad.

Nu är kanske inte psykologin ett område där Sverige av hävd haft värst mycket att tillföra världen. Så på hemmaplan blev Pinker säkert samtalsämne för de återstående få som inte läst boken på engelska redan fyra år tidigare.

Och så händer det igen. Relations- och hypnosterapeuten Michael Newtons Journey of Souls - den första i en trilogi och som redan givits ut på 20 språk - behövde sju (7) år innan svenskarna - som sista folk i världen? - fick ta del av den här förunderliga djupdykningen ner till själens nivå i det undermedvetna!



Så vad är problemet med Sverige och den psykologiska litteraturen?

Trögheten i samband med Pinkers bok ser jag konspiratoriskt som att den svenska folksjälen ömmar för föreställningen om den sociala miljön. Det var helt enkelt en kollektivt omedveten bortträngningsmekanism som trädde i kraft när Pinkers totala bredsida mot de empiriskt ogrundade miljöfantasierna först gavs ut.

Denna instinktiva censur mot tankar från omvärlden lättade inte förrän boken - återigen via tydliga signaler från omvärlden - visade sig vara en samtida klassiker.

Det hade helt enkelt varit för genant för Sverige att inte tillhandahålla boken på landets eget språk. Beslut om utgivning tas av ett begränsat antal personer, men det är dock djupast en folksjäl som här ses i dess makliga rörelse och ingrodda motstånd mot att berövas sina favoritperspektiv.

I fallet Michael Newton och sju lidna år är det knappast heller Sveriges fingertoppskänsla för ämnet psykologi som slutligen lett till en svensk utgåva, utan troligen bara den senkomna insikten om bokens stora framgångar i övriga världen.

Som svensk sträcker man sig inte direkt i stolthet över vad landet finner det angeläget att i demokratins namn erbjuda sina invånare på modersmålet.

Medan Hillmans bok var ganska extrem som tog själen på allvar i dess klassiska definition - som en egen storhet preexistent till den fysiska kroppen - och Pinker utgjorde hans materialistiska motsats, skulle Newton vid ett första påseende kunna se ut som ren fringe-psykologi av new age-slaget.

Så den närmare genretillhörigheten kan inte vara förklaringen till de ansenliga dröjsmål som vidhäftar böcker (med mindre de blivit säljetta i USA). Vad är det då?

Är ämnet psykologi satt på undantag tack vare Sveriges historiska kopplingar till läkemedelsindustrin? Leder landets materialistiska och socialkonstruktivistiska inriktning till att djuppsykologiska perspektiv undertrycks? Vi har ju våra piller, vi är ju pragmatiker - låt dom ute i världen resonera om spetsfundigheterna...

Kanske är den svenska systematiska förskrivningen av psykofarmaka i linje med vår gamla tradition av ingenjörskonst i dessa frågor: vår lobotomitradition och duktiga kirurger har stigit åt sidan för att låta de mer tidsenliga vita laboratorierockarna utveckla sitt kemiska krig mot psykets avigsidor.

För hypnos, det tillhörde väl 1800-talet? Tydligen inte, noterar Sverige förundrat inför hypnosterapierna som bara blir större och större utomlands, där tidigare liv-regressioner löser psykiska knutar som aldrig någon psykoanalys eller nerdrogning kunnat ordna på samma eleganta sätt.

Jag tror senfärdigheten i översättningarna beror på att Sverige ligger ungefär 100 år efter övriga Europa, och att svensken är en total analfabet när det kommer till sin insida. Psykiska saker är smutsigt, inte trevligt att tala om. För svensken är psyke lika med sjukdom. En enfald som är det direkta resultatet av vår ingenjörsmentalitet.

Nå, Michael Newtons första av tre böcker, Själars resa, utges i vilket fall på svenska 2009 (ICA-förlaget). Med tanke på hur översättandet brukar stanna av efter ett verk av den här typen av författare (se hur pass väl representerad den flitige Hillman är på svenska), ska det bli intressant att se om intresset räcker ända fram till Newtons andra bok.

Tvåan, Destiny of Souls, går djupare i ämnet än den första, och är den väsentliga om man skulle tvingas välja bara en ur trilogin. Trean är mer teknisk och vänder sig i första hand till hypnotisörer: "Vad gör du när din patient hakar upp sig och trancesessionen inte kommer vidare?". Typ.

Några frågor, några funderingar (FAQ)

Det kom en kommentar med några frågor i samband med inlägget om den olycklige massmördaren Kretschmer. Jag tar dessa som avstamp för ett längre resonemang om bloggens grundantaganden. Därmed blir det här det kanske mest personliga inlägget så långt.

Varning! Texten avviker kraftigt från bloggformatet med en längd på 9 A4-sidor.

Dessa bloggens grundantaganden återkommer här och var inom new age-området, men i början av en resa genom det här brokiga landskapet är man kanske inte medveten om att massor av tankar helt enkelt är västerlandets äldsta filosofiska funderingar i ny klädedräkt.

Jag var mer "new age" än naturvetenskapligt intresserad vid 19, men med en universitetsexamen (för ett mer kritiskt tänkande) och med årens gång har - tvärt emot vad man kunde förvänta sig - en ny respekt för den här färgglada branschen vuxit fram.

Goda eller åtminstone fruktbara idéer dör aldrig, de kommer tillbaka igen och igen... Kanske är det ett gott tecken för "det kollektiva medvetandet" att de tankar och texter en gång bara en extremt liten elit i Grekland (filosoferna) hade tillgång till, nu har nått en sådan allmän spridnng.

Givet samtidens totala infantilitet med prosaiskt vardagsprat via sms, är t.o.m. ett new age-igt snabbreferat i gamla filosofiska pusselbitar att föredra framför inget alls, eftersom nu allt färre läser de gamla klassikerna i original.

Förklara…varför en stor merpart av människor som fördjupar sig i "det ockulta" förefaller vara stöpta i samma form?

Jag förstår ju att det kan vara ett slags uppror mot "vetenskapen" i den form den är idag.

Men för att ta dig själv som exempel (eller den bild av dig jag fått) så verkar du bland annat acceptera följande:

* Astrologi
* Horoskop
* Reinkarnation
* Karma
* Motsäga dig grunderna i evolutionen vad gäller medvetandets "värde"
* Mystik i allmänhet
* Själens existens
* Ödet i form av hård determinism

Utifrån detta måste jag säga att jag uppfattar ditt resonemang som extremt inkonsekvent.

För mig vore det mer rimligt att en person kan tro på något eller några (som har samband) av de alternativen jag listade - men INTE ALLA.

Är det en slump att du råkar tro på ALLA dessa saker som anses ockulta eller kan det vara så att OM vetenskapen inte accepterar en ämne så blir den helt enkelt mer intressant för dig!?

Astrologi har sedan jag var 19 tjänat som ett utmärkt "begreppsligt skelett" att hänga upp varjehanda fenomen på - ett klassificeringssystem om man så vill (men egentligen mer än så).

På det viset använde Giordano Bruno zodiaken när han reste runt i Europa på 1500-talet och lärde Ars Memoria till härskare och överklass. Konsten att vara kreativ men fortfarande på ett systematiskt sätt. Jag tror Bruno talade om mer än att bara "förbättra minnet", men det ingick förstås också.

I linje med det sagda (om kategorisering) skulle jag vilja förenkla ovanstående lista något. Horoskop faller in under astrologin som dess produkt. Den hypotetiska Själen är en annan huvudkategori och under den sorterar såväl dess sätt att manifestera sig, t.ex. via upprepade inkarnationer, samt de mekanismer som antas styra "kommandet och gåendet" - alltså karma.

Orden som kommentatorn presenterar som synbart skilda fenomen är alltså begrepp som ingår i en modell - kanhända t.o.m. en korrekt modell för hur livet verkligen fungerar..

Skulle man närma sig en modern indisk vetenskapsman med kärlek till sitt lands stora filosofiska traditioner, skulle han slå ihop även de två huvudkategorier vi just spikat, eftersom den individuella själen i (vissa grenar av) den indiska filosofin bara är ett "facettöga" i den stora Världssjälen.

Och då är vi redan framme vid den grundtes som ligger bakom bloggen, och som inte bara klassisk indisk filosofi kommit fram till, utan även den brittiske filosofen George Berkeley på 1700-talet. Bloggen talar inte alls om allsköns lösa ämnen utan utgår från en filosofi, en unifierad livsåskådning.


Filosofisk idealism

Berkeleys "filosofiska idealism" ser den materiella världen som bara ett fenomen i ditt medvetande (minns att du aldrig ser verkligheten direkt, utan genom ett system av sinnesorgan som enligt vetenskapen är kemiskt/elektriskt. Strikt talat borde enligt idealismen det här rummets existens upphöra efter att du som sista person lämnar det, och inte längre aktualiserar det med ditt medvetandes närvaro.

Men detta händer nu inte, menade Berkeley, eftersom det enligt den "mentala monismen" existerar ett grupptryck från många individer som investerat sin "livsupplevelse" i lärdomar om den värld de föddes in i. Förra generationen pekar ut vårt rums spelregler och de flesta av oss lever ett helt liv utan att ifrågasätta grundantagandena. (Naiv realism.)

Och ytterst skulle hela mänskligheten kunna förkasta en given sak eller sanning, men den skulle inte försvinna ändå, för i Berkeleys "indiska" filosofi har alla dessa medvetandeperspektiv utgått från en källa som är Gud eller det Primala Medvetandet självt.

Så länge detta primala medvetande projicerar alla dessa ting som är vår värld, kollapsar världen inte. Du kan lämna rummet men rummet finns ändå kvar. Du kan förneka gravitationen men den existerar alltjämt i Någons Föreställning om en värld där denna lag är en verksam del.

I denna världsbild är nu det försök till systematisering och förutsägelse som är astrologin, själen och de lagar som reglerar dess rörelse alla olika verksamheter inom ett enda sammanhängande system som även det är ren "själ", "ande" eller "medvetande". (Oklarheterna i vilka ord som ska användas är fult begriplig med tanke på att ämnet tangerar saker som förnuftet knappt kan greppa.)

Enligt den här modellen blir t.ex. den empiriska vetenskapen ett mycket litet rum nånstans i denna ofattbara mentala verklighet.. Det råder t.ex. ingen tvekan om att parapsykologiska fenomen förekommer, problemet är bara att de inte lyder de regler om repeterbarhet som den empiriska vetenskapen ställer upp för SIN lilla delmängd fenomen i den fulla verkligheten.

Minns detta: Det är i medvetandet vi först blir varse det ena eller det andra. Filosofen Emanel Kant hävdade t.o.m. att det är medvetandet "åskådningsformer" som "tid" och "rum" existerar. Kant sorterar till nämnda filosofiska idealister.


Filosofin når modern tid

Ju mer man tittar på saken, ju tydligare blir det att västerlandet har en kraftfull linje av tänkare från Platon och fram till nu. Men för ögonblicket tjusas massorna av det plotter av småkunskaper som biologin och andra discipliner häver ur sig. Det är f.n. inte på modet att ta det "stora greppet". Men saker är på väg att ändras…

Det är bara inom den detta lilla hålrum i det gigantiska medvetande den "mentala monismen" (filosofiska idealismen) man hittar en empirisk vetenskap som arbetar med dikotomier (motsättningar) som "sant/falskt", och som söker svar som är kvantifierbara - hårda svar. Den indiska filosofin sade för sin del beda-abeda - "samtidig identitet och åtskillnad". Något för det "seriella tänkandet" i väst att grunna över!

Jag har nämnt saken i något blogginlägg, och det är tänkvärt att en av de absolut vassaste Nobelpristagarna i fysik, Wolfgang Pauli ("up there" med Schrödinger, vad jag kan förstå) var god vän med djuppsykologen Carl Jung.

Västerlandet har haft en del problem med Jung pga. hans besvärande teori, som utsträckte psykologin långt bortom dess normala uppgift att analysera innehållet hos en patient. För Jung var medvetandet den Första Principen, och han lät med andra ord påfallande platonsk, indisk eller berkeleyansk!

Kvantfysikern Pauli (som så många andra av de Nobelprisbelönta fysikerna) fattade Jungs poäng och menade att människan inte har någon vetenskap värd namnet förrän psykologi och parapsykologin INTEGRERATS med de "hårda" eller exakta vetenskaperna (som fysik och biologi). Nyckelordet är alltså samsyn, integration och inte splittring eller dikotomisering.

Därför det nya trendiga begreppet "Integral Science" som givetvis inte ses med blida ögon av mainstream-vetenskapen. Men det kommer. Kvantfysiken slog verkligen in dörren och ett Newtonskt mekaniskt universum (som ligger till grund för allt tal om "motsägelser") är nu historia.

Vi är på väg in i en fantastisk framtid med så häpnadsväckande svar på de stora frågorna, att antikens små trevare så småningom kommer att hyllas som tappra och inte helt oävna försök. Jag tror - och nu talar jag bara om en känsla - att astrologin och dna-forskningen en vacker dag kommer att fattas som två uttryck av samma bakomliggande formativa principer. "Karma"-lagarna?

Sankritordet "karma" betyder bara handling eller gärning, dvs, en orsakslag som uppenbarligen måste inbegripa fler dimensioner än dem vi kan observera via de fem sinnena. Helt uppenbart har biologerna nu förstått att generna inte var hela förklaringen, den heller (se vidare området epigenetik). När når människan insikt i hela systemet?

Men eftersom det människan kallar vetenskap bara är knappnålsstora huvuden av ljus i en ocean av mörker, kan det ta lång tid än innan mänskligheten på sitt nya "vetenskapliga sätt" lyckas påvisa att det råder en harmoni mellan mikro- och makrokosmiska fenomen, att stort som litet lyder under exakt samma lagar.


Determinsm inom astrologin och i allmänhet

Ödet som total determinism är en delikat fråga. Är det den allra största filosofiska frågan? Jag vore en dåre att försöka säga något definitivt - är dock bara "privatfilosof". Jag ska ta avstamp från astrologin som bjudit mig så mycket nöje att jag med tiden gav mig in på den rena psykologins område och där hittade många spännande tänkare "maskerade" till psykologer.

För syns skull innehåller astrologin löst prat om att "god vilja" kan förbättra även ett problematiskt födelsehoroskop (som dunkelt kan uppfattas som att själen "projicerar" sig ut i ett liv i en människokropp i en tid och miljö där den bortre fonden är en stjärnhimmel som bara återspeglar den själens "status" vid tillfället ifråga).

Men som jag ser det har astrologin i väst givit vika för föreställningen om den fria viljan (en huvudtes i den kristna världsåskådningen). Jag tror (och detta är bara en åsikt) att fri vilja existerar, men inte på den inkarnerade individens nivå, utan på det tidlösa plan där andesjälen hör hemma.

Indisk astrologi, å andra sidan, drar sig inte för att deklarera att total determinism gäller i den här mätbara världen - precis som den newtonska fysiken i väst gjort sedan flera århundraden. Jag har läst att mödrar i Indien börjar med att låta en astrolog uttala sig om deras nyfödda barns livslängd och andra frågor vi i västerlandet kanske inte ens vill tänka på.

Vi har nu så länge levt i myten om vår fria vilja. Omvänt har indierna så länge levt i myten om att allt är predeterminerat via karma, att "what goes around, comes around".

Att jag kallar allting för "myter" på bloggen (även den hårda vetenskapen), beror på att jag tagit stort intryck av djuppsykologen James Hillman, som i linje med platonismen, Berkeley m.fl., menar att allt vi upplever, upplever vi som själar. Och andesjälen är enligt indisk filosofi sat-cit-ananda: pur existens, rent medvetande och lycksalighet.

En materialist är en som tillfälligtvis råkat in i en (ond) dröm om att verkligheten bara är sådant som kan mätas. Maya - illusion - säger indierna om den inställningen eftersom de föreställer sig även världar som inte skapas och förgörs i sinom tid.

Ytterligare om predeterminism här inne i vår "mätbarhetens dröm": En engelsk astrolog på 1900-talet, Charles Carter, hade vad många skulle kalla morbiditeten att studera horoskop på nyfödda som dog spädbarnsdöd och noterade då att BÅDE Sol och Måne - två nyckelparametrar i astrologin - "angrep" Ascendenten.

Den senare är horoskopets nyckelpunkt och ascendere, "uppstiga", syftar på punkten där ortens östra horisont och den ständigt uppstigande zodiakbältet/solekliptikan möts och är en esoterisk referens till själen som åter "uppstiger" ur dödsriket för ett nytt liv på jorden.

Men ingen regel utan sina undantag. Jag minns ett horoskopfall för åtskilliga år sedan, en individ som förvisso "överlevde" en sådan konfiguration. Istället var personen ett incestoffer och tjänade som stand-in för fadern under många år där modern var avvisande och frigid. Även detta är en tänkbar läsning av en Ascendent (andesjälens rollmask och fysiska kropp) som hamnat på kant mellan Solen och Månen, fadern och modern!

Så här frustrerande är astrologin - symboliken kan ta sig olika uttryck, men i vilket fall Sol och Måne är "platshållare" för far och mor eller enbart beskriver t.ex. individens egen vilja (Sol) och psyke (Måne), det går ofta inte att se. För Carl Jung kallar astrologins symboler för arketypiska uttryck: de formande krafter som ligger bakom manifestationen "far" eller "mor" är något bortom ens pappa och mamma.

Vi är invävda i ett ödesspel där människor och ting har olika FUNKTIONER. Vår själ, menar den eviga filosofi (perennial philosophy) som den här bloggen ansluter sig till, har gått ner i undervattensläge, ner under Månen (Luna - Modern) och inkarnerat i den här världen för att brottas med vissa eviga motiv i de tidsbunda klädedräkter som livet tillhandahåller från ett århundrade till nästa.

Exkurs. Ett extremt kantigt livsöde beskrivs i Aftonbladet, och en närmare granskning visar att här, precis som i fallet Kretschmer, såväl Mars som Saturnus kastar sitt "onda öga" mot Solen.

Det är Saturnus - terminatorn - som avlossar sin framåtriktade 270-gradersvinkel, och då den är associerad med olyckans och krigets Mars "följer" denne med och infekterar soltecknet Oxen, den med.

Vad står då Oxen för? Jo, bl.a. (och kanske främst) fysisk stabilitet under fötterna. Kvinnan i artikeln berättar om ELVA FOSTERHEM under sin uppväxt. Astrologins båda illgärningsmän krossar här Oxens grundläggande symbolik på samma sätt som de i Kretschmers fall underminerade hans sociala harmoni!

Man kan också notera att Månen i Fiskarna är en martyriets position, antingen i ordets ursprungliga innebörd: ett sanningsvittne (vilket personen här är, genom att skriva om sin barndom), eller i den vulgära meningen "offer" (vilket också stämmer).

Fiskarnas härskare är Jupiter, men sinnelagets (och hemförhållandenas) disponent finner sig här lite väl nära de två onda Mars och Saturnus... Kort sagt: precis som i fallet Kretschmer drabbas astrologins båda nyckelplaneter Solen och Månen av "ondska".

Men här finns också ett stråk av Jupiter (godhet) vilket saknades i den unga tyska massmördarens horoskop. Kvinnan i artikeln säger sig trots allt ha en viss kärlek till sin far. Det skulle vara ett sinnelag i välviljans tecken (hur tilltygad Jupiter än blir av sitt umgänge med Mars och Saturnus) som bidrar till den storheten.

Varken astrologin i väst eller öst har övertygat mig om sina svar i fråga om "den fria viljan" under pågående inkarnation. Enligt Platon hade Sokrates ett direkt förhållande till sin andesjäl (daimon), men på ett negativt sätt: Sokrates hörde bara varningar när han skulle AVSTÅ från en kurs, men saknade i övrigt kommunikation med sin stilla inre röst. Historien rymmer många exempel på människor som menat sig ha tillgång till mer frispråkiga "högre Jag" än så…

Bara häromdagen mötte jag skillnaden i syn på livet i den indiska litteraturklassikern Bhagavad Gita (en "snabbsummering" av filosofi och mycket mer, skriven, gissar forskarna, cirka 300 -200 fvt).

Där anses andesjälen (vårt odödliga jag) vara en passiv närvaro, en Observatör i en kropp och i en värld som i princip är predeterminerad ner i minsta detalj. Livet är en teater som spelar sig själv och vi är bara här som iakttagare! Rätt kuslig tanke om man känner sig väldigt identifierad med sin kropp, sina prylar, sitt liv…

Bhagavad Gita säger att det bara är den materiella naturens "kvaliteter" som driver skådespelet framåt, och att vi, andevarelserna, måste vakna upp ur den falska identifikationen med detta tidsbundna skådespel. Det existerar en värld bortom världen. Men det är just detta som materialismen förnekar och som vetenskapen (med rätta) menar att det inte går att bekräfta med några mätmetoder.

Observatörens existens tillhör en annan ontologisk ordning, tidlös/evig, och följer därför passivt med på resan i sitt eviga NU. Och den modellen köper jag för egen del: andesjälens (medvetandets) fria vilja på jorden, i livet, består i att förhålla sig konstruktivt till sina erfarenheter och upplevelser, för i dessa reaktioner bygger den (karmiskt) på sin nästa kropp, sitt nästa liv!

Men erfarenheterna och upplevelserna verkar vara planerade som själen planerar för en semesterresa redan innan vi föds. Detta är psykologen James Hillmans teori, fast han egentligen bara fördjupat psykologin med platonismens filosofiska tankar.

Det är uppenbart att vi nu är inne på storslagen metafysisk spekulation inte olik supersträngstänkande och liknande, som heller aldrig går att verifiera. Men det finns mycket fynd som inte stämmer med den nuvarande materialistiska synen på människan. Som jag sagt i något inlägg finns det rätt vassa "ut ur kroppen"-upplevelser dokumenterade.

Och dessa dokumenterade händelser (bl.a. från sjukhus) skulle ge empiriskt stöd för teorin om en "frisjäl" eller en Observatör eftersom ett medvetande som bara existerar tack vara en häxbrygd av kemi i hjärnan aldrig skulle kunna ta sig utanför kroppen och korrekt beskriva händelser bortom de fem sinnenas räckvidd.

Men det är just sådana fenomen som ideligen inträffar människor, vid t.ex. telepati. Jag har haft så många telepatiska inträffanden (särskilt med människor man har starka känslomässiga band med) att det ter sig närmast bisarrt att någon ens skulle ifrågasätta fenomenet.

Men det finns en viss sorts "rättshaverister" som drivs av något som inte är en sund vetenskaplig nyfikenhet. Jag talar förstås om den trasiga grupp människor som är ingrodda "skeptiker" eller "debunkers", de som är ute på någon ovetenskaplig kvasireligiös mission att krossa relgionen.

(Min vilda gissning: de här är själar som haft mycket olustiga möten med religiös inskränkthet i ett tidigare liv, och nu reinkarnerat med en enorm surdag i bagaget…)

Jag har något dussin egna tidigare liv-minnen (via drömmar eller under meditation, oj, vad regelbunden meditation öppnade sinnet för ett underliggande "förråd" av "gamla filmer"). Många år senare har jag lyckats verifiera eller åtminstone notera sannolikheten av några av dessa "filmer" tack vare Internet.

Jag kom på idén att söka bekräftelse på vissa ytterst tydliga drömmar jag haft genom livet via nätet innan kanal 5 våren 2004 körde sin svenska version av det danska formatet "Tidigare liv". Där hypnotiserades ju vanliga människor och, gissningsvis av kostnadssjäl, satsade man på nätresearch av uppgifter under hypnos vilka låg på bekvämt och billigt reseavstånd.

Men även drömmar är en tänkbar källa till information. Det är bara det att drömmarna är sammansatta eftersom "själen" komponerar fritt med sina upplevelser och kan smyga in medeltid mitt i en dröm som i övrigt anknyter till här och nu. Då kan man misstänka en karmisk koppling och ett tidigare liv på medeltiden!

Det är bara det att chanserna att hitta verifikationer är minimala! Hur många av dina senaste, säg, 20 liv på jorden tror du att du var en person av sådan vikt att du finns med i något hörn av historieskrivningen. Jesus sade: "De fattiga har nu ju alltid hos er" (så ta vara på chansen att snacka med mig medan jag är här). - Antingen hade mannen enorm hybris, eller också var han medveten om sin själ och att hans själ hade förvärvat gravitas, tyngd!

Jag har i flera inlägg nämnt Dr Ian Stevensons 40 år långa arbete över hela världen med att undersöka små barns berättelse "de minns" från tidigare liv. Ett makalöst arbete, nästan lite patologiskt! Vad drev den mannen att vilja lämna efter sig en helt klanderfri dokumentation? Var detta en slags självterapi efter att själv ha dött en brutal död i unga år på förra varvet?

Nej, troligare insåg Stevenson att reinkarnationen sätter ifråga precis ALLT vad biologin för närvarande lär ut om hur vi blir de vi är (via arv/genetik) och att medvetande bara är ett "randfenomen" till materia på ett tillräckligt komplext utvecklingsstadium.

Nobelpristagaren Wolfgang Pauli och psykologen Carl Jung tycks ha varit rörande eniga om att det är precis tvärtom: det som existerar är det Objektiva Psyket, som sedan (för sitt höga nöjes skull?) går in i en process av tillblivelse - "och Ordet blev till fysisk kropp" som det kristna Johannesevangeliet skrev med särskild syftning på den sena platonismens Nous (Medvetandet) väg "ner" mot materialisation.

Och det är där inne, i den materialiserade bubbla själen projicerar runt sig själv som vår "inomvärldsliga historia" börjar, och inuti den de små, små nischer vi inhägnat och bedriver "empirisk forskning" på.


"Typiga" typer

Jag kan inte förklara varför "merparten av ockult intresserade förfaller stöpta i samma form" mer än varför "rabiata materialister alla låter exakt likadant" (se ovan tankarna om vissa skeptiker).

För mig förefaller det delvis vara en fråga om man ens är intresserad av att se efter på nära håll. Ett exempel: Jag älskade den jamaicanska reggaemusiken under dess gyllene år på 1970-talet, och var överlycklig den dagen mina astrologiska kunskaper kommit så långt att jag kunde genomskåda de rasspecifika ytliga särdragen och korrekt gissa stjärntecknet på artister.

Jag upptäckte då att att där jag i snitt hade ett eller två album med de flesta artister, fanns det några "toppar" på skivhyllan. Rapparen ("toaster" på den tiden) I-Roy fanns representerat med hela tolv album och det var då jag började se sammanhangen: hans soltecken matchade mitt måntecken - för en perfekt "yin- och yang-balans". Jag "hörde" med min mottagaliga Måne det han gav ut som agerande Sol-varelse, och i mina ögon höjde han sig över mängden av rappare.

Märk väl, detta var 30 år sen, idag har Sverige en mer blandad befolkning, men för mig var det ett genombrott att hitta mina egna "universellt mänskliga drag" (arketypiska drag) mitt i den egna skivhyllan. Psykologen James Hillman säger att själen alltid FÖRESTÄLLER sig saker via sin omvärld (projektioner), och här fick jag ett konkret bevis för det.

I den mån man verkligen närstuderat ett fenomen och upptäcker en viss "typighet" hos ett visst folksegment ("svenskar är aggressionshämmade och tråkiga") kan det beror på att, som Hillman påpekade, Själen är det existerande och att många fastnar på en "tripp" och blir habituerat och oreflekterande utagerande.

Istället för att vara cirkulerande Observatörer blir de rena karikatyrer och identifierar sig med sitt forskningsområde eller sitt intressefält. De har, säger Hillman, blivit literalister och tar SIN FÖRESTÄLLNING AV VERKLIGHETEN som den bokstavligt sanna. De har blivit fångar i sina egna livmotiv, i sina "mentala luftbubblor".

De agerar ut en arketyp och beter sig exakt som sitt astrologiska födelsetecken säger! När jag tolkar Hillman astrologiskt, tycks han varna för att bli en SOLÄR varelse, och rusa på som en Herkules som vill bli gudomlig och utföra sina 12 stordåd (zodiakens 12 tecken).

Jämför horoskopet på den unge massmördaren Kretschmer där Månen - förmågan till distanserad reflektion - anses nedsatt pga närheten till Solen under en nymåne. Ett klassiskt exempel på vad Hillman menar med att "vara riden av maran" eller besatt av sin (solära) arketyp. Varhelst man hittar ett horoskop med riktigt svåra låsningar, kan man befara att individen själv sitter fast i en "psykisk loop" och har tappat förmågan att reflektera kring sig själv.

Istället för Solen/anden tycks Hillman lovprisa Månen - psyket - och menar att det är där - i den psykiska miilön - vi människor är satta att leva våra liv. Vi tar emot inkommande "ljus från gudarna" eller inryck från omvärlden, och vi assimilerar och berikar våra själar och cirkulerar sedan vidare i denna psykiska ocean av händelser och upplevelser.

Paradoxalt nog tror Hillman själv att han är en krigisk Vädur (nämnt i boken "A Terrible Love of War"), men hans rekommendation att leva i sin själ doftar totalt av Fiskarnas symbolik, ett psykiskt tecken, och detta är också vad han är född under enligt den astronomiskt korrekta sideriska metoden!

En av västerlandets vassa matematiker, Alfred North Whitehead, fick nog av sin ateistiska kollega Bertrand Russell och skrev några av de mer knepiga texter den västerländska filosofin producerat. Idag nämns väl Russell allt mera sällan, men Whitehead har verkligen kommit i ropet igen. Han har hittat en modern förespråkare i t.ex. Christian de Quincey. För en samtida berkeleyan, se Peter B. Lloyd.

Lite elakt kan man säga att Whitehead bara snodde buddhismens lära (en sofistikerad version av medvetande/karmaläran), men som har antytts här tycks alla kulturer nå samma resultat om man tar sökandet tillräckligt långt. George Berkeley var egentligen kristen biskop och han skulle nog ha blivit förvånad, kanske förfärad, om någon kommit från Indien och berättat för honom att han formulerat en exakt motsvarighet till den indiska vedantafilosofin!

Själv tog väl Berkeley bara de kristna tankarna till deras yttersta konsekvens. Mer än troligt hade han läst Platon, för där finns också ett material som överlappar med det österländska.

Det är detta faktum, att hela världen tycks ha tänka samma tankar som ligger till grund för Carl Jungs (och Wolfgang Paulis) insikt att det som existerar är ett Objektivt Psyke. Ibland blir det påfallande när normala förklaringar som att "A sade det till B och B berättade det vidare" saknas. (Telepati och medialitet är två klassiska "ockulta" fenomen som är spännande just för att det saknas orsakssamband - ja, i de fall den "mottagna" informationen verifieras.)

Och detta kollektiva undermedvetna "läcker igenom" och fyller var och varannan människa med tankar och funderaringar, Då människan utvecklat en upplevelse av att stå separat från övriga världen, tror hon därför att det är sina egna tankar hon tänker.

Men även det diskursiva intellektet tillhör det predeterminerade, säger indisk filosofi. Vissa plockar upp fler tankar från "Värlssjälen", andra färre. Det är (bl.a.) detta de fyra elementen i astrologin indikerar. Eld står som bäst för ren klärvoajans ("direkt skådande i anden" eller via det "tredje ögat" som religiöst språkbruk skulle beskriva det), medan Jord ger den perfekte empirikern som begränsar sig till det som kan hanteras och mätas i den "yttre" synbart verkliga omvärlden.

I den astrologiska krocken mellan Eld och Jord (som jag fascineras mycket av och har skrivit flera inlägg om) uppstår alla möjliga sorters "symptom", för på en tolkningsnivå är detta ett direkt krig mellan ande och materia, ljus och mörker, Gud och Djävulen. Man skulle kunna säga att hela västerlandets problem sedan upplysningen på 16-1700-talet kan sammanfattas i de här två elementens omaka natur.

____

Tillägg.

Ett relaterat inlägg: Hur människan krympte till sinnesretningar (en kort civilisationshistoria).

Andra inlägg åter, går i större detalj in på en förmodan som lämnades utan beaktande här, "Jag förstår ju att det kan vara ett slags uppror mot "vetenskapen" i den form den är idag".

För att bespara besökare en massa sökande bland etiketterna (jag hittar själv inte bland dem längre, och det bara efter några månaders bloggande!) kan jag sammanfatta min åsikt så här:

Troligen har folk i gemen intuitivt genomskådat vetenskapens falska anspråk på att representera rationaliteten i dess bästa dager.

Sverige är t.ex. fullständigt nerlusat av högljudda och arroganta scientister som söker göra den vetenskapliga metoden till mer än att arbetssätt för att verifiera (eller falsifiera) hypoteser kring vissa förhållanden.

Scientismen är en urartad form av vetenskap som söker göra en ny pseudo-religion av förnuftet. Detta ser människan, för den Kollektiva Själen bottnar i arketypiska motiv, och man känner genast igen en tyrann - eller en kejsare utan kläder - när man ser honom.

Går man tillbaka till senantiken och västerlandets intellektuella förfäder, var visserligen Nous (Intellektet eller i vulgär översättning "förnuftet") gudomligt, men som vetenskapen definierat sin uppgift sysslar den inte med något bortom sinnevärlden.

Nous kräver också Den Ene (Gud) - från vilken den är den första "emanationen" - och man kan inte bara plundra en äldre modell, plocka ut ordet nous och omdefiniera dess innebörd till "förnuft" och applicera det på människans "linjära, diskursiva tankeverksamhet" i syfte att skapa en förnuftsreligion. Nous är inte linjär diskurs!

Detta trams har pågått sedan 1700-talets "upplysning" - som i själva verket är en fördunkling, en avgränsning av en större verklighet (som metafysiken sysslar med) i syfte att vinna större effektivitet och framgång inom de gränser den vetenskapliga metoden satt sig. I så måtto har avgräsningen fungerat: vetenskapen har öppnat upp helt nya forskningsområden (eller mer exakt: "nya forskningsområden i enlighet med vår föreställning i vårt medvetande").

Tyvärr tycks det inte finnas någon som orkar ta tag i den "medeltid" som grupper som Humanisterna sprider och där en sammanblandning av metod och lära ägt rum. Den här bloggen gör ibland ett försök till motangrepp, men på det hela taget tycks Sverige vara ett förlorat land i den idéhistoriska processen. Inlägg etiketterade "folksjäl" (eller "svenskhet") spinner vidare på det temat.