Visar inlägg med etikett mystik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mystik. Visa alla inlägg

torsdag 1 oktober 2009

Vad en god härskare värdesätter

When Prince Wen Wang was on a tour of inspection in Tsang, he saw an old man fishing. But his fishing was not real fishing, for he did not fish in order to catch fish, but to amuse himself. So Wen Wang wished to employ him in the administration of government, but feared lest his own ministers, uncles and brothers might object. On the other hand, if he let the old man go, he could no bear of think of the people being deprived of such an influence.

Chuang Tzü, citerad av Aldous Huxley i "The Perennial Philosophy".

Jag känner inte omedelbart igen stycket, men rekommenderar den enastående professorn Angus C. Grahams (1919-91) "Chuang Tzü - The Inner Chapters" från 1981 som efter att ha varit försvunnen i många år nu åter finns i tryck.

Varning! Professorns livslånga kärlek till vad han kallade Kinas och världens första moderna röst (Chuang Tzü levde på 300-talet fvt) har lett honom till att producera en mycket avancerad engelsk översättning.

Jag minns när jag läste den här vid närmare 30 att jag vissa partier gick mig helt förbi fast jag berömde mig av bra engelskkunskaper. Nu inser jag att det är Chuang Tzüs intellektuella subtilitet, fria tänkande i bilder mot bakgrunden av Kinas egen säregna tankestil och kulturella egenheter som gör den här klassiska texten till ett formidabelt inträdesprov i den högre mystiken! Förrän man förstår de mystiska subtiliteterna måste man vara hemma i vad Chuang Tzü tar avstamp från!

Här ovan förefaller en poäng ligga i kontrasten mellan den nitiska byråkratmentaliteten i det konfucianska Kina och taoimsens dyrkan av det chosefria och spontana - ett sinne i naturlig harmoni med Vägen. Men varför jag fick lust att skriva av citatet var förstås humorn i kontrasten mellan den totalt värdelösa dagdrivaren till "fantasifiskare" och de "nyttiga" ämbetsmännen!

Grahams översättning är intressant eftersom han med en mångårig förtrogenhet med texten klart menades sig kunna urskilja de flera olika författares separata verk som på typiskt kinesiskt sätt urskillningslöst buntats ihop under det starkast lysande namnet Chuang! Här finns flera andra filosofiska skolor utöver taoismen representerade i egna böcker (en "bok" vid den här tiden liknade mer våra "kapitel"). Kanhända var Huxleys citat från något av dessa "yttre kapitel" (vilket jag misstänker pga eftersom konfucianistisk "nit" ännu inte var på modet då Chuang levde).

Här är en bra artikel om Angus Graham och hans arbete med den taoistiska klassikern
:

http://www.daoiststudies.org/dao/node/651

En granskning av amazon.com-recensenter visar att topprankade Stuart Little har intressanta åsikter om alternativa översättningar av Chuang Tzü. Det han säger påminner om mina svårigheter med Grahams text.

http://www.amazon.com/Inner-Chapters-Zhuangzi/dp/0872205819/ref=pd_sim_b_1


Men när han jämför två stycken av Graham och sin favoritöversättare känner jag mig manad att återvända till Graham i bokhyllan - inte sjutton är det något problem med Grahams översättning! Om man inte fastnar för sådana saker att han använder det mer bildade "daimonisk" istället för "andlig"...

lördag 27 juni 2009

Ut ur glömskan

I ett resultatlöst sökande på nätet efter födelsedagen (för en astrologisk analys) på den Lena Andersson, numera Humanisterna, som 2005 skrev in sig i svensk radiohistorias "Hall of Shame" med sitt timslånga baktalande av den historiske Jesus i "Sommar", ramlade jag på en annan Lena Andersson av helt motsatt kaliber.

Så ut ur glömskan räddar jag - i min föreställning - en liten välskriven text från 2007 som påminner om allt det Humanisterna saknar känsla för, förmågan att förundras bortom den trånga ärthjärnans seriella dataprocessande.

http://www.fokus.se/2007/08/brev-till-gud/

måndag 23 februari 2009

Johannes hemliga bok




Nag Hammadi-bibliotekets redaktör Marvin Meyer kallar Johannes hemliga bok ett prima exempel på gnostisk kosmologi - en senantik mytisk berättelse om världens och människans tillblivelse.

Gnostikerna var nu inte kätterska kristna som man länge trodde. Strömningen (för det fanns flera skolor), som blandade filosofi och mytiska motiv för sina meditationer, tycks ha föregått kristendomen. Den var ett typiskt hellenistiskt synkretistiskt fenomen. Men det är spännande att identifiera vilka trådar den vävt in i sina berättelser.

Det här bannlysta "Johannesevangeliet" som hittades med 50-talet andra texter i en egyptisk åker 1945, är en fri bearbetning av bibliska och grekiska motiv vilka vävts samman till något nytt. Texten är troligen skriven någon gång under 100-talet (eller kanske redan under det första århundradet) av en spekulativ tänkare. I ett senare skede har texten omarbetats så att Jesus agerar språkröret som uppenbarar de kosmologiska hemligheterna.

I slutet av berättelsen (som börjar långt före den materiella världens tillblivelse) har den lägre skaparen av vårt universum, Ialdabaoth, våldtagit Adams hustru Eva och via henne frambringat två andar i avsikt att via dessa lura mänskligheten (minns, det var Eva som åt frukten som lät henne skilja mellan "gott" och "ont" - dvs, det diskursiva intellektet vaknade). Ur Eva utgår nu en godhetens och en lögnens ande, och båda står alltså i den okunniga "denna världens herres" tjänst.

Människan är således en mycket liten pusselbit i den här omfattande senantika kosmologiska berättelsen om "fall" och "återupprättelse".

Här är stycket om den fallna mänsklighetens problem, eller rättare sagt problemet för de själar som inte fick tillräckligt mycket sannning och ljus med sig då alla själar skapades:

"De människor över vilka den falska anden sänker sig ner, kommer att ledas vilse av den."

Jag sade, "Mästare (Jesus), var tar deras själar vägen när de lämnar kroppen?"

Han skrattade och sade till mig, "En sådan (själ) som som har en större del kraft än Blasfemins ande i sig, är stark. Hon (psyché är femininum i grekiskan) undflyr det onda och genom Den Oförgänglige räddas hon och tas upp till den eviga vilan."

Jag sade, "Mästare, vart går då de människors själar som inte har känt till vem de tillhör?"

Han sade till mig, "Blasfemins ande har växt sig starkare i sådana människor under det att de gick vilse. Den här anden lägger en tung börda på själen och leder henne till onda gärningar och slungar henne långt ner i glömska. Efter att själen lämnar kroppen, lämnas hon över till Auktoriteterna som kom till genom (den ignoranta) Härskaren (över "detta kosmos", Ialdabaoth).

Auktoriteterna (de sju planeterna) binder henne med kedjor och kastar henne i fängelse. De går runt med henne tills dess att hon vaknar från sin förglömmelse och förvärvar kunskap (gnosis). Det är på det sättet hon uppnår fullkomlighet och blir räddad.

Jag sade, "Mästare, hur kan själen bli yngre och återvända in i en moders sköte eller in i en mänsklig varelse?"

Han blev glad när jag frågade honom om detta och sade till mig, "Du är sannerligen välsignad, för du har förstått. Den här själen kommer att få följa en annan själ i vilken Livets ande härbärgerar, och räddas genom den associationen. På det viset undgår hon att slungas in i ännu en inkarnation."

Marvin Meyer (red) - The Gnostic Gospels of Jesus, s.179

Som synes en fullständigt explicit själavandringslära. Tilläggas kan att den onda världshärskaren tidigare har skapat "glömskans flod" - ett direkt lån från den grekiska mytologins Lethe, som får själarna att glömma sina föregående liv om de skulle dricka från floden innan de reinkarnerar.

Det mest intressanta är att det verkar finnas kvar ekon från esséersekten i Döda havet i den här texten. I de förkristna, judiska Dödahavsrullarna finns redan den explicita åsikten att Gud redan i begynnelsen skapade alla själar som avkomma till antingen Ljusets eller Mörkrets ande.

Vad som hänt här är att det inte längre är Gud utan en lägre skaparinstans - Ialdabaoth, den
den onde världshärskaren, som låter de två andarna uppstå, och därtill inifrån Eva eller människosläktet självt. Den här delningen tillhör inte Livet - det är ur människans djup som instinkten att dela upp allt på "gott" och "ont" kommer. Och varför?

För att människorna är feta Egon som alltid väljer ett "perspektiv" och därmed gör sig till imbeciller, till partsinlagor, i den fulla Verkligheten. Och ur det perspektiv de trivs bäst med, blir automatiskt motsatt perspektiv "det onda".

Dikotomiserande är alltså följden av total okunnighet, precis som universums herre Ialdabaoth är ett nöt jämfört med de större krafter/gudar som existerar bortom världen.


Meyer översätter den onda anden som "contemptible spirit", den föraktfulla anden eller blasfemins ande. Den syns mig identisk med vad jag i ett annat inlägg kallat "egenmäktighetssyndromet", synliggjord genom vissa ogynnsamma astrologiska signaturer i barnets födelseögonblick.

På ett snarlikt sätt arbetade asketerna i Döda Havet med horoskop för att studera om aspiranter till rörelsen hade förutsättningar för den mentala disciplin som rådde där, dvs tillräckligt mycket av "Ljusets ande" i sig.

Det finns avsevärda psykologiska insikter i de senantika myterna. Inte för inte är det tack vare dessa som modern djuppsykologi klingar så förundransvärt riktigt. Carl Jung måste ha varit västerlandets mest belästa psykolog på sin tid!

Jag, som inbiten astrologistudent sedan snart 30 år, lutar åt att man med viss säkerhet förutsäga vilka nyfödda barn som kommer med en större del av "Satans" tendens att förneka och ställa sig på tvären. Å andra sidan är ju samtiden en tid av normlöshet, ultrasubjektivism och bildstormande, så man kan säga att det är lysande tider för huggormens avföda att vara på jorden just nu! De är i sitt rätta element.

Dessa förgrämda och mörkerlagda själar blir med lätthet ateister när de är gamla nog att tänka självständigt. Ja, det är egentligen tänka (i viss, mer precis mening) de inte kan, och det är just därför de tvärar. För ett fritt tankeflöde leder alltid hela vägen hem till tankens källsprång - till gnosis/kunskap - och upptäckten att människan inte är "sin egen" utan ett resultat av en föregående, intelligent skapelseakt. Astrofysikern Paul Davies är en av vetenskapens mest vältaliga representanter för den grupp som följt tanken hela vägen hem.

Johannes hemliga bok har således tydligt bevarat ekon av Döda havs-esséernas lära om de två andarna, men så här låter en tradition när den byggts ut och varierats under säkerligen 150 år. Likväl finns de centrala teserna från esséersamfundet kvar: frågan om hur det onda uppstod, vilket är människans öde - eller rättare sagt människans själs öde.

Gnosticismens svar var mer hoppfullt än det som kom att bli den kristna kyrkans doktrin ("acceptera Jesus eller döms för evigt"). För visserligen frammanas bilden av totalt vilsegångna ateist-själar - under starkt inflytande av Bespottarens ande, men genom lidant renas själarna under upprepade jordeliv tills dess att de till sist bryter sig igenom det arroganta Egot.


*****


Egot är en imitation av Satans/Ialdabaoths okunniga och därmed uppstudsiga autonomi gentemot Universums Ursprung (den Sanna Guden, om man så vill), en ego-identitet han vinner enbart genom att likt ett ovuxet barn mopsa sig och negera alla positiva inkommande signaler. Satan är Bibelns vedersakare, Gud använder Negationen (nihil) för sina outgrundliga syften.


Så upprätthåller t.ex. Satan/Ialdabaoth detta universums gränsdragningar, och alla själar som kommer i kretslopp härinne måste nu av egen kraft övervinna Lögnens eller Blasfemins ande.

När själen når insikt och kunskap, försvinner egot/Satan som den chimär det egentligen var, och själen får tillbaka sitt större och "högre" medvetande. Då, berättar all världens psykonauter, blir allt Ljus utan någon dikotomisering av typen "gott"/"ont" - då vet själen att allt som händer är EN ENDA perfekt orkestrerad helhet. Jesus: "Himmelriket är utanför och innanför er".


Då slipper själen substitutsmörjmedel som t.ex. musik, vilken bara simulerar Enhetens realitet med jordiska färger och klanger. Nu ÄR själen en levande del i den verkliga symfonin. Detta sjöng Kate Bush om redan när hon var runt 18-19. Vissa själar är "gamla själar", andra behöver några tusen år speltid på jorden ytterligare...

Då ser själen att t.o.m. de grymma händelserna på jorden är perfekt anpassade till de själar som behöver dessa grafiska lärdomar. Det är därför de kinesiska mystikerna konstaterade att den gudomliga Himmelen inte var "god" på det sätt de ringa människorna som bara jagade välbehag och flydde undan smärta uppfattade saken. Jämför Dödahavsasketerna: "Sökarna efter lena ting."

Dessa ringa människor domineras ännu av sitt animala värddjur och själen vilar i total glömska - pga. några få droppar från floden Lethe före ankomsten hit.


Trots att kärt barn drar på sig många namn - Ialdabaoth är en version av Satan - har uppenbarligen mänskligheten alltid berättat samma berättelse. Bara när en texts innebörd går förlorad uppstår klumpiga collage där varianterna av samma myt utan att sammanställaren inser duplikationen av en och samma arketypiska berättelse.

Att förfalla till ord och fraser är vår samtida kulturs sjukdom. Här finns inte ens ambitionen till en Stor Berättelse längre. Fragmenteringen sprider sig genom det kollektiva medvetandet som en cancer. Snärtiga en-radare, där ligger ambitionsnivån på själarna som är på jorden just nu (lustigt hur själarnas kaliber svarar mot deras tillgängliga kommunikationsmedel...).

Vad är detta för överblivet material? Är detta själar som ska vara med om "den stora smällen" om tjugo år? Lära sig ett elementärt arketypiskt motiv genom "livets hårda skola"?



Samtida slavar under it-tekniken, vars format

tvingar intellektet ner mot nya bottenrekord.



_____

Anmärkning. Förloppet i Johannes hemliga bok är något mer komplext än vad som här redovisats. I utvecklingen av motivet med de två andarna introduceras Lögnens ande inte samtidigt med Ljusets ande, som i Dödahavsrullarna, utan i ett senare stadium då den onde världsskaparen redan satt igång Ödets krafter (vilka binder själen i mörker).

Mörkrets ande kan ses som själva essensen av vad ett alltigenom inomvärldsligt liv innebär: en ensidig och ignorant fixering vid mätbara, konkreta ting. Detta liv är då, redan innan själen i förglömmelse söker rättfärdiga sina minnesluckor i termer av ateism, en blasfemi mot den yttersta källan till själens existens.

I dessa tankar igenkänner man mycket av den senare kristendomens åsikt om människans alltigenom syndfulla och distorderade natur. Lögnanden genomsyrar henne och får henne att hävda sin autonomi gentemot allt och alla!

Ego är söndring - den sataniska principen i konkret manifestation. Aldrig har väl vår tids personkult fått en sådan oönskad bismak som då den betraktas som frukten av medvetandets kollaps in i ett drygt "Ja men, så ser JAG på saken..." Mörkläggaren och frammanaren av provinsialism hörs plåtaktigt tala genom var och varannan människa.


söndag 22 februari 2009

Kostnaden att förbli en fruktfluga




Vetenskapen är fantastisk. Nu kan den kvantifiera - precisera - fruktflugehonans kostnad för att para sig med en hane.

It is costly for females to mate because competition among males has led to behaviours and adaptations in males that are injurious to females, such as harassment during mating rituals and toxic proteins in their sperm fluid.

ScienceDaily.com relaterar ett testresultat från Uppsala Universitet

Fynd av den här typen påminner om vad de flesta glömt, som uppskattar de exakta vetenskaperna antingen för deras praktiska effekter på våra liv här och nu eller också bara för att de är exakta. (Till den senare gruppen hör strömningar jag kommenterat i inlägg taggade "it-fascism".)

Det som glömts är att vad vetenskapen finner alltid är mindre än livet självt (och det var dagens underdrift). När den i mytologisk form kodade skapelseberättelsen Gud beslutar att utestänga Adam och Eva från Livets Träd sedan de redan ätit frukten från Kunskapens Träd (kunskap på, eller om, gott och ont), är det för att de nu är hotande nära att bli lika gudarna själva.

För vad om människosläktet, efter att ha blivit självmedvetna och nu medvetet strävar mot njutning och undviker smärta, därtill lyckas etablera denna dikotoma världsbild ("somligt är åtråvärt, annat skall undvikas") på livets egen ontologiska nivå?

DETTA MÅSTE FÖRHINDRAS! Adam och Eva drivs resolut ut ur Paradiset.

Vad är det Bibeln säger här? Jo, att människosläktets sätt att splittra Livet och dela upp den i en avdelning för "goda" ting och en avdelning för det "onda" hör hemma på kunskapens nivå, men inte på livets egen nivå. Kunskap är ett sub-set av Livet och inte större än Livet självt.

Det är när människans mentala luftbubbla växer sig större än Livet självt som hennes hybris är ett faktum och dödsstörtningen ner i liv med liten bokstav - syndafallet - inträffar.

Människan har här missat målet (synd = missa måltavlan) och börjat ägna sig mer åt sina egna mentala modeller - kvantifierbara vetenskapliga studier - än åt Livet självt. Nu, i de skickligt mytologiserade berättelserna som kommit till oss från antiken, träder "döden" in i världen.



I indisk astrologi motsvaras planeten Saturnus, "gränsdragaren", av dödsgudinnan Kali. Även i västerländsk tradition associeras Saturnus med den yttersta gränsen och med Liemannen som skär av alla fenomen som överskrider deras tillmätta tid och gräns (jfr Einsteins tid-rum, mer "i tiden" men i grunden samma mytiska föreställning om universum som en sluten, självsubsistent domän...).

Den som drar en gräns eller definierar något - det vetenskapen sysslar med - har därmed själv inviterat döden. För att inte tala om att den vetenskapliga metoden som, för att kunna fortsätta vara vad den är kontinuerligt stympar sig i vad som annars skulle ha varit en mognad i metodik. Vetenskapen är en avundsjuk gud som kräver offer på sitt altare: generationer av vetenskapare kommer och går, lever och dör i tjänandet av "empirins gränslinje".

Att vara obönhörlig i sin gränsdragning och blunda för varje anomali som går utöver dess pre-fabricerade verklighetsuppfattningen är i praktiken kravet för att få delta i detta "språkspel". Det är därför inte konstigt att vetenskapen så lätt urartar till scientistisk övertro: att man i stora drag står i kontakt med "vad det handlar om".

Den som vill töja vetenskapens utstakade gränser bör först ha ett Nobelpris i bakfickan, och inte ens det räcker alla gånger. När hörde du t.ex. senast talas om att prisbelönte (1945) kvantfysikern Wolfgang Pauli ansåg vår nuvarande naturvetenskap vara ofullständig intill dess att den inkorporerat psyko- och parapsykologin på ett vettigt sätt?

Eller att en annan Nobelpristagare i fysik, Brian Josephson, för en heroisk kamp i England mot skräckslagna ateistiska vetenskapsmän av betydligt lägre kaliber som söker smutskasta parapsykologins oemotsägliga fynd?

Eller att Nobelpristagaren i kemi 1993, Kary Mullis, öppet godtar reinkarnation som en realitet?

Reinkarnation har kartlagts och diskuterats i många religioner. Den var en självklarhet för västerlandets portalgestalt Platon (och den syditalienska matematikern och mystikern Pytagoras som Platon troligen först fick informationen från).

Men reinkarnationsfrågan förkastas a priori av mainstream-vetenskapen då den inte tycks kunna samexistera med dess favorithypotes att medvetandet är en effekt av hjärnans biokemiska soppa. Vetenskapen som uttryck för högsta rationalitet ger oss snarast anledning att fråga om rationaliteten är vid full sans!

Inte för inte sade det antika Kinas taoistiska mystiker: "Den som definierar sig blir inte för den sakens skull tydligare." (Boken om Vägen och Kraften) De pekade mot en upptäckt den västerländska vetenskapen och merparten av kulturen - med undantag av kvantfysikerna och några till - ännu inte gjort.

På något sätt verkar människans självmedvetenhet stå i strid med Livet självt!

Därför handlar alla utvecklade religioner i sin innersta kärna, mystiken, om hur individen ska kunna rätta till sitt skadade förhållande till Livet som helhet. Därvidlag måste hon börja med att avveckla sitt vetenskapliga sinne som ständigt hårklyver, söker precisera och begränsa var kunskapsbit från var annan för att - så smart i sitt eget sinne - kunna operera på sin egen lilla ask med byggbitar som vore hon Gud själv.

John Lennon sjöng: "Keep on playing those mind games - forever." Det är denna, det dikotomiserande förnuftets totalt futila verksamhet, han djupast avsåg.

Alla civilisationer som baseras på denna hybris, där man tar sig själv som "alltings mått" (den grekiske sofisten Protagoras), går skoningslöst under. Om det vittnar en annan biblisk representation: moralismen om människorna som försökte sig bygga ett torn som sträckte sig ända upp till himmelen.

Men den som vunnit sina distinktioner genom att helt leva inuti ett av Livets många sub-set, i sin egen mentala konstruktion där humanismen är det enda som existerar, kan aldrig adlas och bli en av de sanna gudarna förrän hon abdikerar från sin hybris.



Vetenskapsmannen utan ytterligare kvalifikationer är för evigt en plagiatör av Gud, en rebellisk frammanare av substitutvärldar. Indisk filosofi förnekar visserligen inte maya - mätbarhetens domän. Men man ska vara bra obeläst, eller i vetenskapsmannens fall narcissistisk, för att röra till saker för sig och, som Buddha varnade för, förväxla kartan med verkligheten.

De akut obildade eller mindre intelligenta faller för knepen, och den narcissistiska falangen av "de vita rockarna" njuter i vår kultur i fulla drag av den kvasi-gudomliga status de gör anspråk på och som de mindre vetande tillerkänner dem.

Dessa är de horder som faktiskt tror vi talar om verkligheten från dag till dag och inte bara en mental modell. "Pragmatism" - bekvämt att inte ständigt behöva kvalificera vart uttalande - säger kanske någon. Men så är det inte i praktiken.

Människor i gemen vet inte att också vetenskapen är en myt - på precis samma sätt som den religion många ser ner på i dag (till följd av en sammanblandning av religionens innersta kärna och mänskliga extremuttryck i religionens namn). Dessa västerländska horder har ännu att genomskåda sin egen scientism som den grundlösa hybris den ger uttryck för.

Djuppsykologin, med början i Carl Jung (i högintressant kollaboration med nämnde Wolfgang Pauli), har naturligtvis genomskådat vår moderna vetenskapsmyt, men det är få som förmår gå utanför det kollektiva trancetillstånd västerlandet befinner sig i och till yttermera visso valt att kalla "förnuft".

Till ett så ultimat upptäcktsresa saknas alla incentiv. Det är ju som att invitera stigmatisering och social utstötning. Samhällen i alla former och färger bygger just på att medborgarna delar samma trancetillstånd, observerar samma observanser, är eniga om samma "verklighet", vare sig denna uttrycks i termer av gudar eller de tankestrukturer man bör röra sig med för att i dagsläget passera som politiskt korrekt, dvs "förnuftig".

Charles T. Tart, fil dr, har talat mycket om "consensus trance" - samfälldhetens hypnostillstånd.

"Most humans are stumbling around in mutually-reinforcing trances, and it takes a great deal of effort, thought and time to escape from that trance."

Länk 1 (kort översikt)

Länk 2 (intervju ang. konsensusmänniskans sömntillstånd)

(öppnar i nya fönster)


Tidig Tart-klassiker

När relativistiska kulturjönsar "dekonstruerar" kulturens "texter" stannar de således innan det börjar bränna till på allvar. Men radikal dekonstruktion är exakt vad religionen och den klassiska filosofin alltid sysslat med.

Samma energi du kan använda för att spilla ett liv på att fragmentera världen via ditt vetenskapliga sinnelag och bli ett rabblande mänskligt uppslagsverk, samma energi kan används för att läka din sjukdom som atomiserar världen.
Den turkisk-grekiske tänkaren Herakleitos sade: "Vägen upp (mot unifikation) är densamma som den som leder ner (i fragmentation)".

En del tror vi progressivt lär oss mer och mer och pekar mot stenålderskulturen, som om vi visste ett dyft om vad dessa människor förmådde uppleva! Allt vi vet är att shamanismens spår (ut ur kroppen-tillstånd med mera) leder oss rakt tillbaka till stenåldern. Vem kan utesluta att mänsklighetens vetenskap låg på en helt annan nivå för, säg, 12.000 år sedan och tidigare?


bildkälla: www.mimosaspirit.com

I själva verket är det vi kallar fortskridande en låsning i ett litet segment av ett större kretslopp. Från Darwin och framåt är det vår egen mentala "input" vi själva skördar några år (eller årtionden) senare med "empiriska fynd", vilka i ett tredje stadium sanktioneras via t.ex. ett prestigefullt Nobelpris.

Antikens proto-vetenskap reproducerade den här processen av självuppfyllande "profetior" via modellen av de "Fyra Elementen". Det som visualiseras i ELD och konceptualiseras i LUFT, är skeenden på det platonismen kallade den Rationella Själens nivå.

Detta är då idévärlden, en ontologiskt själständigt realitet. Vad vi - fångarna i Platons mörka grotta - sedan sysslar med, vetenskapligt eller i största allmänhet - tillhör den Irrationella Själen. VATTEN och JORD indikerar den intuitiva känslans slutliga somatisering.

Simsalabim! I den stendöda som "materia" objektifierade slutprodukten (Jordelementet) hittar vi så förnuftsdyrkarna och deras begränsade, skyddade verkstad där de går på med sitt tjat om empirisk verifierbarhet. Men som Jesus sade: "Låt de döda begrava sina döda, och följ mig." Många av oss är destinerade till större ting än så!

Livet lever företrädesvis på den Rationella Själens nivå, vi, denna världens barn får nöja oss med att se skuggor av den verkliga showen! (Och naturligtvis har vi då ateisterna - de stora efterrationaliserna - som försöker skriva om spelet genom att hävda att vår grotta är allt som finns. Och de säger detta genom att hänvisa till de spelregler de själva kokat ihop men som bara är ett sub-set av Livet självt.

Den enda gången i detta spektakulära drama när det finns anledning att tala om tragik är när ett sekulärt land - som t.ex. Sverige - faller så lågt i sin allmänbildning att folk inte längre kan förstå hur de kom att så okritiskt vaggas in i en konsensustrance av detta slag. De är nu fångar i sin egen mentala konstruktion av verkligheten!

Men där inne, i en annan sammanflätad härva av existens, skrattar de verkliga gudarna åt detta patrask som krälar ute på ytan och via förstoringsglas projicerar sina föreställningar på ett substrat som inte ens är materia längre.

Biskop George Berkeley hade, tror jag, rätt: vi tänker kollektivt "fysisk värld" och är så långt inne i den drömmen att vi till och blöder när vi ramlar och skrubbar knäet. Men innanför och bortom oss - och detta är metafysik - finns andra som drömmer oss.

Intressant är att den monoteistiska judendomen refererar till en gud som i några få men ytterst viktiga passager talar i vi-form om sig själv(a). Är detta ett fragment av insikt om våra herrar som åser oss, människorna på jorden, spinnande sina härvor av mentala föreställningar om hur naturen egentligen hänger samman?





lördag 14 februari 2009

Aporna vassare än människan!



http://www.sciencedaily.com/releases/2009/02/090211161840.htm

Bara ännu en meningslös - ännu - faktabit från genetikens oöverskådliga myller.

Ett avgörande skäl till att knappt någon biolog (i USA) bevärdigat sig kommentera synske Edgar Cayces utsagor under 70 års tid är att denne på 1920- och 30-talet satte startskottet för det vi kallar människan 10 miljoner år tillbaka i tiden. På den tiden var siffran löjeväckande. (De allra viktigaste skälen till att biologer utelämnar Cayce är förstås att de flesta inte ens hört talas om honom.)

Men Cayce gick längre - mycket längre. Han hävdade ur sitt trancetillstånd att den evolutionsgren människorna påbörjat var en effekt av dem själva. Eller rättare, påbörjats av de "andevarelser" som med tiden skulle komma att bli de själar som idag utgör mänskligheten.

Utanför världen - vår biologiska bubbla - existerar en annan dimension varifrån kartritningen till världen blir till genom rent och skärt kreativt visualiserande. "Kreationism" med andra ord! I Platons (med fleras) värld av "vardande" (addera tidsmomentet), tar förstås saker sin tid. I brist på bättre vetande kan man här tala om en gradvis evolution över tid.


Avmystifierar man religionens tal om "andevarelse" och "själ" så gott det går, handlar det om att enskilda medvetandeentiteter (matematikern och filosofen Whitehead) - droppar av medvetande i den medvetanceocean som kallats Gud började interagera med det fysiska livet på jorden (som redan existerade).


Edgar Cayce 1877-1945


En kritisk läsning av Edgar Cayces tranceföreläsningar skulle kunna tyda på att hans flitiga bibelläsande (han var troende kristen i sitt vakna liv) påverkade de "historier" han föredrog inför frågeställare under självinducerad trance.


När allt kommer omkring påminner hans skapelseberättelser i delar om hur i Första Mosebok Guds andar kommer farande över jorden och finner jordens döttrar (djurlivet) fagra, och äktar dem. Bang! Två ontologiska ordningar möttes och en mer komplex medvetandestruktur inympades i den i sig helt naturliga naturens utveckling! Två kartritningar dubbelexponerades.

Men ett studium av fenomenet Cayce som helhet visar att varje lätt undanflykt med hänvisning till en eller annan hypotetisk influens faller. För varje detalj man tror sig ha förklarat bort, återstår många andra.

Till exempel droppade Cayce i trance spontana strökommentarer om skeenden på andra platser vilka, fastän han knappast avsåg det, blev till verifierbara, empiriska tecken på att hans medvetande faktiskt lämnat dess normala identifikation med den fysiska kroppen Cayce och var ute som en shamanisk frisjäl och "samlade korrekta uppgifter" för sitt tranceföredrag!

Dean Radins bok The Conscious Universe: The Scientific Truth of Psychic Phenomena (som enbart ett exempel av många på aktuell litteratur) borde vara obligatorisk läsning innan en naturvetare av mainstream-slaget ens hämtar andan för en avvisande kommentar till för honom/henne okända företeelser och kunskapsvägar bortom de fem sinnena.

Vi sitter fast i en materialistisk världsbild och leker med de byggbitar vi lyckats isolera via våra fem sinnen (eller deras förlängningar i mikroskop och annan apparatur). Vi kommer aldrig på det viset att förstå VARFÖR något händer. Inte om Orsaken är en icke-materiell Ande utanför det system vetenskapen isolerat.

De Nobelprisbelönta kvantfysiker filosofen Ken Wilber lät komma till tals i sin Quantum Questions var, som de förstarangens vetenskapsteorietiker de var, glasklart medvetna om att "förklaringen" till ett system aldrig kan hittas medan man själv befinner sig inuti systemet. Det är därför man måste "tänka utanför lådan", eller som Einstein, "trotsa ett axiom".

Häri ligger då motsättningen mellan vetenskap och den i vetenskapens ögon fossiliserade religionen. Religionen har redan svaret och det hatar vetenskapen (på alla nivåer av Geni som faller kort om Nobelpristagarnivån vill det synas).

Samtidigt kan inte heller religionen bevisa Guds eller den odödliga själens existens utifrån vetenskapliga spelregler - vilket inte är att undra på givet att religionen söker tala om det outsägliga via bilder, metaforer, analogier...

Men vetenskapens mindre än geniala utövare/anhängare förstår inte tydligt att det är två helt olika modeller, och söker att helt förringa religionens utsagor om evigheten, kreativ intelligens och skapandeakter som nonsens eller i bästa fall overifierbara och icke-empiriska. Och visst är de. De bygger på subjektiv observation av en ande som passerat förbi låsningen till sina fem sinnen och en ap-hjärna som modifierats i fel riktning.

Cayce betecknade också den här utgreningen som ett "misstag" i evolutionen (han kallade även ilska för en mild form av sinnessjukdom) - att jämföra med ScienceDaily-artikeln som pekar ut schizofrenins början i denna avlägsna tid.

I likställandet av vrede med sinnesjukdom gjorde Cayce i trance en koppling till kättarkristna skrifter som hittades nedgrävda i en åker i Egypten i december 1945. Men Edgar Cayce dog i januari 1945 - ett fall av "fjärrläsning" av ännu inte upptäckta skrifter?1






ScienceDaily-artikeln säger - och det här kan läsas som en antydan om att det pågår "intelligent kreationism" bakom ridåerna, ungefär som i tider just före lanseringen av en nyprogrammerad datorprodukt:


Surprisingly, the rate of duplications slowed down again after the lineages leading to humans and to chimpanzees diverged.

Men eftersom en gestalt nu håller forskarvärlden ensidigt låst, läser man och tolkar fynden i en viss riktning, med eller utan tillgång till Edgar Cayces, det medges, fenomentalt spejsade historier.

Var går gränsen mellan myt och verklighet...?

Det är inte utan att man börjar undra lite kring Cayces trancemeddelande att mänskligheten var ett evolutionärt misstag ("syndafallet" i kristendom och gnosticism) när man ser experiment som dessa:

Schimpanser har bättre minne än du

Dagens Nyheter


Kommer då framtiden att avgöra om det var en abnorm eller "sjuklig" mutation i DNA:t då människan bröt sig loss från apsläktet?

I den konfucianska klassikern Förvandlingarnas bok (I Ching) är inte alla 64 representationer av identifierade tillstånd i naturen likvärdiga, även om alla behövs (för att systemet som sådant ska vara balanserat och komplett). Vissa "hexagram" indikerar återvändsgränder i evolutionen eller, som kineserna skulle ha sagt, "vägar i naturen" (tao = väg).

Andra hexagram, som artisten Madonnas födelsesymbol "Himmelen", indikerar brutal "urkraft" eller "libido" - en skakande okänslig energi och bara "Moder Jord" kan temperera i detta proto-vetenskapliga system som väl ytterst är av den berkeleyanskt idealistiska typen2.

Moder Jord, utan spiritualiserande inflytande från Himmelen, tenderar å sin sida att kastrera sina barn och göra dem till materialister utan förmåga eller intresse av att vakna upp inför det fysikaliska livet som en gåta att lösa (och upplösa).

Istället myser Mater Materia ju fler av sina barn hon vaggar till ro så att de sömndruckna lullar runt i butiker och shoppar sig genom livet. Fem sinnen = Satans domän enligt ockultismen.3


Men religionerna har redan tusentals år av erfarenhet av funderingar i dessa riktningar. Lyssna inte på de dårar som söker presentera religionen som "bokstavstro", "en död bok", etc.

Givet att varje mänsklig tradition kan gå in i en återvändsgränd och sluta TÄNKA, vittnar sådana uttalanden ändå mest om tendensen hos dem som själva fäller dessa nedlåtande yttranden.

Och jämfört med dessa andliga krymplingar skulle jag själv hellre umgås med en själ som börjat högakta Text & Tradition än en som satt sitt ringa Ego som Domare över Skapelsen. Detta om jag nödvändigtvis måste välja mellan två ting. Men "andeperspektivet" är inte dikotomt som den mänskliga ärthjärnans. Sanningen är att andens värld tycks ha väldigt lite gemensamt med den lilla myran - människans - värld.

Det här uttrycks tydligt i den mystika kinesiska klassikern Tao Tê Ching ("dao dejing" i det försämrade transkriptionssystemet pinyin som ersatt det föregående av Wade/Giles, gissningsvis för att det senare för kineserna hade konnotationer av kristen kolonialism):

Himmelen är inte god [i människans futtiga definition].
Den behandlar de levande varelserna som halmdockor [att kasta på offerelden].

Men likväl är den andliga aspekten tidlös och evig. Dikotomier som "liv och död" får man leva med så länge man befinner sig i den världsbeskrivning de döda människorna ritar upp för allmän konsumtion. Döda människor som Charles Darwin, hans påläggskalv Richard Dawkins och Humanisterna - dessa som predikar ner i vad de tror vara slummen just för att de själva befinner sig där men ännu inte ser sin ovetenhet.

För skillnaden mellan att vara ett Slummens barn och måhända leva i den utan att därför vaggas till sömns kan den taoistiska Tao Tê Ching ("klassikern om vägen och kraften") hörsammas ännu en gång:

Skillnaden mellan dem [slummens, världens barn] och mig är att jag inte prissätter något som inte kommer från den Mörka Modern [Tao].

För att börja förstå mystika texter måste man minnas att det som ser ut som IRRATIONELLT och MÖRKT ur vårt världsliga perspektiv mycket väl kan vara tvärtom när man öppnat sitt ockulta öga - det tredje ögat - och medvetandet börjat ana "former" även i det formlösa.



_____

1. I dessa texter, Nag Hammadirullarna, översätta och publicerade flera årtionden senare, hittas plötsligt den explicita kopplingen mellan ilska och sinnessjukdom. Det är troligt att tanken förts på tal även på andra ställen - vad om de grekiska klassikerna och krigsguden Ares (Mars) fatala inverkan på psyket t.ex.?

Men ett studium av Cayce ger vid handen att han tycktes remarkabelt förtrogen med en äldre form av kristendom, mycket olik den han själv praktiserade i sitt vakna liv.


Cayces egen trance förklarade den saken som att hans medvetande inte ens behövde tappa det universella minnet, utan hämtade från sin egen själs upplevelser. Cayce tillskrev sig i trance ett tidigare liv just efter Jesus levnad. Han kom i detta liv under namnet Lucius Septulus att efter en äventyrlig ungdom konvertera till kristendomen.

Just det tidigare livet är omöjligt att verifiera, men se t.ex. läkaren Ian Stevensons 40-åriga arbete på att verifiera tidigare liv närmare i tiden.

2.
Kineserna sökte inga svar från "materien" i sig, utan kartlade de arketypiska, psykiska realiteterna därbortom. De som först i sista skedet - om de inte funnit sitt uttryck på "noblare nivå" - blir till koagulerad ch'i-energi, dvs materiell utgestaltning.

En så annorlunda ingång till vår upplevda verklighet jämfört med det nu avdöda (tack vare kvantfysiskens upptäckter) västs naiva realism! Biologin fortfar dock på sina håll i ogenerad materialism - den förefaller lika omedveten om kvantfysiken som om mänskliga fenomen som Edgar Cayce.

I en sidoutveckling kombinerades I Ching med den kinesiska 60-årskalendern för ett deterministiskt system - varav karaktäriseringen av Madonna som uttryck för ett segment tid. För likställandet av individualitet med Zeitgeist, se www.hall-of-man.com.


3. Femtalet = i ockult numerologi ett underkänt ur Himmelens - andevärldens - perspektiv, och bäddat för reinkarnation och ett nytt försök att vakna upp. För den mark du tappat på jorden, måste du också återerövra på jorden. Sanningar med stort S som inte naturvetenskapen inom överskådlig tid kommer att ställa frågor kring.


onsdag 4 februari 2009

De döda

De döda vet inte att de är döda. Och vi vet det inte heller. Apropå Expressens artikel om att ledningen på ett brittiskt sjukhus fick problem med en mörk skugga i korridorerna och tvingades kalla på en andeutdrivare.

Logion 11b ur Thomasevangeliet, den äldsta samling jesusord som existerar:

Jesus sade: De döda är inte vid liv, och de levande skall inte dö. Under de dagarna då du åt vad som dött var, gjorde du att det fick liv. När du är i ljuset, vad tänker du då göra? På dagen du var en, blev du två. Men när du blir två, vad gör du då?1

Forskare lutar nu åt att detta är ursprunglig muntlig tradition som nedtecknades cirka år 50 i Syrien. Traditionen bevarade sitt fäste i Egypten där Thomasevangeliet grävdes fram ur en åker 1945 - en världssensation kristendomen ännu inte fullt ut fattat.

Numreringen av de 114 uttalandena är godtyckligt utförd av de tidiga forskarna, och det är inte klart var i texterna det ska vara nytt stycke. kanske är "På dagen..." en helt separat utsaga. Det är uppenbart att den som samlade dessa jesusord grupperade dem utifrån ibland rätt ytliga likheter, som ett nyckelord som återkommer i 2-3 uttalanden i rad.

Den äkte Jesus var en MYSTERIELÄRARE! Och han kallade sina samtida för "döda", "kadaver" och liknande! Likt Fantomen var han hård mot de förhärdade, de vars själar ruttnat och inte längre "levandegjorde" hela människan.

Den här attityden förklarar också hans hat mot dem som dyrkar pengar - Mammon eller Satan, den här världens idol. Spår av den här hållningen dröjer kvar även i de "godkända" fyra evangelierna. Hans mission var en terapeuts - att föra de "druckna" tillbaka till medvetande om vad slags varelser de var.

Religionsforskningen, som nu nått ganska långt i uppnystandet av vem den historiske Jesus var, har naturligtvis inte missat elitsekten av mediterande munkar i Döda havet.

I deras skrifter finns det gott om förmaningar till Ljusets barn, nämnda några enstaka gånger i Nya testamentet. Innan Dödahavsrullarna hittades 1947 hade ingen kunnat ana att termen var mer än blomsterspråk, att den pekade rakt mot en extremt asketisk rörelse.

Men i samma texter finns också förbannelser över Satans barn, materialisterna. Är det någon mer än jag som ser sammanhangen här? Kristendomen kastrerade och målade över den sanne Jesus med en tintad version. "Jesus kramar barnen." "Jesus håller det gulliga lammet." "Jesus hade bara kärlek på sitt program..."

Notabelt är att de ursprungliga "thomaskristna" mottagarna av Jesus läror helt tycks ha ignorerat att mästaren avrättades. Sånt är livet. Det viktiga var de läror han hann förmedla. Och läran tycks ha varit: vinn inte världen för att i samma ögonblick förlora din själ!

_____

1.
Den ursprungliga översättningen från koptiska till engelska av en fackman:

The dead are not alive, and the living will not die. During the days when you ate what is dead, you made it come alive. When you are in the light, what will you do? On the day when you were one, you became two. But when you become two, what will you do?


söndag 28 december 2008

Du är väl inte mystiker, mitt barn?

I den avklingande västerländska civilisationen kan intill det bittra slutet reflexioner av vad som gick snett noteras. I SvD berör Eva Bäckstedt brännpunkten. Språkforskaren Carlstedt konstaterar att av tusentals böcker om den kände Nostradamus kan inte en enda klassificeras som akademisk forskning.

Citerar Bäckstedt Carlstedt: "Visst finns det franska forskare som intresserar sig för honom, jag fick hjälp av flera under avhandlingsarbetet, men de verkar inte riktigt vilja stå för sitt intresse offentligt. Kanske är de oroliga för att stämplas som mystiker."

Varför jag i bästa Nostradamus-stil förutspår att det sekulära väst - som vi dag känner det - kommer att vara borta inom ett sekel, beror just på våra felprioriteringar när det gäller människans fakulteter. Själva den kognitiva nivå som avfärdas som genant "mystik" är den "öppning mot det oskrivna bladet" som har möjliggjort bland de bästa av oss att se osedda ting, producera remarkabla uppfinningar, med mera.

Den inställning till människan som oroas för ett moment av "mystik" (i vulgärförståelsen: irrationalitet), är, på marknivån, representativ för den skock av skrikiga apor som stojar över religionens påstådda vidrighet. De här obildade flockdjuren inbillar sig i detta att de talar med samma stämma som sina förnuftsdrivna ledare.

Och ja, ett folk - en folksjäl - betraktat som ett kontinuum, innebär givetvis att även den ohämmat IQ-befriade människan, som till nöds klarar att formulera en grammatiskt passabel mening i ateismens tecken, i någon mån återspeglar orienteringen hos dem som till följd av sin ensidiga materialism valt makttrippen i detta, deras enda liv.

Efter politikernas pipa dansar sedan vetenskap och forskning (åtminstone i det här landet). Neurologer, lägre i sin förståelse av tillvaron än svårt retarderade människor, letar fläckar i hjärnan och kungör triumfatoriskt att de hittat "Gudsfläcken", den biologiska förklaringen till religiösa hallucinationer.

Eftersom mörkermän (läs: materialister) satt agendan under de senaste 300 åren av västerländsk "upplysning" (förvisso har ljus kastats över ansenliga delar materiell verklighet), är nu medvetenheten om högre ting i princip utplånad särskilt i det här landet.

Här minns förmodligen få hur tidningen Nature (ett huvudorgan för den materialistiska världsbild varpå all empirisk vetenskap vilar) halvt på skämt, halvt på allvar förordade bokbålens återinförande då biologen Rupert Sheldrake i början av sin karriär manade envar att fundera djupare över möjligheten att en morot antar morotens skepnad till följd av "formbildande fält". Klassisk Platon (och möjligen Aristoteles) med andra ord. Så politiskt inkorrekt!



Sanningen var att Sheldrake på 1980-talet hade en poäng - trots vetenskapens många skenbara insikter klarade man inte ens av att förklara det allra mest elementära: vad som gör att kroppens organ håller sig på sin plats och blir till det de blir. En vetenskap som inte har en aning om var "kartritningen" sitter, kan tyckas vara i en dålig position att tysta ner förslag om nya sätt att närma sig olösta problem.

(Steven Pinker, evolutionsbiologen, lyckades 20 år senare i "Det oskrivna bladet" inte avföra den här frågan. Biologin har ännu inget svar på ens de enklaste frågor som ett barn skulle börja att ställa.)

Beska påminnelser av Sheldrakes art, drabbar givetvis scientister hårt. Det är i detta sken man måste förstå de tarvligheter som rinner ur biologisten Richard Dawkins, och som allvarligt sänkt hans kredibilitet sedan den pinsamma boken 2006 när han, biologen, förklarade religionens för något i stil med ett virus.

När sedan det lika dåligt pålästa Sverige, och utan nämnvärd intellektuell beredskap, konfronteras med bigotter som biologisten Richard Dawkins, är det inte att förundras över hur den svenska klangbotten genast blir mörk och murrig. Surrig som en ilsk getingsvärm.

Från och med nu känner sig landets minst intellektuella bemyndigade att ondgöra sig över människor av främmande trostillhörighet som understår sig att insistera på medhavda traditionella seder fast de bor här! "Klä av dig naken, och sätt sen på dig våra kläder! Nu är du tamejfan en av oss. Och förresten, välkommen till vårt land. Här är vi mer upplysta än någon annanstans på jorden."

En annan väg till samma inskränkthet går genom den totalt obildade människans instinktiva rädsla för vad den föreställer sig som främmande "raser". Här har det lilla av förnuft hon besitter totalt ingått en fusion med djurkroppens förvisso rent biologiska (så långt vi vet) försvarsmekanismer. Ett förnuft förorenat av "fly eller fäkta"-beteende, helt inkapabelt till omdömesgill analys. Så färgat och så i affekt att det endast attrahererar sådant stoff som ger mera vatten på det egna kvarnhjulet! (Naturens eget sätt att hjälpa de mest odugliga livsformerna att snabbare försvinna från scenen?)

Det behöver inte sägas att Intelligensen inte är i närheten av dessa avgrundslika psyken. Om någon undrade över helvetet är det här man hittar det - det är människan själv som är bärare av det från det hon slutar engagera sig för det som går bortom hennes naturliga intressesfär.

Även om vi utelämnar den senare gruppen, samhällets allra svagaste och mest hjälpberoende, är det en himmelsvid skillnad mellan förmågan att tänka förnuftigt (utan affekt) och förmågan att använda Intellektets gåvor.

Det är som skillnaden mellan en handläggare av ärenden "by the book" på sitt kontor och en driven kreatör eller uppfinnare som formar något nytt, till synes rakt ur det blå. Därför är förnuftsdyrkaren - möjligen av avund - så aversiv mot varje tanke på "intelligent design". Förnuftet ser inte med blida ögon på att det kan finnas medvetenhetstillstånd som går utöver det.


Den förkättrade religionen

Svensken är nu nere i en så påver socialrealism att han många gånger inte längre kan skilja den exoteriska religionen, seder och bruk, från de esoteriska frågorna som rör människans inre, hennes själ, och Guds existens. Ja, i så måtto han inte längre alls kan föreställa sig de esoteriska frågorna, blir han lätt närmast åsiktsfascistisk när det börjar talas om religionens yttre, exoteriska, kännetecken. Höstens halal-tv har, som det har konstaterats på andra håll, visat hur ofördragsam svensken är så fort temperaturen i rummet stiger det minsta.

Frågor om den sociala ordningen hanteras av den simpla förnuftspolis vi alla har inbyggda, men förnuftet fungerar inte ordentligt i avsaknad av den aktiva Intelligens som krävs för att t.ex. ta ställning till religionens esoteriska frågor. För detta krävs en positiv skattning av vad ordet "mystik" representerar. Och mycket annat.

En sekulär stat tror sig kunna hantera ting som tillhör en större gestalt med redskap ägnade ting av mindre magnitud, och inviterar därmed problem! En sekulär stat har faktiskt abdikerat sin roll i det större historiska skeendet eftersom Naturen själv är annorlunda konfigurerad än ateisten föreställt sig. En sekulär stat lever så länge som Naturen ännu inte stött ut detta främmande organ ur sin kropp av fysisk-andlig natur.

Bäckstedt har i SvD-artikeln en poäng i sin analys av den olyckliga föreningen av luthersk ortodoxi och åsiktsstyrningens Wasa-Sverige - i en senare inkarnation draperad som den centralistiska socialdemokratin med dess totala ointresse av allt bortom praktisk, världstillvänd nyttokunskap.

Att Sverige blev detta ökenlandskap av individer som alla berömmer sig av att vara förnuftiga, att stå stadigt i en blott praktisk, pryl- och organisationscentrering, är i själva verket en del av förklaringen varför svensken i omvärldens ögon ter sig som lätt naiv om inte rent av efterbliven. Svensken har nämligen avvecklat det mesta av sin introspektiva förmåga och saknar flera nivåer av djupseende i sin varseblivning!

På nivån export av popmusik eller cementblandare har detta inte spelat så stor roll. Här talar vi om produkter som är ämnade åt unga människor vars fysiska substrat till medvetandet - hjärnan - inte ens är färdigutvecklat eller produktionsindustrin vars intellektuella utmaningar är av enbart praktisk art. Problemet går tydligare i dagen lite senare i människans mognad eller där livet bjuder på mer komplexa gåtor. Här faller svensken efter.


Mystikens läsart

Går man bortom förnuftets domän (inom vilken den verkar som enbart söker manifesta historiska orsaker), går det att göra andra kopplingar. Kan Sverige vara ett av de länder där reinkarnerade nazister från tiden för 2a världskriget finner en fristad? Kan landets vanligen lågmälda och neutrala profil vara just den balsam på såren som många själar från förra kriget behöver?

Att få återanpassas som mänskliga individer genom att land som skonar dem från religiösa ställningstaganden om den ena eller den andra rasens/ideologins överhöghet? Kan denna tanke också vara en delförklaring till nyhedendomen, till asa-tron? (Ett förlopp som då korrelerar med en tilltagande mängd nysvenskar.) Tanken är faktiskt inte så dåraktig som kan tyckas. Se ett tidigare blogginlägg. (Öppnar i nytt fönster.)

Ett känt amerikanskt medium har t.ex. "synat" Israels politiker, och noterat att landet nu styrs av individer vars själar senast ingick i antisemitiska franska och tyska regeringar - vilket då skulle förklara den nuvarande israeliska nationalsjälens råhet. Ledarskapets böjelse är densamma - oceanångare vänds sällan över bara två jordeliv - men nu riktas ovettet mot grannländerna.

Reinkarnation är paradoxalt nog det definitiva argumentet mot nationalism! För de som skriker högljuddast är uppenbarligen de med minst själslig substan i frågan. Döm aldrig boken efter dess pärmar - pröva först att läsa lite i den.

Naturen arbetar med extremt komplexa metoder när Hon söker neutralisera ting som gått överstyr i en tidigare generation/inkarnation. Naturen skiftar saker på den esoteriska insidan alltmedan den exoteriska världen har sina traditioner och former. Yin och Yang leker med förnuftsdåren och blott den seende ser!

*****

Mystikern och reggaesångaren Bunny Wailer yttrade på sin debutskiva 1976 de märkliga orden, "bara de skiftande namnen skyddar de oskyldiga". Låtens titel? "Reinkarnerade själar." Så vi kanske ska tala tyst om vår nutida svenskhet. Många av oss kan ha varit bekännande nazister för bara ett halvsekel sedan. Andra har levt liv efter liv i antisemitiska europeiska miljöer och lider av en mer djupgående missfärgning... Nu är vi återfödda som nordbor och alla har rätt till en omstart. Men det gäller att vara vaksam när man bakom förnuftspropaganda bör en underton av något annat, något med mörka historiska rötter...

Det som idag förklenande kallas "mystik" lär i morgon utgöra grunden i det vetenskapliga sinnelaget. Kvantfysikerna har vetat det sedan 1930-talet. Att fysikern Niels Bohr valde ett Yin/Yang-märke på sin vapensköld är välkänt stoff. Övriga segment i väst har ännu inte riktigt fattat att vi anträtt en tid där "framkanten" befinner sig bortom simplistiska dikotomier som religion och dess förnekande i a-teism. Det här blir smärtsamt tydligt när naturvetenskapare gör entré och vill glänsa med all sin kunskap - kunskap som enbart är giltig inom deras eget "språkspel", hur mycket de än tror att de har fått korn på verkligheten...

Och apropå de stora frågorna, de metafysiska frågorna... Vart går en individs själ efter döden när värdkroppen under hela dess liv enbart fixerat sig vid sin inskolning i förnuftsstrukturer och identifikation med det materiella substratet? Kommer den areal som kallas Sverige att bli fullsmockad av "jordbundna andar" - den där sorten som har så lågt i tak att de inte ens har vett att "gå mot ljuset", utan hänger kvar runt gård och stuga i århundraden, fångade i fantasin att de alltjämt är människor av kött och blod?

Madonna må ha tjänat hop till en och annan besk kommentar för sin despotiska personlighet, men åtminstone det talar för henne, att den judiska kabbala hon studerar - klassisk mystik - har koll på de olika medvetenhetstillstånd människan har det i sig att realisera.

Svenskens urvattnade socialrealism sorterar distinkt under den kombinerade verkan av RUACH och NEFESH, det absolut lägsta tillståndet där ren fysikalism kombineras med ego-strävan, en nivå där människans medvetande med nöd och näppe passerat djursjälens nivå. Ät den!

Kanske skäl till att visualisera ett helt nytt projekt som nyårslöfte? Operation "Öppna ögonen för livets djupdimension 2009"?

Den som använder sitt ockulta öga ser mer än den som är låst vid sitt förnuft.