Slavarnas tandagnisslan

Den jamaicanska slavmusiken reggae hade sin gyllene tid under 1970-talet och i decenniets mitt kom en av de sorgligaste men samtidigt vackraste albumen från eran, vokaltrion Mighty Diamonds "Right Time". 

Titelspåret var en påminnelse om att den onda västvärlden som höll folk i förnedring och fattigdom skulle falla när "den rätta tiden" kom. Som om någon i tredje världen behövde få sin situation beskriven för sig, innehöll albumet också låten om tandagnisslan, "Gnashing of teeth".

Nu har det västerländska konsumtionssamhällets slavar och nyttiga idioter nåtts av samma situation. I högerorganet DN (som för övrigt låtit svartlista undertecknads andra blogg från sina länklistor därför att här produceras tänkvärdheter)[1] berättas om hur unga västerlänningar nu i stress nöter ner sina tänder av tandgnissel.

Tänk att vi, de mentalt förgiftade västerlänningarna, har så svårt att uppfatta den onda roten där tredje världens "obildade" människor så lätt kan se sammanhangen! (Se dock dessa nyheter från Wall Street av alla symboliska gator.)

GNASHING OF TEETH (1975)

Weeping and wailing and mourning and gnashing of teeth, Ah ah,

Weeping and wailing and mourning and gnashing of teeth, yeah.

When the judges of judgment forward in front of I,

He and she will be judge according to the work they have done.

Not even the suckling shall not escape, so

Weeping and wailing and mourning and gnashing of teeth, yeah. x2

Na na na, 

When the earth has been cleansed, and the righteous will be standing on the land,

So no matter what you do only good works shall see you through,

Weeping and wailing and mourning and gnashing of teeth,

yeah. x2

Na na na

Yeah, weeping and wailing and mourning and gnashing of teeth, yeah. x2

When the judges of judgment forward in front of I,

He and she will be judge according to the work they have done,

Not even the suckling shall not escape, Weeping and wailing

So weeping and wailing and gnashing of teeth, yeah. x2

When the earth has been cleansed, and the righteous shall stand on the land,

So no matter what you do, only good works shall see you through.

Weeping and wailing and mourning and gnashing of teeth, yeah now. x2

(Text o musik: Sharpe, Simpson, Ferguson & Hoo Kim)

_____

1. I skenet av sådana här tillgrepp som DN:s svartlistning får Svenskt Näringslivs smutskastning av konsten att tänka - filosofi - en ny och sinister klang! Smutskastningen låg i att ämnet var "olönsamt" - ett flagrant försök att ytterligare sänka den mentala nivån hos unga svenskar och styra deras påverkbara sinnen mot utsikten att leva ett liv bara för pengar - som näringslivets okultiverade schackrare själva!

Marknadens idealmänniska är den fullständigt sönderstressade neurotikern, som konsumerar från morgon till kväll. Rakblad mot generande behåring, spolarvätska mot dålig andedräkt, gelé för kroppsdelar som inte putar ut tillräckligt.

Sverige, landet historiskt utan filosofi, har skadats mer än något annat europeiskt land eftersom vi inte haft någon bildning att sätta mot denna Djävulens cyniska lek med oss och knäckande av vår självkänsla för att göra oss till nyttiga konsumister.

(Konsum-ism = konsumtion som sekulär religion, som ersättning för klarsyn.)

Pity on such a good story

The blog So Many Records, So Little Time, features a nice reminiscence of the classic hymn-like tune Conscious Man by Jamaican vocal trio The Jolly Brothers. The story sounds all very believable. However, the mess that always was the Jamaican record industry isn't helped by producing educated guesses about who offered what record company what music. 

Thanks to a few good import stores in Stockholm Sweden where I lived at that time, I grabbed a UK copy of said tune on the extremely short-lived Magnum label already in 1977; a label which folded after just three LP releases and few singles. 

The information to be gleaned from the original UK relase of this mellow tune shows demon producer Lee Perry (hiding from view in the credits) did not offer the song to United Artists, as indicated in the above link (where you can also see the 1978 reissue). Apparently, UA acquired simply the folded Magnum Records' catalogue.

The complexity is even worse than that blogger imagined since according to the above label it had already been licensed from the Seven Leaves Records company - which paradoxically I have never seen releasing anything until the 80s! 

No wonder every reggae discography site is replete with misinformation, gross misinformation. Piecing the history of reggae's golden years today may actually not be worth it. So little time, so many other things to learn.

Musikalisk destruktion

[Tillägg: DN publicerade den 15 augusti 2009 en artikel som man nästan kunde tro är en "not för not"-kopia av detta inlägg från i juni samma år. Men så är det givetvis inte. Ämnets struktur är så att säga givet, och allt som sägs i saken kommer att se snarlikt ut.]

På engelska Wikipedia finns att läsa en artikel som beskriver hur musikindustrin - en produkt av vår adhd-störda civilisation där den som skriker högst vinner - inte annat än kan anamma samma metod för att göra sin musik hörd.

http://en.wikipedia.org/wiki/Loudness_war (nytt fönster)

Men den animerade bilden av en grön ljudkurva är illa vald, för när Beatles spelade in sin musik tidigt 60-tal komprimerades popmusiken hårt jämfört med t.ex. jazz som "andades" mer och tilläts bölja mellan tysta och starka partier. Wikipedias illustration visar bara en ökande ljudvolym men knappast någon destruktion av musikens inre dynamik.

För tio år sedan, under några år i IT-branschen, blev jag förblindad av all musik som "gratis" snurrade runt på nätet. Jag tillhörde också de som gjorde sig skyldiga till vad som nyligen kallats "en svensk folkrörelse" (jag skulle dock snarare säga folknöje). Men uppenbarligen hade jag något samvete, för jag tillfrisknade snart från det här egocentriska beteendemönstret och besinnade vart mina älskade artister på sikt skulle ta vägen om jag fortsatte att bedra dem.

När jag bit för bit började köpa upp på CD de bästa artisterna jag upptäckt via den illegala nerladdningen och nådde XTCs plattor (vilken intelligent popgrupp det var!), kom det att bli de "remastrade" utgåvor bolaget Virgin återutgivit 2001. Men första lyssningen till deras mästerverk "Nonsuch" sade mig att något var väldigt fel.

Mp3-filerna hittade på nätet var komprimerade till cirka en tredjedel (320 kbps) av den ursprungliga CD:ns informationstäthet, vilket på de flesta musikanläggningar knappast går att skilja från originalet. Ändå lät kopiorna markant bättre än CD-skivan - trots att jag spelade upp den via prisbelönt CD-spelare från Rotel (prisläge: 6000:-) och där övriga stereoanläggningen höll ännu bättre (relativ) kvalitet!

Att öppna de digitala dataströmmarna i ett ljudredigeringsprogram ledde till samma avslöjande som bilden i Wikipedia-artikeln i anslutning till underrubriken "Remasters". Musiken hade nu slimmats så att gnistorna som slog ut ur musiken nu tryckts tillbaka in i ljudbilden så att allt lätt som en enda flytande ljudgegga! Uppenbarligen hade nätfilerna tillverkats utifrån original-CD:n från 1992!

Nyutgåvan var perfekt smörja för den generation som inte längre aktivt lyssnar på musik utan bara har den som ett uniformt bakgrundssorl! Men en förolämpning mot dem som fortfarande är beredda att sitta ner trekvart, en timma, och lyssna uppmärksamt på en artist och följa dennes idéeer via musiken. Det är förstås den förstnämnda, koncentrationsstörda generationen som laddar ner illegalt - de som vill hinna "uppleva" allt x3 i sina liv, men utan att det kostar något!

Hade generation gratis anfört de audiella argumenten mot skivbranschen hade jag kanske givit dem lite rätt, för det är numera ofta undermåliga produkter som levereras. Samtidigt är det ett demokratiproblem, för 95% av musikanvändarna har aldrig hört hur illa CD-skivorna låter eftersom de vill ÄGA ALLT som konsumismen som livsstil tvingar dem till. Därmed tvingas de också köpa prylar som genomgående håller medioker kvalitet. Någonstans anar konsumisten (med rätta) att han blir blåst på "den verkliga upplevelsen".

Jämlikhet (demokratiska, lika rättigheter) kopplad till en konsumistisk kultur leder oundvikligen till en nedåtgående spiral, där vi i slutändan får ett svenska folk som ägnar sig åt storskaligt tjuveri för att kunna mata sina storbildsskärmar och hemmabioanläggningar. Det är därför ytterst sett inte musikindustrins fel att så många degraderat sina personer till simpel tjuvstatus.

Problemet ligger i hela det västerländska välfärdssamhälle som flertalet fortfarande uppskattar. Internettjuven representerar det sämsta med både kommunism och kapitalism! Vilken nöt detta är för framtidens samhällsbyggare att rätta till...

*****

Vad beträffar gruppen XTC, slutade det med att jag köpte alla skivor en gång till, men nu, så långt det var möjligt, som begagnade vinylskivor i nyskick. Skivbolagets nyutgåvor i CD-formatet står kvar på en hylla som skamliga påminnelser om hur girigheten förstör allt som gör livet meningsfullt.

På den här bloggen gnälls det sällan över PRYLAR. Men som undertecknad i många år älskat musik, är det här ämnet lite speciellt. Så här kommer en sista uppkastning.

Som kronan på verket var bolagets "remastrade" ("nyhanterade") XTC-skivor rena skämtet, layout-mässigt. "Nonsuch" hade redan från början texter svåra nog att läsa utan förstoringsglas - till återutgivningen hade de fått ännu färre sidor att rymmas på. Bortkastat papper!

Och hur skivomslagets baksida nådde ända till tryckeriet i utan att någon hojtade till, är och förblir en gåta! Originalet överst och den bisarra andrautgåvan underst (klicka för lätt förstoring).