Mörkermannen Darwin synad

Jag hoppas att för den goda saken förlaget SteinerBooks ser mellan fingrarna att jag gör ett lite längre utdrag ur amerikanska konstprofessorn J.L. Bensons "The Inner Nature of Color - Studies on the Philosophy of the Four Elements" (2004).

Boken är löst sammansatt av två essäer och citatet är taget från den andra som inte har mycket med boktiteln att göra. Likväl är den andra essän en intressant idéhistorisk exposé över några strömningar som ledde fram till den stackars obildade Darwin, hans harvande för att få ihop en teori, och sedermera till det halvbedrägeri som består i att vår pseudo-vetenskapliga evolutionsbiologi presenterar darwinismen som en etablerad sanning.

Benson påminner om att två av de tre huvudmän som först stöttat darwinismen drog sig ur. Den kände geologen Lyell kunde aldrig under hela sitt liv ge teorin sitt fulla stöd. Resten av myten byggdes av aggressiva neo-darwinister efter Första världskriget. Och den senaste kadern av "sekulära humanister" ska vi inte tala om! Aggressiva ideologer med politisk ambition! En sinnessjuk rörelse i västerlandet, men lyckligtvis helt steril. Den kommer att försvinna.

Benson understryker att folk i gemen inte förstår på hur lös grund hela den västerländska ateismen vilar. Den minnesgode vet att den ateistiska evolutionsbiologen Richard Dawkins inte långt efter den här okända boken släppte sin pinsamma litania över religionerna, vilken jag inte sett mig i behov att läsa. Men jag betvivlar att något i den boken når Bensons ofta snillrika och djupa - inte alls lättillgängliga tankegångar.

Åtminstone har jag vid genomläsningen känt mig lite handikappad av att veta så lite om Newtons defekta färglära och om Goethes mer omfattande syn på färg (det är f.ö. Goethes färgcirkel som används i tryckbranschen).

Benson är ibland kanske lite väl koncis, som om han egentligen i huvudsak vänder sig till bildade konstnärer och antroposofer. "SteinerBooks" syftar ju på den gåtfulle klärvoajanten Rudolf Steiner, vars "Grunddrag av vetenskapen om det fördolda" jag börjat om med flera gånger sedan jag köpte den 1980, men ännu inte nått slutet av. Hos Benson summeras världstillblivelsen Steiner skådade på bara några få sidor. Perfekt!

What actually is natural selection as an idea? If it were an idea which could be transmuted into an ideal, offering something new and inspiring without shattering the foundations of a millennia-old cultural tradition—instead of becoming, as it has, a doctrinaire dogma—we would not be stumbling over the language problem at the very beginning. Why did Darwin choose these particular words?

It seems that he saw a satisfactory departure point for his theorizing in the grand "prolepticly" evolutionary scale of being, that is, of nature, in Paley’s work, which, however, had the defect for Darwin of accepting as the usual source of energy for this a Divine Creator.

As it was still daring to dispense altogether with "supernatural" (a "loaded" word in our times) causation, Darwin needed to find (we might suggest) a seemingly neutral expression. "Natural Selection" was selected, as if by a higher power meddling in human affairs. As it turned out, "deceptive" would describe the term chosen more accurately than "neutral."

How does the word "selection" serve Darwin’s purpose? First of all, by using the noun form of the verbal concept be de-emphasizes the transitive quality of the verb. Attention is subtly drawn away from that by focusing on the results, in this case the traits being studied.

Of course, in the background must be some agent (ago = do) but its identity is left unspecified. Since the "selected" traits make sense, are meaningful on some level, the logical implication is that some intelligent force (being) did the selecting. Otherwise we should expect a jumble, a heap of unrelated fragments, to have resulted.

It is exactly this expectation that is denied. We are to believe that the meaningful selection of traits selected itself, that is, to have come about spontaneously. And not once, but repeatedly, while the previous selection still existed to be acted on by the same chance processes.

Taxed with this abstraction, Darwin admitted that the term was meant not literally but as a metaphor for the "aggregate action or product of many natural laws"—not to be thought of as an "active power."

Far from being a clarification, this simply re-states the original proposition with another noun form of a different transitive verb, the transitive quality of which is again denied. The logical impasse remains.

Unanswered is our burning question: how do natural "laws" (a term that in human affairs always implicates a law-giver) that control highly specific activities such as rain-making or blowing earth around produce any results other than rain or displaced earth?

To make sense, would we not have to make the critical assumption of a pre-existing organic world capable of reacting selectively to those lawful but not "active powers"?

This dense mental muddle is ignored or trivialized to this day by Darwinians. Thus the grammatical and logical absurdities inherent in this use of the word "selection," concealed in a new but equally meaningless terminology, remain unknown and unsuspected by the general public.

However, we have still to examine the even more critical role of the adjective "natural" in this expression. Actually, to do this two conflicting concepts that play a strong part in Darwinism: "natural" and "machine" need to be treated simultaneously, but since that is impossible I shall begin with the former.

Just as "machine" leads forward to the cultural determinant of our time, technology "natural" leads us back to the pre-Darwinian cultural situation.

In qualifying "selection" with "natural," Darwin sidestepped the intellectual task of deciding what aspect of nature he was referring to, for the adjectival form conceals the problem.

Did he mean natura naturans, the active, creative principle in visible nature (as when flowers grow in the spring) or did he mean natura naturata, the summer product, the fruit and its seed?

To have faced this problem squarely would have threatened his assumption that there is no "supernatural" (divine or metaphysical) side of nature, traditionally an inalienable part of human consciousness.

The price for this default—admittedly he did not see it as that, and his followers one by one fell in line with that view— was that the resulting confusion remained built into his theory.

Amen!

(Den observante ser att texten inte nådde ett naturligt slut där, "maskinen" hade ännu inte avhandlats.)

*****

Jag återkommer till den här boken i ett inlägg på Sideriska siktet eftersom Bensons analyser stämmer så väl in med Darwins horoskop.

Mörk materia/energi

Pluto upptäcktes 1930 och astrologer i väst kopplade den genast till börskraschen på Wall Street och år av depression som ledde fram till Andra världskriget där amerikanerna använde plutonium i sin atombomb.

Men jag blev just varse att en schweizisk astronom redan 1933 var den förste att hitta fynd som tydde på den mörka materia som annars sägs ha blivit upptäckt för bara dryga årtiondet sedan. Åsikterna om relationen standardmateria (vår värld) och den mörka har varierat lite genom åren, men det senaste är vårt universum utgör ynka 5 procent (!) av den totala verkligheten.

Symboliskt är detta intressant eftersom man, likt astrologerna låter livets egna uppebarelser berika vår symboliska elelr språkliga representation av vad "det handlar om". Vi kan alltså använda Plutos nästan samtidiga upptäckt för att dra slutsatser om vad det är vi inte ser. Via etymologiska lekar ansågs dödsrikets gud Pluto i antiken också vara rikedomens gud, och talesättet gick att den som besökt Hades och sett dess överlägsna rikedomar aldrig ville återvända hit.

I antik indisk astrologi noteras att vårt universum bara är en fjärdedel av en större värld. Och så vidare...

Dessa till synes så nördigt tråkiga astrofysiker kanske blir de första som slår näven i bordet och deklarerar att religionerna från förr hade fullständigt rätt, och att det bara var en lapsus i västerlandets historia att tokstollar som Descartes och Humanisterna kunde uppstå. Människor som med början i Upplysningen grovt förenklade och underskattade tillvaron!

Vi kanske just nu håller på att upptäcka "himmelriket" och med det inse att det vi trodde stod för "Upplysning" och ljus - denna materiella värld - i själva verket var mörkläggning. På samma sätt som vi "fallna" materiella varelser avslöjar vår ovana att spegelvända saker genom att f.n. tala om de övriga 95 procenten som "mörk" (okänd) materia.

Men det är vi som lever i fullständigt mörker och fattigdom här ute i de koagulerade droppar av aborterat Liv som i "syndafallet" spottats ut ur den verkliga verkligheten. Och om Verkligheten - de andra 95 procenten kan vi aldrig få veta något tills vi övervinner vårt sätt att närma oss verkligheten som materialister. Jo, några få shamaner i historia och nutid sägs ha nedstigit i dödsriket och kommit upp igen med rapporter, men det är inte mycket.

Den här Mörka materien har sin tjuskraft, man kan prova många av mänsklighetens äldre föreställningar på den och börja fråga sig om inte astrofysikerna också är fångar i ett bakomliggande mytiskt synsätt som tvingar dem att återupptäcka samma "skröna" om igen, fast nu i förment "exakta" och "vetenskapliga" termer. En skröna är det likväl.

Rödluvan i kinesisk version, eller...?

Forskare häpnar över att folksagorna är betydligt äldre än man tidigare trott. Givet att västerlandet trott de är den enda kulturen med begåvning (samma inbilskhet som alla andra kulturer också gör sig skyldiga till) lär det nog bli fler överraskningar i framtiden.

Men upptäckten att samma sagor finns över hela världen i lätt avvikande frågor aktualiserar ju djuppsykologen Carl Jungs gamla re-lansering av Platons "former" eller "idéer" som "arketyper". Av begripliga anledningar var västerlandet inte moget Jung under 1900-talet.

Givet att Jung postulerade existensen av "det objektiva psyket", dvs vad man i senantiken kallade Världssjälen, är det knappast någon risk att heller dagens forskare ska fördjupa sina funderingar och söka svaren i ett mer tidlöst djup istället för längsmed den ytliga utbredningen på jordytan och genom tiden. Inte än.

Kanske är hela den snubblande och famlande forskningen också bara en arketyp som hänger i något galleri i evigheten, hos en annan art som inte räknar tid eftersom de redan löst oödlighetens gåta....

Hermes, helare & transportör

Hermes som helare och
själars vägledare

En historia ur verkliga livet. Jag träffade ett helande medium vid 20. Hon var bekant till en släkting för vilken jag entusiastiskt berättat historier om livet bortom ljuset i tunneln och annat jag upptäckt vid 18-19 och som jag inte kunde förstå att ingen talade om - sånt här material förändrade ju hela förutsättningen för livet! Det var den på sin tid omvälvande boken av dr Raymond Moody om nära döden-upplevelser som fått mig att sitta upp och lystra.

Släktingen i sin tur återberättade mina historier för sina bekanta, vilket lockade fram "erkännandet" om medialitet från den här kvinnan. I maj 1980 arrangerades ett möte på tu man hand mellan oss. Ett vägskäl i mitt liv, kanske ett av de viktigaste.

När jag kom till hennes lägenhet visade hon mig runt och pekade ut litet hemmagjort altare i sovrummet där hon brukade "distanshela" sjuka människor genom bön. Lite senare samma kväll tog hon fram en packe Kirlian-fotografier (aurafoton) på sina händer. Eftersom jag redan sett såna i böcker, noterade jag direkt skillnaden.

"Här ser du varför jag kan hela", sade kvinnan, "jag har fått en dubbel portion med mig" (jag minns den här meningen ordagrant). Vad hon syftade på var att det utanför den normala coronan runt den fotograferade handen fanns ännu ett ljussken som liknande ett svajigt norrsken. En extra "spökaura"!

Sen förde hon handen under soffan där jag satt och omgående gick en glödhet energi rakt in ändalykten och upp genom ryggraden på mig! Jag, tjugoåringen, blev livrädd. Den kanske sextioåriga kvinnan skrockade roat åt min överreaktion.

Vad jag än hunnit läsa om "ut ur kroppen"-upplevelser och annat sällsamt, var det här första konfrontationen med den äkta varan! En handfull böcker med new age-innehåll hade plötsligt blivit påtagligt verkliga.

Nå, så utflippad var inte litteraturen - jag höll mig borta från tonårens von Däniken och annat uppenbart sagoartat. Inte så många månader innan mötet hade jag t.ex. läst en populärvetenskaplig sak om cykler (som säkert förberedde mig att acceptera astrologin då den innehåll den rätt kända berättelsen om radiobolaget RCA:s ingenjör John Henry Nelson som råkade upptäcka att mellanvågssändingar försämrades när planeterna stod i vissa geometriska förhållanden till varandra):

Sen pratade jag och helerskan hela kvällen. Hon nämnde flera av sina tidigare liv, berättade om sin "guide" på nästa existensplan - en före detta äkta man som inte längre dippar ner i materialitet utan har högre administrativa jobb för de själar som fortfarande reinkarnerar... Redan kvinnans energistråle hade mig såld och jag kände ju igen det där med själavandring också...

Sen den kvällen är jag immun mot skeptiker, dessa fattigare själar som måhända kommer igen på spurten. Men tyvärr går det tretton på dussinet av dem i Sverige, med dess tradition av ingenjörskonst och simpel modellering enbart på basis av redan kända fakta. Ingen plats i mätbarhetens rike för funderingar över vilka världar som inte ens i princip kan mappas upp via vetenskaplig metod (då de inte lätteligen kan fångas in med vår nuvarande hjärnkapacitet, i så måtto vi bara nyttjar vårt logiska luftrum...)

Här ett varmt minne, en dedicering i en "spiritistisk" bok, "Samtal med en ledare i andevärlden", hon gav mig den kvällen:

Efterspelet

Att kvinnan gjort ett intryck syns inte minst av bokinköpen den efterföljande tiden. Två månader senare läste jag t.ex. den här genomgången av två västerländska reportrar av ryssarnas parapsykologiska forskning "bakom järnridån":

Vid den här tiden hade jag ännu inte mött astrologin, och först nyligen, sommaren 2008, kom jag mig för med att ställa ett "event"-horoskop för kvällen som dediceringen i boken förevigat.

Jag noterade några uppenbara koincidentiella kopplingar mellan min födelsehimmel och majkvällen 1980, men lämnade frågan därhän. Nyligen, på min astrologiblogg, tog jag mig emellertid för att undersöka horoskopet för dagen då en annan viktig bok i mitt liv "hittade hem". Här är den studien.

Koincidenserna, som den jungianska djuppsykologin hellre skulle kalla synkroniciteter ("icke-kausala men meningsfulla samband"), är rätt uppenbara. Min födelsehimmel överst och kvällen med helaren därunder:

Som synes startar kvällen vid 18-tiden med psykets och den mystiska femininitetens planet Månen oerhört lägligt placerad för att ge min Sol i fem grader Vågen ett djup att spegla sig mot! Fet synkronicitet! Utan en "kvinna" eller reflektor har Solen ingen självkännedom alls - den bara gasar på! Kvällen var av stort värde för mitt "solära" liv.

Månen är dessutom den mest framträdande vid den här timmen eftersom den just då stiger över mötesortens östra horisont. I så måtto reproducerade kvällen närapå min egen födelsehimmel där också den psykiska Månen steg i öster i ett tecken av Luftelementet.

En ytterligare koppling mellan mig och tillfället ges av att Venus denna majkväll passerade genom Merkurius tecken Tvillingarna och ganska perfekt nuddade vid min Tvillingascendent och Måne. Min reflektor, pysket, blev varse ett "venusianskt" fenomen (minns här att Venus skapar förbindelser där Mars är en krigare som bryter förbindelser).

Venus - en kvinnas närvaro invid min kropp. Säger något i samläsandet av de båda horoskopen att det var ett möte på "energinivå" och inte en fysisk kärleksberöring? (Vilket det ju inte var - hon höll handen under soffan.)

Ja, själva elementet talar väl sitt tydliga språk, och de traditioner som i Luftelementet vill se en koppling till "psykiska verkligheter" kan ha rätt. Astrologin är ett kärl i vilket alla häller ner sina egna favoritidéer, och det kan bli rätt förvirrande om man inte är klar över vad slags bilder eller metaforer man använder, och hur de logiskt förhåller sig till varandra.

Månen som psykets planet skär sig t.ex. rätt illa med associationen av "paranormal varseblivning" till Luft - Månen associeras normalt med Vatten och känslolivet medan det luftblå elementet normalt sett representerar mentala och logiska konstrukt.

Här bör man dock noga minnas Månens tecken och element som preciserar vad typ av psyke man har att göra med. Astrologin är inte literalistisk. En Måne har inte längre sin naturliga koppling till tidvattnen och havet när den befinner sig i Jord. Böljegången stillas i detta stabilare element, så symbol också det är!

Man kan även göra en enkel distinktion (som så ofta görs) och tala om en symbols exoteriska och esoteriska sida. Visst är Merkurius, Tvillingarnas härskare, på det yttre vardagliga planet en försäljare och en kommunikatör.

Men esoteriskt är han också, som grekernas Hermes påminner om, den gåtfulla budbäraren som reser mellan alla existensplan! Den här berättelsen har droppat ur bilden i ett materialistiskt västerland där psykologin bara reducerats till att beskriva individuell egopsykologi (eller social relationspsykologi).

Man kan säga att redan i den förlusten av tankehöjd stängs dörren till planeternas djupare signifikanser eftersom dessa bottnar i en äldre världsbild som människan tror hon "utvecklats" förbi. Sanningen är att arketyperna är tidlösa och alltid desamma. Möjligen är vår tid extremt andefattig men då och då föds likväl människor som bryter mot "vad som är möjligt". Kvinnan med helarförmågan var en sådan.

Bland flera enastående berättelser jag fick höra från helaren, fanns den om hur hon träffade sina klienter. Hon gick till sömns varje kväll och lämnade vid insomnandet sin kropp genom det ena benet!

Via detta märkliga sätt att frigöra sig från den fysiska kroppen (som jag aldrig senare stött på i någon bok i dessa ämnen), färdades hon sedan om natten över hela världen och sökte, vägledd av sin överordnade guide, efter sjuka människor som hon hade rätten att hela. Hon underströk för mig att hennes guide hindrade henne i vissa fall - dessa människor behövde sin sjukdom för att lära sig någon lärdom i livet.

Tillbaka i "denna världen" gick det sedan veckor eller månader och så kunde plötsligt ett brev komma med posten från någon avlägsen del av världen. (Här visade mig helaren en tjock pärm med brevkorrespondens.) Ryktesvägen hade hennes namn nått fram till den sjuka person HON redan hade valt ut!

Allt detta är så uppenbart den "högre" eller ockulta, esoteriska sidan av den silvervingade och flygande Merkurius/Hermes med sin Caduceus - samma "trollstav" som sedan blev emblem för den grekiska läkarkonsten.

Psykoterapi = Själens vårdande och botande

Det var länge sedan någon tog den uppgiften på allvar, konstaterade den jungianske djuppsykologen James Hillman barskt på 1970-talet. Väst har tappat kontakten med Djupet och därför dör vår civilisation alltmedan den attraherar allt uslare själar med allt mer ont bagage. Väst har blivit helvetet där ytliga människor grillas i sin egen ångest tills de själva bryter sig loss och börjar söka svaren på de eviga frågorna.

Visst kan det gudomliga tyckas sadistiskt, men det ligger i vår inre frihet att vandra så snett att historier som denna till sist bara ser ut som fabler och skrönor. Det är då vi kan tala om att ha hamnat under inom den lägre, den yttre Merkurius jurisdiktion, där skepsis och logik reducerar Intelligensen till nära nog noll. För, som Platon och antikens stora tänkare visste, är inte logik och intelligens samma sak. De är enligt indisk astrologi t.o.m. varandras fiender!

Solen finner ofta inget behag i Merkurius sätt att transportera dess budskap och en "bränd" konjunktion mellan Solen och Merkurius kan vara botemedlet: Solen gör sig fri från Merkurius vinklingar. Minns att hela mediebranschen behärskas av denne lägre Merkurius. Ack, den som bygger sin världsbild på enbart externa informationskällor!


Efterord

Jag blev själv indirekt vittne till ett av kvinnans helanden. Efter att ha - trodde jag - tagit farväl av min farfar som var döende i leukemi, hörde jag det viskas om att helaren på distans tagit sig an hans fall. Inte många veckor därefter skrevs han ut från sjukhuset - helt frisk. Mållösa läkare kliade sig i huvudet och undrade var leukemin tagit vägen. Farfar fick ytterligare 5-6 år i den här världen.

Naturligtvis går inte orsakssambandet att bevisa mellan helarens förböner och hans helt otippade tillfriskande, och detsamma gäller för kvinnans hand under soffan och min upplevelse av en glödhet energirusch genom hela kroppen. Som filosofen David Hume sa, vi bara antar att det föreligger ett orsakssammanhang mellan våra skilda sinnesintryck! (Möjligen drev Hume med skepticismen gernom att driva tvivlandet över allt in i absurdum - det finns vissa tvivel om hans seriositet som filosof...)

Men vem bryr sig om den nattståndna materialismens propsande på att allt måste vara orsaksbetingat? Uttrycker inte kravet på att se en fallande dominobricka fysiskt bringa nästa att falla en mer än väl överspelad värlsbild? Har inte kvantfysiken sedan årtionden visat att partiklar uppvisar omedelbar "medvetenhet" om varandras rörelse och imitation av varandra i hastigheter över ljusets? Här pågår med andra ord saker utan signalöverföring, utan kausalitet!

Vetenskapen vet med andra ord sedan länge om att kausalitet bara är en av många modeller för att förklara saker och ting. Vetenskapen har, tvärtemot vad skeptikern föreställer sig, genom kvantfysiken bekräftat religionens grundbegrepp transcendens - "överskridandet".

Det är den underhållande författaren och fd fysikprofessorn Amit Goswami som driver hem den här poängen (se hans namn-etikett eller tidigare lästips). För i de korrelerade partiklarna finns uppenbarligen en kontakt mellan dem som förutsätter en verklighet bortom tid och rum, en "transcendental verklighet" genom vilken partiklarna har omedelbar kontakt med varandra.

Skulle detta kunna vara det som det blå Luftelementet i dess mest ockulta eller esoteriska läsning syftar på? Är den luftburne Merkurius/Hermes symbolen för "ögonblickligt helande" och omedelbar förflyttning genom "hyperrymd"? Kanhända kommer Merkurius stolt att tjäna som emblem för morgondagens utvidgade världsbild och vetenskap?

Tänk - och du är där!

Betelgeuse - efter ett arabiskt namn

DN och SvD skriver om nytagna bilder på stjärnan Betelgeuse, de skarpaste någonsin. Egendomligt nog för två stora tidningar saknas känslan för scoop. Pliktskyldigast anmäls forskarrönet och så var det med det.

På utmärkta stjärnsajten constellationofwords.com (från vilken bilden lånats) kan man läsa att det är lönlöst att leta någon mening i stjärnans namn, Betelgeuse är helt enkelt en av flera försök att transkribera det arabiska Ib ţ al Jauzah - "Den Centrales Armhåla".

Sajten listar fler otympliga transkriptioner. De stackars européerna hade det minsann inte lätt när hela antikens arv plötsligt blev tillgängligt via den högtstående arabiska kulturen, där man i islams hägn fortsatt förfina många av hellenismens och även senantikens rön.

Men det var inte denna påminnelse - så välbehövlig för den islamofobe svensken om att islam är en religion som alltid hyllat vetenskap och klart medvetande - som fångade mitt öga. En remarkabel sak ligger i en av stjärnans andra beteckningar.

DN skriver: "På dem (bilderna) ser man en plym av gas som sträcker sig ut från stjärnan. Plymen är minst sex gånger så stor som stjärnans diameter".

Frågan är nu om den plymen var synlig även för 1800-talets astronomer, för stjärnsajten citerar en 1800-talsförfattare om bibliska ting som betecknade Betelgeuse som "The Coming of the Branch", dvs "Telningens anländande".

Närmare ett långt, plymformat utsprång (protrusion) än en (träd)gren "i anländande" kommer man väl knappast! Visst är detta ett litet scoop i den händelse utsprånget blev synligt först med ny teknik?

Uppfinnaren Arthur M. Young påminde om att författaren Jonathan Swift faktiskt beskrev den ytterligt snabba omloppstiden hos Mars båda månar i "Gullivers resor" 200 år innan månarna ens var upptäckta! Kanske hittade den kristne författaren intuitivt rätt på samma sätt.

Varifrån kommer dessa vetenskapliga intuitioner, vilka aldrig så mycket "rationellt tänkande" skulle kunna framskapa? De kommer uppenbarligen från ett högre medvetandetillstånd som bara "hämtar hem" informationen fix och färdig. Men efter Heureka-upplevelsen återstår hästarbetet med att formalisera det man sett i sin "vision"...

*****

Stjärnsajten berättar också att Betelgeuse i västerländsk astrologisk tradition har ansetts förebåda "lycka, utmärkelser i strid, rikedom och andra kungliga attribut".

Men jätten Orion, i vars skuldra stjärnan sitter (och är himmelens nionde ljusstarkaste), bär på en mörk mytisk berättelse som innefattar Orions våldtäkt på en ung kvinna och slutliga död för Skorpionens sting.

Det är en kuslig koincidens att Anna Lindh, vars födelsedag inträffade då Solen stod på exakt rät linje med Betelgeuse (som fokuspunkt för Orion) mördades av Mijailo Mijailovic, född i Skorpionen! Eller är det mer än en koincidens? Jag har aldrig inkluderat fixstjärnorna i mina astrologiska studier, men efter några andra remarkabla iakttagelser är det inte utan att jag börjat undra...

Not. Mijailovics födelse inträffar i Skorpionens tecken enligt den astronomiskt mer korrekta zodiak som Indien övertog från Babylonien. Den västerländska zodiaken är följden av ett tankefel begånget av grekerna och Skorpionens dödssymbolik tillskrivs nu felaktigt människor födda i fredliga Vågens tecken!

För en tänkbar (men inte helt utvecklad) teoretisk förklaring till att astrologin "fungerar", se "Filosofiska grundantaganden" på syskonbloggen Sideriska siktet.

Betelgeuses förutspådda krigiska framgångar till trots, är det nu Anna Lindhs lika martiala nederlag för en vass kniv (dödstecknet Skorpionens gifttagg, för att inte tala om dess "herre" - blodets och huggverktygens Mars) som släcker ut alla vaga löften om "rikedomar". Var detta ett enstaka inträffande?

*****

Ur min datasamling av drygt 3.300 individer, där alla utom några hundra är lokala eller globala celebriteter, sökte jag en Sol konjunkt Betelgeuse (±1°), dvs Jorden, Solen och Betelgeuse bildar en rak linje rakt ut i universum. Anna Lindh inräknad fann jag 23 individer enligt detta kriterium.

Alan Shacklock (gitarrist i rocktalsbandet Babe Ruth - 1970-tal)
Anna Lindh (politiker)
Anneli 'Pandora' Magnusson (sångare)
Dennis Lyxzen ("sexigaste vegetarianen 07" - fråga mig inte varför jag samlar på sådana här pseudokändisar! Jo, kanske för att en ärlig forskarmentalitet inte håller sig för god för något.)
Eva Rydberg (teaterdirektör, skådespelare)
Francoise Gauquelin (fransk matematiker)
Harold Puthoff (laserforskare, fysiker)
Isabella Rossellini (skådespelare)
Jan Scherman (mediechef)
Jürgen Habermas (filosof)
Kajsa Grytt (musiker)
Kathleen Turner (skådespelare)
Lars Vilks (konstnär)
Magnus Härenstam (skådespelare, underhållare)
Martin Landau (skådespelare)
Nick Drake (musiker)
Nicole Kidman (skådespelare)
Paula Abdul (sångare)
Radovan Karadzic (politisk förbrytare)
Suzanne Osten (författare)
Thomas Järvheden (underhållare?)
Tone Bekkestad (väderpresentatör)
Walter Rauff (politisk förbrytare, nazist, Heydrichs medhjälpare)


Detta är min känsla inför de här personerna: påfallande många är "freaks", underliga eller rent ut sagt onda! (Orions våldtäkt som till sist kostade honom livet).

Vi har inte mindre än två självmord här och begångna på väldigt lika grunder: statistikern Gauquelin kämpade för att bli respekterad i årtionden för sina astrologiska fynd. (Han hade börjat som skeptiker som avsåg att falsifiera hela doktrinen, men hittade statistiskt tydliga samband mellan yrken och vissa planeter). Han avslutade sitt liv med insikten att forskarkollektivet inte sysslar med vetenskap utan bara bestämt sig för att inte lyssna.

Samma resignation tycks ha drivit Nick Drake att ta livet av sig. Han visste att hans musik var guld men "världen fattade inte". (Inte så länge han levde i vilket fall - nu är han en legend.)

Vi har ytterligare två "Orionfall" med den slutliga Skorpion-döden klistrade vid dem, båda politiska förbrytare och skyldiga till folkmord, serbiske Karadzic och nazisten Rauff.

Svenske konstnären Vilks förvirrade angrepp på islam kan ingen vara obekant med. Han fick en dödsdom (Skorpionen) över sitt huvud som tack för sin "våldtäkt" på en viktig muslimsk symbol. I samma liga av svensk omdömeslöshet sorterar också Järvheden, som med maximal otajming sökte lansera penibel mobbningshumor just som svensken började få nog av sin egen låghet. Attityden till deltagarna i programmet Grillad som "våldtäkten" och skorpionstinget som "karriärsjälvmord"?

Paula Abduls öden och äventyr som domare i American Idol har ju varit en historia för sig. Orions död för skorpionens giftiga sting påminner om de starka mediciner Abdul tog och vilka skulle ha varit förklaringen till att hon betedde sig underligt i sändning och blev snackisen en del av en tv-säsong.

Nicole Kidman, fastän en fantastisk skådespelare, tillhör i mina ögon den rent neurotiska typen av människa. Men här ska man inte glömma hennes Måne i Skorpionen - "moderskap i dödens tecken" - en perfekt följeslagare till hennes extrema reaktion på missfallet och problemen med Tom Cruise, för att inte tala problemen med en senare man med svåra missbruksproblem (droger: skorpionens gift igen).

Notera hur väl hon lyckades mörklägga (Skorpionen) det mesta om problemen i det förhållandet. Eller vad om hennes försök att sälja bröllopsfotografier till ett sådant löjligt överpris att ingen tidning var intresserad? Skorpionen har en "svampig" energisugande sida. (Kanske man kan likna döden vid ett svart hål?)

I fall som Kidmans vet man inte riktigt vad det är för olycksbådande astrologiskt omen man ser konsekvenserna av, det kan vara en kombination av Solen + Betelgeuse och Månen i Skorpionen.

Även Tone Bekkestad, trevlig norsk framtoning till trots, lyckades ju ställa till med en liten "lättklädd" skandal för några år sedan som väl för en tid kostade henne jobbet på dåvarande tv-kanalen.

Men här börjar det sina med skandaler, så långt jag är underrättad... Att ta fram pennalismen i Magnus Härenstams gamla roll i Fem myror och åberopa "skorpionisk gifttagg", vore kanske "overkill"... Ibland är en cigarr bara en cigarr. Låt oss för säkerhets skull skippa båda Abdul och Kidman också...

Kanhända är det normalt att bland 23 kändisar att finna 6 fall eller en fjärdedel ha öden med tydliga inslag av död eller ondska (jag klassar Järvhedens humor som ondska, eller åtminstone en kriminell okänslighet för smart humor, typ Monty Python).

Jag menar, utöver Betelgeuse som fokuspunkt för Orions bittra slut känner astrologin enbart via de 7 klassiska planeterna och de 12 zodiaktecknen hundra och en kombination där saker kan gå riktigt snett och i värsta fall framlocka vederstyggliga livsöden.

Den här ministudien av Betelgeuses bidrag till horoskopet måste nog betraktas som att den saknar konklusion. Att den kristne författaren som ville skriva över den äldre symboliken med sin idé om utskottet eller telningen var visserligen suggestivt givet fysiska fakta, men saknar genklang med SAMTLIGA 23 personer. Ingen av dem är var på minsta sätt känd för någon högre andlighet!

Men då ska man minnas att rådata i huvudsak kommer från läsning av svenska dagstidningar under några år, och i dessa har kändisskap av typen musiker och skådespelare dominerat stort över t.ex. artiklar om andliga ledare eller filosofer.

Vi är alltså i Sverige nu och datasamlingen har blivit korrumperad och snedvriden pga. landets begränsade intresseområden. Att jag noterar mycket data från andra källor (uppslagsverk etc) har kanske inte helt uppvägt den skadliga effekt svensk dagspress haft på mig (!) och därmed representativiteten hos en sådan här datasamling.