Man kan bara berömma...

Det är svårt att inte ge en eloge åt mänsklighetens lägsta kräk för det språkliga trolleri de bedrivit inför våra oseende ögon i åratal. Den här enkla bloggen är ingen språklig tio-poängare men sådana smeksamheter får stå tillbaka inför sanningshalten i det sagda:

http://promenaderochutflykter.blogspot.se/2014/08/nar-manniskan-blev-humankapital.html

Bloggaren beskriver exakt den förfalskning av språket som var en så pikant del av George Orwells kommunistvarning ”1984”. Man våldtar helt enkelt medborgarnas psyken och omintetgör deras förståelse genom att ändra på orden tills folk inte längre vet vare sig ut eller in.

Det är därför man bara kan använda ord som ”kräk” och ”djävul” om män som Fredrik Reinfeldt, Anders Borg eller inbitna lögnerskan Annie Lööf. Alla kandiderar de ständligen till titeln ”Årets mindfucker”. En borgare lever i lögn och kan bara försvara detta genom att fabricera ännu mer.

Det är något djupt otillfredsställande med dagens västerlänning, troligen är det sekularismen som gjort människan så rotlös och lätt att dupera. Folk i gemen har infekterats av Vulgärberättelsen bland berättelser, den som säger att ”allt bara är relativa (ytterst sett till intet förpliktande) berättelser” (”stories”).

Detta är Einsteins relativitetsteori släpad i skiten och serverad som en ursäkt för att slippa bilda sig i sanningen. Västerlänningen är så självisk att den skyr sanningen varje gång det luktar tappade privilegier.

http://www.svd.se/kultur/svenskarna-ar-ett-fegt-skitsnackande-folk_3840232.svd

Skådespelaren Ola Rapace måste hyllas för sin klarsyn, han har förstått att Reinfeldt statuerar exempel för sina ”undersåtar” eller möjligen själv är en produkt av ett nationalpsykologiskt drag som borde ha arbetats bort för länge sedan – om det inte varit för att man blir hemmablind från den dag man föds till en kultur. Och vilken nation skulle känna sig kallad att undsätta Sverige med ett program som återskapar heder och ära i tankemönstret?

Det är ju heder och hederskulturer av alla de slag som den försvagade svensken hatar så hjärtligt eftersom han tolkar heder som en hot mot egot i dess önskan om att fortleva i i svagsinthet.

Tala Sanning!

Genom den verksamma kraft som innebor i ord och namn hatade Edward de Vere, 17e greven av Oxford (1550-1604), den tvetydiga utsagan - "equivocation". Det tvingande momentet låg i att han fötts till det franska släktnamnet Vere, en avledning av latinets veritas, "sanning"!

Equivocation (wikipedia)

This article is about the fallacy. For the concept in literature, see Amphibology.

Equivocation is classified as both a formal and informal fallacy. It is the misleading use of a term with more than one meaning or sense (by glossing over which meaning is intended at a particular time).

"Tvetydighet klassificeras både som ett formellt och informellt felslut. Den är det vilseledande bruket av ett ord med mer än en mening eller innebörd (genom att mörka vilken av de båda innebörderna som avses vid tillfället ifråga)."

En variant av tvetydighet skulle kunna vara att i korrespondens eller dialog låtsas haka på ett begrepp som lanserats av den ena parten, men för egen del använda ordet med en avvikande innebörd.

Så kapar respondenten ämnet och påbörjar efter sättet hos Lögnens ande att driva en pseudo-dialog. Detta hatade den humörstarke greven av Oxford och upprepade gång på gång sin ståndpunkt, både i privata brev och i sina verk under pseudonymen Shakespeare - samtidigt som han själv var en mästare i kryptiskt dubbelspråk!

In addition, Oxfordians see similarities between Edward de Vere's writings and the following Shakespearean passage:

Isabella (Measure for Measure):

It is not truer he is Angelo
Than this is all as true as it is strange.
Nay, it is ten times true. For truth is truth
To th’end of reckoning.

Oxford Letter to William Cecil, Lord Burghley:

Truth is truth, though never so old, and time cannot make that false which was once true.

http://en.wikipedia.org/wiki/Oxfordian_theory

*****

Fria tankar utifrån en dröm morgonen den 26 nov 2005, där jag vandrade som vittne till en "Oxford" och åsåg hans otacksamma raseriutbrott efter att som gåva ha fått kostbara plagg, men enligt honom i fel färg.

Några timmars googlande utifrån flera och tydliga detaljer i drömmen öppnade mina ögon för en historisk men, trodde jag först, rätt mariginell figur i det Elisabetanska England.

Jag har varit föga intresserad av något lands historia i mitt liv (utom möjligen det antika Israel). Heller inte road av litteratur eller teater, var jag intill den här drömmen helt omedveten om att Oxford var 1900-talets hetaste kandidat som författaren till de verk som går under namnet Shakespeare!

*****

Det är min föreställning att själar nonstop bjuder på sig själva (de är radiomaster som ständigt sänder ut) och att den som av dunkla anledningar vandrar en parallell väg med någon historisk föregångare kan "överlappa" med denne och i dubbelexponeringen råka plocka upp faktiska scener ur det förflutna.

I det här läget får det räcka med att hänvisa till psykologen Carl Jung och hans teori om mänsklighetens kollektiva undermedvetna som det medium genom vilket individer kan plocka upp kunskaper de inte haft någon som helst åtkomst till i sina ordinarie liv.

Några år efter sagda dröm (och en uppföljande dröm - okunnighetens mur var nu riven) är det min spekulativa tanke att Oxford kan ha levt ett tidigare liv som judisk medlem av esséersamfundet och i detta noga följt deras lära om Sanningens ande och Lögnens ande.

Ett väl utfört liv i Sanningens tjänst lönar sig såtillvida att man ges åtkomst till privilegierade kretsar i nästkommande liv - kretsar som möjliggör andens fortsatta utveckling. Lögnhalsar och mörkermän slirar istället sakta ner i den andliga hierarkin och når dyn.

Med livets gåtfulla magi brukar DETALJER från ett tidigare liv också titta fram i ett senare liv - som om de bakomliggande andarna som bygger våra liv på jorden roar sig med att droppa ledtrådar för den som är hågad att se. En sådan ledtråd skulle vara att ett tidigare liv helt i Sanningens tjänst sätter ett avtryck i själva släktnamnet i ett senare liv.

Vildgalten och mottot från
släkten Veres vapensköld.

Se Sanning och Lögn som ytterligheter som mellan sig alstrar ett spektrum av gråtoner. Men så fort en själ går in i gråzonen tappar hon insikten om att ytterligheterna är FAKTISKT EXISTERANDE realiteter. Hon börjar slira på målet och tala om "perspektiv".

Det är just de skilda perspektiven som är tecknet på att man tappat sitt fotfäste i Sanningen och är på drift "neråt" och "utåt" i skapelsen. I syndafallets totalitet föds psykopaten - individen utan någon som helst förmåga att uppleva sig internt utan enbart opererar på sig själv som objektifierad kropp.

Under deras utdragna svanesång kanske De som faller bort från Nåden ännu har ett visst grepp om noblessens yttre kännetecken: de kan ha skaffat sig en fin bostad, de kanske har placerat klassiska verk på sin bokhylla (skådebröd).

Men Sanningen visar sig i det att de inte lever utifrån den tidlösa filosofins moral utan är simpla barn av sin samtid, den "banala ondskans" (perspektivlöshetens) offer, tanklösa futurister eller t.o.m. historielösa mobbare av sina förfäder.

Det senare är helt naturligt, för i "förfäder" ska vi här se en ockult psykologisk realitet: de hatar sina egna illgärningar i tidigare liv, och projicerar därmed sitt självhat på lämpliga syndabockar längsmed den officiella historieskrivningen.

Så kom t.ex. Upplysningen att genast börja smutskasta "den mörka" Medeltiden. Det är ett tragiskt spektakel de små, usla människorna producerar närhelst de får det allra minsta att säga till om! Yttrandefriheten är fruktansvärt överskattad och kommer att leda till västerlandets undergång.

Det svenska internet, där i skendemokratins namn fora som Newsmill och kommentarutrymmet i varenda tidning inbjuder folket att tala ur sitt hjärta, är tecken i tiden. Allt detta brus är bara föroreningar av luftrummet. Det finns religiösa ordnar där individerna bara får tala EN DAG PER ÅR, eller vid ett fåtal tillfällen. Tänkvärt.

Av bruset märker man tydligt hur landet Sverige under årtionden invaggats i myten om alla åsikters lika värde, att en genomförd värdesubjektivism skulle leda individen någonstans överhuvud.

Men egocentrikern växer sig - per definition! - aldrig högre än sitt eget huvud. Han har gjort sig själv till norm, till mening och slutmål. (Protagoras: "Människan är alltings mått.") Därför lever och dör människor i villfarelse - i ett accelererande fall längsmed gråskalan i riktning mot Lögnens ande.

Den civilisation som tar över efter den västerländska kommer åter att upphöja de eviga värdena som filosofi och religion förvaltat i tusentals år till sin vägledande måttstock. Kanske ses vi då. Men det har sagts mig att många miljoner själar kommer att få inresetillståndet till planeten jorden hävt i framtiden.

Eller också blir det tvärtom: några lyckliga lämnar kretsloppet och lämnar en jord i ekologiskt tumult åt dem som dödsstörtade här i begynnelsen.

Lyckligtvis finns andra världar i "Faderns hus" för dem som inte var förutbestämda att vara Sanningen trogna inför frestelserna på den här spelplanen. Evolutionen är så mycket större än naturvetenskapen någonsin kunnat föreställa sig!

****

Se också horoskopet för dagen då Edward de Vere föddes: Ett Lejon ryter till.

*****

Textuell kontext

Jesus, från Bergspredikan i Matteusevangeliet 5:

Ni har också hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt... Men jag säger er: ni skall inte svära någon ed alls. ... Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från Det Onda.

Motsvarande parti ur Dödahavsrullarna (Damaskusregeln kolumn XV) som med all sannolikhet ingick i den unge Jesus utbildning:

Han skall ej svära vid [Guds onämnbara namn].
Ej heller vid A L (Elohim)
Ej heller vid A D (Adonai)

Esséersamfundets restriktioner angående svärjande förklaras med att den som faller kort om sitt löfte har profanerat Mose lag och Guds namn om han tidigare tagit dem i sin mun.

Jesus bergspredikan bara förtydligar och renodlar detta bud till dess innersta kärna: Det Sanna eller Det Onda (Lögnens ande) - det är allt man behöver veta om och ta ställning till. Se vidare Dödahavsrullarna för hela doktrinen om Ljusets och Mörkrets andar.


Tillägg - en synkronicitet

Bara någon timma efter att jag postade inlägget kommer dagens post (den verkliga sorten), och med den en bok som anlände oväntat snabbt från USA: en grundlig genomgång av den judiska mystikens äldsta text, en bok som för någon vecka sedan fångade mitt öga på nätet.

Synkronicitet var namnet Carl Jung gav ett meningsfullt men inte orsaksrelaterat samband. Att hålla SEFER YETZIRAH i händerna bara en timma efter att ha (under tvekan) publicerat min lösa spekulation om Oxfords tidigare liv som en jude med mystika böjelser, det är...stort!

(Spekulationen synes lös utifrån ovanstående, knapphändiga skiss. Men jag har samlat ett material utifrån de ledtrådar 2005-drömmen gav, vilket jag kanske, kanske inte, kommer att söka ge någon form vid ett annat tillfälle.)

Den fördomsfrie och insatte vet naturligtvis att en själ redan i förväg KÄNNER TILL sin åtminstone närmaste framtid, och att man ur detta perspektiv kan se ovanstående bok som ORSAKEN som här verkat "baklänges genom tiden" och ingav mig idén att skriva om Oxford och den judiska läran om Sanningens ande.

SEFER YETZIRAH - Formationens bok - var alltså ändamålsorsaken till ovanstående inlägg, precis som i indisk tradition Krishna representerar "den till sig dragande". Ja, nu börjar det bli djupt. Bäst stänga dörren och meditera en stund över vad som "tilldragit sig" - eller Vem!

Glömskans flod och Sanningen

Några tankar om något så otrendigt som Sanning (naturligtvis stavat med versalt S).

Sanning på grekiska (Wikipedia i nytt fönster): ALETHEIA,

a-lethe-ia

Minns glömskans flod Lethe i den grekiska mytologin!¹

Som jag läser det här, är därmed Sanning en produkt av "icke-glömsk-het", av att "inte borttränga" fakta - t.ex. genom att hålla sig förmer än att distordera sinnenas indata via indoktrinering.

Ett effektivt sätt att göra sig insensitiv för Sanningen är att politisera sitt psyke - kanske som en följd av en klen personlighetsstruktur vilken föredrar att leva under en partipiska, med ett begränsat antal åsikter. Eller genom att livsinvestera hårt i någon annan "ism".

Så Sanning var så enkelt! Var alltid förutsättningslös.

Samtida konst av Joe Moorman

Och så svårt att vara Äkta, utan att reducera sig till vad den mystiska gruppen esséerna vid Döda havet för 2.000 år sedan kallade Lögnens barn - dem som glömt eller till och med aktivt sysslade med att förtränga och förvränga saker.

Inom esséersamfundet, där textläsning och djup meditation syftade till att skapa en gudomlig människa utan skuggor i psyket, rådde förbud mot att svära en ed. För den som formellt "lovar något" avslöjar sig redan jobba med "kluven tunga", och underhåller bortom löftet en fantasi om något annat. Det psyket lever redan med lögn och svek i sinnet. När ja är ja och nej är nej, då råder Sanning.

Gå inte i närheten av bespottare, rådde någon vis människa i antiken. Det är sant. "Psykisk smitta" existerar, men folkflertalet är så förmörkat (fastän smarta i sina egna ögon) att det inte märker när smittan börjar vandra från ett psyke till nästa. Vi i Sverige är kroniskt drabbade av fenomenet. Vi kallar det flockmentalitet och är inte så stolta över det. Men klarar inte att bli Sanna Individer.

Man kan säga mer om de som "glömmer" att berätta en del av historien och har ett skakigt förhållande till Sanningen: de är separerade från sin andesjäl, vilken, som en avbild av Guds eller Det Absolutas väsen, är 100% sanning, 100% rent Medvetande.

Indisk filosofi definierar tillvarons - och vårt - innersta väsen som SAT-CIT-ANANDA. Vi är 100% Existens, 100% Rent Medvetande och 100% Lycksalighet. Innan vi trillar i glömskans flod...

Den sjuka själen kan å andra sidan falla så långt som till närapå 100% av omedelbar glömska - jag såg det en gång hos en man med akut psykos. Efter 30 sekunder upprepade han det jag just sagt men i distorderad form som att, "dom sa att...si och så". Det var obehagligt att se indata bli till utdata så snabbt, fast nersmutsad efter snabbresan genom total psykisk mörkläggning. Noll Sanning, noll Trohet mot indata.

Det är under de här allvarliga mörkläggningarna vi också hittar den störda nutidsmänniskans sjuka jakt på "omväxling" och "underhållning". Egot har tråkigt! Egot vill bli roat! Egot flyr det faktum att den är en tumörsvulst på Själen.

Själen väntar still och söker informera människan om natten via drömmarna. Men ett liv är kort, och ett efter ett bränns de av utan att Insikten dagas om att objektiva värden existerar. Med ett samlingsnamn kallade de gamla kineserna de reglerande principerna för TAO. Ja, universum har i någon mening moral.

Kristendomen, när den blev riktigt pretentiös, upphöjde mannen Jesus till statusen av LOGOS självt - den reglerande kosmiska världsordningen. (Det var väl enda sättet, givet de många sofistikerade mysterireligioner och filosofier som redan florerade runt Medelhavet...)

Inga av dessa tankegångar rör de fallna själarna vid i första taget. Deras värdkroppar håller helt enkelt för låg kvalitet. För religion och filosofi är rätt förfinat tankegods, kräver viss skärpa. Till livets hemligheter hör att kroppen utvecklas som en konsekvens av den preexisterande, eviga själen.

Därför kan man med viss rätt tala om sunkiga hjärnor. (Jag har jobbat hårt med att disciplinera mitt medelmåttiga organ i livet!) Själar som ignorerat intellektet i tidigare liv, ska inte förvänta sig några Einstein-hjärnor vid återbesök på den här planeten.

Apropå Einstein. Kineserna hade ett begrepp, "wu wang". Den konfucianska klassikern I Ching beskriver i 25e kapitlet i kryptiska termer vad saken handlar om. Detta var enligt den medeltida Ho Lo Li Shu-metoden Albert Einsteins födelsesymbol, det omen under vilket han trädde in i tiden.

Wu wang kan översättas som att han inte tänkte "smartass-tankar", eller mannen som var "utan dubbelhet" i psyket.

Kort och gott en av de få människor med vittring på Sanningen som har vandrat på jorden i modern tid (kineserna sparar i sitt kalendariska system på det här födelseominat, ytterst få tillfällen ges att födas in i tiden med denna förnämliga beskrivning). Wu Wang indikerar säkerligen en bra biologisk hjärna, reserverad för dem som inte sysslar med billig smartass-retorik.

Einstein måste ha haft en akut känsla av att det existerade en objektiv Sanning i samband med fysiken ("Gud spelar inte tärning"). Han hade rätt, men nådde inte ända fram. Glömskans flod var för stark till och med för en Wu Wang-natur.



"De andra", som är helt under vattnet i glömskans flod, kallade esséerna som sagt för Lögnens barn. Eller Mörkrets barn, eller "sökarna efter lena ting". Med det sista antyddes människor som var lika ytliga som tyget i de exklusiva plagg de bar eller trånade efter att få bära. Samma gamla avtrubbade materialister som det finns fler av idag än någonsin i antiken, med andra ord.

Kulturkonservatismen - när den för kärnämnet Sanning på tal - talar således om så djupa psykologisk-kognitiva grunder att "de moderna barbarerna", som den spännande kulturfilosofen Rob Riemen kallar dem, inte ens vet vad saken gäller.

Jag måste erkänna att jag blev överraskad över kraften i begreppet Sanning (med stor begynnelsebokstav) när jag från "Truth" på Wikipedia gick över till det grekiska ordet (i jakt på namnet på Sanningens gudinna i antiken).

*****

Vad handlade nu detta inlägg om?

Kanske en en illustration av hur vattentät Leibniz tanke om "den eviga filosofin" är: söker du Sanning kan du gå till vilken kultur som helst och se att den skymtar bakom tids- och kulturbundna uttryck. Här fick vi se hur en bortglömd judisk sekt som arbetade hårt med mental disciplin för att närma sig absolut genuinitet. Och hur geniet Einstein föddes under ett kinesiskt omen där det stod "SANN" skrivet över hela himlen.

Men äger du inte ett dyft Sanning i dig själv, t.ex. för att du a priori förnekat dess existens (likt en ateist/nihilist), då kommer världen att vägra dig i retur. Allt du får ut är ditt egna neurotiska jagande efter nya upplevelser och små meningslösa fakta. Men pusslet kommer aldrig att gå ihop, för det är du som a priori bestämt att det inte går att få ihop. För det existerar ingen objektiv Mening. Som man bäddar får man ligga.

Tro därför inte den materialistiska vetenskapen som säger att de inte har allt klart för sig nu, men att de i princip kan lösa tillvarons gåtor. Det kan de inte, för de har som irrationell och överordnad hederskod att ALDRIG acceptera en högre nivå i tillvaron, en metafysisk verklighet. De vill inte ens syssla med Sanningen, för de är, som esseerna kallade dem för 2.000 år sedan, Lögnens barn.

Dessa själar befinner sig i ett tillstånd av "letheia", i glömska/lögn, självhat. Antikens filosofier och religioner brukade likna detta vid syndfallet, själens handlösa fall ner i låga fragmenterade regioner av Liv.

Där nere, i fragmenteringen, befinner sig naturvetenskapen. Jag säger inte att den inte hittar värdefulla saker, men minns att den gör det TROTS sig själv. Den välinformerade vet förstås att nya paradigm redan är på framväxt, så här sparkar jag in gamla dörrar som redan står på glänt...

Sanning är en fråga om, som buddhisterna sade, "korrekt inriktning" och "korrekt bemödande".

Medvetandets Sökarljus på Dig.

Välj bara Grund-Gestalt, och det Sker!

Ganska mirakulöst, egentligen.


_____

1. Efter att själarna druckit Lethes vätten återvände de till en ny inkarnation på jorden utan minnet av sin historik, de nollställdes. Bara genom det lilla barnets omedvetna böjelser kan den vakna människoskådaren se att det kommit med ett innehåll i sin ryggsäck, just som Platon hävdade efter att ha inhämtat den kunskapen hos pytagoréerna i Syditalien i sin ungdom.

Vissa själar kommer dock åter med intakta minnen och den antika förklaringen för detta var den alternativa floden Mnemosyne. Dess vatten ger direkt åtkomst till ett högre medvetande, ett sant medvetande.