Måste man inte börja undra om det saknas väsentliga kvaliteter i den svenska nationalsjälen när Lars Vilks taktlöst avbildar en hel kulturs hjälte och drar på sig dödshot?
När Christer Sturmark och Humanisterna propagerar för en brittisk biolog som så totalt spårat ut i omdömesförmågan vad gäller mänsklighetens religiösa sentiment att t.o.m. i sak sympatiska bedömare backar tillbaka några steg?1
När svenskarnas nya intelligensbefriade gay-estetetik hamnar på rak kollisionskurs med Ryssland?
När två kända komiker hoppar av en annan SVT-produktion för dess hjärtlösa ton som drar mot mobbning?
Hur har det här landet kunnat bli så infantilt att dess mentaliseringar tycks slå snett var och varannan gång? Kan man psykoanalysera ett helt folk och se var det har skurit sig?
Den här bloggen har faktiskt gjort några försök i den riktningen - via astrologisk metod - och funnit inte helt smickrande tecken på en outvecklad folksjäl, närmast jämförbar med en treårings emotionella intelligens!
Andra inlägg åter, har sökt sätta detta problem i relation med ett 1900-tal som enbart byggde på materiell välfärd. Den rigide svenske konceptualisten måste börja tänka mer intelligent kring sina egna konceptioner. Annars lär vi snart hamna i samma sits som det hybrisdrabbade grannfolket, danskarna, och göra oss till halva världens fiender efter någon konception framsprungen ur vår ytliga mentalitet.
Den antike filosofen Herakleitos sade att Själen har en enda dimension: Djupet. Detta har den av biologiska perspektiv och materialism totalt infekterade svensken helt missat!
Ska vi skylla det på vårt arma förflutna? Utöver hungersnöd har vi ju bara den där Linné, dynamitgubben (fast han snodde ju idén utifrån), propellern och AGA-fyren att falla tillbaka på. Men ingenjörsmentalitet räcker inte längre för att tala med världen i stort. Vi tror vi ligger före "enkelt folk", men det förhåller sig precis tvärtom.
På ett annat spår, misstänker jag att vår brist på Herakleitos djup står i omvänd proportion till vårt allmänna viftande med regnbågsflaggor och barnsliga trams. Det inre har förytligats och tryckts ut på ytan, gjorts till skojsamma fasader.
Det är därför vi - om än oavsiktligt - beter oss som skitar i omvärldens ögon - ryssarna fattar inte exakt hur illa det är ställt med oss, de ser inte att vi inte fattar bättre när vi av bara farten fortsatt i den svenska gaykulturens (läs: Jacob Dahlins) tidiga flörtar med dåvarande Sovjetunionens allra mest uppenbara attribut.
Vad kan vi lära? Att det är förenat med risker att helhjärtat anamma subkulturer som bygger på ytlighet och förträngningar. Sorry Mona, inaveln börjar ses redan i andra led.
Politiker, ta detta i beaktande: Sverige är idag att betrakta som ett kollektivpsyke som stannat av på treåringens nivå vad gäller generell intelligens ("g"), alltmedan dess strikt mentala processer sedan lång tid ägt civilingenjörs kapacitet. Genier har vi inga i det här landet - landet bjuder inte rätt grogrund för den typen av återvändande själar.
Det är med den här oformliga själskroppen ett land börjar producera illegala nerladdningsmetoder och folket stoppar fickorna (hårddiskarna) fulla av underhållning som egentligen inte är gratis, och i allmänhet börjar störa sig mot en omvärld som är betydligt mer balanserad i sin intellektualitet.
Politiker: Det är rövare som har börjat reinkarnera som svenskar eftersom nationen signalerar laglöst, ateistiskt land mot himmelen! Snart kan vi ha hela världshistoriens rötägg samlade innanför våra gränser.
Tankarna går osökt till skurken i Johnny English som ämnade ta över England och konvertera landet till ett gigantiskt fängelse för Europas avskum. I vårt fall är det landets bristfälliga förankring i de eviga, objektiva moralvärdena (den eviga filosofin) som börjar visa materialismens verkliga kostnad genom underliga symptom i folkdjupet.
* Den svenska folksjälen - en astroanalys
* Om aggression, egenmäktighet och materialism
* Kostnaden att förbli en fruktfluga - fri tankelek.
(Kanske inga litterära klassiker, men Gestaltens konturlinjer måste börja fyllas i. Vi saknar ju helt förmåga att se oss själva.)
Tillägg 090320.
I SvD kommer så äntligen orden som indikerar en sann insikt i den ryska reaktionen på Sveriges oförmåga att hantera sin omvärld annat än genom putslustigt raljerande.
Inte bara understryker artikeln vad ovanstående text (med dess flera adressater) vill säga, utan ger också anledning att än en gång påminna om att vårt nationalhoroskop - precis som det nya ryska folket - ännu saknar djup.
I det här vågskvalpet ser man två ytterst omogna entiteter som ingen har det i sig att förstå den andres existensvillkor eftersom båda är så vanvettigt flata. Flata.
____
1. While [Richard] Dawkins can be witty, even confirmed atheists who agree with his advocacy of science and vigorous rationalism may have trouble stomaching some of the rhetoric: the biblical Yahweh is "psychotic," Aquinas's proofs of God's existence are "fatuous" and religion generally is "nonsense." The most effective chapters are those in which Dawkins calms down...
(Publishers' Weekly om Dawkins The God Delusion, 2006)
Philosopher and Marxist Terry Eagleton opened his own review of The God Delusion with these words: 'Imagine someone holding forth on biology whose only knowledge of the subject is the Book of British Birds, and you have a rough idea of what it feels like to read Richard Dawkins on theology.'
http://creation.com/atheist-with-a-mission-critique-of-dawkins-god-delusion
Famous evolutionary philosopher Michael Ruse writes...‘The God Delusion makes me embarrassed to be an atheist, and the McGraths show why.’
http://creation.com/dawkins-delusion-continued
Visar inlägg med etikett gruppkarma. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gruppkarma. Visa alla inlägg
tisdag 17 mars 2009
tisdag 30 december 2008
Själens djup och Plattmarken
(En jeremiad)
I USA väckte för några år sedan medicine doktor Walter Semkiw viss uppmärksamhet när han via ett skickligt medium, intelligent ställda frågor och smart research, på nytt blottlade själavandringsfenomenet.
Dr Semkivs formodade då samt nu,
och ett montage av båda.
Ingen kan påstå att det ledde till några rubriker i Sverige, landet där folk låter sig fraktas från vaggan till graven innanför kulissväggar som stavas arbete och fritid. Där målet är pengar eller möjligen livskvalitet, men där föreställningen nästan undantagslöst framförs inuti samma flata bungalow - utan vare sig källar- eller vindsvåning. Liv enbart framlevda längs horisontalplanet.
Även den välförtjänta semestertrippen till Thailand kan sorteras under "enbart-vågrät" rörelse, som den kastrerade betjäntens tjänande av den Stora Jordmodern (Magna Mater), som materialismens ensidiga sökande efter variationer på samma stoff att stimulera de fem sinnena med. Miljön som den perfekta kulissväggen för människan, aktören (+ skuggan som alltid följer henne).
Förskräcks inte läsare, även om du rätt noterat trenden: Du är på väg in i en uppgörelse med svenskheten. Men reinkarnationsmotivet återkommer som ljuset i slutet av tunneln, som en trampolin som alltid finns under dig, som ditt bollplank och redskap...
Svensken behöver heller inte bry sitt lilla huvud, för enligt det landet sugit upp från kontinenten av intellektuella livshållningar finns inga absoluta svar. "Värderelativismen", förklarar genderteoretiker och andra som vädrat morgonluft, är människans ultimata sanning. Vi är dömda att i ångestfull existens själva signifiera allt. Men också: "Anything goes." Allt är enbart "text" - subjektivistiska läsningar av verkligheten. Och ingen har något yttersta sanningsanspråk. Människan har sannerligen blivit alltings mått.
Att det här är en fullständigt orealistisk livshållning märks av att realismen inte kunnat fördrivas. Allt som inte kan rubriceras som mentala luftbubblor sorterar vi därför behändigt under den mekaniska hälften av vår världsbild - vi är dock huvudsakligen ett snickrande och praktiskt folk.
Så de intellektuella är nihilister och företagarna och andra praktkarlar enkla materialister - kan det bli värre?
Ja, det kan det. Återstår bara att tysta Psykets berättelse om sig självt. Ledda av franska vänsterintellektuella förde sig så svenskarna mot självutplåningens rand och könen blev till tre och sen fyra - om vi ska räkna in f.d. politikern Orbacks släkting, hon med hästen... Svensken är stolt över att så duktigt sudda ut mängder med gränser i en allt mer Jello-artad, men åsiktsfri, tillvaro.
Kristendomen får skylla sig själv. Reinkarnationen röstades på 500-talet bort vid ett kyrkomöte, för att knyta gemene man än hårdare till sitt institutionaliserade frälsningslöfte. Reinkarnation, som i en senare tid skulle visa sig vara "the smoking gun" som bekräftar riktigheten i en äldre förkristen konception, den som också sekulära humanister från den franska upplysningen och framåt sökt eliminera.
Tänk, två diametralt motsatta rörelser efter varandra vilka inte desto mindre båda har bekämpat den antika världens antropologi - detta är intressant! Vad ligger bakom? Och naturligtvis har ingen i väst forskat i saken. Förrän nu, och särskilt i USA. (Upprinnelsen kan sägas vara fallet Bridey Murphy på 1950-talet.)
Där de grekiska filosoferna, med reinkarnationen som stadigt fundament för sin människobild, hade avkrävt var och ett medvetet val för sin excellens, omyndigförklarades människan av kristendomen. Den lutherska versionen tryckte särskilt hårt på hennes oförmåga att göra något gott för sig själv, människans vilja var helt trälbunden. (Hon skulle dessutom inte opponera sig mot sina världsliga herrar.)
Det ser ut som om dagens svenskar ärvt det sämsta av alla traditioner! Tidiga socialdemokrater, fängslade av Marx nya frälsningsbudskap, lär ha varit helt omedvetna om hans och deras egen förankring i en klassisk kristen frälsningsutopi. Man ser oftast först i backspegeln vilken GESTALT man tjänade...
Landets arbetare övertog därmed aningslöst sin egen tidigare lutherdom med dess två regementen. Men istället för flit i livet och salighet hädanefter, gällde nu flit i livet och materiella belöningar, också här och nu. Marx paradis var av denna världen och det bestod från början till slut av Extra Allt.
Spola framåt några årtionden och se konsekvenserna: Charterresa till solen - "mmm...", som Homer Simpson skulle säga med ett svagsint uttryck i hela ansiktet. Hedonism: att enbart tjäna sina fem sinnen, från morgon till kväll.
Vad ligger bakom Plattmarkens filosofi? Där hus byggs utan vare sig källarvåning eller en vind med fönster upp mot det som kan ses från ett högre våningsplan?
Att vi nu är i grunden amerikaniserade ändrar inte socialdemokratins vision. Tryggad konsumtion på Plattmarken är den politiskt korrekta grundmodellen, och välfärd kan väl ingen vettig människa värja sig mot?
Men eftersom färden genom det materiella paradiset så i grunden saknar förankring i en komplett mytologi, har svenskens bortträngning av döden kommit att bli något vi i våra självkritiska stunder förundrat oss över. Vad är äldrevården för terminalstation i konsumtionssamhällets skuggiga förstäder? Det byggdes in i den materiella välfärdens själva grundstruktur. Ur bottenlöst oförstånd signalerar det här avskiljandet hur det fallna Psyket i tomma åtbörder söker visa liemannen (med hans associationer till svält och ofärd) på porten.
Ja, systemet röjer sin självförljugenhet redan när man inspekterar dess uppbyggnad och departementalisering, dess sätt att hålla relaterade företeelser åtskilda. I Sverige välkomnas inga mästare av Glaspärlespelet, de som kan transponera en utsaga och gestalta den via ett annat medium. Här är Specialisten, i framkanten av sin särskilda gren av det globala medvetandets totala fragmentering, mannen för dagen. Om något påskyndar Sverige, med sin "spjutspetsstyrka", den gamla världsordningens sönderfall.
För att ta den byråkratiska mentaliteten - ett annat av svenskhetens adelsmärken - är den bara en reinkarnation av arbetaren eller bonden som mekaniskt flyttar dynga från en plats till en annan. Systemet är slutet. Det saknar geni. Det är klaustrofobiframkallande, helt uppfyllt av sig självt - som Strindberg var tidigt ute att notera. Strindberg var för övrigt ovanligt sökande inom mystik och religion för att vara en socialist. Men var regel har sitt undantag.
Rationell organisation och effektivitet i det praktiska i all ära: döden är och förblir medaljens andra sida, och med materialism följer också psykisk störning. När materialismen i nästa steg söker åtgärda obalanser den själv vållat, uppstår ur den framstående tyska kemin den svenska läkemedelsindustrin. (Själar cirkulerar gärna mellan Tyskland av Sverige, i historia och nutid, fråga mig inte varför.)
Inte i något sammanhang i den här medicinerade nationen, vars själva sinnebild är en dr Crafoord vakandes över det biokemiska lugnet i våra själar (grekiska: psyché), har mig veterligen den intressanta frågan ställts om t.ex. homosexualitet kan ha att göra med själavandringen och skiften mellan två liv av biologiskt kön.
Klassiska reinkarnationsstudier visar att själens svängning mellan maskulina och feminina värdkroppar kan skapa omställningsproblem, särskilt då en själ som drivits av en testosteronstinn manskropp söker gjuta olja på vågorna via en livserfarenhet i en mer "cyklisk" kvinnlig kropp. Här blir det gärna generalknas och mycket social missanpassning och lidande.
Här avkriminaliserar då Sverige homosexualiteten istället för att förkovra sig i dess djupare mekanismer. Detta är, medges, ur humanperspektivet en ändring till det bättre, men innebär paradoxalt samtidigt att själar som karmiskt behöver "smaka på sin egen medicin" och göra en livsupplevelse som "orättfärdigt klandrad" inte längre kan välja Sverige eller sexualiteten som kanal för sin skolning mot excellens. Lagstiftningen har helt enkelt gjort landet Sverige odugligt ur ännu ett avseende, sett ur själens perspektiv. Det sägs att naturen behöver mångfald, och detta gäller även i frågan "själens habitat"!
Kort och gott, landet Sverige är som en enda stor vit fläck på kartan närhelst psykets djupare dimensioner förs på tal. Till följd av tidigare historiska beslut och val av ideologier eller idéströmmar.
När jag nu återvände till de amerikanska reinkarnationsfynden (och äntligen beställde boken, fastän jag läst kanske lite väl många i genren redan), syns mig dr Semkiws arbete vara fullt i nivå med det otacksamma slit dr Ian Stevenson ägnade sig åt i 40 år, i huvudsak i Sydostasien. Då brydde sig ingen, men nu kanske det blir annat ljud i skällan eftersom det handlar om amerikaner som återvänder till Amerika.
Vad sägs t.ex. om "fyndet" att Oprah Winfrey var en manlig abolitionist i USA:s ärorika förflutna? Bara ett fall av själens normala oscillation mellan aktiv och passiv polaritet (mans- och kvinnokroppar) för att bredda sin utblick.
Dr Semkiws fynd var publicerade och väl kända då Oprah bjöd in hypnosregressionisten dr Weiss (med ett otadligt CV och en tidigare befattning som chefspsykiatriker på ett av USA:s mest välrenommerde sjukhus). Det var kanske därför hon i en bisats ryste till och förklarade sig mer än glad att slippa få veta vem hon varit i ett tidigare liv: säkerligen hade Oprah hört ryktas om att hon bakåt sammankopplats med ett öde som både vit och man! Tuff sak att hantera för färgade, där hatet över alla genomlidna oförätter genom historien blivit till en andra natur.
Hudfärg eller ras är bara ännu ett exempel på en hävstång själen kan nyttja i sina inkarnationer på jorden för att bilda och bredda sig. Därmed, som i frågan om homosexualitet, dagas den udda insikten att, "allt som händer verkar till det bästa". Ett liv som förföljd har sin absoluta poäng ur perspektiv av vad själen valt att göra på jorden den här gången.
Säg att själen, ur sitt naturliga tillstånd av tidlöshet (evighet) enkelt bevakar vilka länder som lagstiftar i vilka frågor, och därmed enkelt undviker inkarnationer i tider och på platser som inte längre gagnar dess syften.
Hela detta synsätt välter så totalt den svenska jordbundenheten över ända (livet på Plattmarken där man jobbar och konsumerar tills man flyttas över till det där onämnbara i livets slutskede), att det vi trodde var realism visar sig vara ... ingenting alls.
Vad vi höll för att vara verkligt var bara en godtycklig uppfattning i en pluralism av diton i en totalt värderelativistisk värld. Just som vi själva alltsedan postmodernismen hävdat! Vi har förtjänat oss den här gelédallrande världsbilden! Karmalagarna fungerar. Inget händer i den fysiska verkligheten som inte dessförinnan framarbetats i medvetandet. Och själens natur (eller essens) är medvetande.
Dr Semkiws spännande forskning om själavandring i dagens USA kan också slutgiltigt sägas ha besvarat frågan om reinkarnationen i första rummet är ett gruppfenomen. Som en recensent säger om den första av de två böcker han hittills skrivit, The Return of the Revolutionaries: "en blivande klassiker" inom fältet.
Mycket mer material finns samlat på specialsajten tillägnad boken.
Om sådana här samtalsämnen stod på den svenska dagordningen skulle det här landet snart vara framme ur radioskuggan. För vad är en charterresa egentligen? Vad är en bredbandsuppkoppling och senaste finesserna på mobilen? Om man inte har ett perspektiv som radikaliserar livsupplevelsen, tycks sekularism vara exakt samma sak som Marx varnade sin tid för: en religion, ett folkets opium. Räkna in vänsterintellektuella, genderteoretiker, förnuftsdyrkare och hardcore-rationalister bland dem som akut behöver en avgiftning. Sverige behöver metafysik, inte fler ingenjörer.
Men det finns ändå skäl till hopp på lite sikt. Den mystiske filosofen Herakleitos (Efesos, Mindre Asien), sade redan på 500-talet fvt att, "de som sover deltar också i kosmos arbete".
Se även de andra inläggen som taggats med "gruppkarma". Och håll ögonen öppna efter ett kommande inlägg där svenskheten ges en astrologisk analys.
Dr Semkivs formodade då samt nu,och ett montage av båda.
Ingen kan påstå att det ledde till några rubriker i Sverige, landet där folk låter sig fraktas från vaggan till graven innanför kulissväggar som stavas arbete och fritid. Där målet är pengar eller möjligen livskvalitet, men där föreställningen nästan undantagslöst framförs inuti samma flata bungalow - utan vare sig källar- eller vindsvåning. Liv enbart framlevda längs horisontalplanet.
Även den välförtjänta semestertrippen till Thailand kan sorteras under "enbart-vågrät" rörelse, som den kastrerade betjäntens tjänande av den Stora Jordmodern (Magna Mater), som materialismens ensidiga sökande efter variationer på samma stoff att stimulera de fem sinnena med. Miljön som den perfekta kulissväggen för människan, aktören (+ skuggan som alltid följer henne).
Förskräcks inte läsare, även om du rätt noterat trenden: Du är på väg in i en uppgörelse med svenskheten. Men reinkarnationsmotivet återkommer som ljuset i slutet av tunneln, som en trampolin som alltid finns under dig, som ditt bollplank och redskap...
Svensken behöver heller inte bry sitt lilla huvud, för enligt det landet sugit upp från kontinenten av intellektuella livshållningar finns inga absoluta svar. "Värderelativismen", förklarar genderteoretiker och andra som vädrat morgonluft, är människans ultimata sanning. Vi är dömda att i ångestfull existens själva signifiera allt. Men också: "Anything goes." Allt är enbart "text" - subjektivistiska läsningar av verkligheten. Och ingen har något yttersta sanningsanspråk. Människan har sannerligen blivit alltings mått.
Att det här är en fullständigt orealistisk livshållning märks av att realismen inte kunnat fördrivas. Allt som inte kan rubriceras som mentala luftbubblor sorterar vi därför behändigt under den mekaniska hälften av vår världsbild - vi är dock huvudsakligen ett snickrande och praktiskt folk.
Så de intellektuella är nihilister och företagarna och andra praktkarlar enkla materialister - kan det bli värre?
Ja, det kan det. Återstår bara att tysta Psykets berättelse om sig självt. Ledda av franska vänsterintellektuella förde sig så svenskarna mot självutplåningens rand och könen blev till tre och sen fyra - om vi ska räkna in f.d. politikern Orbacks släkting, hon med hästen... Svensken är stolt över att så duktigt sudda ut mängder med gränser i en allt mer Jello-artad, men åsiktsfri, tillvaro.
Kristendomen får skylla sig själv. Reinkarnationen röstades på 500-talet bort vid ett kyrkomöte, för att knyta gemene man än hårdare till sitt institutionaliserade frälsningslöfte. Reinkarnation, som i en senare tid skulle visa sig vara "the smoking gun" som bekräftar riktigheten i en äldre förkristen konception, den som också sekulära humanister från den franska upplysningen och framåt sökt eliminera.
Tänk, två diametralt motsatta rörelser efter varandra vilka inte desto mindre båda har bekämpat den antika världens antropologi - detta är intressant! Vad ligger bakom? Och naturligtvis har ingen i väst forskat i saken. Förrän nu, och särskilt i USA. (Upprinnelsen kan sägas vara fallet Bridey Murphy på 1950-talet.)
Där de grekiska filosoferna, med reinkarnationen som stadigt fundament för sin människobild, hade avkrävt var och ett medvetet val för sin excellens, omyndigförklarades människan av kristendomen. Den lutherska versionen tryckte särskilt hårt på hennes oförmåga att göra något gott för sig själv, människans vilja var helt trälbunden. (Hon skulle dessutom inte opponera sig mot sina världsliga herrar.)
Det ser ut som om dagens svenskar ärvt det sämsta av alla traditioner! Tidiga socialdemokrater, fängslade av Marx nya frälsningsbudskap, lär ha varit helt omedvetna om hans och deras egen förankring i en klassisk kristen frälsningsutopi. Man ser oftast först i backspegeln vilken GESTALT man tjänade...
Landets arbetare övertog därmed aningslöst sin egen tidigare lutherdom med dess två regementen. Men istället för flit i livet och salighet hädanefter, gällde nu flit i livet och materiella belöningar, också här och nu. Marx paradis var av denna världen och det bestod från början till slut av Extra Allt.
Spola framåt några årtionden och se konsekvenserna: Charterresa till solen - "mmm...", som Homer Simpson skulle säga med ett svagsint uttryck i hela ansiktet. Hedonism: att enbart tjäna sina fem sinnen, från morgon till kväll.
Vad ligger bakom Plattmarkens filosofi? Där hus byggs utan vare sig källarvåning eller en vind med fönster upp mot det som kan ses från ett högre våningsplan?
Att vi nu är i grunden amerikaniserade ändrar inte socialdemokratins vision. Tryggad konsumtion på Plattmarken är den politiskt korrekta grundmodellen, och välfärd kan väl ingen vettig människa värja sig mot?
Men eftersom färden genom det materiella paradiset så i grunden saknar förankring i en komplett mytologi, har svenskens bortträngning av döden kommit att bli något vi i våra självkritiska stunder förundrat oss över. Vad är äldrevården för terminalstation i konsumtionssamhällets skuggiga förstäder? Det byggdes in i den materiella välfärdens själva grundstruktur. Ur bottenlöst oförstånd signalerar det här avskiljandet hur det fallna Psyket i tomma åtbörder söker visa liemannen (med hans associationer till svält och ofärd) på porten.
Ja, systemet röjer sin självförljugenhet redan när man inspekterar dess uppbyggnad och departementalisering, dess sätt att hålla relaterade företeelser åtskilda. I Sverige välkomnas inga mästare av Glaspärlespelet, de som kan transponera en utsaga och gestalta den via ett annat medium. Här är Specialisten, i framkanten av sin särskilda gren av det globala medvetandets totala fragmentering, mannen för dagen. Om något påskyndar Sverige, med sin "spjutspetsstyrka", den gamla världsordningens sönderfall.
För att ta den byråkratiska mentaliteten - ett annat av svenskhetens adelsmärken - är den bara en reinkarnation av arbetaren eller bonden som mekaniskt flyttar dynga från en plats till en annan. Systemet är slutet. Det saknar geni. Det är klaustrofobiframkallande, helt uppfyllt av sig självt - som Strindberg var tidigt ute att notera. Strindberg var för övrigt ovanligt sökande inom mystik och religion för att vara en socialist. Men var regel har sitt undantag.
Rationell organisation och effektivitet i det praktiska i all ära: döden är och förblir medaljens andra sida, och med materialism följer också psykisk störning. När materialismen i nästa steg söker åtgärda obalanser den själv vållat, uppstår ur den framstående tyska kemin den svenska läkemedelsindustrin. (Själar cirkulerar gärna mellan Tyskland av Sverige, i historia och nutid, fråga mig inte varför.)
Inte i något sammanhang i den här medicinerade nationen, vars själva sinnebild är en dr Crafoord vakandes över det biokemiska lugnet i våra själar (grekiska: psyché), har mig veterligen den intressanta frågan ställts om t.ex. homosexualitet kan ha att göra med själavandringen och skiften mellan två liv av biologiskt kön.
Klassiska reinkarnationsstudier visar att själens svängning mellan maskulina och feminina värdkroppar kan skapa omställningsproblem, särskilt då en själ som drivits av en testosteronstinn manskropp söker gjuta olja på vågorna via en livserfarenhet i en mer "cyklisk" kvinnlig kropp. Här blir det gärna generalknas och mycket social missanpassning och lidande.
Här avkriminaliserar då Sverige homosexualiteten istället för att förkovra sig i dess djupare mekanismer. Detta är, medges, ur humanperspektivet en ändring till det bättre, men innebär paradoxalt samtidigt att själar som karmiskt behöver "smaka på sin egen medicin" och göra en livsupplevelse som "orättfärdigt klandrad" inte längre kan välja Sverige eller sexualiteten som kanal för sin skolning mot excellens. Lagstiftningen har helt enkelt gjort landet Sverige odugligt ur ännu ett avseende, sett ur själens perspektiv. Det sägs att naturen behöver mångfald, och detta gäller även i frågan "själens habitat"!
Kort och gott, landet Sverige är som en enda stor vit fläck på kartan närhelst psykets djupare dimensioner förs på tal. Till följd av tidigare historiska beslut och val av ideologier eller idéströmmar.
När jag nu återvände till de amerikanska reinkarnationsfynden (och äntligen beställde boken, fastän jag läst kanske lite väl många i genren redan), syns mig dr Semkiws arbete vara fullt i nivå med det otacksamma slit dr Ian Stevenson ägnade sig åt i 40 år, i huvudsak i Sydostasien. Då brydde sig ingen, men nu kanske det blir annat ljud i skällan eftersom det handlar om amerikaner som återvänder till Amerika.
Vad sägs t.ex. om "fyndet" att Oprah Winfrey var en manlig abolitionist i USA:s ärorika förflutna? Bara ett fall av själens normala oscillation mellan aktiv och passiv polaritet (mans- och kvinnokroppar) för att bredda sin utblick.
Dr Semkiws fynd var publicerade och väl kända då Oprah bjöd in hypnosregressionisten dr Weiss (med ett otadligt CV och en tidigare befattning som chefspsykiatriker på ett av USA:s mest välrenommerde sjukhus). Det var kanske därför hon i en bisats ryste till och förklarade sig mer än glad att slippa få veta vem hon varit i ett tidigare liv: säkerligen hade Oprah hört ryktas om att hon bakåt sammankopplats med ett öde som både vit och man! Tuff sak att hantera för färgade, där hatet över alla genomlidna oförätter genom historien blivit till en andra natur.
Hudfärg eller ras är bara ännu ett exempel på en hävstång själen kan nyttja i sina inkarnationer på jorden för att bilda och bredda sig. Därmed, som i frågan om homosexualitet, dagas den udda insikten att, "allt som händer verkar till det bästa". Ett liv som förföljd har sin absoluta poäng ur perspektiv av vad själen valt att göra på jorden den här gången.
Säg att själen, ur sitt naturliga tillstånd av tidlöshet (evighet) enkelt bevakar vilka länder som lagstiftar i vilka frågor, och därmed enkelt undviker inkarnationer i tider och på platser som inte längre gagnar dess syften.
Hela detta synsätt välter så totalt den svenska jordbundenheten över ända (livet på Plattmarken där man jobbar och konsumerar tills man flyttas över till det där onämnbara i livets slutskede), att det vi trodde var realism visar sig vara ... ingenting alls.
Vad vi höll för att vara verkligt var bara en godtycklig uppfattning i en pluralism av diton i en totalt värderelativistisk värld. Just som vi själva alltsedan postmodernismen hävdat! Vi har förtjänat oss den här gelédallrande världsbilden! Karmalagarna fungerar. Inget händer i den fysiska verkligheten som inte dessförinnan framarbetats i medvetandet. Och själens natur (eller essens) är medvetande.
Dr Semkiws spännande forskning om själavandring i dagens USA kan också slutgiltigt sägas ha besvarat frågan om reinkarnationen i första rummet är ett gruppfenomen. Som en recensent säger om den första av de två böcker han hittills skrivit, The Return of the Revolutionaries: "en blivande klassiker" inom fältet.
Mycket mer material finns samlat på specialsajten tillägnad boken.
Om sådana här samtalsämnen stod på den svenska dagordningen skulle det här landet snart vara framme ur radioskuggan. För vad är en charterresa egentligen? Vad är en bredbandsuppkoppling och senaste finesserna på mobilen? Om man inte har ett perspektiv som radikaliserar livsupplevelsen, tycks sekularism vara exakt samma sak som Marx varnade sin tid för: en religion, ett folkets opium. Räkna in vänsterintellektuella, genderteoretiker, förnuftsdyrkare och hardcore-rationalister bland dem som akut behöver en avgiftning. Sverige behöver metafysik, inte fler ingenjörer.
Men det finns ändå skäl till hopp på lite sikt. Den mystiske filosofen Herakleitos (Efesos, Mindre Asien), sade redan på 500-talet fvt att, "de som sover deltar också i kosmos arbete".
Se även de andra inläggen som taggats med "gruppkarma". Och håll ögonen öppna efter ett kommande inlägg där svenskheten ges en astrologisk analys.
söndag 28 december 2008
Du är väl inte mystiker, mitt barn?
I den avklingande västerländska civilisationen kan intill det bittra slutet reflexioner av vad som gick snett noteras. I SvD berör Eva Bäckstedt brännpunkten. Språkforskaren Carlstedt konstaterar att av tusentals böcker om den kände Nostradamus kan inte en enda klassificeras som akademisk forskning.
Citerar Bäckstedt Carlstedt: "Visst finns det franska forskare som intresserar sig för honom, jag fick hjälp av flera under avhandlingsarbetet, men de verkar inte riktigt vilja stå för sitt intresse offentligt. Kanske är de oroliga för att stämplas som mystiker."
Varför jag i bästa Nostradamus-stil förutspår att det sekulära väst - som vi dag känner det - kommer att vara borta inom ett sekel, beror just på våra felprioriteringar när det gäller människans fakulteter. Själva den kognitiva nivå som avfärdas som genant "mystik" är den "öppning mot det oskrivna bladet" som har möjliggjort bland de bästa av oss att se osedda ting, producera remarkabla uppfinningar, med mera.
Den inställning till människan som oroas för ett moment av "mystik" (i vulgärförståelsen: irrationalitet), är, på marknivån, representativ för den skock av skrikiga apor som stojar över religionens påstådda vidrighet. De här obildade flockdjuren inbillar sig i detta att de talar med samma stämma som sina förnuftsdrivna ledare.
Och ja, ett folk - en folksjäl - betraktat som ett kontinuum, innebär givetvis att även den ohämmat IQ-befriade människan, som till nöds klarar att formulera en grammatiskt passabel mening i ateismens tecken, i någon mån återspeglar orienteringen hos dem som till följd av sin ensidiga materialism valt makttrippen i detta, deras enda liv.
Efter politikernas pipa dansar sedan vetenskap och forskning (åtminstone i det här landet). Neurologer, lägre i sin förståelse av tillvaron än svårt retarderade människor, letar fläckar i hjärnan och kungör triumfatoriskt att de hittat "Gudsfläcken", den biologiska förklaringen till religiösa hallucinationer.
Eftersom mörkermän (läs: materialister) satt agendan under de senaste 300 åren av västerländsk "upplysning" (förvisso har ljus kastats över ansenliga delar materiell verklighet), är nu medvetenheten om högre ting i princip utplånad särskilt i det här landet.
Här minns förmodligen få hur tidningen Nature (ett huvudorgan för den materialistiska världsbild varpå all empirisk vetenskap vilar) halvt på skämt, halvt på allvar förordade bokbålens återinförande då biologen Rupert Sheldrake i början av sin karriär manade envar att fundera djupare över möjligheten att en morot antar morotens skepnad till följd av "formbildande fält". Klassisk Platon (och möjligen Aristoteles) med andra ord. Så politiskt inkorrekt!
Sanningen var att Sheldrake på 1980-talet hade en poäng - trots vetenskapens många skenbara insikter klarade man inte ens av att förklara det allra mest elementära: vad som gör att kroppens organ håller sig på sin plats och blir till det de blir. En vetenskap som inte har en aning om var "kartritningen" sitter, kan tyckas vara i en dålig position att tysta ner förslag om nya sätt att närma sig olösta problem.
(Steven Pinker, evolutionsbiologen, lyckades 20 år senare i "Det oskrivna bladet" inte avföra den här frågan. Biologin har ännu inget svar på ens de enklaste frågor som ett barn skulle börja att ställa.)
Beska påminnelser av Sheldrakes art, drabbar givetvis scientister hårt. Det är i detta sken man måste förstå de tarvligheter som rinner ur biologisten Richard Dawkins, och som allvarligt sänkt hans kredibilitet sedan den pinsamma boken 2006 när han, biologen, förklarade religionens för något i stil med ett virus.
När sedan det lika dåligt pålästa Sverige, och utan nämnvärd intellektuell beredskap, konfronteras med bigotter som biologisten Richard Dawkins, är det inte att förundras över hur den svenska klangbotten genast blir mörk och murrig. Surrig som en ilsk getingsvärm.
Från och med nu känner sig landets minst intellektuella bemyndigade att ondgöra sig över människor av främmande trostillhörighet som understår sig att insistera på medhavda traditionella seder fast de bor här! "Klä av dig naken, och sätt sen på dig våra kläder! Nu är du tamejfan en av oss. Och förresten, välkommen till vårt land. Här är vi mer upplysta än någon annanstans på jorden."
En annan väg till samma inskränkthet går genom den totalt obildade människans instinktiva rädsla för vad den föreställer sig som främmande "raser". Här har det lilla av förnuft hon besitter totalt ingått en fusion med djurkroppens förvisso rent biologiska (så långt vi vet) försvarsmekanismer. Ett förnuft förorenat av "fly eller fäkta"-beteende, helt inkapabelt till omdömesgill analys. Så färgat och så i affekt att det endast attrahererar sådant stoff som ger mera vatten på det egna kvarnhjulet! (Naturens eget sätt att hjälpa de mest odugliga livsformerna att snabbare försvinna från scenen?)
Det behöver inte sägas att Intelligensen inte är i närheten av dessa avgrundslika psyken. Om någon undrade över helvetet är det här man hittar det - det är människan själv som är bärare av det från det hon slutar engagera sig för det som går bortom hennes naturliga intressesfär.
Även om vi utelämnar den senare gruppen, samhällets allra svagaste och mest hjälpberoende, är det en himmelsvid skillnad mellan förmågan att tänka förnuftigt (utan affekt) och förmågan att använda Intellektets gåvor.
Det är som skillnaden mellan en handläggare av ärenden "by the book" på sitt kontor och en driven kreatör eller uppfinnare som formar något nytt, till synes rakt ur det blå. Därför är förnuftsdyrkaren - möjligen av avund - så aversiv mot varje tanke på "intelligent design". Förnuftet ser inte med blida ögon på att det kan finnas medvetenhetstillstånd som går utöver det.
Den förkättrade religionen
Svensken är nu nere i en så påver socialrealism att han många gånger inte längre kan skilja den exoteriska religionen, seder och bruk, från de esoteriska frågorna som rör människans inre, hennes själ, och Guds existens. Ja, i så måtto han inte längre alls kan föreställa sig de esoteriska frågorna, blir han lätt närmast åsiktsfascistisk när det börjar talas om religionens yttre, exoteriska, kännetecken. Höstens halal-tv har, som det har konstaterats på andra håll, visat hur ofördragsam svensken är så fort temperaturen i rummet stiger det minsta.
Frågor om den sociala ordningen hanteras av den simpla förnuftspolis vi alla har inbyggda, men förnuftet fungerar inte ordentligt i avsaknad av den aktiva Intelligens som krävs för att t.ex. ta ställning till religionens esoteriska frågor. För detta krävs en positiv skattning av vad ordet "mystik" representerar. Och mycket annat.
En sekulär stat tror sig kunna hantera ting som tillhör en större gestalt med redskap ägnade ting av mindre magnitud, och inviterar därmed problem! En sekulär stat har faktiskt abdikerat sin roll i det större historiska skeendet eftersom Naturen själv är annorlunda konfigurerad än ateisten föreställt sig. En sekulär stat lever så länge som Naturen ännu inte stött ut detta främmande organ ur sin kropp av fysisk-andlig natur.
Bäckstedt har i SvD-artikeln en poäng i sin analys av den olyckliga föreningen av luthersk ortodoxi och åsiktsstyrningens Wasa-Sverige - i en senare inkarnation draperad som den centralistiska socialdemokratin med dess totala ointresse av allt bortom praktisk, världstillvänd nyttokunskap.
Att Sverige blev detta ökenlandskap av individer som alla berömmer sig av att vara förnuftiga, att stå stadigt i en blott praktisk, pryl- och organisationscentrering, är i själva verket en del av förklaringen varför svensken i omvärldens ögon ter sig som lätt naiv om inte rent av efterbliven. Svensken har nämligen avvecklat det mesta av sin introspektiva förmåga och saknar flera nivåer av djupseende i sin varseblivning!
På nivån export av popmusik eller cementblandare har detta inte spelat så stor roll. Här talar vi om produkter som är ämnade åt unga människor vars fysiska substrat till medvetandet - hjärnan - inte ens är färdigutvecklat eller produktionsindustrin vars intellektuella utmaningar är av enbart praktisk art. Problemet går tydligare i dagen lite senare i människans mognad eller där livet bjuder på mer komplexa gåtor. Här faller svensken efter.
Mystikens läsart
Går man bortom förnuftets domän (inom vilken den verkar som enbart söker manifesta historiska orsaker), går det att göra andra kopplingar. Kan Sverige vara ett av de länder där reinkarnerade nazister från tiden för 2a världskriget finner en fristad? Kan landets vanligen lågmälda och neutrala profil vara just den balsam på såren som många själar från förra kriget behöver?
Att få återanpassas som mänskliga individer genom att land som skonar dem från religiösa ställningstaganden om den ena eller den andra rasens/ideologins överhöghet? Kan denna tanke också vara en delförklaring till nyhedendomen, till asa-tron? (Ett förlopp som då korrelerar med en tilltagande mängd nysvenskar.) Tanken är faktiskt inte så dåraktig som kan tyckas. Se ett tidigare blogginlägg. (Öppnar i nytt fönster.)
Ett känt amerikanskt medium har t.ex. "synat" Israels politiker, och noterat att landet nu styrs av individer vars själar senast ingick i antisemitiska franska och tyska regeringar - vilket då skulle förklara den nuvarande israeliska nationalsjälens råhet. Ledarskapets böjelse är densamma - oceanångare vänds sällan över bara två jordeliv - men nu riktas ovettet mot grannländerna.
Reinkarnation är paradoxalt nog det definitiva argumentet mot nationalism! För de som skriker högljuddast är uppenbarligen de med minst själslig substan i frågan. Döm aldrig boken efter dess pärmar - pröva först att läsa lite i den.
Naturen arbetar med extremt komplexa metoder när Hon söker neutralisera ting som gått överstyr i en tidigare generation/inkarnation. Naturen skiftar saker på den esoteriska insidan alltmedan den exoteriska världen har sina traditioner och former. Yin och Yang leker med förnuftsdåren och blott den seende ser!
Mystikern och reggaesångaren Bunny Wailer yttrade på sin debutskiva 1976 de märkliga orden, "bara de skiftande namnen skyddar de oskyldiga". Låtens titel? "Reinkarnerade själar." Så vi kanske ska tala tyst om vår nutida svenskhet. Många av oss kan ha varit bekännande nazister för bara ett halvsekel sedan. Andra har levt liv efter liv i antisemitiska europeiska miljöer och lider av en mer djupgående missfärgning... Nu är vi återfödda som nordbor och alla har rätt till en omstart. Men det gäller att vara vaksam när man bakom förnuftspropaganda bör en underton av något annat, något med mörka historiska rötter...
Det som idag förklenande kallas "mystik" lär i morgon utgöra grunden i det vetenskapliga sinnelaget. Kvantfysikerna har vetat det sedan 1930-talet. Att fysikern Niels Bohr valde ett Yin/Yang-märke på sin vapensköld är välkänt stoff. Övriga segment i väst har ännu inte riktigt fattat att vi anträtt en tid där "framkanten" befinner sig bortom simplistiska dikotomier som religion och dess förnekande i a-teism. Det här blir smärtsamt tydligt när naturvetenskapare gör entré och vill glänsa med all sin kunskap - kunskap som enbart är giltig inom deras eget "språkspel", hur mycket de än tror att de har fått korn på verkligheten...
Och apropå de stora frågorna, de metafysiska frågorna... Vart går en individs själ efter döden när värdkroppen under hela dess liv enbart fixerat sig vid sin inskolning i förnuftsstrukturer och identifikation med det materiella substratet? Kommer den areal som kallas Sverige att bli fullsmockad av "jordbundna andar" - den där sorten som har så lågt i tak att de inte ens har vett att "gå mot ljuset", utan hänger kvar runt gård och stuga i århundraden, fångade i fantasin att de alltjämt är människor av kött och blod?
Madonna må ha tjänat hop till en och annan besk kommentar för sin despotiska personlighet, men åtminstone det talar för henne, att den judiska kabbala hon studerar - klassisk mystik - har koll på de olika medvetenhetstillstånd människan har det i sig att realisera.
Svenskens urvattnade socialrealism sorterar distinkt under den kombinerade verkan av RUACH och NEFESH, det absolut lägsta tillståndet där ren fysikalism kombineras med ego-strävan, en nivå där människans medvetande med nöd och näppe passerat djursjälens nivå. Ät den!
Kanske skäl till att visualisera ett helt nytt projekt som nyårslöfte? Operation "Öppna ögonen för livets djupdimension 2009"?
Den som använder sitt ockulta öga ser mer än den som är låst vid sitt förnuft.
Citerar Bäckstedt Carlstedt: "Visst finns det franska forskare som intresserar sig för honom, jag fick hjälp av flera under avhandlingsarbetet, men de verkar inte riktigt vilja stå för sitt intresse offentligt. Kanske är de oroliga för att stämplas som mystiker."
Varför jag i bästa Nostradamus-stil förutspår att det sekulära väst - som vi dag känner det - kommer att vara borta inom ett sekel, beror just på våra felprioriteringar när det gäller människans fakulteter. Själva den kognitiva nivå som avfärdas som genant "mystik" är den "öppning mot det oskrivna bladet" som har möjliggjort bland de bästa av oss att se osedda ting, producera remarkabla uppfinningar, med mera.
Den inställning till människan som oroas för ett moment av "mystik" (i vulgärförståelsen: irrationalitet), är, på marknivån, representativ för den skock av skrikiga apor som stojar över religionens påstådda vidrighet. De här obildade flockdjuren inbillar sig i detta att de talar med samma stämma som sina förnuftsdrivna ledare.
Och ja, ett folk - en folksjäl - betraktat som ett kontinuum, innebär givetvis att även den ohämmat IQ-befriade människan, som till nöds klarar att formulera en grammatiskt passabel mening i ateismens tecken, i någon mån återspeglar orienteringen hos dem som till följd av sin ensidiga materialism valt makttrippen i detta, deras enda liv.
Efter politikernas pipa dansar sedan vetenskap och forskning (åtminstone i det här landet). Neurologer, lägre i sin förståelse av tillvaron än svårt retarderade människor, letar fläckar i hjärnan och kungör triumfatoriskt att de hittat "Gudsfläcken", den biologiska förklaringen till religiösa hallucinationer.
Eftersom mörkermän (läs: materialister) satt agendan under de senaste 300 åren av västerländsk "upplysning" (förvisso har ljus kastats över ansenliga delar materiell verklighet), är nu medvetenheten om högre ting i princip utplånad särskilt i det här landet.
Här minns förmodligen få hur tidningen Nature (ett huvudorgan för den materialistiska världsbild varpå all empirisk vetenskap vilar) halvt på skämt, halvt på allvar förordade bokbålens återinförande då biologen Rupert Sheldrake i början av sin karriär manade envar att fundera djupare över möjligheten att en morot antar morotens skepnad till följd av "formbildande fält". Klassisk Platon (och möjligen Aristoteles) med andra ord. Så politiskt inkorrekt!
Sanningen var att Sheldrake på 1980-talet hade en poäng - trots vetenskapens många skenbara insikter klarade man inte ens av att förklara det allra mest elementära: vad som gör att kroppens organ håller sig på sin plats och blir till det de blir. En vetenskap som inte har en aning om var "kartritningen" sitter, kan tyckas vara i en dålig position att tysta ner förslag om nya sätt att närma sig olösta problem.
(Steven Pinker, evolutionsbiologen, lyckades 20 år senare i "Det oskrivna bladet" inte avföra den här frågan. Biologin har ännu inget svar på ens de enklaste frågor som ett barn skulle börja att ställa.)
Beska påminnelser av Sheldrakes art, drabbar givetvis scientister hårt. Det är i detta sken man måste förstå de tarvligheter som rinner ur biologisten Richard Dawkins, och som allvarligt sänkt hans kredibilitet sedan den pinsamma boken 2006 när han, biologen, förklarade religionens för något i stil med ett virus.
När sedan det lika dåligt pålästa Sverige, och utan nämnvärd intellektuell beredskap, konfronteras med bigotter som biologisten Richard Dawkins, är det inte att förundras över hur den svenska klangbotten genast blir mörk och murrig. Surrig som en ilsk getingsvärm.
Från och med nu känner sig landets minst intellektuella bemyndigade att ondgöra sig över människor av främmande trostillhörighet som understår sig att insistera på medhavda traditionella seder fast de bor här! "Klä av dig naken, och sätt sen på dig våra kläder! Nu är du tamejfan en av oss. Och förresten, välkommen till vårt land. Här är vi mer upplysta än någon annanstans på jorden."
En annan väg till samma inskränkthet går genom den totalt obildade människans instinktiva rädsla för vad den föreställer sig som främmande "raser". Här har det lilla av förnuft hon besitter totalt ingått en fusion med djurkroppens förvisso rent biologiska (så långt vi vet) försvarsmekanismer. Ett förnuft förorenat av "fly eller fäkta"-beteende, helt inkapabelt till omdömesgill analys. Så färgat och så i affekt att det endast attrahererar sådant stoff som ger mera vatten på det egna kvarnhjulet! (Naturens eget sätt att hjälpa de mest odugliga livsformerna att snabbare försvinna från scenen?)
Det behöver inte sägas att Intelligensen inte är i närheten av dessa avgrundslika psyken. Om någon undrade över helvetet är det här man hittar det - det är människan själv som är bärare av det från det hon slutar engagera sig för det som går bortom hennes naturliga intressesfär.
Även om vi utelämnar den senare gruppen, samhällets allra svagaste och mest hjälpberoende, är det en himmelsvid skillnad mellan förmågan att tänka förnuftigt (utan affekt) och förmågan att använda Intellektets gåvor.
Det är som skillnaden mellan en handläggare av ärenden "by the book" på sitt kontor och en driven kreatör eller uppfinnare som formar något nytt, till synes rakt ur det blå. Därför är förnuftsdyrkaren - möjligen av avund - så aversiv mot varje tanke på "intelligent design". Förnuftet ser inte med blida ögon på att det kan finnas medvetenhetstillstånd som går utöver det.
Den förkättrade religionen
Svensken är nu nere i en så påver socialrealism att han många gånger inte längre kan skilja den exoteriska religionen, seder och bruk, från de esoteriska frågorna som rör människans inre, hennes själ, och Guds existens. Ja, i så måtto han inte längre alls kan föreställa sig de esoteriska frågorna, blir han lätt närmast åsiktsfascistisk när det börjar talas om religionens yttre, exoteriska, kännetecken. Höstens halal-tv har, som det har konstaterats på andra håll, visat hur ofördragsam svensken är så fort temperaturen i rummet stiger det minsta.
Frågor om den sociala ordningen hanteras av den simpla förnuftspolis vi alla har inbyggda, men förnuftet fungerar inte ordentligt i avsaknad av den aktiva Intelligens som krävs för att t.ex. ta ställning till religionens esoteriska frågor. För detta krävs en positiv skattning av vad ordet "mystik" representerar. Och mycket annat.
En sekulär stat tror sig kunna hantera ting som tillhör en större gestalt med redskap ägnade ting av mindre magnitud, och inviterar därmed problem! En sekulär stat har faktiskt abdikerat sin roll i det större historiska skeendet eftersom Naturen själv är annorlunda konfigurerad än ateisten föreställt sig. En sekulär stat lever så länge som Naturen ännu inte stött ut detta främmande organ ur sin kropp av fysisk-andlig natur.
Bäckstedt har i SvD-artikeln en poäng i sin analys av den olyckliga föreningen av luthersk ortodoxi och åsiktsstyrningens Wasa-Sverige - i en senare inkarnation draperad som den centralistiska socialdemokratin med dess totala ointresse av allt bortom praktisk, världstillvänd nyttokunskap.
Att Sverige blev detta ökenlandskap av individer som alla berömmer sig av att vara förnuftiga, att stå stadigt i en blott praktisk, pryl- och organisationscentrering, är i själva verket en del av förklaringen varför svensken i omvärldens ögon ter sig som lätt naiv om inte rent av efterbliven. Svensken har nämligen avvecklat det mesta av sin introspektiva förmåga och saknar flera nivåer av djupseende i sin varseblivning!
På nivån export av popmusik eller cementblandare har detta inte spelat så stor roll. Här talar vi om produkter som är ämnade åt unga människor vars fysiska substrat till medvetandet - hjärnan - inte ens är färdigutvecklat eller produktionsindustrin vars intellektuella utmaningar är av enbart praktisk art. Problemet går tydligare i dagen lite senare i människans mognad eller där livet bjuder på mer komplexa gåtor. Här faller svensken efter.
Mystikens läsart
Går man bortom förnuftets domän (inom vilken den verkar som enbart söker manifesta historiska orsaker), går det att göra andra kopplingar. Kan Sverige vara ett av de länder där reinkarnerade nazister från tiden för 2a världskriget finner en fristad? Kan landets vanligen lågmälda och neutrala profil vara just den balsam på såren som många själar från förra kriget behöver?
Att få återanpassas som mänskliga individer genom att land som skonar dem från religiösa ställningstaganden om den ena eller den andra rasens/ideologins överhöghet? Kan denna tanke också vara en delförklaring till nyhedendomen, till asa-tron? (Ett förlopp som då korrelerar med en tilltagande mängd nysvenskar.) Tanken är faktiskt inte så dåraktig som kan tyckas. Se ett tidigare blogginlägg. (Öppnar i nytt fönster.)
Ett känt amerikanskt medium har t.ex. "synat" Israels politiker, och noterat att landet nu styrs av individer vars själar senast ingick i antisemitiska franska och tyska regeringar - vilket då skulle förklara den nuvarande israeliska nationalsjälens råhet. Ledarskapets böjelse är densamma - oceanångare vänds sällan över bara två jordeliv - men nu riktas ovettet mot grannländerna.
Reinkarnation är paradoxalt nog det definitiva argumentet mot nationalism! För de som skriker högljuddast är uppenbarligen de med minst själslig substan i frågan. Döm aldrig boken efter dess pärmar - pröva först att läsa lite i den.
Naturen arbetar med extremt komplexa metoder när Hon söker neutralisera ting som gått överstyr i en tidigare generation/inkarnation. Naturen skiftar saker på den esoteriska insidan alltmedan den exoteriska världen har sina traditioner och former. Yin och Yang leker med förnuftsdåren och blott den seende ser!
*****
Mystikern och reggaesångaren Bunny Wailer yttrade på sin debutskiva 1976 de märkliga orden, "bara de skiftande namnen skyddar de oskyldiga". Låtens titel? "Reinkarnerade själar." Så vi kanske ska tala tyst om vår nutida svenskhet. Många av oss kan ha varit bekännande nazister för bara ett halvsekel sedan. Andra har levt liv efter liv i antisemitiska europeiska miljöer och lider av en mer djupgående missfärgning... Nu är vi återfödda som nordbor och alla har rätt till en omstart. Men det gäller att vara vaksam när man bakom förnuftspropaganda bör en underton av något annat, något med mörka historiska rötter...
Det som idag förklenande kallas "mystik" lär i morgon utgöra grunden i det vetenskapliga sinnelaget. Kvantfysikerna har vetat det sedan 1930-talet. Att fysikern Niels Bohr valde ett Yin/Yang-märke på sin vapensköld är välkänt stoff. Övriga segment i väst har ännu inte riktigt fattat att vi anträtt en tid där "framkanten" befinner sig bortom simplistiska dikotomier som religion och dess förnekande i a-teism. Det här blir smärtsamt tydligt när naturvetenskapare gör entré och vill glänsa med all sin kunskap - kunskap som enbart är giltig inom deras eget "språkspel", hur mycket de än tror att de har fått korn på verkligheten...
Och apropå de stora frågorna, de metafysiska frågorna... Vart går en individs själ efter döden när värdkroppen under hela dess liv enbart fixerat sig vid sin inskolning i förnuftsstrukturer och identifikation med det materiella substratet? Kommer den areal som kallas Sverige att bli fullsmockad av "jordbundna andar" - den där sorten som har så lågt i tak att de inte ens har vett att "gå mot ljuset", utan hänger kvar runt gård och stuga i århundraden, fångade i fantasin att de alltjämt är människor av kött och blod?
Madonna må ha tjänat hop till en och annan besk kommentar för sin despotiska personlighet, men åtminstone det talar för henne, att den judiska kabbala hon studerar - klassisk mystik - har koll på de olika medvetenhetstillstånd människan har det i sig att realisera.
Svenskens urvattnade socialrealism sorterar distinkt under den kombinerade verkan av RUACH och NEFESH, det absolut lägsta tillståndet där ren fysikalism kombineras med ego-strävan, en nivå där människans medvetande med nöd och näppe passerat djursjälens nivå. Ät den!
Kanske skäl till att visualisera ett helt nytt projekt som nyårslöfte? Operation "Öppna ögonen för livets djupdimension 2009"?
Den som använder sitt ockulta öga ser mer än den som är låst vid sitt förnuft.
lördag 20 december 2008
Di Leva skruvad ett varv till
(om gruppkarma)
"Vi har bara varandra"
Har svenskarna överlag förstått vad Di Leva sjungit om under alla dessa år?
När det svenska kynnet hörsammat texten "vi har bara varandra", har budskapet då reducerats till torftig socialrealism? Myset i folkhemmets gillestuga?
Väl! Någonstans måste var resa börja. Begreppsbildningen är Logos. Och Ordet blir sedan till Kött. Varje tanke materialiseras tids nog.
Men frågan kvarstår. Hur många i Sverige de senaste hundra åren har genom utbildning eller medhavt karma begåvats med en förståelsehorisont som bejakar "själens krigare" annat än som en som slåss för rätten till känslor?
När Di Leva säger något "kosmiskt" har det då, handen på hjärtat, kanske kategoriserats och desarmerats som "new age-spejs", harmlöst och rätt camp? Den sluge Di Leva har säkert spelat med, väl medveten om att barn lär sig bäst när de sänker garden inför gycklare och lekledare.
Men själen är en krigare! Psykets kraft, särskilt kärnan i psykets centrum - ängeln eller anden som Eva Dahlgren säger sig ha slutat tro på - är sådan att det inte bara gäller att tänka fritt, utan också rätt. All information är nu inte likvärdig - det kommer att bli den beskaste bakläxan från 1900-talets värderelativistiska ryggradslöshet.
Yttrandefrihet av det parodiskt korttänkta slaget har skandinaverna visat sig duktiga på de senaste åren i en lek med religiösa symboler de inte längre har någon sensibilitet för. Muhammedkarikatyrernas tillskyndare var och är inga själens krigare, utan förespråkare för en ny mörk medeltid där förnuftet blivit tarvlighetens villiga tjänare.
Men vad? Här smutskastar jag medeltiden som en annan självgod upplysningsfanatiker! Det är inte lätt att jämt se igenom klyschorna - överallt myntade fraser i vilka någons värdering ligger inbäddad. Medeltiden var ju alls inte mörk. Men upplysningsmännen där på 1700-talet var ju tvungna att trampa på det som just föregått dem för att profilera sig.
De gamla kineserna har en poäng här: överlägsenhet som individ eller kultur visar man inte, menade kejsarkulturens rättsskipare, genom att demonisera den andra parten, utan enbart i sin förmåga att korrekt analysera situationen. De är därför de blänger så hiskligt på varandra i historiska krigsfilmer. CHUNG FU: att se om där bor ett ärligt uppsåt i den andres centrum. Det har inget med klipskhet att göra, utan inre varseblivningsnivåer många aldrig hört talats om.
Hur många i Sverige är ens intresserade av att begrunda orsakerna till att någon går till en sån ytterlighet som till terrordåd, särskilt om svaret implicerar ens egen livsstil i det välmående väst? (Det medges att tanken hade fungerat bättre före den ekonomiska krisen.)
Ett missfoster lever i de mångas undermedvetna, en hybrid som både tror på jämlikhet mellan så många kön som till sist kommer att få sina rättigheter lagstadgade innan den trenden blåst förbi, och som samtidigt insisterar på fasta värdehierarkier när det kommer till att fastslå det egna slagets högre utvecklingsnivå ("upplysning") jämfört med andra livsformer/kulturer.
Sannerligen, "det är något ruttet i staten Danmark". Det kan komma att ta årtionden innan vi nyktrar till och ser hur grumlat Världssjälens vatten på sina håll var under dessa år. Så många försanthållanden som inte låter sig blandas harmoniskt i den skurna folksjälen. Vägrar tryckas ner av jante, men saknar alla redskap utom en svag förnimmelse att svensken har ett frihetspatos. Men i grytan också slevvis av en modern förråad egocentrism. Vi har snart receptet på ett drägg-Sverige här.
Den dagen vi ser vilka ingredienserna var och vilka som totalt saknades, då kommer vi också att se hur adekvata begrepp och termer Di Leva rörde sig med, han new age-gycklaren vi trodde var en feelgood-typ enbart. Vi kommer då att ha börjat bottna i den post-materialistiska världsbild som sätter medvetandet i centrum istället för materien. Tanken istället för tinget. Efter den ekonomiska kollapsen vi är på väg in i. Vad ska denna luttring medföra?
"Vi är varandra"
Jag skulle redan här, långt innan bilden klarnat, vilja föreslå en annan ingång till Di Levas "vi har bara varandra". Brittiske husläkaren Arthur Guirdham skrev för många år sedan boken "We Are One Another" - Di Levas tes skruvad ett varv till.
Under sina hembesök på 1960-talet började allmänpraktiserande Guirdham notera ett mönster av psykiska störningar i hus och stuga. Det var som om hela trakten drabbats av en psykisk infektion. Utifrån sina patienters märkliga redogörelser för drömmar, känslor och "irrationella" föreställningar började han nysta, forska och leta i arkiv.
Vad han råkat stöta på var en gruppreinkarnation mitt ute på engelska landsbygden. En mängd kättarkristna hade åter förtätats i ett jordeliv, och mångas själar var ännu svårt märkta av det kollektiva självmordet i livet som katharer på 1200-talet.
"Vi har bara varandra" är en utsaga som måste kvalifieras. Se i den en destruktiv klaniskhet mellan individer som så uraktlåtit att bygga sin individualitet att de måste gruppera sig för att känna någon existens alls - ett mobbens gruppjag.
Eller, omvänt, grupptryckets negativa inverkan på den enskilde. Eller, den regelrätta masspsykosen som kan spridas genom psyken via sympatheia - själarnas samsvängning. Se väninnor synkronicera sina graviditeter på den subliminala nivån! Kan man ens tala om väninnornas medvetna steg eller är det bakomliggande krafter som orkestrerar de små sociala cellernas delning?
Gruppjagets "vi mot dom" - det är en extremt elementär instans i medvetandet som sköter den uppspaltningen, reptilhjärnan har just inga andra funktioner än att avläsa omvärlden utifrån det inprogrammerade egenintresset...
Den exceptionella psykologiska människosyn i antiken som tycks ha delats av alla från Kina i öst och ända till södra Italien i väst, berättar därutöver om ett bakomliggande, osynligt - själsligt - grupptryck. Det har inget med sociala eller miljöfaktorer men driver likväl individer och grupper mot deras Waterloo.
Psykologen Carl Jung sade profetiskt före 2a världskriget att han såg den obehagliga krigsguden Wotan uppvaknad i den tyska folksjälen. (Wotan=Oden, varav ode men också odör.)
Arthur Guirdhams upplevelser på den engelska landsbygden är ett remarkabelt exempel på en osynlig men verksam gruppsjäl. Sedan Guirdhams 50-tal har fler exempel på gruppreinkarnation i väst upptäckts.
Den kanske mest makabra varianten återberättas av den judiske rabbinen Yonassan Gershom. I två böcker indikerade han från sin egen praktik som själasörjare att offer från Förintelsen nu börjat reinkarnera på jorden efter en timeout. Åtminstone den första boken är medioker och mer intresserad av att återberätta judendomens historia, men det innebär inte att det inte kan ligga något i sakfrågan - gruppinkarnation av olika slag.
Precis som med Guirdhams fall visar det sig att det just föregående livets avslutning satt djupa och bekymmersamma spår hos dem som föll offer för nazisternas utrotning och nu börjat återvända i nya kroppar. Icke-judiska barn härjade av "minnen" vilka verkligen kan verifieras, trots att barnen saknat "nazi input" under sin tidiga uppväxt. Detaljer som därtill knappast någon än någon med djup kännedom om judiska seder och bruk kan känna till.
"Som trädet faller, så blir det liggande", sade Jesus i ett icke-kanoniserat uttalande på frågan om vad som händer människan när hon dör. Räkna inte med något "himlastormande" hädanefter om du inte byggt på de kvaliteterna redan i detta livet... Och håll psyket tyglat i samband med själva övergången till andra sidan - den emotionellt stirrige tar ostyrigheten med sig...
Rabbinens fynd motsvarar exakt doktor Ian Stevensons slutsatser efter intervjuer med tusentals små barn som "minns". Den utlösande faktorn till att svarta tavlan inte suddas ut ordentligt mellan liven tycks vara en extremt traumatisk död i det just föregående livet.
Man påminns om Platons tanke om att själen har allt medfött och bara behöver återerinra sig. Men i vissa fall ligger det förflutnas olösta problem och puttrar så nära medvetandegränsen att det genast visar sig i nattens drömmar...
Det vill synas som, för en västerlänning, en häpnadsväckande mängd sofistikerade kulturer eller riktningar inom kulturer i antik och snare tid vetat att människan (likt naturen som helhet) ständigt återvinns och återanvänds, dvs, själavandrar. Att döma av några spridda rester i Nya testamentet verkar Jesus själv ha kunnat haft den föreställningen, men så överskrivna och redigerade är evangelierna att inget säkert kan sägas längre.
När sedan en kollektiv entitet som den Arthur Guirdham gick rakt in i, har fötts, har "tidsstämplats", och börjar röra sig genom tid och rum, kommer den att börja svara på tidsandan - Zeitgeist. Likt en tidsinställd bomb kommer den att svara med storverk och kriser på livets "triggers".
Den cancerdöende Bob Marley visste detta, följande textrad är från "I Know" på postuma skivan "Confrontation":
Tribe goes up, all the tribe goes down
Bring my children from the ends of the earth
På tunnelbanan i Stockholm överhörde jag en gång två idrottstränare diskutera årskullar barn. De var rörande ense om vissa årgångar som inte innehållit några idrottsliga ämnen alls! Kanhända var deras tankemönster inte alls ett fritt tänkande utan betingat av att svenskarna många år tidigare reagerat på den starka idrottstrion Björn Borg, Ingmar Stenmark och Linda Haglund. Alla var de födda 1956.
Min tanke gick till den kinesiska kalendariska tolvårscykeln och de underliggande karaktärer den postulerar - inte märkbara i individuella personligheter men ändå där som en slags generell grundplåt. Mer som en statistiskt påvisbar disposition. Utagerande (yang) eller tillbakadragen (yin), eldig eller mild som luften...
Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar [psykiska entiteter] stiga upp och ner över människosläktet (bokst: människosonen)
Johannesevangeliet, 1:51
"Tribe goes up, tribe goes down." Det är just en "tidsstämpels" rörelse genom det fortsatta tidsflödet astrologin studerat i tusentals år, en materialiserad kapsel tid. Först i stjärnskådandets andra andning (400-talet fvt) kom astrologin att fokusera den minsta agenten av dem alla: den enskilda individen. Tidigare hade stadsstaten varit den entitet man studerade "den stora miljöns" inflytande på.
Den korrekta läsningen av Jesusordet härovan, är, misstänker jag, just hans löfte till den innersta kretsen att avslöja hemligheterna kring andevarelsernas kommande och gående in och ur den mänsklighet vi kollektivt utgör som förkroppsligad massa ("köttberget"). Jesus världsbild fokuserade individuella andars kommande och gående till det utvalda folket - exakt som Dödahavsrullarna.
I landet fanns helt tydligt samma upptäckt som i grannländerna att även individen var mätbar och en del av det kosmiska sammanhanget. Den sekteristiska judendomen framfödde ett system som bl.a. inbegrep astrologi för att kunna detektera de förväntade återfödelserna av stora kulturhjältar.
Som bland dagens urbefolkningar föreställde man sig att själarna reinkarnerade lokalt. (Se dr Ian Stevensons 40 åriga arbete med barn bland Nordamerikanska indianer och Sydostasiatiska folkslag, bland andra, vilka minns sina tidigare liv.)
Går man till antikens kejserliga Kina hittar man samma idé inbäddad i en anonym kommentar till I Ching, en av de fem konfucianska klassikerna, obligatorisk att memorera för den som aspirerade på en ämbetsposition (att vara ämbetsman var hett på den tiden):
Föreningen av frö och verksam kraft ligger bakom alltings produktion, men det är själens undflyende som ligger bakom förändringen (bortdöendet). Härigenom har vi kommit att förstå omständigheterna kring utgående och inkommande andar.
Ur Den stora avhandlingen (Ta Chuan) IV, 2, egen ö.s.
"Utgående och inkommande andar" / "Tribe goes out, tribe comes in" - Det Stora Kretsloppet. Solvindar/jordens magnetpoler... Mänskligheten kommer att återupptäcka allt. En dag.
Föreställningen om fria andevarelser tycks finnas i princip överallt där INTE kristendomen farit fram med sin sönderredigerade doktrin om att Gud nytillverkar varje själ för varje framkopulerat foster. Jesus lärde något annat och var uppenbarligen en "själens krigare" mer i Di Levas mening. Inget socialrealistiskt trams, enbart en radikal idé om vilka - eller vad - vi i grunden är.
Ockulta ögat - en blogg som företräder positionen bortom-över-efter politikens konstruerade motsatsförhållanden - kommer att återvända till det blandat positiva och negativa ÖDE man måste anta för alla som valt att födas i diskbänksrealismens Sverige, ett kulturlandskap vid världens ände där få lampor är fyllda med olja - få ockulta ögon står i brand.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
