Den ömklige reinkarnationsförnekaren

Bortsett från tjabbel om huruvida den närmast tragiska förnekaren av det meningsfulla livet, nihilisten och Humanisten Christer Sturmark var inbjuden till en rekreationsträff i Täby kommun eller inte, bevisar han i en slutreplik i Aftonbladet ännu en gång att han varken kan argumentera logiskt eller har kunskap nog för den roll han påtagit sig.

Han lämnar vidöppna hål när han, en oerhört svag man, fortsätter sitt fleråriga korståg mot kvinnor som anammat föreställningsvärldar han själv inte vågar undersöka enär de öppnar skrämmande perspektiv bortom hans skyddade, gubevars på empiri grundade, lilla experimentverkstad med bara möss och människor. 

Vad den här parodin på en ateistisk debattör gör när han hävdar att reinkarnationsteorin "strider mot all kunskap om världen och dessutom predikar en djupt oetisk människosyn", är att gå emot sin egen ledstjärna, den mäktige biologen Thomas Henry Huxley.

Huxley var mannen som stred hårt mot kristendomen i England i slutet av 1800-talet och som myntade termen agnosticism. Den ickeförpliktade hållningen i frågan om Guds existens har många ateister sedan sökt gömma sig bakom, fastän deras hela agenda är nihilistisk. (Minns Humanisternas kampanj "Gud finns nog inte" - en skenhelig flört med den agnostiska hållningen.)

I själva verket finns det för Sturmark ingen Gud eller någon annan objektiv garant som gör vår moral till annat än godtyckliga, mänskliga påfund. Därmed reducerar Sturmark sig själv till byfånen när han i samma text kallar reinkarnation en "irrlära" och en "djupt omoralisk ideologi". För nihilisten kan inte, utan att bekänna sin egen totala irrationalitet, evaluera andra livsåskådningar. Hans egen position har nu redan underkänt varje objektiv, i tillvaron rotad, grund för moral eller "rätt lära".

Studerar man den stora biologen Huxley, som väl är det närmaste en Mästare man kan komma om man heter Sturmark och är övertygad om evolutionsläran, finner man en avfälling i Sveriges meste demoniserare av allt som antingen övergår hans egen intelligens eller som han helt enkelt inte läst in sig på. 

Huxley själv var nämligen varm reinkarnationsanhängare och yttrade sig flera gånger i frågan: 

"Jag är viss om att jag har varit här - precis som jag är här nu - tusen gånger tidigare. Och jag hoppas återvända tusen gånger till."

(Den här lilla citatsamlingen ger en aning om hur många eminenta tänkare som finner reinkarnationen rimlig där Sturmark bara får något mörkt och anfäktat i blicken.) 

Enligt Sturmarks lilla världsbild har reinkarnationsidén "orsakat ofattbart lidande för hundratals miljoner människor i världen". En betydligt större intelligens än den här lilla sektpampen måste man nog ändå säga att den legendariske Huxley var, och tänk så olika uppfattningen kan vara, beroende på tillgången av rå tankekraft. Den berömde biologen sade också: 

"Bara reinkarnationsteorin kan ge en bild av ett liv som är rättvist." 

(Citerat i Gina Cerminaras "Many Mansions", 1950, den första studien av mediala Edgar Cayce gjord av en utbildad psykolog.)

*****

Jag medger att Thomas Huxley är en paradoxal tänkare och mycket riktigt finner vi två söner där "den onde" Julian bildar en negativ ateistisk humanism medan "den goda sonen" var den världsberömde författaren Aldous Huxley, hängiven samma filosofiska sentiment - inklusive reinkarnationen - som sin far.

Sturmark hade, just före sin födelse till detta liv, inte bättre karma än att tvingas spela Satan - den mörke nej-sägaren, nihilisten - i detta liv. Man ser under vilken ångest hans trotsiga själ nu får konfronteras med förnekelsens mörker. Det formligen väller upp ur hans inre!

Men det är som änglakvinnan säger, han gör sitt helvete här och nu på jorden, i sitt eget psyke. Hur mycket "skit" bränner han inte just nu i sin vettlösa psykopatologi! Han är en av de själar vars öde är att svettas ur sig kanske flera liv av ackumulerat förtryck. Vi normalvuxna får låta krymplingarna hållas. För får han inte härja runt återföds han bara med precis samma tendenser intakta. Överlåt inte till morgondagen det du kan göra idag.

Sturmark fann att kvinnan som trodde på reinkarnation påstod saker som stred mot "all kunskap om världen". Oj vad mycket Sturmark måste ha läst i sin dag för att kunna säga detta!

Men tydligen har han missat den här bloggen, fastän t.o.m. svenskspråkig. Flera gånger har den för övrigt pekat ut hans ständiga fifflande med sanningen. Och här finns inlägg om psykiatern Ian Stevensons 40 år långa forskning på barn med spontana hågkomster av tidigare liv.

Hade Sturmark haft ett uns av intellektuell heder i sin kropp kunde han lätt ha lokaliserat mängder av intressant material i reinkarnationsforskningen på nätet. Men han vill helt enkelt inte, för vad jag förstår är Humanisterna en av hans födkrokar. Och i den intressekonflikten kan han helt enkelt inte ägna sig åt sanningssökande eller den verkliga vetenskapen. Han uppbär ersättning för att producera lögner om de rön som genuint kunskapssökande människor har att uppvisa. 

Christer Sturmark är en tragedi till människa, men det är bara vad man kan vänta sig från en nihilist som inte hedrar sanningsbegreppet eller tror ordet moral har ett innehåll.

*****

För tänkare på betydligt högre intellektuell nivå än taskspelaren Sturmark, se t.ex. medlemmar i den traditionalistiska skolan, bland annat den högt aktade vetenskapsmannen Seyyed Hossein Nasr. Traditionalisten Martin Lings analyser av Shakespeare-dramernas inre andliga symbolik, var en hisnande läsupplevelse. Jag hörde en mästare.

Martin Lings 1909-2005
Keeper of the Oriental Manuscripts,
British Museum. Sufist.

Jag rekommenderar varmt "The Sacred Art of Shakespeare", vid hans död för några år sedan återutgiven under titeln "Shakespeare's Window of the Soul". Försök hitta en äldre utgåva för den sista innehåller fasta bindestreck som hamnat på fel ställen i den nysatta texten - missprydsamt och slarvigt med ett så vägande ämne.

Se även: Shakespeares hån av humanisterna