Drömmen om en merkurial själ

I en remarkabel dröm sommaren 2007 som just föregick min upptäckt av den sideriska astrologin befann jag mig på en flygplats. Platsen är typisk för den flygande förbindelselänken mellan gudar och människor, Merkurius/Hermes, och för dess positivt polariserade hemmabas Tvillingarnas stjärnbild.

I drömmen är jag är en av många brunfärgade människor som står i kö för att checka in. (Brun = jordnära.) Så lösgör sig en del av mig och svävar några meter upp i den spatiösa flygplatsen, ovanför hela kön. Jag är en frisjäl, en observatör! Återigen en vink om den duala människan sammansatt till en: Tvillingarnas tecken.

Återblick/utvikning. Vid den här tiden hade jag aldrig ens tittat på österlandets sideriska astrologi utan följde den tropiska zodiaken som används i all västlitteratur och i veckopressen. Enligt den tropiska zodiaken föddes jag närapå samma minut som Månen steg i Kräftans tecken över födelseortens östra horisont.


Kräftan tillhör Vattenelementet och sägs vara moderligt, barnkärt, och sentimentalt. Med Månen så "prominent" på himlen borde jag ha varit en extrem kycklingmamma i manlig kropp, men jag har aldrig upplevt något intresse för barn. Detta har jag tillskrivit oppositionen från Saturnus som tenderar att dra snäva gränser därhelst den får en chans att influera.


På det sättet hade jag i årtionden identifierat mig med måntecknet Kräftan (och soltecknet Vågen). Jag var känslomässigt en smula avtrubbad pga Saturnus modifikation av grundbudskapet. Det kunde jag leva med, eftersom det fanns andra, "bättre" indikationer på himlen också...

I drömmen uppmärksammar jag en flygvärdinna som sköter incheckningen och fascineras av hennes pigga men outgrundliga bruna ögon. Som jag gjort genom åren då jag känt mig säker på att ha uppsnappat en persons stjärntecken via beteendemönster eller oftare bara själva utseendet, dristar jag mig till att gissa hennes stjärntecken.

"Är du född i Kräftans tecken?", frågar jag. "Nej, jag är Tvilling", svarar hon kort och sakligt. Generad av att ha missat en gissning jag var hundra på, överväger jag att efterrationalisera felet genom den i och för sig korrekta kommentaren att Tvillingarna ligger just före Kräftan i zodiaken, och att det ibland förekommer en planethop i ett angränsande tecknen vilket introducerar ett annat "tonläge" - med fel gissning som följd!

Exkurs. I den filosofiska idealismen såväl om inom modern kvantfysik är inte rum-tiden det slutgiltiga svaret. Signaler kan skenbart färdas snabbare än ljuset, dvs den tid-rumsliga dimensionens absoluthet hävs i vissa lägen.


Fysikprofessorn Amit Goswami tillhör de få som har modet att säga vad detta pekar på: det existerar en "transcendental dimension" bortom vår värld och den här genvägen känner så att säga korrelerade subatomära partiklar till. Här kan finns framtida slutsatser att dra för hela vår världsbild.


Besväras därför inte av ordalydelser i texten som förefaller antyda en nedåtriktad kausalitet från rymden till jorden. Astrologins mekanismer är inte klarlagda än, men utgå från att svaret kommer att vara betydligt mer underfundigt än newtonsk mekanism (naiv materialism)!

Men just då börjar flygplatskön röra sig och jag inser att det är fel tid och stå och tala om struntsaker. Det är här min frisjäl lösgör sig från kroppen och börjar inspektera hela situationen uppifrån ett bättre perspektiv.

Jag får då syn på vad som väntar flygpassagerarna bortom incheckningen. Jag kan nämligen se över väggarna i flygplatsen, vilka bara är 2-3 meter höga. Bortom den stora transithallen kommer resenärerna inte alls att nå gatewayen och flygplanet utan gå rakt in i en komplex labyrint! Först när de klarat den väntar, långt bort, flygplanet som ska ta dem till deras destination.

*****

Den här drömmen vaknade jag med morgonen den 11 augusti 2007 (och det är väl ganska väl "tajmat" att jag nåddes av impulsen att dela med mig av drömmen idag, 12 augusti 2009).

Ganska direkt såg jag den troliga kopplingen till en bok jag just börjat läsa av djuppsykologen James Hillman. "The Dream and the Underworld", för där nämns Merkurius (grekernas Hermes) i egenskap av psykopomp, själarnas vägledare ner i Underjorden.

Man kan betrakta flygvärdinnan som en representant för den silvervingade Hermes där hon instruerar passagerarna om nödåtgärder i händelse av problem under flygfärden! Flygvärdinnan är vår psykopomp, sörjer för våra själar under resan över stora vatten, till "andra sidan"!

De uråldriga djuppsykologiska motiven finns med även i vår rationella värld, men idag är människor så fattiga och egocentrerade att de inte längre ser att hela livet konstrueras utifrån den eviga arketypiska dimensionen som själen under natten står i obehindrad kontakt med!

Något år senare bekräftas min spontana association av flygvärdinnan med Hermes i Hillmans bok när jag läser en tysk folklivsforskare, Edgar Herzog, och hans morbida "Psyche and Death" (1960):

"Depth psychology owes much to Kerényi for his elucidation and interpretations of the psychic symbols in myths. He has shown that the ancient spirals and mazes found all over the world are early attempts to give form to the idea of the underworld. The spiral is both a topographical map of the underworld and a symbol of the meaning of the underword - that is, death itself."

Bortom incheckningsdisken således "ancient spirals and mazes" - labyrinten! Ganska häpnadsväckande exakt, när man tänker på det! Arketyperna existerar verkligen.

Jag hade aldrig läst ett ord om Hermes/psykopompen och kopplingen till just labyrinten före Herzog och aldrig heller tänkt på döden i termer av en labyrint. Men nu förstår jag bättre hur man kan se hela vårt liv på jorden i termer av "död" (vilket den tidiga kristendomen gjorde). Först när man får vingar och flyger som frisjäl ser man hur jordmänniskan (de brunfärgade) snubblar och famlar som blindstyren fångade i en labyrint.

*****

Naturligtvis har jag funderat på om drömmen förutspådde den ekonomiska krisen (symbolisk "död") ett år senare, och flygindustrins kräftgång (apropå gissningen på Kräftans tecken). Men det förefaller vara en marginell aspekt, hur fascinerande än dramat är som en faktisk indikation att de "jordbruna", materiella nöjesresenärerna (jag hade känslan att det var semestrande charterfolk i kön) är på väg ner i dödens labyrint, förr de får tillfälle att åter ta till vingarna. (Först labyrinten, sedan flygavgång.)

Drömmen skulle alltså kunna läsas som domsord över den förorenande västerlänningen som flyger runt världen...

Men den djupare meningen för mig - det var ju dock främst min dröm - uppenbarades redan några månader senare då en spännande bok om den fornindiska Harappakulturen gav mig ingivelsen att köpa en bok om vedisk astrologi, bara för att se vad den handlade om.

Och så kom det sig att jag i december 2007 för första gången räknade ut mitt födelsehoroskop enligt den astronomiskt mer rätt tänkta sideriska zodiaken (något jag inte var medveten om tidigare). Vedisk astrologi stammar från det gamla Babylon och är inte knuten till vårt kalenderår.

Den faktiska stjärnhimlen är det som studeras, och den sideriska zodiaken drabbas därför inte av jordaxelns "wobblande" rörelse vilken i sin tur leder till vårdagjämningens precession. Dvs, det fenomen som gör att jorden "sveper" runt zodiaken så att "de tolv tidsåldrarna" sakta passerar revy under cirka 26.000 år.

Nu, i vårt århundrade, har den här faktiska glidningen mellan jordklotets utblick och stjärnhimmelen därovan, dragit den västerländska zodiaken närapå ett helt tecken snett. Glidningen sker baklänges så fyra av fem som idag tror sig födda i Vädurens tecken har som soltecken istället det föregående Fiskarna!

I Indien korrigeras emellertid glidningen med ett liten årligt korrektion (50 distanssekunder) och det är alltjämt jordens orientering mot den faktiska världsrymden den här kulturen håller reda på.

Och det var då jag fattade drömmen. För när jag backade den tropiska zodiaken cirka 24 grader, inföll min födelse just då Månen (psyket, själen) steg exakt i öster i det merkuriala, fritt flygande Tvillingarnas tecken. Flygvärdinnan på flygplatsen = den kvinnliga Månen (stigande i öster likt en frisjäl) i ett Lufttecken.

*****

Drömmen hade presenterat mig för mitt verkliga horoskop där den psykiska komponenten förvisso inte liknades vid en sentimental och barnkär kycklingmamma utan som en obunden och mental tänkartyp! Igenkännandet var ögonblickligt. Detta var den perfekta bilden för min psykiska konstitution. Jag var medlem av det säregna släktet psykopomper. Guider och häroldrar.

I Babylon bar Merkurius/Hermes namnet Nebu, och var gudarnas skrivbiträde (och naturligtvis själv en gud). Nebu nedtecknade på ödestavlor gudarnas rådslut. Traditionen har bevarats exakt intill vår tid, med Merkurius som samtidens kommunikatör - för att inte tala om att den på ett världsligt plan är resebranschens och handelsmännens skyddspatron.

Trots den kraftfulla korrigeringen till siderisk zodiak stannade Solen med knapp marginal kvar inom Vågens tecken, ett tecken jag alltid känt igen mig mycket väl i. Efter att alltsedan jag blev road av det astrologiska systemet ha funderat över varför mitt (tropiska) horoskop led stor "luftbrist" (med enbart Solen i Lufttecknet Vågen) när jag alltid upplevt mig som en företrädesvis mental typ, rättades västerlandets korruption av astrologin till. Och det med råge.

In i Vågen föll nu också Merkurius och Mars vid sidan av mitt nya "luftpsyke", med följden att horoskopet tecknar en individ som är av föga nytta här på jorden annat än som impulsgivare för NYTT TÄNKANDE. Tvillingarnas tecken tillhör den "rörliga kvaliteten", vilken alltid ligger ett steg före majoritetsrösten.

Flygplatsdrömmen var en premonition om ett förestående personligt "kvantsprång", om en annalkande leverans av en karta vida överlägsen den jag troget följt i över 20 år (trots vissa missgivelser). Flygvärdinnan var min egen "kvinnliga" själsindikator, Månen i Tvillingarna! Jag hade äntligen vaknat till så pass ur min slummer att den omgivande världsrymden trängde sig in i psyket och avkrävde mig en uppgradering till buggfri programvara!

Carl Jung kallar dessa kvinnogestalter i mäns drömmar för anima-figurer, och omvänt män i kvinnors drömmar för animus-gestalter. Psykologen James Hillman noterar dock att både män och kvinnor har drömfigurer av båda slagen.

I efterhand har jag hittat även andra drömmar bland mina anteckningar som via en tydlig symbolisk betoning av blå färg förmodligen hade börjat förbereda mig på att få förmånen att upptäcka den korrekta astrologin.

För minns, gjorda livsinvesteringar brukar snart nog leda till att människor hör upp med att lyssna. Prestige, pengar och investerad tid står genast på spel. Men eftersom Sanningen här var så odiskutabel - västerlandets zodiak är "trasig" - gick det inte att argumentera. Hela gruppen av närstående stämde omedelbart också in till och med på astrologins förenklade solteckensnivå.

Undersökningar av celebert (eller ökänt) folk enligt korrekt zodiak på bloggen Sideriska siktet.



PS. Den här drömmen förklarar varför min astrologiska blogg möjligen uppvisar en viss preferens för Eld och Luft på Jordens bekostnad! Den jordbruna människan befinner sig på botten av verkligheten - hon är konkret i tanke och handling, och befinner sig just i vägskälet där hon kan välja att vända åter "uppåt". Luftelementet representerar på ett sätt abstraktion jämfört med Jordelementets konkreta sätt att närma sig alla frågor.

Till dig som skeptiskt läst så här långt, kan jag därför säga: kolla ditt sannolika problem i Jordelementet. Där har du skälet till att du ännu inte förvärvat den flygförmåga som jag först i mitt 48e levnadsår kom i besittning av och bl.a. på den här bloggen söker lära mig dirigera med siktet inställt på nästa verkliga högcivilisation.


_____

Tillägg. Medan jag satt och i godan ro skrev detta, omedveten om omvärlden, seglade en braskande nyhet om flygbolaget SAS upp i nätmedierna.

Gör av det vad du vill!

Kanske är det vad Carl Jung kallade en synkronicitet och därmed "förklaringen" till att det här kom att skrivas IDAG och inte igår, på tvåårsdagen av drömmen!

AB, DN, SvD

Brev till en vän

Det här inlägget är av mycket esoterisk natur eftersom det bygger på den konfucianska klassikern I CHING:s symbollära och därtill symbolernas inflätande i den kinesiska 60-årskalendern. Var individ "taggades" behändigt med en eller annan symbol som antydde vilken "gestalt" deras livsöde och personlighet skulle anta.

Jag skriver det här som ett öppet brev till en bekant som, likt Mona Sahlin, är född under den kinesiska kalenderns kanske krångligaste livsöde. Någon kanske ser tankar av universell giltighet här, trots att utgångspunkten är både specifik och specialiserad...

*****

En resa till Kalifornien och Esalen-institutet för dem som är genuint intresserade av att höja sin livskvalitet.

They come for the intellectual freedom to consider systems of thought and feeling that lie beyond the current constraints of mainstream academia.

They come to discover ancient wisdom in the motion of the body, poetry in the pulsing of the blood.

They come to rediscover the miracle of self-aware consciousness.

At best, they come away inspired by the precision of a desire to learn and keep on learning through all of life, and beyond.

http://www.esalen.org/

De fetade orden låter som bullshit, och är det väl också. Ett begär kan aldrig i sig äga någon precision, ens om det är begär efter lärdom (här: visdom)! Begäret är alltid till sin natur ett dimmigt frustande töcken av "något" som söker nå ut i ljuset.

Jämför ditt kinesiska födelsemotiv, det lilla växtskottet som fastnat precis under jordytan (plattmarken) och, åtminstone i den här ögonblicksbilden (svarande mot födelsetimman), förefaller oförmögen att växa sig högre.

I denna bild, detta skrivtecken, ser man då naturens blinda instinkt och vilja till vertikalt eller hierarkiskt avancemang. Men markytan är så hård (tydligen har solen bränt landskapet hårt) att det som var tänkt att bli en planta ligger under ytan och trycker på. Skuggornas rike.

Här är livet i Platons grotta minus varje upplevelse av skuggspel mot väggen. Solen är ju ännu inte synlig för skottets i dess bultande under ytan för att komma upp i ljuset och växa sig huvudet högre än alla andra.

Växtvärken måste vara enorm, men skottet är instängt och dess strävan vänds tillbaka mot det! I denna "loop", där markytan bjuder totalt (negativt) motstånd för den som är fånge i underjorden, returernas den instinktiva växtvärken som negativism och inympas i det egna organiska systemet.

Själva skottets energi återkommer i "negativ form" och leder till auto-toxiska effekter. Man kan tala om att den vegetativa själen upplever en negativ feedback-slinga, och den ogenomträngliga ytan återverkar på den uppåtriktade "organiska växtviljan".

Resultatet? Ja som minst kan man tänka sig att det unga skottet dras till livsfilosofier som bara handlar om lidandet, och hur det förorsakas av en "negativ omvärld"! Socialrealismen i ett nötskal. Allt beror på dålig miljö. Och detta stämmer förvisso för skottet med "Startproblemet" (tecknet chun). Uppenbarligen är detta en viktig pusselbit på själens resa i detta stadium.

Naturligtvis finns ingen som helst "precision" alls i "begäret". Tvärtom, sade Schopenhauer, gäller enbart lidelse och lidande för den som drivs av en blind vilja till liv, dvs, den som drivs av en "vegetativ själ" vilken därtill står i negativ återkoppling till sin egen jordiska yta, dvs sin yttre, fysiska kropp (Schopenhauer var f.ö. homosexuell).

Det vill alltså synas som om ditt kinesiska födelseomen avslöjar dig vara en av dem som står i ett negativt förhållande till sitt eget yttre kroppsskal och kanske det egna könet - den vegetativa själen står nära tanken på libido där den saknar stöd från varje form av intellektuell överbyggnad.

Kanske visar symbolen CHUN en potentiell cross-dresser eller t.o.m. en transsexuell. Men definitivt risken för en dold kvinnohatare! För den negativa feedback som växten upplever från "moder jord" kan knappast leda till någon högre uppskattning av "det feminina".

Genast tangerar resonemanget det primitiva område där det unga psyket söker enkla förklaringar: man klandrar sin mor eller sin miljö eller omvärld för att man själv har svårt att ta sig upp i världen! Detta är nog sant för den obildade själen för det går inte att leva som människa utan att åtmstone bilda sig en florstunna mental överbyggnad. Skuldbeläggandet ligger nära till hands i "Startproblematikens" typ av livsöde.

Hur jobba runt det problemet? Jo, sympatisera som du gör i din feminism (t.o.m. queerfeminism) med de rörelser som söker "frigöra" kvinnan så att hon inte längre ska vara en negativ och motspänstig jordmoder. Det här är bara ett poserande, det egentliga arbetet är mot det egna latenta hatet mot den negativa jordmoderna!

Att genom en mental överbyggnad av ideologiskt "räddad världen"-karaktär kan man således adressera sitt omedvetna kvinnohat så att själva ideologin gradvis upplöser det instinktiva "dumma mamma" som genljuder på omedvetna psykiska nivåer. Alla aktivister bedriver troligen självterapi, mer eller mindre.

De exemplar av CHUN som inte ens når nivån av "lärobilder" (en form av terapi), kan nog vara riktigt asociala själar, riktigt vanskapta av all negativ återkoppling inom sig själva! Emellertid är detta ett så "unikt" livstema att jag har ett ringa underlag för att säga något mer bestämt utifrån faktiska observationer.

Som du ser är människans olika prediktiva system, där hon lånat in betenden från djur eller hela naturliga processer, som små sanningsspeglar. De äger givetvis inte mikrometerprecision (det är den anala människans urspårade nivå av precisering), men de fångar en Gestalt. Vågar man bara "kopulera" nära och intimt med orden och ordbilderna och levandegöra processerna som ligger inbäddade i orden, kan man se tydliga "arketypiska" eller "mytiska" sanningar.

Och så mycket kan jag medge: det finns inga "eviga Sanningar" (med stort S) bortom arketyperna vilka det kinesiska systemet är en speciall utgestaltning av.

För arketyperna är själva tidlösa (vilket Carl Jung empiriskt visat). Platon menar vidare att de är levande och intelligenta varelser! En helt annan existensform som människan f.n. har en mycket vag kunskap om! Denna eviga livsform lever via oss, vi overkliga grottvarelser och bleka avbilder av genuint medvetande.

Inom dig finns därför en Form (en livsvarelse) som leker lidandets lek genom ett sällsynt begränsat fysiskt instrument. Man kan säga att denna Form har valt att stångas i mörkret mot den obändiga fysiska yttervärlden.

Detta är dock inte du, för du är Observatören (medvetandet)!

Vad jag talar om är "mötet mellan himmel och jord", Form och Materia - som resulterar i den fenomenvärld just du har att uppleva såsom Resenär i kapitlet CHUN. Ett kapitel i den eviga förvandlingens bok som ÄR universum.

Den kinesiska klassikern I CHING har kodifierat några viktiga hållpunkter så att själen inte helt ska tappa fattningen under sin tid på jorden. Den enkla vegetativa växtsjälen känner t.ex. bara en enda riktning, uppåt, uppåt.

Hur skulle jag ha kunnat tro att en sådan individ skulle kunna backa tillbaka ur ett replikskifte som dragit snett för att återblicka och rekonstruera situationen? Det kan man inte begära av grönsaker och plantor! (Jämför Mona Sahlins totala omedgörlighet i precis allting!).

Temat CHUN tycks alltså represntera folk som går enbart på den vegetativa själens intelligensnivå, en primitiv form av instinkt som senare i djurriket kommer att bli mer varierad. Växtens själ har bara ett enkelt program: att komma ut "på toppen". Omsatt till djurens mer komplexa värld, för att inte tala om människans rike, handlar det om att vinna varje strid till varje pris. Schopenhauers "blinda vilja till liv eller makt".

På det vegetativa själsstadiet finns ingen intelligens (i Platons mening) inkopplad i loopen alls. Den högre delen av själen (intellectus) har valt att inte vara aktiv i ett sådant här liv - kanske för att avsaknaden av en upplevelse av det gudomliga gör lidandet så mycket mer realistiskt.

Den lärdomen måste tydligen göras i nihilisternas livsöden. Den som har stor kreativ insikt, ser naturligtvis också att detta är grundvalen för en bona fide sado-masochist. Att bli bunden under sexakten är exakt det som en analys av hexagram CHUN ger som "typisk" existentiell upplevelse. Lidandet återkommer i den negativa feedback-loopen och blir till perverterad lidelse, dvs njutning! Man har gjort sig ett hem i sitt eget problem. Stockholmssyndromet!

Och det är många på jorden som lever de här typerna av blint öde (oförlösta av något ljus, av någon högre himmelsk verklighet). Men allt är lektioner i själens långa utbildning för att bli något mer än ett människodjur.

Som den kinesiska metoden antyder finns det ett stort omfång. Vissa själar påminner faktiskt mer om växter än djur i sina strategier, och ytterst få människor på jorden är faktiskt värda att kallas människor.

"Människa" har föga med dagens sekulära humanism, ordet syftar på det aristoteliska slutmålet, ändamålsorsaken som driver hela processen. Detta kallas idag inom astrofysiken för den starka antropiska principen. Kristendomen såg dramat i termer av "den förste Adam" och "den andre Adam", mänsklighetens fall ner i materialitet och sedan - när evolutionen gjort sitt jobb - dess återupprättelse i ny, fullt självmedveten gudomlighet!

Evolutionen har ända från början syftat till att framställa växtskott som förmår bryta sig ur sin platoniska grotta och i solljuset se sig själv som den faktiska ljuskällan. Som det gudomliga medvetandet i individualiserad form. Nihilisten ägnar sitt liv åt att smutskasta eller gömma sig från evolutionens plan samtidigt som hon dyrkar Darwin som den store Sanningssägaren. Så paradoxalt!

Jägarfolk med byggkultur 12.000 fvt

Ny artikel om turkiska Göbekli Tepe som påminner om vilket fantastiskt arkeologiskt fynd detta är! Utan motstycke. Gör det mycket lättare att köpa Platons berättelse om avancerad kultur på det sjunkna Atlantis vid samma tid. Vår tid har en myras medvetande om vad som pågått på jorden. Men nu förolämpar jag kanske myrorna.

För tänk så här: om nu djuren - som vissa påstår - har en kollektiv själ, en gruppintelligens, då är det vi människor i vår hybris kallar djurvärldens "instinktiva beteenden" i själva verket deras kontinuerliga och levande medvetandetillstånd, deras förvärvade "know-how" i den situation vari deras liv utspelar sig. Myrornas kollektivsjäl vet precis hur man "bygger och driver en myrstack" och lämpliga delar av detta samlade vetande (inte olikt mänsklighetens kollektiva kunskapsbank) sipprar sedan på en "need to know"-bas ut i var enskild fysisk myra.

Vi människor fokuserar med andra ord helt fel saker när vi tittar på alla myrorna och tycker det är remarkabelt hur koordinerade de är. Det är deras "själ" vi skulle fokusera istället - då blir det mycket enklare att rita linjerna som förbinder de många partikulariserade myrkropparna. Nog talat om vår generations mänskliga begränsningar. Artikellänken ger fler påminner om hur fasligt fel våra teorier om våra förfäder varit.

Första århundradets store satan

Arkeologer i Italien jublar just nu sedan kejsar Vespansianus pråliga sommarresidens återfunnits. Ur det gamla Palestinas perspektiv var detta ärkefienden, Satan själv, som kväste det judiska uppror vars lämplighet Jesus flera årtionden tidigare kanske, kanske inte, ställt sig positiv till.

Samma oklarhet om Jesus inställning till militant aktivism, gäller brodern Jakob den Rättfärdige som tog över Jesus fårahjord av anhängare i Jerusalem sedan storebrodern avrättats.

De kristna som söker göra Jesus alltigenom "ovärldslig" enligt bibelstället där han säger "Mitt rike är inte av denna världen" (en bestickande motsägelse till andra passager där Jesus formligen sjuder av hat inför denna världens herrar) har troligen inte hängt med i de senaste årtiondenas forskning kring Dödahavsrullarna.

Eller också fortsätter de vägra se nya fakta för vad dessa faktiskt säger. Arvet från Luther, tvåregementesläran som lämnar åt de världsliga makthavarna att bestämma över allt utom själens frälsning, förblindar våra ögon så vi inte klarar att läsa Nya testamentet och se tydligt. Djup mystik på den tiden kunde mycket väl gå hand i hand med "politisk aktivism". Kristna historiker jobbar övertid för att försöka skjuta in kilar och isolera de troende från den nya helhetsbild som växer sig tydligare för varje år som går.

*****

Vespasianus son lämnade över jobbet till sin son Titus att bränna och förstöra Jerusalem i slutskedet av det Judiska kriget. Titus rev templet och förde dess skatter till Rom för att en gång för alla kväsa den judiska messianismen vid dess rot. Hela det romerska väldet tisslade och tasslade vid den här tiden om en kommande kung, en världshärskare som siare och astrologer förutspått.

Som kontrast till turistattraktionen Titusbågen i Rom, se en detalj från samma hyllningsmonument på bokomslaget här nedan. Samma romare gjorde sedan kristendomen gemensam sak med. Förstå hur en rörelse kan förlora sina rötter!

Judiska krigsfångar tvingas förödmjukade
bära sina heliga reliker till Rom

Boken "Those Incredible Christians" är för övrigt en klassiker! Utgiven redan 1966, långt innan viktiga delar av Dödahavsrullarna fanns tillgängliga för forskarvärlden, förmådde den judiska forskaren Hugh Schonfield (nominerad till Nobels fredspris 1959) skriva den första, "judiska kristendomens" historia på ett objektivt sätt.

Läsningen är inte värst smickrande för den senare grekisk-romerska kristendom som kom att hata sin egen omedelbara förhistoria och gjorde "judarna skyldiga till mordet på Guds son" - en fabrikation av gränslösa proportioner som västerlandet inte ens genom att gå och bli sekulära kan svära sig helt fria från.

Ytlig amerikansk psykologi

Papa Freud och den berömda cigarren
(som tog hans liv genom cancer i munhålan)

Ämnet mismatch mellan kropp och upplevd könsidentitet intresserar mig, inte för att jag känner något behov av att byta kropp, utan för att jag under hela trettio år intresserat mig för filosofi, religion och de antropologier man därur kan hämta. Under flera år mediterade jag därtill dagligen, och upplevde en mild form av kundalinis uppvaknande.

Meditationspraktiken fick som följd att fragmentariska s.k. tidigare liv-minnen frigjordes - sådana som i mer fullständig form det normalt förstelnade psyket måste gå till en hypnosterapeut för att få tillgång till. Med åren lärde jag mig också att nattens drömmar från tid till annan innehåller remarkabla ledtrådar som leder tillbaka i historien!

Bland det cirka dussinet gestalter jag isolerat, sökt tidsbestämma (ett exempel) och se eventuella samband mellan, figurerar också två kvinnor. Är detta nu en representativ fördelning för hur den själ jag nu representerar väljer sina kroppar under jordeliven, bekräftas hypnosterapeuten Michael Newtons rön. Den första av hans tre böcker utgavs för övrigt i år på svenska (rejält många år efter övriga världen). Förledande enkelt och nästan naivt skriven.

Under mer än 30 år samlade han data från hypnotiserade klienter och sökte förstå vilka spelregler som gäller i ett ämne det kristna (eller f.d. kristna) västerlandet överhuvudtaget inte befattar sig med.

Newton noterade att själar - kontaktbara under extremt djup hypnos - hade predispositioner. En del hade för vana att framträda i kvinnliga kroppar och en del i manliga.

Michael Newton 2001

"Gender" är således något helt annat än dagens begränsade socialkonstruktionister vill ha det till. Genderkonstruktet har också en ontologisk status som består över flera liv! Samhället må tillhandahålla könsroller, men själen är fri och kan efter ett liv i en kultur där männen är alltför macho välja ett liv som en kvinna i en traditionalistisk roll för att inte dra på sig obalans!

Förstå möjligheterna till själens självkorrigering som en pluralistisk värld ger, med de mest skilda kulturer och kulturskick. Även i en global monokultur skulle visserligen en kriminell våldtäktsman till sin nästa kropp kunna välja en kvinna som i sin tur blir våldtagen. Därmed har själen sett och upplevt sina egna gärningar från båda sidorna, och har kvittat dem mot varandra.

Se även respekterade djuppsykologen James Hillman vars lära rimligen - fast han inte sade det explicit - omfattade reinkarnationen. I "Själens kod" argumenterade han nämligen för att "barnet" väljer hela sitt liv, inklusive sina föräldrar, från en "plats" och "tid" innan det föds till världen.

Det här resonemanget tycks motbjudande för många, men det har att göra med västerlandets förljugna själv- och människobild. Fundera en stund, så förstår du. Samma kapacitet till självlögn får svenskar att tro de är så mycket längre komna än övriga världen. Kanhända, om man eliminerar alla parametrar utan de materiella faktorerna och några enstaka nyckelord som "jämlikhet".

Svensken kan inte veta att detta bara är ett enda ord - en ljussatt ö - i ett svart hav av omedvetenhet. Vilka andra kvaliteter som odlas i "ojämlika" kulturer har han alls ingen uppfattning om pga sin egen förståelsehorisont som bara mäter "de andra" utifrån hans egen, snävt fokuserade ljussättning.

Jag vet inte vilken själ som skulle ha något att hämta av ett liv som svensk, men kanhända är det här en "mellanstation" som jämnar ut extremistiska liv. Hit kommer "krigsskadade" själar i retur och de är naturligtvis övermätta och vill nu bara ha ett "lagom liv".

T.o.m. islam, som den pressade svensken i sin bristande allmänbildning älskar att ge sig på och beskylla för primitivsm, traderar kunskapen om reinkarnationen. Här är några axplock från Koranen (som jag dock hämtar i andra hand från medicine doktorn Walter Semkiws bok om reinkarnation, därav engelskan):

And when the body falleth off altogether - like an old fish-shell - his soul doeth well by releasing and formeth a new one instead... The peson of man is only a mask which the soul putteth on for a season; it weareth its proper time and then is cast of, and another is worn in its stead.

Surely it is God who splits the seed and the stone, brining the living from the dead; and it is God who brings the dead from the living.

Semkiw - "The Return of the Revolutionaries", 2003, s. 28

Ytterst sett är själens manliga eller kvinnliga preferens bara ett konstrukt, själen själv är i grund androgyn. Men enligt Newton har den - hör och häpna - t.o.m. personlighet. Den karaktären sipprar igenom och visar sig snart i det lilla nyfödda barnet! Vi står inför det faktum att vår kropp förefaller rymma åtminstone ytterligare en kropp.

Och om dualism tycker vår materialistiska vetenskap illa! Så västerlandet har brottats med Descartes uppdelning av ett själsligt jag, en oändligt liten punkt utan utsträckning i rummet, och så "det andra" - världen med dess tredimensionella ting.

Väst trodde ett kort tag att Isaac Newtons mekanistiska värld av biljardbollsatomer som flög runt och krockade med varandra skulle rädda henne från den gamla "tvåvärldslära" hon övertagit från kristendomen. Men nej, kvantfysiken efter Einstein visade att inte heller den modellen motsvarade verkligheten.

Faktum är att fysiken bekräftar något av en tvåvärldslära, där indisk-amerikanske fysikern Amit Goswami är så fräck att han ger kvantfenomenet med "icke-lokalitet" dess korrekta, klassiska namn: de subatomära partiklarna har tillgång till en "transcendental dimension", de kan kommunicera med varandra i en "värld utanför tid och rum".

(Se här hur språket bryter samman, för naturligtvis är det inte "rum" i vanlig bemärkelse, snarare något liknande religionernas epitet på Gud, "gränslös", "allstädes närvarande" - "allstädes" just i kraft av att överskrida alla gränser. Det som är icke-lokalt, inte bundet till tid och plats, kan, precis som Gud, veta saker i förväg...)

Det här liknar de gamla religionernas tvåvärldslära, men är ändå inte dualism i någon simpel bemärkelse!

Så Descartes hade ändå rätt, i så måtto som även den filosofiska idealismen håller medvetandet för att vara det enda verkliga - medvetandet är den transcendentala dimensionen! Själar i grupp projicerar världen runtomkring sig och det nyfödda barnet anländer inte så mycket till en värld av kött och blod som till en oändligt komplex hallucination som övriga levande varelser (medvetanden) vidmakthåller.

Varelserna själva har övertagit den här världen som vi uppfattar den via fostran och vi fostrar nästa generation in i den. Människan kan inte normalt inte levitera, för konsensusuppfattningen som lärs ut, generation efter generation, är att detta inte kan ske. Ibland, genom århundraden, föds själar (medvetanden) som är så självgående eller har erfarenheter från tidigare liv i civilisationer som inte delar t.ex. västerlandets begränsade världsbild, att de faktiskt GÖR saker som VÅR vetenskap säger inte kan förekomma!

Så nu säger enligt SvD det amerikanska psykologiförbundet att det är lönlöst att med de metoder förbundet omhuldar råda bot på en homosexuell människa. Dvs, en själ som frångått sin normala "polarisering" och vana att ta i huvudsak manliga eller kvinnliga kroppar, och - i något korrektivt syfte - bytt till en radikalt annorlunda kropp.

Frågan som inställer sig är naturligtvis: Har överhuvudtaget den "fringe"-stämplade "tidigare liv-regressionismen" beaktats av förbundet? Eller är det Pappa Freuds eller, ännu värre, den skinnerska behaviorismens (KBT:s rötter) flata psykologiska modell som visat sig lika odugliga som man kunde ha gissat i förväg?

Dysfunktionen "homosexualitet" kommer aldrig att kunna förklaras på basis av biologi eller socialkonstruktionistiska åsikter om bara ett liv i ett samhälle!

Däremot, som jag sade i det här inlägget, är psykopatologin så pass mild att det krassa samhället kan spara mer pengar på att betrakta homosexualitet som normal, än att låta de drabbade genomgå terapi.

Att sedan t.o.m. gay-liberala hetero individer i test avslöjar att de undermedvetet inte backar upp vad deras läppar betygar, är en annan sak. Fyndet indikerar att våra biologiska kroppar vet att heteronormativiteten är naturens egen väg.

En homosexuell skribent återberättar det här färska forskningsfyndet i Scientific American, men notera hans slutsats, att gay människor ska hångla maximalt mycket inför straighta bröder och systrar för att "kbt:a bort" deras omedvetna reservation.

Slutsatsen bygger på rättfärdigandet av sexualfixeringen som följer av det homosexuella problemet. Hela skribentens resonemang är käpprätt bakvänt och inte alls säkert någon lösning på det som nu plötsligt blivit den hetero gay-liberala individens problem! Särskilt inte givet reinkarnationens realitet.

Och det är sant: homo människor vill inte bli straighta, har inget incentiv i den riktningen, i avsaknaden av den djupare förståelsehorisont som t.o.m. bara en knivsudd av högre, "själsligt" medvetande skulle ge. Homo och sekularism går hand i hand, och i en normlös värld - som inte har en aning om syftet (teleologi) med ett enskilt människoliv - får otydlig subjektivism regera oemotsagd.


Se även dessa två inlägg, skrivna i samband med årets Pride-festival i Stockholm:

Stolthetens baksida (Pride & Shame)

samt

Jesus som queer



______

Observerat om SvD-artikeln och blogglänkarna. Jag hinner inte mer än skriva klart detta inlägg förrän jag märker att ett okej om än inte särskilt djuplodande inlägg på bloggen Islamska Dagbladet jag läste tidigare på morgonen har raderats. När jag kollar finns dock inlägget kvar.

Vad är det för fel på svenskarna - tål de inte att höra alla sidors åsikt? Som bör ha framgått av ovanstående finns det empirisk fakta som talar för riktigheten i Islams ståndpunkt här - att fenomenet ligger på en nivå i psyket som det amerikanska psykologisamfundets medlemmar inte ens adresserar, i sin arma biologistiska världsbild.

Här är inlägget SvD utan vettig anledning raderat länken till - troligen efter påtryckning från någon nitisk anmälare:

http://islamskadagbladet.blogsome.com

Psykopathjärnor

En intressant artikel från ScienceDaily om strukturella avvikelser i hjärnorna hos psykopater. (Tillägg 8/8: Här har DN via TT/Reuters fått nys om samma material, och Expressen gör - "lånande" DN:s rubrik - sin vinkling.)

Det framgår dock inte av texten att liknande fynd redan gjorts. Den populärvetenskapliga författaren och barnpsykologen Joseph Chilton Pearce inkluderade t.ex. den här förskräckliga bilden på en kriminell hjärna (den högra) i sin bok "Biology of Transcendence" från 2002.

(Klicka för läsbar förstoring)

Fascinerande för den som noterat astrologins extremt logiska uppbyggnad och onekliga hållpunkter på "verkligheten" (vad nu detta är utanför våra signalprocessande biokemiska system) är huruvida stjärntydarkonsten skulle kunna bjuda på korrelationer.

Det zodiaktecken som stiger i det symboliskt viktiga östra väderstrecket när ett barn ser dagens ljus anses ju vara en hållhake på eller signifikator för den fysiska kroppen. De "onda" Mars och Saturnus vid denna punkt ("ascendenten") ger måhända ett påvisbart samband?

Astrologin inkluderar även andra fysiologiska "indikationer". Exempelvis representeras hjässa och hjärna i indisk astrologi av Väduren - det tecken där brottslighet når sin topp enligt en liten studie jag gjorde nyligen på 136 dömda förbrytare (nytt fönster). Skulle en malformerad hjärna kunna följa även en födelse under de trettio dagar Solen passerar Väduren?

Nej, argumentet spricker då det visar sig att kriminaliteten peakar längsmed ett sammanhängande band zodiaktecken. Oxen, som följer på Väduren, är lika brottsbenäget fast det här kreaturet inget har med hjärnan att göra, liksom Fiskarnas tecken, som föregår Väduren, och som är associerat med fötterna.

Det kan ändå tänkas att det är hjärnans tecken Väduren som är problemet, eftersom flera av planeterna inte kan ligga mer än lite före eller bakom solplaceringen. (Merkurius och Venus omloppsbanor ligger mellan Solen och Jorden.)

Ett sätt att studera om Väduren verkligen är boven, är att se om brottsligheten hos Oxar minskar ner till snittet i de fall ingenting alls pågår i Vädurens (hjärnans) tecken. Och samma sak för Fiskarna.

Märk väl att detta ändå inte skulle vara ett rön med samma precision som Craigs studium där ett visst segment av hjärnan studerats. Den antika astrologin har naturligtvis inte den upplösningen.

Dess styrka är istället att påminna - på "fraktalt sätt" - om att naturen tycks återanvända sina lösningar i många olika magnituder eller storleksordningar. Framförallt påminns man om de platonska Formerna, bakomliggande principer som inte alls begränsas av människans "rationella" artindelningar.

(För vår s.k. rationalitet, se problemen vi människor har med att artindela ett och annat som växer på havets botten.)

Så kunde en antik filosof känna sig mer besläktad med de perfekta planeterna på himlen än med slavar och tjänstefolk i det egna huset! Att tala om mänklig "jämlikhet" hade framkallat roade skratt vid den här tiden...

*****

I en annan artikel på ScienceDaily noteras en forskare i psykopati som börjat vinna kollegornas respekt:

The dominant scientific model asserts that psychopathic individuals are incapable of fear or other emotions, which in turn makes them indifferent to other people's feelings.
But Newman has a different idea entirely. He believes that psychopathy is essentially a type of learning disability or "informational processing deficit" that makes individuals oblivious to the implications of their actions when focused on tasks that promise instant reward. Being focused on a short-term goal, Newman suggests, makes psychopathic individuals incapable of detecting surrounding cues such as another person's discomfort or fear.

ScienceDaily

Där har vi då en definition på psykopati som lätt kan översättas i astrologisk terminologi! Och lustigt nog inbegriper problemen två moment vilka sorterar under var och en av astrologins två "värstingar", Mars och Saturnus. Mars är händelsevis också Vädurens härskare och måste därför sägas ha med hjärnan att göra. Som en röd planet, förstår man att den i antiken knöts till blodsvall och ett upprört sinne.

Mars är således den tanklösa impulsens signifikator. Mars rusar åstad för omedelbara gratifikationer av sina impulser. Den är mer rå lusta än erotisk attraktion (man måste noga skilja förhållandet mellan Mars och Venus eftersom den västerländska astrologin tenderar att röra ihop saker och ting när Skorpionen kallas "sextecknet" och Mars därmed blivit färgad. Men Mars är brutal och rå libido - utan utspädning från Venus är den bara krig och våld!)

"Omedvetenheten om handlingarnas följder" som nämns i artikeln, har naturligtvis allt i världen med gränsdragaren Saturnus att göra!

Ett horoskop med psyko- eller sociopatens indifferens för omvärlden, och påföljande misslyckande att integrera sig socialt bör således innehålla en stor dos Mars och Saturnus. Horoskopet bör domineras av de båda antika illgärningsmännen.

Exkurs. Det är inte utan att man ser att även modern hjärnforskning följer de eviga "arketypiska" eller mytologiska mönstren som mänskligheten redan upptäckt minst en gång. Skillnaden är nu att dagens materialistiska vetenskapsmän är arroganta och förhäver sig och sin presentation genom att undertrycka sina föregångares fynd.

Hela evolutionsmyten tycks bygga på att man förringar det som har gått tidigare för att kunna postulera "nya stadier". Det är därför evolutionsbiologerna aldrig kommer att hitta de kritiska "övergångsformerna" som knyter ihop de synbarligen "kreationistiska kvantsprång" som synes ha skett.

Disciplinen biologi är bara en i raden av andra myter. Myter är goda att ha att hålla i handen - precis som astrologin - men inget man ska tro representerar "sanningen". De ger oss begrepp och hävstänger för stunden.

Men att identifiera de eviga skurkarna Mars och Saturnus räcker nu inte. Hur stor dos av vardera? Måste de vara konfigurerade med varandra genom en aspekt? Räcker det att aspekten är ensidig eller måste båda planeterna blicka mot varandra?

(Det senare kan enligt vedisk astrologi bara inträffa när Mars kastar sitt onda 90-gradersöga framåt och träffar just Saturnus. För i det läget kastar Saturnus i sin tur sitt onda 270-gradersöga framåt och träffar det tecken som härbärgerar Mars!)

*****

Ett intressant fall som direkt kommer för mig är en svensk biolog som kämpar för att positionera sig som den mest rabiata religionsmotståndaren, Patrik Lindenfors. Han har t.o.m. skrivit en barnbok där han söker bibringa de unga en negativ perception i den här frågan. Lyckligtvis har den dominerande Akademibokhandeln avböjt att ta in titeln (vilket gör att den inte heller syns på den dominerande nätbokhandeln Bokus).

Lindenfors horoskop (nytt fönster, senare halvan) är en stilstudie i patologi enligt här föreslagna grundkriterier. Solen i Stenbocken är anfäktad av krigaren Mars i ett tecken som hatar fri utlevelse och som inte helt otippat "regeras" av den andre göraren av ont, "stryparen" Saturnus (grekernas Kronos, som äter sina egna barn)!

Märkligt nog anses denna placering för Mars av tradition "upphöjd", men det kanske mer säger något om Mars (eller "männen från Mars") dåliga rykte i antiken, att "ont med ont måste förgöras". Det resulterande onda blir alltså något mindre när Mars förvisas in i kylan, in i den frigida Saturnus egen negativa domän!

Denna kombination av Sol och Mars utspelar sig alltså i den snäve gränsdragen Saturnus eget negativa tecken. Och husets herre är också hemma! Nu har emellertid jag övergivit tankarna på att något nämnvärt gott skulle komma ur en så här distinkt ansamling av hämmad aggression och frusen negativitet.

Och det tar inte slut där. Samma avvisande Saturnus kastar därtill sitt onda öga mot Månen, som är sinnelagens och själslivets indikator!

Här finns således alla tecken samlade på psykopatens indifferens för andras ståndpunkter och oavlåtliga impuls att styras av enbart sina egna behovs agenda (låt vara att dessa är påfallande hårt strypta och kanaliserade pga Saturnus försök att "utsläcka" eller kontrollera Mars på denna himmel).

Notera hur artikeln i ScienceDaily nämner hur vi har någon procent av psykopaterna mitt ibland oss i samhället, som direktörer eller kanske skenbart respektabla forskare. De iskalla, rationella och kontrollerade typerna!

*****

Jag ska bestämt försöka återkomma till den här frågan, för det bor en liten psykopat även inom undertecknad! Jag föddes då Solen gick samman med krigaren Mars och detta dygn stod även Månen och Saturnus i distinkt opposition med varandra.

Vid ett första påseende samma konfiguration som hos den ateistiska biologisten. Båda "de stora ljusen" således angripna av det som traditionellt kallas "onda" planeter. Och det måste jag erkänna, jag har roligt när jag skriver något här på bloggen i avsikt att reta upp någon!

Men, och nu kommer skillnaden mellan mig och Lindenfors: "värstingarna" är i mitt fall inte konfigurerade med varandra och drar inte in de stora ljusen i en totalt destruktiv (eller här kanske snarare "reduktionistisk") härva.

Av för- och nackdelarna hos min egen födelsehimmel har jag därför den preliminära tanken att "äkta" psykopati bör vara några resor värre. Alla relevanta ingredienser bör vara rejält hopgyttrade, ungefär som i biologens fall.

Men notera då att dennes Mars ligger på nedkylning i Stenbockens tecken, varpå inte heller detta är det perfekta psykopathoroskopet!

Det blev bara en lam religionsmotståndare :-) ...åtminstone innan man besinnat vad forskaren i andra SD-länken vidare noterade när han avsiktligt etiketterade djurbilder med fel artnamn:

Newman found that non-psychopathic subjects subconsciously stumbled on the misleading labels and took longer to name the images. But psychopathic subjects barely noticed the discrepancy and consistently answered more quickly.

*****

Efterord 090808.

Det kan invändas att DN-artikeln länkats till på ytlig grundval, då dess vinkling på forskaren Craigs iakttagelse talar om "hopp för psykopater" (ja, all forskning legitimeras väl med att det så småningom skall bli till nytta...).

Och något HOPP ger inte astrologin per automatik. Den beskriver bara "naturliga tendenser" eller aristotelisk "potentia". Den skada som skett när föräldrarna släppte fram ett nytt liv under en suboptimal celestial konfiguration kan inte göras ogjord, om den innefattar budet om kongenital skada mot huvudet.

Däremot har jag i ett tidigare inlägg föreslagit astrologi som preventivmedel. Med intelligent familjeplanering kan födelsetalet minimeras då utsikterna är dåliga. Emellertid kan själarna genomdriva sin ödesbestämda vilja med vad som från jorden/i tiden är mycket små marginaler. "Människan spår men Gud rår..."

Om man som förälder helt undviker t.ex. år då den materialistisk-reduktionistiska Saturnus är hemma i sitt negativa (sataniska) tecken Stenbocken (eller i hjärnans tecken Väduren), kan likväl den omsorgsfulle förälderns plan kullkastas av att livmodervattnet går ett dygn då Månen passerar Stenbocken!

Emellertid försvinner både neurologins och astrologins "problem" om man inser att reinkarnationen (en realitet!) kräver ojämlikhet (diversifikation) på jorden. Stenbockens halvt fascistoida strävan efter materialistisk perfektion (naturvetenskap, evolutionsmyten) är inget annat än Satans egen pseudoreligion, försöket att avleda de levande själarna från livsprocessen som sådan och istället ägna sig åt objektifiering av externaliteter.

Men Satans språkrör behövs också. De för det goda med sig att slumrande själar med lite bättre "karma" vaknar till liv och ifrågasätter den materialistiska propagandan! Den kinesiska taoismens tanke om Yin och Yang i komplex interaktion beskriver saken mycket väl! Ljus och mörker alstrar tillsammans fenomenvärlden.

Vissa själar behöver psykopatiska livscykler och det går bortom mänsklig intellektuell förmåga att förstå varför inte världen är mjukmysig som de veka och fallna sinnesnjutarsjälarna skulle vilja ha det. Själen som sådan bedömer varje livsupplevelse som lika god som någon.

(Den moderna sekulära människan har satsat på fel häst, som vidhåller att hennes temporära ego är den enda utgångspunkten, trots att samma "jag" nu producerat vetande som falsifierar den gamla ateistiska tesen att "människan är alltings mått"!)

Så glöm det där med att Craigs hjärnforskning ska komma mänskligheten till nytta, glöm vad jag sa om att hålla demoniska själar borta från jorden genom familjeplanering. Allt är redan perfekt! Lev livet, lek leken.

Men dissa för all del inte givaren av allt det objektivt goda, för det är att begå långsamt självmord. Det kanske inte märks redan i det här livet att en människa stängt sig ute från kontakten med sin inneboende "ande", men det kommer att märkas förr eller senare - i ett liv dränerat på chi-energi!

Andeförnekare bygger i klartext sjuka framtidskroppar åt sig själva. DET, det är något för forskningen att titta på! Kinesiska forskare gör det redan, i studiet av hur deras traditionella akupunktur kan tänkas förhålla sig till elektromagnetismen (källa: Pearce - "Biology of Transcendence").

Kråkor tänker sekventiellt!

Kopplingen till min meditation över Bob Marleys "Jah Live" (Gud lever) för några dagar sedan är förmodligen sökt, men här är några ord ur texten i repris:

It’s a foolish dog bark at a flying bird
One sheep who must learn, children, to respect the shepherd

Det ska till en dåraktig hund att skälla på en flygande fågel (en metafor för andesjälen).

Och vari fågeln excellerar skriver ScienceDaily om här, i ett av de roligaste fynden på ett tag. Apropå nyheten om att djur är intelligenta - vilket inte stör den köttslafsande svensken. Men har inte alltid kråkor - eller är det skator? - ansetts tjuvaktiga, dvs i någon bemärkelse smarta?

http://www.sciencedaily.com/releases/2009/08/090805144114.htm

Reggaenostalgi

Lite mer musiknostalgi eftersom det troligen var reggaemusikens religiösa och mystiska texter som bar en senkommen frukt när intresset för klassisk filosofi vaknade till liv för några år sedan...

AllMusic.com har flera mycket bra musikskribenter och på jakt efter info om producenten/sångaren Rupie Edwards från Jamaica hittade jag en beskrivning av just den låt som frälste mig för reggae. (Se även inlägget Härliga klantskallar - nytt fönster.)

När den dök upp trodde jag knappt mina öron - vilket freakigt sätt att lägga upp en produktion! Föga anade jag där i årskiftet 1974/75 att det var en hybrid mellan en ordinär låt med sångröst och en söndermixad "dubversion". Idag är reggae en etablerad genre och alla kan dess manér. Men då...

"Ire Feelings (Skanga)" med Rupie Edwards beseglade mitt musikaliska öde för de kommande sju åren. (Alltid detta sjutal...) Någonstans 1982 gav jag upp, Marley var död och trenden mot tråkig dancehall med nya, tekniskt mediokra sångare var uppenbar. Jamaicanerna själv verkar inte ha märkt hur mycket sämre deras musik blev, kompositionsmässigt och artistiskt...

One-rhythm albums, on which a number of singers and DJs take turns singing and toasting over the same instrumental track, are a staple of dancehall reggae and a favorite of economy-minded producers. In 1970 they were less common, but once in a while a rhythm would come along that was just too powerful for one song alone. The groove that powered Rupie Edwards' "Ire Feelings" was one of those.

Composed of a springy lead guitar lick, a very spare bass line, and an elastic rocksteady rhythm guitar part, it's a slow, sweet groove that defies you to sit still. The rhythm was actually originally used on Johnnie Clarke's magnificent "Everyday Wandering," but Edwards' version, with its strange "skenga skenga" chorus and more stripped-down instrumentation, was the bigger hit.

After its success as a single, it appeared on a one-rhythm album titled Ire Feelings: Chapter and Version along with "Everyday Wandering and other realizations of the tune by such artists as Jah Woosh and Joy White, not to mention a healthy number of dub versions. That lead guitar lick and the "skenga skenga" eventually entered the common language and would be plundered repeatedly; in one notable example, the latter element would show up 15 years later as part of "Ten Long Years" by Beats International (aka Norman Cook, who would later record as Fatboy Slim). "Ire Feelings" deserves its status as one of reggae's most enduring rhythms.

Till de välunderrättade skribenterna på AllMusic.com hör tyvärr inte reggaespecialisten Jo-Anne Greene. Hon tillhör uppenbarligen en senare generation som inte var med under reggaens magiska år, då allt gjordes för första gången. Det haglar av anakronismer i alla hennes texter, och hon extrapolerar friskt från låtlistan till "one riddim"-albumet "Ire Feelings, Chapter & Version". Men den musikhistoria hon tycker sig se, stämmer inte.

It all began with a musing number by teen wannabe Johnny Clarke, and "Everyday Wondering" finally turned the young singer's daydreams of success into reality. The song launched Clarke to stardom, and its riddim would rocket producer Rupie Edwards to equal glory. Edwards would take the airy, dreamy backing of his studio band, Rupie's All Stars ... and punch it up, strip it down, and dub it out. Then he added his own new romantic lyrics to the mix, backed by his insistent "skangas."

AllMusic

Den korrekta versionen är att Johnny Clarke bara fick en mindre lokal framgång med sin komposition (1972) och att han redan gått vidare till producenten Bunny Lee när Rupie kom på idén att omarbeta originalet. Gång på gång i intervjuer genom åren uttryckte Johnny Clarke sin förbittring över att ha blivit blåst på ersättning från sin forne producent.

Johnny Clarke, alias Johnnie Clark(e)
alias Jonnie Clarke cirka 1977

Jo-Anne Greene har mer rätt - men inte helt - när hon påstår att "Ire Feelings" katapultade Rupie själv in i kändisskapet. Sanningen är dock att han under många år givit ut egna singlar som åtnjöt popularitet både på Jamaica och i England. Som producent hade han därtill producerat ett antal massiva hitlåtar, men återigen bara för reggaekonsumenterna. "Ire Feelings" var hans enda stora crossover-hit som nådde topp 10 på brittiska poplistan.

Telekombolagen i fängelsehålan!

Som i Kejsarens nya kläder måste man fråga sig, hur ett land kan dras iväg i sådana psykologiska förträngningsmekanismer att man inte längre förmår se att kejsaren går kriminellt naken. Istället för att bistå i gripandet av brottslingar försvaras den nya svenska vampyrismen av telekomoperatörerna genom omskrivningen "värnande av integriteten":

"Swetorrents är abonnent hos Telia Sonera, som inte vill lämna ut några uppgifter om sin kund. - Om det kommer ett föreläggande från domstolen är det högst troligt att vi överklagar beslutet. Vi kommer inte att bara leverera uppgifterna. Vår uppgift är att skydda våra kunders integritet."

DN

Mitt förslag till förklaring är inte på något sätt intelligent eller konstigt. De här bolagen tjänar själva pengar på svenskt snatteri i industriell skala. Varför skulle de ingripa med mindre än att nån sätter kniven vid deras strupar? "Skydda kunden" - pyttsan! Det handlar bara om vinsten alla dessa megabit av nerladdat stöldgods genererar åt internetoperatörerna.

Jag säger bara: återinför prygel eller hugg händerna på dem som ertappas fingrande efter det "gratis" godiset i kakburken! Kasta de moraliskt indifferenta telekomoperatörernas ledningar i fängelsehåla och sätt in renhårigt folk i deras ställe.

Så här ligger det till: När ett folk tappat all moral och känsla för ärbarhet, då kommer den inte spontant att återvända. Den finns där i hjärtat enligt Platons (korrekta) filosofi men å andra sidan är svensken sekulärt fostrad, vilket innebär att det inte finns något incentiv kvar att lyssna inåt!

Sveriges politiker håller på att tappa greppet om folket, för som släpphänta sekularister saknar de själva kontakt med de eviga morallagarna. De vet faktiskt inte längre att sådana existerar!

De allra flesta svenskar har förstås ännu en intuitiv känsla av att det existerar något objektivt "rätt" och "fel", och märker givetvis att det är något alltigenom rubbat som slagit rot här i landet. Faktiskt, något ONT. Gör sig Antikrist redo att födas genom ett svenskt moderliv?

Jag har i ett annat inlägg spekulerat i om det är några tiotusen tyska nazister från Andra världskriget som börjat återfödas i Sverige, och nu har en så hatisk inställning till det samhälle som en gång svek dem (de fick inget tusenårsrike!) att de nu är subversiva as, hela högen - redo att söka skapa ett egenmäktigt samhälle i samhället.

Att Internet blev fokuspunkt var bara en slump. De här människorna hade sökt upp vilken gemensam punkt som helst varifrån att markera sin vilja till sociopatiskt utanförskap. Det är ett fantastiskt underbetyg för det svenska sociala kittet att egocentrerad filnerladdning så lätt skulle kunna knäcka landet och visa världen hur tomma vi konsumister i högan nord är.

Svensken är nu inte bara "tråkig" internationellt (poppiga musikproducenter undantagna) utan också moraliskt tvivelaktig - lite som den där utvandrade svensken i filmen Fargo, den fifflande bilhandlaren Lundegaard, ni minns. Vilken ryggradslös uppenbarelse! Så "svensk" karaktärsskådisen William Macy lyckades göra honom. Skulle ha passat perfekt in i en Telia-reklam med löjliga familjerna!

-Pappa, hittade du din själ?
-Nej, men jag räddade internet i alla fall.


_____

Tillägg.

Inte bara svenskarna "bränner hemma". SvD berättar om ett systematiskt tjuvande av betal-tv-program i Spanien! Jämförelser mellan dessa korrupta hotelldirektörer och ägarna till webbhotellen ligger snuddande nära!

Spotify däremot, är en riktigt bra produktidé. Jag har ju förstått att nutidens människa inte längre har förmågan att lyssna trekvart på musik utan mer använder artisternas produkter (då och då rena mästerverk) som ljudtapet i bakgrunden, som hissmusik. Då är ju ett billigt abonnemang med streamad musik med begränsad ljudkvalitet en rätt tänkt modell!