Andesjälen som stjärna i skyn

(Texten något utvidgad 090909)

I en passage från den sammansatta Enoks bok som dateras till runt år noll (passagen alltså), skådar skrivaren Enok himmelska mysterier:

Och jag såg andra blixtar och stjärnor i himmelen,
och jag såg att Han kallade dem vid deras namn,
och de lyssnade till Honom.

Och jag såg en rättfärdig våg,
(och) hur de vägs i enlighet med deras ljus,
i enlighet med deras rumsliga bredd
och dagarna då de visar sig.

(Och jag såg hur) deras rörelse producerar blixtar
och deras rörelse sker i enlighet med änglarnas antal
och de vidmakthåller sin tillit till varandra.

Och jag frågade ängeln som gick med mig och visade det som var fördolt, "Vad är dessa för något?"

Och han sade till mig, "Andarnas Herre har givit dig en liknelse rörande dem. Dessa är namnen på de heliga som vistas på jorden, och som tror på andarnas Herres namn från evighet till evighet."

Och ännu en sak såg jag rörande blixten: hur vissa stjärnor uppstiger och blir blixtar, och de kan inte avsäga sig sin form.

Nickelsburg/VanderKam - 1 Enoch 43:1-44:1
(min snabböversättning)

En kryptisk text, men så mycket sägs klart att Enoks himmelska vision är en LIKNELSE för heliga människor som bebor jordens yta. Därmed belägger också Enoks bok den judiska föreställningen vid tiden för Jesus födelse att stjärnan är en metafor för andevarelsen. När vi lever på jorden är vi "fallna stjärnor".

Dödahavsrullarna innehåller också referenser till "stigande stjärnor", stjärnor som efter att ha varit en stund ur sikte åter kommer i människornas blickfång.

Säkert associerar någon här till Nya testamentets berättelse om Jesus födelse där de österländska magerna (magoi - babylonisk-persiska astrologer) säger att de sett Hans stjärna stiga i öster. Det östra väderstrecket är astrologins utgångspunkt för alla bedömningar, mötespunkt mellan himmel och jord. Stjärnbilden som stiger i öster indikerar barnet som föds, dess fysiska kropp och "varumärke".

Den romerske kejsar Augustus präglade t.ex. mynt föreställande sitt persona-tecken Stenbocken som han säkert var mycket belåten med eftersom Stenbocken representerar världslig makt. (Kanske fifflade han med sitt stigande tecken för att ta poäng med det "bästa tecknet" som en betagande Stenbockskvinna en gång kallade det.)

Hur långt sträcker sig då parallellismen mellan Enoks syn av astronomiska fenomen och de inkarnerade andevarelserna? Både omnämnandet att vissa människor (andesjälar) kallats via deras namn och att deras relativa grad av ljusstyrka förekommer i Dödahavsrullarna som även innehåller många söndervittrade kopior av Enoks bok.

Men därmed faller ett viktigt stöd för forskaren Gabriele Boccaccinis teori att Qumranklostret var en sekteristisk tillspetsning i predeterministisk riktning av den mildare esséismen som var spridd i byar och städer i Palestina och där människans fria vilja betonades.

Boccaccinis argument bygger på att just den "bok i boken" som ovanstående citat hämtats från saknas bland Dödahavsrullarna och därmed skulle tillhöra en esséism som fortsatte utvecklas i sin riktning ute i samhället efter att en extrem gruppering isolerat sig vid Döda havet.

Men i citatet avtecknar sig exakt samma människosyn som den som odlades i Dödahavssekten. Just som stjärnorna - en metafor för de som lever på jorden - har olika "bredd" och därför avger olika mycket ljus, så kan människors kaliber avgöras via astrologiska metoder. Som metafor eller liknelse är "dagarna då de visar sig" lika tydlig: individens födelsedag tjänar som underlag för en astrologisk bedömning!

Ynkliga trasor av tre horoskop har överlevt bland Dödahavsrullarna och de visar tre individer med vitt skild fördelning av totalt nio punkter som antingen kan tillhöra "ljus" eller "mörker". Att ha en stor andel i Ljuset indikerade en heligare människa än den som dominerades av Mörker. (Vari dessa nio punkter bestod kan inte avgöras från textfragmenten.)

Jag läste helt nyligen Boccaccinis bok från 1998, vilken omfamnats av ingen mindre än den forskaren Elaine Pagels, en auktoritet på området. Hennes "The Gnostic Gospels" har utsetts som en av 1900-talets 100 viktigaste böcker.

Vad jag inte vet är om den fortsatta forskardiskussionen uppdagat det jag här presenterar, nämligen att ett stycke i just den text (från runt år 0) varpå Boccaccini bygger sitt argument på en förgrening av esséerna någon gång före år 100 fvt motsäger hans teori!

Att förgreningen ägde rum är otvetydigt, men hans uppsåt var att "rädda" esséerna (som är kristendomens omedelbara föregångare) från den "hemska" människosynen som skymtar i Qumranklostret, där vissa människor är mer utvalda än andra.

Härvidlag luktar Boccaccinis teoribygge av unken modernistisk jämlikhet - sånt vi har för mycket av redan i Sverige. Om hans teori för att rädda "den fria viljan" kvar hos en mindre extremistisk moderorganisation till Dödahavsklostret stämmer, klingar mängder av texter i Nya testamentet väldigt illa. Forskare som han är, saknar han den djupa insikten hos esséerna att allt verkligen styrs av en högre makt.

Den "fallna människan" (fallen i mörker) är i sin belägenhet just för att hon vägrar förstå hur hon faktiskt var flaggad från sin födelse att utföra en viss funktion i en större helhet. Egomänniskan av idag hatar religionen för att den påminner om hur skapelsen egentligen fungerar.

Bara genom att ljuga inför sig själv och mörka de större sammanhangen kan den moderna människan skapa sig själv lite värdighet. Men till vilket pris! Hon har blivit en förvrängare. Hon är, skulle esséerna säga, ett Satans barn, en produkt av Sanningens negation, en Nihilist.

Så domen faller ändå hård över Boccaccinis i många stycken fantastiskt insiktsfulla studium av Enok-traditionens olika stadier och förhållande till Dödahavsrullarna. I sista ögonblicket trillar han dit och börjar driva en modernistisk agenda och förråder sitt uppdrag som vetenskapsman!

Jesus själv har t.ex. en tydlig människosyn som skiljer agnarna från vetet, och han manar sina anhängare att inte kasta pärlor inför svinen. Han t.o.m. dömer och förbannar folk. Otvetydigt är också stället i Markusevangeliet där han, helt i linje med Dödahavssektens predestinationslära, i förväg exluderar vissa människor:

När han blev ensam med de tolv och de andra som var med honom, frågade de om liknelserna. Han sade: "Ni har fått veta Guds rikes hemlighet, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser, för att de skall se med sina ögon utan att se och höra med sina öron utan att förstå, så att de inte omvänder sig och får förlåtelse."

Markusevangeliet 4:10-12

Här kan noteras att Jesus just har berättat "liknelser" för de som mottar hans ockulta lära. Kanhända samma liknelser som Enok mottog? Ett är i vilket fall klart: Jesus har bestämt sig att inte alla är "kallade genom sina namn och sin ljusstyrka" att få höra hans instruktioner. Detta är ljusår från den senare, produktifierade snäll-Jesus som dog för allas synder.

*****

Ur Dödahavsrullarna:

Intill nu har Sanningens och Perversionens andar fortsatt verka i människans hjärta. Alla människor vandrar i såväl visdom som dåraktighet. Som en människa förlänats Sanning och rättfärdighet, så skall hon hata perversionen. Och omvänt, i proportion till sin arvedel i ondskans lott skall hon agera ondskefullt och vara en vederstyggelse för Sanningen.

Gud har tillsatt dessa två andar att vara jämbördiga till Rådslutets och Förnyelsens Dag. Han känner i förväg hur andarnas gärningar kommer att att utveckla sig i alla evighetens tidsåldrar. Han har medgivit dem deras dominans över mänskligheten för att de därigenom skall inympa kunskap om gott och ont, bestämmande varje levande varelses öde genom måttet på den ande som dominerar henne, intill hemsökelsens utmätta dag.

Wise, Abegg, Cook: Dead Sea Scrolls - A New Translation
1QS "A Charter of a Jewish Sectarian Association", 1996, s 131
(min snabböversättning)

Så, våra roller i detta liv är redan skrivna före vi föddes. Vi är inte här för att bevisa vårt ego utan för att inhämta kunskap om "gott och ont". Denna skolklass i universum handlar om att förstå dikotomiseringens princip (och vad som väntar därbortom).

Om så är har den kritisk-analytiska västerländska civilisationen missat uppgiften, och lever nu ut - som en demonbesatt - bifurkationens gestalt. Se samhällets och vetenskapernas allt ökande specialisering, atomisering, fragmentisering. Men hårklyvandet tar aldrig slut, och när man kluvit atomen finns det alltid något mer att klyva. "När ska vi se gestalten?" Aldrig så länge demonen är den övergripande gestalten.

Detta är då tingens väg under Satans välde, den kosmiska princip som förnekar ett yttersta Sammanhang. "Om frågorna kan vi vara ense, men aldrig om svaren", hörs Satans röst i de delar av mänskligheten där värderelativismen slagit rot och där "subjektivism" upphöjts till frälsningen. Här utges böcker med "ego" i titeln och ångesten frodas i folkdjupet. De gamla esséerna hade bara skakat på huvudet åt ett sådant intelligensens förfall!



______

PS. Citatets sista strof förblir en gåta för mig: "Och ännu en sak såg jag rörande blixten: hur vissa stjärnor uppstiger och blir blixtar, och de kan inte avsäga sig sin form."

Kanhända motsvarar den Uppenbarelseboken 3:9, med dess löfte: "Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig mer lämna det." Enoks bok tillhör genren apokalyptik liksom Uppenbarelseboken och författaren till den senare har övertagit en del saker direkt från Enok!