DN kan ha tagit illa vid sig av att få se sin recensent uthängd som okvalificerad bedömare, och stängde av blogglänkningen! (Möjligheten återkom senare, men även andra bloggar saknades då.)
Eller också attraherar religiöst material knäppskallar som på pin kiv anmäler blogginlägg som inte passar dem som olämpliga!
Jag ompublicerade i princip samma sakinnehåll men under rubriken "Är Gardells jesusbild up-to-date?" (nytt fönster).
****
Själv teologie studerande runt 1990 kastade jag mig på DN:s färska recension (och därefter SvD:s) av Jonas Gardells bok om Jesus. Efter genomläsningen måste jag ställa mig frågande till om recensenten ens läst boken!
Här relateras inget sakinnehåll som inte redan valsat runt i pressen, som att Gardell läst in en tandlös obildad figur i den historiske Jesus och att Jesus försonande offergärning inkluderar alla.
Att recensenten minsann inte till vardagslags brukar ägna sig av en här typen av litteratur, märks också när han på fullständigt oklara grunder talar om Jesus som en lynnig och manipulativ sektledare.
Mot detta påstående - taget ur en uppenbart religionsfientlig tankesfär - talar hela Nya Testamentet, där istället en anti-sekteristisk inställning i Jesus predikan märks inte minst där han hutar åt sina lärjungar när de snear över att andra helare använder hans namn.
Jesus svar om att den som inte explicit är emot honom, implicit är för honom, understryker att DN:s recensent arbetar utifrån förutfattade meningar som överhuvudtaget inte bottnar i de nytestamentliga källorna!
Vad gäller "lynnigheten" skulle den med den tidens språkbruk - och givet kontexten - väl ha kallats "helig vrede", berättigad indignation över t.ex. det pekuniära geschäftet på det heliga templets förgård1.
Nej, vi har ingen sympatisk läsare av Gardells bok eller ens religionsämnet i denne DN-skribent, och jag tror, som sagt, inte ens han har läst boken från pärm till pärm.
Så synd. Jag hade gärna hört något om Gardell t.ex. inkluderat Thomasevangeliet i sin studie.
***
Härifrån är texten identisk med version två. Denna "städade" variant kan ses i eget fönster för direkt jämförelse av de inledande styckena. Kanhända var jag lite väl rättfram...
Nej, Lars Linder har sannolikt inte läst Gardells bok, eller så har han läst och inget förstått. Och någon recension kan det väl inte kallas - då krävs väl åtminstone en gnutta insikt i ämnet - det är istället en grov skymfning av DN's läsare - vad är syftet med Linders inlägg? Som läsare förväntar man sig ändå en viss analys som tillför något till den debatt som uppstått. T ex varför ska vi tro mer på Gardell än på de hundratals andra teologer, forskare och historiker som ger en ganska annorlunda bild av den historiske Jesus, ingen helt samstämig bild, och heller ingen förskönande bild. Detta är ju inget nytt - men att massvis av människor som tidgare aldigt ägnat vare sig bibeln eller Jesus en tanke, anmmar nu plötsligt Gardells egenhändig ihopsnickrade Jesusbild som den sanna. Påminner lite om läget när DaVinci-koden kom - där Dan Brown efter egen "research" kommer fram till att Jesus var en vanlig människa, gift med Maria Magdalena och att de hade barn. Även detta blev "en omskakande sanning", som Aftonbladet uttryckte det.
SvaraRaderaJag tillade en andra fotnot innan jag såg din kommentar, eftersom jag, fast jag ännu inte läst Gardells bok, är rätt säker på att han inte rört vid den nya möjligheterna som nu ges att se Jesus som den betydelsefulle lärare han måste ha varit.
SvaraRaderaAtt historien blivit så suddig och splittrades i så många riktningar som var och en bara lyckades bevara fragment av vad som timat, måste bero på det enorma trauma som judiska kriget vållade området.
Vad gäller Liners recension ser jag vid en omläsning att han gör ett litterärt grepp: söker dubbelexponera bilden av en "bullrig" och en "smula manipulativ" Gardell och den av en "manipulativ sektledare" (Jesus). Som du säger, detta är något annat än att ge läsaren en omdömesgill analys av bokens innehåll.
bra skrivit staffan
SvaraRaderaDetta är inte enbart en kommentar till din blogg, utan även en allmän reflektion över folks reaktioner kring ämnet.
SvaraRaderaJag kan förstå folk som har en religiös tro, och det är förstås en högst personlig historia som inte ska behöva kritiseras eller ifrågasättas, men att ge sig på att dissekera andras uppfattningar, och påstå att ens egen bild skulle vara mer korrekt än deras kan jag inte begripa mig på.
Det förefaller bottna i en stor inre osäkerhet när man inte kan acceptera att någon annan för fram en egen bild, utan måste gräva fram en massa texter för att "bevisa" att ens egen bild är den rätta. Speciellt när texterna är omskrivningar av översättningar av översättningar av texter skrivna av personer med för oss helt okända motiv. Låt var och en, inklusive Jonas, ha sin egen tro, och acceptera att det är just det. En tro.
Gardell ser inte korset som en offergärning.
SvaraRaderaMårten: Sanningen gör människan fri. En mentalitet i skyddad verkstad, fredad från diskussion/stimulation, växer inte. Den förtvinar och blir till bigott sekterism på kant med världen.
SvaraRaderaSe hur katolska kyrkan efter mycken friktion och med stort eftersläp accepterat tankar som Darwins. Det ligger i all organiserad verksamhets natur att komma i otakt med tiden i samma ögonblick den är på plats.
Från det att man gör en "personlig historia" till publik angelägenhet, som genom att ge ut en bok, har du fel. Nu är historien inte längre privat utan publik.
Är du själv inte troende förstår jag att du inte känner till ordet martyr annat än som "offer". Men en martyr är en som vittnar, dvs går ut med sina upplevelser och konfronterar världen med dem.
Religionernas värld (enskilda människors inre föreställningsvärldar) mår också bra av att uppdatera sig inför martyriet. Av två bokrecensioner att döma, tycker jag mig se en jesusbild som måhända missat nästan 20 år av nya insikter, men jag noterade särskilt att jag ännu inte hunnit läsa Gardells bok. Jag talar alltså om det publika forskarläget, inte om privata föreställningar.
Mot dessa betraktelser över människan Jesus yta (som en kittlare inför boken man tydligt kan identifiera som typiskt gardellsk), passade jag i detta inlägg på att meddela vad mer vi idag faktiskt med rätt stor säkerhet kan veta om Jesus egna föreställningar, och se hur udda utsagor i Nya Testamentet får sin djupare förklaring av nya kunskaper om den här tiden.
Att påminna om att man inte längre kan sitta och pussla ihop jesusbilder enbart den nu ålderdomliga kyrkliga kanon och arkeologiska lämningar, utan även tankegods (via nya skriftfynd), var inläggets ena ambition.
Vad du dock verkar missa, är att inläggets udd var riktad, inte mot Gardell utan mot själva bokrecensionen i DN för dess minst sagt knapphändiga konsumentupplysning.
Jag missade inte alls att du riktade en udd mot recensenten, men det var inte det jag valde att kommentera. Det jag kommenterade var att du och andra ansätter en minst sagt nedlåtande ton mot i det här fallet Jonas Gardell.
SvaraRadera"Innan ni köper Gardells bok, bläddra och se om han alls snappat de senaste 20 årens hetaste forskarspår."
Klassiskt debattknep, där du istället för att bemöta Gardells uppgifter (du fokuserar ju på recensenten) försöker underminera hans trovärdighet.
"En tanke smyger sig på, att svenskarna kanske ska hålla sig till sekulära jämlikhetsfrågor. När de söker bedriva religionsvetenskap sker detta utifrån så usla grundförutsättningar pga folksjälens historiska förståelsehorisont, att risken är stor att resultatet landar helt vid sidan av Vägen... En barndomsvisa kommer plötsligt för mig...
Kungens lilla kråka skulle ut och åka
Ingen hade hon som körde"
När du nu fått läsaren att betvivla Gardells trovärdighet hoppas du komma undan med lite grövre påhopp, fortfarande utan att några andra argument än att han inte går din Väg.
Jag håller helt med om att ett fritt sinne kräver en vital diskussion, men det är inte detsamma som att förlöjliga sin motpart utan argument. Det är bara plumpt.
Om du söker se skogen och inte bara ett träd eller två, vad ser du då? Jo, inte bara den enstaka formuleringen som förvisso är helt legitim i bloggosfären - en debattmiljö. Mitt inlägg är fränt men inte kränkande, Gardell, den eldspyende vulkanen skulle inte bry sig, det kan jag lova.
SvaraRaderaOch vilken var då inläggets fulla gestalt, bortsett från ett enstaka träd här och där? Jo en berättelse som, (på goda grunder kan jag säga efter att ha hittat fler tidningsrecensioner som bättre återger innehållet i Gardells bok) misstänker att dess innehåll måhända inte svarar upp mot vad forskningen internationellt kan säga om mannen Jesus!
Men inte heller det är den fulla gestalten, utan "andra akten" (efter kritiken av DN:s fattiga recension) delar med sig av den nya forskningen om Jesus. Ja, här är en fascinerande paradox: DN:s skribent producerade en genuint illasinnad bild av Gardell, var inte ens road av religionsämnet (likt dig) - kommenterade du då DN-artikeln via tidningens kortkommentarfunktion?
Jag vet inte vilka ärenden du går här, som i ena sekunden inte skiljer på privat tro och publika dokument, bara för att i nästa byta strategi och gnälla på tonläget. Det är inte en ärbar kritik i vilket fall om man, som jag föreslår, slutar fixera sig på "sitt revir" och ser till helheten.
Jag, för min del, skulle ha funnit den rikedom av för svensken i huvudsak okänt historiskt material om Jesus en fascinerande läsning, som gav nya kunskaper. Men, det går inte att vara alla till lags…
PS. Hade du haft en vana att jobba analytiskt med text hade du sett att "kungens lilla kråka" direkt följer på och associerar tillbaka till Lena Einhorns dessvärre tokgalna bok där hon drev tesen att Jesus överlevde korsfästelsen och maskerade sig till predikanten Paulus, och via henne gick vidare till att inkludera hela landet Sverige.
Vad jag sade var alltså att vi alla är som kungens lilla kråka som vinglar runt - i religionsfrågor. Du kanske tog åt dig där, och i så fall ber jag (i likhet med Gardell som du tror jag är ond mot): döm dig inte så hårt. Du duger!
Syftningsfel i svaret nyss! Jag satte oklokt in en parentes runt texten om att ha hittat fler bokrecenseioner, och då kom de sista orden i meningen att syfta på min eget inlägg istället för Gardells bok! Morgontrötthet...
SvaraRaderaJag tror snarast att det är du som gått vilse bland dina träd, min kommentar handlade som jag skrev i mitt första inlägg inte främst om specifika uttalanden i din text utan var snarare en allmän reflektion över folks reaktioner kring detta. Ber om ursäkt för att jag tagit upp plats i din blogg för detta.
SvaraRaderaVad gäller dina inte speciellt överraskande insinuationer kring vad jag springer för ärenden och vilka revir jag försvarar kan jag bara svara att jag inte springer några ärenden alls, och jag vet inte vad mitt revir skulle vara i frågan. Jag är inte troende själv, men är helt neutral till företeelsen, och några av de vänner jag respekterar mest är troende. Vad gäller Jonas Gardell är jag inte speciellt förtjust i honom, men nu var det ju inte honom mina kommentarer handlade om utan (bland andra) dig.
Och tack för din bekräftelse, jag har alltid undrat om jag duger. Du har säkert också flera positiva sidor. Jag tror inte vi kommer längre, men du kommer säkert på en bra slutkläm...